The buck stops at ….

Mikael Karlendal är mitt i processen att publicera en artikelserie på 3 delar i Världen i dag.

Stefan Swärd blev utmanad av Aletheia med frågan om han hade smått mist förståndet för att han låter Livets Ord publicera hans senaste bok.

Visst finns det även något positivt att säga om att publicera “sanningen” mitt i fiendens läger. Men då måste man vara tydlig.

Huruvida du anser att Mikael Karlendal är tydlig överlåter jag åt dej.

Hans första 2 delar är publicerade:

Del 1: Kyrkosynen är avgörande.
Del 2: Olika syn på traditionen.

Kommentarer kan man leverera på hans egen blogg:

Katolsk och evangelisk tro – Del 1.
Katolsk och evangelisk tro – Del 2.

Nu blandar sig även bloggen Aletheia i saken (deras utlovade summering av Ukraina-Padun-LO får vi tydligen vänta på):

Att gå till botten med gudsbilden kan vara nyckeln till att fylla tomrummet.

Efter att dop-dispyten startade förra årert publicerade jag en bloggpost som heter Det blir invecklat. (Och det blev det! UE’s väl timade deklaration har inte gjort saken mindre invecklad!)

Före detta visste jag inte att dop-debatten bara var nedersta steget på en stege som “till himla bär”.

Jag skrev, efter upptäckten att det handlade om betydligt mer väsentliga saker:

För det visar sig nämligen att dopsynen, eller dopmodellen, beror på hur man ser på begreppet sakrament, eller nådemedel.

Och där stannar det inte, för det finns ännu en pinne högre upp på abstraktionsstegen och detta är kyrkosyn, eller ecclesiologi som det heter med ett främmande ord.

Ja, det finns faktiskt en ännu högre pinne på abstraktionsstegen. Den kallas soteriologi, vilket betyder “läran om hur man blir frälst”.

Du inser lätt att konsekvensen blir att det i verkligheten handlar om vem Jesus är, och således om vem Gud är.

Om man ändrar syn på dopet så får det konsekvenser för synen på sakrament (nådemedel), ecclesiologi (kyrkosyn), soteriologi (läran om frälsningen) och som yttersta konsekvens teologi (läran om Gud).

Det viktigaste budskapet i Guds Ord, för oss människor, är budskapet om hur man blir frälst, motiverat med information om varför frälsningen är nödvändig. Hela Bibeln handlar om detta, ….

Mikael Karlendal har nu vågat avslöja att det handlar om det han kallar “Kyrkosyn”. Han har ännu inte avslöjat (kanske har han inte upptäckt det) att det går högre upp och slutligen handlar om vem Gud är och hur man blir frälst. Men det kommer nog.

Aletheia har däremot vågat ta steget fullt ut (se länk ovan) och erkänna att det handlar om “gudsbilden”. Frågan är om Aletheia-teamet har upptäckt de lägre pinnarna på stegen?

Mitt i larmet finns det en massa avledningsmanövrer som profeterar om dop-väckelse och nattvards-väckelse som skall bringa oss närmare de katolska dogmerna.

I avvaktan citerar jag bara det första av Guds Eviga Bud som onekligen hör till att “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

2 Mos. 20:2-5

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.

Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud. Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

Om du någon gång har försökt att vittna för en av dina kära, som har förkastat sin gudsbild, och tror att han har förkastat Gud, då vet du hur viktigt detta är.

Fantastiskt löfte för alla trogna, och samtidigt allvarlig varning för alla ohörsamma.

Och, ja, inte är det lättare att byta ut någons “gudsbild” mot Sanningen heller. Paradigma, mind control, världsbild, gudsbild, hänger ihop.

/Kjell

27 thoughts on “The buck stops at ….”

  1. Eftersom nu den sista delen av Mikael Karlendals tredeliga serie om Katolsk och evangelisk tro har publicerats i Världen i dag kan det finnas anledning att summera.

    Artikeln heter “Auktoritetssyn skiljer”.

    Riktigt var Mikael själv står i förhållande till RKK blir inte tydligt av hans artiklar. Han har visserligen pekat på ett antal läromässiga skillnader som han kallar “problematiska”.

    Visst kan det vara förståndigt i vissa sammanhang att uttrycka sig diplomatiskt och politiskt korrekt, men en evangeliskt troende med någon kunskap om Guds Ord i Bibeln borde utan större möda kunna se att det snarare handlar om “oöverstigliga hinder” än om “problematiska” skillnader.

    Den underliggande agendan verkar vara att vilja driva ekumeniken vidare. Det har myntats ett ord för den sortens “ekumenik” som snarare är en tro, och livsåskådning än något som är grundat på Sanningen. Man brukar kalla det “ekumenism”.

    Motiveringen till ekumenismen tar man ur Jesu bön att vi alla skall bli ett, så nu måste vi se till att det blir så.

    Men läs nu igen sammanhanget i Joh. 17:21-23 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.

    Man får nog läsa med mycket starkt färgade glasögon för att inte se att den enhet som Jesus ber om är en enhet i Sanningen. Fadern och Sonen hade ingen, och har ingen oenighet angående doktriner.

    Den enhet som ekumenismen strävar efter kan bättre beskrivas av den text som står på dollarsedlarna: E pluribus unum!

    Detta är inte den enhet som Jesus bad om!

    Sedan tycks man helst vilja glömma vissa obekväma sanningar.

    Den “Tro” som är frälsande kommer enligt Guds Ord av predikan. Rom. 10:17 Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.

    Det duger inte med vilken predikan som helst.

    Med falska doktriner om dopet, nattvarden och resten av de så kallade frälsande “nådemedlen” har RKK vaggat in människomassorna i en falsk känsla av att det kommer att gå bra när de dör. Eventuellt via en längre tid i skärselden, men de är ju “döpta” och de har deltagit i “eukaristin” och kanske till och med “biktat” sig nu och då. För att inte glömma alla de gånger de gått runt med sparbössor och samlat in pengar till välgörande ändamål. Det borde räcka för att de goda gärningarna skall väga tillräckligt tungt så att balansvågen slår över åt rätt håll.

    De som är mera aktivt inblandade i “Kyrkans” aktiviteter fastnar i ritualer och ceremonier och vördande av både det ena och det andra, reliker och människodyrkan, kommunikation med avlidna, tro på utombibliska fabler, gärningslära …..

    Och eftersom detta fyller de aktiva medlemmarnas agenda kommer Herren Jesus Kristus och den frälsande tron så långt bort i bakgrunden att de flesta inte ens kommer fram till en personlig överlåtelse.

    Jesu ord i Lukas 11:52 kommer att gälla RKK och dess makthavare: “Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat.”

    Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

    1 Tim. 2:3-6 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.

    I ljuset av Guds Ord blir skillnaderna mellan evangelium och RKK-doktriner inte “problematiska” de blir “oöverstigliga hinder” för att gå i ok med varandra.

    /Kjell

        (Reply)

  2. Mitt i den villervalla som Ulf Ekmans hopp från trosförkunnelse-diket till RKK-diket har förorsakat smyger bloggen Aletheia in en artikel skriven av en person vid namn Ulf Malmström.

    Artikeln heter: Att gå till botten med gudsbilden kan vara nyckeln till att fylla tomrummet.

    Med några, till synes, konkreta frågor som Ulf Malmström begränsar till 3 alternativ smygs en av bloggarnas hetaste diskussioner in.

    Men, Ulf Malmström avslöjar ganska snart sin gömda agenda. Med sina kommentarer vill han tvinga diskussionen i riktningen av MFS läror.

    Först varnar han andra kommentatorer att han kommer att sluta medverka om de inte omfamnar hans spelade objektivitet.

    Tack för alla inlägg. Vill gärna att vi tar kliv vidare framåt. Min appell gäller ju gudsbilden.

    Vill därför be samtliga som deltar att försöka ta en sak i taget (innan det börjar spreta allt för mycket åt alla håll). Vill också be alla om ett stort mått av tålamod o lugn. Det är ingen här som vill såra någons känslor. Vi är alla mer eller mindre påverkade av traditioner och bör då själva inse att det innebär att vi är inkl. Det vi gör här är bör inte mästra med andra och få dem att känna sig mindre vetande. En bra attityd är faktiskt ännu viktigare än att ha sista ordet, eller vara en besservisser. Bara så alla vet om det. Jag kommer själv genast föregå med att ta ett steg tillbaka, om det visar sig vara omöjligt att föra ett vettigt, moget o kreativt resonemang. Tror ändå att de flesta borde klara detta o på ett bra sätt.

    Sedan visar det sig att diskussionen ändå inte går i den riktning som Ulf Malmström vill.

    Som väntat får Ulf Malmström uppbackning av signaturen SÅ (som alla känner, men som ändå inte gärna vill bli nämnd med namn och funktion, vilket vi bör respektera).

    De som genomskådar Ulf Malmströms försök att manipulera diskussionen drar sig undan.

    I ett försök att ändå komma vidare skrev Ulf Malmström följande kommentar:

    Om det nu då alltså inte finns någon bra anledning att ”köpa” den gudsbild som den så kallade ”klassiska kristna tron” står för,… vem vill då istället vara med och stå upp för att kämpa för den tro som verkligen en gång för alla har överlämnats åt de heliga? Vem vill ställa sig i gapet tillsammans med både mig och en hel del andra bröder och systrar, men som faktiskt menar sig ha ett bättre alternativ för gudsbilden, nämligen den vi enkelt kan läsa oss till i Skriften (utan förutfattade glasögon på näsan, förstås)?

    Själv förvånas jag egentligen inte så mycket över att det inte tycks finnas någon som vågar svara ja på att Jesus kan sägas vara Trinitarier och som dessutom är beredd att ta upp motargument i frågan. Detta är nämligen väldigt svårt att bevisa från Skriften, även om det finns massor av teologer som försökt och fortfarande för fram detta. Jag känner i stort sätt till samtliga påståenden. Bibelversarna som används beror oftast på missförstånd. Argumenten är svaga och otillräckliga. Det mesta är byggt på vanföreställningar och indicier utifrån en redan förutfattad mening, byggt på den traditionella och fastlagda tolkningen från 300-400-talet och som blev ”klassik kristen tro”. Oftast menar man att det kom mer ljus över gudsbilden senare under Kyrkans första 200-300 år. Detta är ren spekulation. Jag skulle säga en total sidomanöver, eller t o m ett övergrepp på den redan etablerade uppenbarelsen som vi har av Gud utifrån Skriften.

    Så, min fråga lyder,… vart tog alla företrädare av Treenighetsläran och Trinitarierna vägen i denna fråga? Gruvar man sig för att bli överbevisad av det enkla i Skriften? Gnager den privata osäkerheten i sinnet, över det oförklarliga ”mysteriet” man hört om i alla år? Alla Trinitariska sympatisörer kan vara helt lugna. Det finns ingen här som tänker banka ned bibelord i huvet på dig. Inte heller med våld trycka ned dem i halsen. Men här kommer en enda vers från Jesu bön om enhet, den bön som faktiskt redan är besvarad. Det är bara det att du och jag är tvungna att tro det.

    * Johannes 17:3
    ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanna Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.”

    Låt inte lura er. Bloggen Aletheia försvarar både “Trosförkunnelsen” och “Hebrew Roots Movements” (inklusive de mer extrema).

    Detta försöker man dölja genom att leverera (i och för sig korrekt) starkt motstånd mot RKK.

    Jag vill tydligt påpeka att jag inte opponerar mej mot Aletheia-teamets tro. Vi har ju fortfarande samvetsfrihet.

    Det jag opponerar mej mot är att de inte ärligt kan komma ut och deklarera sin tro.

    Och i detta tror jag mej ha Guds Ord på min sida.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Bara några få av de många bibeltexter jag skulle anföra om jag skulle gå i diskussion med Ulf Malmström.

    /Kjell

    Joh 1:1-3 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.

    Joh 17:5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

    Joh 20:28 Thomas svarade honom: “Min Herre och min Gud!”

    Kol 1:15-18 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste.

    Heb 1:1-2 Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen.

        (Reply)

  4. När jag gick i Gymnasiet fanns det fortfarande “Kristendomsundervisning”. Våran kristendomslärare var en Luthersk Präst. Han hade bland annat varit missionär i Tanganyika (som det hette på den tiden). En vänlig och tålmodig äldre man jag minns med tacksamhet.

    Jag växte upp i ett troende hem med föräldrar som hade varit med i Pingströrelsen alltifrån dess komst till Sverige. Således var jag van vid samtal angående trosfrågor. Dessa samtal hade en gemensam nämnare, nämligen Bibeln.

    När någon kom med ett påstående var det självklart att alla närvarande gjorde sitt allra bästa att pröva detta påstående mot Bibelns texter. Samtidigt blev det tydligt vilka som var “bevandrade” i Guds Ord och vilka som var mindre “belästa”.

    De som, på raken, kunde slå upp “bok – kapitel – vers” och läsa relevanta texter hade utan tvekan ett överläge i diskussionen. De som bara kunde säga: Men det står ju “si och så” någonstans; hade betydligt mindre att komma med om inte “text-kännarna” hjälpte till med “bok – kapitel – vers”.

    Nu tillbaka till skolan.

    Det hände sig att diskussion uppstod under kristendomslektionerna. Det fanns en elev som kom från (det jag nu efteråt förstår) var ett socialistiskt – ateistiskt hem. Han gillade att försöka störa och sidospåra lektionerna med sina inlärda motargument och kvasivetenskapliga påståenden.

    När vår kristendomslärare svarade honom, handlade det alltid om “Kyrkan”, “Luther”, “Kyrkofäder”, “Sakrament” och dylikt. Jag kan inte minnas att han en enda gång citerade något från Guds Ord och använde det som argument.

    Det hände några gånger att jag ville hjälpa vår kristendomslärare i argumentationen. Men jag kände ju bara till “sola scriptura metoden” så det jag sade blev i praktiken irrelevant för de båda stridande partierna.

    Jag visste inte vad som menades med “Kyrkan” och “Sakrament”. Jag hade aldrig hört talas om “Kyrkofäder” och kände på sin höjd till “Luther” som ett namn på någon slags präst i historien.

    Min tro och paradigma grundade sig på “förstahandsinformation”, Guds Ord, Bibeln. Mina auktoritetsfigurer var Jesus, Moses, Paulus, Petrus, Johannes, Lukas, Matteus et cetera.

    Diskussionen i klassrummet sysslade inte med det. Den handlade om huruvida Karl Marx eller Luther, Ignatius, Augustinus och resten hade fel.

    Orsaken till att jag vittnar om detta är att diskussionen på Karlendals blogg, med RKK’s rabiate försvarare Gunnarsson sker ungefär på samma sätt som diskussionen i klassrummet.

    Detta är on topic för Mikael Karlendals artikel handlar just om skillnaden i synen på auktoritet.

    Därför skulle jag vilja citera det som Jonas Q skrev till Anders Gunnarsson, och som sedan togs bort när det ledde till off topic sandlåda.

    Du skriver bara om “Kyrkan”. Inget om evangeliet som är Guds kraft till frälsning, inget om Jesus Kristus som frälsare. Inget om det livsavgörande i att sätta hela sin förtröstan till honom. Inget om det apostoliska evangeliet således. Enbart om “Kyrkan” och att alla ska konvertera till RKK för att få del av “fullheten”. Och om att alla argument är på RKKs sida, allt annat är trams och “protester”. Det som framträder i dina resonemang är inte tro på frälsaren, utan tro på RKK. Det är där ofelbarheten och sanningen finns enligt dina resonemang. Kolla in dina egna poster så får du se. Kemiskt rent från evangelium. Det kanske du skulle betänka.

    Det går inte att föra en vettig diskussion när man talar om olika saker.

    En anser att primärdata har den högsta auktoriteten. En annan vill bara diskutera sekundärdata.

    Problemet är ju bara att sekundärdata är totalt värdelöst om det inte stämmer med primärdata.

    Det går inte att komma överens om man inte är ense om denna grundprincip som gäller på livets alla områden.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Efter bloggposterna om hans tre artiklar i “Världen i dag” har Mikael Karlendal publicerat ytterligare två bloggposter.

    28 mars, 2014 Nya tider, biskopar och lite till.

    3 april, 2014 Sagt av Peter Kreeft – och lite om Maria.

    För dej som inte har följt utvecklingen de senaste månaderna vill jag summera i fågelflykt.

    Mikael Karlendal var pingstpastor och bloggande apologet. Många av hans artiklar handlade om kalvinismen, om reformert tro, om förutbestämmelse.

    För en tid sedan slutade Mikael att blogga på pingstkyrkans server och öppnade eget. Något senare berättade han varför.

    Mikael Karlendal övergav den bibliska läran om bekännelsedopet till förmån för en lära om spädbarnsbegjutelse, vilken har sina rötter i katolska dogma. I och med detta val sade han upp sig som pastor i pingströrelsen.

    Under en tid före detta behandlade Mikael andra konvertiters skriverier på ett sätt som ledde till att han blev tillfrågad om även han var på väg över Tibern (som man säger).

    När Mikael bekände sin förändrade dopsyn meddelade han även att det inte bara handlade om dopsyn utan att även synen på sakramenten och församlingssynen hängde med.

    Detta formulerade Mikael i sin Nya tider, biskopar och lite till, där han tydligt förespråkar den högkyrkliga modellen med “Kyrkan” som jordiskt maktsystem.

    Som jag förstår det har Mikael gjort resan från evangeliskt troende, via den mer intetsägande “evangelikala” bekännelsen, till sin nuvarande position som ekumenisk förespråkare. Och det är tydligt att han därvid är villig att se åtskilliga saker mellan fingrarna.

    I sin bloggpost Sagt av Peter Kreeft – och lite om Maria, deklarerar Mikael bland annat att han inte har några väsentliga problem med RKK’s maria-dogmer.

    Not: Ordet ”adelfos”, som betyder “bror”, är härlett från ordet ”delfus” som betyder livmoder. RKK’s dogmer angående Maria faller helt när man förstår att bröderna och systrarna kom ur samma livmoder.

    När någon ställer frågor om RKK’s praktiska handlanden hänvisar Mikael till den katolska katekesen. Han nedtonar konsekvent både historiska grymheter och galenskaper och nutida sådana.

    Mitt råd är att du själv läser dessa bloggposter och dess kommentarer och bildar dej en egen uppfattning.

    Min uppfattning är att Mikael Karlendal har valt läger och numera samarbetar med alla dem som vill förföra evangeliskt troende.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Vill även tillägga just det citat av Peter Kreeft som Mikael anser vara signifikant och viktigt.

    The parallel between Christ and Church, Incarnation and Church history, goes still further. I thought, just as Jesus made a claim about His identity that forces us into one of only two camps, His enemies or His worshippers, those who call Him liar and those who call Him Lord; so the Catholic Church’s claim to be the one true Church, the Church Christ founded, forces us to say either that this is the most arrogant, blasphemous and wicked claim imaginable, if it is not true, or else that she is just what she claims to be. Just as Jesus stood out as the absolute exception to all other human teachers in claiming to be more than human and more than a teacher, so the Catholic Church stood out above all other denominations in claiming to be not merely a denomination, but the Body of Christ incarnate, infallible, one, and holy, presenting the really present Christ in her Eucharist. I could never rest in a comfortable, respectable ecumenical halfway house of measured admiration from a distance. I had to shout either ”Crucify her!” or ”Hosanna!” if I could not love and believe her, honesty forced me to despise and fight her.

    But I could not despise her. The beauty and sanctity and wisdom of her, like that of Christ, prevented me from calling her liar or lunatic, just as it prevented me from calling Christ that. But simple logic offered then one and only one other option: this must be the Church my Lord provided for me—my Lord, for me. So she had better become my Church if He is my Lord.

    Peter Kreeft anser således att på samma sätt som man måste välja vad gäller Jesus, så måste man välja vad gäller Katolska Kyrkan.

    Implikationen är tydlig!

    Väljer du fel vad gäller Jesus så går du evigt förlorad.

    Mikael tycks gilla denna jämförelse.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Vill avrunda med några rader om Mikael Karlendal och hans blogg.

    Han kommenterar om sin blogg att den: “än så länge har alldeles för få katolska läsare som kan bjuda tunnelseende protestanter motstånd.

    Med tunnelseende protestanter avser han i första hand sådana som inte kan acceptera RKK’s maria-fabler.

    Själv säger han om sig själv och tron på Marias eviga jungfruskap: “som jag alltså egentligen inte bestämt mig för om jag ska tro eller inte“.

    Ett mycket egendomligt uttalande av en före detta pastor och bibellärare i pingströrelsen.

    Mikael anger tydligt att han helst vill att alla som inte tänker sätta sig i kringen och ta RKK i hand slutar kommentera.

    Summan av Mikaels bloggposter de senaste månaderna visar på att han redan vadar i Tibern och troligen står vattnet honom till midjan.

    Så går det när man låter katekeser och kyrkofäder få tolkningsföreträde.

    Sola Scriptura i GT:

    Psalm 1:1-3 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.

    Det är inte den som har sin salighet i kyrkofäder och trosbekännelser formulerade i kyrkomöten som prisas här, utan den som har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.

    /Kjell

        (Reply)

  8. Ett litet tillägg.

    Jag tog avsked hos Mikael Karlendal med följande:

    Mikael,

    Jag ansluter mej till föregående talare. Det är inte min vana att deltaga i diskussioner på bloggar med andra trosfundament.

    A Dieu vous comant!

    Mikael har ju helt tydligt tagit avsked från evangelisk tro.

    Det var flera som valde att sluta deltaga med kommentarer. Mycket tack vare det rabiata bloggtrollet Anders Gunnarsson som aldrig, aldrig, aldrig vet att diskutera något sakligt utan alltid, alltid, alltid kör med person-häckel.

    Denne total-indoktrinerade, proselyterande RKK-konvertit är välkommen på Mikaels blogg!

    Han tål inte fakta utan tar åt sig personligen som en torr tvättsvamp och gör sedan allt han kan för att förstöra allt redligt tankeutbyte.

    I ärlighetens namn vill jag tillägga att Anders inte är en typisk katolik. Kanske i någon mån som katolsk konvertit, men absolut inte som standard katolik.

    Men det är mitt hopp att han genom sitt sätt och sitt dispyterande kan få åtminstone några tvivlare på väg till Rom att resolut vända på klacken.

    /Kjell

        (Reply)

  9. Kjell,

    När Anders G dyker upp i bloggkommentarerna och tillåts härja fritt medan andra blir bortredigerade, då vet man att konventeringen inte är långt borta.

        (Reply)

  10. Kjell,

    Ang. MK´s kommentar : än så länge har alldeles för få katolska läsare som kan bjuda tunnelseende protestanter motstånd.

    Är det inte tvärtom vi protestanter som skall bjuda den katolska (villo) läran motstånd?

    Det är ju den katolska traditionen, och inte Ordet, som ger tunnelseende, det har MK redan bevisat med sina inlägg!

    /Antonia

        (Reply)

  11. Antonia,

    Jag ger inte mycket för Karlendal. Han har redan börjat smaka på lögnens ande och tids nog går han troligen hela vägen in i den kyrka som mördat och torterat tusentals troende genom åren. Nu verkar han tom börja tro på den katolska läran om Maria.

        (Reply)

  12. Andreas Frost,

    Det kan vara intressant att läsa Mikaels svar till Jonas Q.

    Där säger han explicit att han har en agenda och ett mål med sin blogg:

    Jag vet inte exakt vad du har haft för förväntningar på mig heller. Om du hade tänkt dig att jag skulle gå med i någon viss riktning som du företräder eller något sådant. Beklagar att jag inte kan uppfylla sådana krav.

    Jag undrar hur många fler skåp-katoliker som finns bland predikant-kändisarna.

    Troligen kommer vi få se flera komma ut ur garderoben och vada eller simma i Tibern.

    Det är kontraproduktivt att deltaga med kommenterer i bloggar som har andra än evangeliska trosfundament.

    Det leder bara till att proselyterande personer får mer utrymme att sprida sina budskap.

    /Kjell

        (Reply)

  13. (Risk för temabyte, skolning pågår)

    Mikael skriver “Skönt att det inte är bara jag som försvarar Marias jungfrudom här. :)”
    Han skriver också att han erkänner Marias trolovning och att hon är människa.

    Får inte ihop det. Varför är det så viktigt att framställa Maria som livslång jungfru? Ur mitt lilla perspektiv, som den primitiva jag är, tycks allt det fokus som ska vara på Jesus som Gud och Förebedjare i stället hamna på Maria. Är det som vanligt att man förvanskar evangeliet så nära källan som det bara går för att bedra utan att det ska vara helt uppenbart? Det kan väl inte vara så farligt att i praktiken använda Guds moder som sin gud………Nära nog……ja, nära nog för att lura många. Fast grejen är att det är lika lönlöst att avguda Maria som Pippi Långstrump.

        (Reply)

  14. Ulrika ponerade: “Varför är det så viktigt att framställa Maria som livslång jungfru?”

    Utan denna fabel faller RKK’s lära som en sten till marken.

    De har ju i praktiken förkastat Jesus som Medlaren (stor bokstav bestämd form) och ersatt honom med Maria och andra “helgon”.

    Alla pannkakor har två sidor, oavsett hur tunna de är.

    /Kjell

    PS. Mitt i prick på temat!

        (Reply)

  15. Matt 1:18
    “Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad* med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande.”

    “..innan de hade kommit tillsammans…” tolkar KK kanske som “…innan de hunnit vara på bio tillsammans….”

    Även om huvudbudskapet är att förtydliga att hon inte blivit havande med Josef så säger texten samtidigt att relationen mellan Maria och Josef var så naturligt mänsklig som man kan förvänta sig. Annars hade inte texten behövt förmedla förhållandet. Den skulle i stället sagt någonting i stil med att det inte var att förvänta sig ett “tillsammans” med Maria eftersom det nu plötsligt skulle vara hon som skulle ha den uppgift som Jesus haft sedan begynnelsen. “Lite” onödigt att göra henne havande då, vid ett sådant rollbyte.

    Om Maria som Medlare och Gud finner vi ingenting i Bibeln.

    Vad är det att påstå att en människa, Josef, skulle varit trolovad med Medlaren? Vad kallar vi det?

        (Reply)

  16. Ulrika,

    Som svar citerar jag en utmärkt kommentar som signaturen Magnus skrev hos Mikael Karlendal.

    Rötterna till RKK:s tramsiga dogmer angående Maria i allmänhet och den framväxande mariologin i synnerhet finner vi i det apokryfiska Jakobs Protoevangelium (fr ca 150-talet och ff). Detta evangelium består uteslutande av folkliga legender och ett utbroderande av de knapphändiga uppgifter vi finner i Mt och Lk evangelium (som i sin beskrivning är långt mer prosaisk och nykter i jämförelse).

    I Jakobs Protoevangelium möter vi Marias föräldrar Joakim och Anna (som genom ett mirakel blir havande). Marias föräldrar inreder en helig brudkammare i hemmet under hennes första tre år därefter överlåter de Maria till templet där hon växer upp i det allra heligaste, obefläckad och i avskildhet från den yttre världen. I templet får hon ta emot sin mat från en ängel osv.
    När hon är tolv år utses änkemannen Josef att ta hand om henne och bevara hennes jungfrulighet och syndfrihet. Maria föder slutligen Jesus utan att mödomshinnan (underförstått utan smärta) går sönder något som en kvinna vid namn Salome utan för grottan i Betlehem betvivlar men får möjlighet att i otro kontrollera (varefter hennes hand förtärs av eld ).

    Läsningen av detta apokryfiska evangelium är underhållande men ett tydligt tillika sorgligt bevis på hur tidigt man inom folkfromheten gick utöver det tillåtna gällande spekulationerna kring Maria.

    (R)KK har därefter utan urskillning genom historien broderat vidare på dessa folkföreställningar och medelst en högst tvivelaktig allegorisk metod sökt hitta GT:passager som kan bekräfta de djupt förankrade folkliga föreställningarna kring Jesus moder.

    Den renommerade kyrkohistorikern Jaroslav Pelikan skriver:
    Although it was an apocryphal Gospel, – one that did not achieve official status as part of the canon of the New Testament – it nevertheless has dominated the development of the Marian legend, providing much of the basic material for Mary’s biography.
    – Mary Trough the Centuries s. 47.

    Exegeten Andrew T. Lincoln skriver:
    Here we have then far more explicit evidence than even in the Ascension of Isaiah for the belief that Mary’s virginity was not only ante partum (before giving birth) but also in partu (in giving birth). The physical evidence of her virginity miraculously remains intact. With this level of cencentration on Mary and her purity, a reader who knew only the Protoevangelium might reasonably conclude that Mary is the holy figure and that Jesus’ holiness derives from her.

    -Born of a Virgin? s. 194

    För det allra flesta RKK-are spelar Jesus bara en slags symbolisk roll. Mestadels som gullig bebis och så tvunget som hängande död på ett kors.

    De levande är Maria och helgonen. Maria ser till och med till att Faderns sköter sakerna som de skall skötas.

    För de flesta katoliker står hon över Fadern.

    /Kjell

        (Reply)

  17. Jag vill hänvisa till en mycket bra insändare i Dagen.

    Christian Kastö skriver ett svar till Anders Piltz Bibeln före traditionen, Piltz.

    Några korta (lösryckta) citat:

    Vad vi har problem med är att Katolska kyrkan envisas med att få insikter vid sidan av Skriften.

    Men i ”vanlig” folklig katolicism är det väldigt svårt att med öppna ögon kalla det som sker för annat än tillbedjan och avguderi.

    Det är Maria man ber om hjälp, det är till Maria man med hela sitt sinne och tanke vänder sig i bönen, och det är henne man tackar för eventuella böne­svar. Gud blir avlägsen, Jesu­s blir skymd – eller reducerad till ett barn i madonnans famn – och kyrkans officiella företrädare gör ingenting för att minska risken att det blir så, snarare tvärtom.

    För du vet mycket väl att vi andra inte har problem med insikt i Skriften – det var tack vare sådan som reformationen kom till stånd. Vad vi har problem med är ju att Katolska kyrkan envisas med att få insikter vid sidan av Skriften.

    Dagen spelar verkligen en egendomlig roll i den stora förvirringens tidevarv.

    Tydligen törs de ansvariga utgivarna inte stå upp för Sanningen.

    Reslutatet blir att villolärare får minst lika mycket spaltutrymme som bibeltrogna skribenter.

    I samma upplaga av Dagen vittnar nämligen Ulf och Birgitta.

    Birgitta berättar hur hon inspirerades av den så kallade heliga Birgitta redan från 2003 och Ulf berättar hur fantastisk upplevelsen var att besöka gravplatsen under Peterskyrkan där aposteln Petrus sägs ligga begravd.

    Dagen innan fanns det en artikel av Katarina Halldorf Almonte, som tituleras “pastor”.

    Visst blir man upprörd, men det är nog för lätt att avfärda hennes artikel som rappakalja.

    Hon spelar på en hel del strängar och troligen blir många emotionellt berörda av hennes budskap.

    Länge har människor indoktrinerats med mantran “detta är vad Gud gör i dag” när ledare som inte får kritiseras kommer med så kallad uppenbarelsekunskap.

    Hon säger:

    1. Herren underströk för mig
    2. Men nu är det är en ny tid. Det Herren gör i dag är att förena oss, på ett djupare plan.
    3. Det är en förberedelse för himlen. Jag tror att vi lever i den sista tiden. Jag tror att de förnyade erfarenheterna av Andens utgjutelse, regn, visar på detta.
    4. Förnyelsen är också mycket viktig för att förbereda kroppen, bruden, för himlen.
    5. Det handlar om Kristi brud som förbereds. Hon ska kunna möta sin brudgum utan fläck eller skrynkla.
    6. det första såret på Kristi kropp tillfogades den på fyrahundratalet, då den första splittringen kring nattvards­bordet uppstod

    Summan av detta blir ungefär följande:

    • Det handlar om ny uppenbarelsekunskap och kan således inte prövas.
    • Vi lever i sista tiden och Herren vill att vi skall förena oss.
    • Det behövs för annars passar vi inte i himlen.
    • Om du inte är redo, utan fläck och skrynkla, kanske du inte får vara med.
    • Så sluta bråka nu om nattvardsformer och ta del i den kommande nattvardsväckelsen.

    Resultatet blir att en hel del av fåren kommer att bli rädda.

    Trosförkunnelsen har dresserat fåren att reagera på just sådana signaler.

    Att Dagen publicerar förförelse visste vi ju redan.

    Jesus sade att förförelser måste komma, och han uttalade ett VE över dem GENOM vilka förförelserna kommer.

    Katarina Halldorf Almontes artikel är allt annat än ofarlig!

    Speciellt i kombination med hela mängden av artiklar med samma sträckning.

    /Kjell

        (Reply)

  18. Slutade läsa Dagen när jag inte klarade av prenumerationsavgiften. Har nu dock nyttjat icke-prenumerantens fria ranson och börjat ögna Halldorf Almontes text och funderar om vi till Kjells punkter kan lägga till att hon menar oss (som delar hennes uppfattningar) som särskilt utvalda. “Särskilt utvalda” har en förskräcklig förmåga att dyka upp ständigt i de mest skilda och oväntade sammanhang.

        (Reply)

  19. Världen i dag, den “tidning” som Ulf Ekman startade när Dagen ännu inte ville bli 100% partisk, har en artikel av intresse.

    ViD är befolkad med, och styrd av, människor som är “nyttiga” för det som Ulf vill uppnå.

    En av dessa, som tydligen står närmare RKK än Mikael Karlendal har nu gjort ett skenanfall på Mikael.

    Läs artikeln här: Evangelisk lära bejakar också tradition över Bibeln.

    Artikelns författare en viss Martin Lembke, Filosofie doktor, religionsfilosofi, Lunds universitet (buga er djupt!) kör ett typiskt, klassiskt argumantationsfel.

    Jag skall ge tre exempel:
    1.

    • Ingen katt har två svansar
    • En katt har en svans mer än ingen katt
    • Alltså har en katt tre svansar

    2. Kan Gud skapa en sten som är så tung att han inte kan lyfta den?

    3. Teodice-trilemmat.

    Martin Lembke föreslår att NT kanon inte är föreskriven i GT och alltså är accepterandet av NT kanon inte grundat på sola scriptura utan på tradition.

    Det han inte skriver explicit är hans slutsats av detta.

    Nämligen att “således är även Maria- och helgon-myterna lika trovärdiga som sola scriptura”.

    Det har länge varit RKK en nagel i ögat med sola scriptura.

    Många kreativa bortförklaringar har uppfunnits. Martin Lembkes försök kan räknas till dessa.

    Det man givetvis vill dölja för lekmännen i RKK är att Jesus sände hjälparen Den Helige Ande som skulle påminna oss om allt som Jesus undervisade om.

    Därför anlitar katoliker, febrilt, döda människor att hjälpa och medla!

    /Kjell

        (Reply)

  20. Ulrika,

    Jo, det finns säkert mycket flera punkter man kan tillägga.

    Hon står ju för mysticismen som är en slags blandning av gnosticism, hindusim och animism.

    Det brukar talas om “kristna mystiker” men det är ungefär lika omöjligt att kombinera som “kristna prostituerade”.

    Troheten till Kristus och vandrandet med Honom har inget som helst med introspektion att göra.

    Märk väl att mysticismen alltid har haft en niche i RKK. Och nu försöker mystiker som Halldorf att låtsas att de inte redan utgör en del av den katolska synkretismen.

    /Kjell

        (Reply)

  21. Tack Kjell för pusselbitar som faller på plats. Mitt i allt får vi vara tacksamma när mystikern börjar sitt med “Jag upplevde….” En annan varningsklocka är när man direkt påstår, utifrån egna erfarenheter, eget tyckande o tänkande, att “Herren vill” “Herren säger.” I synnerhet när det sker hämningslöst i offentlighetens ljus.

    Du skall icke bära falskt vittnesbörd. Är det ett av 10 Guds bud?

        (Reply)

  22. Ulrika,

    Det allmänna uppdraget vi har fått är ju just att “pröva” sådana uttalanden.

    Inte är det väl något fel om någon säger: “Jag känner mej manad att…., vill ni vara snälla och pröva, tillsammans med mej om detta är från Herren.”

    Men när det blir: “Så säger Herren!” eller “protestera inte mot herrens smorde”, då är det fara på färde.

    /Kjell

        (Reply)

  23. Att pröva ska vara en daglig kristen rutin. Särskilt då man påstår sig “fått” någonting från Herren. Men “nu” börjar det tråkiga i min kommentar: Att uppmana till prövning har bland de som uppmanar till det blivit att utnyttja som en dimridå. Åtminstone i mina sammanhang. “Man” uppmanar till prövning som en slags entrébiljett att sedan få säga vilken rappakalja som helst. Krävs ingen Einstein för att begripa alla dessa falska ödmjukhetsvanor. Kort sagt: I allmänhet är “pröva mig” bara ord. Kanske till och med: “Våga inte pröva mig som är så ödmjuk att jag uppmanar till prövning….”

        (Reply)

  24. Mikael Karlendal tar missionsbefallningen på allvar och vill inte överlämna något till “slumpen”.

    Long live social media för spridandet av budskap.

    Kopierat från hans hemsida.

    /Kjell

        (Reply)

  25. Vissa texter får man ta och läsa en bit i taget. För mig brukar ett tecken på en sådan text vara när jag redan efter ett par raders läsning är påtagligt vimmelkantig. Det handlar inte om att ha olika språk eller om olika perspektiv utan om….en mix av verkliga och overkliga ord som till påtagligt mest liknar en saga.

    Följande mening i Katarina Halldorf Almontes text är en saga:

    “Han förnyar kyrkan, formar en hel, ny kyrka, genom att föra oss samman och hela gamla och nya sår i kroppen. Kristi kropp är en. Kyrkan är en.”

    Som barn tyckte jag mycke om sagor men de skulle ha någonting av verklighetsförankring i sig. Hattstugan var helt okej med tanke på att stugor faktiskt kan brinna ner om man leker med elden, särskilt när man blivit förmanad innan att inte göra det, och när den stackars ensamma mamman står bostadslös med 3 olydiga barn dyker den stränge men omsorgsfulle grå valrossprinsen (?) upp och bygger upp huset igen. Och gifter sig med stackars mor. Det var helt okej. Närmare verklig romantik kommer vi knappast.

    Kanske till någons stora överraskning gillade jag även knep o knåpet “finn 5 fel.”

    I stället för att peka på felen i Katarinas mening ovan vill jag föreslå en mer verklig variant på hennes text. Finn gärna 5 fel men skyll inte på mig att det blev rörigt.

    “Han förnyar varje individ som tar emot Sonen och genom Honom blir en ny skapelse.Formar sitt barn som helas genom Kristi Kors att tillhöra Kristi Kropp. Genom att föra barnet till sig själv och genom att föra oss till Korset ta emot den upprättelse och helande det ger i relationen med Gud. Kristi Kropp är en organism. Kyrkan är och förblir en splittrad organisation.”

    Ps. Kristi Kropp har Kristus som huvud. Kyrkans huvud orkar jag inte tänka på idag.

        (Reply)

  26. Ulrika skrev: “För mig brukar ett tecken på en sådan text vara när jag redan efter ett par raders läsning är påtagligt vimmelkantig.”

    Förstår precis hur du menar.

    Jag brukade ha svensk radio på i bilen när jag åkte till jobbet i Holland. Nyheterna var intressant att lyssna på.

    Men sedan kom det “meddelanden” som liksom bara var tomt svammel. Det visade sig alltid vara sport-nytt eller kultur-kvarten.

    Som tur är finns det ju en knapp man kan trycka på för att stänga av 🙂

    Och man kan switcha över till kassettspelaren med uppbyggliga sånger eller goda predikningar. (Då var mp3 ännu inte uppfunnet.)

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *