Det finns mycket som kan väcka stor uppståndelse, men det är inte det jag tänker skriva om.
Jag tänker skriva om de tre tillfällen där tiotusentals, eller miljoner, ja kanske miljarder uppstår.
Den massa-uppståndelse som är lättast att känna igen finns beskriven i Paulus första brev till Tessalonikerna. Jag citerar ur kapitel 4, verserna 13-18:
Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.
Alla som får vara med i denna uppståndelse har sitt på det torra för evigt. Detta är den uppståndelse som även brukar kallas uppryckelsen.
Denna uppståndelse sker innan tusenårsriket och således innan Gud avrundar historien och skrotar det nuvarande universum.
Jag vill understryka att beskrivningen av denna uppståndelse, som Paulus även nämner i det första brevet till Korinterna, kapitel 15, verserna 51-52, är en beskrivning utan allegorier och bildspråk. Således något som bör tolkas bokstavligt:
Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.
I grundtexten står det “atom” vilket betyder odelbar. I ett nu betyder verkligen i ett nu. På så kort tid att den i Paulus vision var odelbar, förvandlas alla Kristustrogna, både levande och döda.
Det finns ännu en uppståndelse som lätt kan kännas igen. Det handlar om det som kommer att ske vid “Den Yttersta Domen”. Jag citerar ur Uppebarelsebokens tjugonde kapitel, verserna 11-15:
Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Lägg nu märke till ett antal detaljer här:
- Himmel och jord flydde. Det fanns ingen plats för dem.
- De döda stod inför tronen. De var således inte uppståndna.
- Var och en dömdes efter sina gärningar.
- Det står inte uttryckligt vad som händer med dem som står skrivna i livets bok. Men namnet på boken antyder att de blev levande.
- Gärningarna stod skrivna i böckerna (pluralis). Hur dessa böcker relaterar till Livets Bok (singularis med stora bokstäver) anges inte.
Eftersom denna text finns i Uppenbarelseboken vet vi att fakta presenteras med bilder och allegorier, snarare än bokstavliga beskrivningar.
I texten förekommer det en hel del saker som vållar strider och diskussioner i dagens kristenhet.
A. Somliga menar att det nuvarande universum inte kommer att avskaffas, utan förnyas. Men förnya och “skapa nytt” är inte samma sak.
B. De som finns med vid den yttersta domen döms efter sina gärningar. I dagens kristenhet utspelas hätska ordväxlingar mellan å ena sidan lag-nissar och å andra sidan lag-lösa. (Jag använder de benämningar de ger varandra som invektiv.)
C. Står man skriven i Livets Bok från begynnelsen, eller införs man där om gärningarna kvalificerar?
Jag bara presenterar dessa saker, de hör inte till bloggpostens tema. Bloggposten vill bara visa att det finns tre urskiljbara tillfällen där man kan tala om “massa-uppståndelse”. Då klassar jag här de som står skrivna i Livets Bok, vid Yttersta Domen, som “uppståndna”.
De döda som förpassades till Den Andra Döden kan knappast klassas som uppståndna.
Det sista av de tre uppståndelsetillfällena jag vill ta upp är svårt att precis placera i tiden. Och det krävs en hel del tolkning för att över huvud taget klassa det som uppståndelse. Jag syftar på profetian i Hesekiels bok, kapitel 37. Det blir för långt att citera allt så jag knipsar. Först verserna 1 till och med 7:
HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: “Du människobarn, kan de här benen få liv igen?” Jag svarade: “Herre, HERRE, du vet det.” Då sade han till mig: “Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är HERREN.” Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra.
Hollywoods filmmakare skulle ha gillat detta scenario…. 🙂 Vem vet kanske något för Steven Spielberg?
Vi tar verserna 12 till och med 14 också:
Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. Ni skall inse att jag är HERREN, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem. Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, HERREN, har sagt det, och att jag har gjort det, säger HERREN.
Nu blir det tydligt att detta är en profetia till och för Israel.
Hur många miljoner judar som har mördats av regimer ledda av antikrists ande vet jag inte. Men att det handlar om mer än 10 miljoner i exil i diasporan, troligen mer än 20 miljoner, är ett som är säkert.
Dessa kommer att få liv och få bo i Israels land. Man tänker ganska automatiskt på tusenårsriket här.
Det finns anledning att tro att detta sker före uppryckandet. Jag skall citera en vers som stöder den teorin:
Rom. 11:15 Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?
Men sedan finns psalm 110 som troligen beskriver vad som kommer att hända när Herren mobiliserar sin armé, enligt Hesekiels profetia.
En psalm av David.
1 HERREN sade till min Herre: “Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.”
2 Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender.
3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här, i helig skrud kommer din unga skara inför dig, som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
4 HERREN har svurit och skall inte ångra sig: “Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.”
5 Herren är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han skall hålla dom bland hednafolken, överallt skall döda ligga. Han krossar huvuden över hela jorden.
7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen, därför skall han lyfta huvudet högt.
Min tolkning, och jag understryker ordet tolkning för detta för inte bokstavlig klartext, är att detta börjar alldeles innan uppryckelsen och sedan pågår tills tusenårsriket får sin början.
Det finns ännu en sak som inte är tydlig i sammanhanget, och det är vilken sorts “uppståndelse” just detta handlar om.
Jag skall förklara vad jag menar:
Marta och Marias bror Lasarus blev ju tillbakaropad till livet på jorden när Jesus kallade honom ur dödens makt. Men han blev tillbakaropad till ett vanligt liv i sin jordiska kropp. Han hade fortfarande den biologiska döden till godo.
De som finns med i den uppståndelse som beskrivs i 1 Tess. 4, uppstår till evigt liv, iklädda sina eviga härlighetskroppar. Över dem har döden inte mer någon makt.
Huruvida den armé Herren uppväcker åt sig i Hesekiels profetia och psalm 110, i likhet med Lasarus får tillbaka sina jordiska kroppar vet vi inte säkert. Men jag tolkar det som att detta är fallet. En av anledningarna är att vi vet att den som dör ung i tusenårsriket dör vid 100 års ålder.
Det är inte min avsikt att tvinga på någon en viss tolkning här men jag vill visa på att det faktiskt bara finns tre sammanhang där man kan tala om massa-uppståndelse.
De separata specialfall som finns av uppståndelse och/eller himlafärd, eller rätt och slätt försvinnande är inte relevanta i sammanhanget.
Jag avstår även avsiktligt från att tala om när den första uppståndelsen (historisk ordningsföljd) som beskrivs i 1 Tess. 4 sker. Debatten om detta är skev och infekterad.
Att den sker efter Antikrists framträdande anser jag personligen vara uppenbart från bokstavliga texter i Bibeln. Märk väl att jag inte talar om “före eller efter vedermödan”.
Argumentation som använder sig av spaltkilometer för att förklara att “första” inte betyder “första” ger jag inte mycket för. Och att dessa sedan gör allt för att för att grumla tydligheten i 1 Tess. 4, är minst sagt märkligt.
Till sist vill jag peka på att det bara kan finnas en första uppståndelse. Vidare blir det bara en andra tillkommelse av Herren.
Lycka till med dina egna tolkningar.
/Kjell
Views: 60
Kort kommentar.
De som har del i den första uppståndelsen kommer att ha kroppar som är snarlika Mästarens efter Hans uppståndelse. De kan äta och säkerligen njuta av det liksom Mästarens behagligt åt kvällsvard med Emmausvandrarna. Men de är inte beroende av att äta. De kan sällskapa och upplevas som tämligen normala vänner liksom Mästaren lagade till mat och åt med lärjungarna efter uppståndelsen vid Gennesarets strand. De har ett övernaturligt förhållande till materien och kan “gå genom stängda dörrar” likt Mästaren. De kan tillgodgöra sig allt men behöver inget i denna världen. De kan likt Mästaren aldrig någonsin dö igen. De berörs på inget vis av “den andra döden”-
Även de som efter tusen år och “en liten tid” uppstår till dom har fysiska kroppar. På motsvarande sätt som de först uppståndna kan njuta av mat m m kan dessa känna smärta. Därför heter det ett “de ska plågas dag och natt i evigheters evigheter”. De kan inte heller “dö” igen. Den brinnande sjön innebär ingen andra fysisk död. Den innebär en evig plåga. Det är “den andra döden”.
De som uppstår till liv efter tusen år och “en liten tid” får ganska omgående förhärligade kroppar likt den vår återvändande Mästare har vid sin återkomst före de tusen åren.
Lars W (Reply)
Bra och intressant skrivet. K.M.
Lindkvist (Reply)
Hej Kjell!
Du ska också ha ett tack från mig för ditt inlägg och din tolkning med hänsyn till den uppståndelsen. Den är både tydlig och klart framlagd. Även om vi har lite olika meningar i frågan så uppskattar jag ditt hjärta i frågan om Jesu snara tillkommelse.
Det i övrigt en trevlig hemsida du har, och jag tror faktiskt att det är första gången jag kommenterar på den, för som du vet så brukar jag normalt hålla mig till Berndts hemsida. En fråga till dig som är utanför ämnet. Jag kan förstå att du bor och arbetar i Afrika. Vart i Afrika bor du någonstans och vad sysslar du med där nere? Är du missionär eller något åt det hållet? Jag önskar dig allt gott och Guds välsignelse med både dig och din hemsida. Jag hoppas inte att jag i “kampens hetta” fått sagt något till dig som har varit stötande eller förolämpande, i så fall ber jag om ursäkt. Det är aldrig min mening att bli personlig även om man kan vara oeniga i sakfrågor.
Hälsningar
Mikael W
Mikael W (Reply)
Mikael W skrev: “Jag hoppas inte att jag i ‘kampens hetta’ fått sagt något till dig som har varit stötande eller förolämpande, i så fall ber jag om ursäkt.”
Nej, absolut inte. Du uttrycker dej alltid ju alltid vänligt och sakligt. Att vi har, som du skriver “lite olika meningar i frågan” är tydligt, men som tur är handlar det inte om en frälsningsavgörande fråga.
Första gången jag hörde om pre-trib var i Holland. Jag har bott där nästan 30 år.
Jag minns fortfarande hur jag tappade hakan när en äldre syster sade till mej att vi troende inte skulle få vara med om någon vedermöda.
I småskolan blev vi undervisade om hur vi skulle handla “om kriget kommer”. Vi instruerades hur vi skulle bete oss om en atombomb fälldes på Sverige.
I församlingen fanns det mycket hysteri och falska profetior om hur vi skulle bli torterade och fängslade när Ryssarna annexerade Sverige. Förföljelse och vedermöda var något vi räknade med som nästan oundvikligt.
Mitt i allt detta förväntade vi oss att Jesus när som helst skulle kunna komma tillbaka. Det fanns således ingen motsägelse i Jesu återkomst med uppryckandet, och möjligheten att få vara med om vedermöda.
Jag tror att många felaktiga tolkningar av Uppenbarelseboken har sitt ursprung i att saker kopplas med varandra. I det fall vi diskuterar sätter många likhetstecken mellan vedermödan, Antikrists regering och vredesdomen.
Jag är benägen att tänka att vedermödan redan är i full gång med sjukdomar, förföljelser, svält, krig, våld och miljöförstöring. Men att det troligen kommer att accelerera ytterligare mot slutet.
Antikrists regering har ju bevisligen inte manifesterat sig ännu. Och vredesdomen kommer Kristustroende inte att vara med om.
Men om vi lever kommer vi att få vara med och se hur Antikrist charmerar världen och blir bejublad av massorna, inklusive många som nu är medlemmar i “kristna” församlingar, sekter och organisationer. Avfallet kommer att bli i det närmaste totalt.
Bara ett fåtal kommer att stå upp för sanningen och det kommer att kosta förföljelse, för en del martyrskap.
Även här grumlas förståelsen av svart-vitt tänkande. Inte ens i fullt krig är det lika svårt alltid, för alla, på alla platser. Och även i Hitlers tyskland fanns det tyskar som hjälpte judar. Månne dylika gärningar vara de gärningar som kommer att räknas vid yttersta domen?
Jesus lovade: “Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mej.”
/Kjell
Kjell (Reply)
Lars W du skrev:
Lars, det låter väl ganska spekulativt?
Menar du att även djävulen och hans änglar kommer att få kroppar för att kunna straffas och pinas?
Jag tror inte att du kan stava din teori med bokstavliga skriftställen.
/Kjell
Kjell (Reply)
“Menar du att även djävulen och hans änglar kommer att få kroppar för att kunna straffas och pinas?”
Absolut. Visst har du läst om de två vilddjuren? De kommer att vara/de är fysiska personer (vedermödan står för dörren varför “de är” nog är mest relevant alternativ). Tror inte du förnekar det? Deras öde finns beskrivet i Upp kap 19 och kap 20. Senare står deras herre på tur att genomgå en liknande process (som “det första vilddjuret”).
Det finns mycket mer att skriva om detta och så har jag gjort i t ex numera nedlagda Kyrkforum. Vet inte om du hann läsa någon av dessa trådar eller kommentarer där innan det stängdes?
Men, som du säger, det uppfattas av de flesta som “spekulativt”. Sådant tal trotsar jag och återkommer någon gång någonstans med en utförlig utläggning i ämnet.
Lars W (Reply)
Lars W,
Eftersom du ändå trotsar det 🙂 så skriver jag väl….
Spekulativt, spekulativare, spekulativast 🙂
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell skrev: Och även i Hitlers tyskland fanns det tyskar som hjälpte judar. Månne dylika gärningar vara de gärningar som kommer att räknas vid yttersta domen?
Jesus lovade: “Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mej.”
Det är en intressant tanke Kjell. Texten är från Matt 25:31-46 som jag tror omhandlar den dom som Herren kommer att hålla innan vi går in i 1000 års riket. Desse mina minsta bröder tror jag också är en klar häntydning till judarna. Som jag ser det så kommer hedningarna och nationerna att bli dömda utifrån sin gärningar mot det judiska folket. Belöningen för dem som har hjälpt och välsignat judarna kommer att få del av riket, dvs 1000 års riket. Om jag minns rätt så tror jag att Jaretag var inne på samma tankegång för ett tag sedan?
Mikael W
Mikael W (Reply)
Mikael W,
Det stämmer Mikael att Jareteg också är inne på samma tankar ang. Matt 25.
Mvh
Berndt
Berndt Isaksson (Reply)
“Spekulativt,…”
Bereds nog ändå ingen plats för den utäggningen här.
För mig är tanken på motsatsen spekulativ. Att Antikrist och den falske profeten endas skulle vara en slags andevarelser. Det är de givitvis också, min de kommer att framträda som fysiska personer. Det har förmodligen redan skett att dessa fötts till jorden. Även deras herre (om jag tillåts vara lite spekulativ enligt mitt vokabulär). Många spekulerar ju i vilka de är och var de finns. Gorbatjov, Solana, Obama… många har blivit upekade som Antikrist i egen hög person och i mänsklig gestalt. Det är väl när min ringa person vågar sig på att kommentera det kallas “spekulativt” – inte annars.
Lars W (Reply)
Lars W skrev: “Det är väl när min ringa person vågar sig på att kommentera det kallas ‘spekulativt’ – inte annars.”
Nja, riktigt så illa är det nog inte.
Huvudsakligen menade jag att man inte behöver ha en kropp för att kunna lida.
Och som följd av detta den tanke (om jag förstår dej rätt) som du yttrar, vilken leder till att ungefär en tredjedel av alla änglar som Gud skapade skulle behöva inkarneras för att få det utlovade straffet.
Jag har nog aldrig tänkt på Antikrist som en inkarnation av en andevarelse, utan bara en person som är styrd av onda andemakter.
Att bildspråket använder ord som eld och svavel tycker jag är begripligt. I stort sätt alla vet ju hur en brännskada känns. Och eftersom jag är kemist vet jag hur otroligt smärtsamt det är när brinnande svavel droppar på huden. Samtidigt som stickande rök bildar stark syra i näsa och lungor.
Utmärkta bilder på outhärdlig pina.
/Kjell
Kjell (Reply)
“Att bildspråket använder ord som eld och svavel tycker jag är begripligt.”
Att kalla den brinnande sjön för bildspråk är mycket spekulativt. Stanley Sjöberg spekulerade i frågan och fick på pälsen på den tiden man studerade Bibeln på Nyhemsveckan. Du nämner något någonstans att det är ensamheten i “helevetet” som utgör pinan. Samma slag av spekulationer.
Det handlar om en fysisk brinnande sjö dit fysiska kroppar kommer att kastas. Kroppar av evigt slag som inte förstörs.
Lars W (Reply)
Lars W,
Tycker nog att talet om den brinnande eldsjön får anses som ett typiskt bildspråk på något som egentligen inte går att förklara med våra mänskliga ord och referensramar.
Att helvetet är himlens absoluta motsats får väl också ses som logiskt, dvs yttersta ensamhet.
Berndt
Berndt Isaksson (Reply)
Berndt Isaksson,
Står det i Ordet om en sjö som brinner av eld och svavel kommer det att bli precis så.
Lars W (Reply)
Lars W,
Tolkar du även detta bokstavligt?
Upp. 21:21 Och de tolv portarna utgjordes av tolv pärlor; var särskild port utgjordes av en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas.
/Kjell
Kjell (Reply)
Lars W,
Till Lars
Menar du att Bibeln inte använder sig av bildspråk och liknelser?
Mvh
Berndt
Berndt Isaksson (Reply)
Kjell,
Hur tolkar du det om du inte tar profetians ord bokstavligt?
Här får man vara lite nyfiken på nyanser. Har en JV-bok i mitt lilla heresibibliotek (där även t ex Augustinus bekännelser och Samul Svenssons bok om EU återfinns). Man kan ana att ni skulle hålla med JV i både det ena och det andra. En bild visar hur portarna på den lilla stad de i boken kallar det nya Jerusalem är utformade – som stora, runda pärlor på små gångjärn av guld. Horriblet.
För min del är portarna enorma och i materialet pärlemor.
Lars W (Reply)
Berndt Isaksson,
“Menar du att Bibeln inte använder sig av bildspråk och liknelser?”
Jag tror du läst mer än tillräckligt många kommentarer av mig både här och där för att först att jag inte menar något sådant. Bibeln ger oftast själv anvisningar, oftast genom änglar, ATT det handlar om bildspråk och HUR bilderna ska förstås i sådana texter.
Lars W (Reply)
Lars W skrev: “Hur tolkar du det om du inte tar profetians ord bokstavligt?”
Jag tolkar talet om pärlor, guld, diamanter och dylikt som ett försök att beskriva något som övergår vår föreställningsförmåga i härlighet, och som trotsar all vår fantasi och alla våra erfarenheter.
Därför användes detta symbolspråk i Uppenbarelseboken. På engelska skulle jag kalla det “metaphorical transposition”. Ursäkta att jag inte vet hur det bäst skulle kallas på svenska. (Kanske metaforiskt bildspråk?)
/Kjell
Kjell (Reply)
Han kommer, som han sagt
Det förekommer mycket spekulation och undran om Jesu återkomst. Han kom till oss som ett barn, med ett barns alla egenskaper, återvände till himlen, men återvänder som en Kung för att hämta det som är hans, sin församling.
En fråga som är föremål för diskussion och samtal är, Kommer han före, under, eller efter det bibeln kallar ”den stora vedermödan”? Vad säger bibeln? Vad säger kyrkofäderna, reformatorerna?
Vi kan konstatera att både i Jesu eskatologiska tal och i Uppenbarelsebokens talar om en skara heliga som finns här på jorden under den yttersta tidens vedermöda. De som tror så menar att det inte kan vara fråga om någon annan grupp än den kristna församlingen. Upp. 22:16 verkar också bekräfta det.
”Jag, Jesus har sänt min ängel för att i församlingen vittna om detta för er”. Här sägs det alltså att synerna gäller församlingen.
Det är väl också en omöjlig tanke att NTs profetiska skrift, vars innehåll bl.a. är skildringen av den yttersta tidens vedermöda, inte skulle ha adress till den nytestamentliga församlingen utan till någon annan grupp troende som skulle leva efter församlingens tid. En sådan uppfattning av bokens budskap låter sig inte heller gärna förenas med det särskilda löfte om välsignelse som i inledningen ges åt dem som läser och hör denna profetia. Upp. I:3
Detta inledningsord riktar sig helt tydligt till församlingen, i första hand till de sju mottagarförsamlingarna i Mindre Asien. Det enda som kan åberopas för ett annat synsätt är i bäst fall antydningar och allegorier. Och det är för lite att bygga en lära på, anser kyrkofäderna.
Jesus säger också:
”Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.” (Matt 24:29)
Och ändå, det kristna livets fokus är inte väntan på att Jesus ska komma tillbaka och spekulation om när det händer. Det kristna livet kännetecknas av beslutet att troget, här och nu, och efter bästa förmåga tjäna honom praktiskt bland våra medmänniskor.
Då gör vi det vi skall – medan vi väntar.
Stig Melin (Reply)
Stig Melin,
Tack att du ville posta den kommentaren även här.
Just de där aspekterna på vilka texter som finns, vem som skrev dessa texter och vilka som var de avsedda mottagarna, är något som tas med i förståelsen alldeles för sällan.
Det är en “ovana” jag känner igen från min tid hos svenska pingst där man utan att blinka eller rodna tar en GT-profetia given till Israel och tolkar den som om den i första hand vore given åt guds folk pingstvännerna i det utlovade landet Sverige.
Ingelas kärnfulla konstaterande är också mitt i prick: Om jag får ihop detta, så menar tydligen Åberg (och andra jämte honom) att när Skriften tydligt sammanflätar två begrepp, så ska inte vi ‘begå misstaget’ att läsa som det står.
Detta är precis eisegesens grund.
1. Att läsa ihop där det inte hör ihop – typ vedermöda/vredesdom.
2. Att läsa isär där det hör ihop – typ uppryckelse/återkomst.
Och kanske man även bör tillägga en tredje:
3. Att bortse från textens sammanhang och vem som var mottagaren.
/Kjell
Kjell (Reply)
Frågan om hur man skall förstå skriften hänger nog ofta ihop med vem som är adressaten. Det är nog som du Kjell skriver att pingst har tagit hela bibeln som vore den riktad enbart till dem, och av det dragit långtgående slutsatser.
Det är nog först på senare år jag själv förstått att det finns viss skillnad i förståelsen av vissa sammanhang.
Jag tänker t.ex. på hur Petrus skriver i sitt första brev:
”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.” I pingst har vi på många sätt sett oss som varande de utvalda, i stället för judarna. Vi är både kungligt prästerskap, ett heligt folk och Guds eget folk. Den undervisningen kanske gjort oss lite märkvärdigare än nödvändigt i våra egna ögon.
Om vi inte hör sådant predikas i dag beror det inte alltid på att vi förstår bättre.
Stig Melin (Reply)