Från Abram till Abraham

Här följer den tredje delen i serien om “epokerna”. Det är ingen allmänt vedertagen indelning som jag gör så om du hellre vill dela in det annorlunda är det helt okej.
(Del 1, Del 2, Supplement)

Du kanske undrar varför jag skriver dessa artiklar. Det gör jag för att försöka belysa saker som man vanligtvis halkar förbi i texterna. Men som jag tror kan vara av viss vikt för att se samband man annars missar.

I 1 Mos. 11 läser vi först om språkförbistringen. Sedan följer Sems släkttavla fram till Abram och hans brorson Lot. Vi får veta att Abrams hustru Saraj var ofruktsam. Och sedan berättas det att Abrams far Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Haran bosatte de sig där. De bodde där tills Tera dog.

Vi får inte veta hur Tera kom på idén att lämna Ur som låg vid Persiska viken ungefär där An Nasiriyah ligger i södra Irak. Resan gick i nordvästlig riktning, upp längs floden till Haran som låg ungefär mitt i Syrien, inte så långt från Aleppo vid floden Eufrat. På resan passerade Tera och hans följeslagare Babylon. Kanske gick de tillbaka samma väg som de en gång hade kommit.

Sedan läser vi i kapitel 12 hur HERREN talar med Abram. 1 Mos. 12:1-3

HERREN sade till Abram: “Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”

På vilket sätt HERREN uppenbarade sig får vi inte veta men vi får veta innehållet. Uppdraget var att lämna sin släkt och följa HERRENS ledning till ett land som Abram inte kände.

Det kan knappast ha varit ett lätt val för det finns antydningar att Tera och Abram och resten av följet hade etablerat sig väl i Haran och hade en lönsam produktions- och affärsverksamhet. De hade blivit rika med lokala mått mätt, och troligen även med våra. I Josua 24 står det att de tjänade andra gudar. Det brukar berättas att de tillverkade avgudabilder och sålde dessa.

Abram var ingen ungdom när detta hände. Han var 75 år “gammal” men hans far var 205 när han dog så troligen hade Abram detta som perspektiv. Saraj var 66 år “gammal” och i samma kapitel berättas det att hon var en mycket vacker kvinna. Så vacker att Abram fruktade att Farao skulle ta henne till hustru i sitt harem. (Mer om detta senare.)

HERRENS budskap till Abram är centralt i Guds frälsningsplan för alla folk.

Abram lydde Herren och drog åstad riktning syd-sydväst tills han kom till Kanaans land. Han fortsatte in i landet till traken av Sikem, det är Nablus nu för tiden, alltså på den så kallat ockuperade Västbanken. Där talade HERREN ånyo med Abram och sade (1 Mos. 12:7) “Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.”

I 1 Mos. 13, efter att Abram och Lot hade skilts åt förnyar Herren löftet: “Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid.

Här är Gud specifik angående tidsaspekten! Men det finns en hel del människor som inte vill se detta Guds löfte utan hellre läser “för en tid”. Fast det tydligt står “för evig tid”!

Det finns skräckexempel på hur människor som kallar sig kristen kan förvrida Guds eviga löften. I en artikel i Dagen uttalar sig Sven Reichmann och säger att detta Visar på kyrkans stora avfall.

Kort citat:

Att kristna tar parti för en palestinsk stat främjar bara Israelhatet och är en konsekvens av ett allt mindre bibelläsande.

Det är en del av det stora avfallet inom kyrkan och är vad som händer när kyrkorna töms och bibelläsningen upphör. Många förkunnare talar om den yttersta domen som om Israel inte fanns eller hade någon betydelse.

I 1 Mos. 15 specificerar Herren landets gränser:

Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, hetiternas, perisseernas, rafaeernas, amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land.

Egyptens flod är Nilen. Titta nu på bilden. (Jag repeterar den här.) De röda linjerna anger en minimum-tolkning av Israels gränser. De blå linjerna anger en maximum-tolkning av Israels gränser.

Hela Libanon, större delen av Syrien och Jordanien, halva Irak, en bra bit av Saudi Arabien och Egypten och ett stycke Turkiet tillhör Israel! Den grålila biten som kallas Israel i dag, och som missunnas dem, utgör ungefär 2% av det land som Gud lovade till Abram för evig tid.

Endera är Abrahams Gud en lögnare och Moseböckerna sagoböcker, eller så talade Herren Sanning när han uppenbarade sin utkorelse och sin frälsningsplan för Abraham.

Men låt oss gå vidare i texten.

Det står att Abram drog sig allt längre söderut. Men det blev hungersnöd i landet och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, ty hungersnöden var svår i landet.

Här finns roten till den konflikt som fortfarande pågår.

Abram och Saraj beslöt sig för att ljuga och säga att de var syskon, för att dölja att de var man och hustru. Farao tog upp Saraj i sitt harem. Som följd av detta fick Abram får, nötboskap och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.

När Farao straffades av Gud och upptäckte lögnen drev han ut Abram och Saraj ur Egypten tilsammans med alla dessa rikedomar. En av tjänarinnorna var troligen Hagar. De vandrade tillbaka till det nuvarande Israels sydligaste del, Negev, och därifrån vidare till Betel. Det står att Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.

NOT: Det kan vara intressant i sammanhanget att notera att Saraj faktiskt var en syster till Abram. På svenska brukar vi kalla detta “halvsyster” för de hade samma far men olika mammor. I många andra språk har man inte uttrycket “halv-syster” (eller halv-bror) utan man säger syster och bror. Även Jesu bröder och systrar kallades ju så fastän man kan hävda att de var halv-syskon.

Dock är det vanligare att man refererar till syster eller bror om barnen kommer från samma mamma, än om de kommer från samma pappa. Orsaken är tydlig. Det är aldrig något tvivel om vem som är mamman, men däremot fanns det på den tiden inga faderskaps-test.

Summan av det hela är att Abram ljög genom att presentera en halvsanning.

I kapitel 20 läser vi att Abraham (som han hette då) körde samma vals med kung Abimelek.

Betel ligger strax norr om Jerusalem på ungefär samma höjd som Jeriko, alltså strax norr om Döda Havet. På den tiden var slätten öster om Jordan vattenrik och bördig.

Lot var med i sällskapet och även han hade massor av husdjur. Där uppstod tvisten om betesmark och Abram gav Lot ett fritt val. Lot lyfte blicken och såg hela Jordanslätten, som överallt var vattenrik. Innan HERREN fördärvade Sodom och Gomorra var den nämligen som en HERRENS lustgård, som Egyptens land, ända till Soar. Och Lot utvalde åt sig hela Jordanslätten. Han bröt upp och drog österut, och de skildes från varandra.

I kapitel fjorton berättas det om ett “krig”.

Vi kanske hellre skulle kalla det ett anfall av rövarband, men principen är den samma. Jag vill citera avslutningen av kapitlet eftersom den biten innehåller information som ofta missbrukas i våra dagar. Jag börjar där “krigets segrare” drar bort med krigsbytet.

1 Mos. 14:11-24

Så tog man all egendom och alla livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort. De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde. Han bodde ju i Sodom. Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebreen. Han bodde vid den terebintlund som tillhörde amoreen Mamre, Eskols och Aners bror, och de var i förbund med Abram.

Då Abram hörde att hans släkting hade tagits tillfånga, lät han sina mest betrodda män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan. Han fördelade sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.

När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade: “Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!” Och Abram gav honom tionde av allt.

Kungen i Sodom sade till Abram: “Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv.” Men Abram svarade kungen i Sodom: “Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del.”

Abram drog ut för att hjälpa sin brorson Lot. Han tog med sig 318 män som var födda “i hans hus”. Dessa 318 var hans mest betrodda män.

Det är inte många av oss som kan välja ut 318 av våra mest betrodda män i den skara människor vi har ansvaret för 🙂 men Abram var rik och hade makt.

Hur som helst. Abram och hans män lyckades slå rövarna och ta tillbaka krigsbytet. Och på väg tillbaka från räddningsaktionen mötte Abram Melkisedek, som bjöd på mat (bröd och vin!) och välsignade Abram. Abram gav sedan Melkisedek tionde av krigsbytet. Sedan avstod Abram från resten av krigsbytet.

Du har säkert hört manipulativa kollekttal där man citerade “Abraham gav Melkisedek tionde av allt” helt lösryckt från textens sammanhang.

Och eftersom du skall försöka uppföra dej som “Trons Fader” bör således även du bära fram tionde av allt ditt krigsbyte efter att har räddat en nära släkting som blev rånad 🙂

Nej, det säger man inte, man säger att du skall bära fram minst tionde av din brutto inkomst och efter detta, ytterligare offer och gåvor av det som blir kvar.

Det må vara hur det vill och du får besluta vad du vill i detta. Det enda jag vill visa på är att den citerade texten inte kan användas till att påstå detta.

Nu skulle jag vilja poängtera en sak här:

Vi vet inte hur Abram “hörde” HERRENS ord, men vi vet att han gjorde det. Det finns ingen “profet” nämnd i sammanhanget. Bara ett vittne, Kungen i Salem som kallas präst i Nya Testamente, Melkisedek, som bekräftade Herrens redan uttalade löften och ledning till Abram.

Varför är detta viktigt?

Jo, för det är Gud, allsmäktig från evighet till evighet, som beslutar hur han vill uppenbara sig och kommunicera med oss.

I våra dagar meddelar han sig inte heller med Apostlar och Profeter utan genom att låta Den Helige Andes utrusta vanliga troende med gåvor så att dessa kan bli till välsignelse för Guds Församling (singularis bestämd form).

Nu tänker jag rita med breda penseldrag för de flesta känner väl till hur Saraj frestade Abram att gå in till den unga egyptiska slavflickan och göra henne gravid. Vi vet inte hur mycket övertygningskraft Saraj behövde, men eftersom jag är man misstänker jag att det inte var alltför svårt att övertyga Abram om detta. Saraj var 75 när det hände och 25-åriga egyptiskor kan vara mycket attraktiva.

Givetvis ledde detta till osämja och splittring. Det blev bråk mellan Saraj och Hagar. Hagar flydde men Herrens ängel manade henne att återvända och ödmjuka sig. Så efter en tid, när Abram var 86 föddes Ismael och därmed hade araberna fått en stamfader.

Tretton år senare, Abram var alltså 99 och Saraj 90, uppenbarade sig HERREN för honom igen. Löftet om en son med Saraj förnyades. Det var inte lätt att tro på detta för Saraj hade passerat klimakteriet.

Vid detta tillfälle förnyade HERREN sina löften om utkorelse, ättlingar och land samt instiftade omskärelseförbundet. Abram och Saraj fick byta namn till Abraham och Sara.

Jag hoppar över historieskildringen om Sodom och Gomorra, alltså städer på Jordanslätten där Lot hade valt att bo. Men vill i förbifarten ändå ägna några rader åt den person som i Nya Testamentet kallas för “den rättfärdige Lot”.

Han drog upp i bergen med sina båda döttrar som han under tumultet i Sodom hade erbjudit åt homofilerna som ville ha sex med änglarna.

Där uppe bland bergen söp flickorna sin far full och hade samlag med honom så att de skulle få barn. Deras söner blev stamfäder till Moabiterna och Ammoniterna.

I kapitel 20 upprepar sig i någon mån historien med Farao. Abraham ljög för kung Abimelek att Sara var hans syster. Över 90 år gammal var hon tydligen tillräckligt attraktiv för att makthavare skulle vilja inlemma henne i sina harem.

I kapitel 21 får vi veta att Gud höll sitt löfte och att Abraham och Sara blev föräldrar till Isak när Abraham var 100 år gammal.

Ånyo blossade osämjan mellan Sara och Hagar upp och denna gång tillstod Herren att Hagar fick lämna Abraham och Sara. Hon drog ner riktning Egypen, de vistades i öknen. Gossen blev jägare, bågskytt och Hagar valde ut en egyptisk kvinna som hustru åt honom.

Efter denna snabba genomgång av de kapitel som de flesta har lagt på minnet, avslutar jag del 3 med ett antal verser där det beskrivs hur Abram/Abraham fick information från Gud. Jag tar inte med Guds tilltal till andra personer utan bara en del av citaten som handlar om tilltal till Abram/Abraham.

• 12:1 HERREN sade till Abram: “Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig.
• 12:7 Och HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: “Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt HERREN som hade uppenbarat sig för honom.
• 13:14 HERREN sade till Abram sedan Lot hade skilt sig från honom: “Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster.
• 15:1 Därefter kom HERRENS ord till Abram i en syn. Han sade: “Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor.”
• 15:4 Men HERRENS ord kom till honom: “Denne skall inte ärva dig, utan en som kommer från din ekropp skall bli din arvinge.”
• 17:1 När Abram var nittionio år uppenbarade sig HERREN för honom och sade: “Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig.
• 17:9 Gud sade ytterligare till Abraham: “Du skall hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte.
• 17:22 När Gud hade talat färdigt med Abraham for han upp från honom.
• 18:1 HERREN uppenbarade sig för Abraham vid Mamres te- rebintlund, där han satt vid ingåntill sitt tält när dagen var som hetast.
• 18:13 HERREN sade till Abraham: “Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal?
• 18:33 När HERREN hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.
• 21:12 Men Gud sade till Abraham: “Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma.

Jag har inte tagit med alla verser där det talas om hur Gud meddelade sig med Abraham. Vitsen med uppräkningen är att visa på att det inte talas om andra profeter än Abraham själv i Första Mosebok.

Gud själv uppenbarade nämligen för Abimelek: Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. (1 Mos. 20:7)

Inte fanns det några apostlar heller, men det fanns en person som kallas “kung” i Första Mosebok och “präst” i Hebreerbrevet. Jag talar om Melkisedek.

Det är viktigt att förstå att fastän Gud är allsmäktig och HERREN är densamme så betyder detta inte att han handlar på samma sätt i alla tider och lika med alla människor och folk.

Vi har hunnit fram till omkring 2100 år efter skapelsen och Abraham är den förste som kallas “profet”. Och då skall vi ha klart för oss att ordet som används förekommer även i dag i semantiska språk. Det är ordet “naib” som betyder “second in command”. Det används bland annat om befälhavare, vice presidenter. Ordet betyder inte siare och har inget att göra med framtidsvisioner.

Det Gud sade till Abimelek måste således tolkas som att han anvisade Abraham som sin representant och som medlare mellan Gud och människor. Med glimten i ögat skulle vi kunna kalla Abraham för “Vicarius Dei”.

/Kjell

Views: 116