Jag, en fundamentalist?

I en artikel i Dagen som heter: “Därför bråkar vi om hur Bibeln ska läsas”; finns det en hel del läsvärda saker.

I dag är fundamentalist ofta ett skällsord och få vill ha den stämpeln i pannan. Det används allmänt som en beteckning på en galen bokstavstroende, som skyr rationella argument.

Rubriken på min bloggpost låter som en fråga, men faktum är att jag utan minsta tvivel är en fundamentalist.

Jag tror att Bibeln är Guds ofelbara Ord och att allt som står där är sant och vetenskapligt korrekt!

Följande citat ur Dagens artikel får bli utgångspunkten för denna bloggpost.

Ville skala bort övernaturliga inslag

Under 1800-talet florerade mer eller mindre spekulativa teorier om Bibelns ursprung, författare och sanningshalt. Inte bara Jesu gudomlighet ifrågasattes, vissa hävdade att han inte ens existerat som historisk person. Många forskare, till exempel Adolf von Harnack, ville skala bort de övernaturliga inslagen, som man menade var rena myter producerade av kyrkan, för att vaska fram det man trodde var ett ursprungligt, etiskt budskap från Jesus. Detta bidrog till liberalteologins framväxt, där kristna försökte att jämka trons innehåll med bibelkritikens forskningsrön.

Även om bibelkritiken till en början spreds i begränsade kretsar fick det snart återverkningar i hela det västerländska samhället och bidrog starkt till sekulariseringen. Guds heliga ord verkade helt enkelt inte lika bergfast längre, varken för präster eller vanliga troende.

Begreppet “absolut sanning” rationaliserades bort. Man brukar ibland höra helkryckiga uttalanden i stil med:

“Min sanning behöver inte vara din sanning!”

Och vad man egentligen menar är att min upplevelse av en faktisk händelse kan skilja sig från din uppfattning om samma händelse. Men ordet “sanning” missbrukas i detta sammanhang.

Det finns en gammal definition på sanning:

“Den som säger om det som är att det är och det som inte är att det inte är, han talar sanning. Och den som säger om det som är att det inte är och det som inte är att det är, han talar inte sanning.”

Subjektivism och liberalteologi går hand i hand. Lieralteologi är helt enkelt fantasier från examinerade teologer som har förlorat insikten om vad “sanning” betyder.

Skulle då Guds Ord ha rätt att man förlorar vishet om man inte “fruktar” Gud?

Psalm 111:10:

 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse,  ett gott förstånd få alla de som göra därefter.  Hans lov förbliver evinnerligen.

Ords. 1:7:

 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap;  vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

För inte så länge sedan var det “självklart” att jag som människa satt på den anklagades stol och att Gud var domaren.

Men sedan runt 1830 har detta förändrats. Det är nu självklart att om det finns en Gud så är Han skyldig till allt elände.

Människan, den humanistiska och ateistiska och liberalteologiska och subjektivistiska männsikan sitter nu på domarsätet och anklagar Gud.

Därför blir du betraktad som ett störande moment om du skulle vittna om att Jesus dog för våra skulder så att vi kan få förlåtelse för våra synder och ha evigt liv.

Det glada budskapet har blivit något som ses som både irrelevant, störande och skadligt.

Vad’då synd?

Vem tror du myser?

/Kjell

Views: 34