Den sökande finner

Troligen har du hört citatet: “Den som söker, han finner!”

Vi tar det ur Lukas evangelium, kapitel 11, verserna 9 och 10, och jag skall citera det från ett antal översättningar.

SFB: Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

1917: Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.

Refo: Likaså säger också jag er: Be och det skall bli er givet, sök och ni skall finna, klappa på och det skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får och den som söker, han finner och för den som klappar, skall det öppnas.

Levande Ordet: Det är likadant med bönen. Fortsätt att be, och ni kommer att få. Fortsätt att söka, och ni kommer att finna. Knacka på och dörren kommer att öppnas. För alla som ber ska få, och alla som söker ska finna. Och dörren ska öppnas för alla som knackar på.

Bibel 2000: Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Linjärt, ordagrannt: and i to you say ask and it shall be given to you seek and ye shall find knock and it shall be opened to you for every one that asks receives and he that seeks finds and to him that knocks it will be opened

Vi tar den linjära, ordagranna även på svenska: och jag till er säger bed och det skall givas till er sök och ni skall finna knacka och det skall öppnas för er för var och en som beder får och den som söker finner och för den som knackar öppnas det

Tyckte du att det står ungefär samma sak i alla citerade översättningarna? Om du tyckte det skall jag försöka övertyga dej om dat det finns viktiga nyansskillnader.

Jag tänker visa detta genom att ta biten om att söka och finna. Låt oss anta att du behöver något och inte finner det där du trodde att det skulle finnas. Om du verkligen behöver det så söker du. Och du söker och söker allt medan blodtillförseln till hjärnan minskar. Du visste ju så säkert var det skulle finnas. Du söker både på troliga ställen och på otroliga ställen.

Jag törs påstå att du kanske söker flera gånger på vissa ställen. Och visst händer det ibland att du ändå inte finner det.

Nu förlitar du dej på löftet i Skriften. “Den som söker, han finner!” Du har ju sökt samvetsgrannt både här och där, så du sätter dej i soffan och väntar på löftets uppfyllelse.

Ett leende är på sin plats, för inte tror någon så? 🙂

Men om vi tar den ordagranna översättningen så ser vi att det står att: “Den sökande finner!”

Och det betyder att man måste fortsätta att söka tills man finner. Kanske går det som vanligt att du finner det du sökte på den allra sista platsen du söker. 🙂 För när du har funnit det så slutar du givetvis att söka.

Vi tar ännu ett bibelcitat ur Lukas 18, verserna 1 till och med 8:

Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. “I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”

Och Herren sade: “Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”

Låt oss först konstatera att Jesus inte liknar Gud vid en orättfärdig domare. Inledningen förklarar varför Jesus berättade detta. Det var för att lära oss att vi skall be utan att tröttna. Levande Ordet parafraserar det till “att be tills svaret kommer”.

Jämför nu Levande Ordets parafras med resonemanget om att söka tills du finner. Jesus uppmanar oss således att fortsätta att be så länge vi inte “får bönesvar”.

Men jag tror det finns ännu en aspekt, som vi oftast missar. Ordagrannt står det “den bedjande får”. Det handlar alltså om något som pågående sker när vi ber. Bönen är gemenskap med Herren och i den gemenskapen “får” vi hela tiden.

Det handlar inte om böneteknik. Man behöver inte separera lovprisning och petition, förbön och undran. Det handlar om en personlig relation, en samvaro, ett samtal.

Bedjen oavlåtligen står det i 1 Tess. 5:17. Helt klart handlar det om en livsstil där vi medvetet tror på Herrens närvaro vad vi än gör.

De som flera decennia ber för en kär persons frälsning eller helande, eller varför inte eget helande, vet vad jag talar om.

Det jag vill peka på är just den ordagranna betydelsen av Jesu ord: “Den bedjande får! Den sökande finner! För den bultande öppnas dörren!”

Bibel 2000 formulerar Lukas 18:1 på följande sätt: “Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp.”

/Kjell

57 thoughts on “Den sökande finner”

  1. Bra att jag påminns om att fortsätta vara uthållig. Fast nog blir jag trött och uppgiven ibland. Tack och lov så har vi en alldeles underbar och fantastisk Fader, som känner oss utan och innan! När jag ger upp ger Han mig ny styrka och nytt tålamod, på olika sätt.

        (Reply)

  2. Majlis,

    Det kan vara intressant att försöka kombinera detta med Jesu undervisning i Matt. 6:5-8

    När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.

    Summan blir att vi skall fortsätta att be så länge vi inte får det vi ber om, och samtidigt förstå att vi inte blir bönhörda för våra många ords skull.

    Lägg till det att vår Fader redan vet vad vi behöver!

    Så varför skall vi över huvud taget be? Jo, för det handlar om en personlig relation, en samvaro, ett samtal.

    Jag talar inte om bönetekniker, om meditation och dylikt, men faktum är att ett samtal bara blir ett samtal om man både talar och lyssnar.

    Därför behöver vi gå in i våra kammare och stänga dörren, för bara där, i det fördolda, finns den sinnesro vi behöver för att bönen skall bli ett bönesamtal.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Rolle,

    Ja, källan, Guds Ord, Bibeln är säker, men …..

    Kjellan är ingen källa, bara en förmedlare, och måste absolut prövas.

    /Kjell

        (Reply)

  4. Jag har läst detta inlägg flera gånger och får något nytt varje gång. Jag har under många år reflekterat över detta med bön och bönesvar. Lite svårt att riktigt förklara vad jag menar och hur jag tänker, men följ med mig!

    Alltså..”alla mina dagar blev uppskrivna i en bok”. Det står väl så någonstans? Gud vet och har en plan för varje människa. När jag blir ett Guds barn så kommer jag in i den planen, har vi lärt oss. Om Gud och jag spelar på samma planhalva kommer väl planen att förverkligas. När jag varje dag lever med Gud i samtal och i Ordet så förverkligas den plan för mig som står i “boken”?

    Måste jag då kämpa, bedja, fasta och klappa för att Guds vilja ska ske? Vi vill ju samma sak, att Guds vilja ska ske.

    Jo, jag förstår att det handlar om att relationen med Gud ska fungera och att hjärtats samtal med Gud varje dag är så viktigt. Men borde vi inte kunna slappna av och veta att Guds vilja sker utan denna, många gånger, förekommande kamp och strid, svett och tårar. Jag talar av egen erfarenhet.

    Jag menar att när tiden är inne för att något ska ske, som står i “Guds bok för mitt liv”, så kommer det att ske, om jag samarbetar och lever i Guds närhet. Kan man se det så?

    Ofta känns det som om Gud är en sån där “apparat”, som man får att fungera, om man ber tillräckligt mycket, kräver sin rätt och åberopar löften i bibeln osv. En tid i livet trodde jag nog så. Man hörde många som pläderade för detta att ..kräv din rätt..be och dig SKALL vara givet. Gud MÅSTE ge dig rätt!! Lite av detta kan man få för sig om man läser om “änkan som kom åter och åter till domaren”. Han gav henne rätt och hon fick sitt bönesvar.

    Är det så vi ska se på detta? Gud ger oss svar om vi är nog “besvärliga”?? Jag känner stor frustration inför detta! Jag vill hellre se det som om att Gud vet vad som är bäst för mig och i min dagliga relation ger mig det jag verkligen behöver och inte det jag kräver, och som kanske inte är optimalt för min livssituation. “För den som älskar Gud, samverkar allt till det bästa”!

    Jag känner det som att Gud är min Far och kan lita på att han leder mig i varje omständighet utan att jag behöver stå i ett “tiggande, krävande eller hävdaminrättförhållande” till min Honom.
    Hur kan jag som människa veta vad som är bäst för mig och min framtid. Jag tror många stångar sin panna blodig i onödan och det vore bättre att ändra sin bön till “ske din vilja”!

    Jag tror inte att bönen är avsedd för att försöka ändra på Guds vilja eller att försöka övertala Gud om att ge mig det jag tror att jag behöver. Så har jag nog haft det i min Gudsrelation men där har jag ändrat perspektiv och tror att Gud ger mig precis de rätta bönesvaret i rätt tid och på rätt sätt. Då först blir det helt perfekt för mig när Guds tanke och beslut landat i mitt liv.

    Är jag ute och cyklar och behöver “vända om”? Rätta mig isf. Jag är helt öppen för det och lite därför jag luftar min tankar. Tack!!

    //Blessings!!

        (Reply)

  5. Tillägg till min föregående kommentar:

    Jag menar naturligtvis inte att jag ska sitta med armarna i kors och bara invänta att “planen går i verkställighet”. Nej och åter nej! Relationen med Gud ska fungera intensivt och nära genom bön och läsa Ordet, men syftet skall vara att Gud har det rätta för mig och kommer att ge mig detta, när den välbehagliga tiden är inne.

    Jag tror att en relation med Gud fungerar optimalt om jag har den förtröstan till Gud att han kommer att ge mig det rätta bönesvaret utan att jag behöver kräva och hävda MIN rätt hela tiden. Det handlar om ett Barnaskap och det bör det också få vara.

        (Reply)

  6. Rolle,

    Vi är nog många som känner igen oss i det du skrev.

    Som resultat av djupa och förtroliga samtal med en dyrbar gudfruktig syster, och på grund av egna mångåriga erfarenheter, uppstod följande tankar.

    I Närke har vi ett uttryck: Det är lättare att säga tulipanaros än att göra en. Och precis det passar på det jag skriver här. Lättare att skriva än att praktisera.

    Först ett antal bibeltexter.

    Matt. 6:7-8 Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.

    Lukas 11:9-12 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg?

    1 Petrus 5:7 Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.

    Fil. 4: 6-7 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

    Törs du göra ingenting, förutom att be? Törs du kasta dina bekymmer på Honom? Eller i alla fall nöja dej med att be och inte göra något annat.

    Vi har ju blivit uppmanade att presentera alla våra önskningar, rakt på sak, i barnslig tro. Inga krusiduller och inget hinder att önska även det som är dåligt för oss. Ingen polityr, inga vackra formuleringar och eufemismer.

    Du får vara hur orolig du vill, hur ofta du vill, och berätta det för Herren i bön. Du får vara stressad och otålig och ha fel tankar så ofta du vill och frambära det i bön.

    Du varken skall, eller behöver, uppamma någon slags övertygelse som leder till handling och prestation.

    Men, och detta är just “tulipanarosen”, alltså det svåra för oss, att inte själv ta tillbaka bekymmers-bördan.

    Att be Herren om hjälp och sedan agera själv är ju faktiskt att i praktiken inte lita på Honom.

    I allt, lämna agerandet och bönesvaret till Herren! Och jag förstår precis vad du menar med att inte sitta med armarna i kors och bara invänta. Hoppas att du förstår att det inte är det jag förespråkar. Ofta är det så att agerandet blir “naturligt” i samband med bönesvaret.

    Jag skriver detta ur egen erfarenhet hur jobbigt det är att verkligen lämna svårigheter till Herren, men även av erfarenheter att när Herren har ändrat på både mej och situationen så blir resultatet bättre än om jag själv skulle ha agerat. Fast visst tycker jag nästan alltid att resultatet dröjer för länge.

    Må Herren ge dej den vishet, visshet och uthållighet du behöver.

    Hebr. 11:1 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.

    Läs gärna “trons epistel”, Hebr. 11. Har du sett hur det gick för dessa “tros-hjältar”?

    /Kjell

        (Reply)

  7. Bön är väl kommunikation, eller dialog och eftersom Gud är vår fader bör man ha relationen som barn till fader.

    Om det är något jag vill, ex byta bil och jag redan vid nämnandet förnimmer Faderns ogillande, då är det lämpligt att inte försöka med påtryckningar för att få det jag vill.
    Om jag däremot förnimmer Faderns bejakande och samstämmighet blir bönen att han skall leda mig till rätt bil. Hur betalningen sedan blir är en annan fråga, har jag inga pengar, så har Fadern en väg i detta, men har jag pengar får jag troligast betala själv.

    Bön är alltså att tala men också att lyssna till vad Fadern säger i spörsmålet!

    Bb

        (Reply)

  8. Björn bloggaren skrev: “Om det är något jag vill, ex byta bil och jag redan vid nämnandet förnimmer Faderns ogillande, då är det lämpligt att inte försöka med påtryckningar för att få det jag vill.”

    Om Guds handlande skulle bero på våra känslor så vore vi hjälplöst förlorade.

    Bibelfokus finns det ett antal pdf-texter som förklarar vad som håller på att hända.

    Jag tror att jag förstår vad det är som lockar och kommer osökt att tänka på ”Och de oförståndiga sade till de förståndiga: ‘Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.’” (Matt 25:1-13)

    Den upplevelse-orienterade kristendomen blev först ”main-stream” i protestantismen. Sedan slogs det en bro till katolicismen när ”tungotal” började förekomma där.

    Och eftersom ”upplevelse-olja” är av den typen som slocknar, som ständigt behöver förnyas, som ständigt kräver mera, så uppstår behovet eller begäret att söka additionella oljebrunnar.

    Det finns bara en olja som duger. Den fasta tillförsikten till Guds frälsning, erbjuden av idel nåd. Förtroendet för Honom som allena kan rädda. Troheten som tacksamheten utverkar i våra hjärtan. Den fasta förankringen i Guds Ord.

    Och den oljan kan man inte dela med sig av, bara visa på genom personligt vittnessbörd.

    Ur en gammal sång med titeln “Av bara nåd”. Arthur Erikson brukade sjunga den. En strof lyder: ”Känslan nog växlar, och tanken också. Nåden alltjämt är densamma ändå.”

    Upplevelser förbleknar ”när det stormar runtomkring”.

    /Kjell

        (Reply)

  9. Kjell skrev:

    “Att be Herren om hjälp och sedan agera själv är ju faktiskt att i praktiken inte lita på Honom”.

    Som sagt en svår läxa men jag tror att vi här har en stor och viktig hemlighet. Att låta Herren visa vem Han egentligen är.

    Tack för värdefulla reflektioner!!

        (Reply)

  10. Kjell,

    Med din kommentar till mig, kan man lätt uppfatta det som att du sågar Jesu sätt att vandra och vara Fadern lydig, Han gjorde bara det han såg eller hörde.

    Spektrat på hur Gud signalerar till Jesus kan man läsa i evangelierna, även apostlarna levde utifrån detta spektra av Guds sätt att signalera.

    Bb

        (Reply)

  11. Jag känner igen mig i tankarna kring att använda Gud som en uttagsautomat. Jag har också varit i den fåran. Gissa hur många bönesvar det blev…..

    När jag började be med min man var jag alltid tyst. Jag var inte riktigt för att sitta o “känna o fokusera” o låta “fin o redig”…

    Men sedan fann jag min grej när det gäller tillsammans-bedjande. Jag uttryckte mer rakt som jag var och är som i en “konferans” där vi (min man o jag) medvetet tänker på att Gud är med i den konferansen. Vi kan sitta runt boret och tacka för saker och samtidigt fundera över vad vi önskar och behöver vägledning i. Vi berättar för varandra om våra egna upptäckta fel och vad vi borde ändra hos oss själva o så. I bland ber vi om ganska stora saker som exempelvis: “Vi ber att du ska avslöja saker som kan ställa till det för oss igen” Sedan kan det ta lång tid, mer som i en process, innan ett bönesvar visar sig. Ibland kan det ta flera år innan min man säger.” Kommer du ihåg att vi bad om detta”?

    “Javisst ja…..”

    Svar kom men på ett sådant annorlunda sätt att jag knappt begrep att det var ett svar.

        (Reply)

  12. Ja denna typ av bön som du Ulrika beskriver känns mer ..på något sätt..ärlig än när man ska sitta och formulera orden så att det ska låta fromt och gudfruktigt.

    För något år sedan fick jag nytt mod och förnyad syn på bön och vad det egentligen handlar om genom att ta del av vad många skrev här och inlägg på denna blogg.

    Jag hade ett böneämne som nästan höll på att ta knäcken på mig och min familj. Vi hade bett om detta i flera långa år. Jag sysslade mest bara med att be och ropa till Gud om en lösning. Det föreföll mig som om det inte fanns någon lösning på detta problem. Det kändes som om jag var med om något “historiskt”..ett böneämne som det inte fanns någon lösning på.

    När det “exklusiva beskedet” kom, att “katastrofen var ett faktum”…valde min fru och jag trots det att säga till varandra..vi respekterar beskedet..MEN GUD ÄR TROFAST…det finns en lösning som vi inte förstår. ..men det var mörkt, vill jag lova!

    Två dagar senare, kom det som i vår värld var en total och fullständig omöjlighet. Allt hade ändrats och bönesvaret var ett faktum. Mina barn fick nästan ta hand om mig i mitt chocktillstånd. Eufori..är ett ord i rätt riktning, men ändå mycket blekt!!

    Ytterligare en dag senare när jag ringde ett samtal ang. detta fick vi veta att ytterligare en omständighet var avklarad. I samma stund jag ringde detta samtal, satt vederbörande och nästan väntade på mitt samtal. Hade jag inte ringt vid detta tillfälle hade detta gått oss ur händerna. Både vi och den okända kvinnan i andra änden blev otroligt tagna av denna händelse…vi hade ingen aning om detta…men Herren VISSTE precis när “den välbehagliga tiden var inne” och gav mig impulsen att ringa detta oerhört viktiga samtal. Till på köpet så ringde jag egentligen “fel” person, men så skulle det vara!!!

    Alltså..jag vill ge Herren äran för detta bönesvar. Jag kan inte genom denna kommentar ge rättvisa åt allt detta, men det är ett försök.

    Gud har allt under kontroll om vi vågar lita på honom och ger honom rätten och förtroendet att leda oss. Han vet om våra vägar och i detta fall som jag försökt beskriva så var allt klart och uppskrivet i “boken”.

    Jag skrev till denna blogg och bad om förbön och fick bönehjälp och visdomsord på vägen! Jag lovade också att höra av mig när detta “omöjliga böneämne” fått sin lösning. Det är nu ett år sedan och det omöjliga hände och det håller än!!

    Välsignelser från vår Gud!!

        (Reply)

  13. Kjell,

    Jag skulle önska att du ville beskriva hur du blir ledd av Gud, hur Gud talar till dig, så skall jag beskriva hur han talar till mig och leder mig.

    Det är en önskan för att vi skall kunna förstå varandra och kunna kommunicera på ett bättre sätt. Nu är det ju så att varken du eller jag har behov av detta, men jag tror att det skulle vara bra, om inget annat för att du skall kunna slå fast att jag är det du tror.

    Mvh Björn

        (Reply)

  14. Ulrika,

    Att sitta å känna borde ju bli, eller vara lite ansträngande, då beror det ju helt på den som sitter å känner, att han verkligen kan lyckas pejla in.
    Nja detta tror jag inte på då det inte handlar om människans förmåga att känna, utan om Guds förmåga att göra sig hörd. En omvänd ordning som endast kräver villighet.

    Det har talats mycket om att lära sig att höra, men väldigt lite om att Gud kan göra sig hörd. Undervisningen har fokuserat på individens förmåga att bli lyhörd istället för att tala om hur Gud talar. När Samuel hörde Gud första gången kände han inte Herrens röst, men efterhand och efter erfarenhet kände han igen Herrens röst.
    Det var Gud som gjorde så att han lärde sig känna hans röst, inte hans egen förmåga att lära sig känna igen Guds röst.

    Be blest!

    Bb

        (Reply)

  15. Det är väldigt svårt att känna efter om det är från Gud eller inte. Det är så enkelt att manipulera sig själv. Jag träffade en kristerapeut som berättade för mig följande; om jag tänker negativt så byggs motorvägar i hjärnan och jag kommer att tycka att allt är eländigt. Om jag vänder på tänkandet och tänker positiva tankar så byggs nya motorvägar i hjärnan och jag mår bra. Så när jag har det kärvt så intalar jag mig själv att allt kommer att ordnar sig, ju mer jag tänker positivt ju bättre mår jag. Jag har lärt mig hur enkelt det är att manipulera sig själv.

    Så när talar Gud till mig? Det är inte en enkel fråga att besvara eftersom vi är så olika. Min fru brukar tala om inre frid och yttreomständigheter stämmer överens så är det från Gud. Kanske det kan funka för någon.

    Ett tag i mitt liv trodde jag att alla tankar jag hade kom i från Gud. Som tur var blev jag löst för detta tänkande, vet inte vad som skulle ha hänt annars. Bland annat hörde jag Gud sa till mig att starta företag och så vidare.

    Jag har varit en sväng inom pingst karismatiska. Jag har mött många som påstår att de fått tilltala från Gud, många gånger har det varit uppåt väggarna och en del råkat illa ut.

    En god vän tänkte köpa ett hus som låg långt över min väns ekonomiska situation. Han kände att det var från Gud. Jag fick till mig under ett möte att jag skulle säga till honom att det finns ett bättre hus till honom som passar hans ekonomi. Eftersom jag inte är bekväm med att profetera såg drog jag mig för det, i slutet av mötet reste jag mig utan att ha tänkt det själv och sa det som jag kände var från Gud. Eftersom jag inte är en profet eller framträdande i församlingen så tog han budskapet inte på det bästa sätt. Andra mer betrodda i församlingen bad honom att bortse från det jag sagt. Klart han skulle ha ett hus för över 2 mille. Hur som helst fick han inte köpa huset, banken sa nej. Några veckor senare hittade han ett hus som var precis lagom stort och som gick att låna till. Han berättade då om hur han reagerade på det som jag sa till honom. Han tackade både mig och Gud över det som inträffat. Med andra ord förstod han senare att det som jag sa kom från Gud.

    Det är ett jätteproblem att vi ska känna efter om det är från Gud. Jag har ingen bra lösningen hur man hör Guds röst. Dock har jag många gånger fått uppleva Guds ingripande väldigt konkret. Så det handlar inte om jag skulle ha en dålig relation till Gud, eller att jag inte tror på mirakel. Jag skulle kunna skriva en mindre bok om mirakel som jag upplevt.

    Många gånger har jag känt ett bultande hjärta att jag skall profetera om något, i de allra flesta fall har det handlat mer om mitt eget tänkande än att Gud lagt något på mitt hjärta. Då är jag glad att jag hållit tillbaka mina impulser.

    Jag tror att man måste lära sig att lägga bort sina egna tankar och känslor, läsa Bibeln och be mycket för att få del av Guds kunskap och vilja. Något enklare svar har jag inte.

    Läser vi Bibeln uppriktigt och försöker leva efter detta så tror jag vi kommit en bit på vägen.

        (Reply)

  16. Rolle, tack för att du skriver och berättar om bönesvaret. Tack Jesus!
    Kanske att Herren först vill ha oss där du och din fru befann er innan bönesvaret kom?
    ‘Katastrofen var ett faktum – men Gud är trofast!’
    Jag har själv fått erfara en del på den vägen.

    Men vilken frukt har det burit i förlängningen? Jo, att tåligt/stadigt ‘bida Herren’ – och Han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Jag har funnit både salighet och vila – mitt i ‘kaoset’. Det är Guds sanna trofasthet som bevisat sig.

    Nu får vi leva med löftet om att ‘allt som du har sagt – allt som du har lovat – kommer att ske – förr eller senare.
    Det som är bestämt – det som står skrivet – kommer att ske – förr eller senare…’
    Ja, allt sker i Guds egen tid. Och vi formas under tiden.

    Tack Kjell, ska jag säga också, för inlägget.

        (Reply)

  17. Björn bloggaren skrev: “Jag skulle önska att du ville beskriva hur du blir ledd av Gud, hur Gud talar till dig, så skall jag beskriva hur han talar till mig och leder mig.”

    Om din tro är äkta så vet du också att Gud inte använder sig av metoder och tekniker.

    Samme Gud har vävt oss till unika varelser ända sedan moderlivet (Psalm 139) och fortsätter ha personlig kontakt med oss, om vi vill, på sätt som passar den unika relation vi har med honom.

    Jag tror inte att det är Herren välbehagligt att tala om dessa, mycket personliga, saker.

    Men om du har läst denna bloggpost och mycket mer som jag har skrivit kan du nog förstå att andaktsstunden i min stängda kammare, med bön och Bibel, spelar den centrala rollen.

    Sedan har det alltid varit ett gott råd att “be och arbeta”. När Jesus gav uppdraget “föd mina lamm” gjorde han det utan att berätta hur.

    Att be om ledning i triviala saker tror jag inte hör till de saker som är oss nyttiga.

    Det är vårt eget val om vi tar marmelad eller ost på smörgåsen till frukost. Inget vi behöver be om ledning för.

    För min egen del tror jag att samma gäller i valet mellan en Volvo och en Toyota, ett hus eller en lägenhet, och så vidare.

    Vår himmelske far har gett oss det vi behöver för att växa upp och mogna och vara ansvarsfulla.

    /Kjell

        (Reply)

  18. Hoppas nu att BBC har bättre koll än andra vissa nyhetskanaler. Om de har det är det extremt glädjande nyheter som Kjell berättar ovan.

    Tycker att det är intressant att läsa kommentarerna i denna post.

    Läste precis STUDIEBIBELNS kommentar till Matt 7:7
    “Verben bedja, söka och klappa uttrycker genom sin grammatiska form att vi ska fortsätta, vi ska hålla på med att bedja, söka och klappa på. Vi skall bedja som den fattige som intet har, fråga som en som är på resa och inte vet vägen, söka som en som har missat något värdefullt.”

    Skulle vilja ställa en öppen fråga som jag funderat på ett tag. I vår lokala kristna närradio kan människor ibland ringa in sina böneämnen som sedan några från olika samfund ber högt i radion över.

    Hur bra är det?

        (Reply)

  19. Ulrika skrev: “Verben bedja, söka och klappa uttrycker genom sin grammatiska form att vi ska fortsätta, vi ska hålla på med att bedja, söka och klappa på.”

    Jag har förmodligen fel terminologi, men på min tid hette den formen “presens gerundium”. Ett mycket beskrivande namn.

    Kanske vet du att “presens” betyder nuvarande tid. Gerundium känner du kanske igen om du brukar köpa slipskivor och sandpapper och dylikt. Det betyder bokstavligen att “slipa eller mala söner tills det blir pulver”.

    Bedjande i “presens gerundium” handlar således att i nuvarande tid fortsätta att mala så länge man bara vill.

    Det kan behövas när det handlar om böneämnen som gräver djupt.

    Den bedjande får.

    Vad gäller böneämnen i grupp eller per radio, eller riktade till beundrade kändisar, tror jag att vi gör gott i att inte döma.

    Herren ser till hjärtat.

    Hör det inte till din kallelse så låt det bara vara för dem som väljer sådana yttringar.

    Ingen tvingar dej att göra sammalunda.

    /Kjell

        (Reply)

  20. Tack Kjell för svar,

    Det som jag tänker på att be öppet i radio är vad det lär de sökande om just bön. Och alla troende som kanske inte riktigt funnit sin bön ännu.Samt konsekvenser för de som önskat förbön.

    Jag kan mycket väl förstå att en del ensamma tar de utsträckta händer som finns och ringer till radion och då kan vi givetvis be för dem utan att göra det högt inför alla lyssnare. Det blir inte mycket av “enskild kammare” här. Sedan funderar jag på hur en sådan sak följs upp. Ofta är det sjuka som ringer och hur går det för dem efter programmets gång? Tänk om de blir sämre. Eller inte bättre. Att ingenting som det som man bett högt om inför “hela kommunen” inte får något som helst svar. Det måste vara mycket bättre att erbjuda människor att man kommer hem till dem som är ensamma.

    Nu har förmodligen inte du hört just dessa program men en annan sak som jag funderar över är att det ofta heter “Herre, det här vill inte du”, eller “Det här vill du” och ibland blir det mer som av befallningar, ja förebedjarna kan nästan som i förväg bestämma vad som ska ske och hur. Mest är det sjuka som ringer och jag tänker inte släppa tanken på vad dessa egentligen behöver förbön för. Dessutom kan jag tänka att det finns en viktig poäng i att vara fysiskt närvarande med den person man ber för.

    I de riktigt dåliga fallen (som jag bedömer det, resultatet av prövning och inte som en dom) är när kristna grupper ber om förbön för deras verksamhet etc. Då är det ju uppenbarligen flera personer som kan be för varandra redan. Det blir nästan mer som reklam för gruppen/församlingen. Vad kan få ske i det fördolda “i fred” med sådana tillvägagångssätt?

    Brukar lyssna på kristna närradion när jag renoverar dotterns rum och när sångstrofen”Allting har sin tid, att veta allt men inte kunna nå´t har sin tid” spelades upp fick jag skratta åt mig själv igen:)

        (Reply)

  21. Tror vi alla lite till mans kommer till korta när det gäller bön, inte minst när det gäller mig själv. Men Jesu egna ord om det är inte för våra många ord skull som vi blir bönhörda är ord som också får oss att förstå vad nåden handlar om.

        (Reply)

  22. Matteus 18
    …19Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen. 20Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.

    Hur ska man se på detta i relation till “Gå in i din kammare” ..där man förmodligen är ensam. Bör man ta med sig någon (minst en person) in i kammaren, för att få maximal effekt..så att villkoret uppfylls 🙂

    Jag menar inte att vara rolig/ironisk på något sätt!! Men jag har ibland tänkt på detta att det faktiskt står att vad TVÅ av eder komma överens om..osv. Jag vet att det finns de som funderat över just detta bibelord??

        (Reply)

  23. Rolle,
    iland ber jag med en syster över telefon – jag i min kammare, och hon i sin! 😉

        (Reply)

  24. Ingela!
    Den klarade du ju bra !

    Men det står i samma sammanhang att “där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”. Om du och din syster är i varsin kammare då 🙂

    Jovisst är det så att “Jesus bor i mig” – men varför behövdes det sägas?

        (Reply)

  25. Kjell,

    Du skriver: För min egen del tror jag att samma gäller i valet mellan en Volvo och en Toyota, ett hus eller en lägenhet, och så vidare.

    – Jo visst får vi välja själv efter eget huvud och som jag gjort ett antal gånger, fast då med ett förödande resultat. Resultatet efter att inte följa eget huvud och välja själv vad jag tycker verkar bäst, är välsignelse, lycka, framgång, mm. Alltså en väldig skillnad.

    Vad är syftet med bön om bön inte bla handlar om de dagliga valen, om att Guds vilja skall ske i olika omständigheter? Vad är syftet med bön om det inte finns svar, eller påtaglig ledning, även i de små triviala sakerna?

    Varför utropa att Jesus är Herre, när vi ändå vill leda oss själva, ändå fatta beslut efter eget huvud, Jag förstår inte det!

    Varför överlåta sitt liv till Gud, när vi ändå drar tillbaka överlåtelsen genom att handla på eget bevåg?

    Abraham till Gud. Herre jag överlåter mitt liv och allt jag har till dig. Svar från Gud, Bra gå och offra din son. Abraham igen, ok det skall jag göra, resten vet du.
    Men tänk om Abraham hade ångrat överlåtelsen genom att tänka att Gud inte talar så och om jag vill offra så kan jag välja offer efter eget huvud, det är inget som Gud lägger sig i och han vill inte att man skall vara fanatisk.

    Hoppas du förstår min intention, ett Herravälde som Jesus vill ha innebär att låta honom vara den som bestämmer. Vårt val är att följa honom efter hans ledning.
    ( utan ledning kan man inte följa)
    Ok, om man inte följer hans ledning då, tja, då är man inte hans lärjunge, utan sin egen mästare.

    Bön är ju naturligtvis inte enbart att be om en massa saker, även gemenskap är bön.
    Men hur har man gemenskap med Gud, jo man samtalar med Gud säger man.
    Jo visst det är sant, men om bara den ena parten talar, då är det inget samtal, utan monolog.
    Gemenskap med samtal dör ut om bara den ena parten talar, men om även den andra parten får komma till tals, ja då är det samtal och gemenskap.

    Kammaren med bön och bibel skriver du och det är ju faktiskt att förespråka, men vad är syftet med det egentligen? Är det att upprätthålla en frikyrklig dogm att man skall läsa bibel och be? Kan det vara så att vi tror att bön och bibelläsning gör oss till bättre människor, mer Gudfruktiga och heliga? Eller har vi anammat dogmen, som sedermera blivit en tankemur som vi inte vågar kliva över?

    Bb

        (Reply)

  26. Björn,

    Din relation med Gud och Guds med dig är er unika:)

    Därför kan vi mest dela egna erfarenheter med varandra och samtala om Ordet med varandra men vi kommer aldrig fullt förstå varandras personliga relation som vi har var och en med Gud. Vi kan bara ana vad den andra talar om när vi har haft liknande erfarenheter kring något. Din o Guds är er, min o Guds “vår”, Kjell o Guds deras osv.

    Vårt gemensamma intresse är tron och den är en vandring som vi får hjälpas åt att hålla på rätt o samma väg. Längs den vägen kan vi se olika saker, kommit olika långt, varit på olika sidospår osv.

    Jesus gick mycket undan i avskildhet för bön och vi vet inte ens vad han bad om. Det som slår mig är att den bön som han höll öppen inför lärjungarna innan Han for till Fadern var att deras tro skulle bevaras i sanning.

    Kanske bad även du som barn innan du ens läst de bibelverser vi talar om? Jag gissar att du svarar ja.

    Rolle,

    Du skriver:”Jesus bor i mig”

    Hoppas att du inte tänker som jag gjorde den period som jag mer bad till mitt eget inre än till Gud.

    Med “mitt i bland er” tror jag att Han menar sin person genom sin Helige Ande som verkligen är med oss men är mellan oss. Visst kan vi ibland bli fyllda av den helige Ande men jag värjer mig hellre en gång för mycket mot att tro att han bor i mig än att ta för givet att jag är fylld av Honom. När man som jag har lätt att trilla i diken är det bättre med övertydliga gränser och be om överbevisning för att ta så lite fel på vem som talar och inte. Sedan kan jag tänka mig att det bönesvar som kom till er efter lång tid gav en sådan glädje som vi kan läsa om när Hanna efter många års väntan fick veta att hon skulle få bli mor. Det har jag tänkt på ibland. Att den där extra väntetiden, när man precis är på väg att ge upp, kan ge så mycket större glädje när hjälpen kommer.

    Tack för detta forum.

        (Reply)

  27. Ulrika!

    Ang. “Jesus bor i mig”..finns en sång som jag relaterar till. Med tanke på new age och liknande avarter så måste man veta vad “man gör”.

    När det gäller bönesvaret så var det precis som du beskriver. Det som var helt oväntat efter lång tuff tid av bön, förtvivlan blir verklighet är helt outstanding. Detta är ett Guds under som vi gläds åt i princip varje dag. Som du skriver så hade den långa väntetiden och dess mörker det goda med sig att man vet om ett förr och ett nu! Tack för din reflektion!!

        (Reply)

  28. Rolle skrev: “Hur ska man se på detta i relation till “Gå in i din kammare” ..där man förmodligen är ensam. Bör man ta med sig någon (minst en person) in i kammaren, för att få maximal effekt..så att villkoret uppfylls.”

    Du tar upp en ganska svår text. Låt mej börja med den enkla biten.

    Om du och jag kommer överens att bedja om något behöver du inte åka till Kenya, eller jag till Sverige.

    Men sedan det “löfte” som hänger ihop med texten. Låt oss ta några stycken av dessa “jobbiga” texter.

    Joh 14:10

    Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull. Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.

    Jag utmanar! “Gud, ge mej en lyxvilla på Rivieran med några stycken Mercedes-bilar och ett par lyx-jakter, och varför inte personal att skämma bort mej, i Jeus namn, amen!”

    Finns det någon, vid sitt rätta förstånd som skulle stämma in i min fingerade, utmanande bön? Jag hoppas verkligen inte det.

    Tankevurpan här ligger i betydelsen av ordet “tro” och i den fulla betydelsen av “i mitt namn”. Det handlar varken om prestation eller trollformler, alltså magiska ordserier och ljud.

    Sedan tar vi din text ur Matt. 18:19-20

    Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”

    Lägg nu märke till citationstecknet på slutet och ordet “vidare” i början. Om du ser efter skall du finna att det inledande citationstecknet finns i vers 3 och att hela sammanhanget är Jesu svar på lärjungarnas fråga om vem som är störst i himmelriket.

    Jesus talade med lärjungarna och i versen alldeles före de fantastiska löftet sade han: “Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.

    Anser du att detta “löfte” gäller dej? Eller tror du att det gavs specifikt till lärjungarna?

    Om du anser att det gavs till oss alla får du motivera hur och varför.

    Om du anser att det gavs specifikt till lärjungarna får du motivera varför den följande versen gavs till oss alla.

    Mer följer efter ditt svar.

    /Kjell

        (Reply)

  29. Kjell!

    Oj, nu blev jag riktigt nervös! Det enda jag kan säga att löftet gäller oss alla, det tror jag fullt och fast och jag kan inte ge vidare förklaring. Men jag lyssnar väldigt gärna till vad du mer har att säga!!

        (Reply)

  30. Jo, nu känns det som när jag satt framför professor Elert och skulle
    redogöra för ett avsnitt jag missat p.g.a sjukdom!
    Det blev s.k. “tångförlossning”, men han godkände mig trots det!

    Kom igen nu Kjell och ge mig “uttydningen”! Jag är idel öra 🙂

        (Reply)

  31. Rolle skrev: “Kom igen nu Kjell och ge mig ‘uttydningen’!”

    Det kan jag ju inte göra eftersom min kunskap är ett styckverk och vi behöver varandra för att förstå längden, höjden, djupet och bredden av Guds Ord. (Ef. 3:18)

    Apg. 19:11-12 Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.

    Apg. 5:12 Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall.

    Act 5:15-16 Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

    Jag tror att Jesu ord uppfylldes genom de under apostlarna fick meddela. Jag tror att Jesus talade med dem och att löftet gäller apostlarna.

    Men, om du har fakta som visar att det “funkar” för oss i nutid så vill jag gärna överväga min tolkning.

    /Kjell

    PS. Eftersom jag är naturvetare anser jag att fakta måste kunna prövas. 🙂

    Och visst vill jag tillägga att jag tror att det är välsignat även för oss, ännu i dag, att komma överens om att bedja om något.

        (Reply)

  32. Kjell!

    Tack för att du tar dig tid och delar med dig av dina erfarenheter av Ordet!!

    Nej, jag har inga “fakta” som bevisar motsatsen. Däremot var det intressant att höra din tolkning av detta sammanhang. Som sagt ska allt prövas, men jag liksom många andra har grunnat mycket på just dessa saker. .t.ex. “alla blev botade”! Saker och ting liksom faller på plats…!!!

        (Reply)

  33. Kjell,

    Angående vem skriftens löften gäller, så är det självklart att det gäller de han talar med.
    Men frågan handlar om tro. Markus 11, eller om det är Matt 11 säger Jesus: Ha tro på Gud, eller om man parafrasirar så säger Jesus: Ha den tro som blir dig given av Gud i den givna situationen.
    Ingen kan göra något utan tro och tro får man av att höra det Jesus säger, men tron blir inte verklig förren man handlar på det man tror.

    Det jag vill säga, är att mycket av det Jesus sa gällde de tolv, men Gud kan använda sina redan talade ord från skriften till dagens kristna, de kan få samma tro, med samma resultat.

    Hoppas du fattar!

    Bb

        (Reply)

  34. Jag är sedan en längre tid ensamstående, och har en väldigt liten umgängeskrets. Ibland händer det att jag inte pratar med en enda människa på en hel dag. Hade jag inte haft Herren att samtala med hade jag varit helt knäckt, det vet jag. Den situation jag är i nu har uppkommit på grund av några olyckliga omständigheter. Dessa omständigheter har Herren låtit bli till välsignelse för mig, just genom att jag fått en nära och djup relation med Honom med dagliga samtal, både korta och långa. Nu när jag har semester blir samtalen längre. Tack vare denna bloggpost med tillhörande kommentarer har våra samtal blivit än mera givande – genom att jag inte har några egna färdiga lösningar eller förklaringar, inte försöker hitta de rätta orden, utan bara berättar hur det är. Ibland är det väldigt långsamt och långtråkigt att inte ha någon att prata med. Det har jag nu berättat för Herren, och jag vet att Han vill mitt bästa och är med mig hela tiden, så jag är trygg i min förvissning om att jag inte ska bli knäckt eller knäpp på grund av ensamheten.

    Det var en lite intressant händelse häromdagen. Jag hade slarvläst en sak som Kjell skrev: “när Herren har ändrat på både mej och situationen så blir resultatet bättre än om jag själv skulle ha agerat”. Under ett samtal med Herren talade jag om att det finns något med mig som jag är bekymrad över, och som jag vill få hjälp med. Det här är inget jag tänkt på tidigare. När jag sedan läste igenom kommentarerna och såg just den här lilla meningen klack det till i mig – ja, jag behöver ändras på, och Herren kan göra det. Jag är viss om att det som Kjell skrev var en hälsning till mig från Herren.

    Jag vill också passa på att uttrycka min tacksamhet för den här hemsidan. Här kan jag kommentera och veta att jag bemöts med barmhärtighet och respekt även om jag inte har de “rätta” åsikterna. Det finns (kristna) sidor där jag inte längre skriver pga. risken att bli utsatt för verbal mobbning och påhopp. Därför hoppas och ber jag att du Kjell fortsätter med din hemsida, och fortsätter bidra till den barmhärtiga och respektfulla tonen. Även om vi inte alltid förstår varandra, eller når konsensus, så är tonen god. Det är dyrbart.

        (Reply)

  35. Majlis,

    Det är ju bra om något som skrivs här kan bli någon till nytta.

    Fast då är det viktigt att vi kommer ihåg Paulus ord i Apg. 17:24-25 Gud är den som har gjort världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord, han bor inte i de tempel som är gjorda med människohänder. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder, som om han vore i behov av något, eftersom han själv ger alla liv, ande och allt.

    Jag har ofta tänkt att vi gör både Gud och oss själva den största tjänsten genom att inte stå i vägen, hindra, förfalska, förtiga eller ljuga. Kort och gott att vara vittnen som inte försvårar för andra att se Herren som han verkligen är.

    Och sedan är det ju trösterikt att veta att Gud till och med använder sig av åsnor för att frambära sitt budskap, när det behövs. (4 Mos. 22)

    Jag citerar igen en strof från den gamla sången “Av bara nåd”, som Arthur Erikson brukade sjunga: ”Känslan nog växlar, och tanken också. Nåden alltjämt är densamma ändå.”

    /Kjell

        (Reply)

  36. Rolle,

    Det finns en bibeltext som kan upplevas som mycket genant. Mat 15:21-28

    Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: “Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt.” Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: “Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar.”

    Han svarade: “Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.”

    Men hon kom och föll ner för honom och sade: “Herre, hjälp mig!” Han svarade: “Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Hon sade: “Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord.”

    Då svarade Jesus henne: “Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill.” Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

    Vem som helst kan ju undra varför denna rasistiska inställning var nödvändig. Och för att riktigt fatta tyngden av det som sades måste man veta att det är ungefär det mest diskriminerande man kan göra i många länder att kalla någon “hund”.

    Om du gör det i Arabien får du räkna med en kniv mellan revbenen. Men inte bara i Arabien. I Ryssland finns fortfarande det skymfande uttrycket “мать тваю …” som inte betyder något annat än “din mamma …” men de underförstådda punkterna är “var en hynda”.

    I Kenya, där jag bor gäller samma tabu. Även här finns uttrycket “mamako …” alltså “din mamma …”. Kanske svårt att förstå för svenskar som tar in hunden i huset och låter barnen pussa den.

    Det var således ungefär så föraktfullt och förolämpande som det kunde bli. Var det verkligen nödvändigt av Jesus att svara så? Han kallade sig själv “ödmjuk”! Var detta ödmjukt?

    Jag har inget svar på den fråga jag ställer men visst hör texten till de texter jag helst skulle hoppas att ingen jag ger en Bibel läser alltför snart.

    Varför nu detta?

    Jo, det finns en viktig information i texten. Och vikten av den understryks genom Jesu (obegripliga?) uttalande.

    Jesus svarade: “Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.”

    Viktigt att komma ihåg när vi läser det Jesus sade. Det som är återgivet i evangelierna.

    /Kjell

        (Reply)

  37. Majlis kommentar får mig att tänka tillbaka på alla år som jag levde i ensamhet. Det fanns människor omkring mig men ändå var det ensamheten som präglade så starkt. Den här tiden hade jag inte kommit till en levande tro / relation med Herren utan befann mig i någon slags vänte/oppositionsfas mm…mm..Men ända bad jag. Mer än någonsin. Men inte med ord. Hela mitt jag innehöll ett konstant tyst rop på hjälp. Inga ord formulerades men mina tankar och mitt rop var riktat till Gud. Ibland var tankarna anklagande och ibland mest “hjälp mig.”

    Det slår mig hur Gud läser våra tankar och vet om vår “tysta” kommunikation med honom. Eftersom Han vet vad vi behöver innan vi ens bett om det kan jag tänka att han i våra böner vill “checka av” om vi vill vara med i hans planer. När vi ber om det som Han vill är vi redo att gå tillsammans med Honom. Om jag inte lyssnar till hans planer/förslag utan går min egen väg så ja…ni förstår…men då kan man ju vända tillbaka och försöka lyssna bättre. Så länge man är vid liv:/

    När jag fick komma till en levande relation med Gud var jag mycket ensam. Jag var inte med i någon församling eller så. Jag fick fråga Gud och be om svar via tumgrepp i Bibeln. En metod som jag aldrig accepterat tidigare och som jag numer inte använder men då fungerade det. Jag behövde många svar på en gång och ingen människa fanns att svara mig. När jag behövde tröst gav Gud mig Bibelstället där Jesus blir hånad och slagen. Han gav mig samma ställe 3 gånger! Först mådde jag bara dåligt av detta svar eftersom jag trodde att Jesus såg mig som de som slog Honom…Sedan kom det en främmande människa till mig och sa:”Men förstår du inte Ulrika?, det minsta som Gud säger till dig är:Jag förstår hur du känner.”

        (Reply)

  38. Kjell,

    Det var en intressant koppling. Versen om löftet om att få allt man ber om har alltid varit omdiskuterad. Har aldrig mött en förklaring till ordet som håller.

    Har också missat kraften som finns i versen där Jesus säger att han endast kommit för Israels hus. Finns en hel del att funderar vidare över.

    Tack broder
    Fredrik

        (Reply)

  39. Kjell och Fredrik!

    Samma här. Jag nästan häpnar när jag läser de bibelställen Kjell citerar.
    Detta har man läst och läst och hört och hört. Som sagt, någonting att fundera över.

    //Tack!

        (Reply)

  40. Rolle,

    Ge mej en dag eller två så skall jag komplettera med profetior ur GT som avrundar historien.

    Det blir en ny bloggpost som jag kommer att kalla “Dåraktigheter”.

    /Kjell

        (Reply)

  41. Kjell,

    Jesus svarade: “Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.”

    Viktigt att komma ihåg när vi läser det Jesus sade. Det som är återgivet i evangelierna.” Slut citat

    – SÅ sant! Om man inte förstår att skilja mellan den historiske Jesus som vandrade i Israels land som en människa och den uppståndne och förhärligade Människosonen, så har man inte förstått något väsentligt. Jesus kom som Israels utlovade Messias. Någon Messias för hednafolken hade aldrig utlovats, därför väntar Jesus med befallningen att göra alla hednafolk till hans lärjungar, till efter det att han uppstått. Det är den uppståndne och förhärligade Människosonen som vi hedningar har en relation till.
    Jag skrev en del om detta till Martin som i sin okunnighet inte förstår att värdesätta Paulus skrifter. Därför sysslar Paulus endast med den förhärligade Jesus när han skriver sina brev. Detta att hedningarna har del i Israel Messias och därmed Israels kommande framtid i Riket, är den hemlighet som Paulus talar om i Ef. kap 2 & 3.

    En lärjunge skall leva som sin Mästare. Därför kan vi pånyttfödda hedningar inte bli en lärjunge till den jordiske Jesus på alla plan eftersom Jesus var en observant jude som levde enligt sitt folks lagar och traditioner, men hans personlighet, karaktär och mycket av hans undervisning kan vi ta till oss. Kyrkan har mörkat att Jesus var en observant jude eftersom man har lagt beslag på bibeln och gjort den till en kristen bok. Med kristen menar jag då det som ordet kristen betyder idag.
    Vad säger du om dessa tankar, Kjell?

        (Reply)

  42. SÅ Gerdvall undrade: “Vad säger du om dessa tankar, Kjell?”

    Joh 3:16-17 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.

    Att Guds frälsningsplan innefattar alla folk och stammar är ju tydligt. Det beror inte på hur bra vi förstår “mekanismen”.

    Däremot tycker jag det är viktigt att förstå bibeltexterna i rätt kontext. Det förekom ofta i min ungdoms pingst att texter blev totalt ryckta ur sina sammanhang. Och då kan man hitta på vilka läror och dogmer som helst.

    Det finns ju mycket att lära av det Jesus sade. Även för oss hedningar. Men det han sade, det sade han till sina åhörare, där och då.

    Det får vi inte glömma.

    /Kjell

        (Reply)

  43. Kjell,

    “Att Guds frälsningsplan innefattar alla folk och stammar är ju tydligt. Det beror inte på hur bra vi förstår “mekanismen”.”

    – Läser man bara de synoptiska evangelierna, så får man inte den uppfattningen. Jesus förbjuder ju sina lärjungar att gå till hedningarna. Det är i Johannes evangelium, som skrevs sent, som Johannes lägger in hedningarna i Guds handlande.

        (Reply)

  44. SÅ Gerdvall,

    I och för sig visar det sig ju även i texter som: “Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna.” (Apg. 10:45); att man inte trodde att frälsningen gällde hedningar.

    Sedan finns det ju några stycken antydningar om hela världens frälsning även i GT:

    Jes. 45:22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.

    Jes. 49:6 han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.

    Som bekant har vi olika tolkning av betydelsen av Heb 13:8 “Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”

    Eftersom jag anser (stödd av många andra texter) att detta betyder från evighet till evighet så fanns ju frälsningsplanen redan innan universum skapades.

    /Kjell

        (Reply)

  45. Kjell,

    “Eftersom jag anser (stödd av många andra texter) att detta betyder från evighet till evighet så fanns ju frälsningsplanen redan innan universum skapades.”

    – Javisst, frälsningsplanen var förutsagd men ändå fördold för människorna. Petrus hade totalt glömt bort att Jesus sagt att de skulle gå ut till alla nationer, därför gav Gud honom uppenbarelsen med linneduken. Likaså de som var med Petrus var inte inne på tanken att Jesus var för alla människor. Därför att detta var en ny tanke inom judendomen.

    Om Jesus har varit densamme från evighet till evighet, hur hanterar du då Joh 1 och uppståndelsen. NT säger att Jesus blev en levandegörande Ande efter sin uppståndelse. Är inte det en förändring?
    Jesus hade inte evigt liv före sin död, i så fall hade han inte kunnat dö. Jesus har enligt Johannes “blivit given att ha liv i sig själv”. Det är den uppståndne människan Jesus som fått del av det eviga livet och nu evigt är densamme.
    Om Jesus var den förste som uppstått för att vara förstlingen av de som senare kommer att uppstå till evigt liv, hur kan då Jesus ha haft detta eviga liv tidigare och att han inte förändrats genom uppståndelsen? Jag lutar starkt åt att du har problem här min vän.

        (Reply)

  46. SÅ Gerdvall,

    Jag släpper in din kommentar eftersom den förorsakades av min bekännelse av Hebr. 13:8 och eftersom jag vet att det tangerar det som du och dina trosfränder anser vara det allra viktigaste i evangelium, nämligen att försöka berätta för Kristustroende att Jesus inte är Gud.

    Det är nästan omöjligt att kommunicera det som har med evigheten att göra. Det beror på att vårt språk har tidsbegrepp som stomme.

    Därför måste de uppenbarelser som Gud har givit om sig själv anpassa sig till vår begränsade fattningsförmåga.

    Sålunda läser vi om en Gud som hotar och ångrar sig, som klagar och är sorgsen, som önskar att hans huvud vore en vattenbrunn så att han kan gråta ordentligt. Listan av bilder, analogier och morfismer kan göras hur lång som helst.

    Jes. 64:4 Aldrig någonsin har man hört, aldrig har något öra uppfattat, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som väntar på honom.

    1 Kor. 1:23-25 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för grekerna en dårskap. Men för de kallade, både judar eller greker, predikar vi Kristus, Guds kraft och Guds visdom. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

    1 Kor. 2:9 Utan som Skriften säger: Vad inget öga har sett, och inget öra har hört, och vad som inte har stigit upp i något människohjärta, det har Gud berett åt dem som älskar honom.

    Du och dina trosfränder har krupit in under Mose slöja och begränsat er förståelse till reduktionistiska morfismer.

    På grund av detta blir min tro ett mellanting mellan dårskap och stötesten för dig.

    Apg. 4:11 Han är den stenen som förkastades av er byggnadsarbetare, men som har blivit hörnstenen. Hos ingen annan finns det frälsning, ty det finns inget annat namn under himlen, givet bland människor, genom vilket vi kan bli frälsta.

    Från begynnelsen har det aldrig funnits någon annan frälsare. Abraham och “grabbarna” frälstes på samma grund som frälsning erbjuds åt oss.

    Mysterium? Javisst! Jag får instämma med David (Psalm 139:6) En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.

    /Kjell

    PS. Ytterligare diskussion angående Jesu gudom är off topic.

        (Reply)

  47. Hej
    En dum fråga kanske.
    “Bulta så ska dörren öppnas”
    Hur gör jag det konkret.

    Jag ber mycket o andra för mig.
    Hur gör jag för att dörren ska öppnas?
    Mvh
    Elvira

        (Reply)

  48. Elvira Larsson,

    Absolut ingen dum fråga. Jag tror dock att svaret är enkelt och skall försöka ge min tolkning av texten.

    Den bedjande får. Den sökande finner. För den som knackar på öppnas det.

    Dessa tre korta meningar tror jag man bör läsa som en stort “VÄLKOMMEN”från Herren.

    Han deklarerar att han står klar för oss utan att vi behöver truga och utföra ritualer. Det enda som behövs från vår sida är viljan att närma oss Herren.

    Personligen tycker jag att ordet “bulta” ger lite fel associationer. Tänk på fadern till “den förlorade sonen”. Han stod och väntade, spejande och sprang sonen till mötes.

    /Kjell

        (Reply)

    1
  49. Kjell,

    “Personligen tycker jag att ordet “bulta” ger lite fel associationer.”

    Om man tänker på hur dörrarna öppnades under Jesu tid innan vår moderna ringklocka till dörrarna uppfuunnits så var det att knacka med fingrarna eller att bulta med hela näven på dörren som gällde. Om man dessutom lägger till att i Guds hus är dörren rejäl och huset stabilt så tarvar det , bildligt sett, att man dunkar till och låter sin vilja vara tydlig i sitt ärende.

    Bultandet är ett tydligt sätt att markera att man vill in till honom som kan svara. Bultandet signalerar en frimodighet att komma till honom som vill ge det man behöver.

    Som uppvuxen inom en kyrkotradtion där man sitter tyst och ber i bänkraderna var det verkligen upseendeväckande den dag jag fick se syskon som bad helt frimodigt och öppet utan speciella “former.”

    Juust nu vill jag alltså tolka “bulta på dörren” som att “kom frimodigt, dräm näven i dörren och jag står redan därr och väntar på dej. Jag ville bara ha din signal om att mötas.”

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *