Speglar och Rock Bottom

Frälst eller inte frälst, det är frågan!

Genom tiderna har det funnits en teologisk formulering som lyder ungefär så här: “Redan nu, och ännu icke.”

Olika läror har sedan (över?)betonat endera “redan nu” eller “ännu icke”.

I en del samfund betraktas man som “frälst” efter att man har uttalat en ärligt menad “say after me” frälsningens bön. I andra samfund talar man om att man inte är frälst “i ordets egentliga betydelse” innan man är hemma hos Herren.

Och båda sidor beskyller varandra för att ha fel. Men i verkligheten har båda “rätt” eftersom de belyser olika stadier av samma process. Tänk att det skall vara så svårt att erkänna att man inte har hela sanningen i egen ägo.

Samma typ av meningsskillnad uppstår omkring ordet rättfärdig.

Den ena sidan betonar att vi är rättfärdiga efter att ha blivit frälsta, och talar då om det moment då vi böjer knä och ber frälsningens bön.

Den andra sidan betonar att vi är rättfärdig-förklarade efter att ha bett Herren om frälsning, men att vi inte är rättfärdiga i ordets egentliga betydelse innan vi är hemma hos Herren.

I kölvattnet av dessa tvister kommer sedan menings-skillnaderna angående lag (eller bud och lydnad) och nåd.

Båda lägren håller med om att Synden (stor bokstav bestämd form) är det verkliga problemet och att synderna (överträdelserna mot buden) är symptom.

Båda lägren håller med om att Synden inte kan utrotas genom att sluta synda. Bara Guds nåd kan frälsa oss.

Om du menar att någon kristen predikar att vi blir frälsta genom att lyda bud så ber jag dig att ordagrannt citera denna person och nämna honom/henne vid namn.

För, ser du, här blir argumentationen ofta mycket subjektiv och ensidig. Inte sällan positionerar man lydnad och bud som något som är i opposition till nåden.

Inte sällan uttrycks det explicit, eller underförstått, att man skall lita på nåden “i stället” för att försöka lyda Guds bud och undvika synd. Och, ser du, just där ligger menings-skillnaden.

Den stora frågan här är:

Varför skulle det vara fel att försöka vara lydig tills man av Guds nåd, genom Den Helige Andes tröst, förmaning och ledning slutligen blir det?

Jag tänker citera ett antal bibeltexter för att bevisa detta.

Ef. 4:20-32

Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet. Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle. Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.

Den rödfärgade delen beskriver steget till att be om frälsning och den process som Gud då startar i våra liv.

Den blåfärgade biten uppmanar oss att därför göra så gott vi kan och vara lydiga.

Ordet därför är precis motsatsen till i stället.

Lägg märke till att uppmaningen att vara lydiga riktas till dem som “verkligen har lärt känna Kristus sådan han är”.

Kol. 3:1-10

Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.

Samma här, den rödfärgade delen beskriver steget till att be om frälsning och den process som Gud då startar i våra liv.

Den blåfärgade biten uppmanar oss att därför göra så gott vi kan och vara lydiga.

För min del förstår jag inte på vilket sätt dessa texter kan misstolkas!

Jag skall inte trötta med ytterligare massor av citat trots att dessa finns i överflöd. Avslutningsvis bara ett kort citat av broder Petrus.

1 Petr. 2:1 Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal.

Det finns absolut ingen tvekan om att vi uppmanas att medverka och göra vårt bästa med att vara lydiga.

Det fantastiska är ju att Den Helige Ande leder, tröstar och förmanar i allt detta just därför att vi har tagit emot frälsningens gåva.

Broder Jareteg summerade detta mycket bra med egna ord för bara några månader sedan:

Vi ser här [i 1 Petr 2:12-15 och 1 Tess 4:9-12] att Paulus och Petrus talar om en god livsföring som väcker respekt hos de utomstående (alltså de som ännu inte är kristna). Varför skall vi då leva så? Jo, framför allt för att vinna dessa människor för den frälsande tron! Lever vi på ett dåligt sätt kommer vi att dra både oss själva, våra medkristna, hela den kristna tron och därmed också Jesus i smutsen. Lever vi på ett gott sätt så kommer de utomståendes respekt för oss att kanske locka några till att ta steget över till Jesus och därmed det eviga livet!
 
Det här är nu inte fråga om lagiskhet, för det här har inget med frälsningen att göra. Det här har inte heller något med falsk fromhet att göra. Det är ju nämligen så att vi som kristna får den Helige Ande som vår HJÄLPARE, och det är ju just för att vi inte klarar de här sakerna på egen hand som vi behöver en hjälpare. HAN skall hjälpa oss att leva mer och mer på ett sådant sätt som han/Gud önskar.
 
Här kommer då buden in på ett sätt som vi kan kalla för en ”statuskontroll”, eller en ”spegel”. Men inte bara Guds bud, utan stora delar av Guds Ord, Bibeln fungerar som en spegel som hjälper oss att se hur det ligger till med oss, och inte minst därför är det bra att läsa Bibeln ordentligt och kontinuerligt. När vi ser att vi kommer till korta inför Guds Ord, då skall vi inte i egen kraft ta oss i kragen till döda laggärningar, för utan kärlek är det värdelöst. Vi skall då istället träda fram inför Gud och bekänna våra tillkortakommanden och be om både kärlek till våra människor och till Gud (i enlighet med det dubbla kärleksbudet) samt be om både förmågan och viljan att leva på ett gott sätt. I Filipperbrevet 2:13 står att det är Gud som ”verkar både vilja och gärning” i oss. På detta sätt kan vi med våra gärningar vinna de utomstående!

I en senare artikel understryker broder Jareteg detta ytterligare:

Den andliga juridiken innebär att jag är död inför Åklagaren (satan) och Lagen (buden) som anklagade mig – om jag tagit emot och underordnat mig Guds gåva i evangelium. Jag är genom försoningen frikänd, rättegångssalen är tömd! I detta ligger en verklighet som kommer att ge oss en möjlighet att leva så som Gud önskar. Lagen väcker synden till liv och jag sitter fast som en slav under synden. Försoningen fritar mig från detta skruvstäd och ger mig möjligheten att leva ett gott liv i linje med Guds vilja, dessutom får jag den Helige Andes hjälp till detta. Lagen uppgift är således inte att vi skall ta oss i kragen. Lagens uppgift är att avslöja mig som syndare och föra mig till Gud och till omvändelse. Lagen visar oss att vi i ett oberoende av Gud inte kan göra Guds vilja även om vi skulle vilja det, detta på grund av den syndens natur som finns i oss alla. Alltså kan vi aldrig uppnå frälsning genom laggärningar utan endast genom nåd, men nåden möjliggör att jag kan leva ett gott liv. På så sätt har Lagen än i dag en uppgift, alltså att föra människor fram till nådens tron. Den uppgiften kan Lagen också ha efter min omvändelse, men frälsningen beror inte av de goda gärningar som nåden ger mig möjligheten att utföra. Rätt använd är alltså Lagen god, och dess levnadsregler utgör så klart riktmärken för en omvänd kristen,

Nu återstår ännu en sak som jag inte tog med i uppräkningen i början på denna artikel.

Det handlar om “omvändelse”. Tyvärr finns det samma sorts motsättningar angående betydelsen av “omvändelse” som det finns angående betydelsen av “frälsning”.

De som ser frälsning och omvändelse och rättfärdighet som ett moment kommer i konflikt med dem som ser frälsning och omvändelse som processer som börjar i och med rättfärdigförklarandet

Det brukade vara en självklarhet att vi är “syndare frälsta av nåd“, men det tycks för många i dag vara självklart att vi är “rättfärdiga frälsta av nåd“.

Och nu kommer du kanske att tycka illa om det jag skriver, men jag tror att skillnaden mellan dessa båda synsätt har med omvändelsen att göra.

Den omvändelseprocess som Gud startar i våra liv när vi ber om frälsning är mycket individuell. Den beror på de erfarenheter vi har när vi börjar vår vandring med Herren.

En hemmason, ett Guds barnbarn, kan mycket väl vara medveten om att han behöver frälsning, och ärligt be om den. Samtidigt kan han vara mycket omedveten om Synden som bor i honom. Det kan bli en process som tar många år innan han når “rock bottom” och upptäcker att han sannerligen går i konkurs utan Guds nåd. En smärtsam upplevelse som sedan leder till en stor tacksamhet på grund av att “frälsnings-vissheten” efter detta grundar sig på Herren och inte egen förmenad förträfflighet.

En bortason kan mycket väl ha fått uppleva “rock-bottom” innan han vände sig till Herren. Det torde vara tydligt att hans vandring med Herren har en helt annan startpunkt. Hans tacksamhet för syndernas förlåtelse leder till kärlek och en innerlig vilja och motivation att vara Herren trogen.

Givetvis finns det alla olika stadia mellan dessa båda ytterligheter, och låt oss komma ihåg att Gud väver oss alla olika och att frälsningen är personlig i det att vi får komma precis som vi är och efter detta får en inneboende tröstare och förmanare som leder oss.

Hur Herren fullbordar processen efter vår kroppsliga död får vi inte veta mycket om. Det är heller inte viktigt för vi vet att han tar hand om den biten.

Det kan dock vara av intresse att stå stilla vid att “det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas”. (Hebr. 9:27)

Och att “för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag”. (Matt. 12:36)

Om inte förr kommer vi då, var och en att till fullo, förstå att vi var totalt förlorade utan Guds nåd.

Till sist vill jag citera en gammal sång. Jag har inte texten så det blir fritt ur minnet.

Gud har en särskild plan beredd för mej,
Hur Han har format den, det vet jag ej.
Men hur än livet kan gestalta sig,
Jag vet att det, som sker, är bäst för mej.

Gud leder mej, fast jag ej vägen ser.
Gud leder mej, Han hör mej när jag ber.
Vid Herrens hand, skall jag nå livets land.
Gud leder mej, vad än som sker.

Min vän Hans kärlek, gäller också dej.
Ty Jesus dog, för både dej och mej.
Din synd Han tar när du om frälsning ber.
Förlåtelse och evigt liv Han ger.

Gud leder dej, fast du ej vägen ser.
Gud leder dej, Han hör dej när du ber.
Vid Herrens hand, skall du nå livets land.
Gud leder dej, vad än som sker.

Allt helt skriftenligt efter Psalm 139.

/Kjell

PS.
Vill även rekommendera Sven Reichmanns predikan räknad som rättfärdig.

Jag vill understryka Sven Reichmanns visa ord i del 8 av serien Kyrkan och Torah.

GT innehåller torah, det som i NT kallas lagen. Och hur ska man hantera lagen efter Kristus? Finns det någon anledning att alls befatta sig med den?
 
Ja, det gör det.
 
Vid historiens slut kommer en speciell person att forma hela mänsklighetens kultur och religion.
 
Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. (2 Tess 2:3-4)
 
Mänskligheten håller alltså på att sjunka ner i ett träsk av laglöshet.
 
Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. (Matt 24:11-12)
/../
Jesus kom för att fullborda lagen. Kort innan han dog på korset sa han därför att ”det är fullbordat”.
 
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket. (Matt 5:17-20)
 
Samtidigt slog han fast att han inte tänkte upphäva lagen, inte en prick. De som påstår motsatsen kan mycket väl bli frälsta men de kommer att bli bland de minsta i himmelriket.

Så långt Sven Reichmann.

9 thoughts on “Speglar och Rock Bottom”

  1. Kjell!

    Du hänvisar till: Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan och tar även upp om vrede.

    – Jag håller med dig å ena sidan, å andra sidan inte. Jag håller med om att man skall medverka till lydnad i dessa saker, eller medverka till att låta bli det onda. Men det finns två problem i denna min medverkan som vi kan kalla att kämpa emot.
    Det ena är att dessa ord blir ju bud, eller förbud och när man sätter upp förbud så väcks ju just de begären upp, de blir verkligen levande och väldigt starka och vinner obönhörligen seger över människan. Skulle man till äventyrs lyckas låta bli synden vid något tillfälle, så slår den till senare när jag minst anar det. Varför blir det så?, jo just för att synden bor i människan och så länge Gud inte befriat henne från syndaproblemet, så hjälper det inte vad hon gör, hon har synden i sig och kommer att falla ärnda tills Gud befriat henne.

    Det andra är, även om vi har Anden till hjälp, så kämpar man mot ett förbud, eller det förbudet säger, du skall inte ha lustar, men hur skall människan som har lustar kunna låta bli att ha det, hjälper det att trycka ner dem och förneka dem, nej, men det är det enda hon kan göra. Tyvärr blir det en egen mänsklig kamp mot det omöjliga trots att man har Anden så hjälper det inte. Det blir hur man än gör en egen kamp mot det man har problem med.

    Jesus sa, om sonen gör er fria, så blir ni verkligen fria och jag menar att vår enda medverkan är att be Jesus om befrielse.

    De flesta kristna är ju inte så benägna till att stjäla, ljuga, mörda, begå äktenskapsbrott, osv, men just de saker du pekar på, finns ju mer eller mindre i oss alla, tar man då med ögonens begärelse så är man riktigt insnärjd i ett totalt misslyckande.

    Att sätta upp förbud på de områden du nämner förstärker syndens makt, syndens makt kommer ju av lagen, som även ger liv till synden. Därför är det som jag ser det och har erfarenhet av, bättre att prata med Gud om det och be honom om hjälp. När man gör det har man insett sin egen hjälplöshet, man har kapitulerat och man erkänner att man inte kan.

    Skall vi då synda, NEJ, men pga att man har synden i sina lämmar, så kommer man ändå att synda ända tills man är fri.

    Bb

        (Reply)

  2. Björn bloggaren,

    Jag släpper in din kommentar eftersom den är synnerligen on topic och tydligt illustrerar det jag kallar att “argumentationen ofta blir mycket subjektiv och ensidig” i artikeln.

    I detta mitt svar till dej ställer jag ett antal frågor. Var vänlig och svara på dessa frågor utan att använda orden “om” och “men”.

    Om du läser artikeln skall du se att det är just detta med “i stället för” som jag tar upp eftersom Guds Ord proklamerar “därför”. Det hjälper inte att du börjar meningen med ordet därför. Meningen uttalar ändå ett “i stället för”.

    Du skriver: Därför är det som jag ser det och har erfarenhet av, bättre att prata med Gud om det och be honom om hjälp.

    Fråga nummer 1: Var i artikeln tycker du att jag påstår att vi skall vara lydiga “i stället för” att prata med Gud om det och be honom om hjälp?

    Svarsalternativet är ett citat.

    Du skriver: “Jag håller med om att man skall medverka till lydnad i dessa saker, eller medverka till att låta bli det onda. Men …..”

    När man formulerar sig så betyder det att man, med munnen (eller tangentbordet) säger en sak medan man egentligen menar något annat. “Jag håller med, MEN… (nu skall jag berätta vad jag egentligen tänker).”

    Inom parentes noterat kan jag inte minnas att du någonsin håller med om något utan förbehåll. Glöm inte att vårt JA skalla vara ett JA.

    Fråga nummer 2: Håller du helhjärtat med “om att man skall medverka till lydnad i dessa saker, eller medverka till att låta bli det onda”?

    Svarsalternativen är: Ja eller Nej eller Vet inte.

    Och om svaret blir “vet inte” så är man en så kallad agnostiker vilket boktavligen betyder att man inte vet.

    Uppdraget till alla agnostiker är “sök så skall du finna”, eller bättre översatt “den sökande finner”. Uppdraget är: Sök tills du kan svara med ett JA som betyder JA eller ett NEJ som betyder NEJ.

    Ordet “agnostiker” är inte ett skällsord. Eftersom vår kunskap är ett styckverk är vi alla agnostiker på de områden vi inte har fått ljus över.

    Men en agnostiker som ser det som en ära, eller bevis på insikt, att inte veta, har drabbats av högmod. Det finns ganska gott om sådana nu för tiden.

    Du skriver: “Skall vi då synda, NEJ, men pga att man har synden i sina lämmar, så kommer man ändå att synda ända tills man är fri.” /../ “även om vi har Anden till hjälp, så kämpar man mot ett förbud, eller det förbudet säger, du skall inte ha lustar, men hur skall människan som har lustar kunna låta bli att ha det, hjälper det att trycka ner dem och förneka dem, nej, men det är det enda hon kan göra. Tyvärr blir det en egen mänsklig kamp mot det omöjliga trots att man har Anden så hjälper det inte”

    Lösningen blir då att smyga till båthuset med grannens hustru och/eller hans tjänarinna varje gång som lustan faller på.

    Du menar tydligen även att de som har t.ex. pedofila begär inte kan välja att låta bli att agera.

    Konsekvenserna blir helt vansinniga!

    Lösningen är att vara medveten om budet och böja sina knän i syndanöd när lustan faller på. Innan man har begått brottet.

    Visst kan man be om förlåtelse även efteråt, men det blir knappast trovärdigt efter 10 besök till båthuset.

    Fråga nummer 3: Menar du verkligen att lösningen är att smyga till båthuset med grannens hustru och/eller hans tjänarinna varje gång som lustan faller på?

    Svarsalternativen är: Ja eller Nej eller Vet inte.

    Björn, om du nu ärligt svarar på de tre frågor jag har ställt dej kan vi fortsätta diskussionen. Om icke ser jag inte någon nytta med ytterligare ronder.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell!

    Fråga nummer 1: Var i artikeln tycker du att jag påstår att vi skall vara lydiga “i stället för” att prata med Gud om det och be honom om hjälp?

    – Det har du säkert inte påstått.

    Fråga nummer 2: Håller du helhjärtat med “om att man skall medverka till lydnad i dessa saker, eller medverka till att låta bli det onda”?

    – ja.

    Fråga nummer 3: Menar du verkligen att lösningen är att smyga till båthuset med grannens hustru och/eller hans tjänarinna varje gång som lustan faller på?

    nej.

    – Problemet med att endast få svara som du vill gör att det inte kan utväcklas en förståelse för vad jag menar och vill säga.

    Om du skulle ställa samma fråga till Paulus, skulle han nog säga, nej, men det finns ett djupare problem som inga bibelord rår på.

    Bb

        (Reply)

  4. Kjell,

    Du skriver: Lösningen blir då att smyga till båthuset med grannens hustru och/eller hans tjänarinna varje gång som lustan faller på.

    – Troligen är äktenskapsbrott inte något som gemene man har problem med i den kristna svären. Det normala är att det inte ens finns i tanken, inte hos mig i alla fall.
    Jag skrev ju det, att: De flesta kristna är ju inte så benägna till att stjäla, ljuga, mörda, begå äktenskapsbrott, osv, men just de saker du pekar på, finns ju mer eller mindre i oss alla, tar man då med ögonens begärelse så är man riktigt insnärjd i ett totalt misslyckande.

    Jag kan ju ha lustar till min fru, dvs lustar som är sex för att tillfredställa mig själv. Sådan är inte sex utifrån kärlek, då är man mån om att sin partner skall ha det bra.

    Vidare skrev du: Du menar tydligen även att de som har t.ex. pedofila begär inte kan välja att låta bli att agera.

    – Kjell! Du väljer ofta att vantolka mig och tar till ytterligheter för att få rätt.
    Man kan alltid välja att låta bli, men det innebär ju inte att man är fri och är man inte fri, så kommer man att ge efter till slut.

    Vet inte om du förstår syndens makt som kommer av lagen, Paulus förstod det.

    Bb

        (Reply)

  5. Björn bloggaren,

    Tack för dina svar. (utan “om” och “men”)

    Det betyder således att vi är ense på dessa punkter.

    Är det inte något bra?

    I din följande kommentar säger du att jag “ofta väljer att vantolka dig”.

    Men Björn, det är ju precis det jag inte väljer.

    Utan jag väljer att fråga otvetydiga frågor, just för att försöka förstå dej.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Kjell,

    Du skriver: Utan jag väljer att fråga otvetydiga frågor, just för att försöka förstå dej.

    – Kan du förstå hur en människa tänker när hon svarar ja eller nej på frågor?
    Kan du nu förstå hur jag tänker och ser på saker och ting genom dessa ja och nej?
    Troligen inte, för det enda du kan förstå är ju jaet och nejet och det säger inget mer än just det.

    I domstolar brukar man neka den åtalade, eller vittnen att förklara hur de tänker och menar, de avkrävs ett ja, eller ett nej på frågor, vilket inte ger hela sanningsbilden.

    Frågan man kanske bör ställa är, varför, vad är det som gör, eller vad är det som hänt i ditt liv? Det finns oftast en orsak och verkan för det som driver en människa till det som är fel, ex lusta.
    Nu finns det ju inga ursäkter för synd, varken inför Guds ord, eller inför Gud själv, men det är just dessa orsaker, eller rötter som Gud vill befria oss ifrån, befria oss från det som verkar fram synd. Och mot dessa orsaker hjälper inte bibeln, utan endast Gud kan göra något.

    Detta är ett intressant område som går på ett djupare plan och som man bör förstå, eller rättare sagt, man bör ha en förståelse för hur Gud handlar med människan.

    Bb

        (Reply)

  7. Björn bloggaren undrade: “Kan du förstå hur en människa tänker när hon svarar ja eller nej på frågor?”

    Jag kan i alla fall “förstå” mera än utan dessa svar.

    Utan gemensamma utgångspunkter finns det ingen som helst möjlighet att förstå varandra.

    Förtroende är något man aldrig kan få genom att kräva det.

    Förtroende är något som minst en av parterna måste erbjuda för att en relation skall kunna uppstå.

    Det intressanta är att detta initiella förtroende måste erbjudas utan vetskap om hur trovärdig den andra parten är.

    Givetvis kan man inte öppna famnen och alla dörrar på en gång. Men det måste finnas åtminstone något man kan enas om innan en relation kan byggas.

    I fallet Gud och människa kan du se det som att det första steget är att den som ber om frälsning har åtminstone någon insikt i att han behöver bli frälst.

    Gud “älskar oss först”. Han erbjuder sitt förtroende för våra steg, om än så stapplande, om vi bara tar emot hans erbjudande. Relationen kan börja.

    Ditt ja och ditt nej ovan gör att vi kan komma vidare. Men det betyder givetvis inte att alla tvivel är mirakulöst elliminerade. Bara att det finns en början, om än så skör.

    Och då beror fortsättningen på båda parterna.

    Du skrev: “Och mot dessa orsaker hjälper inte bibeln, utan endast Gud kan göra något.”

    En sådan generalisering är inte konstruktiv. Med respekt för andra troende vore det bättre att vittna. Du skulle då hellre ha kunnat skriva:

    “I mitt fall har jag inte haft någon nytta av Bibeln när det gäller att få orsakerna till mina synder läkta. Men jag har fått uppleva Guds ingripande på andra sätt.”

    För, du skall veta att det finns många som har vittnat om hur Guds nedtecknade Ord har fått vara dem till välsignelse och läkedom.

    Ja, endast Gud kan göra något, och i mångas liv gör han det genom Skrifterna.

    Du skrev: “man bör ha en förståelse för hur Gud handlar med människan”

    Oavsett om du menar det eller ej så insinuerar ett sådant uttalande att dem du riktar dej till saknar den förståelsen.

    Men i första hand handlar det ju om tacksamheten för vad Gud har gjort i mitt liv. Det finns inga krav på att jag måste veta hur precis han gjorde det.

    Och, viktigare än detta, det är inte alls givet att mina erfarenheter skall vara en mall för hur Gud handlar i andra människors liv. Tvärtom!

    Igen är det så att ett vittnesbörd är ett bra sätt att förmedla sina egna erfarenheter till andra. Ditt vittnesbörd som aternativ för det du skrev skulle kunna vara:

    “Genom erfarenheter i mitt liv, efter att jag bad om frälsning, har jag fått en djupare förståelse för hur Gud kan ingripa och handla i en människas liv.”

    Och jag kan vittna för dej att Guds nedtecknade Ord har fått vara mej till stor välsignelse och läkedom.

    Ser du att det inte finns någon konflikt mellan dessa vittnesbörd.

    /Kjell

    PS. Jag vet givetvis inte om de föreslagna vittnesbörden stämmer med dina upplevelser. Jag bara skrev dem som exempel. Känn dej fri att skriva ditt eget vittnesbörd.

        (Reply)

  8. Kjell,

    Du skrev: En sådan generalisering är inte konstruktiv. Med respekt för andra troende vore det bättre att vittna. Du skulle då hellre ha kunnat skriva:

    – Du har helt rätt i att jag skulle kunnat skriva på ett annat sätt, men mitt sätt att skriva har ju en grund, en orsak och är inte utifrån mig generalisering.

    Orsaken är den undervisning som menar att det skrivna ordet skall vara det som fyller mina behov. Att man kan leta upp ett bibelord som stämmer i situationen, be, bekänna och proklamera ordets verklighet i ens liv. Man ställer sig helt enkelt på Guds ord och gör anspråk på dess förverkligande. Det man gör är att göra bibelordet till Gud, till källan för allt, blir det då inte som bibeln säger så blir det skeppsbrott i tron.

    Naturligtvis använder Gud sitt skrivna ord för att uppenbara saker till liv, helande och upprättelse. Frågan är utifrån vem, att Gud leder mig till ett ord i skriften som är just för den situationen, eller att man själv letar upp ett lämpligt ord. Vi har säkert olika syn på detta, men jag menar att det ena sättet är Gudomligt och det andra männskligt som inte ger resultat. (Egen erfarenhet)

    Du skriver: Och, viktigare än detta, det är inte alls givet att mina erfarenheter skall vara en mall för hur Gud handlar i andra människors liv. Tvärtom!

    – Håller helt med, mina erfarenhet är ingen mall, men som jag skrev: man bör ha en förståelse för hur Gud handlar med människan. Denna förståelse betyder att det inte finns en mall, utan att Gud handlar individuellt med människan.

    Bb

        (Reply)

  9. Björn bloggaren skrev: “Orsaken är den undervisning som menar att det skrivna ordet skall vara det som fyller mina behov. Att man kan leta upp ett bibelord som stämmer i situationen, be, bekänna och proklamera ordets verklighet i ens liv. Man ställer sig helt enkelt på Guds ord och gör anspråk på dess förverkligande.”

    Ser du nu att det var en bra början att hitta åtminstone någon gemensam terräng?

    För den villolära du beskriver, där man kräver saker av Gud, behöver vi sannerligen inte ha några meningsskillnader om.

    Förkastlig är den!

    Ytterligare gemensam terräng när avsikten bakom orden blir tydlig.

    Skillnaden ligger i att jag skulle kalla den villoläran för “missbruk av Guds Ord”.

    Den kastar ingen skugga över Guds Ord. Bara över dem som predikar och praktiserar detta missbruk.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *