Tionde, givande och tjuvar

När Jesus dog på Golgata så avskaffade han alla lagar och bud. Speciellt alla lagar och bud och förordningar som nämns i Gamla Testamentet.

Ja, kanske förutom dessa två bud då.

  1. Nämligen lagen om att ge tionde av ditt brutto som absolut minimikrav för att räkna dej som ärlig kristen och kunna bli välsignad.
  2. Och han tillfogade budet att absolut inte dricka vin och dylika drycker.

Så, tack och lov har de tio buden reducerats till bara två stycken. Resten klarar vi själva med hjälp av vår andliga GPS som har skrivits på våra hjärtan.

Gick du på det jag skrev?

I sådana fall är det nog bäst att du läser resten av bloggposten även om det ser lite långtrådigt ut med alla de citat jag tar med.

Låt oss börja med en av de texter som brukar användas av “tionde-förkunnare”. Abraham, vår tros fader, “gav tionde av allt” till prästen Melki-Sedek.

1 Mos. 14:17-20

Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro på hans sida, gick konungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen. Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste. Och han välsignade honom och sade: »Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!» Och Abram gav honom tionde av allt.

Abram (han hette inte Abraham ännu) var på väg hem efter att ha fört krig. Abram hade med sig krigsbyte, för han hade slagit dessa “konungar”. Melki-Sedek uttalade en välsignelse över Abram och bjöd på bröd och vin. Och Abram gav Melki-Sedek tionde av sitt krigsbyte.

Hur många Judar fanns det på den tiden? Hur många av Israels stammar fanns det på den tiden? Hur många Leviter fanns det på den tiden? Hur många lagar var givna?

Svar: Inte en enda!

Abram var rik och hade makt. Hur handlade han med sina egna rikedomar? Gav han tionde av sina får och getter?

Svar: Det vet vi ju inte men inget antyder att det var så.

4 Mos. 18:21-26

Och se, åt Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel, såsom lön för den tjänst de förrätta, tjänsten vid uppenbarelsetältet. Men de övriga israeliterna må hädanefter icke komma vid uppenbarelsetältet, ty de skola därigenom komma att bära på synd och så träffas av döden; utan leviterna skola förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet, och de skola bära de missgärningar som begås. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte; bland Israels barn skola de icke hava någon arvedel. Ty den tionde som Israels barn giva åt HERREN såsom gärd, den giver jag åt leviterna till arvedel. Därför är det som jag säger om dem att de icke skola hava någon arvedel bland Israels barn. Och HERREN talade till Mose och sade: Till leviterna skall du så tala och säga: När I av Israels barn mottagen den tionde som jag har bestämt att I skolen få av dem såsom eder arvedel, då skolen I därav giva en gärd åt HERREN, en tionde av tionden.

Lägg nu märke till att Gud avskilde en av Israels 12 stammar till att vara hans tjänare i betydelsen präster. Leviterna fick inte leva hur som helst. Gud förordnade att “bland Israels barn skola de icke hava någon arvedel”. Ingen bondgård och inget sädesfält. Och dock måste de ju kunna leva.

Logiskt således att de fick ta emot tionde av restena av de 11 stammarna. Det blev ungefär 10% mer än medeltalet av de andra stammarnas vinst. Kalla det inkomst eller skörd eller vad du vill.

Men, för att Leviterna inte skulle bli högmodiga och giriga måste de avstå från de extra 10 procenten genom att själva “giva en gärd åt HERREN, en tionde av tionden”. Eller som det heter i Malaki (vi kommer till det) föra fullt tionde till HERRENS förrådshus.

Låt oss titta på en text man gärna talar tyst om. Den finns i 5 Mos. 14:22-27

Tionde skall du giva av all sädesgröda som för vart år växer på din åker, och du skall äta den inför Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tionden av din säd, ditt vin och din olja, så ock din förstfödda av dina fäkreatur och din småboskap; ty du skall lära att frukta Herren, din Gud, alltid. Men om vägen är dig för lång, så att du icke förmår föra det dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer till att där fästa sitt namn ligger för avlägset för dig — då nu Herren, din Gud, välsigna dig — så må du sälja det och knyta in penningarna och taga dem med dig och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. Och du må köpa för penningarna vadhelst dig lyster fäkreatur eller småboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan åstunda; och så skall du hålla måltid där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk. Och leviten som bor inom dina portar skall du då icke glömma bort, ty han har ingen lott eller arvedel jämte dig.

Jag har fetstilat, för här finns det något som får de flesta av oss att kanske höja ögonbrynen och klia oss i huvudet.

Det tionde man gav skulle användas för att ställa till en glädje-fest (jämför NT’s kärleksmåltid) där det fanns all slags god mat. Barbecue av fäkreatur och småboskap och tillräckligt med öl, vin och brännvin om man hade lust till det.

Och dit skulle alla som hörde till din omgivning inbjudas att vara med. Fattiga och slavar (husfolk) och framför allt fick man inte glömma Leviterna som ju inte själva hade någon sädesgröda att ge tionde av eller sälja och göra en fest.

Så långt…. Hur bra tycker du ovanstående stämmer med de läror som predikas nu för tiden om tionden och offer och dryckesvanor?

Svaret får du själv fylla i.

5 Mos. 26:10-13

Och här bär jag nu fram förstlingen av frukten på den mark som du, HERRE, har givit mig.» Och du skall sätta korgen ned inför HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, din Guds, ansikte. Och över allt det goda som HERREN, din Gud har givit åt dig och ditt hus skall du glädja dig, och jämte dig leviten och främlingen som bor hos dig. När du under det tredje året, tiondeåret, har lagt av all tionde av vad du då har fått i avkastning och givit den åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan, och de hava ätit därav inom dina portar och blivit mätta, då skall du så säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: »Jag har nu fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, alldeles såsom du har bjudit mig; jag har icke överträtt eller förgätit något av dina bud.

Hur bra stämmer denna text med hur man handlar med ditt eventuelle tionde i dag?

Går tiondet verkligen till dem i församlingen som har det magert ställt?

Eller är det till och med så att man försöker manipulera de svaga och fattiga att tro att om de nu ger bort allt de äger och kanske tar ett banklån och ger även det till pastorn / församlingen så kommer de att bli rika?

Och vad gör pastorn / församlingen med dessa pengar? Använder de dessa pengar till eget lyxliv eller använder de dem till främlingar, faderlösa och änkor så att de kan glädja sig tillsammans?

Men det är inte bara de fantastiska apostlarna som har fel. Kolla detta ur 1 Sam. 8:10-20

Och Samuel sade till folket, som hade begärt en konung av honom, allt vad HERREN hade talat. Han sade: »Detta bliver den konungs rätt, som kommer att regera över eder: Edra söner skall han taga och skall sätta dem på sina vagnar och hästar, till sin tjänst, eller ock skola de nödgas löpa framför hans vagnar. Andra av dem skall han taga och sätta till sina över- och underhövitsmän, och andra skola nödgas plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd och förfärdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap. Edra döttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor. Edra bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem åt sina tjänare; och han skall taga tionde av edra sädesfält och edra vingårdar och giva åt sina hovmän och tjänare. Därtill skall han taga edra tjänare och edra tjänarinnor och edra bästa ynglingar, så ock edra åsnor, och bruka dem för sitt behov. Av eder småboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans trälar. När I då ropen om hjälp för dem konungs skull som I själva haven utvalt åt eder, då skall HERREN icke svara eder. Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: »Nej, en konung måste vi hava över oss.» Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som dömer oss, och som drager ut i spetsen för oss till att föra våra krig.»

Det blir för mycket att stryka under här. Tycker du som jag att folket fick skylla sig själva i viss mån?

Ser du att “konungen” kommer att ta vad han vill och kräva vad han vill utöver det tionde som HERREN hade beslutat skulle användas till glädje för dej och hjälp till de fattiga och hans tjänare Leviterna.

Gå med i en trosförkunnelseförsamling så får du själv erfara detta. Du blir “livegen” och man mjölkar dej in på bara benen.

Och eftersom lögnerna om sådd och skörd är, ja, just lögner kommer du sjunka djupare och djupare i sorg och tvivel.

Gläds då åt Guds löfte att Sanningen kan göra dej fri.

Låt mej nu ta texten som används som tiondegivandets flaggskepp. Jag talar givetvis om texten ur Malaki. Kom då ihåg texten ur 4 Mos. 18:26 där det talas om Leviternas plikt att ge tionde av alla de tionden de får ta emot.

I andra kapitlet uttalas en profetia till Leviterna. Jag citerar bara den bit som bevisar till vilka texten är riktad. Malaki 2:1-4

Därför kommer nu följande bud till eder, I präster. Om I icke hörsammen det och akten därpå, så att I given mitt namn ära, säger HERREN Sebaot, så skall jag sända förbannelse över eder och förbanna edra välsignelser; ja, jag har redan förbannat dem, eftersom I icke akten därpå. Se, jag skall låta min näpst drabba eder avkomma, och jag skall kasta orenlighet i ansiktet på eder, orenligheten efter edra högtidsoffer; ja, I skolen själva bliva kastade i denna. Då skolen I förstå, att jag har sänt till eder detta bud, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger HERREN Sebaot.

Jag hoppar över några verser så att det inte blir på tok för långt och går vidare med fortsättningen. Tydligt, hoppas jag, till vilka profetian är riktad?

Malaki 3:3-10

Och han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det; han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver; och sedan skola de frambära åt HERREN offergåvor i rättfärdighet. Och Juda offergåvor och Jerusalems skola då behaga HERREN väl likasom i forna dagar och i förgångna år. Ja, jag skall komma till eder för att hålla dom, och jag skall vara ett snarfärdigt vittne mot trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare, så ock mot dem som förhålla dagakarlen hans lön eller förtrycka änkan och den faderlöse eller vränga rätten för främlingen, men icke frukta mig, säger HERREN Sebaot. Ty jag, HERREN, har icke förändrats, och I, Jakobs barn, haven icke heller hört upp: allt ifrån edra fäders dagar haven I vikit av ifrån mina stadgar och icke hållit dem. Vänden om till mig, så vill jag vända om till eder, säger HERREN Sebaot. Nu frågen I: »Varutinnan skola vi vända om?» Menen I då, att en människa får röva från Gud? Ty I röven ju från mig. Åter frågen I: »På vad sätt hava vi rövat från dig?» Jo, i fråga om tionden och offergärden. Förbannelse har drabbat eder, men ändå röven I från mig, så många I ären. Fören full tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finnes mat, och pröven så, hurudan jag sedan bliver, säger HERREN Sebaot. Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster över eder och utgjuta över eder riklig välsignelse.

Försök nu att koppla detta med dagens situation. Det finns predikanter, fantastiska apostlar, som pekar på dej och kallar dej tjuv om du inte troget betalar ditt tionde (minst).

Men när de gör det pekar minst 3 fingrar tillbaka på dem själva och tummen pekar på Gud.

Uppdraget som de vill belasta dej med är givet åt Leviterna som blev giriga och inte ville bära fram det förpliktade tiondet till Guds förrådshus (jämför uppenbarelsetältet i Mos.)

Och de som försöker ge dej dåligt samvete är lierade med världsberömda fantastiska apostlar som far runt i sina privata lyxjet och håller “korståg” iklädda sina vita kostymer. Läs mer om deras signalement om du inte redan har läst det.

Nu vill jag på en gång påpeka att det givetvis behövs pengar (medel) för att en församling skall kunna fungera. En pastor som förväntas vara redo 24/7 och prioritera församlingen högre än sin egen familj är värd sin lön.

Om han bör offra sig helt är en annan fråga. För hans, och hans familjs skull, hoppas jag att han även har lärt sig att säga nej.

Om det handlar om en “mogen” församling bör man dock inse att ett medeltal av medlemmarnas familjeinkomster är en mycket rimlig lön.

Om sedan det finns tillräckligt många familjer i församlingen så att alla kostnader täcks kan man (i bästa fall) komma överens om hur dessa medel skall användas.

Valet kan stå mellan att arrangera en väckelsekampanj i Mexico eller att evangelisera på hemmaplanet och visa Kristi kärlek till de som har det mindre bra hemma. (Jämför: Först i Jerusalem, sedan i Judeen och till sist intill jordens ände.)

Nu skall jag till sist tackla den text som framgångspredikarna kommer att anföra mot denna bloggpost. Första biten finner vi i 2 Kor. 8:1-8

Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar. Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor. Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna. Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga. Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja. Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan. Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk. Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.

Det låter ju bestickande och man kan säkert bygga en hel del läror om givande på dessa rader. Både sann lära och villolära.

Innan vi läser vidare i Korinterbrevet vill jag ta med en text ur Rom. 15:25-27

Men nu far jag till Jerusalem med understöd åt de heliga. Macedonien och Akaja hava nämligen känt sig manade att göra ett sammanskott åt dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i fattigdom. Ja, därtill hava de känt sig manade; de stå också i skuld hos dem. Ty om hedningarna hava fått del i deras andliga goda, så äro de å sin sida skyldiga att vara dem till tjänst med sitt lekamliga goda.

Det talas om “dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i fattigdom”. Hur uppstod denna situation?

Ja det vet vi ju inte med säkerhet, men nog verkar det möjligt att svaret finns i Apg. 2:44-47

Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt; de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde. Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud. Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.

Hmm, det kan ju knappast gå bra i längden om man säljer allt man äger och konsumerar intäkten i all vänskap med alla andra och inte arbetar.

I alla fall inte om man sätter allt på att Herren kommer tillbaka innan pengarna tar slut.

Nu tror jag att Herren hade överseende med deras svärmerier för det var allmänt att man räknade med en mycket snabb återkomst. En förlåtlig förväntan, om än inte realistisk.

Men låt mej nu ta resten av texten i 2 Kor. som kan användas som motargument. Vi läser 2 Kor. 9:1-15

Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigt att jag här skriver till eder; 2 jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga om eder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar att Akaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är just edert nit som har eggat så många andra. Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag har sagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, såsom jag förut har sagt, jag vill att I skolen vara redo. Eljest, om några macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi — för att icke säga I — till äventyrs komma på skam med vår tillförsikt i denna sak. Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga »välsignelsegåva» som I redan haven utlovat. De skola laga att denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i njugghet. Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse. Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty »Gud älskar en glad givare». Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk, efter skriftens ord: »Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.» Och han som giver såningsmannen »säd till att så och bröd till att äta», han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt. I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud. Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud. De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande. De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder. Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!

Se där! Tydligt bevis på att man skall så generöst för den som sår sparsamt kommer även att skörda sparsamt och vara fattig resten av livet. Om inte detta bevisar framgångs-teologin, vad för bevis finns det då?

Såg du den del av texten som inte är fetstilad? Vem är det som ger utsädet?

Hur skulle du tänka om en bonde som sår alla sina vetekorn? Även de som han borde ha lagrat för att baka bröd av, och sedan väntar 3 månader på skörden….. Hur tror du han och hans familj kommer att må efter 11 veckor?

Jag vill peka på vers 5: “Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga »välsignelsegåva» som I redan haven utlovat. De skola laga att denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i njugghet.

Jaa, vem vill vara “njugg”?

Men vad står det i grundtexten? Är ordet bra översatt?

KJV: “Therefore I thought it necessary to exhort the brethren, that they would go before unto you, and make up beforehand your bounty, whereof ye had notice before, that the same might be ready, as a matter of bounty, and not as of covetousness.

Kanske kommer du ihåg texten ur de tio buden? “Covet not thy neighbours wife!” I grundtexten står det “πλεονεξιαν” ordet “pleonexia”. Jag citerar från Strongs ordbok:

4124 pleonexia pleh-on-ex-ee’-ah from 4123; avarice, i.e. (by implication) fraudulency, extortion:–covetous(-ness) practices, greediness. see GREEK for 4123

4123 pleonektes pleh-on-ek’-tace; holding (desiring) more, i.e. eager for gain (avaricious, hence a defrauder):–covetous.

Tänk vilken skillnad det blir när man översätter som det står.

Här faller framgångsteologins alla argument som bygger på förvanskningen av “ge så skall du få” eller ordagrannt “den givande får”. Det står nämligen inte “investera så skall du bli rik”.

I vers 5 varnar Paulus för att ge för att få något tillbaka. Han varnar för girighet och begär.

Jesus varnade för samma sak i Matteus 6:1-6

»Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen. Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör, så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig. Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

Och därmed avslutar jag denna extra långa bloggpost med ovanligt många, långa citat ur Guds eget Ord.

Var och en må själv välja.

Vill vi ha HERREN och hans förordningar som ledtråd eller vill vi ha en maktmänniska som får samma möjligheter som kungen beskriven i Samuelsboken (se ovan)?

Den som är genuint tacksam till Herren för frälsningens nåd och det dagliga brödet kommer, utan att söka, hitta behov där han/hon får nåden att bli en glad givare.

/Kjell

17 thoughts on “Tionde, givande och tjuvar”

  1. Hej och tack för den bästa artikeln jag läst i detta ämne! Roligt att se att någon mer än jag har sett de andra ” tionde” bibelställena, förutom det klassiska i Malaki! Och som också förvanskas så flitigt. Har faktiskt hört flera uttalanden om att dessa som inte ger tionde stjäl från Gud ( från bl a en pastor) . Den som tog åt sig mest och sedan kunde sitta med ångest och räkna pengarna ( som inte fanns) i timtal, var faktiskt en änka med skulder hos kronofogden. Hon var den mest generösa i hela församlingen, om man ser till medlemmarnas olika ekonomiska situationer. Hon gav och gav, av tillgångar hon inte hade. Och timmarna, dygnen, veckorna, månaderna – ja, åren av ångest kan de flesta inte ens tänka sig. Och själv, vet jag inte hur många timmar jag tillbringat med att försöka förstå att hon är älskad av Gud, och att hon inte stal från Gud, samt försöka visa på ett rätt tänkande i givandet. Slutligen såg hon pastorns rätta ansikte, att han faktiskt inte brydde sig om sina får. Och ytterligare; ny pastor kom till församlingen som faktiskt förstod vad det handlade om. Han “förbjöd” henne att ge tionde och förklarade för henne vad Bibeln lär om ekonomi. Hon är nu löst från djup ångest ang detta, och Gud har gjort under, skulderna är betalda och hon är fri. Och det syns till och med på utsidan.
    Vill be dig om ett förtydligande från artikeln. Skulle du kunna översätta versen från KJV ? Den som slutar med covetousness. Jag vill vara helt säker på att jag har förstått den rätt.
    Tack igen för en bra artikel!
    Guds välsignelse! Sanna

        (Reply)

  2. Sanna skrev: “Vill be dig om ett förtydligande från artikeln. Skulle du kunna översätta versen från KJV ? Den som slutar med covetousness. Jag vill vara helt säker på att jag har förstått den rätt.”

    Tack för din kommentar och dina vittnesbörd från faktiska situationer.

    Översättningen av “covetousness”, eller bättre från ordet i grundtexten, är begärelse, girighet, vinstbegär och bedrägeri.

    Det beskriver till punkt och pricka just det sorts givande man stimulerar i trosförkunnelsen. Man skall ju ge för att få vinst.

    Paulus varnar således för detta. Och säger att man skall ge av sitt överflöd. I KJV används ordet “bounty”.

    Det är alltså inte meningen att någon skall ge så att han ruinerar sig utan bara ge det han kan undvara.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Tack för bra och gedigen och framförallt Bibelförankrad undervisning i detta ämne där det råder sådana villoläror som framgångspredikanterna odlat och använt för att manipulera människor.

    Mvh

    Berndt

        (Reply)

  4. Berndt Isaksson,

    Trosförkunnarna och framgångslärarna vill att vi skall kasta allt sunt förnuft överbord.

    Men det är ju knappast vad Skriften lär oss.

    »’Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.’»

    Det står ju faktiskt även “allt ditt förstånd”.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Tack! Det var vägledande,sunt,naturligt,så man kan ta det till sig,och uppleva glädjen, i att kunna vara till välsignelse för andra,genom att kunna ge, av ett glatt hjärta!

        (Reply)

  6. Sven Vestman,

    Ofta är det nog så att just alla förordningar som Gud har inställt till vår, och vår omgivnings välsignelse, blir korruperade av villolärare.

    Tacksamhet kan man inte fejka. Den som har genuin tacksamhet till Herren blir bevarad från massor av frestelser.

    Måste vi be? NEJ! Vi får tala med universums skapare. Vilket under! Han lyssnar och svarar…. Obegripligt!

    Måste vi…. måste vi…. måste vi?

    Så otroligt sorgligt att fantastiska gåvor och erbjudanden görs om till måsten av maktmänniskor!

    /Kjell

        (Reply)

  7. Tack Kjell för en sund och bra artikel om tiondet i bibeln. Jag instämmer i det du skriver. Jag har ändrat åsikt om tiondet ett antal gånger i mitt liv, men har nog landat nu. Det är många som är bundna i sina samveten för att inte ge tionde + extra gåvor dessutom, för dem kan det vara en befrielse att läsa detta.

    Jag anser att lagen om tionde fortfarande gäller Israels folk, men kan inte praktiseras fullt ut idag. Däremot kan man se tiondegivande som en gammal biblisk princip som vi alla kan välja att praktisera om vi vill det, men inte som ett krav. Det är bra att skapa en ordnad livsstil även på givandet och inte bara ge av impulser. Allt givande som sker av hjärtat ger välsignelse både till givaren och förhoppningsvis till mottagaren. Man skall naturligtvis ta ett ansvar för det sammanhang man är med i och ge sin del efter den förmåga man har.
    Var välsignade!

        (Reply)

  8. Intressant artikel, hör till dem som är värd att spara! En aha-upplevelse med Din reflektion kring de heliga i Jerusalem som sålde allt och sedan, eventuellt, inte hade något kvar. Det är ju annars ett standardbibelställe för närmast kristligt kommunistisk inkomstfördelning! Jag har hittills sagt att det fanns ju faktiskt några kapitalister som hade hus kvar som de heliga kunde samlas i, men det är ju inte omöjligt att andra drog det för långt, sålde allt de ägde och hade och sedan levde på varandras inkomster tills, tja, tills ingen hade något kvar. Har aldrig fått ihop den tolkningen med Jesu övriga liknelser om silverpenningar, nardusoljans värde, budgetförberedelser och annat som han predikar om.

    Ett annat missbrukat bibelställe, som ofta förekommer i trosrörelsen, men även annorstädes skulle Du, Kjell, kunna skriva en artikel om: rör inte Herrens smorde! Med det menar man att ingen pastor och kanske rentav församlingstjänare får kritiseras eftersom denne, pga sitt nära förhållande med Herren, inte begår någon synd… Jag kommer inte ihåg min egen research i detta ärende, som jag gjorde för en del år sedan, men den enda bibelversen handlar om kung Saul som David inte ville slå ihjäl i grottan. Kung Saul var Herrens smorde, men för övrigt finns det väl knappast något att jämföra mellan en avfallen israelitisk kung och moderna predikanter?

        (Reply)

  9. wildwest63, “Ett annat missbrukat bibelställe, som ofta förekommer i trosrörelsen, men även annorstädes skulle Du, Kjell, kunna skriva en artikel om: rör inte Herrens smorde! Med det menar man att ingen pastor och kanske rentav församlingstjänare får kritiseras …” SLUT CITAT

    Jo, och det återkommer nu inte minst hos dem som försvarar Jens Garnfeldts förkunnelse. Att kritisera det han predikar på Älmhultsmötena framställs som att man går emot Gud själv.

    Berndt

        (Reply)

  10. wildwest63 skrev: “en artikel om: rör inte Herrens smorde!”

    Det blir nog en väldigt kort artikel för det man syftar på är det gammal-testamentliga ordet “mashach” som betyder att massera med olja. Jag undrar om vi inte fått ordet “massage” härifrån.

    Den som har blivit “smord” på detta rituella sätt för att markera avskiljande för en helig uppgift blir då en “mashiach”, eller som vi säger på svenska “messias”.

    Nu blir det lite knepigt för dessa fantastiska apostlar som gärna vill ha konungslig immunitet från kritik och anklagelser måste ju mena att deras så kallade “smörjelse” kommer från Gud. De låter sig kallas “Herrens smorde”.

    Man kan givetvis tvista om hur allvarligt man skall tolka sådana uttalanden, men Herrens Smorde med stora bokstäver och i bestämd form kan bara få syfta på en enda person, nämligen Jesus Kristus, eller med GT-terminologi Yeshua HaMashiach vilket kan översättas “Guds smorde som kommer att frälsa”.

    Jag vill därför mena att den som låter sig föräras med titeln Guds smorde eller Herrens smorde gör ett messiasanspråk, vilket inte kan ses som annat än andligt högmod på snudd till verklig hädelse.

    Ordet “kristus” är bara en grekisk översättning av “mashiach” och betyder även det “den smorde”.

    Och då går tanken till Jesu egen varning att “många kristussar kommer att komma”.

    Om nu någon representant från rörelserna ledda av dessa fantastiska apostlar skulle kommentera om det jag här skriver så skulle de säga ungefär så här:

    Ni kan inte koppla med smörjelsen för ni har en kritisk ande. Ni är så upptagna med att kritisera. När man kritiserar kan man inte ta emot smörjelsen.

    Det gällde i allmänna ordalag alltså egentligen vem det än är. Därför behöver ni ödmjuka er inför Gud.

    Och så fortsätter man att intimidera med än det ena, än det andra.

    Det fungerar i praktiken. Man lyckas få dem som lyssnar på samvetets röst och Guds Andes ledning att tro att det handlar om sataniska frestelser och resultatet blir att de binds och får dåligt samvete och eventuellt förlorar trosvissheten.

    Det är ju det som är avsikten. Nämligen att deras förtroende för Den Äkte Yeshua HaMashiach skall bytas ut mot förtroende för dessa fantastiska apostlar.

    Men som Petrus skrev i andra kapitlet av sitt mycket aktuella brev: I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan länge är deras dom i annalkande, den dröjer icke, och deras fördärv sover icke.

    Låt oss inte glömma att all lögn binder.

    Det är Sanningen som gör oss fria!

    /Kjell

        (Reply)

  11. “Det är ju det som är avsikten. Nämligen att deras förtroende för Den Äkte Yeshua HaMashiach skall bytas ut mot förtroende för dessa fantastiska apostlar.”

    Bullseye! Men givetvis protesterar de mot detta och vill mena att de visst pekar på Herren. Nog pekar det på någon, nämligen sig själva samt en egenskapad messias (läs guldkalv). Denna guldkalv står för det de verkligen brinner för. Ofta är det berömmelse, rikedom och makt. Genom hypnos, egen kraft och onda andars läror samlar de till sig öron som slutat lyssna till sanningen.

        (Reply)

  12. En relevant, aktuell och passande artikel publicerad i dag i nyhetsmedia i Kenya.

    Worshipping money: Rise of new age pentecostalism.

    Citat:

    The 21st Century has brought a lot of changes, the most celebrated of which are tehnological.

    But it has also seen the emergence of a brand of religion that sharply contrasts with that of the early Church, where virtues like honesty, humility and consideration for others have been thrown out of the window by pastors who once considered the conscience of society.

    In the early days, pastors were highly respected but in the past few years, the supposed shepherds have a done a lot to muddy their reputations in the eyes of their flocks.

    Money has become the top priority for many of these preachers, who are willing to go to great lengths to cash in on the desperation of their followers.

    “Och genom deras leverne kommer sanningens evangelium att råka i vanrykte!”

    /Kjell

        (Reply)

  13. Eftersom diskussion har uppstått runt prosperity vill jag även visa på denna blogg för dem som läser engelska utan problem.

    To Tithe or Not to Tithe?.

    Bloggposten har skrivits i September 2011 så jag vet inte om författaren har samma tankar i dag.

    Ett litet citat:

    No matter how I answer this question I will get into hot water. This is an extremely tricky question and that for a number of reasons. One is that there are two different kinds of people who will read this. One is the noble and honest group who are seeking to get deeper understanding of Scripture. They are generous givers and love to share what they have. Their heart is set on God’s kingdom and they give much more than ten percent. I have little concern about this group because their heart is right. It is the second group that bothers me – the ones who read this question because they seek loopholes to keep money for themselves. They are really not truth-seekers but seeking excuses to give less. This is the group that can twist what I am about to say to their own destruction (see 2 Pet 3:16).

    Hur som helst…

    Visst är det så att vi kan få glädjen att ge mycket mer än 10%, men jag förblir vid min övertygelse att den som har behov av hjälp inte hör till den grupp som “söker maskor i lagen bara för att slippa ge någonting alls”.

    Man tittar oftast för mycket på givarna, och skuldbelägger dem. Det blir hög tid att vi tittar på dem som “kräver”. För det är där som skon klämmer!

    /Kjell

    PS. Det finns tillfällen då det kan behövas att man är villig att ge allt. Men att formalisera procentsatser och sedan skuldbelägga dem som inte har råd är definitivt inte från Gud.

        (Reply)

  14. Vill även presentera denna satiriska kommentar som jag skrev för många år sedan….

    Varför inte en enhet med tron på Jesus som förenar?

    Hur i all sin da’r skulle man kunna investera i aktier och ha tillräckligt med tillgångar för att skuldteckna sig för status-byggen om man bara samlades för att, hur heter det, tja, ge Jesus den ära som tillkommer honom?

    Det blir ju liksom ingen PR om man bara håller bönemöten och kärleksmåltider och firar nattvard. Och hur kan man utöva makt om Jesus får stå i centrum? Jag tror uppriktigt talat att många inte förstår detta.

    Man måste ju förstå att alla dessa typer av sammankomster är gammalmodiga. Och enligt evolutionens lag… Jag menar, man måste ju välja vilken lag man vill tro på…., alltså enligt evolutionens lag är allt som är 25 år gammalt, eller äldre, bara dumheter.

    Låt oss tiga om lagar som är tusentals år gamla…. Ingen vettig människa kan ju bry sig om sådana lagar. Och dessutom har all lag sopats undan av kärlekens och nådens och trons glada budskap. Om något är ju detta ett glatt budskap. Eller hur?

    (Hur man bör handla med eviga lagar måste jag nog fundera på innan jag yttrar mej.)

    Så jag hoppas att alla nu förstår att det enda sätt som vi kristna har att ”göra oss ett namn” är att samla våra krafter och satsa stort. TV och film och konferenser och statusbyggen och, tja, tiden är kanske kort, så låt oss satsa stort och ”göra oss ett namn”.

    1 Mos. 11:4 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»

    Man måste ju förstå att om vi satsade på soppa och tvål, blev det ingen status alls.

    Tänk igen innan du kommer med befängda påståenden om enhet i uråldriga namn….

    Jo, en sak till innan jag slutar. Alla har ju rätt till sin egen tolkning. Men nåde den som tolkar annorlunda än jag själv. Jag läser ju EJV 2009 (Egna Jagets Version av idag).

    /Kjell

        (Reply)

  15. Kjell, “PS. Det finns tillfällen då det kan behövas att man är villig att ge allt. Men att formalisera procentsatser och sedan skuldbelägga dem som inte har råd är definitivt inte från Gud.” SLUT CITAT

    En nu aktuell predikant i Småland sa för någon dag sedan att det är att stjäla från Gud att inte ge tionde.

    Berndt

        (Reply)

  16. Berndt Isaksson,

    Berndt ang. att’ skuldbelägga’ – ett tydligt vittnesbörd om hur illa det kan gå! Dessa makar upplevde känslomässiga och även ekonomiska skuldbelägganden.

    Det enda det står om givande i NT är att vi skall ge av ett frivilligt hjärta, därför att Gud älskar en glad givare!

    Att manipulera med människors känsliga samveten är därför närmast kriminellt!

    Församlingen Arken mfl.

    Bibelfokus: “För en tid sedan talade jag med en man som var en före detta medlem i församlingen Arken i Stockholm. Han ville berätta sin historia för mig. Det jag vill lyfta fram här är det han berättade om sin familjs ekonomi. Han hade räknat ut att de gett närmare 1 miljon kronor som gåvor till församlingen Arken under sin tid som medlemmar. I grunden handlade givandet om tionde av deras inkomst. Utöver detta hade de gett s.k. “kärleksoffer”, “löftesoffer” och andra särskilda gåvor riktade till olika ändamål inom Arkens verksamhet. Paret hade t.o.m. lånat pengar för att kunna ge i enlighet med hur de upplevde att man skulle ge. Sedan kan jag själv räkna ut att detta par genom åren också hade köpt en mängd böcker av pastorsparet Linda och Gunnar Bergling. Efter sitt utträde ur Arken upplever dessa kristna syskon en otrolig lättnad och frihet. Mannen sa att han nu återfunnit det barnaskap i tron som han hade i sin ungdom. Och för första gången på många år kan familjen nu unna sig lite extra utan att få dåligt samvete gentemot församlingen Arken och pastorsparet Bergling. Nu var det återigen roligt att köpa något till deras egna hem!”

    Girigheten verkar inte ha några gränser, så länge inte den utnyttjade själv sätter dem!

    /Antonia

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *