Fågel eller fisk?

Är allt förutbestämt eller har vi en “fri” vilja?

I Berndt Isakssons Samtalsforum skrevs en kommentar som jag vill försöka svara på med det lilla ljus jag har.

Citat: Funderar på det här med Guds allvetande. När Gud skapade människan visste han väl att hon skulle falla i synd. Eller… Fanns inte frälsningsplanen redan? Det står ju också längre fram i Bibeln att Gud ångrade att han skapade människan. Men det står ju också i Bibeln att Gud kan inte ångra sig.

Först måste vi fundera på vad ordet ångra betyder. Som många andra ord har det faktiskt flera olika “betydelser”. Jag skall ge 4 exempel tillsammans med korta summeringar.

  1. Jag hade tänkt att åka till Spanien men jag ångrade mej.
    • Här betyder ordet “ångra” i princip bara “ändra plan”.
  2. Jag ångrar mej att jag handlade som jag gjorde.
    • Här betyder ordet “ångra” att man känner sorg över något felaktigt man har gjort.
  3. Jag ångrar mej att vi flyttade till Karlstad.
    • Här betyder ordet “ångra” att man tror att man skulle ha varit lyckligare någon annan stans, till exempel där man bodde innan man flyttade.
  4. Jag ångrar mej att jag födde min son.
    • När glädjeruset över det lilla barnet påfrestas några år senare av trotsåldrar och dylikt kan man bli så trött och rådlös att man faktiskt till en del tror att man önskar att man kunde få leva om sitt liv och göra andra val.

      Lyckligtvis är det ju få som handlar i enlighet med denna “känsla”.

      Här betyder ordet “ångra” att man tar på sig sitt ansvar även när man till fullo förstår hur jobbiga konsekvenserna kan vara.

Tre av dessa fyra “betydelser” är lätta att förklara när det gäller Gud. En är mera komplicerad och ligger bakom diskussionerna om “predestination” förutbestämmelse.


När Gud “ångrar” sig kan det inte handla om alternativ nummer 2. För Gud gör inga misstag. Samma gäller alternativ nummer 3.

När Gud, med Skriftens ord, “ångrade sig att han hade skapat människan” tror jag det handlar om något som ligger nära alternativ nummer 4. Nämligen att Gud trofast stod för sin plan med skapelsen trots att han till fullo förstod hur jobbiga konsekvenserna var.

Presis vad “känslor” betyder när det gäller Gud, kan vi givetvis inte ännu veta. Det får vänta tills den evigt klara morgonen gryr. Men att tro att Gud på något vis skulle vara känslokall stämmer ytterst dåligt med Skrifterna. Det blir för långt att ta upp detta här.

Nu återstår det alternativ som är svårast att förklara och som har vållat mycket strid och skrivits volymer om, nämligen alternativ nummer 1.

Kan Gud ångra sig i betydelsen att ändra plan? Det finns 4 olika skolor. Mikael Karlendal skrev en bra och utförlig blogg om detta för tre år sedan.

Här skall jag begränsa mej till den mest konservativa tolkningen och den mest liberala tolkningen.

Den mest konservativa tolkningen är att Gud har förutbestämt allting på kvarknivå, från början till slutet. I denna tolkning har Gud förutbestämt vilka människor som föds med destination himmelen och vilka som föds med destination helvetet. Det finns ingen så kallad “fri vilja”. Ingen kan ändra sin destination.

I denna tolkning kan Gud inte ändra sina planer. Man brukar tala om “dubbel predestination” eftersom både planerna och resultaten ligger fast.

I princip blir skapelsen och historien ganska meningslösa processer om man tror på den dubbla predestinationen. Då hade Gud redan från början kunnat skapa den oundvikliga slutsituationen. En evighet med saliga varelser i ett universum som kallas himmelen. Men det gjorde han bevisligen inte.

Den mest liberala tolkningens mest kände förespråkare heter Gregory Boyd och hans tolkning kallas Open Theism. (Ordet liberal här har inget med den så kallade liberalteologin att göra.)

Helt kort går det ut på att framtiden inte är till fullo bestämd och även för Gud till stora delar okänd. Han kan inte veta vad människor kommer att göra med sin fria vilja, utom i de fall där han själv bestämt går in och avgör vad som ska ske, och sätter snävare gränser för vad de kan besluta. Människan har libertariansk fri vilja.

De två mellanliggande tolkningarna är framför allt krångliga och delvis motsägelsefulla. Allt detta finns utförligt presenterat i en bok där fyra huvudrepresentanter får presentera sina tolkningar och göra invändningar mot varandras tolkningar. Boken heter: Divine Foreknowledge: Four Views. With Contributions by Gregory A Boyd, David Hunt, William Lane Craig, Paul Helm. Red. James K Beilby och Paul R Eddy. Downers Grove, Illinois, IVP, 2001.

Boken är bra, men ganska trögläst om man inte är väldigt intresserad just av detta med Guds allvetande i förväg.

För att summera detta skall jag berätta vad jag tror. Inte för att jag anser att jag vet bäst, bara för att avrunda med ett personligt vittnesbörd.

Jag tror att Guds frälsningsplan låg fast redan innan skapelsen och är oföränderlig. Skapelsen och historien leder mot ett mål som står fast och är förutsagt i Bibelns profetior. Här kan vi således tala om förutbestämmelse.

Vad gäller personer tycker jag mej kunna se två saker. Dessa presenteras på ett bra sätt i två psalmer. Jag börjar med psalm 139 och citerar valda delar av den:

Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.

Ordet “underbar” betyder här “obegriplig” men i positiv bemärkelse. David fick det inte att gå ihop. Dels den fria viljan och Guds förutvetandesyn. Dels Guds ingripande i det att han omsluter mig på alla sidor och håller mig i sin hand, alltså den fria viljan och en viss grad av styrande från Guds sida.

Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit. Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald!

David förundrar sig över hur outgrundliga Guds tankar (planer och handlingar) är och att det tydligen finns massor av “tankar” som vi inte ens kan ha en ringaste aning om. Gud har bara uppenbarat det ytterst lilla vi har möjighet att något så när förstå.

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.

Av fri vilja utropar David bönen att få överlåta sig helt åt Gud. Detta är Davids slutsats efter att ha grubblat över predestination och allvetande. En bra slutsats. Och David skrev även psalm 23. Jag knipsar:

HERREN är min herde, mig skall intet fattas. /../ Din käpp och stav, de tröstar mig. /../ jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

Det har diskuterats mycket om “Andlig ledning” som ibland sätts i någon slags hopfantiserad motsats till det Guds Ord, det skrivna ordet, har att meddela oss. Man gör kopplingar mellan “ande” och “bokstav” i det att man totalt felaktigt tolkar att det skrivna ordet är “bokstav” och därför mindervärdigt jämfört med anden.

Men då bör man komma ihåg psalm 1: Salig är den som .. har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.

Vi kan alltså se att på personlig, individuell nivå, spelar två saker. Dels Guds förutvetandesyn och dels Guds aktiva ingripande med sin käpp och sin stav, till vårt bästa. Fri vilja med möjlighet till underordnande och lydnad.

Min slutsats blir således att målet för Guds plan ligger orubbligt och fastare än hälleberget, men att vägen dit anpassas alltefter att historien blir verklighet efter människors “fria” val.

Gud kommer inte att misslyckas. Han är allt vårt förtroende värd och det leder både till vishet och salighet om vi tar emot hans undervisning och låter hans käpp och stav leda oss.

Jag vet inte om det har hänt i verkliga livet, men det sägs att en liten flicka i söndagsskolan skulle citera 23:dje psalmen och hon sade:

Herren är min herde. Jag skall inte fattas

Felciterat eller ej. Pastorshistoria eller ej. På kornet var det i alla fall. Gud gillade nog denna barnatro som totalt summerade herdepsalmen.

/Kjell

3 thoughts on “Fågel eller fisk?”

  1. Varför är jag inte bara en kugge i ett deterministiskt (eller probabilistisk) system?

    Om allt jag tänker, säger och gör är 100% kontrollerat av min biokemi, och min inre natur körs av “program”: är det då möjligt att veta om slutsatserna i mina tankar och argument är korrekta eller inte?

    Fri vilja innebär naturligtvis en vilja som är fri. Det vill säga: jag har möjlighet att välja något annat än vad jag annars skulle ha tvingats till av naturliga processer.

    Varken biologi, fysik eller kemi kan kallas fria, de styrs av strikta naturlagar (och tack för det). Därför innebär detta att fri vilja på ett eller annat sätt handlar om något som inte omfattas av det naturvetenskapliga.

    Att få sin vilja igenom är en annan fråga. När natur möter fri vilja skapas kultur (gott och ont) och således är fri vilja källan till alla mänskliga verk. Kom ihåg detta när du märker att din ateistiska vän visar agg mot den fria viljan!

    /Bent

        (Reply)

  2. NorskaBent skrev: “Varken biologi, fysik eller kemi kan kallas fria, de styrs av strikta naturlagar”

    Jag ser nog vissa likheter mellan kemiska jämviktsreaktioner och mänsklighetens historia och framtid.

    I kemiska jämviktsreaktioner kan man mycket precis veta hur mycket av ursprungsämnena som kommer att reagera och bilda den önskvärda produkten.

    Man vet hur mycket av ursprungsämnena som inte kommer att reagera och hur mycket som reagerar och formar biprodukter.

    Men man kan aldrig veta precis vilken atom, eller molekyl, som kommer att finnas med i produkten, biprodukterna eller den icke reagerade massan.

    Här ser jag alltså likheten med att Gud mycket precis kan bestämma historiens mål utan att hårdstyra varje individ.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,

    jag är naturligtvis en stor beundrare av massverkans lag, formulerad av de två norska kemisterna Guldberg och Waage!

    Analogin mellan kemiska jämviktsreaktioner och mänsklighetens historia och framtid är inte så illa… Den är faktiskt mycket bra, men vi är inte i Guds ställe.

    Jag har några tankar om hur Gud agerar i vår värld av masse, tid och rum:
    Han brukar följa sina egna naturlagar. Men ibland är det akut och ont om tid. I sådana fall använde han sig av… en våldsam reaktionkinetik. Och miraklet är möjligt – vatten blir till vin på nolltid. Sedan kan vi avgöra med hjälp av vår fria vilja vad vi ska göra med vinen.

    /Bent

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *