Tukt och förmaning

Troligen har de allra flesta av oss erfarenheter med tukt och förmaning som inte höll måttet mot Guds Ord.

Och troligen har de allra flesta av oss erfarenheter med hur vi reagerade fel på god tukt och förmaning.

Därför vill jag ta upp detta och försöka belysa den helhet som vi ofta missar eftersom vi alla har vuxit upp i en mycket individualistisk kultur. Vi missar därför betydelsen av många begrepp som handlar om relationer.

Som exempel tar jag ordet “tro”. Den bibliska betydelsen av “tro” är mycket mera än bara “för-sant-hållande”. Den bibliska betydelsen förutsätter en relation och i den relationen betyder “tro” förtroende och trohet. Lägg märke till att förtroende utan trohet är raka motsatsen till förtroende. Och om du väljer att vara trogen mot en person som inte är förtroende värd kommer du att bli bedragen.

På samma sätt hänger tuktan, aga, förmaning och tröst ihop. Jag skall försöka visa hur.

Jag börjar med att citera en av de texter som man hoppas inte blir den första en sökande läser när man ger denne en Bibel.

Hebr. 12:1-15

Då vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss lägga av allt som tynger och synden som så lätt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den kamp som ligger framför oss, och se på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som har fått stå ut med sådan motsägelse från syndarna, så att ni inte tröttnar i era själar och ger upp. Ännu har ni inte stått emot ända till blods i kampen mot synden. Och ni har redan glömt den förmaning, som talar till er liksom till barn: Min son, förakta inte Herrens aga och ge inte upp då du tillrättavisas av honom. Ty den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han erkänner. Om ni nu får utstå tuktan, så handlar Gud med er, så som med barn. För var finns den son som inte tuktas av sin far? Är ni utan tuktan, som alla andra har blivit delaktiga av, så är ni oäkta och inte söner. Har vi nu haft köttsliga fäder som tuktat oss, och vi hade vördnad för dem, skall vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? De förra tuktade oss ju bara under några få dagar som de fann lämpligt, men han gör det för vårt bästa, All tuktan tycks inte för tillfället vara till glädje, utan till sorg, men för dem som fostrats genom detta, ger den sedan rättfärdighet och frid som frukt. Därför, lyft upp era kraftlösa händer och trötta knän. Gör stigarna raka för era fötter, så att det som haltar inte vrides ur led, utan istället blir botat. Sträva efter frid med alla och efter helgelse, utan vilken ingen får se Herren. Och se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot skjuter upp och vållar skada, så att många därigenom blir besmittade,

Jaha, det låter väl attraktivt, va?

Men nu är det faktiskt så att det ord som har översatts med “tuktan” är ordet “παιδευω” (paideuo) och kanske känner du igen ordet “παιδαγογια” (paidagogia) eller pedagogik på ren svenska.

Enligt Lidell & Scott betyder “παιδευω” (paideuo):

  1. Att uppfostra ett barn. (Bring up a child.)
  2. Att lära eller träna och instruera. (To teach, educate, instruct.)
  3. Att vänja barnet vid något.
  4. Att korrigera och förmana.

Det låter genast lite mindre grymt.

Tuktan tar man emot med öronen. Inte som örfilar, utan i form av undervisning och goda råd.

Ords. 1:8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

Sedan kan det vara bra att veta att orden för förmaning och tröst är mycket nära relaterade i NT’s grundtext.

Förmaning utan tröst är ingen förmaning och tröst utan förmaning är ingen tröst.

Apg. 15:32-34

Men Judas och Silas som också själva var profeter, förmanade bröderna med många ord och styrkte dem. De blev där någon tid och fick sedan i frid fara från bröderna tillbaka till apostlarna. Men Silas beslöt att bli kvar där.

Lade du märke till att syskonen i Antiokia kände sig styrkta av förmaningarna? Det kan man kalla “församlingstukt enligt Guds vilja”.

1 Kor 13:13-14:4

Men nu förblir tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst bland dem är kärleken. Sträva efter kärleken. Sök med iver att få de andliga gåvorna, men framför allt att profetera. Ty den som talar tungomål, han talar inte för människor utan för Gud, ty ingen hör honom, utan han talar hemligheter i anden. Men den som profeterar talar för människor till uppbyggelse och förmaning och tröst för dem. Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.

Lade du märke till att “uppbyggelse och förmaning och tröst” hör ihop?

Det är precis som med “förtroende och trohet” (se ovan). Det blir varken “uppbyggelse eller förmaning eller tröst” om det sker på fel sätt. Den som handlar individualistiskt kommer i stället att bryta ner och sprida fördömelse och göra mottagaren modfälld.

Kol. 1:28

Honom förkunnar vi, och förmanar varje människa och lär varje människa med all vishet, så att vi kan ställa fram varje människa fullkomlig i Kristus Jesus.

Ser du att förmaning som sker med god “tuktan”, alltså pedagogiskt (se ovan) har som mål att leda oss fram till fullkomlighet i Kristus?

1 Tess. 5:14

Och vi ber er, bröder: Förmana de oordentliga, trösta de modfällda, ta er an de svaga, ha tålamod med alla.

Som så ofta i Bibeln serveras denna instuktionsbok angående tuktan och förmanande i telegramstil.

Om man inte lusläser, och begrundar vart enda ord i ljuset av summan av Guds Ord missar man många väsentliga saker.

/Kjell

PS. Kanske undrade du vilken andra text jag skulle hoppas att en sökande inte slår upp först. Jo, jag syftade på skildringen av Abrahams offrande av Isak. Den som först läser den texen och sedan försöker med en tumvers i Nya Testamentet och får upp Hebr. 12 lär nog lägga Bibeln på hyllan.

Relaterad artikel:

Jag skulle även vilja råda läsarna här att läsa bloggarens “barnaskap” artikel Det infantila samhället.

Den artikeln behandlar mottagarsidan och den allt mer vanliga inställningen: “I’m not going to take any shit from you!”

9 thoughts on “Tukt och förmaning”

  1. Intressant artikel, tukt får verkligen en annan betydelse än den nidbild de flesta har.
    Tyvärr har det förr tuktats på ett väldigt fel sätt med förödande konsekvenser.

    En fråga i detta med tuktan, hur tuktar Gud sina barn när han gör det själv?

    Bb

        (Reply)

  2. Björn bloggaren skrev: “hur tuktar Gud sina barn när han gör det själv?”

    Jag tror att svaret finns i Psalm 139, från vilken jag knipsar och klistrar:

    1 HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
    2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
    3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
    4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
    5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
    6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
    —-
    13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
    14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
    —-
    23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
    24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

    Bättre kan det inte sägas.

    Var och en vävd enligt Guds vilja och tuktad i linje med avsikten med dennes liv.

    Jämför även:

    Upp. 2: 17 Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger, åt honom skall jag giva av det fördolda mannat; och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn skrivet på den stenen, ett namn som ingen känner, utom den som får det.

    I Himlen kommer det bara att finnas original. Inga kopior.

    Alla unika men ingen individualist.

    En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Men hur tolkar Du t ex Ords 13:24: “Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid.”? Jag är så gammaldags så jag inte generellt har nåt emot aga, men i ett sekulärt samhälle blir det väldigt svårt att skilja aga från barnmisshandel. Aga borde ju gå till så att föräldern är helt lugn och ger barnet en dask i baken. Hur ofta är det så? Det jag ibland sett ifråga om aga (bland släktingar) handlade mest om att föräldern var totalt ursinnig och gav utlopp för detta på barnet. Som ibland hade förtjänat aga (dock inte av den våldsamma digniteten), ibland bara råkat ut för en olycka som icke-motoriska barn ibland råkar ut för, som agerat utan ont uppsåt.

        (Reply)

  4. wildwest,

    Jag skrev denna artikel på grund av diskussioner angående “församlingstukt”. Men du har rätt att det även talas om fysiskt straffande i Bibeln.

    Jag förmodar att ingen med församlingstukt menar att den som tuktas skall gisslas eller piskas.

    Det luriga är nämligen att det finns två ord i nedanstående vers och att 1917 har översatt “fel”. Folkbibeln har en bättre översättning.

    Det handlar om de två orden “παιδευω” och “μαστιγο”. Nedan har jag tagit med 2 svenska, 2 engelska, 2 tyska och 2 grekiska versioner.

    Som du kan se avviker 1917 från resten.

    Hebrews 12:6
    Swedish 1917 : Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»
    Folkbibeln : Ty den Herren älskar tuktar han,och han agar var son som han har kär
    King James : For whom the Lord loveth he chasteneth, and scourgeth every son whom he receiveth.
    Youngs Literal : for whom the Lord doth love He doth chasten, and He scourgeth every son whom He receiveth;
    Luther 1912 : Denn welchen der HERR liebhat, den züchtigt er; und stäupt einen jeglichen Sohn, den er aufnimmt.”
    Schlachter1951 : Denn welchen der Herr lieb hat, den züchtigt er, und er geißelt einen jeglichen Sohn, den er aufnimmt.»
    Textus Receptus : ον γαρ αγαπα κυριος παιδευει μαστιγοι δε παντα υιον ον παραδεχεται
    Modern Greek : Διοτι οντινα αγαπα Κυριος παιδευει και μαστιγονει παντα υιον, τον οποιον παραδεχεται

    Det är ingen tvekan om att “mastigo” betyder piska, gissla, aga och handlar om en fysisk handling.

    Men även i t.ex. Markus 5:29 och 5:34 används ordet:

    5:29 – 1917 : Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
    5:34 – 1917 : Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»

    King James : And straightway the fountain of her blood was dried up; and she felt in her body that she was healed of that plague.
    Youngs Literal : and immediately was the fountain of her blood dried up, and she knew in the body that she hath been healed of the plague
    Luther 1912 : Und alsbald vertrocknete der Brunnen ihres Bluts; und sie fühlte es am Leibe, daß sie von ihrer Plage war gesund geworden.
    Schlachter1951 : Und alsbald vertrocknete der Quell ihres Blutes, und sie merkte es am Leibe, daß sie von der Plage geheilt war.
    Sept+Textus R. : και ευθεως εξηρανθη η πηγη του αιματος αυτης και εγνω τω σωματι οτι ιαται απο της μαστιγος
    Modern Greek : Και ευθυς εξηρανθη η πηγη του αιματος αυτης, και ησθανθη εν τω σωματι αυτης οτι ιατρευθη απο της μαστιγος

    Det bör även understrukas att ordet “παιδευω” paideuo kommer av “paidarion” som betyder ungt barn. Ännu yngre barn kallas “teknon” i Bibelns grundtext.

    Tuktan, pideuo, är avsedd för barn från och med den ålder där man kan resonera med barnet, alltså ha en logisk konversation.

    Men en paideuo kan även vara en ung slav (eller tjänare, det är ju samma ord i grundtexten). Paulus kallar sig Herrens “slav” “δουλος” i de flesta av sina brev. Fast det är översatt med “tjänare”.

    Har jag krånglat till det tillräckligt nu? 🙂

    /Kjell

        (Reply)

  5. Nej, det var inte så krångligt. Men den versen har använts av alla som har förespråkat aga som uppfostringsmetod. Man har aldrig gått utöver den versen och försökt problematisera agan som sådan. Det har jag sedan jag var liten inte förstått. Uppfostring kan inte handla om aga och inget mer. Jag kommer tydligt ihåg en diskussion i vår församling om frågan när barnaga förbjöds i Sverige. De facto står det som det står i Ords. Och det är förvirrande. Att aga kan tillämpas på små barn som inte förstår logiskt tal är mer tilltalande. Men i diskussionerna på den tiden fanns knappast en övre åldersgräns.

        (Reply)

  6. wildwest skrev: “Att aga kan tillämpas på små barn som inte förstår logiskt tal är mer tilltalande.”

    Jag skulle nog vilja påstå precis motsatsen till detta.

    Aga är bara till för dem som förstår och ändå väljer att vara olydiga efter många försök till korrektion via logiskt tilltal..

    /Kjell

        (Reply)

  7. Bilden där en människa slår/trycker ner/vilseleder ett barn.

    Påstående: Bilden visar hur en bedragen bedragare lär ett barn hur man bedrar.

    Motivering: Gud är Kärlek. Egenskapen beskrivs som tålmodig och mild. När Gud åtgärdar/straffar är det efter lång tids tålamodsprövning och alltid efter att visat på Nåden. Gud är övertydlig med sina avsikter och motiverar alltid först/varnar/undervisar/förmanar/ först sina avsikter. Åtgärderna är alltid för att skydda människan och för Sitt namns skull vilket är samma sak. Straffet/åtgärden är i proportion till människans medvetna och långtgående övertramp. Vi känner till berättelserna i Bibeln som visar på Guds tålamod, Nåd före allt och tydlighet i avsikterna. Ingenting av detta syns i bilden.

    /Ulrika

        (Reply)

  8. Nja, håller inte med om att aga är till för barn som förstår. Det blir orimligt. Först måste isåfall definieras vad som är ett barn. I juridisk mening till 18 år, straffrättsligt till 15. Om jag förstått saken rätt är 12 en vedertagen vuxenålder i många kulturer. Nå, antag att en 17årig tjej trots uppmaningar kommer hem 10 minuter för sent fem kvällar i rad. Hon smäller enbart dörrar på tonåringars vis och lyssnar varken på förmaningar eller logiskt tal. Ska då fadern lägga henne över knäet och slå henne i baken? Jag tror att det blir åtal för sm-pedofili med fällande dom ganska omgående.

    Små barn kanske måste stoppas innan dom stoppar in huvet i ugnen och vill titta på sockerkakan. Där brukar aga hjälpa. Precis som dom själva förstår när dom bränner sej att dom gjort fel.

        (Reply)

  9. wildwest skrev: “Små barn kanske måste stoppas innan dom stoppar in huvet i ugnen och vill titta på sockerkakan. Där brukar aga hjälpa.”

    Du får nog fundera lite på om aga skall användas i förebyggande syfte eller som straff för en förseelse. Det är “tuktan”, alltså uppfostran, som har den förebyggande uppgiften.

    I och för sig kan man ju alltid hitta på teoretiska specialfall, men vad gäller din tonåriga flicka har jag en fråga: Var fanns du de första 16 åren?

    Åskådare? Icke närvarande? Eller, delaktig?

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *