Kunnighet och slughet

Det finns en gammal läsarsång med följande ord:

I surrender all. I surrender all. All to thee my precious Saviour. I surrender all.

På svenksa löd samma strof:

Ja, jag lämnar allt. Ja, jag lämnar allt. Allt till Dig min dyre Jesus. Ja, jag lämnar allt.

Matt. 11:26-30

Vid den tiden sade Jesus: “Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”

1 Petr. 5:7-8a

Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. Var nyktra och vaksamma.

Så, då återstår frågan….

Kan du sjunga med i den gamla läsarsången? Jag sjöng med långt innan jag hade förstått att överlämna det minsta lilla till “min dyre Jesus”. Det vill säga, annat än per bekännelse.

Nu, ett halvt sekel senare, vill jag fortfarande överlämna allt, men nog finns det en hel del kvar.

Fil. 4:6-7

Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

Det handlar alls inte om att “stå på och kräva” som man undervisar hos Livets Ord och andra vilsna sekter i trosförkunnelsen.

Texten handlar om tröst och förmaning för Kristustrogna.

Vi firar Jesu födelse just i denna tid.

Själv tror jag inte att tiden stämmer, men det är mindre viktigt. Det är nog knappast några herdar som sover ute på fälten i Israel i slutet av December.

Jag håller det för troligt att Jesus föddes på våren, kanske mellan 4 och 7 år innan år 1. Men det är inte detta jag vill understryka med denna lilla “årstids-artikel”.

Inte heller lägger jag någon magisk eller andlig betydelse i den så kallade årsväxlingen. När jag går och lägger mej har de redan nästa år i Japan och efter mitt morgonmål får de det i USA. Arbiträrt i mänsklig tradition.

Men, inte är det något fel i att pricka ett datum där man evaluerar det som har skett och besinnar sig inför det som skall komma.

Längre än så blir inte denna artikel, men jag vill ännu en gång citera de gåtfulla verserna ur Petrus första brev:

1 Petr. 5:7-8a

Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. Var nyktra och vaksamma.

Så, då återstår frågan….

Har du gjort det? Och är du samtidigt, fortfarande vaksam?

För, enligt Matteus (6:34) sade Jesus “Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Och även:

Matteus 6:7-8: “Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.”

“Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.”

Eller kanske: “Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de sluga och fiffiga och uppenbarat det för de obetydliga och ödmjuka.”

Kanske får du tid att vara stilla någon gång de kommande veckorna.

Använd då den tiden till att lyssna och att “överlämna allt till vår dyre Jesus”.

/Kjell

4 thoughts on “Kunnighet och slughet”

  1. Alex Schulman, ABs kände krönikör och rymden
    “Rymden ger mig ångest, skriver han, och fortsätter, Jag försökte utveckla varför­ i ett tv-program härom­dagen. Jag sa att jag inte var alldeles bekväm med det faktum att om jorden var stor som en brödsmula så var universum stort som en fotbollsplan.
    Ett par dagar senare fick jag ett mejl från en vänlig astrolog, som ­berättade att jag tagit ­miste: Om jordens bana runt solen motsvaras av bokstaven O i den här texten, så är vår galax lika stor som Nordamerika. Och, tillade han: ”Det finns ­miljarder och åter miljarder galaxer i vårt ­universum. Den känslan, att begripa­ att det inte går att be­gripa,­ det är som att falla fritt. Det kan få mig att må ­oerhört dåligt”, skriver han.

    Jag kom att läsa det strax efter att jag tagit del av din stillsamma kommunikation med just världsalltets skapare. Man får lämna allt, svårigheten är att inte plocka tillbaka det, åtminstone delvis. Vi sjunger en annan kör också, eller sjöng:
    “Synd och värld farväl för evigt, aldrig får du mig igen, Jesus frälsar, frälsar härligt, varje dag han är min vän”

    Jag tror att man får lämna allt, varje dag, igen och igen.
    Om man bara gör det man begriper, och man tycker att man faller fritt i någon slags frustration över att inte greppa hela situationen, kan det nog kännas svårt.

    Det räcker om man klarar av att göra det man tror man begriper.
    /Stig

        (Reply)

  2. Stig Melin skrev:

    Jag tror att man får lämna allt, varje dag, igen och igen.
    Om man bara gör det man begriper, och man tycker att man faller fritt i någon slags frustration över att inte greppa hela situationen, kan det nog kännas svårt.

    Det räcker om man klarar av att göra det man tror man begriper.

    Precis så är det!

    Jag skulle vilja påstå att detta är nådens kärna. Att vi får ledas fram till “tro”. (Vilket betyder förtroende först och trohet sedan.)

    Och vi tillhör ju samma generation och växte upp i liknande församlingar.]

    Så jag förmodar att du också sjöng sången i flummigt övermodigt självförtroende i din ungdom.

    Men, det fantastiska är ju att Herren ser till hjärtat och inte till våra (oändligt?) stora brister.

    Sedan fyller Den Helige Ande in med resten i sin tid.

    Vore inte detta nog för att brista ut i ett jublande “Hallejulah?”

    /Kjell

    Ps. Testar med Hebreiska bokstäver:

    הללו יה

    Yesss! It works!

        (Reply)

  3. Kjell!
    Du började ditt inlägg med att vi får överlämna allt till Jesus. Jag vill peka på att det finns ett annat överlämnande också som jag tycker är mer problematiskt. Jag återger det från min blogg här. Kanske är jag för känslig?

    Kreativ i pingst?

    Nu ska dans och drama, sång och skrivande ta större plats i gudstjänsten i pingstförsamlingar. Genom ett projekt som varar under ett år ska församlingarna få lära sig mer om kreativitet och vad det kan innebära för gudstjänstlivet.
    I höst anställdes Samuel Hector, nu tjänstledig från sin tjänst som pastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm, för att på halvtid leda projektet Pingst Kreativitet.
    – Min önskan är att pingströrelsen vore en naturlig tummelplats för kreativitet, säger han till Pingst.se.

    ”Kreativ, kreativa personer, kreativa församlingar, kreativ temperatur”. ”Vi hoppas att det skall ge oss en bred bild av det kreativa läget i rörelsen”.

    Pingst FFS (pingstsamfundet) vill alltså ta temperaturen på rörelsen genom en enkät där man ställer frågor. Ämnet för enkäten bekräftar vad vi sett sedan länge, att vi är en rörelse till stor del upptagna med oss själva. Och nu vill man fortsätta på den inslagna endimensionella vägen. Enkätens upplägg pekar på utvecklingen man ser framför sig.

    Jag tycker att om man vill ha en bred bild av församlingarna får man nog också bredda frågeunderlaget. Eller är det bara sång och musiklivet som är kreativt?
    För att leda tankarna rätt ger man också direktiv hur man skall tänka.

    Utgångspunkten för enkätens frågor är:

    • Sång & musik • Dans
    • Bildkonst som tex målande, layoutande, bilddesign
    • Film som tex trailers, vittnesbördsfilmen, budskapsbärande filmer.
    • Skrivande som tex poesi, informativ text, tidningsmakande, noveller.
    När du fyller i din svar så tänk på följande:
    • Områdena nämnda ovan. Enkäten är tänkt att:
    – Mäta den kreativa temperaturen i pingst. På församlingsnivå såväl som individnivå
    – Ge signaler kring vad vi kan göra för att öka kreativiteten i pingst.

    Jag tycker att Pingst har tappat bort sin uppgift när man tar upp perifera frågor och gör dem till föremål för en enkät och därmed visar att man glömt vilka pingst är till för. Ord som Gud, Jesus och den helige Ande förekommer inte i enkäten. Och visst, det handlar inte om dem. Det handlar om oss, hur vi förflyttat fokus i vår syn på evangelium.

    Kan det vara så illa att man vill tona ner frälsningsbudskapet, det som ger pingst dess existensberättigande, för att jämna vägen för det ekumeniska tänkandet? Sång och musik är inte så kontroversiella i den omgivningen. Vänjer vi oss med ”kreativ” sång och musik med dans och bildkonst och poetiska predikningar, blir det lättare att få ryggdunkningar av våra framtida ekumeniska vänner. Men då har vi också förlorat slaget.
    Visst kan man distribuera en enkät till pingsts medlemmar om hur man ser på verksamheten, i resp. församling, hela verksamheten. Ni kommer att få in många kreativa svar, om ni formulerar frågorna på ett relevant sätt.
    Jag är naturligtvis för gammal för att fullt ut förstå en kreativitet som ensidigt pekar på det som många unga tycker är viktigare, men evangelium är äldre än så.

        (Reply)

  4. Stig Melin,

    Felet som man begår är tyvärr mycket vanligt.

    1. Som vanligt vet man inte skillnaden mellan kreativ, inventiv och konstruktiv.

    Ordet “kreativ” är värdelöst. Och jag menar “värdelöst” i den meningen att det inte är som t.ex. orden rätt och fel, bra och dåligt, etc.

    Kriminella kan vara mycket kreativa i sina försök att få det de vill ha. En person som vill häda kan också vara mycket kreativ. Men det handlar om destruktivitet.

    2. Sedan gör man felet att man eftersträvar ett resultat utan att man tar hänsyn till vilka goda och rätta faktorer som behövs för att uppnå ett gott resultat.

    Ta ett exempel. Gudsfruktan är vishetens begynnelse enligt Bibeln.

    Hur går det med visheten om man är gudsförnekare och hädare?

    Svaret är att det kan gå väldigt illa. Att det inte snabbt gör det i alla fall får vi tacka Gud för. Det är bara nåd.

    3. Till sist är det så att kreativitet kan vara både introvert och extrovert.

    Konstnärlig kreativitet är nu för tiden vanligtvis introvert och egocentrisk.

    Men det var inte alltid så. Konstnärlig kreativitet var “devotional”. Man gjorde konst för att ära Gud. Läs gärna Francis Schaeffers bok “The God Who Is There”.

    Den kreativitet som tycks avses av Pingst är av den egocentriska typen. Den passar bra tillsammans med flummande egotrippare.

    First things first så faller resten på rätt plats.

    Men så länge man gör som Hasse Alfredsson (eller var det Martin Ljung?) och tycker att: “Livet är som en påse. Tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med någonting. Som till exempel karameller”; ja då har man totalt missat målet.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *