Unik seglats och skrytbygge

I denna artikel kommer jag att behandla syndafloden och tiden fram till Nimrods skrytbygge, tornet i Babel. Men först en återblick.

• Första kapitlet i första Moseboken beskriver på ett kortfattat och tekniskt sätt skapelsen. Man skulle kunna säga att skapelsen beskrivs ur Guds synvinkel.
• Andra kapitlet berättar samma historia men där finns människans synvinkel med.
• Tredje kapitlet beskriver syndafallet.
• Fjärde kapitlet handlar om Kain och Abel och återger Kains släkthistoria.
• Femte kapitlet återger Adams släkthistoria fram till Noa och hans söner. (Lägg märke till att vissa namn även förekommer i Kains släkthistoria. Men det handlar om andra personer.)
• Sjätte kapitlets första 7 verser handlar egentligen om alla de 1600 år som föregick Syndafloden. Resten av kapitlet handlar om Noas förberedelser enligt Herrens instruktioner.
• Sjunde kapitlet handlar om Syndafloden. Den började när Noa var 600 år gammal, på sjuttonde dagen av andra månaden.
• Åttonde kapitlet handlar om slutet på Syndafloden och början på ett nytt liv på jorden. Noa steg ut ur arken när han var 601 år gammal, på tjugosjunde dagen i den andra månaden.
• Nionde kapitlet handlar om Guds instruktioner till Noa och hans familj.

Från den dag Noa och hans familj gick in i arken, tills de steg ut på Ararats berg gick det ett år och 10 dagar.

Denna episod på drygt ett år beskrivs i nästa fyra kapitel. Jämfört med de föregående 1600 åren som beskrivs i 7 verser!

I Paradiset gav Gud bara ett bud och ett förbud. Budet var att bruka och bevara Edens lustgård och att äta frukten av alla träd utom ett. Förbudet var: Ät inte av “Kunskapens Träd”.

När Adam och Eva hade blivit utdrivna ur Paradiset fick de budet att de nu var tvungna att klara sig själva under smärta och möda. Några andra bud beskrivs inte i Bibeln. Något förbud mot att äta av livets träd behövs inte, varken då eller nu, för det bevakas av “keruberna jämte det ljungande svärdets lågor”.

När Noa och hans familj steg ut ur arken fick de lite flera bud.

1 Mos. 8:20-9:7

Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. När HERREN kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: “Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort. Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.”

Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: “Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.

Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta, och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.

Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud har gjort människan till sin avbild.

Men var fruktsamma och föröka er. Väx till på jorden och föröka er på den.”

Noa och hans familj fick inte budet att vara vegetarianer.

Noa och hans familj fick inte budet att avstå från vissa djur.

Men Noa och hans familj blev förbjudna att äta levande varelser och att döda människor.

Noa och hans familj fick budet att vara fruktsamma, föröka sig och uppfylla jorden.

Hur bra de följde resten av buden vet jag inte, men detta sistnämnda bröt de mot. De förökade sig men de spred inte ut sig över jorden.

Därför blev dalen mellan floderna (se kartan) tätbefolkad och det uppstod ett behov av att ha en ledare som samordnade aktiviteterna.

Noas son Ham fick en massa barn och en av hans söner hette Kush. Även Kush fick en massa barn och bland annat en son som hette Nimrod. Lägg märke till att det handlar om andra generationen efter Ham!

Av någon anledning lyckades det Nimrod att bli ledare. I kapitel 10 ges det en översikt över hur Noas familj förökade sig och var fruktsamma.

1 Mos. 10:8-12

Kush blev far till Nimrod, som var den förste som fick stor makt på jorden. Han var en väldig jägare inför HERREN. Därför brukar man säga: “En väldig jägare inför HERREN som Nimrod.” Hans rike hade sin början i Babel, Erek, Ackad och Kalne i Sinars land. Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir, Kela och Resen mellan Nineve och Kela. Detta är “den stora staden”.

Om man inte tittar på jordklotets geografi utan bara på hur stor del av jordens befolkning som Nimrod härskade över så kan man utan minsta tvekan kalla hans rike för ett världsrike. Han var den förste världshärskaren.

Kom nu ihåg Guds bud att “upfylla jorden” och jämför detta med hur man resonerade i Nimrods rike.

1 Mos. 11:1

Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där. De sade till varandra: “Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. Och de sade: “Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

Det var således ett aktivt och medvetet beslut att bryta mot Guds bud att “upfylla jorden”.

Och som vi alla vet sände Gud splittringens ande som förbistrade språket. Detta ledde inte endast till att olika språk utvecklade sig. Vi har alla erfarenhet av hur svårt det är att förstå och bli förstådd även om man nominalt talar samma språk. Jag har skrivit ganska utförligt om språkens utveckling i Första delen av denna serie.

1 Mos. 11:5-9

Då steg HERREN ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. HERREN sade: “Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” Så spred HERREN ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. Den fick namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

• När Eva och Adam medvetet bröt mot Guds bud slutade en epok i skapelsens historia. Adam och Eva ville besluta själva.
• De människor som levde i tiden mellan Paradiset och Syndafloden valde medvetet att bestämma över sig själva och besluta själva.
• Nimrods undersåtar i den stora staden bröt medvetet mot Guds bud att sprida ut sig över jorden. De ville besluta själva.

Om du är förälder vet du att vi föds med önskan att besluta själva och att ditt vanligaste bud är “låt bli”. Efter “mamma” och “pappa” lär sig det lilla barnet mycket snabbt att säga “vill själv”.

Självbestämmandet ledde till egoism och något jag vill kalla “jämförelse-sjuka”.

Eva och Adam “ville bli något” i sig själva. Med bibelns termer kan man säga att de ville äga en egen härlighet. Det är inte uteslutet att de trodde sig ha denna härlighet, men det hade de inte och därför upptäckte de att de var nakna. Där började fikonlövsjakten.

Där uppstod praktiserandet av lögnen att det är gärningarna som gör människan. Fastän Guds Ord envisas med att uppenbara för oss att det är människan som gör gärningarna.

Kain jämförde sig med Abel och blev avundsjuk. Kain försökte bli något genom att rödja sin bror ur vägen.

Våldet frodades de kommande århundradena tills Gud sade stopp och utrotade hela klabbet.

Men jämförelsesjukan utrotades inte. Resultatet av “kunskapens träd” är irreversibelt utan frälsningen. Inte förrän Jesus kommer tillbaka som Judarnas Kung, Israel Koning, Kungarnas Kung, kommer giftet att ellimineras. Och så fortsatte man att jämföra sig själv med andra.

De som anser sig lyckade blir högmodiga och de som anser sig misslyckade blir missmodiga. Nimrod hör till dem som lyckades förhärliga sig själv och tydligen även lyckades lura andra att förhärliga honom.

Detta självförhärligande och människo-förärande har vi runt om kring oss även i dag.

Jag tänker avsluta denna artikel med något jag skrev häromdagen angående jämförelse-sjukan och den skam som pingströrelsen och andra sekt-lika organisationer drar på sig genom att förhärliga sig själva.

I Getsemane, efter måltiden men innan Jesus blev tillfångatagen skedde det att lärjungarna blev osams om vem som var den störste och bäste av dem. I Lukas 22:24 läser vi om detta: Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst.

Och mot slutet av Jesu tillrättavisning säger han till Petrus (Luk 22:31-32): Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.”

Petrus hade vandrat med Jesus i tre år. Kanske 3 och ett halvt? Och han hade inte ännu omvänt sig. Han hörde till den utvalda innegruppen och han trodde sig vara bäst i den.

Pingströrelsen i Sverige blev en selekt innegrupp och i den avsikten en grupp med sektariska drag. I vissa fall starkt sektariska drag, och med en struktur av inbördes förärande.

Jesus varnade många gånger för människodyrkan. Han sade till och med att det är oförenligt med tron.

Joh. 5:44: Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

De pingstvänner som trots denna kultur har omvänt sig skäms över det egocentriska högmodet. Så länge de mäter sig själva och varandra, är det troligt att de inte har omvänt sig.

1 Kor. 13:1-3

Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.

Där klämmer skon! Man älskar kapitel 12 och i viss mån kapitel 14, men kapitel 13 tror man inte hör dit.

Men, vad är då kärlek? Ja, inte är det snällhetens, humanismens eller toleransens mantel!

Matt. 22:36-40

“Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade:

“Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.

På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Religiösa fanater brukar skippa biten om att “älska sin nästa som sig själv”. Kanske säger de som den lagkloke: “Vem är då min nästa?”

Humanister skippar biten om att “älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd”.

Vitsen är att “hela lagen och profeterna” alltså Guds Ord, den “Bibel” som åhörarna hade, enligt Jesu ord, “hänger” på dessa båda bud.

Det är fullständigt meningslöst (ja till och med farligt) att hantera “svärdet”, Guds Ord, om man inte har på sig resten av “vapenrustningen”.

Ef. 6:13-17

Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.

Lägg märke till att det finns två saker vi skall ta emot. Det är nåd och endast nåd. Vi skall ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd.

Resten uppmanas vi att själva ta på oss. Där krävs det ett eget val och ett eget initiativ. Ja, faktist ett eget strävande.

Omvändelsen flög inte på Petrus utan eget val. Omvändelsen flyger inte på mej eller dej utan eget val.

Valet är fritt så länge det heter “i dag”. Men våra dagar är räknade och Herren kommer tillbaka vare sig vi lever eller är döda.

/Kjell

Views: 45