Det jag tycker mej se i Gamla Testamentet är att det mestadels handlar om stress och sorg när folk river sönder kläderna, strör aska i håret, klär sig i säcktyg, ligger på golvet, är tysta och fastar. Ibland handlar det om syndanöd.
Det finns exempel där det handlar om stress inför stora uppgifter. Tag berättelsen om Esra. I kapitel 8 vers 21 står det:
Och jag lät där, vid Ahavaströmmen, lysa ut en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud, till att av honom utbedja oss en lyckosam resa för oss och våra kvinnor och barn och all vår egendom.
Här ser vi alltså ett försök till att blidka Gud. Men det är viktigt att läsa sammanhanget, så vi tar ytterligare 2 verser, verserna 22 och 23:
Ty jag blygdes för att av konungen begära krigsfolk och ryttare till att hjälpa oss mot fiender på vägen, eftersom vi hade sagt till konungen: »Vår Guds hand är över alla dem som söka honom, och så går det dem väl, men hans makt och hans vrede äro emot alla dem som övergiva honom.» Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.
Jag skulle också ha känt mej förkrossat nervös om jag hade uppgiften att leda en stor grupp människor från Babel till Jerusalem och bära med mej stora rikedomar på min vandring genom fientliga trakter. Och dessutom utan bodyguards i form av Artasastas soldater.
Att Gud stod bakom projektet kunde Esra knappast ha tvivat på. Herren hade ju redan bevisat detta genom att påverka Artasasta.
Bönen och fastan torde alltså ha haft betydligt större effekt på deltagarna än på Gud.
Vi går vidare till texter som handlar om fasta i Nya Testamentet.
Det finns, så vitt jag kan se bara två texter som innehåller “lära” angående fasta:
Matt. 6:16-18
Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte, för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
Det är nog utan tvivel att Jesus sade när ni fastar, alltså inte om ni fastar. Tidigare i sammanhanget talade han om bön och i vers 5 står det när ni beder. Samma ord används i båda fallen.
Parallellen kan även dras med “läran” angående bönen. Den är en personlig samvaro med Herren i det fördolda. Fastan bör tydligen utövas under samma förutsättningar. Vilket givetvis inte hindrar att man kan komma överens om att be tillsammans och således även komma överens om att fasta tillsammans.
Man kan inte helt bortse från det faktum att Jesus predikade för Israeliter och från andra texter vet vi att det var gängse praktik att fasta.
Matt. 9:14 Därefter kommo Johannes’ lärjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»
Lukas 18:12 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.
Uttrycket “när ni fastar” blir helt logiskt och passande i det sammanhanget.
Den andra texten som kan tolkas som “lära” finner vi i Markus 9:29 Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.»
Här ser det ut som om fastan är en prestation som Gud kräver för att göra det efterfrågade undret. Men frågan är om det kan tolkas på det sättet.
Parallellerna i Matteus 17 och Lukas 9 talar inte om fasta men om brist på tro eller om att inte vilja tro.
Markus hade säkerligen en god förståelse för betydelsen av ordet “tro”, och nämner två saker han ansåg centrala i troheten mot Gud – bönen och fastan. Jesus hade ju enligt Matteus och Lukas uttryckt sig ganska skarpt. Matt. 17:17 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara bland eder? Huru länge måste jag härda ut med eder?
Jag misstänker att Markus ville konkretisera detta och därvid valde att nämna bönen och fastan. Men det visar åtminstone hur viktig han ansåg att fastan var.
I Nya Testamentet talas det om fasta bara tre gånger utanför evangelierna.
Apg. 10:30 Då svarade Kornelius: »Det är nu fjärde dagen sedan jag, just vid denna timme, förrättade i mitt hus den bön som man beder vid nionde timmen. Då fick jag se en man i skinande klädnad stå framför mig,
I grundtexten står det att han fastade.
Apg. 13:2 När dessa förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den helige Ande: »Avskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jag har kallat dem till.» Då fastade de och bådo och lade händerna på dem och läto dem begiva sig åstad.
Situationen liknar i någon mån situationen med Esra.
Apg. 27:33 Medan det nu höll på att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: »Det är i dag fjorton dagar som I haven väntat och förblivit fastande, utan att förtära något.
Helt tydligt en situation med stress där man fruktade att döden närmade sig och ville blidka sina gudar.
Så vad blir då den nytestamentliga slutsatsen?
Jag vill understryka att detta är en personlig tolkning, inte en doktrin. Det är din uppgift att pröva den. Och skulle du komma fram till en annan tolkning är det helt i sin ordning.
En människa är “ande, själ och kropp”. Det handlar om en enhet och därför är det helt i enlighet med vår natur att uttrycka tankar och känslor med allt vad vi är och har.
Att i förkrosselse, eller syndanöd, eller annan stress, falla på knä, gråta, förlora aptiten etc. är helt naturligt. Och att i likhet med bönen uttrycka detta på alla sätt inför Herren är helt i enlighet med uppmaningen att kasta våra bekymmer på Honom och göra alla våra önskningar kända för Honom.
Men det finns en skillnad med bönen. I Nya Testamentet talas det närmare 150 gånger om bön i form av åkallan, tillbedjan, vädjande etcetera. Det finns flera olika ord för det vi kallar bön i grundtexten.
Att fastan inte är föreskriven och att den inte står central tycker jag man kan konstatera av detta.
Sammanfattningsvis
Rätt fasta är ett vällovligt sätt att disciplinera bönen och samvaron med Herren när man av någon anledning har ett speciellt behov, eller en önskan att avskilja sig från de dagliga rutinerna.
Bönen står central när och om man fastar.
Jämför det med att avskilja en speciell dag för Herren. Även där står samvaron med Honom, bönen, central.
/Kjell
Views: 83
Tack för värdefulla tankar om fastan. Det är sannerligen inte ofta man hör något om detta från våra “herdar”.
Jag har prövat fastan tidigare i mitt liv men jag tror att mina motiv vid dessa tillfällen inte var riktigt “rumsrena”. Idag känns det som om jag använde detta för att “blidka” Gud och då blev det väl “fel”. Jag var nog helt seriös men det blev nog fel ändå vid närmare eftertanke.
När jag säger detta så har jag idag liknande tankar när det gäller bönen och ibland så vet jag nästan inte vad jag ska ta mig till. Beder jag för att blidka Gud, för att försöka övertala Gud eller varför ska jag be egentligen. Gud Är, som vi vet och vet allt om framtiden. Om man lagt fram sitt behov inför Gud så undrar jag hur länge man ska “tjata” om det? Lägger jag dessutom fastan till detta så känns det som om jag vill “prestera” inför Gud ännu mer.
Ursäkta mig, jag menar inte att vara cynisk, jag vet ibland inte vad jag gör eller ska göra eller förhålla mig. Mitt läge är följande: Jag och min fru har ett böneämne gällande vår dotter. Jag/vi har bett under detta år i princip dag och natt och vi ser ingen förändring. Det finns inget ljus i mörkret vad jag kan se och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till Gud/bönen. Jag drabbas ibland av en förskräcklig ångest över situationen och undrar om jag ska fortsätta att “övertala” Gud om en lösning…nu när jag ser ditt inlägg om fastan tänker jag..är det det som fattas i vårt böneliv.isf skulle jag göra det…??? Vill någon som läser detta hjälpa oss i bönen inför Gud så är jag oändligt tacksam!!!
P.S. Tack för dina inlägg ..de är alltid mycket läsvärda och “sticker ut” på ett positivt sätt! Tack!
roland (Reply)
roland,
Instämmer i tacket till Kjell för en intressant artikel.
Berndt
Berndt Isaksson (Reply)
roland skrev: “Ursäkta mig, jag menar inte att vara cynisk”
Inte låter du cynisk.
Jag skall ut nu och beskära ett stort träd.
Jag tar med ditt böneämne och återkommer senare med tankar om att “tjata på Gud”.
/Kjell
Kjell (Reply)
Tack Kjell för hjälp i bönen!! Oerhört värdefullt:)
Sen ser jag fram emot ditt utlovade inlägg om att “tjata på Gud”! När jag har ett specifikt böneämne så är jag numera alltid (för det mesta:), intresserad av vad Gud har tänkt just för denna situation. Av livet har jag lärt mig att Gud ALLTID vet mitt bästa och hur ska jag då förhålla mig till detta i min bön. ..”Hjälper jag Gud” om jag hela tiden nämner det i mina böner…attityder i bönen, osv!
Jag väntar på inlägget med stort intresser!!
roland (Reply)
roland,
Kanske kan du börja med denna Hajjar du? Vad är bön?
Den ingår i en serie “hajjar du” artiklar.
Sedan kan vi pussla vidare utifrån den artikeln, kanske?
/Kjell
Kjell (Reply)
Tack för förslaget på “hajartiklar!
Mycket tänkvärt! För något/ra år sedan kom jag plötsligt på vad uppmaningen att “be oavlåtligen” betyder. Det var inget jag eftersträvade eller på något sätt övade på utan när jag vaknade tidigt på morgonen så var plötsligt Gudsrelationen i funktion direkt. Numera så beder min ande helt naturligt och oavlåtligen när jag ligger där och inte kan sova. Tänk hur det fungerar. Det känns som om det är någon som beder inifrån och så pågår det praktiskt taget dagarna igenom. Nu är det ingen som känner mig på detta forum så jag “törs” berätta om min erfarenheter om livet i/med Gud.
Till en början så var jag nog inte medveten om att det egentligen handlade om ett uttryck för Gudsrelationen och att det faktiskt var Anden i människan som kommer till uttryck, men så funkar det faktiskt…? Nu blir jag välsignad av att tänka på att Guds Ande faktiskt bor i mig och vill “relationera” med mig. Vilken NÅD detta är!!
Jag som är den absolut svagaste mäniskan i universum, kan få vara med om detta.
Men frågan kvarstår…när kan man anse att man bedit färdigt för ett specifikt böneämne..? Jag törs nästan inte “vila” utan drar det runt så ofta jag är i “kammaren”. Antingen så talar jag om det för Gud ännu en gång om vikten av bönesvar NU eller så nämner jag det på annat sätt.
Ibland så kommer jag på mig att jag liksom talar om för Gud vad Han ska göra..eller inte göra…det blir ju helt fel och bevisar att jag har helt fel Gudsbild. Gud VET ju redan vad HAN
roland (Reply)
Roland,
sitter på bussen. Ska svara dig när jag kommer hem utifrån vad HERREN visat ang fasta.
moadim (Reply)
roland skrev: “Men frågan kvarstår…när kan man anse att man bedit färdigt för ett specifikt böneämne..? Jag törs nästan inte “vila” utan drar det runt så ofta jag är i “kammaren”. Antingen så talar jag om det för Gud ännu en gång om vikten av bönesvar NU eller så nämner jag det på annat sätt. ”
Jag tror inte att det finns några allmängiltiga svar på det, utom kanske svaret i Guds eget Ord. Jag syftar på löftet: “Innan de ropa skall jag svara.”
Psalm 139 är en fantastisk skildring av hur Gud gör oss alla, per gudomlig avsiktlig design, till unika individer.
“En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.”
“Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.”
Det är helt ologiskt att Gud skulle väva alla individer unikt för att sedan tvinga dem att följa ritualer som gäller alla.
Din relation med Herren är unik.
Med risk för att missförstås vill jag jämföra den med din relation med din hustru. Tänk om jag skulle kartlägga min relation med min hustru och sedan ge dej ett dokument med regler hur du och din hustru bör umgås. Från köket ända till sängkammaren. Vad ni får, och inte får, säga. Hur precis ni skall göra när ni är tillsammans. etc. etc.
Du skulle kalla mej galen. Och det med rätta.
Nåväl, i samlivet med Herren tycks många acceptera att tvingas in i ritualer och formaliteter. Ingen relation överlever sådant!
Alla fantastiska erbjudanden byggs om till tvång och måsten. Man måste bedja. Man måste fasta. Man måste vila sig på en viss dag. Man måste bli döpt. Man måste vittna.
Fel! Fel! Fel!
Man får bedja. Man får fasta. Man får vila sig en dag i veckan. Man får bli döpt. Man får av nåd bli en Jesus efterföljare, ledas av Den Helige Ande, så att ens liv blir ett vittnesbörd.
Hur länge skall du be? Så länge du har behovet att be! (Och vissa böneämnen tycks finnas kvar livet ut.)
Vad får du tala med Herren om? Allt, utan några som helst begränsningar. Tro och tvivel, glädje och sorg.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell! Tack för själavårdande kommentar!! Tack, tack!!
roland (Reply)
Vill bara instämma i det Kjell säger om hur länge vi ska be: så länge behovet finns. Herren säger inte: “Så här länge ska du bedja, ber du längre har du för svag tro”. Nej, Han säger att vi ska komma med allt till Honom, utan att ge några tidsramar.
Bön är för mig mitt umgänge med Herren. Allt jag har på hjärtat berättar jag för Honom. En del böneämnen är kortvariga, andra finns på mitt hjärta en längre tid, och en del är jag övertygad om kommer att finnas kvar tills jag möter Honom ansikte mot ansikte. Det betyder inte att jag inte tror att Han svarar på mina böner, utan det är det enda sätt jag idag vet ger mig kraft att hålla ut och inte ge upp. Min förtröstan på Herren ökar, och jag vet att Han formar mig och verkar i och genom mig på det sättet också.
Roland, fortsätt du att bedja så länge du har behov. Herren ger dig styrka att hålla ut, och Han drar dig ständigt närmare Honom genom din gemenskap med Honom.
MS (Reply)
Detta med uthållig bön känns nog mest riktigt…att be så länge det känns rätt. Ibland så kommer dock tanken att “nu ska du sluta be och tacka för att bönesvaret är på väg”.
Det handlar väl om att göra det som för stunden känns riktigt (DHA ledning).
Sen så är man väl lite influerad av de s.k. trosbönerna när man ska befalla bönesvaret att verkställas. Dessa böneformer har också jag laborerat med men numera känns det som en metod, som jag “gått ifrån”. Det känns som om Gud blir min hantlangare…men jag vet att det finns andra åsikter om det.
Men visst kommer Gud ibland och överraskar. För några år sedan så hade jag ett böneämne som jag/vi levde med dygnet igenom. En kväll efter en bönepromenad satt jag mig i soffan och kände mig mycket villrådig. Jag sa högt till Herren…”ge mig ett Ord”! Jag tog min bibel och slog upp den på måfå. Sen frågade jag Herren vad ska jag läsa på detta uppslag. Jag fick en tanke att hämta ett mannakorn. Sagt och gjort. Jag gick till mannakornskålen och tog ett ur högen. Gick sedan och tog den uppslagna bibeln och döm om min förvåning när mannakornet/bibelordet var en av verserna i det uppslagna kapitlet och där stod ungefär…”Gå i frid, Jag har sett dina böner och gjort dig till viljes”. Jag berättade för min fru och vi fick bönesvaret som vi väntat på!!
Det var nog en av mina starkaste upplevelser när det gäller Herrens direkta tilltal.
roland (Reply)
Shalom!
Det var jag som började denna tråd på Berndt:s hemsida. Och sorry, Roland att Du fått vänta på svar. Har inte haft möjlighet tidigare. Pröva allt och håll tillgodo.
Först – det verkar som om vi som har kommenterat här är kristna som har varit frälsta ett tag – eller?
Med andra ord så vet vi att i Guds rike finns det inga måsten – eller hur?
Sen vill jag dela hur HERREN lett mig in i bön & fasta och en del av vad Han har undervisat om i detta ämne.
Det började våren 1997 med att jag ville veta HERRENs vilja i ett svårt dilemma. Drog mig till minnes att jag hört kristna säga att då är det “bra” att fasta. OK tänkte jag, jag gör väl det men hur?
Jag frågade HERREN och förstod att jag skulle göra det 1 dag i veckan och att gå ut “mjukt”. Med andra ord så åt jag frukt och grönt på onsdagar. Skulle inte orkat med mer eftersom jag jobbade heltid på en gymnasieskola.
Första veckan gick det bra, men jag skulle hålla på tills jag fick svaret och det dröjde. I samma veva fick jag gång på gång detta Ord i min ande, nämligen
– “Genom Anden döda köttets gärningar”.
Förstod så småningom att detta tilltal hade med fastan att göra.
Därför att Gud började genom fastan ta itu med mitt kött, på skarpen !
Jag hade varit frälst i 16år (!?) och Gud hade inte fått komma till tals med mig i fråga om oförlåtelse – hat – vrede – bitterhet – arrogans – stolthet – ja, HÖGMOD oa sådan smuts i min själ ( !?) Men NU! Det kändes som om jag blev inslängd i “Guds centrifug” och HERREN började tillrättavisa mig på skarpen ang dessa avarter i min själ.
Jag frågade Honom
– “Vad håller Du på med?” Jag mådde ju SÅÅ dåligt !!!!!!!!!!
Och fick samma svar varje gång för jag klagade varje dag.
– “Du är i smältdegeln”.
Jaha – jag fattade ingenting. När jag gnällde på HERREN över hur dåligt jag mådde sa Han bara
– “Det är seger”.
För mig kändes det som allt annat än seger.
Dessutom blev det så att varje onsdag när jag skulle fasta så “föll” jag. Jag orkade inte hålla fastan hela dagen utan gick och köpte chips, poppade pop-corn, åt choklad mm plus – att jag bara tänkte på recept hela dagarna och på goda maträtter som jag skulle laga på torsdag. Ja, jag tänkte BARA på mat, mat, MAAAT ! Mitt kött formligen skrek efter mat. Ett sånt’ förhållande till mat hade jag aldrig haft förut. Och jag hade heller aldrig förstått innebörden i begreppet “kött”el “köttslig”.
För att inte tala om all fördömelse jag kände/hörde typ
– Haha, se vad dålig du är! Du har ingen karaktär! Orkar du inte ens avstå från mat 1DAG, EN dag! Du är sämst! Du är så ynklig, fullständigt karaktärslös! osv.
Tills jag en dag insåg att det var själafienden som talade samt att jag förstod att det var en andlig kamp om fastan oxå, precis som det är en andlig kamp om Bibelläsning och Bön.
Sen gick det lättare. Och jag fick klarhet i hur jag skulle handla ang dilemmat jag var i.
Jag fortsatte att fasta varje onsdag helt enkelt för att jag insåg att frukterna med fastan var att DHA fick ett större utrymme och herraväldet över mitt kött ( på några områden i alla fall ). Jag fick med HERRENs hjälp göra upp med de dåliga attityder och karaktärsfel som HERREN talat med mig om och som Han inte hade behag till. DHA började visa mig varenda gång jag hade en otrevlig, högdragen attityd och högmodiga tankar om mig själv. Vid varje sådant påpekande fick jag be Fadern om förlåtelse. Ordet jag fick “Genom Ande döda köttets gärningar” blev en verklighet och följden blev att jag blev en helt annan person.
På Berndts blogg skrev jag att bönesvaren kommer snabbare och att det blir “starkare” bönesvar. Det fick jag förklarat en kväll 2000/01 när jag klagade på HERREN. Jag sa till Honom
– “Du svarar på alla mina böner för andra, vad och vem det än må vara, frälsta som ofrälsta men INTE när det gäller MIG! HUUUR kan det komma sig?
Han frågade mig då om tidpunkten för när jag började fasta.
-“Vad har det med saken att göra?” undrade jag. Fick förklaringen att det var fastan som åstadkom snabba och starkare svar. Men jag förstod fortfarande inte HUR det kan vara så tills jag kom över Daniel Brolins bok “När ni fastar”. Han bekräftade det HERREN sagt och det kan nog ingen förklara .
På senare år har HERREN visat mig att det fastan åstadkommer är att sas “bereda en väg” för HERREN att agera på.
Och för bara ca ett halvår sedan så förklarade Han att Johannes Döparen levde mer el mindre i fasta hela tiden i öknen och beredde därför en väg för HERREN att verka på.
Det finns mkt mer att säga om resultaten av fastan en del inte särskilt trevliga.
Men jag slutar inlägget här, det blir för långt annars och Ni kan börja tycka/tänka
“Vem tror hon att hon är ? Höra HERREN och tala med Honom på DET sättet?”
( risken finns att Ni redan tänker så……… )
Men då kan jag luta mig mot Brolins bok oa böcker om bön & fasta, därför att ytterligare en frukt av fastan är att man hör HERRENs röst lättare och tydligare.
Till sist – det här är första gången jag varit personlig/skrivit ett så här långt inlägg på någon blogg. Har känt mig manad. Och jag hoppas att jag inte orsakar en teologisk “storm”, jag har ju tex inte angett några Bibelställen. Men dom kommer i nästa inlägg.
I All Vänlighet och Enkelhet/Annelie Bäcklund/moadim
Annelie Bäcklund (Reply)
Annelie Bäcklund skrev: “jag hoppas att jag inte orsakar en teologisk storm”
Den risken är nog inte speciellt stor här och din kommentar är ett vittnesbörd.
Vittnesbörd är mycket välkomna här.
Jag tror att det är alltför vanligt i “kristenheten” att man ritualiserar och formaliserar. Men detta är en motsägelse om man samtidigt bejakar sanningar som t.ex. psalm 139 som jag nämnde ovan.
Paulus talar om gåvor, om många olika gåvor. Och vi behöver tjänster av olika slag. Till dessa hör både begåvningar (talenter) och personlighet.
Guds församling består av människor som är olika, helt enkelt. Och detta är inget olycksfall i arbetet. Det är Guds goda vilja.
Fast det finns kanske en antydning till vad du menar med “teologisk storm”.
Du skrev ju: “Han frågade mig då om tidpunkten för när jag började fasta.”
Och eftersom jag är en tänkande människa lägger jag (kanske i onödan) en länk till din tidigare pseudonym “moadim”.
/Kjell
Kjell (Reply)
Ja, du Är tänkande o d är kanske så att vi inte alltid förstår dig, ung. som m Paulus.
Som nu tex. På vilket sätt menar du att moadim hör ihop m ” tidpunkten” ?
Som jag förstod HERRENs tilltal, då när d begav sig,, var att bönesvaren f allt o alla,, berodde på att jag började fasta -97 o gjorde d regelbundet sedan dess.
Du gillar ju inte formalitet – MEN dom jag har förstått det är d just d i fastan som är en av hemligheterna
Annelie Bäcklund (Reply)
Annelie Bäcklund skrev: “På vilket sätt menar du att moadim hör ihop med ‘tidpunkten’ ?”
Om jag inte är fel informerad betyder moadim “avtalade tidpunkter”.
Och i de allra flesta fall är det ett ord som ofta används av Hebrew Roots Movement för att motivera till firande av Sabbat och Herrens Högtider.
Du har rätt i att jag inte gillar formalitet, men det betyder inte att jag ogillar vare sig regelbundna aktiviteter eller goda vanor.
Det blir bara ett problem när man påtvingar andra sina egna regelbundna aktiviteter och goda vanor.
Vilket jag inte anser att du gör med ditt vittnesbörd. Ville bara belysa skillnaden.
/Kjell
PS. Om du skriver ut orden blir dina kommentarer lättare att läsa.
Kjell (Reply)
Fasta är bra och viktigt om det är initierat av Gud, om inte så är det bara en form av späkning och tillhygge för att få igenom det man vill.
Det Anneli belyser om att man blir känsligare och öppnare för Guds verk i oss tror jag är själva syftet när Gud leder oss till att fasta. Vi kan då lättare höra vad han säger och det måste ju vara själva syftet också för människan, att nå ett läge där man kan höra.
Man kan aldrig få Gud att göra som vi vill genom att fasta, inte heller genom att be mycket, allt handlar om att Gud själv vill något och om han inte vill något är fastandet och bedjandet för våra egna ambitioner meningslöst!
Bb
Björn bloggaren (Reply)
Givande läsning. Tack alla.
En fundering som jag fick är denna: Kan det vara så att fastan är till för människan, för att ge Gud utrymme att verka i den? Regelbunden fasta skulle då vara bra för att hålla relationen till Gud levande och hjälpa till med ett rätt fokus i livet. En fundering utan egen erfarenhet.
nicklas (Reply)
Har suttit på biblioteket o filat på ett inlägg i ca2 tim. Det försvann just innan jag skulle skicka iväg det pga att bibl stängde.
Men d var nog meningen eftersom d var inget bta + att HERREN påmint mig om att under vissa omständigheter kan fastam rentav vara farlig.
Pga att den onde inte gillar oss.
@ Roland
Luk 18:1 ff
Annelie Bäcklund (Reply)
Tack Annelie för bibelordet som jag kommer att läsa flera ggr och begrunda. Tack för omtanken!!!
roland (Reply)
Annelie Bäcklund skrev: “under vissa omständigheter kan fastam rentav vara farlig. Pga att den onde inte gillar oss.”
Jag tror inte att man behöver “förandliga” saken.
Fasta är att avrådas för bland annat diabetiker och vid vissa andra hälsotillstånd.
Unga friska människor som får tillräckligt med mat vanliga dagar har inget att frukta.
/Kjell
Kjell (Reply)
@ Kjell
OK, tror jag förstår och jag lovar att skriva ut orden i fortsättningen.
Skyller på att jag oftast skrivit från mobilen dock kombinerat med en dos lättja, tyvärr.
Till det sista du skrev vill jag bara svara:
– Mjaeee. Återkommer till det senare. Jobbar i helgen.
@ Bb
Självklart !
@ Nicklas
“Bull’s eye”
@ Roland
Tack !
De utlovade Bibelorden till mitt första inlägg åtföljs bara med en kort anvisning, eftersom vi har egna Biblar att läsa i, som någon på aletheia skrev.
Rom 8:13 …….. genom ande döda kroppens gärningar.
Ords 17:3 Degeln prövar silver ……….. Sak 13:9 jag skall luttra dem ………….
Matt 6:14f Ty om ni förlåter …………
Matt 3:3 Bereden väg för HERREN, Mark 1:3, Luk 3:4, Jes 40:3
Matt 3:4 …….. och hans mat var gräshoppor och vildhonung.
Joh 10:27 Mina får lyssnar till min röst ………..
Trevlig Helg
önskar Annelie som “kommit ut”
Annelie Bäcklund (Reply)
………….. plötsligt slog det mig att kommentaren “som kommit ut”
kan tolkas som om jag är lesbisk. Nej, nej, nej !
Det var ett försök att skämta om att jag kommit ut ur “signatur – garderoben”.
Hur tokigt det kan bliiiiiiiiiiiiiii.
Annelie Bäcklund (Reply)
Det finns en skildring från den mycket tidiga församlingens historia, som jag tror att vi alltför lätt läser förbi. Den finns i Apostlgärningarnas sjätte kapitel. Jag citerar de 8 första verserna:
Församlingen är avsedd att fungera som en organism, inte som en organisation eller en pluton soldater. Uppdraget till Petrus var “föd mina får”. Det var inte “träna mina hundar”, eller “lär mina apor nya trix”.
Genom hela Bibeln ser vi att det finns olika tjänster och olika gåvor. Till de troende i Korinthe tvingades Paulus understryka detta genom att skriva mycket stränga brev. Famför allt hans kapitel om de olika lemmarna. Han avslutar kapitlet med de välkända orden:
Låt oss nu inte generalisera och tvinga alla in i någon slags kristen uniform där alla måste göra likadant hela tiden.
Den som har blivit kallad till t.ex. bönens tjänst blir även utrustad med de gåvor och talenter som behövs för att leva i denna tjänst.
Det är en mycket stor skillnad mellan att vara tvingad och att vara manad.
I hela kristenhetens historia har tvången härskat och ofta kvävt maningarna. Framför allt vad gäller saker som liknar fromhetsyttringar och som man kan skryta med för att få makt.
/Kjell
Kjell (Reply)
Mycket bra ämne …Tack och Guds frid!!!
Ronny (Reply)
I sammanhanget vill jag rekommendera Be inte med meningslös upprepning på Erik och Birgittas blogg.
Mycket bra och informativt angående bön.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kanske en lite rolig iakttagelse.
Om du har en konkordans och söker på “fasta” i Nya Testamentet kommer du att upptäcka att:
De flesta referenserna, utanför evangelierna, handlar om att stå fasta i tron.
Men detta är ju på svenska och har i och för sig inget att göra med fasta i betydelsen av en reglerad diet.
/Kjell
Kjell (Reply)
Den var bra, Kjell !
Men – jag tror Du har förbisett Hanna i templet, som tjänade Gud dag och natt med bön och fasta. Luk. 2:36
Och i GT kan vi läsa om en rätt fasta i Jes. 58.
Var sak ska ju prövas av två el tre vittnens utsago, enl Bibeln.
I forts. skulle jag dock vilja ändra min signatur till ab. Känner mig ej bekväm med att se mitt namn stå i kommentatorsfältet. Jag står för det jag skriver, men jag vill sas inte “skylta” med namnet. Det blev för mycket helt enkelt att se:
“Annelie Bäcklund säger” i kommentatorsfältet ( särskilt som det var så litet substans i de kommentarerna ). Så – jag byter signatur till ab och undertecknar inläggen med hela namnet i fortsättningen. Hoppas det är OK, Kjell ?
Har mejlat dig nyss för att jag vill tala med dig “mellan fyra ögon” ang en massa.
Hoppas du ser det.
Till sist så är det min fasta övertygelse, haha ( det är svårt att skämta på nätet ) att detta är ett viktigt och förbisett område i kristenheten.
I all vänlighet / ab
Annelie Bäcklund (Reply)
Annelie Bäcklund skrev: “I forts. skulle jag dock vilja ändra min signatur till ab. Hoppas det är OK, Kjell? ”
Visst är det okay, men du hamnar då automatiskt i moderation första gången du skriver.
Sedan är det alltid bra om man väljer en signatur som man kan använda en längre tid.
Så välj vad du vill och använd den sedan konsekvent.
Helst på all andra bloggar också.
/Kjell
Kjell (Reply)
Några kapitelrubriker ur en bok i ämnet:
Varför fasta ?
När – inte om
Regelbunden och offentlig fasta
Att hålla fasta åt Gud
Fasta för personlig helgelse
Fasta för att bli hör i det höga
Fasta för att befria fångarna
Att fasta för att befria
Att fasta för uppenbarelse
Fasta för att tukta kroppen
Fasta för hälsa och helande
Hur man börjar fasta
Hur man bryter en fasta
I de sista dagarna
ur “Gudomlig fasta” av Arthur Wallace, Evangeliipress, 1974
Som man kan utläsa ur detta är att det finns en mängd olika omr som fastan lämpar sig för eller som jag läste i en annan bok:
FASTA ÄR BÖN
dock en annan typ av bön.
I all Vänlighet/ Annelie Bäcklund
ab (Reply)
B-O,
jag tror du har helt rätt i dina funderingar i dett ämne.
På olika sätt, senast igår har jag förstått att Herren vill att jag ska fortätta att genom enkla vittnesbörd dela vad fastan har betytt i vandringen med Herren.
Men innan jag börjar med det ska jag avlägga mitt eget vittnesbörd.
Så därför hoppar jag till rubriken “Vittnesbörd”.
Vänligen i all enkelhet / Annelie Bäcklund
ab (Reply)
Joh 15:1,2
Den här sången har ‘ringt’ i mig, hela dagen ( 3 aug )
“Var gren i mig som ej bär frukt, den tager Han bort, den tager Han bort
Och var gren som bär frukt, den ansar Han
Att den ska bära mer frukt, bära mer frukt i sitt liv
Och få vara ett redskap för Gud”
Ingela, du skrev idag under posten “Genuin karismatik”
“Han har i denna process ‘skalat av’ mycket av det som ändå var i vägen för Hans verk i mitt liv”. Upplever att det du beskriver och det sången handlar om kan vara samma sak.
Tänk, vad många gånger jag har sjungit den, fromt och hurtfriskt när det begav sig!
Och för att inte tala om alla gånger jag ‘heligt’ och hängivet bett “Beskär mig Gud! Omskär mitt hjärta!” Hände det nåt? Bar jag frukt? Nä, innan jag började fasta, hände ingenting. Mitt kött var för segt. Det räckte inte med att bara skala. Han var tvungen skära djupt. Det är den processen jag i enkla vittnesbörd ska försöka beskriva. Har ju utlovat det. Kändes det fromt och hurtfriskt? Knappast. Var det kul? Nä, inte så värst.
Inte då, i alla fall….
Jag hade en plastkasse där det stod , så käckt: “Ditt livs resa börjar i Jönköping”
Jag fick ett Bibelord på ett vykort, det stod:
“Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN.
Om era synder än är blodröda,
Så kan de bli snövita,
Och om de är röda som scharlakan,
Så kan dom bli såsom vit ull.”
Jes 1:18
Ordet ‘högg tag’ i mig, sådär som det gör när DHA vill säga nåt’
– Synd? Vaddå synd?. Jag hade väl inga synder som jag inte hade bekänt?
Inga grova i alla fall?
Kunde inte haft mer fel, fel, fel.
Han började skära. Han skalade av mig bit för bit. Till slut var jag nästan mosad.
Ingen förstod. Ingen hjälpte mig. Ingen kunde.
Resan började med fasta …………
Vänligen,och i all enkelhet/ Annelie Bäcklund
ab (Reply)
Roland,
Du har för ca en månad sedan delat din stora börda ang ett böneämne. Ni, du och din fru har ropat till Herren dag och natt. Jag hade tänkt svara dig då och beskriva några fantastiska bönesvar Herren gett, som ett resultat av bön och fasta.
Emellertid blev det en sådan otrevlig diskussion då, så jag avstod. Blev rädd helt enkelt.
Många kommentarer ( inte dina, Roland ) handlade nämligen om att man inte kan tvinga Gud till bönesvar genom bön &’fasta. Självklart. Behöver det ifrågasättas ?
Många ( inte du, Roland ) påpekade att fastan inte är någon prestation inför Gud. Självklart. Behöver det påpekas ? Om vi känner Gud så vet vi att det är våra motiv Han synar. Känner vi Gud, så vet vi att det är Han som bestämmer . . . .
Jag ville inte och vill fortfarande inte debattera detta ämne. Det är helt fel väg att gå.
Nej, man måste själv praktisera bön & fasta, för att få se frukterna och för att förstå vad fastan handlar om. Erfarenheten talar sitt tydliga språk för den som fastar.
Svaren kommer snabbare och blir ‘starkare’. Det är bara så.
Det står att läsa i varenda bok som handlar om bön & fasta.
Guds folk är dock väldigt ovant vid att gå den vägen. Därför är det så få, som har fått uppleva vad Gud kan göra som svar på bön & fasta.
Herren själv, förutsatte att vi skulle fasta. Han sa: “När ni fastar ….”. Inte om.
Bön & fasta förbereder en väg för Gud att kunna handla, som Han vill.
Måste även nämna något om det lilla ordet ‘måste’.
Watchman Nee skriver i sin bok “Församlingens bönetjänst” att det är fullt tillåtet att i vår nöd och förtvivlan inför Gud, använda det stora, lilla ordet ‘måste’.
Mina tankar.
Gud förstår oss. Det är attityden i hjärtat Gud ser. En ödmjuk inställning är det primära. Han läser av våra hjärtan. Är dom inte rena så svarar Han inte på ‘måstebönerna’ oavsett hur mycket, länge, eller hur högt vi ropar. Återigen – det är motivet Gud ser till.
Jag har själv använt orset ‘måste’ otaliga gånger inför Gud i mina böner.
Han har svarat på dem. Och Han vet vad jag menar. Han vet att jag ständigt har en underström i bönelivet. Ske Din vilja – lyder den bönen.
Vill nu dela dom mäktiga bönesvar som Herren gett i samband med bön och fasta.
1. En ung kvinna som blev befriad från många orena andar.
Blev av Herren ledd att fasta för henne.Vi hade också organiserat vår församling i en bönevakt, dygnet runt. Förutom vargtimmarna. Under dom timmarna försökte hon två gånger skada mig. Jag sov i samma rum. En natt kom hon in med en förskärare, en annan natt med ett trasigt dricksglas. Hon var dock så pass försvagad att hon kunde inte göra något. Och jag kände ingen som helst fruktan. Herren hade full kontroll.
2. En liten pojke, inkontinent avseende på både det ‘stora’ och det ‘lilla’.
Personalen på hans dagis led. Mamman led. En kär trossyster och jag, började fasta för killen. Vi turades om och tog varannan dag. Vi hade beslutat att fasta tills han var helt ok. Han var även mycket försenad i sin talutveckling. Pojken blev torr och började tala. Det tog ca en vecka.
3. Systerson nr 1. Hemmaboende. Arbetslös i flera år.
Bestormade Gud om att Han ‘måste’ ge denne unge man det jobb som passade för honom. Vi anhöriga hade ingen aning om vad det skulle kunna vara. Han hade inga speciella talanger eller intressen. Tyckte vi. Jag bad ung. “Fader, du har skapat honom och du vet vilka gåvor, anlag du har gett honom. Du måste ge honom ett jobb som passar honom”.
Han fick det. Han blev en av två toppsäljare i hela Sverige, inom företaget han jobbar i.
4. Hans bror. Också arbetslös med avbrott för studier. Bad ung likadant för honom. Han fick jobb i en av Sveriges största banker och gjorde kometkarriär. Blev inom två år chef/ bitr. chef på två av deras banker. Han har också varit kursledare i bankkedjan.
5. Deras storebror. Fick ett lika perfekt jobb. Pilotjobb med halva Sverige som arbetsfält.
7. Min egen bror som gick arbetslös förutom kortare anställningar, i ca tio års tid.
Bad likadant med avseende på hans talanger. Han är numera scenmästare vid en teater. Perfekt för honom som är en tusenkonstnär.
8. En son till en god vän till mig. Han är ägare till stora skogsmaskiner, som kostar multum. Modern och jag bad ‘måsteböner’. Hon trodde inte man fick bedja så. Men dagen efter, hade sonen erbjudanden om tre(3) arbeten. Hon var chockad.
9. Min bästa väninna som blev akut sjuk. Hon låg nedsövd i ca en månad.
Flera församlingar bad för henne. Inget hände. Hennes anhöriga, en god vän och jag, beslöt att be & fasta tills hon skulle bli frisk. Vi fastade en dag var. Dagen efter vi börjat vände det. Inom en vecka var hon mirakulöst helad och fullkomligt återställd, utan men.
10. En god vän. Hemlös. Kommunens paria. Hatad av polisen. Alkoholist sen tonåren. Numera nykter sedan sju år. Med eget boende. Polisen kramar om honom. Två gånger har han dock återfallit. En dag, vardera gången. Vid det andra tillfället frågade jag Herren hur det kunde komma sig. Fick motfrågan om det var något jag gjort som varit annorlunda, den veckan. Jaa, jag har inte fastat lika regelbundet som jag brukar, insåg jag. Det var orsaken till att vännen supit till. Herren förklarade att fastan & bönerna håller de onda andemakterna på avstånd. Och därför, fick/får min gode vän ett större beskydd.
Måste också, för att belysa att Gud vet bäst, ta med min syster som hade cancer i levern.
Jag hade tänkt be & fasta till hon skulle bli frisk. Men hon blev frälst och fick gå hem till Herren. “Det blåser i mina öron” och “Det blåser i mitt hjärta” och “Han kallar på mig” sa hon, sin sista vecka i livet. Under den veckan fick vi vara nära varandra och Herren. Hon var trygg och förtröstansfull hela tiden. Herren bar henne. Herren råder. . . .
Vill poängtera att jag anser mig inte vara någon andlig hjältinna pga att jag fastat/fastar.
Herren vill att jag gör det. Så enkelt är det.
Och, jag upprepar – fastan handlar inte om att blidka Gud, föröka prestera något eller försök att vara något inför Gud. Låt oss slippa sådana kommentarer. Fastan handlar inte heller om att vi måste hjälpa Gud på traven. Han är Gud. Men, av någon för oss outgrundlig anledning behöver Han förebedjare, som i bön, banar väg för Honom så att Hans vilja kan ske. Fastan ser till att det som står i vägen för Gud rensas bort. Snabbare, effektivare.
Slutligen – vi är alla syndare, frälsta av nåd.
Allt av Nåd
Roland, jag hoppas att du läser dessa rader och att de kan uppmuntra och inspirera dig till att gå fastevägen.
Vänligen / annelie bäcklund
ab (Reply)
Tillägg
I bön för min väninna, som var obotligt sjuk, fick jag vid ett tillfälle ‘se’ i min ande att det stod en gigantisk ängel, med lika gigantiska vingar, bakom hennes sjuksäng.
Ängeln lade sina stora vingar, horisontellt över hennes säng. Ena vingen över hennes kropp och säng.Och den andra vingen under kroppen och sängen. Hon låg innesluten, likt en kokong, mellan vingarna.
Ängeln öppnade vingeparet på ena sidan. Öppnade och slöt dom flera gånger, liksom för att fläkta in luft, eller Guds Ande över henne. Helt fantastiskt.
Vi fastade alla veckans dagar. Vi bad i våra respektive hem. Ingen av oss bad med handpåläggning för henne i sjukrummet. Herren grep in utan vår medverkan.
Och Han, fick all ära !
/ annelie
ab (Reply)
ab,
Har du läst Sven Reichmanns bok Prestationslös tro?
Jag tror att du kanske skulle kunna ha nytta av att läsa den.
Gud vore inte Gud om vi kunde tvinga fram bönesvar som överenstämmer med våra förväntningar.
Psalm 94:9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Det är inte din prestation som är orsaken om du skulle få det du begär. Och det är inte din prestation som har skulden om det sker något annat än det du begär.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Ja, jag har läst den flera gånger.
Och, jag vet,att jag inte kan prestera något, eller avkräva Gud någonting.
Fasta handlar inte om det. Bön & fasta är ingen prestation.
Gud skulle inte svara på prestatinsböner eller prestationsfasta. Man fastar i all ödmjukhet. I förtröstan på Herren, och vad Han förmår.
Herren vet att jag vet det.
Jag vet, att allt är av nåd.
Framgick inte det ?
Vänligen, i all ödmjukhet / annelie
ab (Reply)
ab skrev: “Bön & fasta är ingen prestation. Jag vet, att allt är av nåd. Framgick inte det?”
Jag undrar då om vi menar samma sak med prestation, för du berättade ju följande:
Där berättar du ju att ditt handlande hade ett direkt inflytande på storleken av det beskydd som din vän fick.
Jag tolkar det som att du positionerar fastan som ett andligt maktmedel eller betalmedel.
/Kjell
Kjell (Reply)
Tack kära vänner för Ert engagemang för mitt böneämne. Jag känner stor tacksamhet för Era inlägg och gömmer dem djupt i mitt hjärta. Jag kommer att berätta när bönesvaret har kommit!
anonym (Reply)
Kjell,
Innan jag fick det svar från Herren som jag angav, beträffande min gode väns alkoholmissbruk, var jag helt ovetande om att det förhöll sig så att fasta kan påverka, försvaga eller t.o.m. driva ut andemakter.
Efteråt, har jag läst i böcker att fastan är ett maktmedel i den andliga kampen.
Ett mycketstort sådant, enligt författarna till de få böcker jag läst om bön&fasta. Det finns inte så mycket litteratur i det ämnet.
Herren sa ju också
“Detta slag, kan inte drivas ut genom något annat än bön och fasta”.
Mark 9:29
Betalmedel ?!
Det kommenterar jag inte ens.
Det är inte den eller de fastande som åstadkommer något.
Det är Herren.
Du frågade om jag läst Sven Reichmans bok, “Prestationslös tro”.
Vill kontra med denna.
Har du läst någon bok om fasta ?
undrar/annelie
ab (Reply)
Tack, Annelie,
för dina vittnesbörd.
Jag vet inte HUR det fungerar, men jag har sett ATT det fungerar. Att Gud hör bön, och att fastan kan ha en inverkan. Jag tror inte att fastan är designad till att manipulera Gud, eller som något maktmedel.
Däremot kan jag tänka mig att fasta kan göra något med OSS, när vi struntar i mat, och överlåter oss helt åt bön. Hade det inte varit så, så hade inte heller Jesus sagt åt oss att fasta.
Jag förstår inte alla mekanismer, som får min bil att fungera. Men jag litar på, att när jag trycker på gasen, så går det framåt. 🙂
Jag förstår samtidigt Kjells frågor. Och jag tror att man ska vara försiktig med att läsa en massa böcker, som påstår det ena och det andra. Bäst är nog att hålla sig till Bibeln, att själv fasta, och att be Gud visa vägen.
Du har definitivt fått mig att vilja börja fasta (igen), när jag känner mig nödd. eller ledd till det. Det är en dimension som jag saknat i mitt liv under flera år. Gud har svarat på bön ändå! Men jag längtar efter genombrott…
Ingela (Reply)
ab undrade: “Har du läst någon bok om fasta ?”
Ja, Bibeln. Och då givetvis i första hand Nya Testamentet.
Och där står det: “närhelst” eller “varje gång” ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. (Matt 6:16)
Och sedan, som jag redan nämnde i bloggposten, får vi inte glömma att detta uttalades till Judar som hade traditionen och eller föreskriften att fasta. Helst 2 gånger i veckan.
Jag försöker inte misstänkliggöra ditt fastande. Men jag menar att det hör till din personliga relation med Herren.
Det är ingen allmän föreskrift för Kristustroende att fasta.
Och jag kan inte hålla med om att det är ett maktmedel.
Däremot kan det, som Ingela påpekar, vara ett medel till egen besinning och avskiljning i relationen med Herren.
Jag menar dock att det hör till den intima personliga relationen med Herren och att Matt. 6 understryker att det bör vara en privat angelägenhet som helst inte syns av andra.
/Kjell
Kjell (Reply)
Ingela,
Precis som du är jag av den uppfattningen att vi ska hålla oss till Bibeln. Och tillägger, till bönen och nära Herren.
Jag har inte letat efter böcker om Biblisk fasta. Trodde inte att det fanns några, förrän jag såg att Daniel Brolin hade skrivit en bok i ämnet. När, ni fastar , heter den. Året var 2008. Den köpte jag, men har gett bort. Tyvärr. För den är slut på förlaget.
Då hade jag fastat regelbundet i 11 år. Jag började så som jag beskrivit ( i början på denna tråd ), med att söka Herren i bön & fasta, för att få vägledning i ett mycket svårt beslut.
Efter det fortsatte jag av bara farten. Och för att jag insåg att fastan medverkade i min helgelseprocess på ett mycket påtagligt sätt.
Nästa bok i ämnet var på engelska. Den läste jag hos en god vän. Minns inte författarens namn el vad den hette. Gjorde några anteckningar, men jag hittar dom inte just nu.
Jag har en ( 1 ) bok i min ägo som jag har fått av min pastor. Den fanns i ett exemplar. Ointressant för de flesta. Fick den därför. Titeln är Gudomlig fasta av Arthur Wallis. Evageliipress. Örebro. 1974
Saxar några rubriker ( på nytt )
Varför fasta? ~ Den normala fastan ~ Den absoluta fastan ~ Den partiella fastan ~ När, inte om ~ Nu är tiden inne ~ Regelbunden och offentlig fasta ~ Fasta för personlig helgelse ~ Fasta för att befria fångarna ~ Att fasta för att befria ~ Att fasta för uppenbarelse ~ Fasta för att tukta kroppen ~ Vad är asketism? ~ Fastan och kroppen ~ Fasta för hälsa och helande ~ Hur man börjar fasta ~ Fastedagbok ~ I de sista dagarna.
Det mesta som jag upplevt hittills, genom Biblisk fasta, har jag alltså efteråt fått bekräftat i de tre böcker jag läst. Jag har inte haft böckerna som några läroböcker.
Härligt, att du också har sett att Biblisk fasta, fungerar. Ja, att fastan ger genombrott i bönen. Det är bön. Vill jag minnas att jag läst.
Är fullständigt enig med dig i att vi kan nog aldrig förstå hur det funkar men att det funkar. Hur skulle vi kunna det ? Det tillhör Herren.
Jag började fasta utan att ha den blekaste aning om vad det skulle innebära. Och Han vill att jag ska fortsätta på den vägen resten av livet, har jag förstått.
Nästa inlägg/vittnesbörd handlar om den första anhalten.
Vänligen/ annelie
ab (Reply)
———————–
om Fasta och Förlåtelse, del 1
Matt. 18:21-35 ett långt avsnitt, citerar endast vers 34, 35
34 Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom.
35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.
Jag hade börjat fasta varje onsdag. Inte för att vara exceptionellt helig eller så, utan för att få veta Herrens vilja i ett vägval i livet. Tänkte att jag fastar väl tills jag får svar.
Herren började dock med något helt annat.
Han började med min oförlåtande attityd.
Herren gick till pudelns kärna och började samtala med mig om att förlåta.
Ja, jag hörde Honom. Det går lättare att göra det när man fastar.
Det är ju 15 år sedan nu, så jag kan inte citera, men samtalen gick ung såhär:
– Jag vill att du förlåter NN&NN.
– Va!? Dom! Nä, det gör jag inte! Det är dom som ska komma till mig och be mig om förlåtelse! Du vet ju vad dom har gjort mot mig.
– Jag vill att du förlåter dom.
– Det gör jag inte. Du vet hur hemska dom var. Jag förlåter dom inte.
– Jag vill att du gör det.
– Jag känner inte att jag kan det. Dom har gjort mig så illa.
– Du behöver inte känna för det, det räcker med att du vill.
– Jamen jag VILL inte.
– Du vet vad som står i Ordet.
Ja, det visste jag ju. Jag hade själv ‘predikat’ för trossyskon många gånger, om tjänaren som fick sin stora skuld efterskänkt. Och att eftersom han var ovillig att i sin tur efterskänka en skuld, blev satt i fängelse. Jag hade förklarat att det stod att det berodde på att han inte förlät. Och därför hamnade han i ett slags ‘själens’ fängelse. Han blev inte utsläppt därifrån förrän han hade förlåtit allt. Matt 18:21-35
– Du riskerar att hamna där om du inte förlåter NN&NN, sa Herren.
– Jag kaninte förlåta dom.
– Du kan om du vill.
– Jamen, det står ju att man ska göra det av hjärtat, och jag känner inte att jag kan det. Och då är jag inte ärlig.
– Du behöver inte känna för det. Det räcker att du vill. Förlåter du dom, så kommer Jag att förändra ditt hjärta, så att det går lättare att förlåta.
NN&NN var trossyskon och det stod ju att man skulle förlåta sin broder ( och syster också, såklart. Och i förlängningen alla…. ) Det här gällde ett kristet, gift par som hade sårat min stolthet så djupt, så djupt, så det fanns inga gränser för hur synd det var om mig. Det tyckte jag Herren skulle förstå. Han skulle ju ta mitt parti mot dom och stå på min sida och känna med mig. Och ta itu med dom i stället för med mig. Han vet ju allt, och är ju Sanningen så han visste ju att det var dom som hade felat.
– Det är dom som ska komma till mig och be mig om förlåtelse!
– Står det så?
Råkade en dag ‘se’ i Ordet att i versen direkt efter Fader Vår stod det i Matt 6
14. Ty om ni förlåter människornas deras överträdelser, så skall också er himmelske Fader förlåta er.
15. Men om ni inte förlåter människorna deras överträdelser, så skall er Fader inte heller förlåta era överträdelser.
Oj! Stod det så? Efter Fader Vår ? Helt plötsligt förstod jag att jag inte skulle få Faderns förlåtelse för mina synder, oavsett vilken synd det var, om jag inte förlät NN&NN. Varför hade jag inte hört någon predika om det förut? Jag hade ju varit frälst i 16 år och aldrig hört någon predikan på det temat.
Hur kunde det komma sig ?
DHA visade tydligt att det står inte att man ska förlåta om man känner för det. Det handlade om villighet. Fick också förklarat att jag måste förlåta allt vad det än var som människor hade gjort mot mig för att få Faderns förlåtelse för mina synder. Jag kunde inte förvänta mig att människor som gjort mig illa skulle komma och be mig, om förlåtelse. Det stod inte så. Jag var tvungen förlåta dom. Och be Fadern om förlåtelse för min oförlåtande attityd. Punkt.
Och – jag började förlåta.
Vänligen i all enkelhet/ Annelie Bäcklund
ab (Reply)
Inser att det borde stått många år i.st.f. antalet år, utskrivet.
Det kan tolkas som skryt. Ville bara belysa att det hade gått lång tid, innan jag kom att läsa någon bok om Biblisk fasta. Hoppas ni, som läser detta förstår det ……
Sorry / annelie bäcklund
ab (Reply)
När man fastar blir man “clearad” och kan på ett helt annat sätt ta emot budskap och undervisning från andevärlden. Är man Guds barn har man god nytta av fasta och kan lyssna på ett mycket speciellt sätt till HERRENS budskap. Är man det inte öppnar man sig för andra delar av andevärlden och riskerar att utnyttjas av onda andar. Dessvärre förekommer fasta även i andra religioner och då inte minst inom New age.
Lars W (Reply)
Lars,
jag förstår att du inte menar det som det låter, men….
‘ta emot budskap och undervisning från andevärlden’ – det låter riktigt kusligt!
Allvarligt talat – visst riskerar även kristna att ta in budskap från just ‘andevärlden’. Om man sedan inte prövar det mot Sanningen, så riskerar man att bli vilseledd, samtidigt som man tror att Gud har talat.
(Bara som ett exempel ur mängden: Vassulas påstådda uppenbarelser, som många kristna ‘köper’.)
Vi är alla sårbara här – och just därför behöver vi varandra.
(Hellre tillrättavisad av ett syskon, än smickrad.)
Ingela (Reply)
Jag menade det jag skrev. Med andevärlden avser jag hela den andliga världen. Där finns den goda sidan med den Högste och Hans änglar d v s sändebud. På den motsatta sidan den som kallas Satan med demoner /onda andar.
När man fastar öppnar man sig för den andliga världen på ett speciellt sätt och får då se upp extra noga. Tänk bara på vem som smög sig fram när Mästaren fastade i fyrtio dagar.
Lars W (Reply)
Du har helt rätt, Lars.
Ingela (Reply)
Ab, jag har beställt boken “När ni fastar”av Daniel Brolin, alldeles nyss genom Nya Musik. Så den borde gå få tag i igen om du är intresserad.
Anna-Lena (Reply)
Anna – Lena,
Tack, för upplysningen ! Den ska jag absolut beställa på nytt !
Och Kjell – om jag får din adress – ska jag skicka ett ex till dig med …… ?
Undrar / Annelie
ab (Reply)
Vill komplettera med att återge den text ur Jesaja 58, verserna 5 till och med 7 som signaturen lärjungen citerade på Vakna Sverige bloggen:
Lika lite som vi skall hänga ut våra sängkammar-hemligheter publikt bör vi göra det med våra bönekammar-hemligheter.
Det är inte för inte som vi får rådet att gå in i vår kammare och stänga dörren. Och det är faktiskt i samma sammanhang som det talas om fasta och hur man inte skall låta andra märka att man fastar och inte basunera ut vad man ger till de fattiga och behövande, eller till Gud.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Jag håller faktiskt med dig Kjell i detta. Andra vill säkert sitta längst fram i kyrkraden och visa hur mycket de lider och hur mycket de lagt sina liv i Herrens händer. Allt för att visa andra människor.
Nej, vi ska gå in i vår kammare och be till vår Gud som är i det fördolda. Han vet exakt vad vi tänker och inte nog med detta,,, Han visste i förväg vad vi skulle be om.
Visst kan det vara gott att samlas runt ett böneämne, men hade vi tro nog så vi kunde förflytta berg genom Herrens styrka, då behövdes inga kollektiva bönesamlingar. Vi vill vara tillsamman med flera, för att vi saknar den tro som vi egentligen behöver ha. Församlingen är till för trons uppbyggnad. Ju mindre uppenbarelse i Guds Ord vi har, desto fler Kristi lemmar behövs. När hela kroppen är samlad då kan Herren bestämma och ge oss den tro vi behöver, fullt ut.
Frid
lärjungen
lärjungen (Reply)
Kjell,
Tack för lästipset. Skönt att se fler som ser fastan som ett prestationsmedel. Det är fel sorts fasta. Fasta blidkar inte Gud är fungerar ett som någon magisk kraft. Någon här uppe menar att det inte alls är så men i samma andetag säger de emot sig själva.
Det ligger nära till hands att jämföra med prosperity-läran. Där handlar det om att använda Gud som en bankomat. För många handlar fastan om samma sak, dvs fasta så ska du få. Jag får prestationsångest bara jag tänker på det.
Sluta med att använda fasta som magi!
Andreas Frost (Reply)
Andreas Frost,
Det är nog väldigt viktigt att inte hindra andra människors bön genom regler om hur och när. Så fort det börjar handla om metoder blir “bönen” både ett krav och en prestation.
Den ene böjer huvudet, knäpper händerna och böjer knä i sin kammare. En annan lyfter huvudet och höjer upp händerna för att symboliskt ta emot välsignelse. Några älskar den sitlla stunden i tidig morgontimma och andra ber hellre tillsammans sent på kvällen.
Hur det kan utveckla sig, när man gör regler och metoder, kan man se om man vet hur muslimer ber. Här är en bild med instruktion hur man skall bära sig åt när man ber, om man vill vara en trogen muslim.
Detta måste man göra 5 gånger om dagen på noggrannt bestämda tider. Man använder invecklade astronomiska formler för att veta precis exakt när man skall be, beroende på vilken longitud och latitud man befinner sig på. Detta är även nödvändigt för att kunna vända sig riktning Mekka. GPS är en välsignelse för muslimer.
Det är enligt islams läror “frälsningsavgörande”. En av de så kallade 5 pelarna, alltså saker man måste göra för att bli frälst. En annan av dessa är fastan under Ramadan.
Den analfabete Muhammed gjorde en mish-mash av arabisk polyteism, judendom och kristendom. Mer info här.
Detta säger alltså ingenting om buden angående bön och fasta för judarna, jag bara tar upp det för att visa på hur galet det kan bli om man gör regler utan att förstå bakgrunden.
I judendomen ber man 3 gånger om dagen. Shacharit = morgonbönen, mincha = eftermiddagsbönen och maariv = aftonbönen.
Petrus och Johannes var på väg till mincha. Apg. 3:1 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen.
I Apg. 10 kan vi även läsa hur den fromme Kornelius bad vid nionde timmen.
Så vitt jag förstår det handlar detta inte om frälsningsavgörande tvång som i islam, utan mera om tradition. Det är även intressant att konstatera att Jesus inte talade om tidebön när han svarade lärjungarna angående bön. (Matt. 6)
Sedan kan det vara av intresse att konstatera att det faktiskt finns väldigt lite information angående fasta även i Gamla Testamentet. Ett intressant sammanhang är Jesaja 58:1-10
När Jesus svarade på lärjungarnas fråga om bön tog han även upp fastan. Och om du läser sammanhanget i Matt. 6 skall du se likheterna med Jesaja 58.
Matt. 6:14-21
Vi måste ha klart för oss att Jesus gav dessa instruktioner till troende israeliter som kunde Gamla Testamentet utantill. De torde genast ha lagt länken med Jesaja 58.
Sedan är det av intresse att det inte finns några som helst instruktioner angående fasta för de hednakristna församlingarna.
Min slutsats är att det handlar om personliga val och att de enda instruktioner som finns tillgängliga kan sammanfattas:
Låt oss alltså inte utöva något tvång, vare sig att fasta eller att avstå från fasta.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Fantastiska bibelställen! En sådan fasta låter gott och något att begrunda.
Det lät kanske som att jag avskyr fasta, då man inte äter, men det är inte så. Jag ogillar skarpt när man använder det som en metod och att man stoltserar med hur duktig man är. Låt det stanna mellan Herren och människan. Vem mer behöver veta?
Andreas Frost (Reply)
Andreas Frost skrev: “Det lät kanske som att jag avskyr fasta, då man inte äter, men det är inte så.”
Nej, men det intressanta med de viktigaste bibeltexterna är ju att just “låta bli att äta” verkar vara en bisak.
Det handlar i huvudsak om att förlåta, hjälpa och inte vara girig. Och att göra det i “hemlighet” så att bara Herren vet om det.
Samma uppmaning i Matt. 6:1
/Kjell
PS. Här kan du se hur galet det blir när man gör religion av detta. Salat på din mobil.
Kolla hur många apps det finns! Du kan automatisera din frälsnings-prestation…..
Kjell (Reply)
Intressanta dialoger om fastan här. För mig går fastan in under allting annat som ska relateras till det främsta budet. Ibland är det förståndigt att fasta av olika personliga skäl och ibland är det mest förståndigt att tugga i sig en arbetarfrukost. Det där vet bara var och en i sin relation med Herren. Maten är en viktig del men en ständig återkommande “fasta” är behovet av reflektion kring vilken andlig föda man stoppar i sig. Det kan vara nog så viktigt att backa ur sina “andliga sammanhang” ibland för att kunna navigera vidare. Att bara “vara” ett tag.
/Ulrika
Ulrika (Reply)