Om en lära är 100% falsk kan man förkasta hela läran. Men hur går det med läror som är 50% falska?
Vad händer om man förkastar en sådan lära utan att undersöka, eller pröva allt, och bara behålla det goda?
Detta blir ett potpurri av recenta artiklar och diskussioner. Jag börjar med det som kallas “Herrens måltid”, “nattvard”, “eucharisti”, etc.
Dagen hade en artikel med rubriken Pizza och Coca-Cola i stället för bröd och vin?
Mikael Karlendal tog upp temat på sin blogg Nattvarden.
Rickard Cruz ger sin egen version på sin egen blogg Vanliga missuppfattningar om Herrens måltid.
Och Christian Mölk tar även upp ämnet En värdig nattvard.
Rubriken på denna bloggpost “sill och nubbe” är en anspelning på “pizza och coca-cola”.
I Svensk Pingst, när jag var ung, användes sockerkaka och Merlino (druvjuice).
I Holland använde vi matze-bröd och portvin.
I Katolska kyrkan får besökarna oblater. Eventuellt doppade i vinet. Prästen dricker sedan upp vinet.
Katoliker tror att oblaterna rent bokstavligen är Jesu kött, och vinet bokstavligen är Jesu blod. Och att eucharistin har frälsande verkan.
I Svenska Kyrkan minns jag att man brukade predika att deltagande i nattvarden var nödvändigt för syndernas förlåtelse. (Matt 26:28 “detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse”) Det finns alltså en sorts transsubstantiationslära i SvK.
En del lägger stor vikt vid ritualen, andra inte.
Vi får alla uppmaningen: “Så pröve då människan sig själv”
Jag tror personligen att uppmaningen understryker att vi inte skall försöka pröva andra. “Va? Tar han emot vinet? Och han som…..”
Jag ämnar inte göra någon analys av detta utan överlåter det till var och en som läser här.
Nästa ämne blir frågan hur man skall få folk intresserade i att besöka möten och läsa Bibeln.
Dagen rapporterade om en välbesökt kyrka på Kanarieöarna Fullt hus i turistkyrkan.
Läs artikeln. Det verkar vara både frivillighet, glädje och medverkan där. Och jag tror att det kanske kan bero på att just frivilligheten är garanterad. Man blir inte tvingad till några uppgifter som man sedan har svårt att lämna. Inte tvingad att ställa upp på alla saker som arrangeras av församlingen. När semesterveckorna är slut åker man hem igen.
Sedan har ett antal personer samlats på Teologiska Högskolan i Stockhom för att diskutera eventuella orsaker till att “läsarnas antal stadigt minskar”. De söker orsaken till minskat bibelläsande.
Personligen tror jag att det är ett resultat av bibelfattiga predikningar. I stället för genomgående studium av sammanhängande texter, alltså det vi brukade kalla “bibelstudium”.
Ofta brukar det ju gå till så här:
Mötet börjar med att legitimera den inbjudne talaren genom att påstå att han har fått ett specialuppdrag från Gud i samband med en specifik uppenbarelse. (Kan inte verifieras!)
Talaren rycker sedan vanligtvis ut ett GT-citat ur sitt sammanhang och använder det som grund för den eiseges han presenterar.
Sedan kommer kärnan av hans “predikan” där han använder sig av hypotetisk induktion. Typ: Om det är “si” så är det ju inte otroligt att det även är “så”.
Och till sist ger han åhörarna dåligt samvete. Till exempel genom att påstå: “Möjligheten finns, precis som i mitt hemland, att väckelsen kan komma och gå, och många kristna kommer inte ens att notera det.”
Och givetvis vill ingen åhörare av detta intressanta föredrag tillhöra den grupp som “seende inte kan se”.
Sedan kanske han lägger ytterligare börda på åhörarna genom att påstå: “Gud har inte slut på nåden, snarare har han brist på tid. Vi måste ha denna väckelse från Gud, därför att den finns i hans kalender.” (Att Gud skulle ha brist på tid är helt i strid med Skriften.)
Det gäller alltså att bli stressad och skynda sig. Ingen tid att fundera på känslor och tidigare erfarenheter. Nu är momentet och om vi missar det ……!
Avslutningsvis kan det hända att han slår in sista spiken: “Den väckelse som vi redan står i, är detta ”ögonblick av nåd”, där Gud befriar oss från oss själva, och sätter in oss i våra positioner. Syftet är att skaka om oss, och få ordning på oss så att vi kan fullborda vårt lopp.”
Och inte vill vi väl falla ur nåden, eller av vägen, innan vi har fullbordat vårt lopp?
Talaren är ofta en typisk väloljad retoriker som vet hur han skall manipulera publiken och uppnå massans samording i deras reaktioner.
Den som har vuxit upp i sådan miljö kan knappast få något större intresse för bibelläsning, och heller aldrig förstå att det är summan av Guds Ord som är Sanningen.
Andlig snuttifikation och beroende av begåvade talare som har fått specialuppdrag av Gud blir resultatet. Steget till hierarkiska kyrkor med professionella ledare blir sedan kort.
Sedan om man har pepprats med predikan att man måste bekänna att man har fått bönesvar innan man har fått det för att man skall få det, blir det svårt att vara tacksam.
Dagen hade en artikel om tacksamhet Tacksamhet – men varför då?
Ja, inte är det lätt att rimma Sanningen med fakta om man tvingas uttala falska vittnesbörd för att behaga någon “gud”.
Då är det kanske inte så konstigt att man väljer en kyrka utan Gud?
Enligt ännu en artikel i Dagen har inte bara Turistkyrkan på Kanarieöarna framgång men även Ateisternas egen kyrka Ateistkyrka på väg bli global.
Och då tänker man kanske först att detta är något mycket konstigt. Men faktum är ju att Gud har fått mindre och mindre plats i många “kyrkor”.
Hos Katolikerna handlar det så gott som uteslutande om Maria och de så kallade helgonen och vid julen om “Marias lille gosse”. Påsken får vi stå ut med, eucharistin tar hand om det.
Hos Megakyrkorna handlar det om “Fantastiska Apostlar” som professionellt utför sin show och imponerar med sina nummer och eventuella “mirakel”.
Så varför inte en ateistkyrka, så slipper man även dåligt samvete.
Är skillnaden verkligen så stor mellan en ateistkyrka och en megakyrka som predikar positivt tänkande och egen prestation? Framgång utan syndanöd!
Om du läser Engelska kan du kolla denna artikel. För medan vi tänker positivt härjar det krig och sjukdomar, kriminalitet, slaveri, missbruk, våldtäkter, lemlästande, och mycket, mycket mer. Dadaab records high cases of sexual violence: report
Ännu en intressant artikel: Catholic priest quits, says he can’t do without sex.
Det tråkiga är bara att denne präst inte har något emot att fortsätta spridandet av katolska kyrkans falska evangelium.
Och vill du verkligen veta mer om Katolska kyrkan och dess historia rekommenderar jag länken till boken “Vicars of Christ” som finns hos broder Lennart Jareteg i följande artikel På deras frukt skall ni känna igen dem…
Och medan vi ändå talar engelska vill jag till sist peka på en artikel som handlar både om tro och bloggande och ger antydlingar om hur ockultismen mycket lätt kan ta över igen A Point of View: Science, magic, and madness.
Här slutar då mitt potpurri.
Hur kommer framtiden att se ut?
Jag tror att den kommer att kunna beskrivas med det latinska tänkespråk som står på vissa dollarsedlar (om jag inte missminner mej) “E pluribus unum” vilket ordagrannt betyder “Out of many, one”, och tolkas som “En enhet i mångfald”. På baksidan finns ett allseende öga en pyramid och andra “andliga” symboler, samt skriften: “Novus ordo seclorum” som betyder “Ny tidsordning” kort och gott “New Age”.
Splittringarna kommer att tilltaga. Sill och nubbe? Pizza och Coca-cola? Matze och starkvin? etc. och givetvis i alla andra lärofrågor också.
Till sist blir det en brokig massa där det bara finns kvar en enda äkta skiljelinje.
En majoritet utan Kristus och en minoritet som består av enskilda Kristustrogna och utgör Hans församling på jorden.
Scenen är då iordningställd för sista akterna.
Och nu tillbaka till frågorna jag ställde som inledning på denna bloggpost:
Om en lära är 100% falsk kan man förkasta hela läran. Men hur går det med läror som är 50% falska?
Vad händer om man förkastar en sådan lära utan att undersöka, eller pröva allt, och bara behålla det goda?
Ja, en sak är säker. Inte hittar man Sanningen om man inte är intresserad av Summan av Guds Ord.
/Kjell
Views: 46