Kvinnliga präster

Jag fick en fråga angående kvinnliga ledare i församlingarna. Det är ett tema jag har undvikit eftersom det vanligtvis bara leder till bråk.

(Jag kommer att försöka förklara bilden senare i bloggposten.)

Men jag tänker nu ändå försöka skriva något om “kvinno-frågan”. Det är komplicerat, och svaret, om man kan kalla det så, blir ofullständigt.

Även fast frågan handlar om kvinnliga lärare och ledare i församlingen är det nödvändigt att förstå betydelsen av “präst”. Låt oss därför först titta på ordets betydelse i NT.

ἱερός – hieros betyder “helig” och jag utgår från att du vet att vår nuvarande användning av ordet inte stämmer med grundbetydelsen. Helig betyder helt enkelt “avskild” i meningen att något eller någon är reserverad och avskild för någon annan.

En gift person bör vara avskild för sin partner. Utan att utöva våld på ordet kan man således säga att i ett gott äktenskap är hustrun helig för maken, och vice versa.

Sedan tar vi den besläktade ordet ἱερεύς – hiereus som betyder präst. Mer om betydelsen av ordet präst nedan.

Till sist ordet ἱερόν – hieron som betyder “tempel”, alltså en “avskild” plats, vanligtvis en byggnad.

Om du kollar i evangelierna och apostlagärningarna så skall du se att det talas om “översteprästerna och de äldste och de skriftlärda”. Och då måste vi förstå att Israel var en sorts teokrati där kungen själv var frånvarande.

Prästerna stod som medlare mellan folket och Gud. Sedan hade man “de äldste” som du kan jämföra med “regeringen” och de hade advokater som rådgivare, det vill säga “de skriftlärda”.

Detta är alltså ett statsskick och även den gammaltestamentliga ordningen och betydelsen av präster, äldste och skriftlärda.

Läser vi vidare i apg ser vi att Apg. 14:23 I varje församling insatte de (apostlarna) äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.

Vidare ser vi en annan ordning i Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.

Alltså i detta fall inga präster och skriftlärda utan apostlar och äldste!

I Apg. 15:22 talas det om “apostlarna, de äldste och hela församlingen”.

Paulus skriver till Titus (Titus 1:5) När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar.

Hade de redan präster och pastorer och dylikt?

1 Tim. 5:17-18 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar och: Arbetaren är värd sin lön.

Ordet πρεσβύτερος – presbuteros som översätts med “äldste” betyder faktiskt gammal gubbe.

Johannes beskriver det som han anser borde vara en sund utveckling.

1 Joh. 2:12-14 Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

Hebreerbrevets författare antyder något liknande.

Heb 5:8-14 Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek. Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.

Jämför även Joh. 8:57 Judarna sade: “Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!“; underförstått en “rabbi” som inte ännu är 50 borde hålla käften och inte svamla sina omogna tokigheter.

Och ur dessa texter förstår vi att det inte räcker med att bli gammal. Det handlar om att vara avskild och leva i tro, i betydelsen trohet.

I texten ovan talas det om Jesus som överstepräst och nu kommer vi till texten som man brukar citera angående kvinliga församlingsledare.

1 Tim. 2:8-15 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.
En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva.
Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Ordentligt kontroversiella uttalanden för oss som har formats av humanismen och dess demokratiska ideal “frihet, jämlikhet och broderskap” och dessutom har indoktrinerats att tro på dialektiken som metod att hitta sanningen.

Men var nu ärlig. Finns det någon, kvinna som man, som inte känner igen detta: “uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder”

Det har “svamlats” åtskilliga spaltkilometer om denna text. Men låt oss för en stund åsidosätta politisk korrekthet.

Fråga: Vad anser man om en familj där hustrun är dominant och öppet tillrättavisar sin man?

Sanningen är den att man anser att det är något fel på den familjen. Det kan ju vara att mannen inte sköter sin uppgift som familjefader. Men det kan även vara så att kvinnan är en översittare. Vi lever ju i en fallen värld.

Samme Paulus skrev även Ef. 5:21-31 Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.
(Under förutsättningen att!)
Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, eftersom vi är lemmar i hans kropp. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött.

Sanningen är den att ingen sund kvinna har något som helst problem att “underordna” sig en man som handlar så. Hellre skryter hon för sina väninnor och är stolt över sitt äktenskap. Men som sagt, glöm inte att vi lever i en fallen värld och att det troligen inte finns några allt igenom perfekta äktenskap.

Tänk dej nu in i totalbilden här.

1. Ingen som inte har blivit “presbyteros”, “äldste”, bör uppträda som lärare.
2. En familj där fadern är 50 består av en hustru och vuxna barn.
3. I den situationen är det tydligt för både hustru och barn och grannar och församlingsmedlemmar i vilken måtto familjefadern duger som äldste.

Jag törs påstå att 1 Tim. 2:12 inte utgör någon stötesten för den familjens medlemmar.

Låt oss nu se på “kraven” för att bli äldste, församlingsledare, diakon, församlingstjänare. Jag tar texten ur Reformations-bibeln eftersom SFB har några stycken dubiösa tolkningar.

1 Tim. 3:1-12 Detta är ett trovärdigt ord: Om någon strävar efter en församlingsledares tjänst, så är det en god uppgift han önskar sig. En församlingsledare skall vara ostrafflig, en enda hustrus man, nykter, förståndig, anständig, gästfri, väl lämpad att undervisa, inte drinkare, inte våldsam, inte sniken på orätt vinning, utan mild, inte stridslysten, inte girig. Han bör väl förestå sitt eget hus, hålla sina barn i lydnad med all värdighet. Om någon inte kan förestå sitt eget hus, hur skall han då kunna sköta Guds församling? Han skall inte vara nyomvänd, för att han inte skall bli uppblåst och falla under djävulens dom. Han måste också ha ett gott vittnesbörd av dem som är utanför för att han inte skall utsättas för smädelse och falla i djävulens snara.

Församlingstjänarna bör på samma sätt uppträda värdigt, inte tala med kluven tunga, inte vara benägna att dricka mycket vin, inte lystna på pengar, och äga trons hemlighet i ett rent samvete. Men också dessa skall först prövas. Sedan kan de tjäna, om de är utan anmärkning. Deras hustrur skall på samma sätt uppträda värdigt, inte förtala någon, utan vara nyktra och trogna i allt. En församlingstjänare skall vara en enda hustrus man, hålla god ordning på sina barn och på sitt eget hus.

Män och kvinnor är olika. Inte bara kroppsligen.

De kroppsliga skillnaderna tycker vi om och attraheras av. De själsliga skillnaderna har vi i allmänhet svårare att acceptera och gilla.

Detta är märkligt eftersom Gud danade mannen och kvinnan för att de skulle komplettera varandra och passa för varandra. Men det finns en rimlig förklaring till detta. Och detta gäller både man och kvinna!

När en av dem, eller båda, försöker ta över den andres specifika uppgifter och ansvarsområden blir skillnaderna irritanta.

De skillnader som är avsedda att svetsa samman blir då i många fall orsak till skilsmässa.

Tänk dej en familj som består av Fader, Moder, Storebror, Mellansyster och Lillebror. Bara som exempel!

Alla som har någon som helst livserfarenhet vet att det går galet oavsett vilken av dessa som vill ta över en av de andras position i familjen. Men vi vet också att dessa kan leva i harmonisk gemenskap tillsammans.

Tänk dej nu en sambo-grupp som består av Fader1, Fader2, Fader3, Fader4 och Fader5.

Alla som har någon som helst livserfarenhet vet att det i denna grupp inte finns, och inte kan finnas, någon familjegemenskap. På sin höjd kan man vara vänner och leva parallella liv.

Hur som helst ger texten i 1 Tim. 3 inget utrymme att tolkas könsneutralt. Det handlar om trogna män med hustru och relativt vuxna barn.

Men nu återkommer jag till ordet “präst”. Den gammaltestamentliga prästen hade som uppgift att vara medlare mellan Gud och männsikor, men den funktionen har övertagits av Jesus i det nya förbundet: “Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.” (1 Tim. 2)

Petrus, som ofta argumenterar på en ganska “folklig” nivå försöker förklara hur det funkar i NT 1 Petr. 2:410 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem. Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.

Prästerskapet är avskaffat. Det finns bara en överstepräst kvar och han är medlaren till vilken vi kan komma direkt, utan mellanhänder.

Han är även Gud. Ingen kan komma till Fadern utom genom honom. När vi talar med Jesus talar vi direkt med Gud. Vi har således, genom Jesus, fått möjligheten att, så att säga, vara våra egna “präster”.

Detta gäller självfallet både män och kvinnor.

Frågan om kvinnliga präster är en ickefråga på grund av att vi egentligen inte skall ha några präster alls utom översteprästen Jesus Kristus.

En människa som uppträder som präst åt andra uppträder som en sorts “vikarie” för Jesus. Jämför den engelska titeln “vicar” och den katolska titeln på påven “Vicarius Christi”

De kyrkor och samfund som är organisatoriskt uppbyggda som episkopala system bryter således grovt mot den nytestamentliga ordningen.

För att ta den värsta sorten kan vi titta på RKK. Överst i den mänskliga maktordningen finner vi “Vicarius Christi” eller på svenska “Kristi Ställföreträdare”. Ingenstans i Bibeln, i det nya förbundet, talas det om något sådant.

Påven (Vicarius Christi) är huvudet för Ärkebiskopar, vilka är huvuden för Biskopar, vilka är huvuden för Präster. Man har således klämt in minst fyra lager av vikarier och medlare mellan Jesus och människan. Detta är även grunden och förutsättningen för alla heresier som finns hos RKK.

Frågan kvarstår vilka olika befattningar som finns i församlingen:

Låt oss titta på följande text ur Ef. 4:11-15 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus.

Det första vi kan konstatera är att Paulus räknar upp apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare.

Det andra vi kan konstatera är att dessa har ett tydligt beskrivet mandat, nämligen att “utrusta de heliga” så att de kan “utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp” och att det finns en slags tidsbegränsning “tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus”

Ef. 4:11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.

Ur Textus Receptus: και αυτος εδωκεν τους μεν αποστολους τους δε προφητας τους δε ευαγγελιστας τους δε ποιμενας και διδασκαλους

ἀπόστολος – apostolos kommer av ordet ἀποστέλλω – apostello vilket i sin tur är en sammansättning av “apo” och “stello” och har betydelsen av att vara ett sändebud, representant, ambassadör för någon och helt åsidosätta sig själva. Således inte på något sätt blanda budskapet med egna önskninga eller begär.

προφήτης – prophetes som betyder profet (vilket inte behöver innehålla siande).

εὐαγγελιστής – euaggelistes som betyder evangelister, kanske även kan översättas med predikanter. (Tron kommer av predikan av Kristi Ord.)

ποιμήν – poimen som betyder herde. Jag förutsätter att Paulus hade den hebreiska förståelsen av ordet “herde”, nämligen en som matar och sköter fåren. Tänk på Jesu uppdrag till Petrus, föd mina får, var en herde för mina får, föd mina lamm.

διδάσκαλος – didaskalos som betyder lärare, instruktör och därmed en person som har studerat det ämne han uttalar sig om. I Paulus förståelse handlade det troligen om en person som vi skulle kalla högutbildad. En person som med våra termer skulle kunna kalla sig “doktor” eller “docent” i det ämne han studerat.

Titta nu på dessa ord och på deras ordningsföljd. Det börjar med apostlar som måste agera helt utan inblandning av egna tankar och önskningar. Sedan kommer andra tjänster som i stigande grad kan, och får agera utifrån egna tankar och önskningar. Och raddan avslutas med “lärare” som i princip uttalar sig på grund av egen auktoritet.

Detta försöker jag illustrera med följande bild.

Och målet för alla dessa funktionärer är att utrusta resten av församlingen till att kunna fungera i någon av dessa tjänster.

Förstår du nu varför själafienden vill hitta på nya apostlar hela tiden?

Innan jag avslutar denna långa artikel med min egen slutsats vill jag citera Titus 2:2-8 äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod. Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn, att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas. Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss.

Som du ser har kvinnor utrymme här. Och vem skulle vilja hindra mammor att lära sina barn hur de skall vara, uppträda, förstå, handla et cetera?

Vem anser att bara män kvalificerar för tjänst som förskole- eller småskole-lärare?

Alltså handlar Paulus “förbud” mot kvinnliga lärare om något specifikt som vi missar på grund av att vi inte förstår precis vilken tjänst han talar om.

Innan du läser vidare vill jag att du ger praktiska exempel på BIBELTROGNA:

1. Kvinnliga apostlar
2. Kvinnliga profeter
3. Kvinnliga evangelister
4. Kvinnliga herdar
5. Kvinnliga “didaskalos” högutbildade lärare, docenter, lektorer i bibelkunskap.

Nu skall jag delge dej min erfarenhet:

• 5. Didaskalos: Tänk på Brunne med flera, men kom även ihåg att det finns otaliga manliga heretiker.
• 4. Föd mina lamm! Ja! Var en herde för mina får! Tvivelaktigt! Föd mina får! Nej!
• 3. Visst finns det kvinnliga evangelister som bygger på “grunden Jesus Kristus”.
• 2. Dagen därefter drog vi som var med Paulus därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos Filippus, evangelisten som var en av de sju, och stannade hos honom. Han hade fyra döttrar, jungfrur, som profeterade.
• 1. Visa mej gärna en bibeltext som vittnar om kvinnliga apostlar.

I Guds Ord varnas vi för falska apostlar (2 Kor. 11, 2 Petr. 2), falska profeter (1 Tess. 5), falska herdar (2 Kor. 11:20), falska lärare (2 Petr. 2).

Låt oss nu kolla det sista citatet ovan igen. Där finns utrymme för både kvinnor och män.

Som överkurs kan du nu fundera på vilka av de 5 kategorierna jag, eller du själv, skulle kunna fungera i om jag eller du är villig att stå på GRUNDEN.

Glöm nu inte att pröva allt detta!

/Kjell

Views: 43