Kamera eller lykta

I vår tid brukar man likna ögat vid en kamera. Tekniskt sett stämmer det bra även om ögat är betydligt mer komplext än den del av kameran där ljuset fokuseras på något ljuskänsligt medium.

Moderna digitalkameror brukar ibland ha en liten ljuskälla, en ljusdiod, alldeles bredvid linsen. För utan ljus har man inte mycket nytta av en kamera.

Den käre läkaren, Lukas, skrev ner något som Jesus sade. Vi finner det i Lukas 11:34-36:

Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker. Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker. Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.”

Det torde vara klart att Jesus inte bara talar om ögats biologiska funktion här. Han använder sig av sin samtids tankar om ögat. Nämligen att ögat är en lykta i vars ljus vi tolkar och förstår verkligheten mer eller mindre korrekt.

Jesus sade något mycket märkligt. Han sade: Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.

Ordet som Lukas använder är “σκοπέω” (skopeo) som översätts, “se till”, “ge akt på”, “ha som ögonmärke”, “eftersträva”, “ha som föredöme”.

Det handlar således om något där vår egen handling, i form av mål och val, får stora konsekvenser för vår tro.

Det andra märkliga som Jesus sade var att det som vi tror är ljus, faktiskt kan vara mörker. Och eftersom detta är fysikaliskt omöjligt måste vi förstå att Jesus talade om att det vi tycker om, tycker är smart, tycker är vishet, faktiskt kan vara mörkrets villor.

Vi tar några relaterade texter ur GT

• Psalm 119:105
  Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
• Ords. 6:23
  Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, förmanande tillrättavisning är en livets väg.
• Ords. 20:27
  Anden i människan är en HERRENS lykta, den utforskar varje rum i hennes inre.
• Ords. 21:4
  Stolta ögon och högmodigt hjärta – de ogudaktigas lykta är synd.

En annan situation som Lukas berättar om talar om samma sak, fast utan bildspråk. Lukas 10:25-26:

Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: “Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?” Då sade han till honom: “Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?“

Här ser vi både kameran och lyktan, så att säga. Det som står skrivet i “lagen” är lyktan. Och den lagklokes tolkning var kameran.

Jag utgår ifrån att Jesus inte talade grekiska med den lagkloke och att Jesus således sade “Vad står skrivet i torah?” eller om vi hellre vill “Vad står skrivet i Guds Ord?”, GT, den Bibel som var tillgänglig för hans samtid.

Det jag vill peka på här är att Guds Ord är nödvändigt som lykta men att det inte räcker för att vi skall komma rätt i vår tolkning och våra strävanden.

Lukas återger en mycket viktig liknelse som Jesus berättade. Vi brukar kalla den “liknelsen om den förlorade sonen”. Den finns återgiven i Lukas 15:11-32. Den börjar med orden: “En man hade två söner.”

Jag utgår från att alla känner till liknelsen och att de flesta har vant sig vid att tänka på den yngre sonen, som drog ut i världen, bort från fadern, som den “förlorade” sonen. Men liknelsen slutar faktiskt med att fadern förgäves försöker övertala den surmulna hemmasonen att komma med honom in i huset och ta del i festandet.

Det finns många intressanta aspekter på denna liknelse och jag skall bara belysa några få av dem.

Bland åhörarna fanns det “publikaner och syndare” men också “fariséer och skriftlärda”. Och det var just de senare som blev lämnade hängande i luften när Jesus avslutade liknelsen utan att berätta hur det gick med hemmasonen. För det var nämligen helt i linje med deras tro att en syndare kunde få komma till besinning och återvända till Fadern och få förlåtelse och upprättelse. (Guds nåd är ingen nytestamentlig uppfinning!)

Men det var en chock att den laglydige hemmasonen kanske skulle missa stugans fest, en bild på himmelen, på grund av en “attityd”, fastän han hade fullgjort alla husets krav.

Om du läser hela sammanhanget från och med Lukas kapitel 15 till och med kapitel 19 så kan du se en hel del predikningar och liknelser som alla retade gallfeber på de ledande. Lukas berättar i 19:47-48 Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, men de kunde inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.

Ja, vad Jesus än var, politikst korrekthet kan vi inte beskylla honom för. Han tycks inte ha missat en enda chans att bota sjuka på Sabbaten, till exempel.

Men tillbaka till liknelsen.

Fadern stod och spanade och längtade efter sin son som hade dragit bort, ut i världen. Detta skulle vi kunna säga är en bild på Faderns ja till upprättandet av den brutna relationen.

Men det hade inte räckt för bortasonens frälsning om inte bortasonen själv hade kommit till besinning och erkännt sin totala konkurs om han inte själv svarade med ett ja.

Att Fadern erbjuder sitt ja även till hemmasonen är tydligt, men vi vet faktiskt inte om hemmasonen också svarade med ett eget ja. Och så länge han inte gjorde det fick han stå kvar i mörkret på ladugårdsbacken och missa himmelens glädje.

Frälsningen handlar om att vår relation med Gud blir återställd.

Hur mycket relation blir det i längden om allt hänger på ena parten?

Måste inte den andra parten åtminstone säga att han/hon vill vara med i relationen?

Paulus talar om Guds ja i 2 Kor. 1:19-20

Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss.

Lägg märke till att även här handlar det om Guds definitiva ja samtidigt som avsikten är att vi skall komma till besinning och gensvara med vårt ja för att Gud skall bli ärad genom oss.

En kär syster i Herren uttryckte det så:

Obalans i det “evangelium” vi förkunnar riskerar att leda till tron att alla blir frälsta eftersom Gud älskar oss. Det fulla evangeliet handlar för mig om att Herren inte stängt dörren för den som omvänder sig, och Han kallar oss var och en, men vi måste var och en vända om och gå in genom Hans öppna dörr.

Och en sådan obalans förekommer ofta i vår tids förkunnelser. Jag skall nämna några:

• Ortodoxa kalvinister tror på den dubbla förutbestämmelsen. Är du utvald så blir du frälst oavsett din egen respons.
• Vissa spädbarnsdöpande samfund kallar dopet för “kristnandet av bebisen”. Därmed vaggas medlemmarna in i en falsk förväntan att de därmed är “frälsta”.
• Joel Osteen predikar inte bara framgångslära, han talat även tydligt språk vad gäller synd, sinnesändring och omvändelse. Det vill säga, han tiger om det och predikar i stället att det räcker att vi vill oss själva det bästa, för det vill Gud också.
• De flesta förkunnare som sprider trosförkunnelsens villoläror lägger fokus på under och manifestationer. Om du bara är med i alla falska manifestationer kommer synd, sinnesändring och omvändelse i skymundan.
• Låt oss inte heller glömma villolärorna om skärselden och villolärorna om “allförsoningen”.

Det får räcka.

Jag tror att alla som vill förstå kan förstå.

Fast visst kostar det på att erkänna att man är en förlorad syndare. Man måste, i likhet med bortasonen först komma till besinning och se sig själv i Guds Andes Ljus!

Jag avslutar med en samling citat som en annan kär syster bidrog med:

Apg. 26:19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen, 20utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.

Jes. 55:6 Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära.

Matt. 16:24-25 Därefter sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig: så följe han mig.Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det

2 Tim 3:12 Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse.

Upp. 3:20 Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig

Apg. 14:22 och styrkte lärjungarnas själar, i det de förmanade dem att stå fasta i tron och sade dem, att det är genom mycken bedrövelse som vi måste ingå i Guds rike.

Jo, nog behövs det ett eget ja om vi vill ta emot den ofattbara nåd som Gud har givit oss med sitt rungande ja.

För en relation behövs det minst två parter!

/Kjell

Views: 37