Metodkristendom

Föreställ dej en situation där människor möts och det inte går att ljuga för varandra på grund av att alla kan se allas alla tankar. Ingen kan således dölja något!

Skulle du våga ta del i den situationen eller skulle du hellre stanna hemma?

Frågan är givetvis hypotetisk. Det finns ingen sådan situation männskor emellan. I stället är det så att man till och med kan ljuga för sig själv. Hur nu det fungerar. Vem ljuger då för vem?

Hur som helst är det så att vi alla, hela tiden, i all interaktion med andra människor, väljer vad vi vill att de skall se av oss och tänka om oss. Mer eller mindre och i görligaste mån.

Vi använder oss av många olika medel för att presentera oss för andra. Vårt sätt att tala, eller skriva, som jag just nu gör, skissar en bild av oss. Ordval och innehåll är betydelsefulla.

Om det handlar om en predikan eller ett föredrag där andra kan se mej tillkommer kropps-språket. Hur jag för mej. Är jag tjock eller smal, lång eller kort, man eller kvinna, svensk, kines eller afrikan, gammal eller ung, etcetera?

I viss mån kan man understödja den bild man vill skissa genom de kläder, och eventuellt smycken och kosmetika, man väljer. Och givetvis vilken bil man äger och vilka inneprylar man har med sig och exponerar för åhörarna. En trådlös mikrofon på rockslaget, en exklusiv mobiltelefon och kanske en så kallad tablet computer.

Allt sedan Adams fikonlöv finns det ett stort utbud av statussymboler som alla har samma funktion som detta enkla fikonlöv. Nämligen att dölja det jag inte vill visa av vem jag är.

Kanske kan vi le åt Adams tafatta försök att dölja något för Gud. Adam kände ju Gud personligen på ett sätt som vi ännu inte känner Honom. Adam måste ha förstått att det inte går att dölja något för Gud.

Men vi är så vana vid att välja vad vi säger och gör, och hur vi för oss, att vi tycker det är “naturligt” att göra så. Vi gör det för att blidka, manipulera och imponera.

  • En så’n fin klänning du har på dej. – Men vad hjälper det när man ser ut som du?
  • Ja, det har du gjort väldigt bra. – Om man tar med dina uppenbara brister i beräkningen.
  • Men, att jag skulle möta dej just här. – Om jag ändå hade tagit en annan väg till snabbköpet.
  • En så’n fin present. – Vad har jag för nytta av detta?

Nu undrar du kanske vad detta har att göra med metodkristendom?

Jo, jag tror att just detta är grunden för all metodkristendom.

Vi är nämligen så vana att utöva inflytande på alla våra relationer att vi till och med kan berömma oss av hur duktiga vi är att umgås med andra människor. Allt detta utgör varp och inslag i den samlevnad med andra människor som vi är vana vid.

Och jag repeterar frågan:

Föreställ dej att situationen du deltar i plötsligen skulle förändras så det inte går att ljuga för varandra, eller dölja något, på grund av att alla kan se allas alla tankar. Skulle du våga ta del i den situationen eller skulle du hellre fly och söka fikonlöv?

Så vitt jag förstår det kommer just detta att gälla när vi en gång möts hemma hos Herren. Inte så att alla där vet allt om alla, men troligen att alla har möjligheten att veta vad som helst om någon annan när som helst.

Men redan nu finns det en situation, en relation, vare sig vi vill det eller ej, där den ena parten kan se alla våra tankar. Det finns inget utom genuin äkthet som duger i relationen med Herren. Vi kan inte blidka, manipulera eller imponera på Honom.

Apg. 17:24-25

Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.

Just i detta ligger den stora väsensskillnaden mellan tro i enlighet med Guds Ord och religionsutövning enligt all världens religioner.

I alla andra religioner handlar det just om människans sökande efter gud, gudar och makter och försöket att blidka och manipulera dessa.

Men tro i enlighet med Guds Ord handlar just om hur Gud söker kontakt med människor.

Var går då gränsen mellan “metodkristendom” och en sund relation med Herren?

Jag tror att den frågan inte är helt enkel att besvara. Det finns personliga skillnader, vilket vi även borde förvänta oss, för vi är alla olika individer som av nåd erbjuds en personlig relation med Universums Skapare och Herre.

Men en sak törs jag påstå. Nämligen att så fort det börjar handla om prestationer, manipulation och blidkande från vår sida så har det spårat ur.

Är det en “metod” att gå in i sin kammare, stänga dörren, böja knä, knäppa händerna, och be till Gud i det fördolda?

Nej, inte om man inte tror att det är kravet för att Gud skall lyssna. Men det är en metod att stilla sig och inte distraheras av allt runt omkring.

Har du hört predikningar som vill lära dej hur du skall be för att få bönesvar? Det har jag och jag betraktar sådana läror som villoläror.

  • Har du dirigerats till att göra skillnad mellan lovprisning och annan bön?
  • Har man lärt dej att petitiv bön är mindervärdig och bör undvikas? (Läs “Fader vår”!)
  • Har man lärt dej att du måste tala i tungor för att bli verkligen bönhörd?
  • Har man introducerat nya termer och former för bön? Till exempel “flödesbön”?
  • Har man lärt dej att du först måste tömma dej på dej själv innan du kan be på riktigt?
  • Har man lärt dej att du kan tvinga Gud att svara om du pekar på ett av Hans löften?
  • Har man lärt dej..? Vad lär Guds Ord, Jesu egna Ord, angående bön? Läs Matt. 6:6-15

Alla dessa metoder leder till att man koncentrerar sig på sig själv. Det handlar i princip om fikonlöv. Jämför det jag talade om i början på denna artikel.

Hur skulle du tänka om en person kom och sade att han ville tala med dej och lyssna på dej, och sedan bara koncentrerade på sig själv? Och säg nu inte att detta inte sker. Jag har varit med om det vid flera tillfällen. Bara att ge upp och vänta och se om personen i fråga öppnar sig för att lyssna. Och om det inte sker, misslyckades kommunikationen.

Jag tror inte att det finns behov av att utvidga detta ytterligare men jag vill tillägga något om ord och språkbruk. Det är nämligen inte oviktigt vad vi kallar saker och ting för.

Om vi, till exempel, anpassar oss till tidsandan och kallar bönen i vår stängda kammare för “meditation” eller något annat som har motsvarigheter i andra religioner så kan det leda till två oönskade resultat.

  1. Att vi själva luras att tro att det “egentligen” handlar om samma sak.
  2. Att andra inte förstår att de behöver frälsningen eftersom de redan använder acceptabla metoder.

Det är nämligen inte samma sak!

Hur petig skall man vara?

Det finns dem som påstår att Tikva är ok. De säger att några fina kristna hittat på en kristen form av yoga. Ord som “mindfullness” och “meditation” används. Katoliker talar om “kanosis” att “tömma sig själv”.

Nyligen skrev någon: “I min församling löser vi sådana här ordklyverier i kärlek och skickar inte trossyskon till havsbottnen.”

En annan replikerar: “Det är just det som har blivit problemet med vår moderna kristenhet i församlingarna. Inte alla kanske, men en del. ‘Att använda individuella vägar som passar just mig bäst’.”

Det kan inte skada att begrunda Jesajas profetia i Jes. 2:6 “Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna. De ingår förbund med främmande folk.

Vi får överlämna domen till Herren, men det finns åtminstone en sak som jag tror vi kan och bör, göra. Nämligen vara försiktiga med att upphöja våra egna handlingar till allmänna metoder.

Och vidare är det nog bra att inte uppoffra det unika i vår tro på popularitetens altare.

Må sedan var och en pröva sig själv och acceptera Herrens ledning. Först och främst genom Guds Ord, Bibeln. För om det man gör och tänker inte håller för en prövning mot Guds Ord finns det all anledning att omvända sig.

Herren är en mästare i att frälsa och hjälpa och bevara oss. Men bara om vi tar emot Hans nåd.

/Kjell

27 thoughts on “Metodkristendom”

  1. Berndt Isaksson,

    I diskussioner och samtal tycker jag mej kunna se att det ofta uppstår missförstånd på grund av att man inte kan motivera tillräckligt. Ett samtalsforum med kilometerlånga kommentarer är helt enkelt inte läsbart.

    Ofta upplever jag då att jag vill försöka behandla “samtalsämnet” utförligare och ta med både bakgrund och tankar.

    Det är därför jag skriver denna typ av artiklar. I hoppet att det kan vara någon till nytta och kanske till och med lösa skenbara konflikter.

    /Kjell

        (Reply)

  2. Tack, Kjell!

    Du har skrivit det jag inte orkade. 🙂

    Relation – inte prestation.
    Tillit – inte teknik.

        (Reply)

  3. Kjell frågar: “Skulle du våga ta del i den situationen eller skulle du hellre stanna hemma?”

    Ulrika svarar: Det beror dels på vilka som är där och dels på mötets syfte.

        (Reply)

  4. Ja, denna sida (hemsida) fortsätter att leverera och får fungera som ögonöppnare.
    Klockrent Kjell! Tack..tack!!

    För en tid sedan hade jag/vi ett böneämne som låg över oss dag och natt och nästan kvävde oss till döds. Det kändes så iaf. Jag skrev till denna blogg och bad om förbön. Jag/vi hade/har burit detta böneämne i närmare 3-4 år. Det låg som en betongkloss över mig och jag var ute och gick på bönepromenader ..hela tiden. Jag skrev och bl.a undrade HUR jag skulle be och la fram mitt böneämne. Tänk vilka förlösande tankar du Kjell serverade och som satte igång processer hos mig. Just detta att inte göra bönen till någon metod…att inte tro att ju mer jag bad ju fortare/bättre skulle bönesvaret bli. Att bönen inte var/är någon slags övertalningskampanj från bedjarens sida….t.ex. Jag fick med mig tankar som har burit mig sedan dess och idag kan jag säga att bönesvaret har börjat förlösas och situationen har fått en hastig oväntad upplösning. Helt makalöst underbart. Jag och min fru måste nypa oss i skinnet ibland för att förstå det är sant. Men så är det iaf.

    Tack Kjell för din vandring i Anden. Vi behöver dina kommentarer och jag läser dem alltid…dom sticker ut..men Äran går odelat till Jesus min Herre och min Gud!!!

        (Reply)

  5. “Frågan är givetvis hypotetisk. Det finns ingen sådan situation männskor emellan.”

    Nej, men det har funnits tider och platser då en sådan situation närmats och en sådan tid ligger framför oss.

    Jag tänker på församlingens första, rena tid. Hur Ananias och Safira försökte bedra den jungfruliga församlingen men avslöjades direkt. Församlingen under kommande tidsålder kommer att vara lika jungfrulig. Ingen kommer ens att finna skäl att ljuga (vilket ju inte fanns för Ananias och Safira heller vid en närmare granskning).

    Metodkristendom förresten.. heter inte den metodism?

        (Reply)

  6. roland skrev: “Äran går odelat till Jesus min Herre och min Gud”

    Ja, käre vän, låt det alltid vara så!

    Om något jag skriver kan vara till välsignelse är det nåd och bara nåd!

    /Kjell

        (Reply)

  7. Kjell du skriver mycket bra. Du behövs i bloggvärlden. Blev förvånad när jag läste din kommentar till profetsiorna (11/2). Förstår att du inte varit i Sverige på många år. Sverige är något helt annat, det har avkristnats något oerhört sen 5o, 60 talet. Herrren har varnat många gånger och på olika sätt. Bernt Isaksson har helt rätt. Herrens välsignelse.

        (Reply)

  8. K skrev: “Blev förvånad när jag läste din kommentar till profetsiorna”

    Jag bodde ju i Sverige när ryss-skräcken blommade och inte kan jag säga att de hundratals falska profetior jag fick höra var till godo på något sätt.

    Jag skulle inte bli förvånad om boken som Berndt talar om är 99% tidsanda och 1% profetia.

    Men jag skall erkänna att jag är skeptisk till siare.

    Däremot är jag mycket tacksam över goda exegeter som t.ex. Sven Reichmann.

    Jag tror att just detta är det som behövs i avkristningens tid.

    /Kjell

        (Reply)

  9. Kjell, skeptisk till siare skall du vara. Herren varnar nu som förr genom sina profeter. Det är stor nåd som vi behöver ta till oss. Vi har som människor olika uppgifter och gåvor att tjäna Herren med. Profetgåvan är en. Reichman är en gudsman i tiden med en stor uppgift att undervisa i ordet. Medveten om väktare och sk profeter som inte är i Herrens tjänst. Det är sorgligt. Herren välsigne dig
    i den uppgift du fått.

        (Reply)

  10. “Jag bodde ju i Sverige när ryss-skräcken blommade …”

    Den är synnerligen irrelevant och har varit sedan ca 20 år. Nej, hotet i vår tid heter Europeiska unionen. Så här skriver Sv D idag:

    “Schweiz armé rustar – oro för eurokrisen ”

    “Inköpen av 22 Gripen-plan är ett led i en upprustning som den schweiziska arméledningen ser som nödvändig i ett sönderfallande Europa.”

    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/schweiz-forbereder-armen-for-europeiskt-kaos_7583040.svd

    Shabbat Shalom!

        (Reply)

  11. Lars W,

    Tjurbajs!

    /Kjell

    PS. Kanske bör jag förtydliga….

    Jag menar att de militära härskarna i Schweitz producerar tjurbajs. Alltså nonsens för att öka sin egen makt och budget.

        (Reply)

  12. Kjell, går det i en enda mening att sammanfatta vad budskapet är i denna artikel?

        (Reply)

  13. Tord Ivarsson,

    Ja, kanske, men naturligtvis inte heltäckande….

    I vår fallna natur kan vi aldrig helt förstå den frälsande nådens omfattning. Därför smyger den egna prestationen in i en eller annan skepnad, nästan hur vi än bär oss åt.

    Hmmm…. Det blev 2 meningar.

    /Kjell

        (Reply)

  14. Det rena är det äkta

    Kjell,
    Återigen en mycket bra artikel. Genomtänkta tankar. Beprövade tankar. Mogna tankar.

    Många troende tröttar ut sig, ja rent av nöter ut sig med sin religiösa övernit. Gud har gjort öronen och vi behöver inte tjata. Vi behöver be, men en klok Fader svarar bara när han ser att våra önskningar och behov är uppriktiga.

    Jag tycker om din inledning att “föreställ dig…”. Jag var en gång med om en sak som jag dock aldrig hade kunnat föreställa mig. Utan krumbukter, det var frågan om en regelrätt “syn”. Det var mer en inre upplevelse än något “visuellt”. Men jag var i stor ångest över en sak, och plötsligt befann jag mig utanför tiden, men inför en Åklagare.

    Ja, just Den Åklagaren. Notera att jag var “utanför tiden”. Tid fanns inte. Jag hade aldrig tidigare fattat vad det betyder för en syndig människa att tiden plötsligt inte finns. Föreställ dig nu att Åklagaren ställer en fråga till dig. Och minns just denna Åklaragare enbart är ute efter att fälla en dödsdom över dig

    Men som nästan bara äldre erfarna bibelläsare uppfattar – Åklagaren har inte befogenhet att fälla några domar överhuvudtaget. Gud är Domaren. Återstår bara att få den anklagade att själv fälla en dödsdom över sig.

    Det är här som Tiden blir en dramatisk och avgörande faktor i det hela. När tiden “inte finns” då förflyter plötsligt ingen tid mellan frågan och svaret. Ett annat sätt att säga samma sak är att “det finns ingen betänketid”.

    Jag var alltså “tvungen” att svara samtiodogt som jag hörde frågorna som Åklagaren ställde åt mig. Och frågorna var “gillrade” på sådant sätt att de hade med andra människor att göra, och min åsikt om vad dessa andra människor hade gjort. Den typen av saker.

    Jag insåg – trots att ingen tid han förgå mellan mina svar och frågorna – att om jag svarar fel nu så fäller jag en dödsdom över mig själv. De välbekanta orden “Som du dömer skall du själv bliva dömd” ringde i mina öron.

    Allt vad som (logiskt) följer av en sådan situation av tidlöshet är kanske svårt att förställa sig, men jag fick rent ut sagt panik. Jag insåg att om jag inte hinner TÄNKA (vilket det omöjligen fanns “tid” till) så kommer jag att klanta till det. Jag kommer ju då att svara bara det som finns i mitt hjärta! Eller med andra ord – Mina ord kommer utan tid för eftertanke att motsvara exakt den jag ÄR.

    Det var detta som gav mig panik. Jag hade aldrig tidigare tänkt på den fulla konsekvensen av den bibliska sanningen att VARA det man säger. Och omvänt, att säga bara det man ÄR (innerst inne). Men när betänketiden “rycks undan” blir bara kavr det man verkligen ÄR. Och jag är ju en syndare.

    Men så det ofattbara. Jag svarade rätt, rätt, med blixtrande hastighet haglade en skur av “dödsfrågor” och svaren (jo, jag minns några av dem ännu efter 10, 15 år) och svaren blev rätt, rätt, rätt, rätt, rätt, rätt… till frågorna plötsligt upphörde. Men var jag verkligen så smart och så ädel att jag kunde svara rätt mot denna övermänskliga kosmiska supersnara som försökte dräpa mig genom att lura mig att fälla någon dom som inte var männi8skor givet att fälla?

    Nej, istället var det så att redan medans första frågan formulerades kände jag (jag såg inte) att en oerhörd Person ställde sig strax bakom mig vid minm högra sida. Jag kunde inte se honom, men det var en Han, och Han viskade svaren i mitt öra, svar som jag uttalade i exakt samma “hastighet” som jag hörde dem. Det var bara det att det förflöt ingen tid mellan den första och den sista frågan.

    Samtidigt som det var en underbar erfarenhet att ha en sådan Hjälpare så att jag inte dräpte mig själv så var det också den mest fasansfulla erfarenhet jag någonsin varit med om. Att inse att det kommer ett stadium när det inte längre finns någon återvändo. När alla våra ursäkter, som det tar tid att tänka ut, inte längre kan rädda oss. När verkligheten endast utgörs av det äkta, precis som det ÄR. Och min räddning var att någon Annan var allt det där som inte jag själv var, och att jag i skydd av denne, som endast kunde vara Jesus Kristus, min Herre, helt enkelt inte är åtkomlig för själamördarens avsikt att mörda. Varken med våld eller genom övermänsklig list.

    Efter denna erfarenhet säger jag ibland öppet att “jag tror inte att jag är smartare än djävulen”. Underförstått: Utan Guds fullständiga och omslutande beskydd är jag och varje människa omedelbart dödens om vi konfronteras med de “andemakter och väldigheter” som söker vår ofärd.

    Vi måste vara uppriktiga. Äkta. Jag menar inte “utan fel eller brist”, jag menar att vi måste vara fullständigt uppriktiga inför Gud om vår brist och totala beroende av Guds beskydd, dvs hans nåd.

    Gud hör bön, om den är uppriktig och utan förställning, och om man inte idiotförklarar Gud genom att närma sig honom med en “metod” för att få honom att begripa eller reagera på vår framställan. Sanna tillbedjare ber i ande och sanning, sade Jesus. Det är hela saken.

    Äkthet. Låt oss inte förolämpa Gud genom att hålla på och bära oss åt. Även det äkta guldet renas med eld.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  15. Rolf,

    Din berättelse går rakt in i hjärtat.

    Om du vill dela de frågor och svar som du minns är det en bonus, förmätet att önska.

    Det är redan fullt gott som det står.

    Det där ger en riktigt kärleksfull bild av Gud som försvarare och Sann Fader. Hjälparen i sann verksamhet.

    Och att det inte är lönt för mig att gå o gömma mig idag heller.

    /Ulrika

        (Reply)

  16. Rolf Lampa,

    Tack för ditt vittnesbörd. Food for thought – kan man utan tvekan kalla denna din upplevelse.

    Det beskriver en aspekt av “evigheten = tidlösheten” som jag aldrig hittills hade övervägt. Det tål att fundera på detta.

    Jag tänkte mej alltid evigheten som en domän där allt det som vi nu kallar tid hör till nuet. Att man således har tillgång till allt vi nu kallar förflutet.

    Men jag inser att min “modell” bara beskriver en gnutta av realiteten och uppskattar den pusselbit du bidragit med.

    /Kjell

        (Reply)

  17. Ulrika,
    Jag kan inte förmå mig att berätta. Men bara om du visste skulle du förstå exakt varför. Men du missar inte något eftersom den som håller sig tätt intill frälsaren aldrig kommer att “svara fel” eftersom Jesus själv lovat att svara för var och en av oss. Det bibelord som bekräftar detta är ju att “Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom.” (Joh 5:24).

    Vi har bara så svårt att fatta hur underbara dessa ord egentligen är.

    Att jag fick på just detta sätt “se” den fasansfulla (potentiella) faran i att vara ett direkt föremål för Satans försök att dräpa – mitt framför ögonen på Gud – visade sig flera år senare ha stor betydelse i en svårighet jag fick möta. Det blev som en sorts förberedelse för att jag inte skulle vackla i ett “skarpt” läge. Åtminstone uppfattar jag det så nu i efterhand.

    Kjell,
    Jag erkänner att jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat förställa mig denna den enklaste och självklaraste sak i världen – att när tid inte längre finns då bara ÄR allting, även det som varit.

    Denna insikt torde dock vara åtkomlig för förståndet bara man får “upplägget” klart för sig. Jag tycker ju t.ex. nu att jag borde förstått detta utan att ha behövt uppleva detta iform av en syn.

    Hursomhelst, är vi omslutna av Guds förlåtelse finns det oönskade förflutna sedan aldrig mer. Blodet på dörrträet. Nu ser jag även den logiska nödvändigheten av att ha det på det sättet innan vi lämnar tiden.

    Det blir också en självklarhet att vår skuld inte ens är en “bedömningsfråga” längre vare sig för oss eller för Jesus efter att tid upphört att förflyta. Detta av den enkla anledningen att skuld som inte försonats “är” tills den försonas, samt för att Jesu ord aldrig någonsin skulle förgås (dvs de ord som skulle döma oss, om vi inte är försonade). Och tar man plötsligt bort tiden flyter ju alla dessa delar samman till ett enda plågsamt “är”, där inget längre går att ändra på.

    Kanhända är det detta faktum som illustreras i bibeln med orden att “böcker öppnades…”, dvs allt fanns kvar. Allt är inspelat skulle vi kanske sagt med dagens bildspråk.

    Efter detta ser jag tiden som en form av nåd, dvs att vi får den tid till eftertanke vi behöver för att “komma till oss själv” (när vi varit “ifrån oss”). Sinnesändring tar tid. Tid framstår i en mening som nåd. Tid användas väl om den leder till eftertanke och omprövning om vi hamnar snett. Vi förstår då vikten av att ge andra tid, när vi tycker att de hamnat snett… Och så vidare.

    Du Kjell brukar ofta komma med infallsvinklar på saker jag aldrig själv skulle ha kommit på. Så jag tänkte att om mer insikter finns att hämta ur detta med tid så klurar nog Kjell ut nåt. Bara han får lite tid. 🙂

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  18. Rolf, jag uppskattar verkligen det du delar.

    Det Herren själv har hjälpt mig förstå, är just att sanna tillbedjare ber i ande och sanning – för det är såna tillbedjare Han vill ha.

    Jag har stött på många olika formler och tekniker för bön, som rent krasst blir en form av manipulation av Gud, eller ett rabblande, eller tjat, eller påtryckningar… Inte för att det skulle fungera.

    Nej, som du säger, så har vi fått öron, och Gud hör sannerligen vad vi ber – redan innan vi formulerat det.

    Att vara ärlig och sann gentemot Honom är det enda och sanna sättet att närma sig Gud – genom Jesus Kristus, som öppnat den vägen för oss.

    Och eftersom Han vill oss väl – så renas även guldet i eld.

        (Reply)

  19. Rolf,

    Ibland räcker inte ordet “tack”

    Det du vittnar om ger mig samma ordlösa känsla som när jag fick börja leva med (och inte mot) Gud. Det fanns ingenting att säga, jag kunde bara falla ner på knä, krypa ihop med ansiktet neråt och med min kropp visa min obeskrivliga lättnad, glädje och tacksamhet. I min ensamhet med Gud allteftersom Han samverkade och samordnade. Befriade.

    För att berätta en av alla saker som hände under kort tid: Under flera år var jag Tv-beroende. Tv,n var min verklighetsflykt, falsk terapi. Flera timmar varje kväll och större delen av helgerna förstördes å ena sidan av mitt tittande och räddade mig kanske å andra sidan från annan form av ännu värre flykt även om jag med tiden började använda alkohol. Under en natt var begäret/flyktbehovet borta. Minns så väl hur jag på morgonen stod och tittade på Tv,n som om jag aldrig sett en sådan förut: “Vad är det där för någonting”
    Så vad blev det i stället? Jo, Bibeln blev levande och Ordet började tala till mig. Hade tidigare, mest uppgivet, tvingat i mig några ord i halvåret men nu fick jag inte nog.
    Texterna fick liv.

    Jo, visst är du intresserad av Skapelsefrågor?
    Här får du se vad som blev i stället för Tv,n och annat i mitt gamla destruktiva.
    http://www.myransforlag.se

    Hemsidan är inte helt klar men ändå.

    Du har säkert tagit ett vist beslut i att inte berätta mer än vi behöver
    och apropå ämnet kan vi säga att när Gud får bestämma metoderna blir det bra.

    /Ulrika

        (Reply)

  20. Ulrika m fl, du vet väl att det finns en tidning som heter Genesis som handlar just om biblisk skapelsetro. Man kan prenumerera på den här: http://www.genesis.nu
    Dessutom finns det många artiklar och gamla årgångar av tidningen att läsa gratis hemsidan.

        (Reply)

  21. Ulrika,
    Jo, jag är ganska intresserad av skapelsefrågor. Kan tipsa om en webb-debatt på Dagen som pågick fram till i går, se kommentarerna under den utmärkta artiklen av en viss rektor Lennart Holmbom (gjorde flera inlägg där, men man måste skrolla några av dem): http://www.dagen.se/webbdebatt/vad-ar-vetenskaplig-grund-skolverket/
    Det blev dock “allvar” i den debatten, och då stängde de ner (igår). Nåja.

    Det hör kanske också till saken att jag är ordförande för den svenska skapelseföreningen Genesis.

    Människor där ute vet idag inte längre att de finns till för ett syfte. Och att en lösning finns för när allting går helt fel.

    Allt gott.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  22. Jag glömde kommentera “myransförlag”. Jag kikade in dit och det projeket ser ut att kunna bli väldigt intressant! Som jag uppfattar det vänder du dit till barn och unga?

    Personligen tycker jag att barnen är den viktigaste målgruppen idag. Jag har själv sju (7) barn. Barn måste redan tidigt få höra att någon ville att de skulle finnas till. Inte alla barn i vårt land får veta eller uppleva detta. Och förstås de argument som gör denna tro försvarbar.

    Det finns viktiga erfarenheter att ta vara på när det gäller att vända sig till barn. Både bra och dåliga erfarenheter. Tips: Om du läser engelska, läs boken “Already gone” ( se länk http://www.answersingenesis.org/articles/ag/already-gone ).

    Se på bilden i länken ovan. Flickan. Bilden visar inte en universitetstuderande som blivit “intellektuellt förvillad”. Det är istället en högstadielev, en före detta söndsgskoleelev som bara väntar på att bli 18 och då få lämna sagoberättandet.

    AiG gjorde en undersökning tillsammans med en av USAs främsta marknadsundersökare (kristen) med kunder som Apple, General Electric, etc, i syfte att skapa “väldens bästa söndsgsskola”. Resultaten av deras undersökning gav dem en total chock. De fick klart för sig varför flickan på bilden ser så totalt uttråkad ut. Skakande läsning. Se även kort videosnutt i denna länk: http://www.answersingenesis.org/articles/2009/06/24/already-gone

    Mvh,
    // Rolf Lampa

        (Reply)

  23. Tack alla för uppbyggliga och intressanta tips!

    Nu hoppas jag på att få möjlighet (i form av tid och annat) att ta del av detta. Under tiden vet jag nu vad jag kan tipsa andra frågeställare om.

    /Ulrika

        (Reply)

  24. Jag kan bara säga ..Tack Jesus…till allt som finns att äta av på denna bloggpost. Man blir bara så helt …förkrossad..eller ja..jag vet inte vad?? Tack Rolf och Kjell…jag böjer mig ned i tacksamhet inför vår Herre som ensam ska ÄRAS!!
    Tänk så viktigt att Jesu Blod är bestruket över “dörrträet” in till mitt liv/själ/ande…det tackar jag Gud för varje dag. Det är min livförsäkring som räddar mig varje dag tills jag är för evigt bärgad hos Gud!!

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *