Vetande – Så är det ju!

Jag tänkte starta en liten serie bloggposter med avsikten att avslöja falska grunder och falsk bevisföring inom villoläror som ateismen, humanismen och diverse sektariska sammanhang som kallar sig kristna.

För att kunna kommunicera det jag vill säga blir det nödvändigt att börja från grunden och använda en vedertagen nomenklatur.

Många kommer troligen att tycka att det blir både torrt och teoretiskt. Ja kanske till och med irrelevant. Det bästa är då att bara hoppa över denna artikelserie.

För om du är säker på att du vet vad du tror, samtidigt som du tror att du vet vad du vet, ja då finns det givetvis ingen anledning att ifrågasätta detta. 🙂 Eller hur?


Då kan du lungt stänga både ögonen och öronen och ägna resten av livet att proklamera: Så är det ju!

Just det lilla ordet ju! med utropstecken är viktigt i sammanhanget.

Jag kommer att citera definitioner från Wikipedia. Inte för att detta är en ofelbar källa, men det speglar den gängse uppfattningen. Och du kommer att se att den gängse uppfattningen är materialistisk och sekulär.

Därför kommer jag att kommentera citaten och försöka ge ett perspektiv som jag tror stämmer med det jag anser vara absoluta fakta, nämligen Guds Ord.

Det är faktiskt riktigt svårt att veta var man skall börja, för det handlar om saker som är starkt beroende av varandra. Men jag tror jag börjar med det som den sekulära filosofin en gång definierade som utgångspunkten för allt tänkande och all kunskap.

Det var René Descartes, lat. Renatus Cartesius (i Sverige stavat Kartesius), född 31 mars 1596 i La Haye (nuv. Descartes), Indre-et-Loire, Frankrike, död 11 februari 1650 i Stockholm, fransk matematiker, filosof, vetenskapsman och jurist.

Han antog följande tes som en absolut nollpunkt i filosofin. En utgångspunkt från vilket resten kunde bevisas.

Dubito, ergo cogito, ergo sum — “Jag ifrågasätter, därför tänker jag, alltså finns jag”

Den första term jag tar upp är “kognition” som kommer av “cogito”.

Wikipediacitat:

Kognition är en psykologisk term och kan kort förklaras som en samlingsterm för de mentala processer, normalt viljestyrda, som handlar om kunskap, tänkande och information. I klassisk psykologi talades om kognition, emotion och volition, alltså tänkande, känsla och vilja som de tre begrepp som styr psyket.
 
Kognition och perception, det vill säga de psykologiska processer som är aktiva då vi tolkar sinnesintryck, är inte två helt skilda områden utan överlappar varandra något.

Lägg märke till att det handar om “viljestyrda mentala processer” och de styrs av tänkande, känsla och vilja. Det handlar om hur vi handskas med information och kunskap.

Det är därför viktigt att vi lär oss känna igen vilka metoder det finns att utöka sin kunskap.

På bilden här bredvid representerar den violetta biten saker vi inte har kapaciteten att veta. Den gula biten representerar det vi skulle kunna veta. Den blå fläcken representerar vad vi personligen verkligen vet.

Och här börjar dilemmat. Man kan nämligen själv inte veta vad som finns utanför den blå fläcken.

Eller med andra ord: Man kan själv aldrig veta vad, och hur mycket, man själv inte vet.
 
 
Det finns i princip tre olika sätt att expandera den blå fläcken. Alltså att vinna kunskap om något man inte redan visste.

  1. Den första är “uppenbarelse”. Det vill säga att man antar fakta och information från någon man har förtroende för.
     
    Allt vi kan veta om Gud har vi fått ta emot i form av uppenbarelse. Utan denna uppenbarelse skulle vi inte ens kunna ana att det finns en Gud.
     
    Men vidare är det mesta vi anser oss veta “uppenbarelse” som vi har fått genom andra människor. Det kan vara lärare, uppslagsböcker, dokumentärer eller vad som helst.
     
    Exempelvis så vet du inte genom egna fakta att ön Rarotonga finns, om du inte själv har varit där. Och även om du tror dej ha varit där har du tvingats lita på data att det verkligen var Rarotonga och inte Samoa.
     
    Det gäller för både Gudstroende och sekulära vi har fått majoriteten av allt vi anser oss veta, vår kunskap, genom att acceptera någon annans auktoritet.
     
  2. Nummer två handlar om slutledning av typen “deduktion”. Det går ut på att man härleder slutsatser från givna premisser.
     
    Detta gör man genom att formulera propositioner. Om alla premisserna visar sig vara sanna, vilket betyder att de inte kan motbevisas, så anses de propositioner som använder sig av dessa (och inga andra premisser) vara sanna om de inte kan motbevisas.
     
    Man har då en slutsats som kan anses vara “vetande”.
     
    Premisserna måste i detta fall bestå av data och information som befinner sig inom ramen för det man redan vet, och således kan verifieras objektivt.
     
    Den så kallade vetenskapliga metoden använder sig av deduktion. Man repeterar ett experiment under givna förutsättningar och om resultatet visar sig vara reproducerbart anser man sig ha hittat en av naturens sanningar.
     
    Detta är en bra metod. Och det bör tilläggas att den på inga sätt står i motsats till “tro”. Gud har skapat naturen och dess lagar. Den vetenskapliga metoden fungerar bara på grund av Guds trofasthet.
     
  3. Den tredje metoden att försöka invinna kunskap utanför det man redan vet kallas “induktion”. Tekniskt sett är den raka motsatsen till “deduktion”.
     
    När man sysslar med induktion formulerar man propositioner som man sedan försöker hitta passande premisser för. Och när man anser sig ha hittat tillräckligt många premisser som stöder propositionen deklarerar man denna som varande sanning och vetande.

Allt som kan kallas “tro” i betydelsen “för-sant-hållande” har sitt ursprung endera i uppenbarelse eller induktion. Det man antar som sanning genom uppenbarelse bygger även på “tro” i betydelsen av “förtroende”.

Jag vill nämna ett sekulärt exempel på induktiv bevisföring. Ett exempel som alla känner till, nämligen evolutionsläran.

Det började på på 1700-talet när en man som hette James Hutton fantiserade ihop att jorden var miljoner år gammal, i motsats till den gängse uppfattningen att den var ungefär 6000 år. James Hutton skrev en bok om detta.

Boken inspirerade Sir Charles Lyell till att 1830 fantisera ihop ‘the geologic column’. Han skrev en bok ‘Principles of Geology’ och angav själv att hans målsättning var att bli kvitt Moses.

Charles Darwin tog med sig Lyells bok på sin resa som bland annat förde honom till Galapagos. Den boken ledde till att Darwin blev ateist. Han publicerade sin bok “Origin of the Species” 1860 eller kanske 1859.

Evolutionslärans målsättning är att bevisa att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud inte finns. I linje med den målsättningen har man konsekvent förkastat alla data som tydligt strider mot denna målsättning. Däremot presenteras varje liten tand, eller benbit man finner, tillsammans med vidare utbyggnad av den fantasi man inbillar sig själva och andra att den är “sanning”.

Kanske bör jag tillägga att induktiv slutledning är en nyttig metod om den utförs objektivt. I till exempel juridiken är den omissbar.

Om två personer råkar i diskussion och den ene tolkar data genom deduktion, medan den andre använder sig av induktion för sin tolkning, då kan dessa aldrig enas om en gemensam slutsats.

Ett bra exempel är diskussionen om uppryckandet. De som argumenterar att uppryckandet sker efter Antikrists regerande (post-tribulation) grundar detta på deduktiv tolkning av Bibelns uppenbarelser. De som argumenterar att uppryckandet sker innan Antikrist framträder (pre-tribulation) använder sig av induktiv tolkning av Bibelns uppenbarelser.

Det är viktigt att kunna känna igen dessa tre “metoder”. För verifikationen skiljer sig per metod. Och man kan undvika onyttiga debatter som aldrig leder någon vart, så fort som man kan konstatera att parterna använder sig av olika metoder, och således står på olika trosgrund.

Vid uppenbarelse eller auktoritet handlar det om att verifiera auktoritetens trovärdighet. Följderna av att investera sitt förtroende i någon som är en bedragare torde vara uppenbar.

Vid deduktion måste man se till att termerna är otvetydiga och att premisserna är verifierbara. Sedan blir trovärdigheten beroende på om propositionerna håller vid prövning mot motargument.

Här gäller att allt får ifrågasättas. Ja till och med måste ifrågasättas. Några andra uttalanden som tillskrivs Descartes är:

  • Dubium sapientiae initium — “Tvivlet är vishetens begynnelse”
  • De omnibus dubitandum est — “Man bör tvivla på allt”
  • Ex nihilo nihil fit — “Av intet kommer intet”

Kanske kan du se att alla dessa uttalanden hör till metod nummer ett, auktoritet och uppenbarelse. Men de handlar om hur man skall umgås med data enligt metod nummer två.

Evolutions-ateister har accepterat de två första uttalandena men förkastat det tredje. Det vill säga, även de två första har de bara accepterat selektivt. För de anser att bara det som strider mot deras egna dogma bör betvivlas.

Vid induktion är det inte möjligt att pröva med vetenskapliga metoder. En vältalig, så kallad karismatisk person kan mycket lätt leda sina åhörare till att tro att de premisser han fantiserar ihop är sanna.

Detta är anledningen till att det finns villoläror som ateism, humanism, evolutionism och en massa sekter bland dem som kallar sig kristna.

Jag avslutar artikel nummer ett med detta. I nästa artikel kommer jag att behandla hermeneutik och intuition.

/Kjell

12 thoughts on “Vetande – Så är det ju!”

  1. Kanske bör jag ge ett exempel på slutledning genom deduktion.

    Premiss nummer 1

    Påstående: Bibeln är trovärdig.

    Premiss nummer 2

    I Uppenbarelsebokens 20:nde kapitel talas det om martyrer som uppstår. Dessa blev martyrer för att de vägrade Antikrists märke. Enligt texten uppstår dessa i den första uppståndelsen.

    Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de åt vilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år. (De övriga döda blevo icke levande, förrän de tusen åren hade gått till ända.) Detta är den första uppståndelsen.

    Påstående: Det finns ingen uppståndelse innan den första uppståndelsen och i denna uppståndelse finns det martyrer som varit med på jorden under Antikrists regering.

    Premiss nummer 3

    I första Tessalonikerbrevets fjärde kapitel talar Paulus om en uppståndelse.

    Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade. Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.

    Påstående: Den uppståndelse Paulus talar om, i samband med det vi kallar uppryckandet, kan inte ske innan “den första uppståndelsen” som talas om i Uppenbarelsebokens 20:nde kapitel.

    Proposition

    Eftersom det inte kan finnas en uppståndelse före den första uppståndelsen, och eftersom Antikrists martyrer finns med i den första uppståndelsen, så kan uppryckandet inte ske innan Antikrist tar över makten på jorden.

    Slut på den deduktiva slutledningen.

    Utmaning:

    Den som kan bevisa att en av premisserna är fel, har bevisat att propositionen inte stämmer.

    Så länge premisserna kan anses sanna stämmer även propositionen.

    Den som kan visa att propositionen står i konflikt med premisserna har dock bevisat att propositionen inte stämmer.

    Lycka till!

    /Kjell

        (Reply)

  2. Azaryahu,

    Jag vet inte varför din korta kommentar fastnade i moderation? Har du kanske bytt email-address?

    Men angående denna artikelserie hoppas jag kunna konkretisera ett antal principer som kan vara till nytta för dem som deltar i diskussioner.

    Det kommer förmodligen inte att vara många som har intresse nog att läsa. Men de som har intresse, och inte redan tidigare kände till detta, kan lära sig att känna igen olika typer av argumentation.

    Och då blir valet lättare om man vill investera möda att delta i en diskussionen, eller om man hellre vill låta bli.

    Alla tycker sig ju ha kommit fram till sina övertygelser på ett motiverat och försvarbart sätt.

    Problemet är bara att vilja och känslor spelar een minst lika stor roll som externa fakta när man tolkar det man erfar och adopterar sina tankar som vetande.

    Artikelserien kommer troligen inte att nå just dem som bäst skulle behöva förstå detta.

    Jag syftar på dem som tror att de vet vad de vet, och vet att de tror vad de tror.

    Bibelns egna ord står i kontrast mot denna självsäkerhet.

    “Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” (Hebr. 11:1)

    Den som bygger sin tillförsikt och övertygelse på självsäkerhet kommer förr eller senare att lida skeppsbrott.

    Självsäkerhet och självrättfärdighet fungerar bara i inbillningen. De är som att lyfta sig själv i håret, eller skosnörena.

    Därför måste vår tillförsikt bygga på Herrens trofasthet, vårt rättfärdigförklarande på Hans rättfärdighet, och vår övertygelse vara att Han ÄR Sanningen.

    /Kjell

        (Reply)

  3. HL,

    Just det! Han sade VEM.

    Det är utgångspunkten.

    Utan Herren finns ingenting. Eller med Descartes ord: Ex nihilo nihil fit

    Hebr. 11:3 “Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.”

    Extra Christus nulla salus!

    /Kjell

    PS. Gud tror varken på ateister eller på evolutionsläran.

        (Reply)

  4. Intressant artikel.

    Utifrån uppenbarelsekunskap :
    Fick ett tilltal för ganska exakt 10 år sedan från HERREN att ett mkt stort problem för Honom i svensk kristenhet är
    – Inbilskhet
    Hur ska Han komma tillrätta med det ?
    Kan Han det om vi inte vill ?

        (Reply)

  5. moadim skrev: “Kan Han det om vi inte vill?”

    Det närmaste man kommer till ett svar ur Skriften är väl när Jesus gick till sin hemstad. Det står i Markus 6 att han blev ringaktad där och i verserna 4-6:

    Men Jesus sade till dem: “En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.” Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. Och han förundrade sig över deras otro.”

    Däremot vet vi ju att Gud kan ändra på omständigheterna så att man söker honom. Bibeln är full av sådana skildringar.

    Och vidare brukar det kunna fungera så att när synden får komma till full blom i en människar liv att hon då upptäcker hur otrevligt resultatet är och böjer sina knän och ber om räddning.

    Jag skulle nog svara “Ja Gud kan det”.

    Men Han gör det inte innan vi är villiga att ta emot.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Tack f ditt uttömmande svar,
    men kanske du missförstod mig ngt.
    Mark 6:4-6 pekar på kraftgärningar. Och visst kan människor bli frälsta.
    Men det stora problemet som HERREN pekade på ( f 10 år sen, ca) var att INBILSKHETEN bland de KRISTNA är mkt stor, det gör att Han
    har svårt att rätta till VÅRA felaktiga tankebyggnader

        (Reply)

  7. Azaryahu,
    Shalom Azaryahu !
    En snabb sökning på inbilskhet gav :
    – arrrogans, fåfänga, förmätenhet, högfärd, narcissism, självbelåtenhet, självgodhet, självförgudning (!)
    – överdrivna föreställningar om sig själv, uppblåsthet, vara förmer än som verkligen är fallet; om handlingar, beteende, tanke, yttrande.
    – Wikipedia :
    i Bibeln är skökan från Babylon en personifikation av fåfänga (!)

    Det HERREN menade i sitt tilltal var att vi kristna tror att vi vet, kan, förstår allting bäst själv. Det är essensen av inbilskhet.
    Konsekvensen blir att det är svårt för HERREN själv att korrigera oss om vi inte är villiga låta Honom tillrättalägga våra felaktiga uppfattningar av vad/vem som helst. Konsekvensen i kristenheten blir att det är svårt för HERREN att skapa enhet.
    Det förutsätter både att vi hör Hans röst och att vi känner Honom.

    Ett standardsvar från HERREN har tyvärr dock varit:
    – Man frågar inte Mig !

    Men, HERREN kan komma tillrätta med allt detta om vi vill …
    Kjell har ju i första delan av denna artikelserie påpekat just viljans betydelse.

    MVH/ moadim

        (Reply)

  8. Oj, tvärtom är det ju evolutionen som förklarar varifrån vi människor t.ex kommer medan kreationisterna menar att vi trollades fram ur, just det, ingenting…..
    Ex nihilo

        (Reply)

  9. Johnny Lilja skrev: “trollades fram ur, just det, ingenting”

    Ja från din tro är det ju så. Du tror att Gud är ingenting.

    Men som du vet tror jag precis motsatsen.

    Och om du läser artikeln kan du se att just detta förnekande av egen tro, som ateister och humanister och evolutionister håller på med, är det jag skriver om.

    Jasså, du tycker att evolutionisterna förklarar var människan kommer ifrån? Tillåt mej le 🙂 🙂 🙂

    Du tror väl inte på storken också?

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *