Den rättfärdige Lot

Låt mej gissa! Om jag skulle be dej att nämna tre rättfärdiga personer i Gamla Testamentet skulle Lot inte vara med på din lista.

Snake oil

Vi lär känna Abrams brorson Lot som en person som i första hand tänker på sig själv. Han väljer den mest attraktiva delen. Jordanslätten var som Herrens lustgård. (1 Mos. 13:10)

Lot bodde i städerna på slätten men lockades mer och mer till Sodom som var rikt och hade håll-i-gång. Folket där var enligt Skriften “mycket ont och syndigt”.

Efter många om och men beslutar Gud att förgöra Sodom och sänder sina änglar att varna och rädda Lot och hans familj. Och då utspelade sig något som ingen kan läsa utan att tycka illa om Lot.

När stadens HBTQ-lobby kommer och kräver att få ha sex med änglarna erbjuder Lot sina orörda döttrar som substitut.

Förlåt mej, men jag blir vred bara jag tänker på det. Hur kan en far göra så?

Gamla Testamentets rapporter om Lot slutar i Soars bergsbygder där han bodde med sina två döttrar. Han låter sig supas full av dem och gör dem sedan gravida på deras egen begäran.

Lot hör nog inte till de personer som jag skulle nominera för listan av “rättfärdiga”. Men, tack och lov, är det Gud som bestämmer, och inte jag….

Så har varje tid och varje kultur sina blinda fläckar.

Och det är temat för denna bloggpost.

Det jag vill behandla är den blindhet som har slagit kristenheten genom en kultur av begär efter häftigare och häftigare upplevelser.

Som jag ser det började denna korruption av evangelium ta fart i slutet på 50-talet, eller kanske början på 60-talet för Sveriges räkning.

Om vi antar att du var med i en evangeliskt troende församling på 50-talet så kan man lätt räkna ut att du nu är 70 eller äldre. Statistiskt sett utgör 70+ mindre än 15% av de troendes skara. Och det är inte alls otänkbart att en stor del av dessa inte längre orkar besöka församlingens sammankomster. I alla fall har de sällan en position där de kan påverka händelseförloppet.

Alla de som hade sin ungdom i 70-talet eller senare har bara erfarenheten av en kultur av begär efter häftigare och häftigare upplevelser.

Inte vill denna majoritet lyssna på några gamla bakåtsträvande gnällspikar som inte förstår “vad Gud gör i dag”!

Under 50- och 60-talet tyckte många att det blev för tamt i pingströrelsen. Detta lade grunden för Maranata som kom med ett häftigare budskap och mera action.

Men Maranata blev bara ett mellanspel. En slags trendsättare för det ännu häftigare Livets Ord med trosförkunnelse och framgångsteologi. Men förelöparna till trosförkunnelsen var aktiva redan på 60-talet och framgångsteologin predikades på sina håll i Sverige.

Jag vet detta för en Morbror gick över till Maranata och en Farbror blev medlem i något som var extremt “name it and claim it” och framgångsteologiskt. Detta hände på 60-talet.

Jag skulle på grund av detta vilja påstå att den störtflod av villor och falsk karismatik vi upplever i dag hade sina rötter i sent 50-tal eller tidigt 60-tal. I alla fall i Sverige.

Ulf Ekman har fått den ställning han har för att han tidigt upptäckte trenden och surfade på villornas tsunami-våg.

Nästa fas i detta kommer att bli den gyttja som Emergent Church gjuter över alla dessa villor. Den gyttjan är nödvändig för den kommande interreligiösa ekumeniken.

Det är (mänskligt sett) för sent att agera mot alla dessa villoläror. Det finns för få kvar med personliga erfarenheter från tiden före.

De som har levt hela sitt liv mitt i villan förstår inte varningarna. En bidragande orsak är bristen på djupgående bibelkunskap. Summan av Guds Ord är Sanning!

Nu tänker jag citera ett helt kapitel ur Nya Testamentet. Det handlar om Petrus andra brevs andra kapitel. Det kapitel som tycks utgöra den allra blindaste fläcken för den härskande kulturen av begär efter häftigare och häftigare upplevelser.

Jag citerar ur Reformationsbibeln. Läs texten noggrannt även om du tycker du redan “kan” den. Jag kommenterar inte, men stryker under och fetstilar här och där:

Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare, som smyger in fördärvliga partimeningar, så att de till och med förnekar Herren, som har köpt dem, och drar över sig själva plötslig förtappelse. Många skall efterfölja dem i deras fördärv, och för deras skull skall sanningens väg bli smädad.

Och i girighet skall de med uppdiktade ord göra sig vinning på er, men deras dom har sedan länge varit verksam, och deras fördärv sover inte. Ty Gud skonade inte änglarna, som syndade, utan störtade ner dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor, för att förvaras till domen.

Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade rättfärdighetens predikare, Noa, själv den åttonde, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld. Han lade städerna Sodom och Gomorra i aska och dömde dem till att omstörtas, och satte dem så till ett varnande exempel för ogudaktiga som sedan skulle komma.

Men han frälste den rättfärdige Lot, som var plågad av de gudlösa människornas lösaktiga liv. För den rättfärdige mannen som bodde bland dem, plågades dag efter dag i sin rättfärdiga själ av de onda gärningar, som han måste se och höra.

Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ut ur frestelsen, och att förvara de orättfärdiga till att straffas på domens dag.

Men särskilt dem som i orent begär vandrar efter köttet och föraktar Herradömet. De är trotsiga och självgoda och inte rädda för att smäda väldigheterna, fastän änglarna, som är större i styrka och kraft, inte fäller någon smädande dom mot dem inför Herren.

Dessa människor är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fångas och förgås. De smädar vad de inte förstår och skall genom sitt fördärvade väsen förgås, och få orättfärdighetens lön. De har sin lust i att leva i frosseri om dagen, de är skamfläckar och styggelser, som frossar i sina bedrägerier, när de håller måltid med er.

De har ögonen fulla av hor och är omättliga på synd och får aldrig nog därav. De förleder svaga själar. De har ett hjärta som är upptränat i girighet, de är förbannelsens barn.

De har övergivit den rätta vägen och gått vilse och följt efter Balaams, Bosors sons väg, som älskade orättfärdighetens lön, men blev bestraffad för sin överträdelse. Ett stumt arbetsdjur talade med människoröst och hindrade profetens galenskap.

De är källor utan vatten och molnskyar, som jagas av vinden. Det svarta mörkret är förvarat åt dem till evig tid. De talar stora men tomma ord och lockar i lösaktighet med köttets begär tillbaka dem, som verkligen kommit undan deras villfarelser. Och de lovar dem frihet, fast de själva är slavar under fördärvet. Ty det man besegrats av är man slav under.

För om de genom Herrens och Frälsarens Jesu Kristi kunskap har kommit undan världens orenheter, men sedan åter har låtit sig snärjas och besegras av dem, så har för dem det sista blivit värre än det första. Ty det hade varit bättre för dem att inte ha lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga bud, som har blivit överlämnat åt dem.

Det har gått dem som ordspråket så sant säger: En hund vänder åter till sina spyor, och ett tvättat svin vältrar sig åter i smutsen.

Var så god!

Signalementet är givet!

Den som vill kan känna igen dessa “övermåttan höga »apostlar»” som Paulus kallar dem (2 Kor. 11 och 12), eller “ogärningsmän” som Jesus kallar dem (Matt. 7:23). Jesu bror Judas varnar också för att man kan känna igen dem på att de härjar med andemakter.

Valet är ditt! Vill du känna igen det som sker och de “övermåttan höga villolärare” som driver handel med evangelium? Ja! Då kan du känna igen dem.

/Kjell

36 thoughts on “Den rättfärdige Lot”

  1. “Inte vill denna majoritet lyssna på några gamla bakåtsträvande gnällspikar som inte förstår “vad Gud gör i dag”! “

    Det var en äldre man som en gång sade; Väldigt tidigt i ditt kristna liv får du bestämma dig för om du ser Gud som ett mål eller om Gud är ett medel till vilket du når dit mål.

    Är mitt mål t.ex välstånd, framgång , lycka ?
    Det är ju precis det som den icke-födda-på-nytt människan vill ha.
    Humanism. Människan och hennes behov är i centrum.

    Mycket beklagansvärt är det när denna filosofi kommer in i kyrkan tycker jag.
    För att generalisera lite, Gud blir mer eller mindre en jultomte som existerar för alla våra köttsliga behov…

    Senare år har jag funderat kring trosrörelsen och dess inverkan på kristi kropp de senaste seklet.

    Autentisk andlighet är något jag längtar efter.

    T

        (Reply)

  2. .forts.
    Men appropå den krista kulturen du skriver om.

    Predikas det selektivt och budskap saknas som t.ex omvändelse, självförnekelse eller sådant som människor i allmänhet kan ta anstöt ifrån. T.ex bibelord som ( ha inte för höga tankar om er utan var nöjd med vad du har, vandra i ödmjukhet och tänk på andras bästa osv)
    Idag är det mycket budskap som går i motsatt riktning.
    Världslighet verkar ha blivit något som uppmuntras istället för avsägas.

    Allt som kan skakas kommer skakas.
    Jag hoppas och längtar efter den tid då vi får fler vittnesbörd om att ministries som är byggda på marknadsmodeller , människotankar istället för Guds ord rasar.

    Tids nog, Jesus ska själv rensa sin loge.

        (Reply)

  3. Fuji,

    Vet du, det finns en sak jag inte förstår. (Ja naturligtvis finns det massor av saker jag inte förstår…:-)

    Men jag talar nu om “trosrörelsen” fast jag själv hellre skulle säga “trosförkunnelsen”.

    Jag har nät-vänner som brukar yttra sig med orden: “det goda som trosrörelsen hade med sig”.

    Och jag vet verkligen inte vad detta “goda” skulle kunna vara.

    Jag har frågat dem, men aldrig fått något svar.

    För mej är trosförkunnelsen en villa rakt från själafienden.

    Läste du bloggposten som jag fick av Sven Reichmann?

    /Kjell

        (Reply)

  4. Kjell,

    Kjell,

    “Jag har nät-vänner som brukar yttra sig med orden: “det goda som trosrörelsen hade med sig”.

    Dessa uttalanden har också jag undrat över? Det stora avfall vi ser idag, tror jag, är frukten av denna förkunnelse.

    Att äta av Kunskapens träd, innebär andlig död ! Man öppnade upp, för den nya världsordningen, (New Age) med sin lära, “att vi är gudar”, och därmed satte man människan på tronen, istället för Gud!

    Ingen god frukt precis!

    För att inte tala om alla dessa stackars själar som hamnat i total förvillelse, när de inte fick verkligheten att stämma med vad de indoktrinerades att tro: Läran om; ‘Just name it and then claim it!’

    Sådana förenklingar av livsvillkoren, ‘säljer bra’ i början; men sen infinner sig den stora livskrisen, när man skall försöka få två olika verkligheter att stämma överens!

    /Antonia

        (Reply)

  5. Antonia,

    Kanske handlar det om detta:

    Kan man få syndanöd och be om frälsning på krogen, i ett casino eller vid besök av ett disco med hard metal rock, så kan man säkerligen även komma fram till denna punkt i en villolärande församling.

    Men den som blir frälst på krogen kommer knappast att tro att han blev frälst tack vare krogen. Däremot finns det risken att den som blir frälst i en osund församling kommer att tillskriva åtminstone en del av detta till föramlingen och dess lärare.

    Jag skrev om det här.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Antonia,

    Jag har inte följt diskussioner om att Newagare lär att vi är gudar, men är bara lite nyfiken på varför man blir så upprörd över några ord som Jesus ganska klart i mina ögon själv har sagt!

    Judarna blev också väldigt upprörda när Jesus antydde att Han var från Gud m.m.

    Vad är din tolkning av detta?

    Vad menar då egentligen Jesus, (Joh 10:34-35) när Han svarar Judarna med att Gud i Skriften (Ps 82) har sagt att alla som tar emot Guds ord är gudar.

    Är det en felöversättning, eller vad?

        (Reply)

  7. Kjell,

    Jag kanske inte riktigt hänger med i vad du, Kjell “speciellt” tänker på genom denna Psalm 8? Men lite kortfattat så!

    Jag tycker att detta stycke både innefattar och pekar på skapelseberättelsen. Adam och Eva får möjligheten att råda över det skapade men misslyckas, även fast det inte står i detalj just här!

    Och, jag tycker mig också se att det delvis då mycket starkt handlar om Guds enorma kärlek till detta skadade människosläkte.

    Han har upprättat en makt, “Jesus Kristus”, den ende som kan återlösa, upprätta och försona människan med Gud samt förinta satans härar.

    Som en kort sammanfattning av Guds hela suveräna plan med människan och skapelsen kan man skymta här i denna psalm tycker jag. Han berättar alltså här om Sin egen enorma vishet i att Han redan i förväg visste hur satan skulle försöka lura människan, och att Han då också genom sina små barn, som redskap och kanaler förmedlar Frälsningsplanen, Jesus Kristus som skall ha all ära…..

    Det är väl ungefär så jag ser på denna Psalm.

    Men som sagt! Du tänker kanske på något annat speciellt?

    Mvh Leif…

        (Reply)

  8. Leif Boman,

    Ta verserna 4-6:

    När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom. Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

    Vi är inga gudar!

    Kjell

        (Reply)

  9. Kjell,

    Jag förstår att jag inte såg det du menade först eftersom jag läste FB där det uttrycks på ett lite annat sätt.

    Frågan kanske ändå kvarstår, varför då Jesus säger som Han gör i (Joh 10:34-35)?

    Kan det inte kanske hänga ihop med det att Adam var skapad av Gud medans ett äkta Guds barn idag är född av Gud, ett före och ett efter?

    För mig är det egentligen inte så konstigt om man skulle säga att en människas barn kallas för en liten människa, och då kunde man väl också säga att ett Guds barn som blivit född av Gud kallas för en “liten gud” med rätt förståelse förståss.

    Obs! Alltså ej misstolkas alls som så att dessa skulle kunna dyrkas, tillbes eller upphöjas på något sätt, det finns ju bara en Gud, genom Honom och till Honom, som åstadkommit allt.

    Det beror väl egentligen kanske också på vad man menar med självaste Gud betyder?

    Jag kanske blir helt avsågad för dessa tankar men, ändock!

    Med vänliga hälsningar önskar Leif…

        (Reply)

  10. Intressant att du tar upp om Lot. Jag läste just idag Psalm 83, och då räknas ‘Lots barn’ upp bland de folk som kommer att gå emot Israel i ett enat anfall…
    Var det det som blev frukten av Lots vägval?

    (Kanske att det här med Lot och rättfärdig handlade mer om att Gud hade ‘rättfärdigförklarat’ Lot, på grund av löftet till Abraham? Inte på grund av att han hade någon egen rättfärdighet att komma med? För jag förstår inte heller det här med döttrarna.)

        (Reply)

  11. Ingela,

    Jo, genom den incest som Lot och hans döttrar begick föddes stamfäderna till Moabiterna och Ammoniterna.

    Dessa två folk är fiender till Israel.

    Abraham själv blev ju far till Ismael och således far till ett annat fiendefolk.

    Esau, som redan hade tagit “Kanaans döttrar” till hustrur gifte sig med Mahalat, Ismaels dotter för att ytterligare misshaga sin far.

    Det finns en hel väv av dylika intriger och sjuka relationer i “arabfolkens” historia.

    /Kjell

        (Reply)

  12. Leif Boman skrev: “Jag kanske blir helt avsågad för dessa tankar men, ändock!”

    Nej, kanske inte avsågad, men jag vill ändå varna för dessa tankar.

    Det är alltid vanskligt att bygga lära på lösryckta verser. Den vers ur psalm 82 som Jesus citerade måste belysas med resten av Skriften. Lägg även märke till det sammanhang där Jesus citerade denna vers. (Joh. 10:22-42)

    Dessutom finns det många villoläror som just predikar att “vi har gud inom oss” och att vi kan skapa genom vår vilja och vårt ord.

    Man byter ut syndernas förlåtelse mot någon slags insikt i att vi själva är gudar.

    Jag vill citera 1 Joh. 3:2 för dej:

    Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom sådan han är.

    Det är vist att vänta med spekulationer tills det blir uppenbart.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Kjell,

    Tack för att jag “kanske” inte ännu i alla fall blev avsågad!

    Jag vet att en avgudadyrkan lätt kan komma av detta, men! Hur mycket kan egentligen inte avgudadyrkan växa fram ur! Det dyrkas än det ena och än det andra.

    När Jesus i (Joh 10:34-35) svarar de upprörda Judarna så hänvisar Han enl. min uppfattning ganska så tydligt till (Ps 82). Och! Här talas det till många gudar står det klart och tydligt.

    Nu är ju som sagt frågan vilka detta är, om det inte är Guds barn det handlar om? Är det då goda änglar eller onda andar som dömer enl. detta skriftställe undrar jag då?
    (Ps 82:2) Hur länge skall ni döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.

    De onda andarna utesluter jag direkt bl.a. för att i alla fall några av våra översättningar kallar de som finns där för gudaförsamlingen, och jag tror faktiskt heller inte att Gud skulle kalla de onda andarna och den fallna sidan för gudar, (theos enl Grek.)

    Står det då direkt någonstans om att änglarna har fått till uppgift att döma? Det jag minns är ju ett ställe om ängeln Mikael.

    (Jud 1:9) Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: “Må Herren straffa dig.”

    Det kanske finns ställen som jag inte riktigt lagt på minnet, men för att det inte skall bli för långt! Kan det ändå inte vara så att det kanske hänger ihop med det Paulus säger i (1 Kor 6:3)

    Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting?

    I mina ögon ”just nu” kan det faktiskt vara så att detta ändå handlar om Guds barn de pånyttföddas församling. Visa mig gärna, jag tycker mig i alla fall inte se något direkt annat ännu.

    Jesu frid!

        (Reply)

  14. Leif Boman,

    Lycka till med dessa spekulationer som inte leder till något gott.

    Evangelium handlar om syndernas förlåtelse, nåd och frälsning.

    Det är detta vi skall predika i dag. Och tyvärr även strida mot dem som predikar ett annat evangelium.

    Må Herren bevara dej.

    Kjell

    PS. Sedan kan man ju alltid ventilera spekulationer och teorier i sluten kring. Inget fel med det.

        (Reply)

  15. Kjell,

    Frågan var ju som sagt ställd till Antonia eftersom det var hennes ord jag undrade över, och självklart är jag inte emot att du tog tag i det hela, men!

    Jag har varken deltagit i dessa diskussioner om gudarna förut eller ens knappt läst om vad som sägs angående detta, så jag ville bara höra lite mer om inställningen till Jesu ord (Joh 10: 34-35).

    Men, jag hade också redan mina aningar om att frågan inte uppskattas så värst och att jag förmodligen inte kommer att få några vidare svar på detta.

    Förlåt då för att jag bara undrade?

    Trots allt är evangelium också allt det Jesus sa , inte bara en liten del och just det man tycker om! Hela skriften är utandad av Gud.

    Jesu frid…….

        (Reply)

  16. Leif Boman skrev: “Hela skriften är utandad av Gud.”

    Visst! Och det säger vi båda två.

    Därför är det viktigt att Skrift får förklara Skrift.

    Och då är vi inga gudar i den meningen som man kan “missförstå” av den text du refererade till.

    Var inte orolig. Du har inte stött dej med någon här.

    /Kjell

        (Reply)

  17. Kjell,

    eller en människoson, att du låter dig vårda om honom. Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

    – Detta ord kan ju faktiskt gälla Jesus, Jesus är ju människosonen och enligt MFS så passar det ju in med NÄSTAN ett gudaväsen.

    Bb

        (Reply)

  18. Kjell,

    Skrift förklarar skrift, ja!

    Jesus säger något, pekar på ett skriftställe som verkar ganska snarlikt också det Paulus säger plus en del annat, visst!

    Jag är inte orolig, utan snarare förstår jag att jag är lite obekväm när jag ifrågasätter vissa saker, det har hänt förr!

    Men ha det gott broder!

        (Reply)

  19. Kjell, du skriver:
    “Det är (mänskligt sett) för sent att agera mot alla dessa villoläror. Det finns för få kvar med personliga erfarenheter från tiden före. De som har levt hela sitt liv mitt i villan förstår inte varningarna. ”

    Ja, Kjell, mänskligt sett är det nog så.
    Men tack och lov att vi kan räkna med Gud! Jag kom ju in i kyrkvärlden på åttiotalet, när framgångsförkunnelsen och baklängesfallandet var i full sving. Visst har jag dragits med i en del villfarelser, men jag har också bevarats från de värsta yttringarna.
    Och, som väl är, så kan Gud även väcka den som slumrar.

    Tack och lov! Om vi längtar efter Sanningen, mer än efter under, tecken och upplevelser, så kommer Gud att leda oss in i den fulla Sanningen.

        (Reply)

  20. Tack Kjell för en intressant bloggpost, vilket dina bloggposter alltid är.

    Jag tänker att du har rätt i att det hände något där under 50-70-talet med en “kultur av begär efter häftigare och häftigare upplevelser.”. Det som har lett fram till så många sjukligheter, inte minst nu det allra senaste i det som kallas “the Älmhult outpouring”.

    MEN samtidigt som det sunda Evangeliet och sanna läran har angripits från sådana yttringar, så har det ju också med minst lika förödande kraft angripits från den liberalteologi som varit rådande även i frikyrkliga teologiska seminarier och pastorsutbildningar. Alltså, liberalteologin med dess onda förnekelseangrepp på Guds ords tillförlitlighet har gjort minst lika stor skada som den falska karismatiken gjort och GÖR.

    Och jag känner som du att det andliga läget är mycket dystert. Eller som du uttrycker det: “Det är (mänskligt sett) för sent att agera mot alla dessa villoläror. “

    Helt riktigt så satte du “mänskligt sett” inom parenteser i det konstaterandet. För vi får ju ändå nu mitt i all denna slam och gyttja av villoläror be om Guds nåd och kraft att i de sammanhang vi var och en befinner oss må få vara väktare (eller vilket ord vi nu föredrar). Och det kommer bli riktigt tufft för sanna Guds väktare när de blir angripna inte bara som tidigare från liberalteologiska sammanhang, men också från de sammanhang som åtminstone har namnet om sig av att vara evangeliska och bibeltroende. För den senare bekännelsen har ju de facto många av de som idag har ledande positioner inom den nu globala falska karismatiken. Jag har inte minst senaste dagarna sett på olika forum och bloggar hur sådana som brukar anses som bibeltroende och brinnande kristna går ut i våldsamma angrepp på dem som vågar säga något kritiskt om exempelvis den s.k. Älmhultsväckelsen.

    (Hoppas jag inte med detta kom utanför bloggpostens ämne)

    Berndt

        (Reply)

  21. Berndt Isaksson,

    Nej, du skrev mitt i prick i bloggpostens ämne. Lot’s historia använde jag bara som illustration. Men även för att understryka att det är Gud som har sista ordet i allt detta.

    Visst har du rätt i att liberalteologin, och andra företeelser, har förstört minst lika mycket. Själafiendens taktik är ofta att skapa två villor som till synes är varandras motsatser.

    Man skulle kunna säga att liberalteologin och trosförkunnelsen verkar vara varandras motsatser. Men det kvittar väl om man dör av kolera eller pest?

    Och nu kommer Emergent Church att samla alla dessa, till synes, motsatta rörelser under ett tak.

    Det blir den världsvida väckelsen!

    /Kjell

        (Reply)

  22. Kjell skriver: “Man skulle kunna säga att liberalteologin och trosförkunnelsen verkar vara varandras motsatser. Men det kvittar väl om man väljer kolera eller pest? Och nu kommer Emergent Church att samla alla dessa, till synes, motsatta rörelser under ett tak.”

    Tänk att när jag läser det där, så slår det mig hur hur en kollega från studietiden till pastor var klart inne på den trosförkunnelsen som var på tapeten som mest på 80-talet, medan en annan från samma studietid var helt uppslukad av liberalteologiska tankar och idéer. Dessa båda stod ofta varandra emot i teologiska diskussioner, likt två stridande tuppar 😉

    Men nu för bara något år sedan så såg jag hur dessa båda hade funnit varandra en en gemensam beundrar av Brian McLarens böcker och i Emergent-Church-Läror. Där hade de funnit att de strålat samman i en “rörande enighet”.

    Berndt

        (Reply)

  23. Leif Boman,

    Leif Boman: “Jag har inte följt diskussioner om att Newagare lär att vi är gudar, men är bara lite nyfiken på varför man blir så upprörd över några ord som Jesus ganska klart i mina ögon själv har sagt!”

    E.W Kenyons undervisning om JDS-läran, som trosrörelsen byggt hela sin undervisning på, innebar att Jesus skiljdes från Fadern. Men om nu Jesus är Gud i mänsklig gestalt (vilket är hörnstenen i en äkta kristen tro) så kan aldrig Jesus skiljas från Gud.

    Men *JDS lär just detta; att Jesus blev till gjord till en syndig människa, fick satans natur, dog andligen och skiljdes från Fadern. Man tar alltså ifrån Jesus Hans gudomlighet och gör Honom till en syndig människa, utan gudomlighet. Sedan säger man att Han föddes på nytt Detta blir då grunden till ‘själv förgudnings läran’ inom trosförkunnelsen.

    (*Jesus Died Spiritually)

    Inom New age är “Kristus” i princip bara ett ämbete som vilken människa som helst kan ikläda sig; en ande som inkarnerar i olika människor, vilket också kommer att hävdas i den yttersta tiden då Antikrist kommer att utge sig för att vara Messias och Gud. [ Antikrist översätts ‘ istället för Gud’ på grekiska!]

    Men New age undervisar även att vi människor är mer eller mindre som Kristus genom att alla har det gudomliga inom sig. Trosrörelsen har i princip samma undervisning, att Jesus är en pånyttfödd människa och att vi alla är som gudar/Kristus.

    Leif. B: “Vad menar då egentligen Jesus, ( Joh. 10:34-35) när Han svarar Judarna med att Gud i Skriften”

    Trosrörelsens teologer kör hårt med denna vers. Men man kan inte bygga en teologi på några enstaka verser. Summan av Guds Ord är sanning!

    Människan var varken gudomlig före syndafallet, eller efter ! Kärnan i de flesta villoläror är ändå att vi kan bli som Gud!

    1 Mos. 3:5 ‘men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.’

    /Antonia

        (Reply)

  24. Berndt Isaksson,

    Jag tror att detta har hänt medan jag, och många andra sov….

    I alla fall jag måste bekänna att jag sov. I den bemärkelsen att jag inte tog ogräs-sådden på tillräckligt allvar när den skedde.

    Somliga försvarare av villorna vill ju att vi skall fortsätta att sova.

    Men nu är det nog!

    Vi får se vilka som får skördemännens ämbete.

    /Kjell

    Matt. 13: 24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; 25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.
    27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ‘Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? 28 Han svarade dem: ‘En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ‘Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’ 29 Men han svarade: ‘Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. 30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ‘Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’»

    PS. Intressant ordningsföljd i vers 30! Undrar hur pre-tribbarna bortförklarar den……

        (Reply)

  25. Jag tycker det blir lite för mycket “guilt by association”. Behåll det goda står det på flera ställen i NT. Självklart finns det avarter inom trosrörelsen, självklart spårade mycket ur, en del spårar nu tillbaka för övrigt…

    Men nog tycker jag att det är lika mycket som isåfall spårar ur eller inte spårar alls även i traditionella frikyrkor resp i Sv kyrkan. Ingen rörelse eller kyrka är perfekt och som gräsrötter bör vi alla vara på vår vakt, inte så att vi till slut är så tillslutna så vi inte kan ta emot något, men en hälsosam skepsis till nya företeelser – grundat på Guds Ord! Och det är där, bibeltroheten, bibelkunskapen, där det har fallerat senaste decennierna. När inte någon, förutom pastorskollegiet (kanske ?), läser Bibeln regelbundet, när bibelstudier inte längre finns, när det fåtal s k cellgruppsmöten jag varit på knappast har gått på djupet utan mest handlat om personliga problem och en god fika (jag kan jämföra när jag som tioåring satt med i farmor och farfars böneringsgrupp, det var ingående diskussioner om bibelverser och dess tolkning) då är det inte konstigt att inget stoppar vildhjärnor i predikstolen.

    Trosförkunnelsen (som började före Ulf Ekman för övrigt) gjorde i mina ögon upp med den destruktiva “fattig syndig människa”-teologin. Att inte vårt jordeliv ska vara en lång vandring i dödsskuggans dal utan att vi även här och nu kan förvänta oss Guds omsorger. Teologin innan var väldigt tung på denna punkt, kanske inte just i min barndoms pingstkyrka, men generellt sett. Vi är alla pilgrimer, jordelivet är en tåredal, det är bara att härda ut, känna glädje över nånting annat än Jesu korsdöd är inte acceptabelt. Trosrörelsen öppnade också upp dörrarna för mer karismatik, t ex sången i anden som alltid har kännetecknat starka väckelseskeden. Men snabbt kom naturligtvis även avarterna och här borde det sunda förnuftet kickat in både hos medlemmar och ledning.

    Häftiga rörelser på 50- och 60-talen, ja, jag är ju inte så gammal, undrar vad ni tänker på då? Maranata var kanske häftigt, men bottnade inte i teologin, det var personfixering på ledningen och när den gjorde bort sej försvann smörjelsen, det blev en klingande cymbal. Allt var inte fel, mycket kunde letts på andra vägar, man kan inte dra alla förnyelserörelser över en kam. Dessa kommer ju alltid ifrån känslan som drivit varje väckelseintresserad: finns det verkligen inget mer att uppleva från Gud? Ska vi nöja oss med lite när vi fått pant på det himmelska arvet? Redan Luther tänkte så, kunde inte acceptera dåvarande katolska kyrkans avarter och brist på tro och överlåtelse. Det är inget nytt att vilja förnyelse, att upptäcka nya sammanhang i Bibeln (Luther “upptäckte” rättfärdiggörelsen genom tron).

    Det som vi snarare ska göra, även fortsatt, är att navigera klokt och sunt bland skären. Mycket är initialt bra, mycket blir snart mänskligt och går snett om vi inte ser upp. Kritik är inte att vara gnällig utan att se till att kyrkan överlever på sikt.

    Emergent Church-rörelsen är i mina ögon skrämmande när man läser hur dess ledande företrädare uttrycker sig. Det är ingen kristendom. Vi måste se upp, men vi får inte kasta ut barnet med badvattnet – det har gjorts alldeles för ofta av renhetsivrare och traditionalister i frikyrkans historia.

        (Reply)

  26. wildwest, “Emergent Church-rörelsen är i mina ögon skrämmande när man läser hur dess ledande företrädare uttrycker sig. Det är ingen kristendom. Vi måste se upp, men vi får inte kasta ut barnet med badvattnet – det har gjorts alldeles för ofta av renhetsivrare och traditionalister i frikyrkans historia.” SLUT CITAT

    Humm… där förstår jag inte vad du menar. Helt riktigt konstaterar du att Emergent Church är något skrämmande och inte ens något som ska benämnas kristendom. Vad är det då för “barn” vi riskerar att kasta ut med badvattnet när vi tydligt varnar för och förkastar det som Emergent Church står för? Jag tvekar inte att säga att Emergent Church som lära är en av kyrkohistoriens mes utsuderade och farligaste villoläror som vi på inget sätt ska befatta oss med. Emergent Church bär inte på något “barn” vi ska vara rädda om, utan hela dessa lärosystem hänger samma och man kan inte plocka ut något och tro att man inte får med sig resten på köpet.

    Berndt

        (Reply)

  27. wildwest,

    Vi får nog nöja oss med att vara ense om att vi är oense i detta fall.

    Mer senare när tankarna har samlat sig.

    Att det finns frälsta som kallar sig katoliker är jag övertygad om.

    Likaså att det finns frälsta som kallar sig Livets Ordare.

    Men trosförkunnelsen är en del av det stora avfallet och har aldrig varit annat och kommer aldrig att vara annat.

    Synd kan man inte reformera bort.

    /Kjell

        (Reply)

  28. Det blev lite syftningsfel. Barnet o badvattnet har nog inte så mycket med Emergent Church att göra. Å andra sidan känner jag inte till dem närmare än vad andra skriver på sina bloggar. Kanske de har någon god tradition hur man samlas och studerar Skriften eller nåt liknande som man kan ta över? Mormonerna är otroligt vänliga, det kan vi frikyrkokristna ta några gram av. Vi kan också ta till oss muslimernas noggrannhet att lära sig stora delar av Koranen utantill. Kan någon idag ens de 10 budorden utantill? Det finns en del guldkorn även om det inte har så mycket med teologi att göra.

        (Reply)

  29. Helt riktigt, Berndt och Kjell.
    Den kakan går det inte att plocka några russin ur.
    Oc inget barn i det badvattnet heller – på sin höjd en gummianka.

    Wildwest,
    visst får vi till vår förlägenhet säga att det finns de som bräcker oss i duktighet på olika områden. Sant. Och det borde ge oss en liten omruskning, absolut.
    Men de är hängivna något som inte är sanning, och då blir det bara tragiskt.

    För den som vill vara duktig, finns många tävlingsgrenar att välja på.
    För den som vill ha sanningen, finns bara En väg.

        (Reply)

  30. GUDOMLIGA KARRIÄRISTER

    Apropå “gudar”. Eftersläntrare som jag är kom det för mig följande tankar när jag nyss läste igenom tråden:

    Men HERREN sade till Mose: “Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet. 2 Mos 7:1

    OK, så vi uppfattar att Mose = gud men Aron = inte gud.

    Komplicerat detta. Men inte om vi ser vad syftet var, att förehålla Farao den sanne Gudens domslut. Ja, den dubbla utgången ni vet. Farao var dock inte intresserad, men inte desto mindre fick han erfara Guds domslut.

    Mose, en enskild person. Men det finns ju även ett annat perspektiv, och det är judarnas roll som utvalda till att… göra Guds namn känt bland folken. Perspektivet mot bakgrund av judarnas kallelse är alltså ännu större än Mose och judarnas Exodus ut ur Egypten, perspektivet är att en hel hop troende (inte bara en enskild “Mose”) skall döma och således spela en guds-roll bland hedningarna, att jämföras med många folk och inte som i Mose fall endast Farao och hans land Egypten.

    Om Mose spelade rollen som “gud” för Farao/Egypten, kanske vi kan uppfatta den grupp troende som skall “döma hedningarna”

    Om Mose gavs “makt att döma” Farao tillsammans med folket (dvs vara såsom en gud för Farao), vad betyder då den roll som i följande verser ges åt dem som vinner seger? :

    Den som vinner seger och intill änden troget gör mina gärningar, åt honom skall jag giva makt över hedningarna. Upp 2:26

    Och:

    Upp 20:4 Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de åt vilka gavs makt att hålla dom.

    SAMMANFATTNING

    * Mose fick vara gud åt Farao, samtidigt som Aron inte fick vara det (bara profet).

    * Inte alla som samtidigt uppenbart tjänstgjorde åt den levande Guden i samma sammanhang, spelar med nödvändighet rollen som gud. Vissa gör visserligen det men inte alla.

    * Egypten och uttåget (exodus) har både inom Bibeln och senare använts som förebild för ett slutligt och andligt uttåg ur världen, varvid även domar skall fällas (se referenser ovan till Uppenbarelseboken) , men i det större och slutliga perspektivet skall domsluten hanteras av flera individer (“gudar”?) i samråd, kanske med gudaförhållandet mellan Mose/Farao som förebild. Kanske säger jag, för jag vet inte säkert, men tanken verkar just nu inte orimlig.

    * Slutsats: Om min sammanfattning ovan inte är helt vid sidan om Guds faktiska syfte med att låta kalla Mose samt några andra för gudar (i psalm 82:6) så används uttrycket “gudar” som ett idiom* för att beteckna något helt annat, nämligen att vissa agerar i en roll genom vilken Guds domslut meddelas människorna.

    Det finns många andra idiom som kan misstolkas om man har det syftet. På Svenska kan vi säga “slå klackarna i taket” år en aboriginer, och de skulle aldrig någonsin kunna lista ut vad som avses med hjälp av analys av orden klackar eller tak och deras inbördes förhållanden. Idiomet betyder helt enkelt något helt annat än vad orden själva står för. På liknande sätt med “avbild”. När Gud skapade människan till sin “avbild” så åsyftades inte den yttre skepnaden utan Guds innersta väsens natur, dvs Guds “personlighet” om man uttrycker det så. Idiomet “avbild” är ett gammalt hebreiskt idiom som vi i efterhand inte kan ändra på. Och lika lite kan vi idag, i efterhand, ändra på vad som ursprungligen verkligen avsågs med att kalla dödliga människor för “gudar”. Helt utan ledtrådar tycker jag inte att vi är. Att vi skulle vara Gudar ens i överförd bemärkelse, är däremot helt uteslutet sett till helheten i Guds ord. Även domarrollen som verkar avses är ju bara en roll och absolut inget som betecknar personernas inneboende kvaliteter. Mose dog, dessutom vid ett snöpligt tillfälle av en mindre gudomlig orsak – han hade inte vid varje tillfälle hållit Gud i ära inför människorna.

    Den gudomliga karriären fick sig i Mose fall ett snöpligt slut och idiomet verkar inte ha övertolkats vare sig av Aron eller av andra bibliska författare på liknande sätt som överskruvade andebollar tänker sig i vår tid. Inte heller Jesus verkar ha missuppfattat saken då han åberopade guda-kallelsen på uppenbart syndiga, upproriska dödliga judar på hans tid.

    Troende kristna ÄR inte rättfärdiga, i bästa fall TILLSKRIVS vi rättfärdighet (antyder något även om Lots rättfördighet) och får rätten att kallas Guds söner och vissa (inte alla väl?) utses till att utföra vissa roller (inte alla roller) i Guds stora plan. Det verkar som om troende judar kan få roller som inte alla andra får.

    Som sagt, dessa tankar grundar sig inte på djupstudier i ämnet utan kom för mig då jag läste tråden.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  31. * IDIOM

    Ops, glömde referensen till “idiom” i föregående inlägg. Utdrag ur Wikipedia:

    Idiom kan också åsyfta… ett talesätt eller en fast fras som ingår i en språkvarietet. … Idiomatiska uttryck är talesätt som kan infogas i meningar och anpassas grammatiskt efter den språkvariant och det sammanhang där de ingår. Detta till skillnad från ordspråk som består av en fast mening som inte ska förändras.

    Idiomatiska uttryck… har en specifik betydelse. Dessa talesätt vållar ofta problem vid översättning mellan olika språk om de översättes ordagrant.

    Ordet “gudar”, när det används som ett idiom, skulle alltså ändra innebörd beroende på sammanhanget. Detta motsvaras INTE av ekvivokation, som kan ha flera betydelser samtidigt. Ett idiom kan ha endast en betydelse i ett sammanhang.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  32. Rolf Lampa,

    Ett litet komplement angående “avbild”.

    Om vi tittar noggrannt på 1 Mos. 1:26 och 27 så är det frågan om den svenska översättningen är “bra”.

    “Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.» Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”

    Detta är den gängse översättnngen i de texter som följer de germanska översättningarna “till vår avbild”, “till sin avbild”, “till Guds avbild”. Men i KJV står det “in our image” etc.

    “And God said, Let us make man in our image, after our likeness: and let them have dominion over the fish of the sea, and over the fowl of the air, and over the cattle, and over all the earth, and over every creeping thing that creepeth upon the earth. So God created man in his own image, in the image of God created he him; male and female created he them.”

    Jag kan inte hebreiska, men en linjär översättning anger att det handlar om att skapa människorna i den plurala gudens avbild.

    Detta leder till en jämförelse med Hebreerbrevets text i första kapitlet verserna 1 till 3:

    “Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han — sedan han hade utfört en rening från synderna — satt sig på Majestätets högra sida i höjden.”

    Och vi tar med texten ur Kolosserbrevets första kapitel verserna 14 till 16:

    “I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder, i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom.”

    Detta öppnar för tolkningen att vi är skapade i Elohims avbild, Gud med oss, Jesus Kristus. Genom honom och till honom.

    Kvarstår texten “till att vara oss lika”, “after our likeness”. Alltså inte en avbild men med vissa likheter.

    Psalm 8 understryker detta i verserna 5 och 6: “vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom. Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.”

    /Kjell

        (Reply)

  33. Ja Kjell, bra kompletteringar om vad idiomet avbild för med sig!

    Den enskilda aspekt jag själv lyfte fram avsåg alltså bara Guds natur (i motsats till yttre skepnad) men som du mycket riktigt påpekar, innefattar egenskaper som avsågs att avspeglas på delvis olika sätt genom både mannens och kvinnans natur. Mannen och kvinnan som förebilder för Kristus och församlingen ger ännu mer djup åt Guds grundtanke här.

    Att med avbild avses personligheter och någons innersta natur skymtar också fram i den vers du citerade med orden “…härlighets återsken och hans väsens avbild“. Det heter ju också att det var just “härligheten” från Gud vi förlorade i syndafallet.

    Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud; (Rom 3:23)

    Och just denna del, att människan en gång delade härligheten från Gud, tror vi ju att återställs genom att Jesus Kristus som sann människa återupprättar denna förlorade del. Föreningen mellan Kristus och församlingen ställer på ett särskilt sätt bruden i fördelaktig dager.

    Och om detta stämmer med vad bibeln sammantaget undervisar (jag kan ha missat nåt) så blir konsekvenserna förödande för en rad moderna kristna teologiska resonemang.

    Är det till exempel inte så att vårt människovärde ligger i “betraktarens ögon” som man säger? Vad händer om syftet med det skapade inte uppfylls? Hur är det med “egenvärdet” då? Människorna på Noa tid till exempel, hur stort var deras värde sett ur den Store Betraktarens ögon? Hur blir det nästa gång mänskligheten vägs på skaparens våg?

    Frågan är alltså om “betraktaren” (jag tänker på Gud nu) alltid och helt utan undantag tillmäter människan det enorma värde vi så gärna tillmäter oss själva idag? Vari består värdet? I att vi “ser ut” som Gud till vår yttre form, eller på att vi låtit oss förvandlas så att vi accepterar och återspeglar Guds eget väsen? Så tror jag att en viktig frågan skall formuleras nämligen.

    Hursomhelst, vi får visserligen själva en ny natur i den nya födelsen, men det verkar inte som om vi trots detta blir helt fullkomliga till vår invärtes människa i denna tillvaro så länge vi har att kämpa med två inneboende naturer, dels en fallen mänsklig natur, det så kallade “köttet”, och dels den nya (andliga) natur som som står i strid med den förstnämnda köttsliga naturen.

    Men vi längtar efter den fullkomning som ligger framför. Ett löfte finns ju om att vi skall bli lika Honom. När vi möter honom ansikte mot ansikte. Det är väl först då, då vi formats till att helt ha blivit “hans Sons avbilder, honom lika”, som också vi blir avbilder på det sätt som avsågs i skapelsen.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  34. Antonia,

    Angående “det goda som trosrörelsen hade med sig” skriver Lennart Jareteg på Bibelfokus följande:

    Det finns en del kristna som anser att det är först NU – efter sin kovändning till katolicismen – som Ulf Ekman spårat ur, och att 80- och 90-talet var guldår på Livets Ord. Detta är dock en allvarlig villfarelse som vi måste peka tydligare på. Hela Livets Ords verksamhet är byggd på främst Kenneth Hagins trosförkunnelse som innehåller ett stort antal mycket grova villoläror. Ekmans undervisning har därför alltid bestått av allvarliga villoläror, skillnaden är att villolärorna nu delvis har ett annat innehåll eller en annan kostym. Men jag tror det kan vara så, att denna nya katolska inriktning hos Ekman och hans efterföljare är beroende av den första inriktningen, trosförkunnelsen. Jag skulle tro att trosförkunnelsen ”mörade” upp många till att nu vara mottagliga för katolsk lära; detta kanske var det bakomliggande strategiska syftet med spridandet av trosförkunnelsen och dess andlighet. En villfarelse blir alltså dörröppnare till nästa; har man inte gjort upp med den första ramlar man då lätt in i den nya. Självklart är det delvis genom sådana läromässiga utflykter och omsvängningar som världens folk kommer att göras redo att både acceptera och dyrka den världsledare som Uppenbarelseboken profeterar om. Är du medlem i en trosförsamling (typ Livets Ord), och är vaken över villfarelserna i katolicismens läror, så be Gud om öppnade ögon för alla villfarelser i kristenheten.

    Så ser även jag det.

    Tydligen finns det några stycken “enmanslärosäten” som har mycket stora likheter i tolkningarna 🙂

    Vill tillfoga ännu ett “enmanslärosäte”, nämligen Sven Reichmann som sade följande om trosförkunnelsen:

    “Problemet med trosförkunnelsen är att det som är bra är inte nytt, och det som är nytt är inte bra!”

    /Kjell

        (Reply)

  35. Kjell,

    Ja, du Kjell, man kan inte annat än hålla med både Lennart Jareteg och Sven Reichmann.

    Hagins läror öppnade dörren för en ännu värre villfarelse. Det hade aldrig gått att först komma med en förkunnelse om ett vallfärdande ner till Rom! Listig är han vår själa fiende!

    Har hört det gamla utslitna argumentet till leda, om att det var sååå mycket som också var bra på LO! Har heller aldrig kunnat förstå vad detta skulle vara.

    Det enda skäl jag kan tänka mig är att man försöka orientera sig utan karta, och nöjde sig med en kompass, vilket bara kan sluta på ett sätt !

    Att var och en ville vandra SIN egen väg, är mänsklighetens förbannelse!

    Ledarskapet går före nu och banar ‘nya vägar’, fåren traskar lydigt efter! Detta blir följden när man saknar förmågan/viljan (?) att ta reda på vart man själv är på väg!

    /Antonia

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *