Kanske borde rubriken hellre vara “Hur skall det sluta?”
Denna artikel kommer att handla om Ekumenik, New World Order, Makt, Hemlighets-makeri, Katolska Kyrkan i Rom, Jesuiter, Politik och Samarbete. Ja, verkligen, var skall man börja?
Om du tycker att resten är ofullständigt har du helt rätt. Jag skall dock försöka att skriva så att det inte blir helt osammanhängande.
När jag var tonåring hörde jag ibland upphettade diskussioner om “ekumenik”. För mej, och de flesta andra var det på den tiden en “icke-fråga”.
Vad kvittade det om pingstförsamlingen, baptisterna och kanske missionsförbundarna planerade sina torgmöten tillsammans så att de inte krockade? Fick en pingstastor inte vara god vän med en baptistpastor? Detta var vår tolkning av ordets betydelse.
Glöm inte att detta skedde i en tid när pingstvänner, ofta i omedvetet högmod, såg ner på baptister och ansåg dem ljumma och förstelnade i tron. Lewi Pethrus hade ju till och med skrivit sånger med ord som: “Vid mina bröders hjordar jag fordom vilse gick…”. Detta skrev han om baptisterna. Tydligt således att han ansåg att det handlade om en sorts villolärare.
Men diskussionerna om ekumenik var “upphettade” så det fanns i alla fall några som var helt och hållet emot tanken.
Frågan är nu bara huruvida deras motiv hade sitt ursprung i högmod eller om de hade undfått insikt i vart det skulle leda i framtiden.
Talade de för döva öron? Ja, om man bara ser på resultatet kan man kanske säga det. Men troligen är jag inte helt ensam att komma ihåg detta.
När sedan både pingsten minskade och rörelsen stelnade till var tiden inne för ett samarbete samfunden emellan. Samtidigt kom det en våg med falsk karismatik. Eller var det två skilda vågor.
Den ena vågen kom från Amerika i form av den så kallade “Trosförkunnelsen” med sitt prosperity-evangelium och sin ockultism. Den andra vågen kom från katolskt håll och berättade om tungotalande katoliker, sociala insatser och gemensam vördnand på platser som Taizé.
Dessa båda vågor hade till synes motsatt verkan. Den amerikanska vågen öppnade vägen för fortsatt högmod och mänsklig entusiasm. Den katolska vågen breddade vägen till ekumenik. Och, vet du vad? Pingströrelsen spelade en central roll åt båda hållen.
Det man kan undra på, i efterskott, är var som hände med dem som ångrade sitt högmod utan att förkasta sanningarna.
Nu lämnar jag den religiösa scenen för ett ögonblick för att titta på den världspolitiska situationen.
Andra världskriget öppnade dörren för ett större samarbete länder emellan. Dels kom det en massa “prosperity” i form av ökat materiellt välstånd för de “rika” länderna i västvärlden. Dels uppstod behovet av politisk ekumenik i form av accepterandet av människor som kom från andra kulturer.
När jag var barn var invandrarna italienare och spanjorer. Det förorsakade en hel del kulturellt betingade problem. Italienska pappor lämnade svenska mammor, kidnappade barnen och stack hem till sina egna mammor i Italien, där barnen blev katoliker.
Samtidigt som den “politiska ekumeniken” ökade och folk började flytta till andra länder, uppstod även motsatsen till detta. Isolation av vissa nationer, annexering och förtryck. Järnridån byggdes upp.
Är det bara jag som ser parallellen med den religiösa sektarismen och ekumeniken i detta?
I dagens läge handlar det inte längre om italienare utan om folk som kommer från länder betydligt längre bort och som kommer från kulturer och religioner med betydligt större skillnader. Hela världen är i rörelse, både politiskt och religiöst.
Är det bara jag som ser parallellen med den religiösa sektarismen och ekumeniken i detta?
Allt eftersom det materiella välståndet ökade i den redan rika västvärlden, tack vare handelsblockader och utsugning av fattiga länder började en del fattiga länder att förstå hur man kunde få en större del av kakan.
Det fanns en sko-industri i Sverige. Skor av hög kvalitet. Det var på den tiden som unga människor sparade och köpte handdukar, lakan och porslin för att ha en god start när de gifte sig. Det var inte som i dag när man tar ett bo-lån och sedan köper allt på en gång från Ikea.
Men plötsligen fanns det skor som kostade hälften eller mindre. Kvalitet och passform var kanske inte lika bra, men för många var det ett välkommet alternativ. Vart tog den svenska sko-industrin vägen?
Liknande skedde i Holland med textil-industrin. Jag bodde i en av Hollands textil-huvudstäder. Inte en enda av dessa fanns kvar på 80-talet. Bara några få i hela landet.
När välbetalda arbetare i det rika Europa fick bättre arbetsförhållanden i form av reglerad arbetstid, minimumlöner, semester, sjukledigt, blev det lönsamt att låta arbetare i fattiga länder utföra jobbet 16 timmar om dagen, utan fria dagar och semester, med avdrag för eventuell frånvaro på grund av sjukdom och för en lön som inte ens var tiondelen.
Lägg till detta att det skedde (och sker) i länder där skatten inte ens kommer i närheten av det som måste betalas i t.ex. Sverige.
Så, vad blev svaret på detta? Jo, EFTA och EEC och dylika samarbeten i politisk och ekonomisk “ekumenik”. Grunden för EU fanns långt innan demokratiska skenmanövrer med referendum hölls. Gemensam valuta är, och var ett faktum redan då i den så kallade “slangen” för växelkurser. Detta var en kosmetisk möjlighet till inflytande på växelkursen men i praktiken oväsentlig. Avsikten var bara att ge totalt felvärderade valutor möjligheten att anpassa sig till Euron.
För att få historiskt perspektiv. Euron (fast naturligtvis inte med det namnet) förespråkades först 1929 av en Gustav Stresemann. EEC, European Economic Community, lancerades i princip 1969.
I Mars 1979 kom man överens om European Monetary System (EMS) som i princip fixerade medlemmarnas växelkurser till en fiktiv valuta som kallades European Currency Unit (ECU). En av avsikterna var att bekämpa inflation. Samtidigt grundades det som kallas European Monetary Cooperation Fund (EMCF)
Sverige var också med i detta. Den svenska kronan föll från ungefär 0.35 ECU till nuvarande ungefär 0.11 Euro.
Allt politskt spel angående EC och EU är bara ett spel för gallerierna.
Den förste “presidenten” för Europeiska Centralbanken var holländaren Wim Duisenberg som tidigare var ledare för European Monetary Institute och direktör för den holländska centralbanken.
Wim Duisenbergs hustru är en känd, kontroversiell pro-palestina aktivist och Wim själv hittades 31 Juli 2005 död i sin swimmingpool. Omständigheterna förklarades aldrig. Mord eller självmord? Olycksfall med eller utan rusdryck? Wim var en socialdemokratisk politiker.
Nu tillbaka till den “religiösa fronten”. Jag hoppar över alla militära samarbeten. Bloggposten blir för lång ändå.
Jag tänker berätta om hur ekumeniken ser ut i Holland. Det kan vara av intresse av två anledningar.
Den största delen av dem som kallar sig protestanter i Holland är kalvinister. Den som inte känner till situationen skulle därför lätt kunna tänka sig att det då handlar om en “kyrka”, men detta är inte fallet. Det finns en hel del splittringar, men jag skall bara nämna de två största grupperna. Det handlar om Nederlandse Hervormde Kerk och om Gereformeerde Kerken in Nederland. Det finns (kanske skulle jag skriva fanns) även en Evangelisch-Lutherse Kerk, alltså Evangeliskt-Lutherska kyrkan.
De tre nämnda samfunden hade ett ekumeniskt samarbete och kallade sig för “Samen op weg kerken”, ungefär “på väg tillsammans kyrkor”. 2004 beslöt man att helt gå samman under namnet “Protestantse Kerk in Nederland” förkortat PKN. Denna ekumeniska union firades med den katolske kardinalen Simonis närvarande som RKK’s representant. (Det kan vara av intresse att notera att vissa PKN-församlingar viger samkönade par.)
Det finns inga direkta jämförelser med svenska förhållanden. Det närmaste man kommer är nog den så kallade Equmenia-kyrkan som tydligt och klart bygger på ekumeniska ideal.
Den andra anledningen till att jag tar upp ekumeniken i Holland är att just Kalvinismen är på frammars även i Sverige. Före detta pingstpastorn Mikael Karlendal har länge vurmat för kalvinismen. Och som de flesta vet lämnade han pingst med den offentliga motiveringen att han hade blivit anhängare av spädbarnsbegjutelse. Men i sammanhanget berättade han även att synen på sakramenten och kyrkosynen hade med saken att göra.
Efter detta har han publicerat diverse bloggposter som tydligt visar hans intresse för så kallad högkyrklighet, episkopalt organiserade församlingar (kyrkor). Hans positiva syn på den Romersk Katolska Kyrkan (RKK) har även tydligt lyst fram i dessa bloggposter.
I en recent bloggpost Svar till Lembke uttalar sig Mikael Karlendal negativt angående “tron allena”. Kolla kommentarerna i den bloggposten. Det uppstod en utbredd diskussion med signaturen “JonasQ” på grund av detta.
Också värt att notera att Mikael länkar till en bloggpost på Henrik Engholms blogg. Henrik Engholm hör till skaran av dem som lämnar frikyrkan och konverterar till RKK. Bloggposten som Mikael rekommenderar heter “Sju bra saker att veta om en katolsk mässa” och är allt igenom “katolsk”. Mikael rekommenderar den med följande ord:
Till sist, vill jag även tipsa om ett bra blogginlägg om den katolska gudstjänsten – om mässan – Sju bra saker att veta om en katolsk mässa – av Henrik Engholm. Man behöver inte vara katolik eller på väg att bli katolik för att gilla en sådan artikel. Den är saklig och upplysande. Den som är intresserad av sin kristna omvärld och vill ha pedagogisk och saklig upplysning, kan med fördel läsa det inlägget.
De flesta kommentatorer som har stannat kvar hos Mikael är endera RKK-sympatisanter eller tillhörande SvK. Förutom någon enda dissident är alla övertygade “ekumeniker”.
Lägg nu till detta den ekumeniska flumartikel som Dagen publicerade häromdagen. Det är en artikel skriven av Peter Halldorf där affektion och vrede har förklätts i paciviserande ord. Ulf Ekmans konversion prövar på allvar vår ekumeniska hållning. För visst är just “Ekumeniken” vår gemensamma gud? Artikeln heter: Gå korsets väg i ekumeniken.
Kan du läsa Peter Halldorfs artikel utan att bli illa till mods? Det kan inte jag!
Ekumeniken har blivit “gud” för många. Lägg nu ihop allt detta, och vad får vi?
Tre samfund har redan gått ihop trots stora skillnader i dopsyn och kyrkosyn. Att ekumeniskt samarbete mellan SvK och RKK ligger nära till hand torde vara uppenbart. Kalvinister och Lutheraner rör sig båda riktning RKK.
Jag kallade bloggposten “Var skall man börja?”
Nu har vi definitivt hunnit fram till “Hur skall det sluta?”
Men jag är inte klar än för jag har ännu inte behandlat RKK’s agenda där mycket tyder på att de så kallade ekumeniska strävandena både styrs och planeras av Jesuitorden.
Den nuvarande påven Jorge Mario Bergoglio var ledare för Jesuiterna i Argentina innan han blev vald till påve.
Jesuitorden har en ledare som brukar kallas “The Black Pope”, den svarte påven. Den nuvarande svarte påven tillträdde 2008 och heter Adolfo Nicolás Pachón. Hans företrädare heter Peter-Hans Kolvenbach och är holländare och enligt uppgift även inblandad i “Bavariaanse illuminati” en gren av illuminati i Bavaria.
Ignatius Loyola (1541-1556) uppges vara den som grundade Jesuitorden. Redan på ett tidigt stadium infiltrerades orden av Francis Borgia (1565-1572) av den ökända Borgia-familjen. Peter-Hans Kolvenbach som var den svarte påven (1983-2008) är även djupt involverad i “illuminati”. På bildkollaget i artikelns börja ser du honom göra det sataniska 666-tecknet med vänster hand. En annan av bilderna visar honom i samtal med de förre påven. I kollaget finns även en bild på den nuvarande påven tillsammans med emblemet på Jesuiternas huvudkontor i Vatikanen. Till sist Jesuiternas logo, en monstrans och Time Magazines “man of the year” award.
Not:
Det är inte första gången en påve blir Time Magazines “Man of the year”.
1962 Pope John XXIII
1994 Pope John Paul IIAndra kända och ökända som nominerats är:
1938 Adolf Hitler
1939 Joseph Stalin
1942 Joseph Stalin
1979 Ayatullah Khomeini
1991 Ted Turner
2007 Vladimir Putin
Det finns massor av artiklar om Jesuiterna på internet. Det är en osalig blandning av konspirationshistorier, miss-information, rykten både hit och dit, bortförklaringar, beskyllningar, försvar och jag vet inte vad allt mer. Mycket tyder på att Jesuiterna själva bidrar till detta just för att skapa förvirring.
På grund av denna röra är det nästan omöjligt att veta vad man precis skall tro. Men en sak torde vara tydlig, nämligen att vi har att göra med människor som aktivt verkar för en världsvid kyrka och förberedandet av Antikrists framträdande.
Alla som redan stigit på tåget till Rom medverkar till detta. Hela hejarklacken som verkar för ekumeniken är på väg i samma riktning, vare sig de vet det eller ej.
Jag vill avsluta med ett citat ur Guds eget eviga Ord. Texten finns i 2 Tess. 2:8-12
Sedan skall “den Laglöse” träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse – honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen, för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten.
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Guds Ord är Sanning. Därför kan det vara bra att komma ihåg att “kärlek till Sanningen” handlar om att vara Kristus trogen. Det är Jesus Kristus som är församlingens huvud. Inte någon kyrkoledare i Rom eller annorstädes.
Ef 4:15 Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.
Låt oss aldrig glömma detta!
Vad blir då summan av detta?
Kanske inte mycket som du inte redan själv hade beslutat.
Men jag kan vittna om hur jag ser på det.
- Militära unioner har vi aldrig haft något att säga till om. Och inte kommer vi att få det heller.
Det militärt neutrala Sverige forslade tyska nasist-soldater via järnväg till norra Norge och Finland.Det “icke allierade” Sverige var i hemlighet allierade med NATO under det kalla krigets dagar.
Tro aldrig att du kommer vare sig att veta eller få rösta om sådana saker.
Oroa dej hur mycket du vill, du kan inte lägga en enda aln till din längd.
- Politiska (och finansiella) unioner.
Sådana unioner byggs under många år innan de når nyheterna. När det sedan kommer till folkomröstningar är det för sent.Du kan spotta och svära hur mycket du vill åt EU och Euro, det kommer inte att ändra det allra minsta i praktiken.
- Ekumenik och religiösa unioner.
Här har vi faktiskt fortfarande ett val.Valet är endera att “Gå ut ur henne” eller att “stanna kvar”.
Och vart skall vi då gå?
Jo, Petrus som inte var den förste påven gav ett sorts svar när Jesus konfronterade honom.
Hans svar var: “Herre, till vem skulle vi gå? Du har ju det eviga livet!”
Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.
Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull. Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.
I skolen alltså bedja sålunda:
Fader vår, som är i himmelen!
Helgat varde ditt namn;
tillkomme ditt rike;
ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;
vårt dagliga bröd giv oss i dag;
och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.
Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.
Slutsats: Inled oss inte i prövningar där vi frestas utan rädda oss undan den ondes våld, lögner och ondska och ondskefulla människors inflytande i våra liv.
/Kjell
Views: 55
Efter en obegriplig rubrik skriver Peter Halldorf:”Ett äkta ja till Gud förutsätter att vi är villiga att ta emot Kristus i våra bröder och systrar i andra kyrkor.”
Är det nu som jag förstått vad som är en sån där banbulla?
Sakfelen då? Ja, det är inte vi människor som är Kristus utan vi kan som Kristi lärjungar vara en del av Kristi kropp.Ett äkta ja till Gud förutsätter att vi är villiga att ta emot Kristus.Det som Peter säger är att om inte jag tar emot en människa som exempelvis vill undervisa om den katolska läran i mitt hem har jag inte sagt ett äkta ja till Gud.Han begriper inte att jag kan ta emot människan och finnas för henne men samtidigt dra en gräns vid läran?
Ulrika (Reply)
Kanske såg du den artikel i Dagen som hade rubriken Religionsdialog som gått över styr?
Kort citat:
Det är tyvärr så att detta inte “håller på att hända” men att det redan har hänt.
Artikeln handlar om Nacka församling som vill hjälpa till ekonomiskt att bygga en moské.
Sofia församling nämns också. De anställde en Imam!
Svenska kyrkan engagerar sig i ett gemensamt arbete med företrädare för islam och en person som förkunnar en annan tro än den kristna avlönades med kyrkans pengar.
Ekumeniken är inte på glid mot synkretism, den har redan länge glidit ned i synkretismens träsk och står nu stadigt i gyttjan, upp till halsen.
/Kjell
Kjell (Reply)
Jag tänker ännu en gång referera till Mikael Karlendal. Han har nu tagit nästa steg i sin kampanj att övertyga andra att de bör närma sig de episkopala och sakramentala kyrkorna. Det gör han genom att på ett ganska aggressivt sätt (se kommentererna) förlöjliga den som inte tror på transsubstantiationsläran, eller dess lillebror konsubstantiationsläran. Nattvardsläran i kyrkan i Sverige
Transsubstatiationsläran säger att brödet (oblaterna) faktiskt förvandlas till Jesu kött och att vinet faktiskt förvandlas till Jesu blod när prästen utför sin ritual och konstaterar: “Hoc est corpus meum”.
Fast det finns ju folk som med lukt, smaksinne och sansen i behåll konstaterar att det fortfarande är oblater och vin.
För dessa har man uppfunnit konsubstatiationsläran som säger att substansen fortfarande är bröd och vin men att det samtidigt (andligen?) är kött och blod.
Låt oss se vad Guds Ord säger om saken och läsa rakt av, utan några katolska glasögon.
Lukas 22:17-20
1 Kor. 11:23-26
Jag tänker inte ta med texten ur Joh. 6:41-65 eftersom den behöver förklaras i sitt eget samband. Den texten handlar inte i första hand om nattvarden utan om Jesu gudom.
De två citerade texterna handlar däremot om nattvarden och överenstämmer ordagrannt med varandra. Vi får veta varför vi skall fira nattvard med varandra. “Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.”
Alltså till minne av Jesus och hans död för oss och som förkunnelse att vi tror på att han kommer åter.
Tänk dej att jag visar dej ett kort på mitt hus. När jag gör det säger jag: Detta är mitt hus.
Tror du då att jag bor i ett fotografi?
Jesus tog ett bröd och bröt det i närvaro av lärjungarna. De såg precis vad som hände. Sedan höll Jesus fram brödstyckena och sade: “Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.”
Men alla närvarande kunde ju med egna ögon se att det inte bokstavligen var Jesu kropp. Han rev inte ut en muskel och delade upp den i mindre bitar. Han tog ett osyrat bröd som hade bakats enligt alla regler och ansågs vara “kosher”, rent för just påskmåltiden.
Den som tror att Jesus bokstavligen menade att brödet nu hade blivit kött kan lika väl tro att jag bor i ett fotografi.
Sedan tog Jesus en bägare som innehöll vin. Alla närvarande visste att bägaren inte innhöll blod. Och till de närvarande sade han: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”
Den som får ihop detta till att betyda att bägaren därmed innehöll Jesu blod, kan tydligen inte läsa innantill.
Bägaren med vinet symboliserar “det nya förbundet”. Och detta nya förbund har som grund det blod som Jesus gjöt för oss.
Vi dricker av den till minne av Jesus och vad han gjorde, och samtidigt förkunnar vi detta budskap med blicken riktad på det saliga hoppet att han kommer åter.
/Kjell
Kjell (Reply)
Karlendal konverterar till RKK om 3…2…1…
Det har gått snabbt utför. Måtte andra se detta som ett exempel på hur snabbt man kan avfalla från tron när man börjar leka med Skriften.
Andreas Frost (Reply)
Andreas Frost,
Precis hur snabbt det har gått vet vi kanske inte. Karlendal har ju redan många år vurmat för Kalvinismen.
Men du har helt rätt i att efter att han kom ut ur garderoben har det gått snabbt.
Det handlar troligen mer om hur snabbt han vågar avslöja var han står, än om en vandring som sker i nutid.
Kyrkofäder och traditioner är bara en eufemism för att sätta Bibeln på andra plats.
För Karlendal gäller varken “sola scriptura” eller “sola fide” längre.
Nästa steg kan man gissa! Diskandet av “sola gratia”.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell!
Det var verkligen en fullmatad bloggpost du bestod oss med genom rubriken,
”Var skall vi börja”, eller hur skall det sluta?
Och som du antyder, resan är viktig, slutet är naturligtvis än viktigare. Man blir nästan lite uppgiven över din text. Vilken tricky värld lever vi inte i?
Jag brukar tro att jag har ett logiskt tänkande (orsak och verkan hänger ihop) och det du skriver hänger ihop på ett ibland dramatiskt sätt. Utan att ha din insikt i helheten upplever jag ändå att den speglar en verklighet av satanisk regikonst.
Jag känner igen hur vi också i min ungdom tyckte att vi i pingst var andligare än andra som inte ägde vårt ljus. Sedan kom trosförkunnelsen som en nivå till och många förleddes av entusiasmen i rörelsen. Deras infiltration i befintliga församlingar med söndring i spåren var oerhört tragiskt att se. Det fanns en arrogans i förkunnelsen som aldrig attraherade mig. Det är ingen efterhandskonstruktion att säga att Ulf Ekmans skapelse aldrig upplevts som genuin i mina ögon.
Din sammanfattning av den senare tidens turbulens i andens värld saknar inte på något sätt trovärdighet. Den sekulära världen och den andliga har beröringspunkter i form av ekumeniska drag som gemensamt har den världsliga kyrkan med sitt korrupta system som mål.
Jag kan inte heller läsa Peter Halldorfs artikel utan att bli illa berörd. Kan vi se konturerna av hur manegen krattas för ett framträdande av Antikrist?
Hur nära är vi?
Stig Melin (Reply)
Stig Melin,
Ja, du Stig, några sianden om hur långt det är kvar kan jag inte göra, men det som allt pekar på, och som även talas om i Bibeln är att det kommer att gå med hast.
Det talas om en fälla som plötsligt slår igen. Det är så fällor funkar. Tänk dej en snara som dras åt långsamt, eller en råttfälla som slår igen långsamt. Det funkar inte.
Sedan har vi texten där det står att Jesus kommer hastigt (vilken ofta felöversätts med snart).
Det som jag tror kommer att suga in de allra största folkmängderna är massamöten där alla verkar glada och nöjda och där helanden verkar ske.
Då finns risken att man börjar tänka att man kanske är en person som står emot Anden.
Men innan dess tror jag att det kommer att ske en slags delning. En grupp som organisatoriskt närmar sig Rom och en annan grupp som fortfarande tror att de är evangeliska.
Vi har sett en tre dagar lång sådan tillställning här i Kenya, i staden Eldoret, där den kände Doktor Owuor har hållit en repentence and miracle sammankomst som besökts av massor av människor från hela Kenya och flera andra länder. Bland dessa Sverige och Finland.
Man skurade gatorna så att “The Mighty Prophet of The Lord, Dr. Owuor” inte skulle behöva trampa på något orent. (Lägg märke till bestämd form singularis i den titel man ger honom.)
Regeringsdelegater var närvarande. Television var på plats.
Förra massa-sammankomsten var i Kisumu och då kom Gud själv på besök för att visa att Dr. Owuor är hans högst egna profet. Gud kom i en så kallad “Shekina-Glory”. Det var en virvelstorm.
Så nu vet du det. Vill du ha länkar så kan jag ge det.
Vad jag vill peka på är att det troligen kommer att finnas ekumeniska val, ända till slutet.
/Kjell
Kjell (Reply)
Superangelägen bloggpost, Kjell!
Du skriver: “Det som jag tror kommer att suga in de allra största folkmängderna är massamöten där alla verkar glada och nöjda och där helanden verkar ske. Då finns risken att man börjar tänka att man kanske är en person som står emot Anden. ”
Ja, det har du rätt i. Jag har observerat detta hos förvillade små ‘får’ som undrar vad de ska tro om diverse förkunnare och ‘mirakelväckelser’. Det finns en rädsla för att faktiskt stå emot, eller rent av ‘synda mot Anden’.
Och jag blir så upprörd när jag tänker på dessa små som luras och förvillas, eftersom allt sker i ‘kristen språkdräkt’, och ‘i Jesu namn’.
