The Christian Baby-Duck Syndrome

Har du hört talas om “The Baby-Duck Syndrome”?

Man har experimenterat med ankungar som just kommer ut ur skalet. Det kvittar vad eller vem de ser först. De tror att detta, eller denna, är deras mamma och följer sedan kaninen, golvmoppen, den mekaniska leksaken, hunden eller människan de såg först.

De litar blint på att den/det de följer är det bästa för dem. Tala om barnatro!

Det tycks mej att det finns en stor halt “The Baby-Duck Syndrome” i “kristenheten”. Och troligen inte bara i “kristenheten” utan i alla religioner och all sekularism, alltså det som formar våra paradigma (självklarheter och vår världsbild) från början.

I vilken mån man kan växa upp och bli en mogen anka beror dels på en själv, men till stor del på den miljö man fick växa upp i.

Nu undrar du kanske varför jag skriver denna blogpost. Det kan jag förstå, för mycket av det jag skriver verkar ju vara en blandning av både dittan och dattan.

Nåväl, jag skall vara explicit och tydlig. Jag skriver denna blogpost på grund av en blogpost som Tommy Dahlman har skrivit. Hans blogpost handlar om “bön” (tror jag) eller kanske om “väckelse” eller “makt”. Helt riktigt påstår Tommy att bönen bör ha en central roll i de kristnas liv. Men frågan är hur väl hans argument stämmer med Guds Ord.

Innan jag tar upp det vill jag att du vet något om Tommy Dahlman.

Han identifierar sig med Trosrörelsen. Han började blogga på Världen i Dag (ViD) mitt i alla villoläror som härstammar från Kenyon, Hagin, Copeland och Ekman. Han ställde sig ganska neutral till kryptokatolicism.

På det personliga planet visade han prov på en utpräglad egocentricitet, egotrippande och framför allt otroligt långa tår. Det är inte så länge sedan han hotade att dra bloggare och kommentatorer inför rätta bara för att de inte höll med honom. (Jag har dokumenterat detta och kan, efter sökande i arkivet, leverera bevis om någon vill ha det.)

Bland annat trakasserade Tommy min broder Berndt Isaksson på ett mycket otrevligt sätt. En offentlig bön om förlåtelse är det enda jag kan acceptera för att över huvud taget ta något denna snarstuckna, populistiska egotripper skriver på allvar.

Tommy, om du läser detta, du har en gammal skuld att betala. (se ovan)

Nu har Tommy startat en egen blogg. Det ger honom mera spelrum än hos ViD. En av hans senare artiklar kallar han “normal kristendom” och den handlar (kanske) om bön.

I den artikeln ponerar Tommy att det är stor väckelse runt om i världen, men inte i Sverige. Han skriver att detta beror på att man har många och långa bönemöten i resten av världen, men inte i Sverige.

Frågan är väl hur väl hans artikel stämmer med verkligheten och Sanningen, det vill säga summan av Guds Ord.

Är det stor väckelse i världen? Beror den i sådana fall på längden, ordrikheten och frekvensen av våra “böner”?

Är “bönen” kanske just den “valuta” som Gud kräver för att låta sig tvingas att öppna på sin skattkista? Eller är bönen möjligtvis en enorm nåd och förmån för oss att få tala direkt med Pappa, Abba Fader, utan några mellanhänder. Att få vara tillsammans intimt utan restriktioner. Att utan blygsel göra alla våra önskningar kunniga inför Allsmäktig Gud. Utan att skämmas gråta ut över alla saker vi inte förstår, fruktar eller tycker är fel.

Nu tror du kanske att jag tycker illa om Tommy Dahlman. Och då har du helt rätt, det gör jag. Så det finns dubbel anledning att pröva det jag skriver här extra noga. Men det är inte det som denna blogpost handlar om. Har han rätt så må det proklameras. Har han fel så må han inkassera tuktan.

Jag tänker börja med texter som inte hör till de vanligaste när man talar om bön.

Med uppmaningar som “bedjen oavlåtligen” och “gören alla era önskningar kunniga”, i bakhuvudet, tänker jag citera ett antal mindre lätt tolkade texter.

Jag börjar med Apg. 13:1-3

I den församling som var i Antiokia, var några profeter och lärare, nämligen Barnabas och Simeon, som kallades Niger och Lucius från Cyrene och Manaen, som blivit uppfostrad med tetrarken Herodes, och Saulus. När dessa förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den Helige Ande: Avskilj åt mig Barnabas och Saulus till det verk som jag har kallat dem till. Då, efter att ha fastat och bett och lagt händerna på dem, lät de dem fara.

Om dessa verser beskriver en tidsperiod på några dagar kan man förstå att det gick att fasta och be. Men om det handlade om några timmar blir det obegripligt.

Medan jag skrev ovanstående har jag fastat. Innan det åt jag en riklig måltid. Så frågan är då om jag verkligen fastade när jag skrev detta. Och svaret är att jag naturligtvis inte fastade.

Jag har inget att tillägga till denna bibeltext. Man fastade och man bad. Vi vet att det var flera som var tillsammans men vi vet inte hur lång tid det tog.

Det är absolut ingen skam att säga “jag vet inte”.

Det finns flera texter som talar om bön i situationer där mer än en person var (eller bör vara) närvarande.

Den första jag vill visa på är Jakobs (Jesu brors) bud i Jak. 5:13-16

Är det någon bland er som lider ont skall han be. Är någon vid gott mod, skall han sjunga psalmer. Är någon bland er sjuk, skall han kalla till sig församlingens äldste och låta dem be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp, och om han har begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans bön i verksamhet förmår uträtta mycket.

Smörja med olja och lägga händerna på den sjuke, och trons bön skall hjälpa den sjuke.

Det står inget om hur många som skall vara med, och det står inte hur mycket olja de skall använda, och det står inte hur länge de skall be.

Törs vi erkänna att vi faktiskt inte vet det?

Det finns ännu ett ord i citatet vi inte riktigt vet hur det skall tolkas. Det har översatts med “hjälpa”. Det är ordet σώζω – sōzō som ordagrannt betyder rädda, befria och beskydda. Det brukar även översättas med hela, bevara, frälsa, må väl och fullkomnas.

Att ensidigt tolka detta som att det betyder att kroppsligt helande är garanterat här och nu om man följer reglerna, är inte korrekt.

Vid flera tillfällen rapporteras det om bön där flera var närvarande. Jag citerar inte men jag återger referenserna.

Matt. 26:41, Lukas 1:10, Lukas 9:28, (Lukas 11:1 tydligen var lärjungarna närvarande, om än icke deltagande), Apg. 1:24, Apg. 6:6, Apg. 8:15, Apg. 12:12, Apg> 16:25, Apg. 20:36, Apg. 21:5.

I dessa texter ser jag ett mönster, inte en metod. Det handlar inte om planerade bönemöten 2 gånger i veckan på tider när man skulle behöva vila, eller sova, eller vara tillsammans med hustru och barn.

Det handlar inte om sammankomster där böne-experter stoltserar med sina välformulerade “böner” som faktiskt riktar sig mera till de närvarande än till Gud.

Har du varit med på några stycken “bönemöten” av den typen så hittar du säkert giltiga orsaker att sluta deltaga.

Att “stila” för varandra är inte bön, vad man än säger när man gör det.

Att skylta med fromhet är inte bön, oberoende av hur man formulerar sig.

Hur vet jag det?

Jo, för ingen annan grund kan läggas än den som redan är lagd, och det var Jesus som lade den grunden.

Det som inte bygger på den grunden är inte bön utan något annat.

Detta är den grund som Jesus lade:

  • Bönen är ett personligt samtal med Gud
  • Närhelst du vill får du gå in i din kammare och stänga igen din dörr och tala ärligt med Herren
  • Försök inte att “stila” och kamma hem poäng av åhörare. Din “bön” blir då overksam.
  • Försök inte att verka from. Detta är hycklande och Gud hatar hycklande
  • Vill du fasta och be, gärna det, men skylta inte med att du gör det för då blir både fastan och bönen overksamma
  • Känner du dig manad att be när andra finns närvarande, gör det då på ett sätt som är de närvarande till välsignelse och Herren till ära
  • Om du tror att ordval, längden av “bönen”, sammanhanget och du själv är avgörande för bönesvar så misstar du dig grundligt
  • Bönen är ett personligt samtal med Gud, aldrig avsedd att manipulera vare sig Gud eller omgivningen
  • Gud vet vad du behöver innan du ber om det

Matt. 6:5-21

Och när du ber, skall du inte vara som hycklarna, ty de står gärna i synagogorna och i gathörnen och ber, för att de skall bli sedda av människorna. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön. Men när du ber, så gå in i din kammare, och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Och din Fader, som ser i det fördolda, skall synligt belöna dig.

Och när ni ber, skall ni inte vara mångordiga såsom hedningarna. För de menar, att de skall bli hörda för sina många ords skull. Ni skall därför inte likna dem. Er Fader vet vad ni behöver, förrän ni ber honom. Därför skall ni be så:

Fader vår, som är i himlarna! Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himlen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag
och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Amen.

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, så skall också er himmelske Fader förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna deras överträdelser, så skall er Fader inte heller förlåta era överträdelser.

Och när ni fastar, skall ni inte se dystra ut som hycklarna. Ty de vanställer sina ansikten, för att det skall synas för människorna att de fastar. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön. Men när du fastar, så smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte, för att människorna inte skall se att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Och din Fader, som ser i det fördolda, skall synligt belöna dig.

Ni skall inte samla er skatter på jorden, där mal och rost fördärvar, och där tjuvar bryter sig in och stjäl, utan samla er skatter i himlen, där varken mal eller rost fördärvar, och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

Detta summerar vad Nya Förbundet lär om bön. Stämmer det verkligen med vad Tommy Dahlman lär om bön?

Stämmer det, som Tommy påstår, att det är väckelse överallt (eller åtminstone på majoriteten av platser) utom i Sverige?

Han får gärna bevisa detta med fakta. Jag hänvisar till Väckelser i Afrika

Nu undar du kanske var ankungarna kommer in i bilden. Jo, det visar sig att vi alla lider av “The Baby-Duck Syndrome” i mer eller mindre mån.

Tommy Dahlman lider ju uppenbarligen av de villor han fick med i Trosrörelsen. Men det ser han inte, eftersom han tror att just det han matades med var den rena, sunda födan.

Nu fortsätter han att göra propaganda för läran om Guds maktlöshet så länge vi inte tar rodret i våra egna händer.

I vilka sammanhang föddes du eller fann du församlingsgemenskap?

Hur ser din tros mamma duck ut för dej?

Törs du pröva ditt “The Baby-Duck Syndrome” i Ordets ljus?

Igen frågar jag:

Om du sätter dej i ringen och tar andra i hand, hur stor blir din ring?

Kan Jesus sitta i din ring?

Nu undrar du kanske om detta var mödan värt att skriva om. Det måste du själv bedöma, men jag skall berätta varför jag tror att det var mödan värt.

Dels vill jag uppmana dej till att vara vaksam och ta ditt uppdrag att pröva på allvar. Det skall du visserligen alltid göra, men inte minst när du läser något som en slipad retoriker skriver.

Står Guds ord i centrum, eller står något, eller någon annan i centrum? Hamnar fokus på skribenten, eller dej själv, finns det anledning att vara extra noggrann med prövandet.

Det brukar fungera ungefär som med special-erbjudanden i affärsvärlden. “Passa på nu. Detta får du inte missa. Besluta fort. Begränsat förråd. Unik möjlighet. I morgon kan det vara för sent.”

Det handlar om att få dej att reagera utan att pröva om det är något du behöver. Det gör man genom att tala till dina känslor så att de överröstar ditt förstånd. Om du går på det köper du något du inte riktigt behöver, eller kanske inte alls behöver, eller något som du ångrar när du ser både bättre och billigare alternativ.

Jag skall pröva ett av påståendena på Tommys blogg. Jag klistrar in tre citat:

I Sverige tänker och resonerar vi om väckelse och den kristna trons frammarsch utifrån våra egna traditioner. Men i den stora världen är den kristna trons uttryck (såsom man läser om den i Apostlagärningarna) det normala.
klipp
I Sydkorea har de flesta församlingarna två bönenätter i veckan som komplement till de dagliga morgonbönemötena. De kristna församlingarna i Kina ber flera timmar per dag. Samma böneprioritet gäller i Argentina, Brasilien, Indonesien, Afrika.
klipp
I Sverige blir det därför viktigare för kristna hur gräsmattan ser ut, att följa TV serierna, planera semesterresor och shoppingturer än att använda timmar i bön för Sverige.

Sträckningen blir att det saknas väckelse i Sverige på grund av att du inte avsätter två nätter i veckan till bönevaka och inte tar vägen förbi kyrkan på morgonen för att delta i morgonbönemötet innan du går till jobbet.

Att bön i grupp är helt i enlighet med Guds Ord finns det ingen tvekan om. Det finns flera texter som talar om det.

Däremot kan jag inte finna att det skulle vara en extra välsignelse knuten till att formalisera gemensam bön till schemalagda bönemöten två kvällar, eller nätter i veckan. Där således kvantiteten och schemat får vara ett mått på prioriteten.

Bön är en förmån, inte ett tvång. Tänk dej att makar skulle schemalägga alla sina samtal, kärleksyttringar och gemenskap. Sådant funkar inte. Det vet vi alla.

I bönemöten blir det oftast att proffsbedjarna producerar välformulerade “böner” som mera är avsedda för de närvarande än för vår Fader som är i Himmelen. I vissa bönemöten finns det även ett grupptryck att alla skall be högt, en efter en.

I de gemensamma böner som rapporteras i NT handlar det om att man har ett gemensamt behov och intresse och har kommit tillsammans för att stödja, trösta och förmana varandra. Men bönen handlar om det gemensamma behovet och riktas till Gud.

Vi vet väl alla att det händer att vi känner starkt behov att avskilja oss och be för något som verkligen ligger oss på hjärtat. Det kan vara en hel natt när det känns så. Det kan vara många bönestunder, dagligen, en längre tid. Allt beror på de faktiska omständigheterna.

Jag anser att Tommys antydan om att det handlar om “antingen eller” är manipulativ och att hans rapportering om fjärran länder är starkt vinklad och visar prov på brist på faktakunskap.

De flesta lever i en situation där de är bundna av tider. De har arbete, kanske i skift. De har kanske barn i skolålder. Hemmet måste skötas, mat måste lagas, tvätt måste tvättas, man måste köpa det man behöver, man måste ha möjligheten att vila, om möjligt bör man ha tid att vara tillsammans, etc.

Att skuldbelägga detta är inte rätt. Det är få förunnat att kunna använda 80% av sin vakna tid till att avskilja sig i bön och låta andra sköta de dagliga sysslorna. Eller snarka några timmar på dagen för att kompensera för bönenätternas förlorade sömn.

/Kjell

PS. Jag har flyttat hit de kommentarer som fanns under “aktuellt” och handlade just om detta.

15 thoughts on “The Christian Baby-Duck Syndrome”

  1. Efter 2 genomläsningar av Dahlmans post önskar jag dela det som jag kan se som gott.

    “I Sverige blir det därför viktigare för kristna hur gräsmattan ser ut, att följa TV serierna, planera semesterresor och shoppingturer än att använda timmar i bön för Sverige.”

    Om jag läser “timmar” till “mer tid för bön” och “Sverige” som ett bland miljoner böneämnen kan jag bara hålla med Dahlman. I den meningen.

    /Ulrika

        (Reply)

  2. Ulrika,

    Hur ser du på Matt. 6:7″

    “Och när ni ber, skall ni inte vara mångordiga såsom hedningarna. För de menar, att de skall bli hörda för sina många ords skull.”

    Visst skall samvaron med Herren vara viktigare än gräsmattan.

    Mäter man det i timmar?

    Hur tänker du angående 1 Tess 5:17?

    “Bedjen oavlåtligen.”

    Även när du klipper gräset?

    Ges det dispens för trädgårdsarbetare?

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,

    Det första som jag reagera mot är:

    “I Sverige är kristenheten ofta mer upptagen med varna för karismatiska övertoner än att uppmärksamma oss på vad som kanske kan vara den största villfarelsen av alla och som har drabbat den kristna kyrkan hårt.”

    Som jag uppfattar verkligheten är det främst på internet som det varnas för “karismatiska övertoner”, och det är ett fåtal aktiva som gör detta. Min erfarenhet, fler än en församling, är att man inte tar villoläror på allvar utan sprids som löpeld. Lokala pingstförsamlingen upplåter sin lokal till snigelkarate, liknade yoga. Andra församlingar kan man gå till för att lyssna på från Abba till country and western.

    Sedan är det intressant hur man ser på bön. Är det mängden organiserad bön som ger resultat (prestation). För min del vill jag tror att väckelse kommer av att man lever ett äkta kristet liv, svårt men man kan alltid bli bättre, och möter människor i deras svårigheter. Väckelsen som var i Sverige, som jag förstått den, bottnade i djup ekonomisk kris bland annat för att familjefader söp upp den lilla lönen. Genom soppkök och andra sociala kontakter blev det väckelse. Därför har det ansetts att kristna inte ska dricka sprit. Det ser annorlunda ut i andra länder.

    Men det är mycket troligt att kyrkan blivit för mycket “svensson”. Man arbetar, tjänar en hygglig lön, går på möten och reser utomlands.

    Jag tycker att det är problematiskt att påstå att andra länders kyrkor ägnar sig åt bön och därför växer. Frågan hur många kyrkor som ingår denna undersökning. Om jag inte minns fel så har många kyrkor som växt med tusental medlemmar främst dragit till sig medlemmar från andra lokala församlingar. Finns det andra aktiviteter som ger ökar antalet medlemmar?

    Jag tycker TD är farlig därför att han har en förmåga att svepande måla upp verkligheten som den passar honom. Det är lätt att dras med i hans ytlighet och bortse från allt falskt som han representerar.

    Jag har läst gamla bloggposter där han skulle stämma bloggare som han tyckte kränkt honom. Som jurist vet jag det är näst intill omöjlighet att nå framgång med sådana mål. Hans advokat påstod, enligt honom själv, att han hade ett mål som han lätt skulle vinnas. Jag har jobbat en kortare tid på byrå. När jag avrådde klienter att gå till domstol fick jag en utskällning. Byråer lever på tvistemål. Ju närmare man kommer domstolsförhandling desto fler ursäkter har advokater att de inte kommer vinna. Vad har detta med saken att göra? Jo, trovärdigheten. Är det verkligen kristet att dra andra inför domstol för bagateller. Ska inte vårt kristna liv tåla några hårda ord på nätet? Vad vittnar detta om? Tänk på alla kristna som halshuggs med slö kniv. Här kan man tala om lagen om sådd och skörd. Om vi uppträder som föredöme kan vi också väcka omgivningen. Jag tror att det ger mer än timmar i bön tillsammans.

    Självklart har jag inget emot bön, vare sig hemma eller i kyrkan. Men som Jesus sa, stäng i dig i kammaren när du ber.

        (Reply)

  4. Fredrik,

    De saker du tar upp var saker som jag också konstaterade när jag läste artikeln. Återkommer med mer tydlighet när jag publicerar min artikel.

    Tommy är, som du påpekar, en populist mer än en exeget och han är starkt påverkad av trosrörelsen.

    Hans agerande, speciellt mot Berndt, var mycket otrevligt. Tommy visade där troligen sin sämsta sida. Snarstucken och med ett stort ego.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Kjell,

    Jag utgår ifrån att bönen är ett sätt att ha gemenskap med Gud genom den Helige Ande.

    Aposteln Paulus önskar församlingen i Korint:” Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.” (2 Kor 13:13.)

    ” Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal och all insikt, eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er . Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras. Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.”
    (1 Kor 1:4-9)

    Du undrar hur jag tänker kring:“Bedjen oavlåtligen”

    Det översätts i senaste versionen av Folkbibeln till “be utan uppehåll.”

    Om vi älskar Herren med förstånd förstår vi att det innebär en slags dynamik där man ibland behöver be ofta och länge och ibland kanske inte lika ofta och korta böner. Kanske mest tyst medan man arbetar bland ateister. Att det är tillåtet att be på bestämda tider samtidigt som gemenskapen blir torftig om man begränsar relationen till bestämda tidpunkter.

    “Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden.”

    “Tacka Gud i allt” sker kontinuerligt lika naturligt som vi ska tacka varandra för det som är gott. Om vi vill tacka Gud för en fungerande gräsklippare när vi klipper gräset medan vi känner en skön gräsmatta under fötterna ska vi göra det.

    “Ges det dispens för trädgårdsarbetare?”

    Beror på trädgårdsarbetaren, dennes avsikter, ny i tron? Om en nyfrälst ber högt och tackar för sin gräsklippare medan han/hon klipper gräset vittnar han/hon om sitt nya liv med Herren. Med tiden blir vi mer lyhörda för omgivningen, om det är lämpligt att tala med Herren högt eller inte. Han/hon kanske är övertygad i sitt sinne:)

    Rom14:1-23”Den som är svag i tron ska ni ta emot utan att döma över hans betänkligheter. Den ene har tro till att äta allt , den andre är svag och äter bara grönsaker. Den som äter ska inte förakta den som inte äter, och den som inte äter ska inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.
    Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. Var och en ska vara fullt övertygad i sitt sinne. Den som firar en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.
    Varför dömer då du din broder? Eller varför föraktar då du din broder? Vi ska alla stå inför Guds domstol. Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud . Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.
    Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder. Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent. Om din broder blir oroad av den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Låt inte din mat bli orsak till att den går förlorad som Kristus har dött för.
    Låt därför inte det goda ni fått bli smädat. Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir erkänd av människor. Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. Riv inte ner Guds verk på grund av mat.
    Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter. Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. Den tro som du har ska du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han väljer. Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.”

    “Hur ser du på Matt. 6:7″
    “Och när ni ber, skall ni inte vara mångordiga såsom hedningarna. För de menar, att de skall bli hörda för sina många ords skull.”

    “ Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
    Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.”

    Vi kan be kort, vi kan be långt, vi kan be tyst vi kan be högt, vi kan tänka bönen, vi kan gråta och känna bönen, vi kan le och skratta vårt tack till Herren.Vi kan be inombords om Guds välsignelse över människor när vi möter dem utan att de vet om det. Nyckelordet är “hycklarna.” “Allt” är tillåtet som inte är hyckleri och som inte strider med de insikter som man har i Skriften i övrigt.. Tror huvudregeln är att be i enskildhet/fördolda men om en människa åberopar bön i “offentlighetens ljus” är det givetvis mer rätt att möta denne än att inte göra det. Vi vet att Jesus gärna gick undan för att be men han bad även ibland spontant av glädje och av rädsla. Han bad Sin Översteprästerliga bön öppet som en lektion i att förstå vad som är viktigt att be om: bevaras i Sanningen.

    Faderns bön tror jag är gjord både för församlingsmöten och för enskild bön. Den bönen blir man aldrig färdig med. När den bönen inte bara blir en “ramsa” utan att varje del får tala till oss har den alltid någonting att ge. Ena dagen kanske “Låt din vilja ske” blir huvudfokus och nästa dag “så som vi förlåter dem.” Om man inte uppriktigt orkar be av någon anledning avstår man och säger det till Herren. “Herre, förlåt mig, jag förmår inte, hjälp mig.” “Allt” är bättre än hyckleri.

    Jag tror att Gud hela tiden vill göra oss delaktiga i de höga tankar och i de vägar som endast Gud kan ha. I bönen blir vi delaktiga med möjlighet att säga Ja, nej eller kanske. Vi vet att Gud vet våra behov innan vi ber om dem.

    Här profeterar Jesaja om en Inbjudan till dem som törstar:

    “ Hör på, alla ni som törstar,
    kom hit till vattnet,
    och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.
    Varför ger ni ut pengar
    för det som inte är bröd, era inkomster
    för det som inte kan mätta? Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.
    Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er
    ett evigt förbund: Ni skall få den trofasta nåd
    som jag lovade David.
    Se, honom har jag satt
    till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken.
    Du skall kalla på ett folk du inte känner, ett hednafolk som inte känner dig skall skynda till dig för Herrens , din Guds, skull, för Israels Heliges skull, ty han har förhärligat dig.

    Sök Herren
    medan han låter sig finnas,
    åkalla honom medan han är nära.
    Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren , så skall han förbarma sig
    över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.

    Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren .
    Nej, så mycket som himlen
    är högre än jorden, så mycket är mina vägar
    högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.
    Liksom regnet och snön
    faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta,
    så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det
    vartill jag har sänt ut det.

    Med glädje skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram. Bergen och höjderna
    skall brista ut i jubel inför er, alla markens träd
    skall klappa i händerna.
    Där nu törnsnår finns skall cypresser växa upp, där nässlor står skall myrten växa upp. Detta skall bli Herren till ära, ett evigt tecken
    som inte skall utplånas.”

    Ef 6:10-20

    “Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.“

    “håll ut i bön för alla de heliga”

    Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.
    Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
    Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar så öppet och fritt som jag bör.

    /Ulrika

        (Reply)

  6. Ulrika,

    Kan du sammanfatta din slutsats av det du skrev?

    Mina frågor till dej var förorsakade av att du citerade följande från Tommys blogg och tyckte att han hader rätt i det.

    “I Sverige blir det därför viktigare för kristna hur gräsmattan ser ut, att följa TV serierna, planera semesterresor och shoppingturer än att använda timmar i bön för Sverige.”

    Att bön i grupp är helt i enlighet med Guds Ord finns det ingen tvekan om. Det finns flera texter som talar om det.

    Däremot kan jag inte finna att det skulle vara en extra välsignelse knuten till att formalisera gemensam bön till schemalagda bönemöten två kvällar i veckan. Där således kvantiteten och schemat får vara ett mått på prioriteten.

    Bön är en förmån, inte ett tvång. Tänk dej att makar skulle schemalägga alla sina samtal, kärleksyttringar och gemenskap. Sådant funkar inte. Det vet vi alla.

    I bönemöten blir det oftast att proffsbedjarna producerar välformulerade “böner” som mera är avsedda för de närvarande än för vår Fader som är i Himmelen. I vissa bönemöten finns det även ett grupptryck att alla skall be högt.

    I de gemensamma böner som rapporteras i NT handlar det om att man har ett gemensamt behov och intresse och har kommit tillsammans för att stödja, trösta och förmana varandra. Men bönen handlar om det gemensamma behovet och riktas till Gud.

    Vi vet väl alla att det händer att vi känner starkt behov att avskilja oss och be för något som verkligen ligger oss på hjärtat. Det kan vara en hel natt när det känns så.

    Det kan vara många bönestunder, dagligen, en längre tid. Allt beror på de faktiska omständigheterna.

    Jag anser att Tommys antydan om att det handlar om “antingen eller” är manipulativ.

    De flesta lever i en situation där de är bundna av tider. De har arbete, kanske i skift. De har kanske barn i skolålder. Hemmet måste skötas, mat måste lagas, tvätt måste tvättas, man måste köpa det man behöver, man måste ha möjligheten att vila, etc.

    Att skuldbelägga detta är inte rätt. Det är få förunnat att kunna använda 80% av sin vakna tid till att avskilja sig i bön och låta andra sköta de dagliga sysslorna.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Kjell,

    “Kan du sammanfatta din slutsats av det du skrev?”

    Ditt svar till mig är en sammanfattning som stämmer för mig.

    Citatet från TD,s post var det som blev kvar som gott, med viss modifikation, efter min prövning. Vid första genomläsningen blev jag bara förvirrad. Vid en andra genomläsning valde jag att läsa med alla “goda tolkningar” som jag kunde uppbringa men det hjälpte alltså föga.

    /Ulrika

        (Reply)

  8. När jag läste vad Tommy Dahlman skrev kom återigen en tanke upp i mitt huvud, en tanke jag haft ibland. Den handlar om varför det inte blir väckelse i Sverige. Min tanke är att det kanske, kanske beror på att folk här i landet inte vill omvända sig! Jag läser just nu i 2 Mosebok om Egyptens farao, som vägrade låta Guds egendomsfolk hålla gudstjänst, trots att han såg Guds makt klart och tydligt. Enligt Ordet hade han förhärdat sig, och ödmjukade sig därför inte för Herren.

    Min tro är att här i Sverige har många en tro på att det finns en högre makt, som av en del kallas Gud. Jag tror också att flera fått och får höra vittnesbörd om Gud, hurdan Han är, vad Han gör, vem Han är, vad Han gjort i enskilda människors liv, vad Han betyder för den troende, och även sett och ser skillnad på den som omvänt sig.

    Så hur många evangelisationsprogram, -kampanjer, böneprogram och bönekampanjer som än genomförs kanske det inte blir någon stor väckelse, pga. att människor inte vill omvända sig.

    Min egen väg till omvändelse hade sin grund i yttersta nöd. Först då ropade jag till Herren. Vi har det bra här i landet materiellt sett. Det är få som lider riktig nöd. Så länge en person kan fylla sitt liv med upplevelser, resor, konsumtion med mera finns kanske inte något behov av att söka Herren. Om det blir svårare tider här kanske fler ropar till Herren, precis som jag gjorde. Eller så gör man det inte, utan hädar Gud i stället (se Uppenbarelsebokens beskrivning av reaktionerna hos dem som får uppleva de olika plågorna i kapitel 16).

    Bön är viktig, och jag är absolut inte emot bön i grupp. Bara den är född ur en äkta gemenskap med Herren, i stället för ett program eller projekt som är initierat av någon som inte sökt Herrens ledning. Exemplen på gemensam bön i Ordet visar på att de bönemötena hade sin grund i gemenskap med Herren, och att Han var i centrum.

    För mig är bönen en nåd så stor så den går inte att förstå! Tänk att få utgjuta sig inför Herren med allt jag har på hjärtat, glädjeämnen, besvikelser, sorg, nöd, min egen synd, precis allt! Än idag händer det att mitt hjärta känns som det ska brista av tacksamhet när jag umgås intimt med Herren.

    Avslutningsvis vill jag berätta att bland annat Sven Reichmann och Lennart Jareteg var till stor hjälp för mig att lämna min “mamma duck”, och det är jag så tacksam för!

        (Reply)

  9. Majlis skrev: “För mig är bönen en nåd så stor så den går inte att förstå!”

    Så är det och vi är flera som håller med dej i detta.

    Man undrar om de som vurmar för 2 bönenätter i veckan och varje morgon i kyrkan har fått erfara Guds närhet och nåd.

    Ropar de Abba Fader eller handlar det om “from strävan”?

    1.
    Klippa, du som brast för mig,
    låt mig gömma mig i dig.
    Vattnet, blodet som går fram
    från ditt hjärta, o Guds lamm,
    låt det bli en dubbel bot
    för min synd och lagens hot.

    2.
    Med min fromma strävan jag
    aldrig fylla kan din lag.
    Om jag ej i nit blir matt,
    om jag gråter dag och natt,
    står dock syndens fläckar kvar.
    Blott i dig jag frälsning har.

    3.
    Intet kan jag giva dig.
    Till ditt kors jag sluter mig,
    naken dig om kläder ber,
    hjälplös upp till nåden ser.
    Jag förgås om inte du
    i din källa tvår mig nu.

    4.
    Vid vart flyktigt andedrag,
    och när jag skall dö en dag,
    när till okänt land jag går,
    när inför din dom jag står:
    Klippa, du som brast för mig,
    låt mig gömma mig i dig.

    Det enda jag vet, det är att nåden räcker.

    /Kjell

        (Reply)

  10. Jag vill ta upp något om fasta i denna kommentar. Det är dock inte on topic, men eftersom det nämns i två bibelcitat vill jag dock ta med det.

    Jag börjar med Matt. 6:16-18

    Och när ni fastar, skall ni inte se dystra ut som hycklarna. Ty de vanställer sina ansikten, för att det skall synas för människorna att de fastar. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön. Men när du fastar, så smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte, för att människorna inte skall se att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Och din Fader, som ser i det fördolda, skall synligt belöna dig.

    På sajten Learn all about Why to and How to Fast som handlar om “Fasting and Judaism”.

    There are two major fast days and four minor fast days that are part of the Jewish year. The two major fasts, Yom Kippur and Tisha B’Av, last just over twenty four hours. They begin before sundown, when it is still light outside, and end after the next sundown, when it is dark outside and three stars can be seen in the sky. This fast is absolute. The faster may not eat food, drink, brush his teeth, comb his hair, or take a bath. Minor fasts differ in their duration from a major fast. No food or drink is taken from dawn until nightfall.

    Lägg speciellt märke till “Den som fastar får inte äta, dricka, borsta tänderna, kamma håret eller bada.” (fetstil ovan)

    Hur bra stämmer det med Jesu ord?

    Hur bra stämmer det med Thoran?

    Vi läser Jesaja 58:4-10

    Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar. Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden. Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till HERRENS välbehag?

    Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.

    Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår. Då skall HERREN svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: “Se, här är jag.” Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.

    Kanske bra för Sveriges ny-judaister som röstar på SD att komma ihåg dessa ord ur den del av Bibeln de säger (med munnen) att de ärar mer än Nya Testamentet.

    /Kjell

        (Reply)

  11. Kjell,

    Några reflektioner. (Ge gärna respons):

    1. Vad skönt att du skrev “min broder Berndt Isaksson”…

    2. Jag tänker att långa bönenätter inte nödvändigtvis ger upphov till väckelse utan tvärt om. Väckelse ger upphov till mycket bön.

    3. Du skrev:
    “◾Försök inte att “stila” och kamma hem poäng av åhörare. Din “bön” blir då overksam.”
    “◾Vill du fasta och be, gärna det, men skylta inte med att du gör det för då blir både fastan och bönen overksamma”
    Reagerar lite mot ordet “overksam”. Kan ju tolkas som att man inte kan få bönesvar om man inte är helgad nog att inte kunna låta bli att “stila” etc.

    Mvh
    A.J.

        (Reply)

  12. A.J.,

    Vill dock reagera på det du skrev.

    Berndt och jag hör till dem som stred sida vid sida mot MFS och andra unitarer som vill avkläda Herren Jesus gudomen.

    Vi blev hårt anfallna av ett antal människor jag skulle kunna nämna vid namn, men det båtar föga.

    Naturligtvis hör Berndt till dem som finns med på min dagliga “bönelista”. Mina avvikande åsikter om dop och moderation (och kanske något mer) är inte avgörande för detta.

    Bara Herren känner de sina!

    Att bönen blir overksam om man “stilar” är inte mina ord. Det är Jesus som lärde så.

    Matt. 6:5 När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.

    Alltså, deras bönesvar är den eventuella egotripp och falska ära det tror sig få av sina fromma åthävor.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Kjell,

    Tack för svar.
    Fråga:
    Det finns antagligen en glidande skala mellan att bönen är för att enbart “stila” (100% hycklare) inför andra till att enbart var 100% ärlig inför Herren.
    Personligen så formulerar jag inte min bön exakt lika om jag ber tyst eller högt tillsammans med andra. Jag kanske ber lite mer “tillrättalgt” om jag ber högt.
    Jag vill inte vara en hycklare men tendensen kanske smyger sig in…
    Var går gränsen?

    Jag får hoppas på att “Det enda jag vet, det är att nåden räcker.”

    Mvh
    A.J.

        (Reply)

  14. A.J. skrev: “Personligen så formulerar jag inte min bön exakt lika om jag ber tyst eller högt tillsammans med andra. Jag kanske ber lite mer “tillrättalagt” om jag ber högt.”

    Jag håller med dej. Frågan är väl bara varför någon skall tvingas att leda bönen i grupp.

    Det finns trossyskon som har “gåvan” att be högt och rikta bönen till Herren. Men inte alla har den “gåvan”.

    Jag har den inte, för jag är blyg, och föredrar därför bönen i min stängda kammare. Ja, jag låser faktiskt dörren innifrån.

    Men annat är det om någon ber om förbön. Då vill jag givetvis gärna be denna bön i personens närvaro. Dock fortsätter sedan bönen i min kammare. Utan begränsningar i tid eller schemaläggande.

    Men jag minns en kär, äldre syster, från min uppväxt. Jag var nog i mitten på tonåren. När denna syster bad öppnades himmelen. Detta skedde i bönestunden på Söndagens möten.

    /Kjell

        (Reply)

  15. På ett barnmusikläger, vi var kanske 10 år gamla, började en kompis att be högt under kvällsandakten. Efter ett par meningar började några av barnen att fnissa o småskratta åt detta. En av ledarna fann sig snabbt coh tog resolut ut de fnissande barnen från mötet men jag tror att skadan redan var skedd för jag hörde aldrig kompisen ens försöka be högt efter det. Hon avbröt ju också sin bön när hon blev utfnissad. En av de sorgliga sakerna med denna händelse är att det som kompisen valde att be om är en av de saker som jag tror är viktigast med bönen. Hon tackade nämligen för saker. Det är också en av de saker som jag kan anse som märkliga med sådana “kramp-poster” som TD,s, man ser bara vad man upplever som brister “i det här landet” i stället för att tacka och ta tillvara allt man får och redan har.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *