Jag växte upp i pingströrelsen och som resultat trodde jag att 1 Kor. 12 var Bibelns mest centrala och viktigaste kapitel.
Innan jag själv började läsa Bibeln på allvar trodde jag att det viktigaste bestod av Gamla Testamentets hjältehistorier, Evangeliernas skildringar av Jesu liv, Apostlagärningarnas under och tecken, och som pricken över “i” Kapitel 12 i Paulus första brev till församlingen i Korint.
Om du inte själv har erfarenhet från Lewi Pethrus pingströrelse så vill jag bara berätta att tungotalet positionerades som något frälsningsgrundande, eller åtminstone ett tecken på att man var frälst på riktigt.
Och runt detta falska centrum fanns sedan resten av de andliga nådegåvorna och allt predikande om eld och smörjelse och pingstdagen och under.
Det var i det närmaste en kulturchock när jag en gång hörde en baptistpredikant påstå att Paulus varnade och tillrättavisade församlingen i Korint i detta viktiga brev. Och chocken blev inte mindre när samme predikant även påstod att vi kanske inte skulle längta så mycket efter eld, eftersom det står för dom i Guds Ord.
Båda dessa påståenden visade sig vara sanna. Vem som helst kan med lätthet kolla i Bibeln och se att elden faktiskt är en bild på dom. Och vem som vill kan se att brevet till Korint innehåller många förmaningar.
Frågan är då vad Gud vill ha sagt genom Apostlarnas skriverier. Hur ser en sund kristustroende församling ut enligt nytestamentlig modell?
Många hävdar att det som hände alldeles efter “startskottet” när apostlarna predikade Kristus som korsfäst på flera olika språk är modellen. Det blev väckelse och församlingsbildning. Vi läser om detta i Apg. 2:37-47
När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”
Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: “Låt er frälsas från detta bortvända släkte.”
De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Jätteväckelse, frid och fröjd, under och tecken… Många tycker att detta låter väldigt bra och önskar komma så nära detta som möjligt. Man citerar gärna även Apg. 5:12-16
Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. Av de andra vågade ingen sluta sig till dem, men folket uppskattade dem.
Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor. Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
Ännu en liknande beskrivning om under och tecken finner vi i Apg. 19:11-12
Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
Hur många tusen kristustroende fanns det vid det här laget?
Det vet vi naturligtvis inte med exakthet men redan första dagen fanns det omkring 3000 och det står att skaran ökade genom dem som blev frälsta. Hur som helst är det så att det inte finns några redogörelser för hur någon av dessa fick förmedla Guds under på liknande sätt som apostlarna fick göra. Trots att de troget höll fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
Lägg märke till det fetstilade i citaten ovan. Där betonas med all önskvärd tydlighet att undren skedden genom apostlarnas händer och att alla blev botade oavsett vilka kval de led av.
Nu kan man ju dra olika slutsatser av detta.
Man kan dra slutsatsen att det inte funkar för oss bara för att vi har avvikit från den apostoliska församlingsmodellen och för att vi inte är tillräckligt smorda av ande och eld.
Eller så skulle man kunna dra en mindre spekulativ slutsats att det faktiskt handlade om ovanliga och unika händelser som blev nedtecknade för oss så att vi skulle förstå mer av Guds frälsningsplan.
Jag försöker inte alls påstå att det var något fel med denna första kristustroende församling, bara att den tillhörde sin tid och varken kan eller bör efterapas.
Att sälja allt man har och sedan ha allt gemensamt kan kanske vara bra om man vet att total katastrof och ändens tid är mycket nära. Men nu dröjde det ju lite längre än man tänkt sig och som följd av detta samlade Paulus in pengar till de fattiga i Jerusalem. (Rom. 15:25-27)
Och till och med de som fascineras av det häftiga i Petrus skugga och Paulus näsdukar blir genast mindre entusiastiska när man tar upp Annanias och Safira.
Frågan blir då om något det vi kallar för “karismatik” i våra dagar är sanning eller bara villolära.
Mitt svar på den frågan är att jag är övertygad om att det finns genuin äkta oförfalskad karismatik om man med detta menar att Den Helige Ande både vill och kan leda dem som lever efter 5 Mos. 29:29
Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.
Och snälla fall nu inte genast över att man har översatt תּרה תּורה med ordet “lag”. Ordet betyder så väldigt mycket mera än det du och jag, i våran kultur, med våra reduktionistiska denotationer, tror att det betyder.
Det handlar om att Gud har uppenbarat allt Han anser att vi bör veta och inte fördolt något som måste uppenbaras för oss av “gurus”, “självutnämnda rabbis”, “självutnämnda apostlar”, “självutnämnda siare och profeter”, och vilka kaffesumpstittare, tarotspelare, kristallkulekikare, kycklingebenstydare eller uppblåsta, makthungriga, köttsliga vilka som helst!
Vad skall vi då tro angående församlingen i vår tid och det som kallas karismatik?
Låt oss utgå från Ef. 4:11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.
Någon protesterar kanske över att ordet “gav” står i fullbordad tidsform angående allt som sedan nämnts.
Men varför skulle då Paulus ha varit angelägen att se till att “äldste” tillsattes i de nystiftade församlingar som blev resultatet av missionen? (Titus 1:5)
Under deras tillsyn måste det ju rimligtvis ha funnits medarbetare som skulle kunna kallas lärare, evangelister och herdar. Kanske till och med några av de äldste hade dessa uppgifter.
Paulus påpekar på andra ställen att alla borde ha kunnat bli lärare, men att de på grund av otro eller ovilja eller lättja fortfarande behöver mjölk som spädbarn.
1 Kor. 3:2-3 Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller, eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?
Hebr 5:11-14
Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.
1 Petr. 2:1-5
Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal. Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, då ni nu har smakat att Herren är god. Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.
Ingen enda sund förälder vill att spädbarnet förblir ett spädbarn resten av livet. Alla vill att barnet mognar och blir självständigt samtidigt som det anammar lära och vishet och ansvarighet.
Men vart leder då detta när vi talar om apostlar, profeter och karismatik?
Låt oss då titta på parallellstället till Ef. 4:11, nämligen 1 Kor. 12:28
Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
Men lägg då även märke till 1 Kor 12:8-10
Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.
Tror du att den som får gåvan att profetera sedan kan titulera sig “profet”?
Vad för titel skall vi då ge den som får gåvan att bota sjuka? Läkare?
Och vilka titlar vill du tillmäta de andra gåvoinnehavarna?
Men ivrarna för att apostlagärningarna fortsätter i vår tid brukar dra fram Agabus och andra profeter omnämnda i NT.
Betänk då att Paulus var apostel och han levde tydligen när han skrev brevet. Varför skulle alla profeter som föddes innan Jesus uppstod ha dött? Troligen avslutades den apostoliska tidsåldern när Johannes (Den Gamle kallades han) dog, nära 100 år gammal.
Enligt “traditionen” var Johannes 24 år gammal när han började vandra med Jesus. Så han var nog en av de yngre. När Johannes dog fanns det troligen inga profeter eller apostlar kvar.
Apostlagärningarna fortsätter (tack och lov!) inte i vår tid.
Det jag vill meddela med denna bloggpost är att det finns sunda, bibeltrogna alternativ mellan “karismanismen” och “cessationismen”.
Det är uppenbart att själafienden släppte loss sina demoner när kristustrogna åter-upptäckte sanningarna angående Den Helige Andes gåvor.
Men detta betyder inte att den bibliska sanningen angående vår tids kristustrogna församling och Andens gåvor är en villa.
Apostlagärningarna fortsätter inte i dag, men Den Helige Ande verkar fortfarande genom att vara förmanare och tröstare och påminna oss om allt som Jesus lärde.
Och Han (Den Helige Ande) delar fortfarande ut sina gåvor så att de kan bli till nytta för de troende.
/Kjell
Views: 97
Du Kjell är “en baddare” på att skriva långa inlägg 🙂
Det här med att inte vara frälst på riktigt om man inte talar i tungor har nog fortsatt intill dagens datum, tyvärr.
Den som är uppväxt inom baptismen kunde nog få sig en snytning av “det tungotalande pingstfolket” ifall man endast bad på sitt eget modersmål…
Jag har träffat på många , som hittade på ett eget tungotal för att bli accepterade som riktigt frälsta 🙁
Och som nyfrälst kunde, och kan, detta få ödesdigra följder.
Så därför är det så viktigt att det i församlingarna finns andliga mödrar och fäder som ger rätt andlig mat åt de nyfrälsta.
Vissa av oss är “glupska och storätare” och växer snabbare än de som inte orkar med alltför mycket föda på en gång.
Huvudsaken att alla blir sedda och hörda och får rätt vägledning och hjälp att växta till i tron på JESUS.
JESUS lovade sina lärjungar, att när Han lämnar dom, skall Fadern sända dem en annan Hjälpare, som alltid skulle vara hos dom – Sanningens Ande, och Han skall lära er och påminna er om allt vad jag har sagt eder, Han skall föra eder in i hela Sanningen.
Sanningens Ande talar inte av sig själv, utan allt det han hör skall han tala och han skall förkunna för er vad som kommer att ske.
Och denne samme Sanningens Ande verkar ännu idag i JESU sanna lärjungar.
SHALOM !
Gunnevi (Reply)
Gunnevi skrev: “Jag har träffat på många , som hittade på ett eget tungotal för att bli accepterade som riktigt frälsta”
Ja, detta är (var?) tyvärr inte ovanligt. Jag känner på nära håll till ett antal sådana fall.
De kallar sig inte längre troende kristna.
Någon kommer att få stå till svars för dylik förförelse.
/Kjell
Kjell (Reply)
Gunnevi,
på samma sätt ‘uppmuntras’ bland annat deltagare i Alfakursens ‘helig-ande-helg’ att börja ‘prata barnspråk’, för att liksom värma upp motorn! Hur mycket press hamnar man inte under i en sådan situation! Och hur lätt är det inte att börja bubbla, och så tror man att man ‘har fått det’.
Jag påminns om filmen om Marjoe Gortner (som var en fejkad ‘väckelsepredikant’), hur han berättar för sitt filmteam hur det går till att be för någon så de ska få tungotalet.
det handlade om manipulation, starka känslor, och att skrika ‘in the name of Jesus!’ vid rätt tillfälle. Då skulle ‘förbönens mottagare’ börja bubbla på (i rena förskräckelsen?), varpå Marjoe utbrister ‘ där, nu har han det!’
Ingela (Reply)
Ett skrämmande exempel på ‘tungotalet’ här:
‘Massive Holy Ghost Outpouring – Ethiopia 2002’
https://www.youtube.com/watch?v=jyO98sr275U
Masspsykos skulle man hellre kalla det.
Ingela (Reply)
Ja, Suck…och vi som växte upp i Stadskyrkans fåror kraxade om”pingstisar”som klättrade på väggarna. Förmodligen någon form av svepskäl att inte ens tänka på de andliga gåvorna.
Det är en sån stor Nåd att vi nu får mötas för att söka den sunda varianten som varken gömmer eller förvränger det som Gud egentligen vill.
Ulrika (Reply)
Låt oss noggrannt begrunda ett antal verser som det har debatterats väldigt mycket om. Det handlar om de 11 sista verserna i Markus evangelium. På engelska talar man om “The Long Ending”. Dessa verser saknas i många handskrifter.
Några menar att det kan handla om en personlig kommentar som sedan kopierades av några i tron att det tillhörde grundtexten. Man är emellertid in te säker på detta. Här tänker jag analysera texten med utgångspunkten att det handlar om autentisk grundtext.
Först citerar jag den ur Reformationsbibeln. Markus 16:9-19
Först berättas det om två situationer där Jesus uppenbarade sig och de som hade sett honom berättade om detta men inte blev trodda.
“De elva” trodde således inte på deras vittnesbörd och nu när Jesus uppenbarade sig även för dem förebrådde han dem deras otro och deras hjärtas hårdhet.
Enligt texten sade Jesus bland annat följande när han förebrådde och förmanade dem: “dessa tecken skall följa dem som tror”. Och varför förmanade han dem? Jo, just för att de inte hade trott.
Och det tog skruv för det står att efter Jesu himmelsfärd så “gick de ut och predikade överallt. Och Herren verkade med dem och stadfäste ordet med efterföljande tecken”.
I apostlagärningarna berättas det om en del av dessa “tecken”. Till exempel Paulus som inte blev skadad av ormen på Malta. Dorcas som uppväcktes från döden av Petrus. Helande av sjuka och besatta.
Och eftersom de var utsända av Jesus skedde dessa helanden fullständigt och direkt på grund av ett ord eller en beröring.
Jämför nu detta med vår tids mirakel-shower. Skrik och skrän och gormande. Åthävor och domderande. Metoder och förhållningsregler…. Ja till och med sekter som dansar halvnakna, till disco-aktig musik, med giftormar allt medan de febrilt talar i tungor.
Och vad är resultatet? I bästa fall mycket magert. I de flesta fall inget annat är fejkade under.
Den som kan se skillnaden på dagens mirakel-shower och det som beskrivs i Nya Testamentet bör ifrågasätta den gängse tolkningen av texten ovan. Den tolkning som har gett upphov till massor av villolära.
Tänk om uppdraget och löftet faktiskt var riktat till de elva! Det var ju bara dessa som var närvarande.
Tänk om Paulus ord i slutet på 1 Kor 12 är en suck över hur man misstolkade löften och missbrukade gåvor: Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla helandets nådegåvor? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?
Tänk om….
Det är faktiskt dags att “tänka om” och återvända till sanningen.
/Kjell
Kjell (Reply)
Jag kan inte göra en enkät, men jag undrar hur ofta du har haft en viss tolkning och sedan när du ville bevisa den upptäckte att din tolkning inte höll gentemot Guds Ord?
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Till Kjell!
Jag tror Guds Ord fullt ut och att Han har beskyddat det genom alla tider. Löftet om den Helige Ande såsom gåva (ental), till alla människor finns där (Apg.2:38-39)
Andens gåvor är många och ges efter tro. Nådegåvorna ligger i Kristi kropp för att uppbygga var och en. Tillsammans är vi ett. Visst kan vi alla be Herren om hjälp och det sker under. Vi ska också komma med alla våra böner inför Herren. Han vill det.
Det viktiga är att vi ber i överrensstämmelse med Guds Ord.
Bibelcitatet “och dessa tecken skall åtfölja dem som tro o.s.v.” är riktat mot alla dem som tror på Guds Son, annars vore inte Gud, Gud.
Frid
lärjungen
lärjungen (Reply)
lärjungen,
Tycker du inte att bevislasten ligger på din sida?
Ingenstans har jag påstått att Gud slutade göra under och kommunicera med oss efter apostlatiden. Inte heller har jag påstått att Den Helige Andes närvaro och gåvor slutade fungera.
Låt oss antaga att de under som beskrivs i citaten ovan är verifierade, eftersom de står nedtecknade i Bibeln.
Kan du redogöra för något liknande från och med Azusa till och med nu? Jag menar verifierbara under av samma sort som apostlarna förmedlade.
Apostlatiden varade kanske 40 år, aktivt. Azusa var mer än 100 sedan.
Jag menar att det åtminstone borde finnas några stycken verifierbara “apostla-under” på 100 års tid.
Bollen är din och bevislasten är din.
Tills vidare anser jag att det är konsistent med resten av Skrifterna att påstå att löftet i Markus 16 gällde bara apostlarna och dem som dessa delegerade, och att apostlatiden definitivt slutade när Johannes dog.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Hej Kjell!
Jag har också tänkt på det där. Kan det vara så att den Helige Ande vill visa oss skiljelinjen mellan de falska o de rättsinnande troende idag. Dessa falska som kommer fram i bibeln där de ropar Herre, Herre har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut onda andar…o.s.v. Dessa som sätter tecken och under framför sanningen i Guds Ord. Det kan vara så att den Helige Ande leder oss törstande efter sanningen, istället för undrens tid. Visst sker där under idag, men Gud lockar oss inte genom dessa på samma sätt, då hela sanningen finns utgjuten. Gud kan då säga till var och en, man blir rättfärdig genom TRO. Jag tror att den Helige Andes väckelse idag är:
“en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader” (Efe.4-5)
Jag tror att den Helige Ande leder oss fram till hela sanningen och den finns idag. Då är sanningen om vår kärleksgåva från Gud uppenbarad i våra hjärtan, fullt ut. Då kan vi också se vad som händer med oss då vi läser kärlekens lov. Vad händer med nådegåvorna?
Frid
lärjungen
lärjungen (Reply)
lärjungen skrev: “Vad händer med nådegåvorna?”
Gud har inte lämnat oss “föräldralösa” (orphans). Den Helige Ande är sänd och given.
Därmed även Hans gåvor om vi, av ett uppriktigt hjärta, vill ta emot dem.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Kjell absolut så.
“Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, för att HAN SKALL FÖRBLIVA HOS ER FÖR ALLTID, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förbliver hos er och SKALL VARA I ER. Jag skall inte lämna eder faderlösa, JAG SKALL KOMMA TILL ER” (Joh.14:16-18, Reformationsbibeln)
Frid
lärjungen
lärjungen (Reply)
Ingela,
Därför skulle jag heller aldrig rekommendera någon att delta i en Alfa-kurs!
Det är inte bara alfa-kursens “helig-ande-helg”, utan mycket annat också i Alfa-kurs materialet som inte överenstämmer med GUDS ORD !
Var välsignad !
Gunnevi
Gunnevi (Reply)
SVAGHET EN FÖRDEL
Kjell,
Amen.
Jag måste säga att denna bloggpost, tillsammans med det kompletterande inlägget (detta) verkligen sammanfattar saken på ett skriftenligt och balanserat sätt. Befriande klarhet. Som ett “vin väl klarat”.
Och jag vill själv också skynda mig att tillägga att Gud har makt att göra ofattbara under än idag. Jag har själv upplevt det, för egen och andras del.
Men i sammanhang av de under jag sett, eller själv erfarit, fanns inte ett spår av någonting relaterat till Azusa. Eller befallande eller yttre domderande. Eller mässande eller mantran. Eller knuffande eller konstiga höga tillrop. Bara den allra djupaste förtvivlan som i hjärtats djupaste nöd (i stilla bön) “ropade” till Herren om hjälp.
Det mest katastrofala exemplet var en person jag kom i kontakt med som upplevde en total ödeläggelse av sitt sociala och andliga liv kompletterat med total förlust av sin mentala hälsa. Jag fick se hur även det allra djupaste mörker som kan drabba en människa måste vika för Guds kraft, genom Jesu blod som renar från all synd.
Men några apostlar syntes inte till i sammanhanget. Bara två människors djupa förtvivlan och gemensamma rop till Gud om hjälp.
För vanliga enkla syndare är befrielse från alla bojor och band… faktiskt inget annat än Jesu blod som renar ifrån all synd. Och vad vi därutöver behöver är att lära oss tålamod, att låta oss fostras, vidare att uthärda lidanden, och genom detta vinns segrar i den enskildes liv som gör all skillnad i… inte i världen men i himmelen!
Och i den troendes hjärta som är stadd i omformning under Guds välsignade vägledning till att alltmer likna den fullkomliga avbild som Gud sagt att han vill forma oss till (Rom 8:29) finns trots alla svårigheter ett hopp och den flämtande låga av liv som kan säga “tack” även i det vidrigaste stunder.
Men om vi inte ens “vet … vad vi bör be om”, hur kan vi då domdera och befalla saker för att åstadkomma… vad?
Om vi istället i vår svaghet låter Gud – på SITT SÄTT – forma varje människa till att bli vad HAN VILL att denne skall bli, då sjabblar vi inte bort Guds verk genom våra egna mänskliga funderingar.
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Rolf Lampa skrev: “Och jag vill själv också skynda mig att tillägga att Gud har makt att göra ofattbara under än idag. Jag har själv upplevt det, för egen och andras del.”
Till min sorg har jag märkt att det inte hjälper hur ofta, och hur tydligt man deklarerar detta.
Man blir ändå stämplad som en person som inte har Guds Ande, eller som motverkar Anden, om man törs visa på osundheter i så kallade karismatiska rörelser.
Det finns nog få saker som dövar Anden mer än själsliga överdrifter!
/Kjell
Kjell (Reply)
Jag tänker återge några invändningar som har presenterats på annan blogg. (Not: citaten är inte fullständiga, bara invändningarna har tagits med.)
Invändning nummer 1:
Svar enligt Bibeln:
Apg. 19:11-12 Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
Act 20:9-10 I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: “Var inte oroliga. Han lever.”
Act 28:8-9 Publius far låg just då sjuk i hög feber och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade.
Paulus var Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild till att förkunna Guds evangelium, och hade i likhet med de andra apostlarna utrustats med makten att göra under för att legitimera sig.
Invändning nummer 2:
Svar:
Givetvis är det Gud som gör underverken. Det är ju snickaren och inte sågen, hyveln, hammaren eller stämjärnet som tillverkar möblerna?
Det samtal du refererar till i Joh. 14 utspelade sig i samband med den sista påskmåltiden. Bara Jesus och de 12 var församlade. Kom ihåg att även Judas Iskariot var närvarande.
Därför Jesu ord:
Den som tror på mig, han skall också göra de gärningar som jag gör, och ännu större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och allt det ni ber om i mitt namn, det skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. Om ni älskar mig, så håll mina bud.
Den som är Jesus trogen håller hans bud. Judas var ju inte det så han omfattas inte av löftet. Det reducerar skaran till 11 närvarande som får löftet att “om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det”.
Alltså fullständigt i enlighet med 1 Kor. 15:10 eftersom Paulus valdes av Herren Jesus att bli apostel.
Löftet gäller Kristi apostlar.
Invändning nummer 3:
Svar:
Du undrar om det handlar om A-lag och B-lag.
Svaret är JA!
Jesus kommer först, sedan de apostlar han själv ordinerade och sände ut.
Jesus är A, utan tvekan.
Apostlarna är B, utan tvekan.
De som frälstes på pingstdagen, och de kristustrogna tiderna igenom, och du och jag är C, utan tvekan.
Det hindrar inte att Gud även i våra dagar kan utrusta vissa speciellt, men de blir inte varken apostlar eller GT-profeter som kommer med tillägg till Guds Ord, Bibeln.
Du kommer dragandes med Agabus och Ananias.
Angående Agabus och andra profeter som levde i apostlatiden: Skulle då Gud hellre ha låtit dem alla dö när Jesus kom ur graven?
Vad är detta för vansinne? Naturligtvis fick de leva likasom du och jag får leva tills vår dag kommer att vila i Herren eller vänta på domen.
Angående Ananias antar jag att du hänvisar till den lärjunge i Damaskus som var trogen. (Och inte Safiras make.)
Varför inte bara läsa det som står skrivet? Varför hitta på generaliseringar varje gång man inte är nöjd med fakta?
Att Herrens uppenbarelser och ledning är unika i situationen med Ananias och Paulus kan du väl inte neka till.
Det är rent ut sagt löjligt att generalisera detta eftersom det spelar en central roll i frälsningens historia. Det gör varken du eller jag.
Varken jag eller du kan jämföra oss med Ananias och Paulus.
Summan av kardemumman är att efter apostlarnas tid har det aldrig hänt att alla blev botade.
Apostlarnas tid slutade definitivt när “Den Gamle” Johannes dog mer än ett halvsekel efter korsfästelsen.
Från och med då finns bara det “allmänna prästerskapet”, Den Helige Andes gåvor och säkerligen specifika kallelser till ett antal personer.
Men apostlagärningarna fortsätter inte i dag i den mening som den falska karismatiken vill göra gällande.
Invändning nummer 4:
Svar:
Du har inte misuppfattat det jag skrev.
Det ord som översätts med församling är ordet ἐκκλησία – ekklesia, vilket används om alla “samlingar” och “sammankomster”.
Det används om “Guds församling”, singularis bestämd form. Det används om “Kristi församlingar” (Rom. 16:16) pluralis obestämd form. Det används om folkskockningar (Apg. 19:32-41). Det används om synagogor, etc.
Gud har bara en “ekklesia” och det är varken RKK eller SvK eller någon annan organisation eller samfund. Guds församling (singularis bestämd form) består av alla Kristustrogna tiderna igenom i alla länder.
I den församlingen (singularis bestämd form) har han satt först och främst några till apostlar. Det är de tolv (hur det gick med Mattias vet vi ju inte) och Paulus.
Nu har jag dock en utmaning till dej. Läs först följande vers ur 2 Kor. 12:12 De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.
Om det nu vore så att alla kan utföra tecken och under och kraftgärningar, hur skulle då detta kunna bevisa att Paulus var en apostel?
Svara på den frågan!
Och som vanligt måste jag väl understryka att Andens gåvor verkar i alla Kristi församlingar och att under sker även i vår tid.
/Kjell
Kjell (Reply)
Invändning nummer 5:
Svar:
Visst är det så.
Pingströrelsens falska läror angående tungotal och “fortskridande uppenbarelse” genom vår tids så kallade apostlar, kan vi helst förkasta.
I vår tid finns det inget A-lag och inget B-lag. Man tillhör inte något A-lag bara för att man talar i tungor, eller för att man titulerar sig “profet” eller “apostel”.
Att pingströrelsen närmar sig RKK är inget att förvånas över. De förenande komponenterna är just “tungotal” och apostolisk succession.
RKK tror sig ju ha apostlar, och sammalunda inbillar sig pingströrelsen.
Den store profeten och aposteln Ulf Ekman torde vara känd av alla svenskar.
/Kjell
Kjell (Reply)
Varifrån kommer liknelsen vid A och B-lag?
Vem myntade den liknelsen i denna diskussion?
Som flicka lirade jag fotboll men gav mig när jag nådde damernas B-lag. Då var det roliga över. För mycket prestige i förhållande till leken.
Ulrika (Reply)
Det är intressant det här. Har väl aldrig riktigt reflekterat över apostlarnas speciella funktion också vad gäller tecken och under. Tycker det låter logiskt och sunt det du skriver Kjell. Om inte annat så förklarat det varför vi så sällan upplever under i den mängd som apostlarna fick vara med om. Vi är inte vittnen och har inte levt med Herren som de har gjort.
Jesu under var ett tecken på att han var Messias. Undrena genom apostlarnas händer var ett tecken på att de var Jesu utvalda apostlar.
En parantes…
När Johannes satt fängslad lät Jesus hälsa att det sker stora tecken och under genom honom. Han hänvisar till ett skriftställe i GT. Det skulle vara ett svar på om han verkligen var Guds Son. (Om jag nu inte är ute och cyklar)
Andreas Frost (Reply)
Det som jag försöker säga är att det bland människor inte finns ett A och ett B-lag. Och att Profeternas och Apostlarnas grund inte beror på människorna utan på Gud. Och att Profeterna och Apostlarna såg sig som ett Ö-lag i världen.
Idag tycker jag mig se (sic) att grunden är ointressant och människor bygger nya egna grunder där man sätter sig själv i A-laget medan de som inte hejar på är portade.
Ulrika (Reply)
Andreas Frost skrev: “Jesu under var ett tecken på att han var Messias. Undrena genom apostlarnas händer var ett tecken på att de var Jesu utvalda apostlar.”
Visst är det så. Vi kan ta Johannes (lärjungen) vittnesbörd om den saken. Han skrev många saker som är synnerligen svårsmälta för villolärare som vill förminska Jesus. Endera genom att nedvärdera Guds enfödde Son, eller genom att uppvärdera människan.
Joh 20:30-31 Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
Joh 21:24-25 Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.
Johannes (lärjungen) ansåg att Jesus bevisade vem han var genom de under och tecken han gjorde. Och inte nog med det. Det räckte att rapportera bara en del av dessa under.
Man skulle vilja utmana den falska karismatikens företrädare att sända ett par “äkta apostlar” till Libera och bota alla som har blivit smittade med ebola. Kanske Reinhard Bonnke eller Benny Hinn kan anmäla sig som frivilliga? De brukar (brukade) ju härja i Väst-Afrika.
Faktum är ju snarare att det inte finns några som helst så kallade “apostlar” i församlingens historia som har samma track record som Petrus och Paulus.
Det egendomliga är ju att hur mycket man än bekänner tron på att Gud gör under i dag och att Den Helige Ande verkar i Kristustrogna församlingar, så blir man ändå beskylld för att förneka Guds kraft och döva Anden.
Vill man inte förstå och acceptera konsekvenserna av Hela Guds Ord så finns det ingen, och inga fakta, som kan övertyga om sanningen.
/Kjell
Kjell (Reply)
Ulrika undrade: “Varifrån kommer liknelsen vid A och B-lag? Vem myntade den liknelsen i denna diskussion?”
Det är något som brukade användas i och angående pingströrelsen där bara de som talade i tungor ansågs som fullvärdiga.
Dessa hörde således till det frälsta A-laget.
Dit räknades även de som fejkade. I alla fall så länge de höll masken och inte blev avfällingar.
De som inte fick gåvan och var ärliga, så att de inte fejkade, var då, och enligt många även nu, bara ett sorts B-lag.
Problemet nu är ju även att inom den falska karismatiken, läs trosförkunnelsen och framgångsläran, kryllar det av charlataner som är självutnämnda apostlar och profeter.
Och de som köpte pingströrelsens irrläror om Andens gåvor faller nu offer för männskodyrkan.
På frukten skall man känna trädet!
/Kjell
Kjell (Reply)
Å kära nån Kjell!
Det där om A och B inom kyrkan är verkligen nytt för mig. Under min uppväxt stannade en sådan indelning på sin höjd vid finaste pressveck på kjolen. Eller byxorna ty jag växte icke upp i de Skotska högländerna. (Tyvärr kanske man kan säga, även om Värmeland är du sköna.)
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Det finns ingen välsignelse i att sitta fast i dessa saker.
Enda anledningen till att jag nämner dem är att jag hoppas att kanske någon skall känna igen det och själv ta steget att rannsaka Skrifterna så att han/hon blir fri.
Bara Sanningen kan göra oss fria.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell du skriver:”och själv ta steget att rannsaka Skrifterna så att han/hon blir fri.”
Antingen låter man Skrifterna befria en eller så fortsätter man på samma väg i en annan fil som exemplet Ekman. Tänk att alla år som självutnämnd Profet och Apostel inte befriade honom.
Ulrika (Reply)
Diskussioner där man tar tillvara andras kunskaper är intressanta och givande. Dock finns det en hel del diskussioner där utgångspunkten tycks vara att förhärliga sig själv genom att inte förstå vad den andre säger.
Det är tråkigt att inte fler reflektera över apostlarna under NT:s tid i relation till vad som händer idag. Skulle man reflektera över detta så skulle förmodligen flera behöva göra upp med den falsk karismatiska läran. Detta är dock obekvämt, bättre att gräva ner sig i ett dike och ägna sig åt krypskytte mot de som försöker föra fram den äkta läran.
Fredrik (Reply)
Ulrika skrev: “Tänk att alla år som självutnämnd Profet och Apostel inte befriade honom.”
Du behöver inte söka länge innan du hittar många fler exempel.
Det är väl snarare så att man blir fången om man utnämner sig själv till apostel eller profet.
/Kjell
Kjell (Reply)
Fredrik skrev: “Skulle man reflektera över detta så skulle förmodligen flera behöva göra upp med den falsk karismatiska läran. Detta är dock obekvämt…”
Visst är det jobbigt när ens självklarheter ifrågasätts.
Jag minns en gång i början på 70-talet när jag hade fått en tejpad predikan av Erik Ewalds från mina föräldrar.
Jag visste verkligen inte vad jag hörde. Det var ett budskap som fullständigt vände upp och ner på mitt pingst-högmod.
Min första reaktion var att mannen var en elaksinnad villolärare.
Men det var han ju inte och efter att ha begrundat det hans sade och lyssnat igen några gånger tvingades jag medge att han talade sanning.
Min bibelkunskap var på den tiden minst sagt skral.
Och just där tror jag att skon klämmer för många även nu. Man har bara gapat och svalt allt som har predikats.
Man har inte varit lydiga att begrunda Guds Ord, dag och natt, och att pröva all förkunnelse mot Guds eviga sanning.
Då blir det en kulturchock.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell skriver:”Det är väl snarare så att man blir fången om man utnämner sig själv till apostel eller profet.”
Svar ja.
För att vara en Apostel eller Profet i enlighet med Bibeln måste man för det första kunna alla texterna och deras gudomliga innebörd.
Och dit når aldrig någon människa överhuvudtaget.
Ulrika Jansson (Reply)
Invändning nummer 6:
Församlingen är inte tidsbunden till apostlarnas tid, men apostlarnas tid är tidsbunden till apostlarnas tid.
I Guds församling (singularis bestämd form), den församling som inte begränsas av tid och rum, gav han apostlar. Dessa var de 12 apostlarna.
Efter Johannes död har det inte förekommit några “Kristi Apostlar” i de lokala församlingarna.
Andens gåvor gör oss inte till varken apostlar eller profeter. Den som får helandets gåvor blir inte en legitimerad läkare och den som får gåvan att tyda tungotal blir inte en översättare/tolk.
Däremot kan man sträva efter, och undfå, gåvan att profetera. Detta leder emellertid inte till att man kan, eller bör, eller får, kalla sig Profet i gammaltestamentlig betydelse.
Tjänsterna i Kristi lokala församlingar består av äldste, herdar, församlingstjänare, evangelister och lärare.
Äldste blir man inte av att anvisas som äldste, utan av att kvalificera enligt Bibelns riktlinjer.
Herde blir man inte av att studera på högskola, det blir man när man ger fåren och lammen mat och sköter om dem och skyddar dem från rovdjur.
Evangelist blir man inte bara för att man har en väloljad tunga, det blir man för att man predikar ett oförfalskat evangelium om Kristus.
Lärare blir man inte av att doktorera i teologi, det blir man av att begrunda Guds Ord dag och natt. (Psalm 1).
Vem har påstått att apostlaämbetet var onödigt? Vi har alla stor nytta av Nya Testamentet till uppbyggelse och ledning. Men Biblen är komplett, vi har ingen rätt att lägga till något. Om det skulle finnas apostlar av samma kaliber som Paulus och Petrus i vår tid så skulle det innebära att deras läror borde läggas till Bibeln.
Det är ju precis detta som sker i praktiken med villolärare som gör anspråk på att vara apostlar. De hittar på nya saker och säger att: Detta är vad Gud gör i dag!
Invändning nummer 7 (jag har numrerat påståendena):
Den som tror att det finns motsägelser i Bibeln läser med förutfattade meningar. Det finns inga motsägelser i Bibeln.
Visst finns det saker som är svåra att förstå, men det är inte samma sak som motsägelser.
Jag kan nämna 12, kanske 13 apostlar som levde under 70 års tid. Efter att den siste dog har det gått drygt 1900 år.
Den som påstår att apostlar av samma kaliber som Paulus och Petrus finns även i våra dagar borde kunna nämna åtminstone några stycken vid namn. Om teorin håller borde det ju ha uppstått några på 1900 år. Men det har det inte!
RKK anser att sådana apostlar finns. De kallar detta för apostolisk succession. Detta är en av katolska kyrkans många villoläror. Det är ju därför katolikerna anser att “traditionen” är likvärdig med Bibeln. I praktiken blir då traditionen rättesnöret.
Vi lever i det stora avfallets tid. Slutspurten av ändens tid började troligen i början på 1800-talet. Självutnämnda apostlar och profeter i mängd kom med “nya” uppenbarelser. Massor av villoläror proklamerades och nu försöker man med hjälp av ekumeniken att sammanfoga alla heresier till en antiktistlig lära så att vi kan sätta oss i ringen och ta varann i hand. Och flummigen vara snälla och rara och glada.
Inom trosförkunnelsen/framgångsläran saknas det sannerligen inte självutnämnda profeter och apostlar. Och dessa accepteras av massorna som inte står på Ordets grund. Manegen har nu ungefär 200 år krattats av heretikernas företrädare och deras efterföljare.
Den som inte har kärlek till sanningen kommer inte att bestå när Superman Antikrist tar över scenen.
/Kjell
Kjell (Reply)
Fanns mycket dumheter som följde med en bra bit in på 80-talet. T.ex, var man inte frälst om man inte hälsade med frid.
Tony Malmqvist (Reply)
Tony Malmqvist,
Syndakatalogen och rättfärdighetskatalogen var sannerligen inte bra.
Men irrlärorna, och i vissa fall villolärorna, angående sanningar i Guds Ord är faktiskt värre.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell skriver:”Du missar tydligen att Paulus vinnlade sig om att se till att äldste tillsattes i de lokala församlingarna.” Osv.
Nu trillade polletten ner i min lilla hjärna hur övergången mellan apostlar och äldste gick till.
Thank you.
Jo, Nu när jag läser Lukas ser jag ju hur han aldrig nämner sig själv utan hela tiden återberättar vad Jesus gjorde och Jesus sade. Gjorde utifrån det ett litet stickprovs-experiment och slog på måfå upp ett tjugotal bibelställen, både i GT och i NT och texterna cirkulerar hela tiden kring HERREN (GT) och Jesus Kristus (NT).
Lukas verkar inte anse sig själv det minsta intressant:/
Ulrika (Reply)
Eftersom “samtalet” även förs i Berndts samtalsforum, och eftersom detta forum snabbt byts ut och “försvinner” tänker jag kopiera ett antal saker till denna tema-tråd. Det blir säkert en hel del repetitioner för somliga deltagare kör sina käpphästar flera varv runt manegen bara för att försöka få poäng.
För tydlighetens skull vill jag påpeka att invändningarna inte alltid citerar hela kommentarer och att svaren är kompletterade och redigerade.
Invändning nummer 7:
Enligt Skriften var Filippus en av de tolv.
Matt. 10:1-8
Filippus hade således av Kristus fått mandatet att bota sjuka, uppväcka döda, göra spetälska rena och driva ut onda andar.
Jesus Kristus ÄR den samme i går, i dag, och i evighet!
Så tar vi ett citat som handlar om framtiden:
Upp. 21:14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar.
Igen vill jag påpeka att jag inte vet vems namn som står på den tolfte grundstenen. Det finns tre kandidater: Judas Iskariot, Mattias och Paulus.
Jag törs inte spekulera. Herren vet svaret. Men jag vet att Paulus upträdde som en äkta Kristi Apostel.
Jesus berättade: “Mig är given all makt i himmelen och på jorden”
Detta är samma nu som då och framgent i all evighet.
Ingen kraft har läckt ut någonstans från Jesus utom i det fall som berättas om när kvinnan med blödningar rörde manteltofsen på hans skrud.
Och även detta var säkerligen Guds vilja.
Någon svamlar om att “korsets kraft kan läcka ut”. Vad är detta för obibliskt nonsens? Det finns två texter som talar om kors och kraft:
Apg. 4:10 så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda.
Här handlar det om Jesu Kristi kraft. (Lägg märke till att Petrus drog uppmärksamheten från sig själv, till Jesus.)
1 Kor. 1:17-18 Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft. Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Här handlar det om att inte svamla bort sanningen genom vältalighet eller traditionernas dimma. Det handlar om Guds kraft till frälsning.
Budskapet om korset är evangelii budskap att det finns förlåtelse och försoning för alla som följer Petrus maning i Apg. 2:28: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”
Jesus själv anvisade sina apostlar!
Dessa apostlar fick även makten att delegera “assistent-apostlar” som kunde legitimera sig med under och tecken.
Men assistenterna kunde inte vidare delegera mandatet.
Låt ingen förvilla med cynismer, sarkasmer, hot, struntprat eller pompösa yttringar!
Låt ingen intimidera oss så att vi hyllar människor och sätter tradition före Guds eget Ord!
Bara Guds eget oförfalskade Ord gäller!
Responsen på mitt svar blev “en fundering”:
Alltså ingen enda korrektion av felaktigheterna in invändningen.
Personen har nu fått följande uppmaning:
Eftersom personen i fråga senare har yttrat följande: “Gud ville att jag skulle ställa den frågan. Så jag undrar också varför?”; så är det väl frågan om det kommer att komma något svar med bibeltexter. Han menar sig ju ha fått uppdrag av Gud att komma med påståenden som inte spårar med Guds Ord.
För alla som vill deltaga i seriöst meningsutbyte angående vår tro gäller det att man skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att man genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndare. Ty särskilt bland motståndarna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare.
Frågan är alltså om det är till välsignelse att ge respons på tjafs.
Som Paulus påpekar: “Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i stället själv i gudsfruktan.”
Jag vet inte om “käringfabler” var ett gängse uttryck på den tiden. Min peronliga erfarenhet är att det vanligtvis är gubbar och omogna män som tjafsar. Åtminstone i bloggarna.
Bibel 2000 har parafraserat versen så att den blev politiskt korrekt för moderna svenskar: “Men befatta dig inte med de gudlösa amsagorna. Öva dig i gudsfruktan.”
Sedan har vi ju även fått följande råd av Paulus: “En villolärare, skall du visa ifrån dig, sedan han en eller två gånger har blivit förmanad.”
/Kjell
Kjell (Reply)
Invändning nummer 8:
Det är fullt tillåtet att själv göra en tolkning, eller att sälla sig till andra som är anhängare av en viss tolkning. Vi har ju så kallad religionsfrihet fortfarande. (Frågan är hur länge det kommer att vara så.)
Men det är också viktigt att erkänna att det faktiskt handlar om en tolkning av texten, eller texter i Bibeln, och därför har ett annat status än Bibelns texter.
Det vi vet är att Jesus sade detta till de tolv och att en av dessa inte trodde.
Sedan borde det ju vara så att om din tolkning stämmer, bör du kunna visa det i praktiken. Och det kan varken du eller andra som hävdar detta.
Det finns helt enkelt inga motsvarigheter till apostlarnas under de senaste 1900 åren.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell skriver:
”Enligt Skriften var Filippus en av de tolv.”
Sedan hänvisas till Matt.10:1-8 där de tolv lärjungarna nämns.
Men den Filippus det handlar om var inte en av de tolv, utan EN AV DE SJU,
dvs en av dem som skulle betjäna vid borden. Herren hade andra planer.
Granska Skriften noga!
Man kan inte sätta handklovar på varken Guds Ord eller Guds Ande.
Frid.
Tachbulah (Reply)
Tachbulah skrev: “Men den Filippus det handlar om var inte en av de tolv, utan EN AV DE SJU, dvs en av dem som skulle betjäna vid borden. Herren hade andra planer.”
Var står det att denne Filippus av Apg. 21:8 förrättade mirakel av samma sort som apostlarna?
Och om du kan visa på detta, vem anvisade (och delegerade) honom.
Hela misskommunikationen består ju i att apostlarna var unika, men att Herren även i dag kan anvisa och delegera vem han vill.
/Kjell
Kjell (Reply)
Denne Sköld som skriver på Berndt Isakssons hemsida hänvisar till samfundet Pingst gång på gång. Enligt Sköld skulle Herren ha utvalt Pingstkyrkan till att rädda Sverige, eller något åt det hållet. Men var i Guds Ord kan vi läsa något sådant? Det finns inte mig veterligen något Bibelord som bekräftar Skölds påstående. Så för mig är den grunden som Sköld bygger sina kommentarer på tillräcklig för att ställa mig frågande till det Sköld för fram.
Det Sköld säger om abortläget här i landet stöder jag till fullo. Det övriga han skriver är jag dock mycket fundersam över.
Majlis (Reply)
Majlis,
Men snälla Majlis!
Den
som SKRIVER
med DUBBLA radavstånd
Och väldigt STORA BOKSTÄVER
Utan att FULLBORDA meningarna!
FÅR man HELT ENKELT inte pröva i enlighet med Guds befallning.
SÅDANA står ÖVER allt prövande och kritik!
/Kjell
Kjell (Reply)
Förlåt om jag drar in oss på sidospår igen men eftersom “kraft o kraftgärningar o Gudsrike-bygga med egen kraft” o liknande blivit centrala i svensk o utländsk kristenhet önska jag dela ord om den svaghet som jag själv levt med hela mitt liv egentligen. I går blev jag så klar över hur allting jag fått enbart bygger på nåd. Ingenting jag fått av frälsning har skett av egen kraft. Vem kan förlåta sig själv för det man brutit mot någon annan?
Ords 18:14
Mod håller mannen uppe i hans svaghet, men vem orkar bära ett brutet mod?
Matt 8:17
för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han. *
Rom 6:19
– För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.
Rom 8:26
Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord,
Rom 15:1
Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.
Rom 15:3
Kristus tjänade inte sig själv utan bar våra svagheter, så som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.*
1 Kor 1:25
Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
1 Kor 15:43
Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.
2 Kor 11:30
Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet.
2 Kor 12:5
Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet.
2 Kor 12:9
men han svarade mig: “Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. ”
I min svaghet kommer jag nu att hämta tvätten och hänga på tork. Jag kommer i min svaghet att koka ägg och baka äppelpajer från rikt välsignade äppelträd. För mig är det lika svårt att bära en “gudskraft” som att påverka mängden äpplen på trädet. I fjol var det liten skörd och i år stor skörd. Utan min påverkan blir det olika. Jag kan be om det ena men aldrig styra processerna som leder till det ena eller det andra. Jag kan stötta upp svaga grenar, beskära osv. men i det stora hela äger jag ingenting av den kraft som leder till liten eller stor skörd.
Nu till tvätten!
Ulrika Jansson (Reply)
Och så önskar jag säga att Kjells svar till Majlis som jag såg nu gav mig ett befriande skratt. Inte ett illament, elakt eller hånfullt skratt utan ett befriande skratt.
Varför? Jo, för att det är så extremt betydelsefullt och just befriande att få se att någon annan ser de vilsevalser som drar ner oss, vilsevalser som skapar förakt för det befriande evangeliet.
Sköld blir ju så glad när han upplever den konstruktiva kritiken som hån. Just nu kostar jag i sanning på mig ett gott skratt för de som hånas för att de vågar pröva!
Nä, vet ni vad! Tvätten…tvätten….here i comes……enklare att arbeta med ett gott skratt i magen…..!!
Ulrika Jansson (Reply)
Kjell!
Stort tack för ”Tungor som av eld”. Jag tycker du klargör väldigt bra hur vi skall förhålla sig till ”dem som kallar sig apostlar men inte är det” Upp. 2:2.
För alla oss som lider av att höra new-wines ivrare (ex Danny Silk, Stefan Svärd, David Wellstam m fl) försöka införa 5 ledarstrukturer i församlingarna som svar på varför vi är så få kristna i landet, ger denna blogg verkligen uppbygglig undervisning!
Själv har jag varit hängiven new-wine och åkt på ledarutbildningar osv. Vid ett tillfälle skulle vi sjunga i anden, d v s sjunga i tungor. Sen skulle vi också hjälpa dem som inte hade ”gåvan”. Vilket slöseri!
Tack vare att Guds Ord predikades för mig, kunde jag se var jag hade fallit och hur stor min synd var, omvända mig och börja läsa Bibeln! Tack till Jesus som förbarmade sig över mig.
Numera läser jag gärna och delar med mig av sådan här sund undervisning. Så här förstår jag det bibliska tungotalet; att det är en gåva som Herren ger, att det är ett hemligt bönespråk och att det i offentliga sammanhang skall uttydas. Att klassas in som frälst eller bättre kristen, beroende på om man talar i tungor eller inte, är köttsligt. Har inte Herren gett frälsning åt var och en som tror?
Än en gång; Tack för denna blogg som vill klargöra vad är sanning!
Guds välsignelse,
Glb (syster i Herren)
glb (Reply)
glb,
Så är det syster Glb,
Alla Andens gåvor är något vi skall vara oändligt tacksamma för.
Nådegåvorna, eller som jag hellre skulle översätta ordet “tacksamhetsgåvorna” är absolut oumbärliga i Kristi församlingar.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell skriver:
”Var står det att denne Filippus av Apg. 21:8 förrättade mirakel av samma sort som apostlarna?”
Det framgår av Apg. 8.
8:1: ”Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och ALLA UTOM APOSTLARNA skingrades över Judeen och Samarien.
8:4-8 ” De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet. Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket. Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. Och det blev stor glädje i den staden.”
Det finns en viss potentat i andevärlden som jublar när de kristna är andligt impotenta.
Det är ingen slump att Apostlagärningarna – i Textus Receptus – INTE slutar med
AMEN.
Apostlagärningarna fortsätter …
Halleluja!!!
Tachbulah (Reply)
Tachbulah,
Gott! Och nu den andra delen av frågan: Vem anvisade (och delegerade) honom?
Du vet ju svaret minst lika bra som jag…. troligen bättre.
Apg. 6:2-8
Det de flesta tycks missa är att jag inte på något sätt motsäger att specifika kallelser och mandat även förekommer i vår tid.
Någon apostolisk succession tror jag dock inte på.
Apostlarnas tid slutade när Johannes dog.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Du skriver:
”Vem anvisade (och delegerade) honom?” (dvs Filippus)
Det var de församlade som utvalde sju män, bland dem Filippus.
Jag förstår att du vill peka på att apostlarna bad och lade händerna på dem. Det är en god kristen sed som fortsätter i genuina kristna församlingar än idag.
Diskussionen om det finns apostlar idag är inget att käbbla om. Vi vet alla att Jesus utvalde tolv apostlar. Paulus kallar sig apostel. Lukas nämner även Barnabas som apostel (Apg 14:14).
”Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.” (1 Kor 12:28)
”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.” (Ef 4:11)
Vill man ta bort första delen av verserna, och endast behålla de delar som passar med sin egen hemmagjorda teologi, då visar man bara hur dåliga argument man har.
Men visst finns det många som vill skryta över att de är apostlar och profeter och därmed blir en stötesten för andra. Då är det bättre att endast benämna sig själv en ringa kristen broder eller syster.
Det är ett känt faktum att många som nu kallar sig apostlar inte i biblisk mening är några apostlar. Jag tror att det är detta som på goda grunder gör många misstänksamma,
t.ex. http://www.youtube.com/watch?v=YEwsG4lsXq4
Därmed avslutar jag för min del denna diskussion.
Frid.
Tachbulah (Reply)
Kjell,
Ett annat populärt sätt att mästra folk är att skriva eller säga; “se upp så att du inte strider mot Gud”. Det ger också fadd smak.
Fredrik (Reply)
Tachbulah,
Låt mej bara kolla om jag förstår dej rätt.
Ordet apostel är ju inte specifikt för de tolv eftersom det betyder sändebud eller ambassadör.
Men när vi talar om Kristi apostlar menar vi ju dem som Jesus själv gav mandat att bota sjuka, etc.
1. Menar du att det efter Johannes död har funnits apostlar av samma kaliber som de tolv?
2. Kan du i sådana fall nämna några av dessa?
Och ännu en fråga: 3. Tror du på apostolisk succession?
Tre frågor som kan besvaras med ja eller nej och jag lovar att inte svara med invändningar.
Fast visst vore det väl intressant att få veta några namn om svaret på fråga 2 är “ja”.
/Kjell
Kjell (Reply)
Hej Kjell!
Jag tycker att du redogör väldigt bra för ämnet.
Jag vet inte om pingstvännerna fortfarande tror att tungotalet är tecknet på frälsningen? De borde ju kunna se kontentan av tungomålstalandet nu.
Jag har absolut inget emot tungotal, men jag tror att det finns viktigare saker i Guds Ord som man bör sträva efter. För mig är det därför en sekundär fråga.
Jag skulle vilja fråga dig Kjell. Står inte ordet “apostel” för sändebud eller budbärare?
Hur förhåller sig detta ord till 1 Tess. 4:15-18:
”Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade. Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren. Så trösten nu varandra med dessa ord.”
Obs ordet “en överängels röst”
Sedan tar vi följande bibelcitat, Upp. 10: 5-7:
“Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: ”Ingen tid skall mer givas, utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjänare profeterna.”
Obs ordet ” den sjunde ängelns röst”
Fråga till dig: ”En överängels röst” eller ”den sjunde ängelns röst” är dessa sändebud eller budbärare vid ändetiden?
Kan Malaki 4: 5-6 praktiseras som ändetidens sändebud, då Elia ande förebådar Herrens andra tillkommelse?
Frid
lärjungen
lärjungen (Reply)
lärjungen skrev: “Står inte ordet “apostel” för sändebud eller budbärare?”
Jo, ordet betyder sändebud eller ambassadör. Det är underförstått att det handlar om ett mandat, alltså att personen i fråga har fått ett väl definierat uppdrag och därför talar med samma myndighet som den som givit uppdraget, så länge det håller sig inom mandatet.
I följande texter finns ordet ἀπόστολος – apostolos med.
Joh. 13:16 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet (αποστολος) förmer än den som har sänt honom.
Apg. 15:33 Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i frid fara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt (αποστολους) dem. (För att förstå sammanhanget måste man läsa från ver 23.)
2 Kor. 8:23 Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud (αποστολοι) och Kristi ära.
Fil. 2:25 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat (αποστολον) hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva.
Det är således inte språkligt fel att kalla någon apostel, men man måste vara tydlig angående vems sändebud man talar och och vad dennes mandat är.
Lägg också märke till att uppdraget kan vara tidsbegränsat.
Kristi Tolv Apostlar är och förblir unika vad gäller mandat.
/Kjell
Kjell (Reply)
lärjungen,
Malaki 4 innehåller tydliga budskap till troende israeliter. Det är ingen tvekan att det handlar om fridsriket och det som sker i samband med stiftandet av detta fridsrike.
Ordet som översatts med “överängel” översätts även med “ärkeängel” ἀρχάγγελος – archaggelos är en sammansättning av ἄρχω – archō som betyder att vara en makthavare med högt rang, och ἄγγελος – aggelos som betyder budbärare eller sändebud.
Utan att försöka gå in i detalj angående änglar är det tydligt att de är skapade för mycket specifika uppdrag och att det bland dem finns änglar som utan tvekan kan kallas apostlar och profeter.
Precis hur det kommer att låta, och se ut när Herren själv stiger ned från himmelen, och ett maktbud ljuder, en överängels röst och en Guds basun, törs jag inte spekulera om.
Överängelns röst kan översättas med ljudligt kommando och det man kallar basun, betyder egentligen trumpet och syftar troligen på en shofar.
Om vi då kopplar det med att Herrens återkomst kommer att vara som blixten som går ut från från öster och syns ända borta i väster (Matt. 24:27) så lär det nog dåna och vibrera ordentligt.
Vitsen är ju att ingen kan missa detta. Därför varnar Jesus: “Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte.”
Vad gäller texten i uppenbarelseboken känner jag mej inte kapabel att försöka koppla den med andra tidsangivelser i Skriften. Jag tror inte man kan använda Johannes profetia för att skriva en historiebok i förväg.
Mycket är bildligt, mycket är allegoriskt och väldigt mycket tycka vara “dubbel-exponeringar”, det vill säga handla om flera olika tillfällen. Vad sker när tusenårsriket börjar och vad sker när tusenårsriket slutar?
För mej räcker uppenbarelsen att det finns frälsning och att om jag tar emot den och älskar Herren så får jag vara med att möta honom “på skyarna”.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Tack Kjell och det var en fin sångtext du lade ut på B I,s blogg.
Frid lärjungen
lärjungen (Reply)
Nog är det väl märkligt att många reaktioner handlar om något annat än diskussionens tema. Mitt konstaterande är att Apostlar med samma mandat som Kristi 12 Apostlar och de hjälp-apostlar som dessa tillsatte, inte har förekommit efter apostlatiden som definitvt upphörde när Den Gamle Johannes dog.
Detta har givit upphov till flera emotionella reaktioner som inte ens har med saken att göra. Jag skall citera två sådana reaktioner. Också nu vill jag påpeka att jag inte citerar hela bloggposter eller hela kommentarer utan bara en del som direkt har med temat att göra.
Vem har betvistat detta?
Att Gud har makten och möjligheten att göra vad han vill när han vill det, bevisar ju inte att Gud i alla tider har handlat på samma sätt.
Hebr. 1:1-2
Ett tydligt ord som understryker att Gud handlar olika i olika tidsåldrar.
En annan emotionell reaktion:
Felet sitter i oss, enligt denna person.
Skäms på er! Alla nu och alla de senaste 1900 åren som har hindrat Den Allsmäktige att implementera sina planer.
Vi får väl recitera i kör avslutningen på Kellgrens dikt, skriven för mer än 200 år sedan:
Vill bara ännu en gång uppträda som den “storslägga” som Daniel (MTC) anser att jag är. Och kanske har han rätt!
Min fråga blir:
Är det inte tid att vi ger utrymme för Sanningen och slutar att slumra i fabler?
2 Kor. 10:3
Valet är vårt, varje person individuellt, så länge det heter i dag.
Sedan blir det för sent.
2 Tess. 2:7-12
Sela!
/Kjell
Kjell (Reply)
Tro inte varje ande, skriver Johannes, Den Gamle!
En mycket relevat artikel för temat här finner du hos Lennart Jareteg på hans sajt “Bibelfokus”.
Artikeln finner du här: Yttringar av Helige Ande eller Kundalini-krafter?
På slutet av artikeln finns det ett antal länkar som jag vill råda var och en som vill få mer insikt i falsk “karismatik” att läsa.
1 Joh. 4:1 Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.
Gång på gång varnas vi för att fascineras av “andliga” manifestationer.
Fortfarande vill många tro att bara det är “andligt” så är det bra.
Detta är gnosticismens fundament.
Guds Ord håller inte med!
/Kjell
Kjell (Reply)