Har till och med själv känt på bråkdels sekunder av ett magsugande ‘tänk om…’
‘Tänk om det ÄR Gud i alla fall, och det är jag som är motfalls…’
Men, som sagt, det har varit bråkdels sekunder jag upplevt de hisnande tvivlen. För det finns inga tvivel.
När man väl, med Herrens hjälp, har fått upp ögonen för bedrägelserna, så är det som om en slöja dragits bort, och man ser förförelsen, manipulationerna och villfarelsen i all dess sjaskiga klarhet.
Ingela (Reply)
När allt väl har kommit så långt att det är ute i offentlighetens ljus, då är det ganska för sent att göra något åt det.
(Kan inte hjälpa att dra paralleller till en viss kyrkoledares konvertering, som föregåtts av planering av uppenbarligen mer ljusskygg karaktär. När det sedan presenteras som ett faktum, då har det redan varit en verklighet i åratal i det fördolda.)
Visst ser vi gott om paralleller inom diverse andra områden, vare det politik, etik, värdegrund eller annat.
Hårnålsvändningar kan även utföras med en oljetanker – de måste bara ske i långsam och avvägd takt, för att inte sätta lasten i gungning.
Och nej, snaror kan inte dras åt långsamt – men man kan tydligen koka grodor gradvis…
Ingela (Reply)
Floden kom, plötsligt.
Ja, det blir som på Noa tid. Allt pågår som vanligt, både på det världsliga, som på det andliga planet. Noa byggde på arken, folk såg och hörde Noa berätta varför han byggde, men dom trodde honom inte. Deras hjärtan var inställda på ett liv utan Gud, ett liv i ondska, i Guds ögon
”Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtan, alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda” Därför beslutade Gud att förgöra människorna.”
Det profetiska ordet målar en liknande bild i dag. Ondskan tilltar, mer och mer, man bryr sig inte om Gud och dyrkar andra gudar. Och Gud har sagt att när det blir som på Noas tid skall han komma tillbaka för att hämta sin brud, de som väntar honom.
Eftersom Gud älskar sin skapelse, människan, vill han rädda den från att gå under i sin ondska, sitt beroende av Satans svek, den fördärvliga synden.
Därför har Gud byggt en ny ”ark”, Jesus. Genom det Jesus gjorde på Golgata kan människor bli rättfärdiggjorda och räddas. Genom tron på Jesus erbjuds människor nåd i dag, befrielse från sina synder och ett evigt liv. Men man måste bli av med synden genom att lämna den till Jesus innan man kan gå ombord på ”arken”.
Vilka är då de som väntar på honom?
Jag tror det kommer att bli allt tydligare, liksom varningsropen till de som tror på enighet mer än Jesus. Jag tror vi behöver mer ”olja” till våra lampor.
Det finns fortfarande att få. Men hur länge till?
Stig Melin (Reply)
Ingela skrev: “Och nej, snaror kan inte dras åt långsamt – men man kan tydligen koka grodor gradvis…”
Det finns ännu en aspekt som spelar starkt i Serige just nu och det är vad man på engelska kallar: “Baby duck syndrome”.
Ankungar lär hålla sig till det första de ser när de kommer ur skalet. Det vill säga om det rör sig och finns nära dem. Man har experimenterat med både döda ting och andra djur.
Det finns numera “ankungar” som fötts in i trosförkunnelsen och därför tror att det är en utgångspunkt för hur det bör vara.
De fortsätter att längta tillbaka till “det goda som trosrörelsen hade med sig”.
Samma gäller ju i stor utsträckning dem som föds in i katolicismen och islam.
Det behövs verklig befrielse, vilken bara kan ges av sanningen.
/Kjell
Kjell (Reply)
Ja, det var ju en träffande liknelse.
Bara det lever och rör på sig, så tror den lilla kvackan att det är ‘mamma’…
Men å andra sidan… de små ungarna som faktiskt får växa upp med sin mamma, lär känna hennes röst – och sedan tar de inte miste, om så alla kvackmammor ser likadana ut!
Ingela (Reply)
Jättebra inlägg på Dagen av Krister Nordin!
Troheten viktigare än enheten.
Kort citat:
Läs artikeln!
/Kjell
Kjell (Reply)