Att hitta felen

Jag skall börja med en liten historia som finns i boken “Stilblommor och grodor”. Det är en dikt skriven av en ung kadett. I alla fall tyckte han själv att det var en dikt.

Lärkan svingar sig i skyn,
Hon rynkar sina ögonbryn,
Och säger dessa orden,
Till människorna på jorden:
Maskar! Som på jorden traskar!

Det finns en kalvinistisk blogg som heter Masken. Jag ger länken till sidan så att du kan verifiera att jag inte ljuger om den.

Sajten börjar med frågan: “Är du en god människa? —eller en mask som jag? Himlen eller Helvetet?” och citerar sedan Job 25:2-6

Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken.

Det händer inte sällan att lösryckta citat från just Jobs bok används för att ponera “sanningar” som kanske inte är så helt sanna vid närmare granskande.

Citatet är inte Guds Ord, utan ord av “Bildad från Sua”. Därför skall vi se vad Gud själv sade om detta, och andra, uttalanden av “Jobs vänner”. Job 42:7b-9

Sedan HERREN hade talat dessa ord till Job, sade HERREN till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.” Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som HERREN hade sagt till dem. Och HERREN bönhörde Job.

Och låt oss för säkerhets skull även läsa vad Gud sade efter att han hade avslutat skapelsen genom att skapa människan. 1 Mos. 1:31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Han sade sålunda inte: “Bah, usch sådana äckliga maskar jag har skapat!

Nu undrar du kanske vad denna bloggpost kommer att handla om. Den kommer att handla om frågan hur det kommer sig att det finns så många som tror att det är Gud välbehagligt att vi känner oss som maskar i någon slags förment ödmjukhet och diffus syndanöd.

Jag blev inspirerad att skriva detta efter att ha läst en kommentar som någon skrev.

Här återger jag kommentaren i något redigerad och anpassad form:

Den elake varnar enbart genom att skrämma och hota. Han säger: du är på fel väg. Han säger: det finns flera vägar och du har valt fel väg. Han säger: du har kommit fel något hemskt kommer att hända dig.

Resultatet blir att den tillrättavisade är skrämd och chockad men löper stor risk att väljs fel väg i alla fall därför att elakhet och inte omsorg fanns i tillrättaviningen.

Den kärleksfulle varnar också, men tillägger direkt lugn min vän, lösningen är den här vägen. Han säger: när du ser den röda snitslingen, den blå snirslingen, den gula snitsningen och den bruna snitslingen, så ska du välja den röda. Fortsätt på den tills du kommer dit och om det händer något där då ska du göra så här.

Att bara ropa omvänd utan att specificera på vilket område i livet och i vilken fråga och hur den personen konkret skall göra i enskilda frågor, leder inte rätt. Ett ilsket rop omvänd dig! visar inte på vägen.

Igen vill jag påpeka att detta är ett redigerat citat, alltså inte identiskt med kommentaren i fråga, men jag tror att den som skrev kommentaren kommer att ge sin välsignelse till mina redaktionella anpassningar.

Detta är mycket viktiga råd, och presenterade på ett korrekt sätt.

Jag kan bara gissa vem kommentatorn riktade sig till. Och till synes förstod inte denne att det var riktat till honom. Du kan säkert räkna ut att jag tror det var riktat till en person som mer än ett kvarts sekel har uppträtt som åklagaren (eller hans hjälpreda). Som ägnat en tredjedel av sitt liv att attackera andra människor utan att ge någon som helst anvisning hur, och vad, de skulle göra för att komma rätt.

Tänk att somliga har ett så stort maktbegär och en så stark önskan att förhärliga sig själva genom att förnedra andra.

Nu tänker jag lämna den saken, eftersom jag med sorg måste konstatera att det finns en hejarklack som tror att det är Gud välbehagligt att vi känner oss som maskar i någon slags förment ödmjukhet och diffus syndanöd.

Till dej som vill härska över andra med makt och terror vill jag ge följande citat från Guds eget Ord ur Fil. 2:1-6

Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.

Sannerligen ord vi alla bör ta till oss så att vi prövar varför vi handlar som vi gör.

Men sannerligen, sannerligen säger jag eder de som mäter med två mått och dömer, och tror sig ha fått mandatet att utöva Den Helige Andes tjänst, och utan att predika Kristi Ord, som anger Vägen, Sanningen och Livet, menar sig göra Gud en tjänst….. Dessa kommer en dag att se att de sysslade med “gödsel” som Saul sysslade med “gödsel” innan Gud av nåd lät honom byta hjärta från att ha varit Saul = “Den Illustere” till att bli Paulus = “Den oansenlige”.

Jag vill nu som avslutning visa på “vägen” som anges av Guds Ord, Bibeln.

Rom. 10:17 Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.

Vad menas med “Kristi ord”? Ja, eftersom Jesus ÄR Vägen, Sanningen och Livet (lägg märke till singularis bestämd form!) så måste det helt enkelt betyda att vi visar på just Vägen, Sanningen och berättar att den leder till Livet.

Man kan aldrig förklara för någon hur och vad han skall göra bara genom att fördöma det han gör!

Man måste alltid predika “Kristi Ord” som visar på vad man skall göra och hur man skall göra det.

Själafiendens vänner klandrar och dömer! Kristi vänner förkunnar och leder!

Nu skall jag försöka göra precis detta genom att citera ett antal verser ur Bibeln.

Joh. 16:7-11

Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, om dom, ty denna världens furste är dömd.

  • Vad består synden av? – Jo, att man inte har förtroende för Jesus och är honom trogen!
  • Vad kallas här rättfärdighet? – Jo, att man tror att Jesus lever och är hos Fadern, fastän vi inte kan se och bevisa det!
  • Men domen då? – Ja, fastän det ser ut som om satan regerar så är han faktiskt redan dömd!

Joh. 14:26-27

Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.

Va-nu-då? Skulle det verkligen kunna leda till frid att få reda på, och komma ihåg, allt som Jesus sade?

Ja, om vi får tro på Jesus själv är detta precis avsikten.

Och Han sade att då kan vi sluta att betrakta oss som “maskar”, sluta att oroas, sluta att vara modlösa.

Varför? Ja, naturligtvis inte för att vi plötsligen har blivit bättre i oss själva, men för att Han tillräknar oss Sin rättfärdighet, underpanten på vår slutliga frälsning.

Vi får räkna oss som “frälsta” redan nu, men detta ser fram mot den slutliga frälsningen.

Och du får räkna med att det kommer både den ena och den andra maktmänniskan som vill få dej att tvivla på olika sätt. Det kvittar dessa heretiker om du tror att du är en förlorad mask, en vedklabb till helvetet, eller en hycklande sångare i ders hejarklack.

Försök nu att koppla det ovanstående med följande text, som visserligen handlar i första hand om mat och dryck och högtidsdagar, men som gäller för allt som vi kan prestera och berömma oss av.

Kol. 2:18-23

Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt ‘ödmjukhet’ och går upp i syner av änglarnas tillbedjan och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne och inte håller sig till honom som är huvudet. Från honom får hela kroppen den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av sina leder och senor.

Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: “Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på”. Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. Detta uppfattas visserligen som ‘vishet’, med sin självvalda gudstjänst, sin ‘ödmjukhet’ och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.

Valet är vårt eget!

Hur tacksam tror du att en mask kan vara?

Vet du, tacksamhet för det Herren har gjort, och förtroende för honom är den allra största gåva vi kan få av Den Helige Ande, när vi har förstått vår totala konkurs utan försoningen på Korset.

/Kjell

PS. Kan vara av intresse att läsa dett; Flera tusen hoppar av från sekter varje år

32 thoughts on “Att hitta felen”

  1. LYFT BLICKEN

    Tack även för denna bloggpost Kjell.

    Instämmer angående det föga uppmuntrande maskperspektivet. Job sträckte sig dock fortfarande uppåt trots alla tråkningar, för att få ett svar, för att få en reaktion från Gud. Ett ord från Fadern, hårt eller blitt, är värt så mycket mer än människors snäva perspektiv.

    Men Jobs vänner var inte och är inte unika. I min ungdom vistades jag tidvis i en jordbruksmiljö med många kristna. Man hade en i stort sett hälsosamt återhållsam syn på människans förträfflighet och man värdesatte ödmjukhet. Men ödmjukheten kunde även bli fel, även trots största välmening. Helt fel faktiskt. Någon lärare i trakten hade snöat in sig på att Johannes döparen en gång sade att:

    “Det är såsom sig bör att han (Jesus) växer till, och att jag förminskas.” (Joh 3:30)

    Och detta ord hade sedan i all djupsinnighet omtolkats och överförts till den nämnda jordbrukskulturen genom följande omformulering, som antogs motsvara innebörden i citatet genom ett utvidgat budskap som dessutom ansågs gälla alla troende och inte bara en iaktagelse av Johannes döparen i hans speciella situation som förelöpare för Herren. På jordbrukiska hette det numera att:

    “Vi kristna skall växa neråt, som kosvansen.”

    När jag som vuxen hörde uttrycket upprepas i den berörda trakten blev jag “upprörd i min ande”, som det heter, och det föll mig in att öppet göra invändingar. Jag sade (harkel, harkel):

    “Ja det skall vi naturligtvis göra. Ända tills vi närmar oss marken och landar i en stor ko-smocka. Men när jag tänker efter kanske jag hellre önskar “växa upp till honom som är huvudet”. Lite sådär som Paulus tänkte sig saken.”

    Observera ironin.

    Alla tyckte förstås inte alls att detta var ett uttalande i kärlek och bästa anda, men det kan inte förnekas att jag åtminstone gav ett förslag på hur det EGENTLIGEN borde vara. Visserligen inte enligt de agrikulturella preferenserna, men enligt en apostels syn på saken.

    Men alla fattade. Och jag har aldrig utsatts för liknelsen om kosvansens mindre uppmuntrande tillväxtriktning sedan påpekandet.

    Jag tror alltså bestämt att Paulus och Kjell är någonting viktigt på spåret här: Folk måste helt enkelt lystra mer noggrant till den bibliska undervisningen och lyfta blicken uppåt från maskar och från, från… Ah never mind.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  2. Rolf Lampa,

    Det är mycket märkligt hur ofta det händer att någon menar sig ha “funnit den skatt som är gömd i leråkern” (Matt. 13) och därmed glömmer att summan av Guds Ord är sanning.

    Jag kan icke räkna dem alla, de predikningar av gästande predikanter från andra sidan av Atlanten, jag hörde i min ungdom och där budskapet var att predikanten i fråga nu hade funnit “nyckeln” som förklarade resten av Skrifterna och även varför vi inte ser mer under, bönesvar och väckelse i vår tid.

    Man bygger teologi och dogma på en enda bisats, ja till och med på ett enda ord. Man till och med “bevisar” motsatsen till textens betydelse genom att läsa ensidigt och selektivt.

    Jag skall ta två exempel.

    1. Trosförkunnelsens falska karismatik med “under och tecken” som ofta är ockultism och hinduism.

    Jag tänker på Rodney Howard Browne som kallar sig “guds bartender” och ser till att mötesbesökarna drabbas av “andlig fylla”.

    Han lärjungar försvarar detta med texten ur Apg. 2:13 där belackare hånade och sade att apostlarna nog var fulla eftersom de babblade obegripliga språk.

    Att Petrus direkt dementerade detta citerar man inte.

    2. Katoliker “bevisar” den apostoliska sucessionen med följande citat:

    Apg. 1:20

    I Psaltaren står det skrivet: Hans gård skall bli öde, ingen skall bo där, och: Hans ämbete skall en annan få. Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss, från det att han döptes av Johannes till den dag då han blev upptagen från oss, en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse.”

    Då ställde man fram två: Josef Barsabbas, som även kallades Justus, och Mattias. Och de bad: “Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade för att gå till den plats som var hans.” De kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel.

    Katolikerna generaliserar detta och grundar dogmen om apostolisk succession på bara dessa verser.

    Precis vilken signifikans Mattias utnämnelse har, vet vi kanske inte ännu. Man anar dock från texter i Uppenbarelseboken att det finns någon mening med att det bara finns 12 reguljära apostlar.

    Jag skulle kunna nämna många flera exempel, men stannar vid dessa två som illustration på hur snett man kommer när man generaliserar specialfall.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,

    “Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.Och en överhetsperson frågade honom och sade: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.”

    Sajten “Masken” ställer frågan: ““Är du en god människa? —eller en mask som jag?”

    Svaret är nej. En mask kan inte blogga och en människa är inte god.

    “Masken” rekommenderar Paul Washer. Ett tag sedan jag lyssnade till honom och minns att jag blev så imponerad över Washers syndanöd för människorna. Äntligen någon som talade så rakt ut om synd, och han låter ju så lidelsefull också.

    Men Jesus frågar: Älskar du mig”?
    Det har blivit enklare, mer befriande att närma mig Honom när jag inte tar på mig den syndanöd som Gud tagit på sig åt oss. För mycket syndanöd blir en stoppkloss för vidare vandring i frid.

    /Ulrika

        (Reply)

  4. Ulrika,

    ” “Masken” rekommenderar Paul Washer. Ett tag sedan jag lyssnade till honom och minns att jag blev så imponerad över Washers syndanöd för människorna. Äntligen någon som talade så rakt ut om synd, och han låter ju så lidelsefull också. ”

    Det var en bra beskrivning på Washer. Även för mig var Washer en tilltalande förkunnare. Det var rakt, skarpt och vilken nöd han hade för de förlorade. Men frukten blev, iaf i mitt liv, inte god. Det fick mig att bli ännu mer självcentrerad och jag kände pressen på att jag måste prestera mer god frukt i mitt liv. Ja, prestationsångesten växte ju mer jag hörde av Washers förkunnelse.

    Sen har han andra bitar som jag inte köper, tex att vissa är förutbestämda till helvetet och andra till himlen. Dvs vi har egentligen inget eget val. Alltså det kalvinismen står för.

    Lennart Jareteg har skrivit om Washer. Jag citerar:

    “Själv blev jag vid första kontakten med Washer (såg en video) lite positivt överraskad. Men min fru, som ofta reagerar snabbare än jag på andliga övertoner, anade genast ugglor i mossen vid denna första kontakt. Jag själv tänkte att här var minsann en radikal broder som vågade ta bladet från mun och predika emot en ljummen och villfaren kristenhet. Det behövs ju profetröster i vår tid (om nu någon lyssnar vill säga). På samma sätt tänker många andra. Man är less på en ljum kristenhet som inte förkunnar evangelium utan bara sysselsätter sig med perifera saker som ofta saknar relevans och bibelstöd. En radikal förkunnare som Washer kan då tyckas var sänd av Gud. Men så kikade jag lite mer, och såg en Washer som alltid ser plågad ut, som nästan aldrig skrattar, som sällan säger ett vänligt ord, som sällan säger något till uppmuntran, som inte leder sina åhörare till trons vila och barnaskapet, osv.

    Sedan började mail komma in till mig från helt sönderbrutna kristna ungdomar som hade fått sin tro helt förstörd av Washers undervisning. De hade genom denna undervisning hamnat i en lagisk prestationstro och därmed tappade bort hela sin frälsningsvisshet. Flera personer hade mått riktigt dåligt rent psykiskt. Kanske någon beundrare av Washer nu tänker att dessa syskon inte hade en sann tro före mötet med Washers förkunnelse, men JO, det bedömer i vart fall jag att de hade haft. De hade levt i ett enkelt barnaskap och glad förtröstan på att Jesus var deras frälsare; att nåden räcker hela vägen hem till saligheten hos Gud!”

        (Reply)

  5. Tack Andreas,
    Ditt svar talar helt för sig självt (inget för mig att tillägga). Gott att dela gemensamma upptäckter på det sättet. Vill passa på o tacka Kjell för ögonöppnare kring kalvinismen också. Den “läran” var helt ny för mig innan du började undervisa om den.

    /Ulrika

        (Reply)

  6. Ulrika,

    Det ar en gång för länge sedan…. Nej, detta är ingen saga. Jag var ung och Richard Wurmbrand kom på besök till Filadelfia Rörstrandsgatan. Han var rumänsk evangelikal kristen präst, författare och lärare. Han satt sammanlagt fjorton år i fängelse i Rumänien. Han grundade Voice of the Martyrs (Martyrernas röst).

    Richard Wurmbrand föddes i Bukarest, Rumänien som den yngste av fyra söner i en judisk familj. År 1944 när Sovjetunionen ockuperade Rumänien, startade Wurmbrand sin kristna verksamhet bland landsmän och soldater ur Röda armén. När regeringen försökte ta kontroll över kyrkorna startade han omedelbart en underjordisk kyrka. Han arresterades den 29 februari 1948 på väg till en gudstjänst.

    Wurmbrand var fånge på straffanstalterna Craiova, Gherla, Danube-Svartahavskanalen, Vacaresti, Malmaison, Cluj och slutligen Jilava. Han levde tre år i total isolering. Hustrun Sabina arresterades 1950 och sattes i arbetsläger i tre år i Svartahavskanalen.

    Wurmbrand släpptes 1956, efter åtta och ett halvt år i fångenskap. Han förbjöds att predika men återvände trots detta till sin underjordiska kyrka. Han greps på nytt 1959 och dömdes till 25 års fängelse. Under fängelsetiden blev han slagen och torterad. Slutligen fick han amnesti år 1964.

    Nu kommer jag till det jag vill säga. Han predikade (vittnade) alltså i Stora Filan och han talade engelska. Han hade således en tolk som översatte till svenska.

    Ofta sade Wurmbrand “I hate communism” och tolken gjorde misstaget att översätta “jag hatar kommunisterna”. Och varje gång korrigerade Wurmbrand tolken till det korrekta “jag hatar kommunismen”.

    Nu till kalvinismen.

    Låt oss inte hata kalvinister. Det finns mycket i läran som stämmer. Det är därför man kan trilla dit även med de saker som inte stämmer.

    Det är jobbigt för kalvinister att de har en sådan mörk och tung tro. Men det finns säkert frälsta kalvinister.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Kjell,

    “Låt oss inte hata kalvinister. Det finns mycket i läran som stämmer.”

    Tror inte att hat är rätt i något fall. När man känner hat är det läge att be Gud om hjälp. Detta gäller inför alla människor oavsett tro.

    “Det är jobbigt för kalvinister att de har en sådan mörk och tung tro. Men det finns säkert frälsta kalvinister.”

    Javisst. Endast Gud känner de Sina.

    /Ulrika

        (Reply)

  8. När jag först hörde Paul Washer kom han som en efterlängtad helgelsens och gudsfruktans apostel. Efterlängtad, därför att jag sett så mycket vanvördigt disco- och skrattfest, pengagirighet, känslostyrning och sensualitet i kyrkan.

    Jag kunde inte förstå, eller ens acceptera en sådan brist på vördnad för det heliga.
    Man ville jaga den ena häftiga upplevelsen efter den andra.
    Betonade vilka VI ÄR, (men inget om synd och behov av nåd) – hur vi skulle ta vår rättmätiga maktposition i Guds rike, och driva satan på flykten…

    Jag själv, tyngd av insikten om min egen synd, såg att det finns en rättmätig sorg, som leder till omvändelse.
    ‘Saliga är ni som sörjer.’ Ja, det kändes saligare att sörja, för att sedan (på nytt) möta Nåd och Kärlek och Frälsning – att få en djupare uppskattning av dessa skatter.
    Jämför det med vårt trosrörelseinfekterade, penga- under och teckenfixerade västerland (det finns österut också).

    Det positiva med kalvinister är den motvikt de kan utgöra mot tidens ‘relevanta popkultur’ i kyrkorna, där man praktiserar andlliga upplevelser, men knappast pratar om helighet, gudsfruktan eller helgelse. (För då måste man ju någon stans adressera synd också.)

    Det negativa med kalvinister är kalvinismen, läran. Därför slutade ag lyssna på Washer efter en tid.
    Frukten blev tyvärr ofta fördömelse, och kanske till och med en punkterad frälsningsvisshet.

    När vi ‘på vacklande ben’ får komma inför vår Herre, och uppleva att Han har mer att säga än fördömelse över våra liv, så är det en sådan vila. Det är balsam för hela människan.
    Åh vilken ljuvlig lättnad, åh vilken innerlig glädje, att få fast mark under fötterna i den saliga visshet att ‘Jesus är min – himmelens glädje nu fyller mitt sinn!’

    Det finns en djup, innerlig glädje [kanske mer stillsam?], som boxar all uppchaussad religiös extas på nosen.
    Den glädjen beöver man inte jaga runt på möten och konferenser för att ‘fylla på’.
    Det räcker att tugga frukost på Ordet så gör sig den sanna frälsningsglädjen påmind – och det oavsett vilka omständigheter eller prövningar vi för övrigt lever i.

        (Reply)

  9. Ingela,

    Vilken “på pricken” kommentar du ger!

    Vet du! I morse kom jag på mig själv med att ha varit mycket kalvinist=D Och troligen är jag det i någon mån fortfarande. Och det var just när jag började tänka på frukterna som jag insåg att jag trots total ovisshet om läran levt i kalvinistisk anda. Fördömt mig själv samtidig som jag trott att så mycket legat i mina egna händer. Först i EFS och sedan inom EFK fast på lite olika sätt. Det finns oändligt många olika sätt att få människan att tro att det är henne själv som frälsningen skulle bero. Fastän det är Gud som gav Sin Son med erbjudande till alla som tar emot det som en gåva.

    När man börjar se sin egen del i något som man mest själv sett hos andra blir fältet mer gråvitt än tidigare. Det är svårt att se vad som är det goda och det som vi inte ska behålla. Din kommentar hjälpte mig precis att se mer av det.

    Vi får tacka Gud för att det är andarna vi ska pröva, utifrån dess frukter, och inte lärorna:) Anden ger liv av det levande vattnet medan människor ger läror;)

    /Ulrika

        (Reply)

  10. Ulrika, det gläder mig mycket om min erfarenhet någonstans kan vara ett syskon till hjälp.

    Du skriver:
    “Det finns oändligt många olika sätt att få människan att tro att det är [på] henne själv som frälsningen skulle bero”.

    Ja, precis så är det.
    Och visst bär detta alltid frukt i otillräckligeht, fördömelse, och rentav ett förlorat hopp.
    Gärningslära gör alltid det.
    Det är bara de som lurar sig själva som kan säga sig ‘ha frid’ under ständigt prestationstvång.
    Vår måttstock är alltid för kort.

    Herrens sabbat är att vi får finna vila från våra egna [goda] gärningar.
    Och det är en härlig vila att upptäcka att allt redan är fullbordat.
    Se där, källsprånget som flödar ut i tacksamhet och god livsfrukt!
    – –

    Kan du ha dragit en lite förhastad slutsats angående prövandet?
    Jag tror (tyvärr) att det är nödvändigt att pröva både lära och liv, både ord och gärning, både surdeg och färdig limpa.

        (Reply)

  11. Tack Ingela,

    “Kan du ha dragit en lite förhastad slutsats angående prövandet?”

    Ja, det kan jag ha gjort om det låter som att vi inte ska pröva läror. Det som jag försöker säga är att andarnas frukter syns på olika sätt i alla sammanhang och därför kan vi inte “haka upp” oss främst på kunskap om olika läror utan främst granska frukterna, hos exempelvis pastorn, oavsett vilket samfund/lära han/hon tillhör. Om jag inte minns fel tillhör Washer “Baptistfåran” vilket för mig signalerade “grönt.”

    Men visst syns andarna på olika sätt i lärorna och kunskap om läror kan underlätta förståelsen för frukternas historia. Men befrielsen sker genom Jesus Kristus. Jag vet att du vet detta men det är inte bara vi här:)

    /Ulrika

        (Reply)

  12. Nu hänger jag med bättre, Ulrika!

    Alltså, att även om något/någon tycks komma ur ett läromässigt ‘grönt’ sammanhang,så måste vi ha urskiljning ändå. Det håller jag fullständigt med dig om.

    Vi bör ju vara vaksamma även på oss själva – att vi förblir i Tron.

        (Reply)

  13. Ingela,

    Dina kommentarer andas vers 22-23.

    Har tagit mig friheten att plocka verser ur Gal 5,

    1″ För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.”

    (Egen tanke: Fördömelse kan vara träldomsok)

    4″I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden. ”

    (Egen tanke: Rättfärdighet utifrån egenprestation gör att man faller ur nåden.)

    13-14″I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: “Du skall älska din nästa såsom dig själv.”

    16″Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.”

    (Egen tanke: Att vandra i ande är inte detsamma som att vandra i människors läror.)

    18″Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.”

    22-23″Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.

    25″Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.”

    /Ulrika

        (Reply)

  14. Kjell,

    ” Det är en dikt skriven av en ung kadett. I alla fall tyckte han själv att det var en dikt.

    Lärkan svingar sig i skyn,
    Hon rynkar sina ögonbryn,
    Och säger dessa orden,
    Till människorna på jorden:
    Maskar! Som på jorden traskar!”

    2 frågor:
    -Är kadetten kalvinist?
    -Varför tro på en lärka?

    /Ulrika

        (Reply)

  15. Ulrika,

    Det var bara avsett som en lättsam inledning på bloggpostens tema, och samtidigt en anspelning på att poesi och dikter (som vi har sett kan vara meterlång prosa med två ord per rad) inte kanske gör skäl för namnet.

    Det avsedda temat är hur somliga frossar och grosserar i negativa förutsägelser om framtiden. Vi har tydliga förutsägelser i Bibeln och vi gör väl i att vara beredda på att det kan kosta att stå för tron på Jesus. Detta är sund undervisning, men för somliga räcker det inte, de har ett behov av att göra dej beroende och modlös.

    Om du någon dag skulle känna dej glad och tacksam kan du lätt bli kvitt den känslan genom att läsa till exempel på denna hemsida.

    Det tycks mej att det somliga vill är att bli beundrade för sina djupa insikter. Att folk skall falla till golvet av skräck och ordna med bönenätter och bönekedjor, säck och aska…. med dem som stränga anklagande ledare.

    För då kanske Gud vill låta domen över Sverige dröja.

    Sedan kan de ju alltid påvisa hur ogudaktigt det är i Sverige (i vilket land är det inte det nu?) och hur dåliga alla troende är som inte ser till att det blir väckelse och under enligt apostlatiden.

    Känn dej som en äcklig mask, eller åtminstone bara halvfrälst! Och låt oss alla förlamas av modlöshet tillsammans.

    Syndanöd är en stor nåd när den kommer genom Den Helige Ande!

    Varning! Klicka inte på länken om du redan känner dej deppig.

    /Kjell

        (Reply)

  16. Kjell,

    Ursäkta mina nitiska frågor, “bara” en till nu: kan man säga att kadetten bär på en kalvinistisk attityd?

    /Ulrika

        (Reply)

  17. Kjell

    Du fortsätter med dina antydningar fast du har skrivit att nu får det vara stopp?

    cit:Det var bara avsett som en lättsam inledning på bloggpostens tema, och samtidigt en anspelning på att poesi och dikter (som vi har sett kan vara meterlång prosa med två ord per rad) inte kanske gör skäl för namnet.

    B-O

        (Reply)

  18. Bengt-Olof Lindskog,

    Fundera på saken. Bloggposten skrevs den 12:te. Berndt gjorde sitt beslut den 14:de.

    Anspelningen är alltså från 2 dagar innan jag sade att vi skulle sluta.

    Vill du radera historien?

    /Kjell

        (Reply)

  19. Ulrika,

    Den så kallade dikten kommer från boken “Stilblommor och Grodor” av Purre.

    Jag har ingen aning om kadettens livsåskådning. Han var (är) svensk så chansen att han var kalvinist är inte stor.

    /Kjell

        (Reply)

  20. Kjell,

    “Jag har ingen aning om kadettens livsåskådning. Han var (är) svensk så chansen att han var kalvinist är inte stor.”

    Fast attityder är inte nationellt bundna. Attityder är starkt knutna till i vilket ljus man lever.

    För några dagar sedan ville jag bidraga med en dikt som du valde att inte publicera. Det är jag tacksam för eftersom den inte är så bra som jag trodde. Jag kan se liknelser mellan den och “mask-attityden.” Jag har kastat dikten och kan därför inte skriva ner den här men den handlade om att se Jesus som en skrothandlare och människan som skrot.

    /Ulrika

        (Reply)

  21. Ulrika!
    Visst kan vi konstatera att det är en välsignelse att broder Kjell tillämpar moderation.
    För somliga dikter kan vi helt klart klara oss utan.

        (Reply)

  22. Ulrika,

    Frågan är väl bara vad som är hönan och vad som är ägget och vilket som var först.

    Jag är inte alls säker på att det är av ondo att det finns samfund med olika karaktär, så länge som man predikar ett sant evangelium.

    Några tycker om mycket ståhej som hos de pingst-aktiga. Andra tycker om en stillsam tillbedjan och lugn musik.

    Sedan finns det ju alltid risken, eftersom lika barn leker bäst, att det blir ensidigt och får en viss slagsida.

    Det är ju helt tydligt att det finns ganska många som vördnadsfullt bugar sig för “bullies”. Det kan vi inte förneka dem, och inte bör vi göra det heller.

    Vad gäller skrothandlare tror jag själv att vi gör väl i att förbliva vid de bilder och benämningar som ges i Bibeln. Alltså Fadern, Sonen, Frälsaren, Vägen, Sanningen, Livet, Guds med oss, Herren, Messias och så vidare.

    Jag tycker således att en musikal som “Jesus Christ Superstar”, där Jesus avbildas som en clown, är minst sagt vanvördig och troligen hädisk.

    /Kjell

        (Reply)

  23. Kjell

    Detta cit jag la in från dig är ju från den 16/12

    Vill du fortsätta att sparka på en person som -xxxxxxxxx- inte har möjlighet att kunna försvara sig.

    Du borde skämmas Kjell.

    B-O

        (Reply)

  24. Bengt-Olof Lindskog,

    Ja, du får väl fundera på det. Kanske du då kan förstå att kommentatorer måste ha rätten att fråga vad jag menar med saker i bloggposten.

    Och kanske kan du även förstå att det hör till min plikt att svara på det.

    /Kjell

        (Reply)

  25. Kjell skriver: “Vad gäller skrothandlare tror jag själv att vi gör väl i att förbliva vid de bilder och benämningar som ges i Bibeln. Alltså Fadern, Sonen, Frälsaren, Vägen, Sanningen, Livet, Guds med oss, Herren, Messias och så vidare.”

    Jag skulle vilja svara med vilken bild Bibeln ger av människan. Då kan vi få en bild av hur förhållandet ser ut mellan Gud och människan (inte masken). Nu orkar dock inte vår tekniska utrustning att ladda upp “M” som i människa under länken till Illustrerat lexikon som ligger under Anslagstavlan. Skulle någon med bättre kapaciteter vilja vara så vänlig och ta fram detta åt migo:)

    Tack på förhand.

    /Ulrika

        (Reply)

  26. Illustrerat Bibellexikon ger en dålig bild av människan, i linje med “mask”. Trodde att det skulle stå någonting i linje med “barn”, “får” osv.

    Att människan inte är god vet vi men uppenbart värd att dö för. Det måste finnas en mer sann tolkning av Guds syn på människan än antingen mask eller halvgud.

    /Ulrika

        (Reply)

  27. Ulrika,

    Bingo!

    Som broder Sven brukar säga…

    Vi är troligen bara på vägen när vi kravlar över från det ena diket till det andra.

    /Kjell

        (Reply)

  28. Står Guds Smorde, Messias, i centrum i ditt liv? Om inte så är platsen besatt av dig själv eller någon maktmänniska du endera beundrar eller fruktar.

    Inom de karismatiska och karismaniska grupperna, från Asuza till Trosför-kunnelsen, finns det en lära att “Gud har en särskild plan för ditt liv”. Det luriga är ju att detta är sant, om man förstår det på rätt sätt.

    Men det blir en villolära när man sedan skapar en myt runt denna sanning och får alla att tro att de mirakulöst kommer att bli som Moses, Abraham eller Daniel, som Petrus, Paulus eller Johannes, och att om det inte sker så är de dåliga kristna.

    Troligen är de bara “halv-frälsta” och troligen kommer de därför att missa uppryckelsen före vedermödan och lämnas kvar för att lida som martyrer.

    Vi vet ju hur vi själva är, och eftersom vi ser så få troshjältar runt omkring oss så betyder det att vi är dåliga kristna nästan allihopa. Dåliga kristna som gör Gud arg och tvingar fram domen om vi “inte omvänder våra hjärtan i säck och aska”. För Gud kan ju inte handla om inte vi presterar!

    Detta är inget annat än en förklädd form av predestinationslära, med den modifikationen att du som människa kan hindra Guds förutbe-stämmelse och måste prestera dess uppfyllelse. För trosför-kunnelsens gud är ju ganska maktlös utan våra prestationer. Det enda han kan, utan vår hjälp, är att se till att domen kommer.

    I avvaktan på din förvandling till troshjälte skall du känna dej som en eländig mask.

    Sedan tror man att apostlagärningarna fortsätter även i dag, och när det kommer “väldiga krigare” med buller och bång och höga anspråk, då griper man efter detta halmstrå och tyr sig till dessa egocentriska maktmänniskor för att inte förlora tron på de myter man anhänger.

    Det dubbla kärleksbudet skyddar oss från både storhetsvansinne och självfördömelse. Guds bud är Guds Ord och således tve-eggade. Alla Guds kärleksfulla maningar och råd är till för vår egen och vår omgivnings bästa.

    Nu skall jag citera en person som skriver under signaturen Thomas. Och i likhet med discipeln Thomas (och vi alla) behöver han få upptäcka innebörden av bekännelsen “Min Herre och min Gud”. (min fetstil)

    Igår på julafton strax innan midnatt när jag hade läst profetiorna här på Berndts sida + några andra som verkade aktuella, så bad jag bara en kort bön att Gud skulle ge mej någonting inför det nya året.

    Då märker jag att det kommer något så jag blundar och då får jag se detta:

    Jag ser en vit häst och på den hästen sitter en kung klädd i vita fotsida kläder med en krona på huvudet. Han är allvarlig. I sin högra hand håller han ett draget svärd. Armen är i vinkel rakt ut från kroppen och svärdet rakt upp. Han sitter stilla som en kung i spetsen för sin här samlad inför en strid. Så länge svärdet är rakt upp är alla stilla. Jag ser ingenting annat utom detta. Jag ser ingen här heller.

    Jag ser det i en vinkel så att svärdet är det mest dominerande och delvis skymmer kungen. Svärdet skiner och är svårt att beskriva men det är inget jordiskt svärd.

    Jag får ingen förståelse eller tilltal om det jag ser, så jag har bett över det. Det här får ni pröva.

    Det verkar som om det betyder att vi ska veta att Jesus är beredd att komma med dom över Sverige om vi inte tar varningarna på allvar som Han har sänt genom sina tjänare profeterna. Det kommer just nu upp: Omvänd era hjärtan i säck och aska!

    Än så länge håller Han svärdet rakt upp men Han kan när som helst räcka ut det.

    Nu har jag ju redan “prövat” genom inledningen på denna kommentar, men det finns ett antal viktiga frågor som vi måste ställa till “budbäraren” när någon antyder att han/hon presenterar ett budskap från Herren.

    • Till vem (eller vilka) är detta budskap riktat?
    • Vad skall den (eller dessa) göra rent praktiskt?
    • Hur skall de veta om/när de har presterat tillräckligt?

    Och det finns en fråga vi själva bör ha svar på: Har jag bett Herren att ta hand om mitt liv, och låter jag honom göra det?

    Apg. 2:37-39

    När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”

    1 Joh. 1:4-10

    Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig. Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

    Från en genuin syster i tron fick jag följande citat via mejl: “Omvändelse betyder att jag kliver ut ur den där mittpunkten, och tillåter Jesus att vara centrum i mitt liv.” “Kallelsen handlar inte om vad du ska göra … kallelsen är en kallelse till frihet, till ett tillstånd snarare än en verksamhet.” “Vi behöver bli befriade från det inre slaveriet, därför att det inre slaveriet hindrar kärleken i våra liv.”

    Vill du höra mera, lyssna då på denna predikan av Sven Reichmann: Yttre och inre frihet.

    Våra prestationer kan aldrig göra oss fria, bara Sanningen kan det!

    /Kjell

        (Reply)

  29. Vi har ju välsignats med en uppsjö av profetiska domsord över vårt land, och över vår svenska kristenhet.
    Jag har undrat en del hur vi ska förhålla oss till dessa.

    Vad innerbär till exempel ‘omvänd er! I säck och aska’?
    Vilka ska omvända sig?

    Vad innebär ‘säck och aska’ i praktiken? Är det bildligt eller bokstavligt talat?
    Hur länge ska man klä sig i säck och aska?

    Och för dem som redan lever i en kontinuerlig omvändelse, vad ska de göra mer eller annorlunda än de redan gör?

    Upp 22:11
    “Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig.”


        (Reply)

  30. Ingela skrev: “för dem som redan lever i en kontinuerlig omvändelse, vad ska de göra mer eller annorlunda än de redan gör?”

    Bli inte ledsen för mitt stenhårda svar….

    Dessa egotrippare vill att du byter ut Herren (i centrum) mot en idol.

    Men det kan du inte, tack och lov, om du lever i en kontinuerlig omvändelse.

    Herren lovade att inte förlora de sina ur sin hand.

    Joh 3:16-21

    Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

    En dom som man kan leva med. Eller hur?

    /Kjell

        (Reply)

  31. Ja, Kjell,
    hela helgelseprocessen är ju en form av Herrens dom, som han med sin Ande utverkar i våra liv. Men Guds dömande i den frälsta människans liv handlar ju inte om fördömelse, utan om helgelse. Om den gode herdens ledning och välsignelse, där hans käpp och stav (som på sätt och vis ‘dömer’ när vi trampar vid sidan av vägen) är vår trygghet.

    Jag lyssnade igenom din länk till Reichmanns ‘Yttre och inre frihet’, där han talar om frälsningen i två steg: först den yttre frälsningen från Egypten, och genom havet. Sedan den inre frälsningen, helgelsepprocessen, i ökenvandringen.

    1 Joh 4:17
    “Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen.”

    Vems/vilkas ord är det vi ‘binder för vår panna och hand’?
    Vems/vilkas ord är det som leder vår tanke och handling?

    Leder dessa ord till oro, missmod och fördömelse, eller till frimodighet?
    När kärleken har nått sitt mål i oss, så leder det till frihet – både yttre och inre!

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *