Denna artikel är i stort setta samma som en artikel jag skrev för nästan 3 år sedan. Men läs den helst här, för här har jag kompletterat den.
Jag börjar med en predikanthistoria. Hoppas jag minns den korrekt.
En metodistsyster från England var på besök i en pingstkyrka i Sverige.
Församlingen hade fått “ärva” allt lösöre från en broder som nyligen hade flyttat hem till Herren. Man ordnade ett lotteri där medlemmarna kunde köpa lotter för att eventuellt få de saker de tyckte om.
När detta annonserades blev metodostsystern så upprörd i sin ande att hon gick ut i vestibulen för att lugna ner sig med en cigarett.
Hur mycket av dina och mina syndakataloger och rättfärdighetskataloger är kulturellt betingade, och hur mycket handlar om oförfalskat evangelium? Begrepp som Lag, Tradition, Ceremoni, Reliker, Guds Ord, Bud, Lära, Dogmer, Frihet, Människodyrkan, Ockultism och Avguderi kommer in i bilden.
Som liten lustighet kan nämnas att Sjundedagsadventister firar nyår klockan 6 på kvällen den 31:sta December. Dagräkning på judiskt vis och kalender enligt Gregorius 🙂
Frågan är alltså hur stor den ring du sätter dej i får vara. Sitter du ensam, eller med vem som helst? Var går gränsen?
Om du nu läser vidare så skulle du kunna tro att jag förespråkar att vi skall vara “snälla”. Tala tyst om problem och villor och bara stryka varandra medhårs. Detta är dock inte avsikten med artikeln. För att undvika missförstånd ber jag dej därför att läsa hela artikeln, eller sluta läsa här.
Kom ihåg att Den Helige Ande kallas både tröstare och förmanare. Det beror på att tröst och förmaning är samma ord i grundtexten (ungefär som prövning och frestelse är samma ord).
Tröst, utan förmaning där den behövs, är inte kärleksfullt. Det är bara snällt och kan leda den tröstade till fördärvet.
Förmaning, utan tröst där den behövs, är inte kärleksfullt. Det är bara dömande och kan få den förmanade att ge upp.
Frågan är alltså hur stor den ring du sätter dej i får vara. Sitter du ensam, eller med vem som helst? Var går gränsen?
Har du hört talas om “comparisonia” (från latinets “conparare”)? Eller “synkrinism” (från grekiskans “συγκρινω” – synkrino)?
Och, nej, jag talar inte om “synkretism”. Ordet “synkrinism” kommer av ordet “krino” som betyder välja, utvälja, separera, döma, anklaga och fördöma.
Kanske känner du inte igen namnet på den andliga sjukdom jag talar om. Och det är inte så konstigt, för inte ens den allvetande herr Google kännde till det innan Mars 2012 när jag postade de förra artikeln. Nu känner Google till namnet på denna mycket utbredda sjukdom.
Med denna bild undrar du kanske om det har med äpplen att göra. Men det är inte fallet. Det är ett missförstånd som har uppkommit genom min konstnärliga missrepresentation av fakta.
Men det har utan tvekan med frukt att göra. Dels ätandet av förbjuden frukt och dels frukten av denna synd.
Lukas 18:10-14
Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
Det började samma dag som Eva och Adam åt av den förbjudna frukten. De började jämföra, bedöma och döma. Och ett av resultaten var att de ville dölja sin nakenhet med fikonlöv.
Vi har många sofistikerade fikonlöv i vår tid. En del fikonlöv kallas Mercedes, andra Lambourghini. Det kan vara en lyxig segelbåt eller en Armani-kostym. Det kan vara en ärorik titel eller dyra juveler. Det kan vara medlemskap i en selekt klubb.
Det kan vara prestationer och uppförande och religiositet. Det kan till och med handla om en gåva man fått utan att ha förtjänat den. En nådegåva!
Det kan vara vad som helst som får oss att känna oss utvalda och bättre än andra.
Men det kan även vara allt som får oss att känna oss sämre än andra. För “comparisonia” eller “synkrinism” är inget annat än jämförelsesjuka.
Matteus 20:20-26
Modern till Sebedeus söner gick då fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. Han frågade henne: “Vad vill du?” Hon sade till honom: “Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra.” Jesus svarade: “Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag skall dricka?” De svarade: “Det kan vi.” Jesus sade till dem: “Min kalk skall ni dricka, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, utan de skall tillfalla dem som min Fader har berett dem för.” När de tio andra hörde detta, blev de upprörda över de båda bröderna. Men Jesus kallade dem till sig och sade: “Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav.
Matteus 18:1-4
I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: “Vem är störst i himmelriket?” Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: “Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket.
Romarbrevet 2:1-11
Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras. Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ty Gud är inte partisk.
Jakob 2:1-7
Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor. Anta att det vid er sammankomst kommer in en man i vackra kläder och med guldring på fingret och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då ser till den vackert klädde och säger: “Var så god och sitt, här är en bra plats,” men till den fattige: “Du kan stå där” eller: “Sätt dig vid mina fötter”, har ni då inte kommit i strid med er själva och blivit domare som dömer partiskt? Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? Är det inte de som smädar det sköna namn som har nämnts över er?
Johannes 5:41-47
Jag tar inte emot ära av människor. Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”
Jag har inte räknat hur många gånger “comparisonia” eller “synkrinism” omtalas i Nya Testamentet, men att det handlar om flera tiotals gånger är jag säker på.
Och vet du vad som är så hemskt.
Comparisonia eller Synkrinism dövar tron, och om vi inte bekänner denna synd och tar emot Herrens helande från den kommer den slutligen att döda tron.
Resultatet blir “jag och ingen annan” och destinationen blir evig skilsmässa.
Det är allvarliga saker det här. Det har en hel del att göra med hur vi ser på Skaparen och det skapade. Resultatet blir “jag och ingen annan” och destinationen blir evig skilsmässa.
Hoppas att du inte tror att jag förespråkar att vi skall vara “snälla”. Tala tyst om problem och villor och bara stryka varandra medhårs.
Jag vill bara utmana dej att verkligen seriöst välja hur stor den ring du sätter dej i får vara. Sitter du ensam, eller med vem som helst? Var går gränsen?
Markus 6:34 När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
Och där tror jag att skon klämmer ordentligt i dag.
Det finns väldigt många får utan herde. Vi behöver herdar som undervisar dem grundligt.
Så länge som undervisningen pågår kan vi sitta i samma ring, men efteråt måste ringen reserveras för dem som tog emot undervisningen. De som förkastade den får söka sig egna ringar, allt efter som det kliar dem i öronen.
En lokal församling är en “ring”, i viss mån är en blogg och ett samtalsforum det också.
Det går galet utan en herde som trofast undervisar grundligt!
/Kjell
Views: 64
Det kan även hända att ‘ringen’ sparkar ut herden, om budskapet inte passar…
Ingela (Reply)
Kjell,
Ser att du ställer frågan:
“Var går gränsen?”
Den frågan känner jag igen från mig själv 😉
PS. Du behöver inte publicera detta då det mer är en intern “rolighet”.
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J.,
Jag tänker nog ändå släppa in det för det där med gränser är ett intressant kapitel.
Tag en get. Bind geten vid en påle på en bra gräsmatta. Kolla hur gräset ser ut några timmar senare.
Då skall du finna att allt gräs är kvar i mitten runt pålen, men i en cirkel, med repet sträckt är allt gräs avbetat till rötterna.
Genom att ge geten en gräns leds han av den köttsliga naturen att vara så nära denna gräns som möjligt, och helst överskrida den en bit.
Rom 7:7-8
Det debatteras om alphakurserna som utan tvekan kan användas i ekumeniskt syfte.
Jag vill hänvisa till en artikel jag skrev om detta Vem kan kalla sig kristen?
Tyvärr finns Sven Reichmanns mycket positiva förslag inte kvar på nätet.
/Kjell
Kjell (Reply)
Till min sorg har jag den senaste veckan kämpat med helig vrede som jag känner över att människor säger sig vara näst intill syndfria. De prisar varandra och lämnar ingen plats för Jesus. De nämner HA i betydelsen att den ger befallningar, endast Gud ger befallningar, HA förmedlar Guds budskap, HA är vår hjälpare.
Eftersom jag är utbränd var tvungen att ta en paus mitt i texten innan jag kunde fortsätta. Av en händelse slö surfade jag in på aletheia.se. Någon hade kommenterat Kajs berättelse om Sven (finns här).
Det finns beröringspunkter. Utan herde går det illa, med en falsk herde går det utför och kan sluta riktigt olyckligt på grund av människor förhäver sig.
Fredrik (Reply)
Kjell,
Vi antar att det finns en svensk (fiktiv) stad där det finns följande kyrkor:
Pingstkyrkan, Equmeniakyrkan (en fd missionsförsamling), Svenska Kyrkan, Livets Ord och Katolska Kyrkan.
Vi kan tänka oss två ytteligeter:
1. Alla församlingarna har fullständig ekumenik, inga skillnader i lärofrågor diskuteras etc.
2. Varje församling anser att de har den rätta läran och de ser med misstro mot de andra. De har inga kontakter med övriga församlingarna.
Var går gränsen?
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
‘Var går gränsen?’
Bra fråga. Särskilt när frälst jämte ofrälst alla uppmuntras att ta del av Nicky Gumbels ‘andedop’, och sedan hälsas alla välkomna med ett ‘du tillhör nu Guds familj!’
(Jag känner till en församling där de som avslutade Alphakursen hälsades med de orden. De var inte döpta, och jag vet ärligt talat inte om de var frälsta, för de försvann sedan ganska snart ur församlingsgemenskapen.)
Det kan nog även hända att man som o-omvänd,ofrälst tror att man har blivit kristen bara för att man har haft en religiös upplevelse. Och där är risken lika sannolik för Alphas ‘helig-ande’helg’ som för alla andra [falska] andliga upplevelser.
En syster kallar detta upplevelsefokus för ‘sola experientia’.
Ingela (Reply)
Kjell,
Varför skriver du “Tyvärr” om något är “mycket positiva”?
“Tyvärr finns Sven Reichmanns mycket positiva förslag kvar på nätet.”
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J.,
Tack att du upptäckte att tyrkfelsnisse hade glömt ordet “inte”.
Jag har korrigerat det.
/Kjell
Kjell (Reply)
A.J. skrev: “Vi kan tänka oss två ytteligeter”
Just det, och gränsen går inte i periferin.
En “ekumenik” jag skulle medverka till vore ett klart och tydligt dokument, inte för långt, där man presenterar (tre?) huvudsaker man är ense om och (tre?) huvudsaker man absolut inte är ense om.
Men, ärligt sagt, om alla de som du nämnde skulle göra det, två och två, och sedan summera, så skulle det troligen inte bli några punkter kvar.
Equmenia är på glid mot RKK, Pingst också, SvK är redan kryptokatoliker och Livets Ord är i stor förvirring efter 30 år av svår villolära.
Är ekumeniken lösningen på att alla är ute och cyklar?
Vill man vara ute och cykla tillsammans bara för syns skull?
Tillbaka till Guds Ord, utan tillägg och korrupta läror!
/Kjell
Kjell (Reply)
“Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på “den vägen” [1], vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem. Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom. Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: “Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Då sade han: “Vem är du, Herre?” Han svarade: “Jag är Jesus, den som du förföljer. Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra.” Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen. Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus. Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack. Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: “Ananias!” Han svarade: “Här är jag, Herre.” Och Herren sade till honom: “Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas’ hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.” Då svarade Ananias: “Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem. Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn.” Men Herren sade till honom: “Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn; och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull.” Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: “Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.” Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig. Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus. Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son. Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: “Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?” Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias. När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen; men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt, togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg. När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge. Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn. Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn; och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen. När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus. Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.”
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Finns det också en förklaring (tolkning) på hur detta handlar om ekumenik?
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Vad skönt att det var ett ‘frycktel’ det där med “Tyvärr”… jag blev lite orolig först…
Jag håller med om Reichmanns mycket positiva förslag.
Angående det du skrev om SvK “är redan kryptokatoliker”. Som jag uppfattat det är i stället en stor del liberalteoger, åtminstånde i ledande positioner.
Tillbaks till vår “fiktiva” stad:
Anser du att punkt 2 är ett bättre alternativ än punkt 1?
Eller är det ett alternativ att starta en ny församling som har mottot “Tillbaka till Guds Ord”?
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
Om vi kanske skulle ta och utgå från Herrens perspektiv? Jesaja 55:9
Tony Malmqvist (Reply)
Tänk dej att du skulle bjuda in Peter Halldorf som talare till din församling.
Tänk dej att allt han skulle säga var 100% i enlighet med Guds Ord.
Tror du att det finns en möjlighet att han, bara med sin närvaro och det faktum att du ville ha honom som talare, skulle “inspirera” någon att söka sig till Bjärka Säby?
Det jag vill påpeka är att “verbal kommunikation” är viktig, men alla typer av non-verbal kommunikation kan vara minst lika viktig.
/Kjell
Kjell (Reply)
Tony Malmqvist,
Lägg gärna ut texten med din tolkning.
För text utan tolkningar har jag öppnat fliken Bibelcitat.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Frycktel från mig: skrev liberalteoger. Ska vara liberalteologer. Kan du ändra innan publivering?
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J.,
Låt oss hellre behålla den som ömsesidigt bevis och respekt för att vi alla har våra fel och brister.
Om våra fel begränsar sig till typos är vi klara att helgonförklaras 🙂
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
😀
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
Jag tar fasta på detta som Kjell skriver: “Det finns väldigt många får utan herde. Vi behöver herdar som undervisar dem grundligt.
Så länge som undervisningen pågår kan vi sitta i samma ring, men efteråt måste ringen reserveras för dem som tog emot undervisningen. De som förkastade den får söka sig egna ringar, allt efter som det kliar dem i öronen.
En lokal församling är en “ring”, i viss mån är en blogg och ett samtalsforum det också.
Det går galet utan en herde som trofast undervisar grundligt!”
Precis i dagarna har jag tänkt på vad Ordet säger om herdar, och mer bestämt lejda herdar. Joh 10:11-13: “Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Men när den som är lejd och inte är herden och som inte äger fåren, ser vargen komma, då överger han fåren och flyr. Och vargen hugger tag i dem och skingrar fåren. Den lejde flyr, eftersom han är lejd, och bryr sig inte om fåren.”
Det är inte särskilt svårt att hitta exempel på lejda herdar på bloggar på nätet. De herdarna verkar inte bry sig om ifall de som skriver på bloggen tagit emot det sanna evangeliet, förkastat det eller förvanskat det. Det kan innebära att människor, som tror sig vara på rätt väg, går evigt förlorade. Det är mycket allvarligt. Måtte de som ser sig som herdar förstå allvaret, och ta sitt uppdrag på allvar.
Majlis (Reply)
Majlis,
Jag tänkte också på texten ur Joh. 10:11-13
Visst skall arbetaren ha sin lön, men det har ändå sina nackdelar när “herdarna” blir förvärvsarbetare.
Så vitt jag förstår det drivs de flesta församlingar i dag som “företag” med anställda medarbetare.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Hur ser “kyrkokartan” ut där du bor, med avseende på samfund, ekumenik, sekterism?
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
Kjell,
“Finns det också en förklaring (tolkning) på hur detta handlar om ekumenik?”
Ja kanske, Att samfundstillhörighet inte är intressant när Gud får sätta gränserna. Ananias hade ett fullt logiskt skäl ur ett mänskligt perspektiv att inte lyssna till Gud och ansåg sig därför kunna ifrågasätta den tjänst som Gud precis bett honom att utföra. Om Gud skulle säga till någon av oss att gå till okänd människa/församling för att tjäna så ska vi göra det utan att vara “snälla”. Jag är tyvärr;/ helt säker på att mina gränser begränsar Gud.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
“Jag är tyvärr;/ helt säker på att mina gränser begränsar Gud.”
Inte begränsar Gud men begränsar det tjänande som Gud tänker utifrån sina gränser.
Ulrika (Reply)
Forts. från Off-topic-tråd.
Ingela,
“Nja, Ulrika, även om min församling tillhör efk, så kan jag nog inte längre sätta likhetstecken rakt av, som du gör.”
EFK-vänlig baptist?
Är din ring vänliga baptister=D?
/Ulrika
Ulrika (Reply)
A.J.,
Ja, vad skall man säga om ekumeniken i det land jag bor.
Landets ledande vad gäller religion, biskopar och imamer, uppträder ibland gemensamt och uttalar sig om saker och ting.
Doktor Owuor håller ibland intrareligiösa bönemöten. Dessa sponsras av både politiker och rika affärsmän.
Politik, finans och religion gör gemensam sak. Manegen är färdigkrattad för Antikrist.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Hur är det på “gräsrotsnivå”?
Kan exempevis Pingstvänner och Metodister samlas för gemensam bön?
Det kan ju gälla två grannförsamlingar.
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J.,
Det är nog svårt för svenskar att förstå situationen här.
I Sverige tycker majoriteten att det är något fel på dem som tillhör en kristen församling.
I Kenya är det raka motsatsen. Man anses som utböling om man inte är aktiv i någon församling.
Församlingarna har aktiviteter upp över öronen. Bönenätter, kvinnokvällar, körövning, bibelstudier, brödraråd, predikningar, etc.
Det finns således varken tid eller behov att kombinera olika samfund på gräsrotsnivå.
Någon fiendskap finns inte utom att man konkurrerar om medlemmar. För medlemmar ger klirr i kassan.
/Kjell
Kjell (Reply)
Dagens ekumenik:
“Vi = alla dagens olika religioner , sätter oss i ringen och tar varann i hand.
Vi är en massa syskon som tycker om varann.
För Gud är alls pappa och jorden är vårt bo.
Och vi är vän med alla på jorden må du tro.”
I dagens ekumenik blir man riktigt goda vänner.
Tänk va fint det låter…
Man talar absolut inte om det som skiljer oss åt, utan koncentrerar på det som vi har gemensamt.
Och det betyder att BIBELNS sanningar suddas ut – kvar blir ett urvattnat evangelium som passar alla.
Ett nytt evangelium växer fram genom stadgar och paragrafer som alla församlingarna förbinder sig att följa.
Fred och rättvisa är också viktiga ingredienser i dagens ekumenik.
Verklig pånyttfödelse får inte inte predikas, för enligt ekumenikens stadgar är alla döpta Guds barn!
Nej och åter nej !
Vi drar ut – utanför lägret – till JESUS – och håller oss endast till JESUS=SANNINGEN !
Tidstecken visar att Han kommer mycket snart för att hämta sin blodtvagna skara!
SHALOM!
Gunnevi (Reply)
Gunnevi,
“Vi drar ut – utanför lägret ”
Fast hos oss börjar det komma signaler om att en o annan Pastor börjar ifrågasätta sitt o församlingens vägval, i detta fall angående New Wine-vägen. Det är som att villorna kommer o går. Människor går på olika saker men finner ibland tillbaka, trasiga eller någorlunda helskinnade. När jag hör Pastorer som “vänder om” blir det verkligen ett tecken på hopp. En god församling klarar prövningar och tar sig igenom dem. Därför vill jag inte heller förkasta allt som jag tidigare gjorde.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Situationen är inte enkel. Under årens lopp har sammankomsterna blivit mer och mer underhållning. Som resultat av det har möstesbesökarna blivit mer och mer konsumenter. Samtidigt har “läsarna” slutat läsa.
Det normala skulle vara en församling där medlemmarna är aktiva och bidrar med de gåvor de har fått. Det kan vara vittnesbörd, en sång, förmaning, en bibeltext, etc.
Om alla kommer för att få, vem skall då ge? Om alla kommer för att ge, så får alla. Ordningsföljderna och prioriteterna är fel.
Men viktigast av allt är varje medlems sökande i Guds Ord genom strukturell läsning av Bibeln.
Den som är vaccinerad med Sanningen smittas inte lätt av villor och kan även skydda andra från att smittas.
Då kan man med ro pröva allt och behålla det goda.
/Kjell
Kjell (Reply)
En familj kan väl sägas utgöra en ring, en ring som markeras med en vigselring och utvecklas genom införlivande av nya medlemmar i familjen. Den växer och blir så småningom en hel släkt. En släkt kan vara väldigt homogen medan en annan förlorar det sammanhållande kitt som släktband utgör.
Det kan vara likadant i andlig gemenskap, släkt.
Pingst var en gång en stark gemenskap med allt som följde med i form av exkluderande av andra troende. Man kände sig i någon mening utvald, hos oss var ljuset. Vi satt där och luktade på våra blommor. Och fler blommor blev det, olika sorter också. Några blommor utvecklades och sökte sig till andra ringar, andra blev den solitära sorten, några vissnade och dog.
Sedermera upptäckte vi att det också fanns andra som trodde, inte som vi, men ändå. Ringen vidgades. Fler tog plats.
I allmänmänsklig mening finns det fortfarande ringar med gemenskaper som fungerar i sina sammanhang, en del bra, andra sämre. I andlig mening arbetas det friskt på att göra ringen världsvid, innehållande alla som säger sig tro på någonting, osäkert vad.
Jesu ord om ogräset i åkern har blivit påtagbar. I dag vet väl ingen riktigt var de ekumeniska gränserna går, ogräset växer också och Allah skall med. Synkretismen vet nog inga gränser förrän det är för sent.
Stig Melin (Reply)
Majlis, förlåt att jag svarar din kommentar här. Det är för att jag tycker den passar väldigt bra i artikeln om ekumenik.
Hur ser du själv på ekumenik?
Om det skulle bildas en ekumenisk församling med din (fiktiva eller reella grupp) (för)samling, och SvK, skulle du då vilja ta del i den?
Visst kan man ta del i samlingar av medlemmar (troende?) från vitt skilda sammanhang. Men det handlar inte min fråga om.
Min fråga handlar om att uppträda som en genuin, gemensam (för?)samling gentemot utomstående.
Räkna inte upp samfund (denominations) för det båtar inte, som man brukade uttrycka det förr. (Det är en germanism)
Den mest väsentliga delen av min fråga gäller egentligen med vilka vi, med vilka du, kan samarbeta när vi vill vittna för utomstående.
Jag vill tillägga att jag inte har svaret och således inte kommer att korrigera.
/Kjell
Kjell (Reply)
“Den mest väsentliga delen av min fråga gäller egentligen med vilka vi, med vilka du, kan samarbeta när vi vill vittna för utomstående.”
Bra fråga det där, Kjell.
Jag är själv van vid generösa ekumeniska samarbeten, men gränsen har ändå gått vid att det har handlat om protestanter. Så lite löst kanske man kan säga att gränsen går vid reformationen.
(Detta gör också RKK klart, då avståndsmarkeringen i katolskt dominerade länder mestadels varit ömsesidig.)
Men sedan finns det ju avarter även inom det protestantiska/evangelikala, där man skulle tveka mer än en gång att göra gemensam sak på offentlig nivå.
Att möta enskilda troende är nog en egen kategori.
Ingela (Reply)
Kjell,
din fråga är inte lätt att besvara så här rakt av. Just SvK har jag lite problem med genom mina erfarenheter därifrån – det finns mer att nämna, men jag avstår från det. Risken med att gå in i en gemenskap av den art du nämner är att jag då signalerar till någon som inte har vandrat så länge med Herren att SvK är helt ok.
Grunden för sann gemenskap är vilket evangelium personen bekänner sig till. Är det ett annat evangelium, ett förvanskat, ett urvattnat, ett uppblandat evangelium, då kan jag inte ha någon delaktighet med den personen i att vittna för utomstående. Däremot kan jag försöka vittna för den personen, så att han/hon vänder om till den sanne Herren Jesus.
Det här är mitt svar just nu, men jag vet inte hur jag skulle göra i realiteten om din hypotetiska situation skulle uppstå. Det enda som håller för mig är att söka Herrens ledning i bön och bibelläsning.
Majlis (Reply)
Kjell!
Mitt svar bör läsas åtföljt av det Majlis skriver.
För där jag ger de lösa ramarna ‘reformationen’ som en ‘yttre gränsdragning’, så är ju detta ändå inte sista ordet. Det är väl bara en ‘första sortering’, kanske man kan kalla det.
För övrigt sällar jag mig till den basis för ekumenik som Majlis beskriver:
“Grunden för sann gemenskap är vilket evangelium personen bekänner sig till.”
Ingela (Reply)
Jag vill försöka skriva hur jag tänker om ekumenik och att sätta sig i ringen.
De aspekter jag tar med brukar vanligtvis inte kallas ekumenik. Ordet kommer av det grekiska οἰκουμένη – oikoumenē . Ordet används 15 gånger i NT och översätts där vanligtvis med “hela världen”.
Ordets stam är οἶκος – oikos som betyder hem, hushåll, hus. Och sammansatt handlar det om att implementera och fullborda ett hushåll där alla känner sig hemma.
Därför tar jag den vida betydelsen av ordet. Det finns ett personligt plan, människor emellan. Det finns ett samordnande plan där man organiserar sig på orten där man är verksam. Och det finns ett övergripande plan där man fuserar organisationer på ett världsvitt plan.
Ekumenikens sång känner de flesta till:
Som du ser finns alla tre nivåerna med i denna manipulativa propaganda-visa. I SvK kallar man denna visa “psalm”.
På det personliga planet kan man samarbeta med alla människor som inte är aktiva i kriminella organisationer eller aktiviteter. Jag talar då om sekulärt samarbete.
Eftersom vi skall vara vittnen är det givet att man även kan ha umgänge och samtal med en del av dessa. Det funkar dock inte om det handlar om proselyterande, sektariska människor.
Men inte kan man samarbeta i missionerande syfte annat än om man är ense angående huvudsakerna i lära och tro.
På det samordnande planet är det givetvis bra om man kommunicerar så att inte tre olika församlingar råkar ha torgmöte, på samma torg, samtidigt.
Jag kan inte se att det är annat än bra om de olika församlingarnas ledare har goda personliga relationer med varandra.
I vilken mån man sedan kan hålla gemensamma torgmöten är väl frågan. För även här borde det gälla att man inte kan samarbeta i missionerande syfte annat än om man är ense angående huvudsakerna i lära och tro.
Det kan uppstå situationer där det är väldigt svårt att välja. Tänk dej att ledarna på den ort du är verksam vill organisera en “Jesusmanifestation”. Alltfrån katoliker till majoriteten av frikyrkor är med på notorna och vill vara med, men du vill inte vara med.
Manifestationen genomförs med stort tam-tam av alla utom du och den församling du förestår.
Alternativt deltar du och din församling med viss motvilja. Ni vittnar och delar ut traktater och de sekulära åskådarna har ingen aning om skillnaderna mellan olika samfund. Efter någon tids övervägande beslutar de att besöka en kyrka. Det råkar bli en katolsk kyrka.
Medge att detta är ett dilemma!
Så kommer vi då till de organisatoriskt övergripande planet.
Nu blir det knepigt av flera anledningar. Här kan församlingsmedlemmar drabbas av en situation de inte själva skulle ha valt. Då uppstår den otroligt viktiga frågan om man kan vara kvar som medlem eller om man måste söka sig ett nytt sammanhang.
Eftersom ekumeniken redan är i ett framskridet stadium kan vi ta praktikexemplet med Equmeniakyrkan.
2005 gick Svenska Frälsningsarmén samman med Svenska Missionskyrkan. 2011 bildades Equmeniakyrkan av Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan.
Som jag ser det är det minst ett samfund som inte borde höra till denna organisatoriska ekumenik, nämligen Svenska Baptistsamfundet.
Baptister blev förföljda på grund av läran att dopet är en lydnadshandling som bör ske på grund av eget val och egen övertygelse. Genom att gå i ok med spädbarnsbegjutare säger man således i praktiken att de som stod upp för sin tro och fick lida förföljelse var fanater som överdrev.
Det är således för sent, annars skulle man ju hellre ha kunnat tänka sig en “ekumenik” mellan Baptister, Pingst och EFK. Men här fanns det redan en “ekumenisk” historia eftersom Örebromissionen 1997 tillsammans med Helgelseförbundet och Fribaptistsamfundet bildade det som numera kallas Evangeliska Frikyrkan (EFK).
I och för sig ligger väl EFK inom acceptabla gränser för ekumenik, men eftersom det är en toppstyd organisation kan man ju inte bortse från vilken övertygelse organisationens ledare har. Jag skall inte skriva om detta men läs gärna här om Stefan Swärd som har många strängar på sin lyra.
Det må vara tydligt att min ring blir ganska liten eftersom jag är en övertygad troende ur den baptistiska traditionen, och är beredd att stå för den tron.
Jag kan inte vara en aktiv medlem i ett samfund
Kanske har jag glömt något. Ringen blir allt annat än världsvid.
Men jag kan med glädje sjunga:
Tillsammans med vem som helst som vill lovsjunga Herren oberoende av samfundstillhörighet.
/Kjell
Kjell (Reply)
Equmniakyrkan har en ungdomsverksamhet som heter Equmenia.
På deras program står:
Alltså ett program med humanistiska aktiviteter som lägger fokus på allt annat än evangelium angående synd, sinnesändring, tro, omvändelse och frälsning.
Kan du vara en aktiv medlem i en sådan namnkristen organisation som lägger tyngdpunkten på sekulära och humanistiska aktiviteter?
/Kjell
PS. Den som ser längre än näsan är lång borde förstå den roll som de så kallade alpha-kurserna har i den världsvida “ekumeniken”. Icke omvända “kristna” är dess ryggrad!
Kjell (Reply)
Kjell,
Förlägning av din lista?!
Antar att du “kan inte vara en aktiv medlem i ett samfund” som
– har ersättningsteologi
– calvinism
Stämmer det?
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
Kjell,
Ytterligare en punkt som kan vara viktig är att ledarskapet inte får vara auktoriärt med makt över församlingsmedlemmar.
Som jag ser det behöver det inte vara kopplat till om samfundet har en episkopal struktur.
Tycker du följande är viktiga frågor att ta med i din lista?:
– pretrib / posttrib
– kvinnliga predikander eller ej
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J. undrade angående: ” ersättningsteologi och calvinism”
Risken att bli missförstådd är ganska stor när man talar om dessa saker. Jag försökte undvika en del fallgropar genom att tala om tre olika plan och genom att använda uttrycket “aktiv medlem”. Vidare tog jag inte med några “samfund” i min lista.
Som aktiv medlem anser jag det höra till min uppgift att hjälpa till att pröva det predikade budskapet så att villor inte smyger sig in. Sådant kan ske både på grund av missförstånd och övertygelse. Glöm inte att tron kommer av predikan.
I en levande församling har alla uppgiften att stödja och skydda varandra. Om då den som predikade inser att hans tolkning var tvivelaktig, eller kan visa mej på min tankevurpa, så är ju “problemet” löst. Det är givetvis min sak att uppträda korrekt om jag behöver tillrättavisa.
Sedan är det viktigt att göra skillnad på två väsentligen olika situationer:
1. Du är aktiv medlem i en församling där ledningen väljer en väg du inte kan instämma med.
Om ledningen inte vill lyssna utan håller fast vid kursändringen, och det verkligen handlar om saker av vikt, så har du inget annat val än att tydligt deklarera att du inte är ense med detta och att samtidigt avsäga dej dina uppgifter i församlingen.
Därmed inte sagt att du genast måste ge dej ut på vift och söka en annan församling. Det är möjligt att du fortfarande har en uppgift på det personliga planet, gentemot nära, kära och nyomvända.
Om du är en mogen, bibelförankrad troende behöver du ju inte frukta att bli vilseledd av varenda vindfläkt i läran.
2. Du söker en församling att bli aktiv medlem i.
Då är det säkert förståndigt att välja ett samfund med en trosriktning som stämmer med din övertygelse. Sedan skulle jag ge rådet att inte ha bråttom utan att en längre tid deltaga i olika sammankomster för att kunna få en rättvisande bild av situationen.
Inget hindrar ju att man ställer frågor till de ledande i församlingen och ber dem berätta mer i detalj hur det tolkar Skriften och tänker om specifika saker.
Om det då finns en tydlig bekännelse att Gud har avskaffat projektet Israel och att vi kristna nu är “Guds Israel”, eller att Gud skapar en del människor med avsikten att göra det omöjligt för dem att blir frälsta, och att de således skall brinna för evigt i helvetet, då gör du nog visligt i att tacka för svaret och sedan dra din kos.
Till sist vill jag även försöka svara något angående pre-trib och kvinnor.
Det kan nog bli ganska påfrestande att vara medlem i en församling som leds av en predikande pastor som gör “tribbandet” till en ständigt återkommande del av predikan. Ofta går detta hand i hand med att vara olyckskorp och grossera i mörka nyheter och spekulationer.
Om Holger Nilssons sajt är representativ för hur han predikar skulle jag i alla fall inte orka vara medlem i den församling han förestår.
Av samma anledning undviker jag sajter där olyckskorpar ständigt vill få läsarna att göra sig bekymmer om saker de inte på något sätt har inflytande över. Oljan för dyr? Oljan för billig? Det går åt pipan med guldpriset. Eliten kommer att….
Dessa sajter tar bort fokus från Jesus, frälsningen och omvändelsen/helgelsen.
Vad gäller kvinnor, lyssnar jag lika gärna till en predikan av en kvinna som av en man. Sedan har vi väl alla tagit emot mycket av vår undervisning av kvinnor. Mamma, lärarinnor, systrar och döttrar!
Eftersom jag redan hade episkopala system på listan, kunde du ju inte fråga om kvinnliga präster 🙂 men du skulle ha kunnat fråga om kvinnliga pastorer.
Jag tolkar bibelns text som att en pastor är en kvinnas man som har skötsamma barn och som är en god föreståndare för sin egen familj.
Detta utesluter en ogift person, en för ung person och i princip även en kvinna.
Men det talar för att den bästa situationen är att ett pastorspar tar hand om uppgiften att vara herdar.
Lägg märke till att jag här talar om den bibliska pastorsrollen. Jag talar inte om de uppgifter som vår tids heltidsanställda pastorer har fått axla.
Hela församlingsstrukturen är i de flesta fall obiblisk.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
“Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ty Gud är inte partisk. ”
När och hur?
Här sätts juden främst både när det gäller nöd, ångest, härlighet, ära och frid.
Hur och varför?
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Kjell,
Förlåt mina spontana frågor. Nu har jag åtminstone läst hela kapitlet Rom 2 och fann den sista versen relevant i ett svar till Anna här.
http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/jag-svarar-stefan-sward/#comment-14598
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Inget fel med spontanitet, men enligt Jesu bror (Jakob 1:19) gäller att: En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede.
Alltid bra att först tänka igenom det man har läst och det man vill svara. Bråttom är inte välsignat.
Som exempel använde jag natten att fundera på svaret till A.J. ovan och mer än en timme att formulera det i skrift.
Dock skall jag i en separat artikel fösöka svara på den fråga du ställde i den föregående kommentaren. Artikeln kommer att heta “Får man förbanna?”.
I den tänker jag även ta upp problematiken med Islam. Även på grund av det som händer runt omkring oss.
Någon skrev, i stundens panik:
Sådana vilsna får borde få tydliga svar på de bekymmer de gör sig. Någon borde uppträda som herde och ge förmaning och tröst.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Tack för ett genomtänkt och utförligt svar.
Fundering:
Den bibliska ursprungsförsamlingen hade egendomgemenskap. Hur många av dagens församlingar har det?
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J. skrev: “Den bibliska ursprungsförsamlingen hade egendomgemenskap. Hur många av dagens församlingar har det?”
Skulle du vara nöjd om jag formulerade detta lite annorlunda?
Den judekristna församlingen i Jerusalem hade egendomsgemenskap.
De trodde att Jesu återkomst skulle ske mycket snart. Senare läser vi om insamlingar för att hjälpa de fattiga i Jerusalem. (t.ex. Rom. 15:26)
Nu blev ju Jerusalem lagd i ruiner ungefär 40 år senare så då hade egendom ändå blivit värdelös. Vi får överlåta detta åt Herren.
Men var läser du om egendomsgemenskap i breven?
Varför skulle detta vara en förebild värd att följa?
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Jag tror du gjort rätt analys. 🙂
Svar på dina två sista frågor:
Vad jag vet så står det inget i breven om det.
Motfråga: Står det något som visar att det inte var det?
Vet inte.
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
Kjell, du tar upp viktiga frågeställningar i de två punkter du beskriver i ovan inlägg 06:12, angående medlemskap i församling.
Vad gäller frågan att ‘dra ut eller stanna kvar’, så tror jag inte man kan ge några allmängiltiga regler åt någondera håll. Här måste (som i allt annat) Herrens ledning få råda i den enskildes situation.
Jag tänker mig ett scenario där – i samma församling – det kan vara rätt för den ene att vara kvar för att ‘vara salt’, medan det för den andre kanske är bättre med ett mindre sammanhang med stabila kristna.
Så dels, så beror det på hur pass sund/osund en församling är (och ingen är helt utan fel), och dels beror det på vad den enskilde troende mäktar med, att det inte bryter ned tron, och om de har Herrens maning att stanna kvar.
Själv lever jag enligt övertygelsen att “man stannar kvar så länge det bara är möjligt och verkar för det som är sant och riktigt och lever efter den bibliska principen om att vara ett salt mot förruttnelsen.”
Det innebär att jag är medlem i en liten församling, vars människor jag älskar och uppskattar. Det är ingen allvarligt vilsefaren församling, men vi är väl som många andra någonstans på den sluttande plan som avfallets tidevarv kännetecknar.
Sann kristusgemenskap är det tyvärr sällan jag fått uppleva i min församling under de senaste åren, men det kan ‘glimma till’ ibland!
Jag är glad att även ha gemenskap ‘vid sidan om’ – så jag kanske får representera den kategori som står med ett ben i vardera läger? 😉
Att varna för något man ser är osunt är nästan aldrig överdrivet. Det behövs!
Jag tror att det viktigaste för oss som kristna i den tid vi lever i nu (bevisligen kännetecknad av avfall) att vi ska vara generösa nog att ge utrymme för dem som känner att den gängse kyrkomodellen inte längre är gångbar – och även ge utrymme för dem som vill hänga kvar så länge det bara går, för att ‘om möjligt rädda någon’.
Ingela (Reply)
A.J.,
Du undrar om det finns NT-texter som antyder att egendomsgemenskap inte tillämpades i hednaförsamlingarna.
Ja, jag tror faktiskt att det finns flera sådana. Inte bara i breven. Ta t.ex. Apg. 16:14 En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade. Alltså en kvinna som hade en egen affärsverksamhet.
Sedan har vi Paulus “liknelse” 1 Kor 7:20-22 Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.
Paulus försörjde sig själv med tältmakeri. Och han fick låna slaven Onesimus Fil. 1:8-11,15,16
Priska och Akvila fick ha sitt hus. Rom. 16:3 Hälsa Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus, som har vågat sina liv för mig. Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar. Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus. Hälsa min älskade broder Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt åt Kristus.
Det finns säkert en hel del ytterligare texter att citera, men detta får räcka.
Så länge som nya medlemmar strömmade till i den judekristna församlingen i Jerusalem funkade det, ungefär som ett pyramidspel funkar. De trodde ju att de stod vid tröskeln för det utlovade (tusenåriga) fridsriket.
Detta är inte en förebild för hur församlingen skall bete sig.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Tack för att du tog dig tid att leta upp NT-texter!
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
Ingela skrev:
Jag håller helt med dej och jag har troligen redan berättat detta i andra sammanhang, men det passar in i här, så jag tar det igen.
I Holland sökte vi först ganska länge efter en trosgemenskap som kändes rätt. Det blev besök till församlingar med lite olika signatur. Till och med några gånger till Reformerta kyrkor (kalvinister fullt ut).
Vi besökte “Bethel Pingsterkerk” en tid. Kända och omtyckta gamla sånger gör att man lättare “känner sig hemma”. Men det visade sig att predikan var mycket ensidig. Det handlade varje gång på något sätt om “tabernaklet”. Vidare hörde det till “liturgin” att jaga upp en stämning där man förväntades visa sig “rörd” genom att högljutt gråta och bekänna vilken syndare man är. Majoriteten av medlemmarna var indoneser som är betydligt mer explicit emotionella ärn oss nordbor.
Besökare som inte (ännu?) var medlemmar utsattes efter varje möte för manipulativ utfrågning om vad de ansåg om predikan. Det enda giltiga svaret var att prisa pastorn för det fantastiska gudsord han förmedlade. Om man hade någon reservation till något och sade det så antyddes det att man behövde förbön så att man blev frälst från sin otro.
Jag är väldigt dålig på att hyckla och har svårt att tiga om någon ställer en direkt fråga. Resultatet blev att vi slutade besöka denna församling.
I det huvusakligen katolska Brabant fanns det inte många större evangeliska församlingar. En tid besökte vi Baptisterna. Gruppen var liten. Mer som en “stor” husförsamling. Det var ett familjeföretag, kan man säga. En relativt sluten, icke missionerande grupp.
De som känner till baptisterna vet att det går bra att samlas till gudstjänst med dem. Man får räkna med att de anser att Andens gåvor inte är i funktion i vår tid. Några anser att den sekulära läkekonsten är helbrägdagörelsens gåvor och att våra jordiska språkkunskaper kan räknas som tungotal.
Det kändes lite torrt och torftigt i längden så vi höll ögonen öppna för alternativ.
Via “tillfälligheter” fann vi en så kallad “Evangelisk församling” som nyss hade formats och höll möten i en skola. Vi började besöka denna församling. Det kändes bra att få komma och gå utan att utsättas för manipulativt välkomnande och utfrågningar. Att få bestämma takten själv och själv ta initiativ.
Allt eftersom församlingen blev mer känd och de äldre familjemedlemmarna i baptistförsamlingen flyttade hem till herren kom det flera besökare från baptisterna. Även andra fann församlingen och bland dem yngre människor och en hel del från Antillerna. (Det är ättlingar av de slavar som holländare hade haft och drivit handel med.)
Vi stannade i den församlingen många år. Men tyvärr gled den mer och mer åt det extrema hållet. Jag kände inte då till “trosrörelsen” men reagerade negativt på dessa läror som smög sig in. Ibland kom en gästpredikant med framgångsteologi. Det enda goda var att jag så gott som varje möte hade behov att lusläsa Bibeln för att ta reda på om dessa budskap verkligen kunde stämma. Det gjorde de inte!
Jag hade gärna velat dra min kos, men det fanns vänner som kanske då också skulle ha lämnat församlingen och blivit församlingslösa. Flera år bad jag inför varje möte att Herren skulle visa mej tydligt om jag skulle stanna kvar eller dra ut. Under denna tid var jag medlem av den grupp bröder och systrar som kanske skulle kunna kallas diakoner och medarbetare.
En Söndag hade man kallat en predikant som höll en alltigenom felaktig predikan. Det var en demonstration av karismaniska galenskaper, framgångsteologi, Kenyon-Hagin-lära och jag vet inte vad mer. Jo, han sade att de som tar emot den andliga “smörjelse” (smörja!) han meddelade kunde, och borde, sluta läsa Bibeln. De hade bättre och mer aktuell kunskap inom sig.
De tre pastorerna ställde sig bakom detta budskap och stod inte öppna för korrektion. Jag och något tiotal andra lämnade församlingen.
En liten kärngrupp av baptisterna fanns fortfarande kvar. De hade även fått ett antal nya medlemmar. Vi gick till dem och förklarade situationen och frågade om de var villiga att ta emot oss som besökare och eventuellt medlemmar. Efter ett antal personliga samtal blev svaret att vi var välkomna på personlig titel, inte som grupp.
I den församlingen stannade jag våra sista år i Holland. Jag hade bland annat förmånen att få leda en bibelstudiegrupp för ungdomarna.
Vad jag vill peka på med detta personliga vittnesbörd är att man kan vara en aktiv medlem och dra sitt strå till stacken så länge som villor och irrlära stannar inom rimliga gränser.
/Kjell
PS. En aktuell not. Baptistförsamlingen hade en egen samlingslokal. Den befann sig i en del av staden där många muslimer bor. Lokalen vandaliserades ofta. Så ofta att beslutet blev att sälja den. Lokalen är nu ett muslimskt kulturellt centrum.
Kjell (Reply)
“…att man kan vara en aktiv medlem och dra sitt strå till stacken så länge som villor och irrlära stannar inom rimliga gränser.”
Bra sammanfattning, Kjell.
Ingela (Reply)
Kjell,
Självklart har vi som troende ingen rätt att tänja på de gränser som är fastslagna i Bibeln. Guds ord är inget som anpassar sig efter den särskilda tidsperiod/era som vi befinner oss i. Så på den punkten är det glasklart. Guds Ord är evigt och står för evigt fast utan att rubba sig på en enda punkt. Att en del församlingar har slagit in på s a s den moderna linjen, d v s att man anpassar sig efter världens sätt, där man drar in profan musik och liknande, är och handlar om knep man använder sig av för att få folk att komma till kyrkan. Men ett sånt tänkande bygger på kortsiktigt tänkande, men tänker således inte längre än vad näsan räcker. Och om motivet är att till varje pris fylla sin kyrka av människor men att man gör avkall på budskapet, då har man missat hela poängen och syftet med och varför man bygger en kyrka. Men låt mig också här lägga till att jag är också övertygad om att vi har så mycket mer vi behöver lära oss och förstå utifrån hur Jesus bemötte sina medmänniskor. Exemplen från hur han bemötte äktenskapsbryterskan och inte minst de religiösa ledarna och mötet med kvinnan vid Sykars brunn. Om de fick stå som en mall för hur vi kristnan ska bemöta och förhålla oss till de som inte tror, då vore mycket vunnet, kanske allt?
Tony Malmqvist (Reply)
Ett världsrekord i Ekumenik!
Inget kan rättfärdiga de brutala mord som begicks i Paris för en vecka sedan. Tro alltså inte att resten jag skriver här på något sätt vill förringa ondskan i detta missdåd.
Det jag vill försöka göra är att visa på hur man världsvitt kan samla miljoner människor, i Frankrike uppskattningsvis 3.5 miljoner varav 1.6 miljoner i Paris, till en samtidig “fredlig” demonstration. Framför allt mot totalitära fanaters våld, men även för La Liberté, friheten.
Några få hatfyllda dårar, religiösa fanater, agerade i Kains anda och massakrerade ett antal medarbetare till en tidskrift de allra flesta aldrig hade hört talas om. En tidskrift vars namn man inte kan uttala om man inte har franska som modersmål. En tidskrift vars produktion hade friheten att vara cynisk och sarkastisk som fundament. De mördade även en polis, lättare än man slår ihjäl en mygga.
Kollega-journalister, som har stor makt över den allmänna opinionen, på gott och ont, såg till att denna sorgliga nyhet spriddes ut över världen. Breaking News på TV i alla rika västländer. Globalt genom BBC och dess världsvida kollegor.
Världens ledare fördömde snabbt detta missdåd med välkända, politiskt korrekta meddelanden av empati, fördömande och stöd. Och naturligtvis sjöng de refrängen som lyder: Detta är inte Islam! Islam står för fred!
Denna bevisligen falska mantra sjunger man alltid för att inte onödigtvis stöta sig med muslimska väljare och för att undvika internationella diplomatiska bråk. Det är ju viktigt att inte skada handeln i olja och vapen, för att nämna två viktiga handelsvaror…..
Den franska polisen skall ha en eloge för snabbt agerande. Tänk att kunna ringa in dessa dårar så snabbt och hindra att de flydde till Syrien eller något annat muslimskt helvete på jorden, där de kunde ha hyllats och sedan fortsätta att utföra illdåd i efterföljd av de förebilder som deras store profet lämnade i arv.
Nu visade det sig att ännu en fanatisk idiot var med på terroristernas plan. Denne hoppade nu in i spelet och mördade 4 kunder i en judisk mataffär. Det var ju några timmar innan Shabat och därför fanns det mer kunder i butiken. Dessa tog han som gisslan.
Judar behöver inte rita några anstötliga teckningar för att bli “lovligt vilt”. Det räcker att de är judar. Det är illa nog i ögonen på Gudsförnekare, av vilka Muslimerna utgör en del, Humanisterna en annan del, Fascisterna en annan del och Kommunisterna ännu en del.
Att denne tredje terrorist visste om planerna kan man slutleda av att hans flickvän, sambo, hade stuckit till Turkiet redan några dagar tidigare. En ung kvinna som troligen ingen kunde ana att hon var terrorist. Späd och blyg ser hon ut på foton.
Hur som helst, även här skötte polisen jobbet föredömligt. Dramat avslutades med att alla tre terroristerna skjöts ihjäl. Alla tre var kända av polisen, internationellt kända jihadister som hade straffats och suttit i fängelse. Som ytterligare hade radikaliserats av medfångar, i fängelset.
Varför deporterar man inte dylika välkända rötägg?
Men tillbaka till ekumeniken. Den politiska eliten beslutade sig att göra en gemensam aktion och allmänheten beslutade göra sammalunda.
Francois Hollande inbjöd världens ledare att ta del i demonstrationen mot terrorism. Men inte alla ledare var välkomna. Enligt israeliska nyhetsmedia hade Hollande uttryckligen bett Netanyahu att inte komma till Paris. Netanyahu tänkte först lyda, men kom senare på andra tankar och beslöt att åka till Paris.
Franska funktionärer blev rasande och skällde ut sina israeliska kollegor och sade att som hämnd tänkte man bjuda Abbas att åka till Paris. Vilket också skedde. Irritationen mellan Hollande och Netanyahu visade sig även när Netanyahu skulle hålla ett tal i den stora synagogan i Paris. När Netanyahu steg upp på talarstolen lämnade Hollande byggnaden.
Den stora massademonstrationen utfördes utan organisation, endast på grund av deltagarnas personliga val, styrda av massmedia, politiker och tidsandan.
Det skulle ha varit helt omöjligt att organisera dessa massor av människor. Det skulle ha tagit veckor, eller månader.
Dagen efter gjorde påven Franciscus ett upprop till världens muslim-ledare att tydligt uttala sig mot förhärligande av våld i guds namn. “Religiöst våld är resultatet av förvillelse.”; sade påven.
I opinionen och nyhetsmedia ser man mer och mer ställningstagandet att “inte alla muslimer är terrorister, men nästan alla terrorister är muslimer”.
Om moderata muslimer kan göra gemensam sak med världsopinionen står vi snabbt inför en ekumenik som slår alla tidigare rekord med råge.
Fienderna är “fundamentalisterna”. Att det kan gå fort har vi sett. Enligt katolska lärda är protestanter fundamentalister.
/Kjell
Kjell (Reply)
En israelisk tidning, den ultra-ortodoxa HaMevaser, ville dölja för sina läsare att Angela Merkel gick med i protestmarsen.
Paris borgmästare Hidalgo och den danske premiärministern Thorning-Schmidt, samt orföranden för Europeiska Rådet, Tusk suddades bort.
Den faktiska situationen:
Till tidningens “försvar” kan man tillfoga att man har för vana att censurera bort bilder på kvinnor. Man anser det vara fel att avbilda kvinnor i media.
/Kjell
Kjell (Reply)
Många tycker det var fantastiskt att “visa män” (Egentligen var de trollkarlar, eller häxor. De kallas “magoi” i grundtexten.) kom och ärade Jesusbarnet med guld, rökelse och myrra.
Men faktum är ju att som följd av detta, och deras besök hos Herodes, mördades alla gossebarn som van 2 år eller mindre i Rama.
Charlie Hebdo spelar nu samma roll som de “vise männen”. Ge de fanatiska muslimerna en snyting!
Men faktum är ju att som följd av detta bränner dessa fanater kyrkor.
I Afrika tror man att Europa är “kristet”. Man vet inte att de kristna är i minoritet och i vissa länder förföljda.
I Europa tror man…. anyway, who cares….
Okunniga människor med etnocentriska och fanatiska trossystem, tror vad som helst om “de andra”.
Världen indelas i rättfärdiga och orättfärdiga.
Det är de rättfärdiga som har kriterierna!
/Kjell
Kjell (Reply)
En intressant artikel är denna:
Fel att bidra till mer polarisering
Ett av problemen är att muslimska ledare i Europa inte håller sig till sanningen när de åker runt i mellan östern. Likadant var det med bilder från Danmark. Världen brydde sig inte förrän dansk muslim åkte till mellan östern och piskade upp stämningen.
Fredrik (Reply)
Fredrik,
Ja den artikeln var intressant. Tyvärr kommer troligen dessa lögner och denna falska propaganda att få effekter både på invandrare och inhemska.
Inga goda effekter i en redan infekterad situation.
/Kjell
Kjell (Reply)
“Världen indelas i rättfärdiga och orättfärdiga.”
Ja samma fenomen förekommer på båda sidor, Kjell.
En som jag uppfattar som en provokatör, är den ‘omvände terroristen’ Walid Shoebat, som åker runt i kyrkor och bland amerikansk militär och föreläser om sin ‘upptäkt’ att 666 egentligen är ‘bismillah’, och att antikrist är Islam.
(Nog för att antikrists ande är verksam, men den teorin har man pressat in med skohorn…)
Han säger saker i stil med att ‘vi i västvärlden är de rättfärdiga/ de goda, och muslimerna är de onda. på så sätt bidrar han till (den militanta) polariseringen. Dessutom får han Amerikas kristna att titta åt fel håll, så att de riskerar att missa hur antikrists ande breder ut sig inom de egna leden.
Ingela (Reply)