Kyrkan och Torah – del 6

I den sjätte och sista delan an “Kyrkan och Torah” tar Sven Reichmann upp konflikten mellan Torah (Mose Lag för Irsael) och Nådens Evangelium för Hedningarna ur ett annat perspektiv.

Seriens alla 5 delar finns publicerade hos Shalom över Israel. Recensioner av alla delarna finns på denna blogg.


 
Medan meningsskillnaderna oftast fastnar i dispyter om hur mycket av Torah som hednakristna måste praktisera för att vara försäkrade om frälsningen, talas det sällan om Israels roll i det hela. I en slags neo-substitutionalism kommer, som vanligt, de som vill tillhöra kristenhetens A-lag att stå i centrum.

Men frågan är om Paulus skrev det han skrev bara med omtanke om de hednakristna. Tänk om hans prioritet var just omtanken om Guds egendomsfolk!

 
 
 
Jag knipsar lite text ur Svens artikel:

Judaiserande kristna grupper som växer i USA börjar göra sina stämmor hörda också i Sverige. Vi möts av deras uppmaningar att kyrkan måste söka sina ”hebreiska rötter”. Vi hednakristna som blivit frälsta av nåd ska i lydnad hålla åtminstone delar av torah som de ser som Guds eviga vilja. I USA ses de ofta med misstro både av kyrkor och av Jesustroende judar. De startar därför egna synagogor eller ”ministries”. Deras förkunnelse gör att vi kan glida in i en repris av den tidiga kyrkans första allvarliga lärokonflikt – den som ligger bakom Galaterbrevet och apostlamötet i Jerusalem.
 
Hur tänkte Paulus?
 
Kyrkan har ofta uppfattat Paulus handlande som ett underkännande av judendomen som religion. Den har menat att Paulus bara ville skydda sina nydöpta hedningar från allt vad judendom hette. Men var det verkligen så? Låt oss vända på perspektivet och fråga om Paulus möjligen ville skydda det judiska folket och judendomen. Ville Gud att det judiska folket skulle växa och bli allomfattande genom att hedningar kom till tro för att sedan omskäras och bli fullvärdiga medlemmar i Israel? Eller utvalde Gud ett litet folk i tanken att detta lilla folk skulle behålla sin särställning till historiens slut? Om det sista alternativet är det sanna kan vi bättre förstå varför Paulus förhindrade omskärelse. I så fall skulle troende hedningar inte göras till judar.
 
Hur är det då med torah? Lagen är främst en förbundstext given vid Sinai till Israel och till dem som anslöt sig genom omskärelse. Många stadgar i torah har universell betydelse och kan med fördel begrundas även av oomskurna, till exempel de tio buden. Men torah har också det viktiga syftet att avgränsa och hålla ihop det ursprungliga Israel till just den väg genom historien som är det folkets kallelse och uppgift.

Det kan vara värt att överväga denna syn på saken.

Läs Svens artikel som heter – Israels väg

Skulle det kunna vara så att det finns judaiserande ministries som faktiskt motverkar Herrens plan?

/Kjell

3 thoughts on “Kyrkan och Torah – del 6”

  1. Jag är så glad att Sven Reichmann ersätter ersättningsteologin!

    Förstår vi som hednakristna inte den unika ställning som Guds förbundsfolk Israel har, så riskerar vi att all vår teologi, och hela vår världsbild, och slutligen vår eskatologi, blir snedvriden. För vad kan inte en snedvriden teologi/ världsbild/ eskatologi orsaka…

        (Reply)

  2. Ingela,

    För nästan ett halvt sekel sedan satt jag i “Stora Filan” i Stockholm, på Rörstrandsgatan, och lyssnade på en förkunnare från The US of A.

    Han berättade en profetisk vision han sade sig ha haft.

    Han hade sett en massa små burar med änder (ducks) av olika utseende. Burarna gränsade till varandra med något som kunde liknas vid gunnebo-stängsel. Varje bur hade sin egen dypöl och egen gyttja.

    I varje bur var det ett enormt kackel och kväkande, men ingen utväxling fanns mellan burarna.

    Sedan började det regna. Det var Andens särla regn enligt honom. (Latter rain?)

    Det regnade tills alla stängsel var under vattenytan, och då simmade alla olikfärgade, och olikformade änder runt med varandra och samfundsgränserna var utplånade. Vattnet var rent (eller kanske en gyttjeblandning?) och allt var frid och fröjd.

    Ju mer vi närmar oss Antikrists framträdande funderar jag på om denna “profetia” kom ur rätt brunn.

    Visst ser vi mer och mer hur mycket egenartade änder simmar med andra egenartade änder. Man kallar det ekumenik.

    Men man ser även att ledare som åtnjuter förtroende leder sina godtrogna får till en dypöl av synkretism där alla kan simma runt i den falska tron att de själva, ledaren eller andliga tekniker kommer att leda till frälsning.

    Av de tusentals så kallade profetior jag har tvingats lyssna till i mitt liv, tror jag att inte ens en promille kom ur rätt brunn.

    /Kjell

    PS. Vill rekommendera att läsa Mikael Karlendals blogg.

    Mycket intressanta saker pågår där….. Det blir nog en bloggpost framöver. 🙂

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *