Ett icke-folk

Detta blir ett försök att komplettera dopdebatten med det jag tror är bakgrunden för alla missförstånd och motsatta, låsta, positioner.

När baptisterna började bekänna sin tro fick de välja mellan olika slags förföljelser, ja även den grymma martyrdöden på en brandstapel, eller att avsvära sig sin tro.

Jag tror utan minsta tvivel att dopet bör ske av eget beslut efter att man själv har tagit ställning till tron och frälsningen. Och att det bara bör ske efter att man inser dess konsekvenser och betydelse. (Lägg märke till det lilla ordet “bör”.)

När jag var tonåring konfunderades jag av att majoriteten av mina skolkamrater deltog i något som kallades “konfirmation”. Ungdomar som struntade blankt i Guds Ord och det som hade med tro och frälsning att göra deltog i denna ritual. En formalitet.

Jag frågade då min far vad detta handlade om. Han gav mej ett svar som jag tror majoriteten av baptistiskt troende håller med om.

Han sade att när någon deltar i konfirmationen av eget val och med en personlig övertygelse så betyder det att den personen erkänner sitt barndop och vill leva för Herren.

Så tror jag fortfarande. Inte för att det var min far som sade det, utan för att jag själv har sett att vi har bröder och systrar med denna bakgrund som är Kristustrogna och lever för Herren.

Det ändrar ingenting i min övertygelse att nedsänkningsdop efter omvändelse, på egen begäran, är den bibliska modellen.

Nu har dopdebatten blossat upp och igen blir jag konfunderad.

Det visar sig nämligen att så länge baptistiskt troende tiger med sin övertygelse verkar allt vara frid och fröjd. Men ve dem som uttalar, och än värre motiverar sin övertygelse med citat ur Guds Ord.

Då kommer hoten och fiendskapen upp till ytan igen.

Summan blir att största delen av baptistiskt troende välkomnar bröder och systrar fastän de tror och vittnar att spädbarnsbegjutelse är den rätta vägen.

Men om de baptistiskt troende själva vittnar om sin tro kommer den gamla fiendskapen fram.

Detta vittnar för mej att det handlar om villfarelsens andemakter.

Nu vill jag försöka belysa hur det kan komma sig att det finns så mycket villfarelse och så mycket fiendskap.

Förbered dej på många bibelcitat!

Jesus har ordet och svarar på en fråga. Markus 4:9-12

Och han sade: “Hör, du som har öron att höra med!”

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna.

Då sade han till dem: “Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.”

Hur bra tycker du detta rimmar med missionsbefallningen?

Luk 10:21 I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: “Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja.

Prisa Gud för att han döljer sanningen för de visa och kloka?

Kanske kan man förstå det bättre med en alternativ översättning (parafras): “du har dolt detta för de sluga, fiffiga och högmodiga maktmänniskorna men uppenbarat det för de ödmjuka och obetydliga”.

Summan blir, oavsett översättning, att Gud döljer sanningar för vem han vill och uppenbarar det han vill uppenbara för dem han vill uppenbara det för.

Innan jag går vidare vill jag även visa på ett citat ur en GT-profetia som Paulus nämner i Rom. 10:19: Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede.

Jag tror att den profetian fick sin uppfyllelse i och med fiendskapen mellan hednakristna och judar. Ett folk som inte är ett folk syftar troligen på “Kyrkan” som institution och all ekumenik mellan kyrkliga institutioner. Ett dåraktigt folk står det i 1917.

En väsentlig skillnad mellan Guds Israel och inympade frälsta hedningar är att Gud utvalde ett folk. Alla som är födda av en judisk mor hör automatiskt till det folket oavsett hur personen i fråga väljer att leva som vuxen.

Resultatet av tecknet, omskärelsen, kan personen själv och alla som får tillåtelse, se resten av hans liv.

I det nya förbundet handlar det om ett personligt val som första steg för att bli räknad som rättfärdig och räknad som inympad. Med lite bildspråk kan vi säga att det sedan gäller att stå fast vid sitt val och vara trogen för att den inympade grenen skall överleva.

Innan man är straffmyndig i Guds ögon får man vara hedersmedlem i Guds Rike. För detta krävs det inga förbundstecken!

Jag vill citera en otroligt viktig bibelvers som har med förvirringen att göra. Jag börjar med den felaktiga översättningen i SFB (samma gäller 1917)

Gal. 6:16 Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, ja, över Guds Israel.

Denna vers är avsiktligt och traditionellt felöversatt på grund av den så kallade ersättningsläran som introducerades på 300-talet och ledde till korstågen runt år 1000.

Den läran säger att utkorelsen av folket misslyckades. Därför lät Gud denna utkorelse övergå till “Kyrkan”.

Den korrekta översättningen är:

Gal. 6:16 Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, och, över Guds Israel.

Jämför KJV:

Gal. 6:16 And as many as walk according to this rule, peace be on them, and mercy, and upon the Israel of God.

Reformationsbibeln:

Gal. 6:16 Och alla de som vandrar efter denna regel, må frid och barmhärtighet vara över dem och över Guds Israel.

Ännu i dag finns ersättningslärans sataniska gift kvar och även dess följder. Ena diket är att man anser att Guds Israel är avskaffat och kallar hednakristna så. Andra diket är att man klumpar ihop Guds Israel och hednakristna utan att göra någon skillnad. Det senare görs i olika former och på olika sätt.

En yttring av detta är att säga att dopet är det nya förbundets omskärelse.

Nu till förvirringens rötter!

2 Mos. 34:29-35

När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med HERREN.

Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom. Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. Därefter kom alla Israels barn fram till honom, och han framhöll för dem allt som HERREN hade sagt honom på Sinai berg. När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet.

Varje gång som Mose trädde fram inför HERRENS ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med HERREN.

Det var ingen lätt uppgift att leda ett bångstyrigt folk, så lite extra pondus med hjälp av ett självlysande ansikte var säkert en bra hjälp. Men det fick sina följder!

Paulus förklarar detta i 2 Kor. 3:12-18

Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände. Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det. Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses. Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.

Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.

(Off Toipc: En text som unitarer borde ha problem med!)

Men nu till saken. Paulus talar om ett “täckelse” som fanns kvar ännu när han skrev sitt brev. Detta täckelse finns fortfarande kvar för Israels barn har fortfarande stora svårigheter att känna igen deras egen Kung och Messias.

Låt oss nu se vad profetiorna säger om “täckelser”.

Jesaja 25:6-7

HERREN Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat. Han skall på detta berg göra om intet den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag.

Haka nu inte upp dej på att festmåltiden även bjuder på starkt, lagrat vin. Det det handlar om är att är att det kommer en tid innan detta när alla folk kommer att ha någon slags täckelse, eller slöja, så att de inte kan se (hela?) sanningen.

Guds Israel klagar med rätta. Klagovisorna 3:62

Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig. Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp. Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk. Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

Finns det någon som kan förneka att Israel alltid tillskrivs skulden och uppläggs straffet av media och “The New World Order”?

När tror du att detta startade? Jo, det startade när man började förbanna Abrahans ättligar och kalla den “gudsmördare” och i total förakt för Guds Ord proklamera att Gud har övergett sitt projekt Israel och i stället förklarat “Kyrkan” sitt nya Israel.

Ersättningsläran lade ett täckelse över hedningarna och i hundratals år blev villorna bara större och större på grund av att de förvillade följde sina (villo)lärare, kuvade av deras maktanspråk och rädda och förbjudna att själva pröva deras förkunnelse.

Jesus tog bort slöjan för sina lärjungar efter uppståndelsen. Lukas 24:44-47

Och han sade till dem: “Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses’ lag och hos profeterna och i psalmerna.” Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna. Och han sade till dem: “Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

Har du upptäckt att alla de religiösa institutioner som vill regera med makt även håller på med ockultism, vilket även kan översättas med hemlighetsväsen?

Paulus förklarar allt sådant av ondo. 2 Kor. 4:2-7

Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningenoch anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas samvete. Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade. Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet.

Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre, och oss såsom tjänare åt eder, för Jesu skull. Ty den Gud som sade: “Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken. Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.

(Off topic: Det är andra tongångar än de vi får höra från illustra och fantastiska apostlar som i egen kraft ställer till med ministries och “väckelser”.)

Vad Paulus påpekar är att präster, pastorer och predikanter kan göra gemensam sak med historiens alla makthungriga och hjälpa till att hålla kvar täckelset.

Vill man nu genom maktens organisationer behålla den falska kopplingen mellan omskärelse och dop är det kanske en god ide att lyssna på Paulus ännu en gång. Gal. 6:14-16

Men må det vara långt borta ifrån mig att jag skulle berömma mig av något annat än av vår Herres Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. Ty i Kristus Jesus gäller varken omskärelse eller förhud utan en ny skapelse. Och alla de som vandrar efter denna regel, må frid och barmhärtighet vara över dem och över Guds Israel.

Ser du löftet? Eller ser du bara hotet?

Jag avslutar med brevet till “församlingens ängel i Laodicea”. Det finns massor av spekulationer om dessa brev, och inte minst detta sista.

Syftar “Laodicea” på att den tidens troende (folk = laon) är splittrat i två läger (dikaios)?

Jag vet inte, men jag tycker det är mycket troligt att församlingarna representerar olika tidsåldrar. Och sannerligen har det aldrig tidigare varit så mycket makt och prosperity i predikan som nu i vår tid.

Upp 3:14

Och skriv till Laodiceas församlings ängel: “Så säger han som är Amen, den trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.

Du säger ju: ‘Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet’; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. Så råder jag dig då att du köper av mig guld som är luttrat i eld, för att du skall bliva rik, och att du köper vita kläder till att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja dina ögon med, för att du skall kunna se.

‘Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag.’ Så gör nu bättring med all flit. Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

Hur var det med de sovande jungfrurna i Matt. 25? De manades också att köpa olja. Men då var det för sent.

Så vitt jag förstår är det ännu inte för sent, men dagen randas med hast!

Lämna liberalteologi!

Lämna maktsystem!

/Kjell

26 thoughts on “Ett icke-folk”

  1. Kjell,

    1.
    Jag uppskattar din patos och ödmjukhet.

    2.
    När jag läser argument från de olika dopuppfattningarna så kan jag tycka båda har bra argument.

    3.
    Vad gäller förföljelse som har förekommit av baptister så är det mycket beklagligt.
    Kan det vara något som kan bidragit till “oförsonliget” mellan de olika dop-uppfattningarna?

    4.
    Barndöpta kanske bemött baptister “aggressivt” för att de känt sig som inte “bra kristna” (B-laget)?

    5.
    Om troendedopet på egen bekännelse är det korrekta, hur ska då barndöpta betraktas… Är de riktigt frälsta etc?

    6.
    Nu finns det en del som tror att det riktiga dop-sättet ska ske i “… Jesu Kristi Namn.”
    för att dopet ska vara ett riktigt dop. De hävdar att baptister inte är korrekt döpta.
    Det finns alltså ytterligare en dopsyn…

    7.
    Hur tänker du om det att tillvägagångssättet för vattendop inte är detaljerat beskrivet i Bibeln?

    8.
    Hur tänker du om det här (som inte direkt har med vattendopet att göra) :
    Jesu offerdöd på korset omfattar alla människor. Även ett foster som dött i sin mammas mage.

    9.
    Tips (som inte är ett inlägg i dopdebatten):
    En länk till Youtube, undervisning med Sven Reichmann – Kyrkans plats i samhället (bildspel till)

    http://www.youtube.com/watch?v=NKed_zTOfhc

    Med vänlig hälsning
    A.J.

        (Reply)

  2. A.J.,

    Det är midnatt här, där jag bor. Återkommer i morgon med mina tankar på alla punkter du nämner. Men vill genast svara på punkt nummer 5:

    Om troendedopet på egen bekännelse är det korrekta, hur ska då barndöpta betraktas… Är de riktigt frälsta etc?

    Jag har deklarerat mina tankar om detta ett flertal gånger den senaste tiden. Även i denna bloggpost kan du läsa vad jag tror om detta.

    Men jag repeterar det gärna igen, för om man har missat det vore det ledsamt.

    Svar:

    Ja! Jag tror att barndöpta, som av eget val vill följa Herren och erkänner sitt dop, alltså tar konfirmationen på allvar, må räknas som döpta.

    Och jag har anledning att tro att även Herren räknar dem som döpta.

    Det finns många Kristustrogna bröder och systrar med just denna bakgrund.

    Jag vill dock tillägga att jag inte tror att de gör något fel om de senare skulle vilja låta döpa sig som bekräftelse på omvändelsen och deras val att följa Herren.

    Det är fel att belasta deras samveten med anklagelsen att ett så kallat “omdop” är mot Guds vilja.

    Det är även fel att manipulera, eller tvinga dem till ett beslut om dop igen.

    Detta är min mening och jag känner personer som inte håller med mej.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,

    Kjell…

    Du svänger igen… Och motsäger dig själv.

    Ingen ska tvinga någon till någonting, utan undervisa i och predika Guds Ord.

    För om TRON kommer av predikan, så kommer Herren själv att uppenbara att det bara finns ETT dop – det förstår den pånyttfödde vid omvändelsen och är villig att ingå ett Förbund och bli Jesu lärjunge – bli ‘sammanvigd’=döpt till Kristus. -> Troendedop.

    Inga ‘tvångsäktenskap’ eller magi med andra ord utan undervisning i den sunda läran om vad det innebär att medvetet hålla ett Förbund med Herren.
    …..

    //Mvh.

        (Reply)

  4. Deborah,

    Nej Deborah, jag svänger inte en enda grad.

    Att du sedan inte kan skilja på läran, lärarna och dem som vuxit upp i en viss lära har alltid varit ditt problem.

    Du har det gemensamt med S-E Sköld. Båda anser ni er tydligen äga den fulla sanningen som ger er rätten att uttala era fatwor till höger och vänster.

    Jag viker inte det minsta från min bekännelse att den bibliska modellen är just troendedop.

    Du skriver att: “ingen skall tvinga någon till någonting”.

    Håller med dej helt i detta uttalande.

    Gå nu själv och agera i enlighet med denna din bekännelse.

    Och vill du fortsätta att kommentera här (vilket du troligen inte vill) får du finna dej i att uttrycka dej tydligt utan skymfande formuleringar.

    Citera gärna det någon har skrivit och ge din tolkning av det på ett bestämt men hövligt sätt.

    Citera gärna Guds Ord och ge din tolkning av det på ett sammanhängande sätt.

    För att i möjlig mån motverka de negativa effekterna av din kommentar vill jag ånyo understryka följande:

    Det finns många tillgivet Kristustrogna bröder och systrar, som vuxit upp i en barndopstradition, och vars liv karaktäriseras av Andens frukt och helgelse.

    På frukten skall man känna igen dem.

    Samma gäller även dej och mej!

    /Kjell

        (Reply)

  5. A.J.,

    I och för sig handlar denna bloggpost om hur skarpa meningsskillnader uppstår, men dina frågor är viktiga.

    1. Jag uppskattar din patos och ödmjukhet.

    Väldigt många håller inte med dej. De kallar mej för “storslägga” och aggressiv besserwisser och andra komplimanger i den stilen.

    Sedan finns det även (som du har sett) dem som tycker att min slägga är för liten och anser att jag talar med kluven tunga.

    2. När jag läser argument från de olika dopuppfattningarna så kan jag tycka båda har bra argument.

    Ena sidan argumenterar med bibeltexter som bokstavligen berättar om vad som skedde.

    Andra sidan argumenterar med avsaknad av bokstavliga bevis och grundar sig på det de kallar självklarheter.

    Enda sättet att få fred är att erkänna det vi inte vet och konstatera att vi inte kan bli eniga så länge som exklusivisterna på båda sidor vill förbjuda den andra sidan att tro det de tror.

    Argument baserade på att något inte nämns är mycket svaga, och om man kombinerar detta med självklarheter så kan man “bevisa” vad som helst.

    3. Vad gäller förföljelse som har förekommit av baptister så är det mycket beklagligt. Kan det vara något som kan bidragit till “oförsonliget” mellan de olika dop-uppfattningarna?

    Det tror jag säkert. På samma sätt som “Kyrkans” fiendskap och hat mot Guds Israel har satt spår som inte kommer att utplånas förrän Herren kommer tillbaka.

    Och på samma sätt som vita handelsmän och kolonister behandlade afrikaner som “commodities”, handelsvara, och detta aldrig kan göras ogjort.

    Den ande som drev barndöparna till att misshandla, tortera, förfölja, dränka och mörda på brandstapeln var inte Den Helige Ande.

    Det talar sitt tydliga språk om lärans ursprung.

    4. Barndöpta kanske bemött baptister “aggressivt” för att de känt sig som inte “bra kristna” (B-laget)?

    Realitycheck! Förföljelserna skedde när den katolska kyrkan menade sig vara A-laget. Och det menar RKK fortfarande.

    Förföljelserna i Sverige utgick från Svenska Kyrkan som till stora delar är en RKK filial.

    Man får vara avsiktligt historielös om man vill försvara din teori om detta.

    Barndöparna kräver fortfarande av baptistiskt troende att de “skall erkänna spädbarnsbegjutelsen som ett fullvärdigt dop”. Detta hoppas de på skall ske genom en “dopväckelse”.

    De blir inte nöjda förrän baptistiskt troende avsvär sig sin tro och bekänner att de gör fel i att förmena spädbarnen dopet.

    Detta kommer inte att ske!

    5. Om troendedopet på egen bekännelse är det korrekta, hur ska då barndöpta betraktas… Är de riktigt frälsta etc?

    Jag har svarat dej utförligt på detta i en separat kommentar ovan.

    Och som du ser uteblev inte protest.

    6. Nu finns det en del som tror att det riktiga dop-sättet ska ske i “… Jesu Kristi Namn.” för att dopet ska vara ett riktigt dop. De hävdar att baptister inte är korrekt döpta. Det finns alltså ytterligare en dopsyn…

    Bibeln talar om att döpas i vatten till Kristus.

    Den kommentator som kallar sig lärjungen lutar åt den så kallade “Jesus Only” läran. Detta är en irrlära!

    Det viktiga i dopet är att det sker till Kristus på grund av dopkandidatens egen vilja och bekännelse.

    7. Hur tänker du om det att tillvägagångssättet för vattendop inte är detaljerat beskrivet i Bibeln?

    När Jesus botade sjuka gjorde han alltid på olika sätt. Förgäves söker många efter ett knep, eller en metod. En ritual som tvingar Gud att svara på bön.

    Därför tror jag att Gud i sin nåd såg till att det inte finns några detaljerade beskrivningar av handlandet.

    Det finns dock tydliga ledtrådar. Ett exempel är Filippus och hovmannen som båda steg ner i vattnet.

    I Sverige finns det ingen brist på floder, sjöar och havsstränder som duger bra.

    I norra delen av det land jag bor i är människor fattiga och hämtar vatten ur dypölar där man inte ens skulle kunna dränka en mus. Inte har de heller pengar att resa 50 mil till närmaste flod, sjö eller hav.

    Jag är övertygad om att deras bestänkelse duger i Herrens ögon, för Herren ser till hjärtat.

    8. Hur tänker du om det här (som inte direkt har med vattendopet att göra) : Jesu offerdöd på korset omfattar alla människor. Även ett foster som dött i sin mammas mage.

    Man blir inte med “foster” eller “cellklump”, man blir med barn. Psalm 139 anger med stor tydlighet att Gud börjar väva i och med befruktningen.

    Jag kan inte tolka det annat än att det handlar om en fullvärdig individ i Guds ögon och att abort är mord.

    Visserligen utgör födelsen en sorts gräns som passeras. Men var barnet inte ett barn en dag innan? En vecka innan? En månad innan?

    Alla gränser annat än befruktningen är arbiträra och heretiska.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Kjell,

    “Nej Deborah, jag svänger inte en enda grad.”

    Om jag läser dig rätt Kjell så får jag inte det till att du säger emot dig själv. Jag håller med dig med synen på att den som blir efterföljare till Herren vid konfirmationsåldern kan räkna barndopet som sitt dop.

    Varför? Så här går mina tankebanor.

    Döpt till Kristus blir du när tron fötts och du gensvarar på Herrens kärlek och får syndernas förlåtelse. Det är DÅ du begravs med Herren i dopet, inte när du fysiskt stiger ner i vattnet. Den yttre handlingen visar ju bara vad som redan skett. Finns alltså inget magiskt i själva nedsänkningen i vattnet.

    Jag förespråkar att man fysiskt döps i vatten för det är så Skriften lär. Men nödvändigt? Nej, för om det är nödvändigt, har man då inte tillskrivit den magi och gjort själva handlingen frälsande?

    Därför tror jag att konfirmanden som blir troende kan om han/hon vill räkna barndopet som sitt dop. För det viktigaste är ju dopet som redan skett invärtes!

    Tänker jag fel?

        (Reply)

  7. Andreas Frost skrev:

    Döpt till Kristus blir du när tron fötts och du gensvarar på Herrens kärlek och får syndernas förlåtelse. Det är DÅ du begravs med Herren i dopet, inte när du fysiskt stiger ner i vattnet. Den yttre handlingen visar ju bara vad som redan skett. Finns alltså inget magiskt i själva nedsänkningen i vattnet.

    Tack Andreas att du hjälper mej att sätta ord till detta. Gott att komplettera varandra så att flera kan förstå.

    Och eftersom Gud vet allt om historien, nuet och framtiden blir ordningsföljder mindre viktiga för Honom än hjärtats tankar.

    Vilket inte ändrar min uppfattning om den bibliska modellen.

    /Kjell

        (Reply)

  8. Andreas Frost,

    Kan bara säga Amen till det.

    Mitt vittnesbörd: Ej barndöpt, ej vuxendöpt, inte Vattendöpt på något vis.

    Jag mötte Herren i syndaånger i mars i år efter att jag känt hans närvaro hela mitt liv.
    Jag blev botad från ett alkoholberoende och har efter den dagen inte velat se åt alkohol, fick nåden att bli en annan människa för min familj på många sett.

    Dopet vill jag göra inför människor och andevärlden som en bekräftelse på Hjärtats omskärelse genom anden och inte som ett tvång för att bli inskriven i en församling.
    Jag förstår inte varför man vill göra Herren mindre.
    Reichman säjer” vi utför bara terapiarbete, Herren klarar allt själv” 🙂

    Jesus är Adonai

    Mvh Micke

        (Reply)

  9. Micke skrev: “Dopet vill jag göra inför människor och andevärlden som en bekräftelse på Hjärtats omskärelse genom anden och inte som ett tvång för att bli inskriven i en församling.”

    Om du läste min föregående bloggpost “Det blir invecklat” så såg du kanske att jag visade hur dopsynen, synen på sakramenten, församlingssynen och synen på frälsningen hänger ihop och påverkar varandra.

    Det är tyvärr inte ovanligt att de som döps därmed automatiskt blir medlemmar i en församling. Men jag tror att det även finns församlingar som är villiga att döpa utan detta medlemstvång.

    Felet, om jag får kalla det så, ligger i bokförandet av medlemmar. Eftersom jag har flyttat både nu och då har jag besökt flera olika församlingar. Både församlingar med medlemsmatrikel och församlingar utan.

    Jag har hittills inte sett några goda frukter av medlemsmatriklar. Däremot har jag sett åtskilliga dåliga frukter av detta, i form av tvång och maktmissbruk.

    Må Herren leda dej till en församling som inte tvingar besökarna till att följa människoregler.

    /Kjell

        (Reply)

  10. Vill förtydliga att jag inte försvarar spädbarnsdop. Barn tror inte och behöver inte heller omvända sig. Döpa sig bör man göra vid sin omvändelse. Ja, jag skulle rekommendera den omvände att låta döpa sig ÄVEN om personen är spädbarnsdöpt. För denna gången gör man det av egen vilja.

    Vad jag menar med ovan kommentar är bara det att om personen av någon anledning inte vill döpa sig så är han/hon ändå mitt syskon i Herren. Den som tror ska bli frälst. Vi blir inte frälsta först när vi sänks ner i vattnet. Tron frälser, inte det fysiska dopet.

    Om vattnet skulle vara ett måste vill jag gärna se skriftbevis för detta.

        (Reply)

  11. Andreas Frost skrev: “Vill förtydliga att jag inte försvarar spädbarnsdop.”

    Det var nog ingen som trodde att du gör det. Men jag tror att du skiljer på lära, lärare och dem som drabbats av läran.

    Tillkommer att de som fötts in i en barndöpande familj sedan måste försöka göra det bästa av situationen.

    Om de tillhär en troende familj måste de ofta välja mellan att låta troendedöpa sig och därmed skada relationerna i familjen, eller acceptera att de inte fick minnas när de döptes och tacka Gud för nåden att han ser till deras hjärtan.

    Jag drar gärna parallellen med äktenskap som arrangeras av föräldrarna medan barnen är för små att förstå vad som händer.

    Dessa barn tvingas sedan att bryta familjebanden eller acceptera detta tvångsäktenskap. Och erfarenheten visar att procenten “lyckade” äktenskap i den kategorin är ungefär samma som hos dem som gifter sig av egna val.

    /Kjell

        (Reply)

  12. Dopdiskussionerna är tillräckligt komplicerade utan att sidospåra och introducera trojanska hästar.

    Jag har skrotat den kommentar som gjorde detta och all respons på den kommentaren.

    Den som vill missionera med egen agenda råder jag att skaffa en egen blogg. Det är gratis.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Signaturen Jonasq har skrivit många väldigt bra kommentarer som svar till barndöpare. Hans argument är sakliga och övertygande.

    Här följer ett mycket bra svar till en barndöpt som är lutheran.

    Att betrakta kristna i andra traditioner som “andra klassens kristna” är en svår synd. Så får vi helt enkelt inte tänka, oavsett dopsyn. De som har tagits emot av Jesus Kristus skall vi också ta emot.

    Det här med att inte “undanhålla den goda gåvan från barnen” är inget resonemang som en troendedöpare förstår. Dopet är för oss ingen god gåva som man kan ge bort till sina barn, utan ett uttryck för tro på Kristus, på att vi som troende är förenade med Jesus i hans död och uppståndelse. Detta kan inte ges bort utan enbart tas emot personligt genom evangeliets ord.

    Vill inte märka ord men när du i anslutning till detta talar om att “tron växer till” blir jag också lite tveksam. Visst finns det ett växande i tron, men den initiala tron uppstår genom att höra evangeliet. Här verkar Gud tro i våra hjärtan och vi föds på nytt, blir nya skapelser som tillhör Gud. Att döpa någon innan Gud har verkat tro och när det följaktligen inte finns någon nya skapelse är ur troendedöpar-perspektiv bakvänt. Det vore lika underligt att fira nattvard innan man tror på Kristus, för att i förhand säkra Guds verk. Vi kan helt enkelt inte få ihop denna praktik med NTs ord och den uppenbarade relationen mellan tro och respons, det inre och det yttre.

    Det stämmer inte att vi skiftar fokus från Gud till människa när vi framhåller troendedopet. Vi tror på Guds förekommande nåd, men inte att den ges utifrån släktband via föräldrar till barn. Vi tror att den förekommande nåden kommer till oss i evangeliet. Där är vi helt passiva, vi gör inget, vi försöker inget, vi bara drabbas av evangeliet och finner oss – till vår egen förundran – tro att Kristus är “för oss utgiven”. Allt är Guds initiativ, allt är Guds nåd, från början till slut. Genom evangeliet verkar Anden både omvändelse och tro i våra hjärtan, och på detta gensvarar vi, men även det gensvaret är möjliggjort av den helige Ande som verkar i oss. Att låta döpa sig som svar på detta är alltså ingen motprestation, det är en frukt av att ha drabbats av Guds nåd, det är att “tro med kroppen”, att låta Guds vilja ske med våra liv. Ingen prestation således!

    Jag är förvånad över att Mikael inte lyfte fram det starkaste argumentet för barndopet, vilket du gör implicit i ditt inlägg här, nämligen Guds initiativ i frälsningen, den förkommande nåden. Det är inte svårt att se hur barndopet kan vara ett uttryck just för Guds verk som är hans initiativ allena, och helt baserat på nåd. Det är en helt rätt teologisk tanke, helt i enlighet med evangeliet. Dock förlägger inte NTs undervisning Guds initiativ och förekommande nåd till dopet utan till evangeliet och evangeliets förkunnelse. DÄR verkar Gud i våra hjärtan helt utan oss.

    Sanningen skall göra oss fria!

    /Kjell

        (Reply)

  14. Det kan vara värt att försöka läsa följande kommentar skriven av signaturen PaxVobicum62.

    Jag skriver försöka läsa för det snällaste jag skulle kunna kalla detta är “flum”.

    De relevanta bibeltexterna har Mikael K redan tagit upp, och jag vill helst inte ge mig in i det exegetiska träsket igen ;-). Dels har jag inte har den erforderliga detaljkunskapen, och dels kan jag likt Mikael K konstatera att det sällan leder någonvart. Den som för tilfället gör den “bästa” exegesen vinner debatten tilfälligt, tills den andra sidan återkommer med en ännu fyndigare analys. Det blir en perpetuum mobile, och ingen vinner debatten slutgiltigt.

    Jag försöker istället höja diskussionen till en högre abstraktionsnivå för att försöka se mönster och helhet i de olika alternativen.

    Som kort kommentar kan jag dock säga att det inte är frälsning utan tro det handlar om, utan att dopet är ett fundament på vilket man bygger sin tro vidare, och som man kan falla tillbaka på när man misslyckas. Jag tror att även detta är ganska väl avhandlat tidigare av Mikael K.

    Notera att om man tar ett steg uppåt på “abstraktionsstegen” så blir det mindre konkret.

    I en annan kommentar skriver samme PaxVobicum62 följande: “Det jag menade med ‘den goda gåvan’ som man inte vill undanhålla sina barn är just Guds förekommande nåd.”

    Och, är det inte just detta som det ständigt handlar om?

    Barndöparna kommer hela tiden tillbaka till detta “mystiska” som Gud gör i “dopet” om dopförrättaren bara uttalar de “rätta” orden.

    Vi baptister förstår inte detta! Och vi kommer nog aldrig att förstå det. (Jämför Jonasq’s kommentar ovan.)

    Barndöparna kan inte förklara det med något konkret utan måste “klättra upp högre på abstraktionsstegen”.

    Sanningen är att inte heller barndöparna vet vad detta mystiska är i praktiken.

    /Kjell

        (Reply)

  15. Broder Lennart Jaretag har publicerat en artikel som heter Standby.

    Som titeln anger handlar det om att vara redo, utan ytterligare initiering, funka på ett visst sätt. I detta fall att ha anammat villoläror som leder till att man accepterar Antikrist som den självklare världsfrälsaren när han ger sig till känna.

    I avslutningen på artikeln tar Lennart även upp dopet, helt kort:

    Så vad är då summan av denna ganska allvarliga artikel? Jo, du måste vara vaksam över var du doppar tårna. Du måste vakta på dig själv så att du inte ger dig in i någon annan invigning än det kristna troendedopet.

    Som väntat ledde detta till frågetecken i det spända tillstånd som just nu råder angående dop. Och inte helt oväntat skrev Berndt Isaksson följande i sitt samtalsforum:

    Jag fick ikväll ett mail där det frågas hur jag ser på begreppet ”det kristna troendedopet” som Jareteg använder i ovan citat. Jag svarade att för mig är det kristna dopet alltid ämnat att vara ett TROENDEdop. Någon annan möjlighet finns inte. Oavsett när vi tog emot dopet så är vi kallade att leva i TRO och bekännelse till det dop vi en gång mottog. Ingen kan säga att man har sin ”salighet och frälsning” garanterad bara därför att man en gång döptes. Nej, vi är kallade att leva i tro på det som dopet handlar om, NÄMLIGEN att vara döpt till Jesu död och uppståndelse och för det behöver vi hela livet och säkert hela evigheten för att utforska och förundras över. Lev därför i TRO på det som dopet handlar om, bekänn dig till det oavsett om du tog emot dopet när dina föräldrar bara fram dig eller om du tog emot dopet senare i livet.

    Låt oss börja med det bekännelsedöpare och spädbarnsdöpare har gemensamt. (Jag undviker avsiktligt ordet “troendedop” just nu för att kunna visa på var likheterna ligger, och även peka på skillnaderna.)

    Vi tycks vara ense att dopet är (eller blir) verkningslöst utan tro. (Notera att jag undviker att använda termen “meningslöst”.)

    Vi tycks även vara ense om att den “tro” det handlar om är den frälsande tro som omtalas i Bibeln.

    Fast då blir det ju lite knepigt vad gäller enheten, för den tron “kommer av predikan” (Rom. 10:17) enligt Skriften. Och Paulus förklarar i sammanhanget (Rom. 10:9-10) att det handlar om “hjärtats tro”, alltså det man fullständigt har anammat, i kombination med “munnens bekännelse”.

    Om vi nu lämnar dem som inte tror därhän och bara talar om dem som någon gång i livet “kommer till tro” så blir det tydligt var skillnaden ligger.

    För att använda Jaretegs term “standby” så kan man således säga att den spädbarnsbegjutne, som uppenbarligen inte kan ha den tro som Paulus talar om, “fick ta emot” ett dop som är verkningslöst ända tills han kommer till tro. Efter detta blir det ett troendedop om han själv erkänner det som ett dop.

    För den som först kommer till tro, och som följd av det låter döpa sig, är dopet ett “troendedop” så fort han lyfts upp ur vattnet.

    Nu är det ju faktiskt även så att man kan påverka tankebanorna ordentligt med ordval och retorik.

    • Hur ofta talas det i Bibeln om “att ta emot dopet”?
    • Hur ofta talas det i Bibeln om “att leva i dopet”?
    • Hur ofta talas det i Bibeln om “att bekänna sig till sitt dop”?

    Jämför nu summan av ovan nämnda tre med hur ofta det talas om “att låta döpa sig”.

    Ett spädbarnsdop är således verkningslöst tills personen i fråga kommer till tro, om man inte tror på predestination. I detta fall förutbestämmelse att bli frälst.

    I kommentaren innan den jag citerade ovan skrev någon: “Att bibelförankringen saknas, verkar många gånger vara underordnat i dessa härskartekniker.”

    Så sant som det är sagt!

    /Kjell

        (Reply)

  16. Berndt skrev: Jag svarade att för mig är det kristna dopet alltid ämnat att vara ett TROENDEdop. Någon annan möjlighet finns inte. Oavsett när vi tog emot dopet så är vi kallade att leva i TRO och bekännelse till det dop vi en gång mottog.

    Enligt ovanstående utsago finns det bara ETT enda TROENDE dop. Alltså jämställs här en spädbarns begjutelse, med ett vuxendop [som är = en medveten troshandling!]

    Fast hur ett spädbarn skall kunna leva i tro, förstår jag dock inte, eftersom detta är ett medvetet beslut? Tron kommer först, enligt Ordet, och åtföljs sedan av beslutet att låta döpa sig!

    Man kan inte vända på steken, vilket Kyrkan har gjort, eftersom det ena förutsätter det andra. Det står ingenstans i Skriften att den som först blir döpt och sen kommer till tro?

    Och hur man [retroaktivt] skall kunna leva i bekännelse till ett “dop” som man inte personligen var med om att besluta, förklarar inte Berndt? Dopet är väl en medveten proklamation om att man har kommit till tro!

    Den frågeställning som därför infinner sig hos mig är: Är det Skriften, eller traditionen som skall vara normerande, för Jesu lärjungar?

    /Antonia

        (Reply)

  17. Antonia skrev:

    Och hur man [retroaktivt] skall kunna leva i bekännelse till ett “dop” som man inte personligen var med om att besluta, förklarar inte Berndt? Dopet är väl en medveten proklamation om att man har kommit till tro!

    Den frågeställning som därför infinner sig hos mig är: Är det Skriften, eller traditionen som skall vara normerande, för Jesu lärjungar?

    Och det är väl just där som skon klämmer. Kanske klämmer den lite grand i båda riktningarna.

    Man kan givetvis debattera över vilka föjande text handlar om: Jesaja 65:24 “Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra.”

    Personligen tror jag att detta beskriver det faktum att Gud inte är bunden i tiden, som vi är.

    Gud har, så att säga, en hel evighet att lyssna på en bön utropad i en akut nödsituation.

    Visst är ordningsföljder viktiga ur vårt perspektiv och därmed även vad gäller vår lydnad.

    En sådan handlar om sexuell gemenskap och vigsel. Ingen ärlig kristen kan förneka vilken ordningsföljd som anges av Guds bud.

    Men inte heller tror jag att det finns många som skulle förorda skilsmässa på grund av fel ordningsföljd, eller tveka att låta nåd gå före rätt efter vigseln.

    Ännu knepigare blir det ju om man har vuxit upp i en tradition där man från barnsben har itutats irrläror.

    Det skulle bli rätt tomt i Himmelen (som enligt rapport har oräkneliga skaror) om bara de som uppfostrats i fläckfri lära fick vara med.

    /Kjell

        (Reply)

  18. Kjell,

    Kjell: Förstår hur du resonerar, visst, Gud är inte bunden av en viss ordning eller tid!

    Men exemplen du gav handlar ändå om medvetna handlingar av vuxna personer.Och det är just detta som är min poäng.

    Spädbarns bejutelsen förutsätter att någon annan bestämmer i barnets ställe, att döpa det. Och både tron och dopet, menar jag, är – och måste vara- personliga val och kan därför inte ” på tvingas” ett omedvetet spädbarn

    Gud ställde dit kunskapens träd i lustgården för att vi själva skulle ha ett val! Han tvingar aldrig någon att tro på/lyda Honom!

    Vi kan därför inte göra undantag till regel, allt handlar om; vad säger Ordet? Våra misstag/felval, som ansvarstagande individer, ger oss ingen rätt att varken lägga till eller dra ifrån något från skriften.

    När felaktiga val ändå sker, kanske av okunnighet, eller p.g.a köttsliga svaghet, då finns givetvis ALLTID Guds nåd där (Annars skulle det ju vara kört för oss alla)

    Men att hävda, och undervisa om ett ‘dop’ – som inte är skriftenligt, och som sker mot bättre vetande, är att göra uppror mot Guds uttalade vilja! Som Herren sade till Saul:

    1 Sam. 15:23 Ty gensträvighet är trolldomssynd, och motspänstighet är avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han ock förkastat dig, och du skall icke längre vara konung.

    Annars hamnar vi i den positionen att det är upp till var och en; (godtycke) att avgöra vad som är Guds uttalade vilja; och då kan ex-vis skriften allena ersättas med enhet allena. Är det inte just detta vi ser hända nu, inom Charta Oecumenica?

    Som jag ser det, är det denna brist på EN absolut Sanning, som är själva orsaken till den splittring som bl. a dopfrågan orsakar i Kristi kropp!

    Men som även är själva grund förutsättningen för att Antikrist skall kunna lura en hel mänsklighet, att till slut falla ner och tillbedja honom.

    /Antonia

        (Reply)

  19. Hur ofta talas det i Bibeln om “att ta emot dopet”? Svar: O gånger
    Hur ofta talas det i Bibeln om “att leva i dopet”? Svar: O gånger.
    Hur ofta talas det i Bibeln om “att bekänna sig till sitt dop”? Svar: O gånger.

    Jämför nu summan av ovan nämnda tre med hur ofta det talas om “att låta döpa sig”.
    Svar: O gånger när jag sökte i Folkbibeln. 🙁
    Mvh

        (Reply)

  20. Antonia,

    Som du vet tycker jag att det är mycket väsentligt att skilja mellan läran, lärarna och de som drabbats av läran.

    Att jag anser läran vara felaktig vet du.

    Hur Herren handlar med lärarna överlåter jag mycket gärna åt honom.

    Kristustrogna barndöpta anser jag vara bröder och systrar. Absolut ingen fråga om A-klass och B-klass.

    Övertygelsen angående dopet kan aldrig bli rätt genom att tvinga någon eller skuldbelasta.

    Den biten måste vi överlämna åt Den Helige Ande.

    /Kjell

        (Reply)

  21. ,

    Det finns två uppmaningar i Apostlagärningarna där det handlar om dopet till Kristus och där det faktiskt står “låt döpa”:

    Apg. 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.
    Apg. 22:16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

    (Inom parentes finns det många texter som handlar om att låta döpa sig när det handlar om Johannesdopet. Men vi talar här om dopet till Kristus.)

    Jag vet att de flesta texter i 1917 där det är översatt “lät döpa sig” inte ordagrannt stämmer med grundtexten där det står “döptes”.

    Dock anger sammanhanget att det var på egen begäran. Så då blir ju ändå andemeningen att de lät döpa sig. Det handlar om 6 texter om jag har räknat rätt.

    Så totalt vill jag mena att det finns 8 texter där du hittade 0.

    Att “ta emot dopet” eller “leva i dopet” finns inte ens antytt.

    Att “bekänna sig till dopet” är något som endast blir meningsfullt om man kommer till tro efter dopet.

    /Kjell

        (Reply)

  22. Kjell,

    Kjell,

    “Kristustrogna barndöpta anser jag vara bröder och systrar. Absolut ingen fråga om A-klass och B-klass.”

    Det är alldeles riktigt, som du skriver! Detta anser också jag.

    Det som var kontentan av det jag skrev var att om man fortsätter att predika/försvara ett katolskt barndop, för att anpassa sig till den falska ekumeniken, då handlar man mot bättre vetande och gör uppror mot Guds Ord!

    Att lägga till eller dra ifrån något som inte explicit finns i skriften är allvarligt, och vi är skyldiga/uppmanade att pröva allt och att inte låta oss bedras.

    Alla sådana läror får ju allvarliga konsekvenser, för hela Kristus kroppen!

    /Antonia

        (Reply)

  23. Kjell, naturligtvis står jag på din sida när det gäller troendedopet, men jag sökte just på orden “låta döpa sig” och det blev O träffar i Folkbibeln.

    De texter du anger säger i sak precis detsamma som “låt döpa sig” och det visar att “otrosdopet” inte har någon som helst grund i Skriften. Någon ställföreträdande dop eller att tron eventuellt kommer ca 15-20 år efter dopet, finner vi bara i kyrkliga skrifter och katekeser från samfund som inte velat ta förföljelsen som finns (fanns) när det gäller det bibliska dopet.
    Heder till de få idag som står för ett äkta klassisk baptistisk dop. 🙂

        (Reply)

  24. Kjell,

    Du skrev tidigare: ” Hur Herren handlar med lärarna överlåter jag mycket gärna åt honom.”

    Har gått och grunnat lite på detta och undrar hur du tolkar (ex.vis) nedanstående citat? Hur mycket får man lägga till, dra ifrån, för att gå utöver Kristi lära?

    Själv tolkar jag nog det som att Herren har överlåtit åt oss, (församlingen) att göra denna bedömning!

    2 Joh 1:9 “Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. 10 Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11 Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

    1 Joh. 2:24 ” I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.”

    Mvh,

    Antonia

        (Reply)

  25. Antonia skrev: “Hur mycket får man lägga till, dra ifrån, för att gå utöver Kristi lära?”

    Sammanhanget anger väl vad Johannes talar om?

    Jag citerar i samma ordning som du.

    2 Joh. 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

    1 Joh. 2:22-23 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.

    Jag anser att det är tydligt vad Johannes här syftar på med “Kristi lära”.

    I SFB används kombinationen “Kristi lära” bara på två ställen. Dels i 2 Joh. 1:9, dels i Heb. 6:1, men i grundtexten står det inte samma sak.

    Ordagrannt står det i Heb. 6:1 “grunderna i Kristi ord”. Bara i 2 Joh. 1:9 står det ordagrannt “Kristi lära”. Uttrycket finns inte i resten av NT.

    Därav min tolkning att Johannes avser förnekandet att “Jesu är Kristus, som har kommit i köttet”.

    Samme Johannes skrev ju även:

    Joh. 1:1-4 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus.

    Och Joh. 1:14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

    Samma sak som han skriver i kortare form i 1 Joh. 1:7.

    Därför släpper jag inte heller in kommentarer som med svepskäl förnekar detta.

    /Kjell

    PS. En liten ovidkommande not. I 1 Joh. 1:9 står “εν τη διδαχη του χριστου” faktiskt två gånger.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *