Kyrkan och Torah, del 8 och del 7

Kanske undrar du varför jag skriver “del 8 och del 7”, och inte motsatt ordning.

Det beror på att jag inte lyckas förstå vad Sven vill säga med del 7. Och i stället för att bara svamla i luften valde jag att inte publicera något om den delen i en separat bloggpost.

Den som kan hjälpa mej att tolka del 7 är hjärtligt välkommen. Här begränsar jag mej till en recension av del 8.

Del 7 finner du Läs del 7 här! Isaks bindande.
Del 8 finner du Läs del 8 här! Vad är det som gäller?

Och som vanligt vill jag tacka Shalom över Israel att de publicerar dessa artiklar.

I brist på neutrala termer som alla inblandade accepterar kommer jag att använda de termer som båda lägren använder om varandra. De är visserligen avsedda att vara invektiv, men de har dock fördelen att alla begriper meningen.

Om du således lutar åt lag-hållet ber jag dej att inte direkt bli arg bara för att jag använder termen “lagnissar”. Och likaledes, om du tror att lagen är ogiltig eller avskaffad ber jag dej att inte direkt bli arg för att jag använder termen “nådesnördar”.

Det intressanta med del 8 “Vad är det som gäller?” är nämligen att Sven Reichmann skriver saker som båda lägren genast skriver under på.

Men även saker som båda lägren förkättar varandra över.

Att jag, personligen, storgillar detta beror på att jag brukar bli stämplad med båda kriterierna. Det är sååååå skönt att se att jag inte är ensam om att vara både lagnisse och nådesnörd. 🙂

Nu blir det således vars och ens personliga val att pröva Svens artikel.

Man kan göra det i selektiv välvilja och bara citera det man gillar.

Men man kan naturligtvis även välja att göra det i motvilja och bara citera det man ogillar.

Först ett citat som får nådesnördarna att sätta kaffet i vrångstrupen:

GT innehåller torah, det som i NT kallas lagen. Och hur ska man hantera lagen efter Kristus? Finns det någon anledning att alls befatta sig med den?
 
Ja, det gör det.
 
Vid historiens slut kommer en speciell person att forma hela mänsklighetens kultur och religion.
 
Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. (2 Tess 2:3-4)
 
Mänskligheten håller alltså på att sjunka ner i ett träsk av laglöshet.
 
Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. (Matt 24:11-12)
/../
Jesus kom för att fullborda lagen. Kort innan han dog på korset sa han därför att ”det är fullbordat”.
 
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket. (Matt 5:17-20)
 
Samtidigt slog han fast att han inte tänkte upphäva lagen, inte en prick. De som påstår motsatsen kan mycket väl bli frälsta men de kommer att bli bland de minsta i himmelriket.

Sedan ett citat som torde störa lagnissarna lika mycket:

Vad är då Kristi lag eller Andens lag?
 
Du kan göra ett experiment. Lägg de tio budorden ur Mose lag bredvid den bön som Jesus lärde sina lärjungar – ”Fader vår”. Då kan du se att det som krävs i de tio buden inte längre är ett krav utan har blivit något som man ber om. Kravet har alltså förvandlats till en gåva. Guds krav har blivit vår bön. Gud vill genom
sin Ande göra det som lagen krävde så länge vi ville vara gudar i oss själva.
 
Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. (Rom 8:1-4)
 
Lagen finns alltså men nu är den en gåva – Kristus själv. Anden inspirerar vår glädje och längtan medan lagen utan Ande lätt fastnar i huvudet och slutar med dåligt samvete och uppror eller motstånd. Vi ser alltså upp till Kristus i stället för att se ner på oss själva. Ansvaret och hotet om fördömelse är nu borta vilket Paulus gång på gång uttrycker i termer av frihet.
 
Men skriver inte samme Paulus så här: Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror. (Rom 10:4)
 
Då är väl lagen slut i alla fall och då är det väl ändå laglöshet som gäller?
 
Eftersom lagen inte skulle avskaffas och eftersom vi inte skulle leva i laglöshet är detta en diskutabel översättning. Rent språkligt kan man väl så gärna skriva att Kristus är lagens mål eller lagens syfte.
 
Den uppståndne Kristus är alltså själv den fullkomnade lagen.

Sedan skulle jag själv vilja tillägga att mycket av fientligheten mellan lagnissar och nådesnördar bara handlar om missförstånd.

Man misstolkar varandras retorik å det grövsta.

Men Herren ser till hjärtat.

/Kjell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *