Detta är en uppföljare till artikelserien om “kognition”. Den första delen hittar du här: Vetande – Så är det ju!.
En mycket stor del av våra “sanningar” handlar om det vi anser vara självklarheter. Nu är det tyvärr så att mycket få av dessa saker är så självklara som vi tror dem vara.
Det gäller givetvis både ateister och dem som tror på en gud, eller på Gud.
Avsikten med denna artikel är inte att peka ut ateister och säga att de är dumma. För det är de inte. Det finns folk av allt slag både bland ateister och gudstroende. Jag känner personligen ett antal mycket intelligenta och älskvärda ateister.
Avsikten med artikeln är att visa på hur man kan styra sina egna tankar med sin egen vilja och konstruera tankebyggnader som leder till nästan vilka “självklarheter ” som helst.
Att jag väljer att analysera en argumentation skriven av en ateist, beror på att subjektiviteten i en ateists bevisföring är lättast att känna igen för just Gudstroende. Men glöm då inte att samma sak gäller i motsatt riktning.
Den som vill ha en länk till den artikel jag refererar till kan få det per email. Skriv mej så sänder jag den.
Eftersom texten finns på en sajt som kan ändras har jag tagit en kopia av den 2012-07-12. Citaten (blå text) nedan fanns således vid detta tillälle. Artikeln skrevs av en ung man 1988 när han var 24 år “gammal”. Precis hur han ser på saken idag, 24 år senare, vet vi inte. Han är hjärtligt välkommen att kommentera om han vill.
I princip gäller att mycket av vår bevisföring bygger på reduktionism, och våra antaganden kommer alltid med i slutsatserna. Så därför spelar viljan en viktig roll i subjektiviteten (eller objektiviteten) i analysen och slutsatserna.
Jag börjar med antagandena, premisserna:
En väldig massa människor verkar tycka att om det inte finns en gud och vi bara är skapade av en evolutionens nyck, så saknar livet mening.
Inte en “jag mår bra och har ett intressant jobb där jag hjälper människor”-mening – den kan finnas ändå – men något slags övergripande kosmisk mening som är väldigt viktig för dem, och de skulle vara väldigt olyckliga om den inte fanns.
Själv tror jag inte att den finns, och verkar klara mig bra utan den, men jag är förstås bara 24 år, och det kan ju tänkas att behovet av en sådan mening plötsligt skulle dyka upp någon gång när jag minst väntar mig det. Därför tänkte jag undersöka vad det är för mening de letar efter, så jag kan känna igen den, ifall den skulle råka promenera förbi.
Låt oss göra ett tanke-experiment.
Tänk om det fanns en valmöjlighet att låta mitt liv (ande, själ och kropp) vara begränsat till min biologiska existens. Alltså definitivt slut när jag dör. Antag att det enda alternativet till detta förintande skulle vara att deltaga i en gudomlig plan med spelregler uppställda av planens Gud.
Jag är ganska säker på att de flesta skulle välja totalt förintande. Ett liv som begränsar sig till de år vi har här på jorden. Och sedan ingenting.
Det är ju i princip detta önsketänkande som ligger till grund för ateismen, humanismen och ett antal “life styles” där man upphöjer sig själv till högsta auktoritet.
Speciellt så länge man är i sin krafts dagar och vill njuta av allt i skapelsen är detta ett mycket attraktivt alternativ.
Så min antites till påståendet blir att “en väldig massa människor lever med önsketänkandet att allt är slut efter den biologiska döden”.
Guds Ord, Bibeln, meddelar oss: “Det är människan förelagt att en gång dö, och sedan dömas.”
Sannerligen inget attraktivt perspektiv.
Sedan några tankar angående “mening”, för jag tror att den premiss som presenteras grundar sig på en misstolkning.
Den mening som artikelförfattaren talar om är en mening man själv beslutar om. Man kan tycka om att vara tillsammans med någon och besluta sig för att vara det. Då får samvaron en mening.
Man kan kasta tärning och innan dess besluta att om det blir ett ojämt tal åker man på semester i fjällen, och om det blir ett jämt tal blir det Costa del Sol. I det fallet ger man en mening åt en slumpmässig process. Men tärningens resultat är i sig själv helt meningslöst.
Slumpmässiga processer kan aldrig generera en inherent mening. Men man kan använda resultatet till att själv tilldela dem en mening.
Om våra liv skulle vara resultatet av miljarder slumpmässiga processer har de ingen inherent mening. Men eftersom vi åtminstone inbillar oss att vi kan tänka, välja och analysera, kan vi även tilldela våra liv en mening i betydelsen att den tillfredställer våra ambitioner och fantasier.
Ateister kommer mycket nära Hinduismen här. Hinduismen lär att allt är gud och gud är allt och att det varken finns gott eller ont när man förstår allt.
Ateismen förutsätter att man tror att universum är ett så kallat isolerat system. Det betyder att det inte finns någon påverkan utifrån och ingen utväxling med någonting utanför.
Och om vi då tar vetenskapen till hjälp och i detta fall termodynamiken, blir konstaterandet:
Fullständigt isolerade system kan i praktiken inte existera (förutom möjligen universum i sin helhet), det kommer exempelvis alltid att finnas dragningskraft mellan ett system innehållande massa och kroppar utanför systemet.
Lägg märke till det som står inom parentes – (förutom möjligen universum i sin helhet) – och detta är en hypotes!
Vetenskapligt sett har ateister (och hinduismen) ett ganska stort problem. För att deras världsbild skall gå ihop måste de tro på att universum utgör ett fullständigt isolerat system.
Och det bör tilläggas att när vetenskapliga metoder började användas var den gängse uppfattningen att universum är ett slutet system. Framför allt genom påtryckningar från evolutionsteorins förespråkare har sedan alternativet “isolerat system” vunnit anhang. Orsaken torde vara tydlig.
Vi tar nästa bit:
Ordet “mening” har många betydelser, men i det här fallet verkar det röra sig om mening i betydelsen “syfte”; alltså, något har mening om det används för att uppnå ett mål.
Med en så pass lös definition kommer ditt liv ha mening om en av dina vänner använder dig som papperspress. Det är visserligen ett slags mening, men den skulle kanske ändå inte tillfredsställa de meningssuktande människor som omtalas ovan.
För varför skulle du bry dig om att din vän vill pressa papper med dig, ifall det inte känns bra? Varför skulle du rätta dig efter hans mål, och inte tvärtom? Han har väl ingen auktoritet över dig?
Bortsett från det faktum att artikelförfattaren använder sig av reduktionism för att inte behöva förklara hur slumpmässiga processer kan ha en inherent mening, så reducerar han även begreppet mening till att betyda att man tillfredställer någon annan genom att vara ett (viljelöst?) redskap för denne.
Jag skall inte citera hela artikeln, men resten av bevisföringen finns redan antydd här i ovanstående: “För varför skulle du bry dig om att din vän vill pressa papper med dig, ifall det inte känns bra? Varför skulle du rätta dig efter hans mål, och inte tvärtom? Han har väl ingen auktoritet över dig?”
Det kan knappast bli överraskande att artikelförfattaren sedan diskvalificerar föräldrars vilja, övriga eventuella auktoriteters vilja, och till sist en (imaginär) guds vilja.
Det var ju det han ville bevisa 🙂 och eftersom viljan styr vårt sätt att umgås med våra tankar och våra reduktionismer och vårt byggande av självklarheter blev resultatet att: Även om det skulle finnas en gud så finns det ändå ingen “övergripande mening” med livet. Så sluta inbilla dej att det finns en gud.
Slutklämmen blir således:
Så, för att återigen sammanfatta: om någon skulle säga “Livet vore meningslöst ifall det inte fanns en gud” menar de “Om det inte finns en gud kan ingen säga åt mig vad jag ska göra!”
Och de skulle ha fel! Så länge de letar efter mening, och inte belöningar, så är det precis lika meningsfullt för dem att göra vad jag tycker.
Vilket skulle bevisas!
Jag vill igen påpeka att jag inte valde denna artikel för att klandra artikelförfattaren. Jag valde den för att visa hur man kan lura sig själv att man analyserar fakta fastän man i själva verket bara bygger ett cirkelresonemang.
Kanske inte så konstigt att detta blir resultatet när man tror att man är resultatet av miljarder slumpmässiga processer som i ett isolerat system har producerat individer som i sig själva är slutna system.
Och till sist vill jag igen påpeka att inte bara ateister, humanister och hinduer gör dylika fel i resonemanget. Det är minst lika vanligt bland Teister. Varför tror du annars att man kan träta om nästan vilka doktriner som helst? Och varför skulle det annars finnas så många samfund, sekter och splittringar?
/Kjell
Views: 57
Intressant att se att även en matematiker kan räkna fel.
:>
Det var förmodligen för enkel matematik.
2012 – 1988 = 24
såvida inte jag har räknat fel…
MVH Annelie
ab (Reply)
ab,
🙁 korrigerat 🙂
/Kjell
Kjell (Reply)
Är inte säker på att jag helt fattar vad du menar, men hur man än konstrar till det, så finns det fortfarande inte en endaste indikation på ett liv efter detta och det finns inget empiriskt stöd för någon skapare, världsomspännande syndaflod eller något annat övernaturligt.
Istället indikerar allt vad vi kan se i t.ex. fossillagren att livet på jorden har utvecklats med det naturliga urvalet som motor, utan någon form av högre mening.
Ateismen har heller inga problem med om det skulle finnas andra universum eller dimensioner.
Din avslutning däremot, om alla dom olika samfunden och religionerna, ger starkt stöd åt att alltihop är påhittat av människor för att uppfylla rent materiella behov, som t.ex. kontroll av tanken.
Anders Åberg (Reply)
Anders Åberg,
Anders,
Du tar upp flera olika saker som jag inte tycker kan behandlas i klump.
För det första är denna artikel inte avsedd att specifikt debattera ateismen. Det var bara att jag tyckte att argumentationen i den text jag citerar passade så bra att analysera som exempel på hur man alltid får med antagandena i slutresultatet.
Tekniskt sett skulle jag nog hålla med dej att det inte finns natuvetenskapliga “indikationer” på ett liv efter detta.
Kanske skulle någon nämna de så kallade “near death” upplevelserna som nu och då förekommer. Men jag känner mej tveksam om dessa vad gäller innehåll och sanningshalt och orsak.
Å andra sidan finns det väldigt mycket viktiga saker som naturvetenskapen inte kan användas till. Ett simpelt exempel: Hur mycket älskar du din hustru?
Det finns inga storheter att mäta det med. W. Edwards Deming brukade säga: “The most important facts and figures are unknown and unknowable.”
Sedan finns det kanske andra än vetenskapliga indikationer.
Vi blir törstiga – det finns vatten. Vi blir hungriga – det finns mat. Vi känner ett behov av samhörighet – det finns möjliga livspartners. Vi längtar efter något som inte kan fås i detta livet….
Bara en knasig knick i vår konstitution? Eller finns det något reellt som motsvarar detta behov?
Vidare något annat som du själv säkerligen har upplevt vid din ålder. Nämligen att medan din kropp åldras synbart och kännbart förblir ditt intellekt ungefär lika ungt som när du var 19 år. (Fast förhoppningsvis lite visare och mer erfaret.)
Vad gäller världsvid flod finns det massor av indikationer i naturen, bland annat just fossillagren. Personligen tror jag inte att floden var övernaturlig. Men det är kanske en annan sak.
Vad gäller evolution hänvisar jag dej till följande två artiklar:
Evolutionsateister – en bokrecension i repris
Historia, filosofi, religion, vetenskap och realitet
/Kjell
Kjell (Reply)
Har inte haft tid att läsa det du länkar till, men en omedelbar reflektion är det du skriver om att det finns vatten och mat när vi behöver det och att det skulle indikera att någon har sett till att det är så bara för att vi behöver det.
Det resonemanget har jag sett tidigare och jag häpnar varje gång över hur man kan resonera så fullständigt bakvänt.
Vattnet och maten kom naturligtvis inte till för att vi behövde det.
Vi behöver det för att vi utvecklats i en natur där detta finns, det finns bakterier i Mono Lake i Kalifornien som äter arsenik och det gör dom för att dom utvecklats i en arsenikrik miljö, som av naturliga skäl inte innehåller så mycket annat matnyttigt.
Behovet av samhörighet finns bland alla djur som parar sig och beror på det genetiskt fördelaktiga i just det förfarandet.
Man kan inte bara utgå från sin vilja att gud skall finnas och sedan tolka allt så det passar, då kommer man med säkerhet att missa sanningen, om man nu söker den vill säga, många religiösa verkar mest söka bekräftelse på sina ideer tycker jag.
Anders Åberg (Reply)
Anders Åberg,
Vi är nog överens, i sak, om flera saker än du tror. Och jag känner mej inte kallad att köra över dej eller proselytera eller utöva något tvång.
Men jag vill citera två saker som du skrev (min fetstil) och ge en kort kommentar.
Ordet naturligtvis är just nyckeln. Det är detta jag har skrivit artikelserien i fyra delar om. Artiklarna handlar om “så är det ju”. Eller oftast självklareheter vi själva har valt, men i somliga fall givetvis även “självklarheter” vi påtvingats genom indokrinerande uppfostran.
Visst resonerar vi i “motsatt riktning” men vem som resonerar “bakvänt” är inte explicit. Det skulle ju kunna vara du. Fundera på det nästa gång du ser en paraplymossa.
Ja det tror jag stämmer.
Fast det stämmer inte mindre för de som har valt ateismen som religion. De är vanligtvis inte mindre religiösa eller fundamentalistiska eller doktrinära än de värsta kristna. 🙂
Har du hört historien om den fjällvandrande ateisten som mötte en slagbjörn?
Där var han alltså och björnen kom med full fart och tydliga avsikter.
Ateisten skriker instinktivt “GUD!”.
Björnen stannar mitt i galoppen, tiden står still.
Och helt oväntat kommer svaret: Ja, här är jag, vad vill du att jag skall göra?
Ateisten: Tja, jag har ju alltid sagt att du inte finns så jag kan inte kräva mycket. Men kanske kan du göra björnen till en kristen?
Gud: Okay, du får svar på din bön.
Björnen fortsätter sin galopp och när han kommer fram till fjällvandraren böjer han knä och ber:
Tack gode Gud för maten!
/Kjell
Kjell (Reply)
Ateismen är ingen religion, i så fall är allt religion och ordet meningslöst.
Att begränsa sin tro till sådant som det finns empiriska bevis för och sådant som låter rimligt jämfört med andra bevisade skeenden är motsatsen till religion.
Självklarheter skall “naturligtvis” ifrågasättas, men det betyder inte att betydelsen av ordet “naturligtvis” plötsligt upphör att existera.
I fallet med vattnet och maten, säger oss allt vi ser och allt vi vet om naturen, att levande varelser i första hand anpassar sig till ekosystemet och inte tvärt om.
Att arterna sedan i sin tur påverkar ekosystemet, gör skeendet mera komplext och dynamiskt men indikerar inte att olika ämnen skapas för att någon har behov av dom.
Således är ordet naturligtvis mycket naturligt i sammanhanget.
Jag är ju som du vet själv fjällvandrare och har också mött björn i naturen, men om jag skulle bli anfallen så skulle jag definitivt inte vilja bli anfallen av en religiös björn, en del religiösa har ju som vi vet en ganska negativ syn på oss ateister, ogudaktiga hundar osv.
Anders Åberg (Reply)
Anders Åberg skrev: “Ateismen är ingen religion, i så fall är allt religion och ordet meningslöst. Att begränsa sin tro till sådant som det finns empiriska bevis för och sådant som låter rimligt jämfört med andra bevisade skeenden är motsatsen till religion.”
Det faktum att människor, djur, växter och microorganismer alla har liv, om dock olika sorts liv, gör väl inte ordet “liv” meningslöst.
Enda anledningen till din snäva definition är att du vill använda ordet “religion” som ett invektiv.
Jag vet att den svenska definitionen på “religion” har snävat till det i enlighet med din önskan. Men om du kollar t.ex. den engelska versionen av ordet “religion” på Wikipedia så skall du finna bland annat följande:
Religion is a collection of cultural systems, belief systems, and worldviews that relate humanity to spirituality and, sometimes, to moral values.
The word religion is sometimes used interchangeably with faith or belief system, but religion differs from private belief in that it has a social aspect.
Glöm inte heller att buddismen är en ateistisk religion.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Så du menar att eftersom sverige som land har samma tolkning, så är även den tillkommen enbart för att kunna använda ordet religion som ett skällsord? Det låter som en lätt paranoia det där.
Buddismen är väl snarast en luddig religion, där Buddha tillskrivs någon slags övernaturlig födelse och av en del som varande en evig, ändlös och allestädes närvarande varelse (enl. Wikipedia)
Anders Åberg (Reply)
Anders Åberg,
Nä, det är nog ingen paranoia. Kanske anar du inte hur många gånger kristna får höra: Va?!? E’ru religiös?
Men nog om det.
Visst är buddismen en luddig religion. Men det har den gemensamt med sina västerländska trosfränder i humanismen också.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Tja, det är kanske bättre att vara en aning luddig än att vara tvärsäker på sådant som inte går att veta.
Anders Åberg (Reply)
Ganska kul att kolla på.
Superateisten Big-Mouth Dawkins inser att han har skjutit sig själv i foten och ber Gud om hjälp.
/Kjell
Kjell (Reply)