Kyrkan och Torah del 4

I samband med att Lars Enarson skrev en reaktion på Sven Reichamanns artikelserie publicerade jag en Preview av del 4. Här följer en recension av den nu publicerade del 4.

Svens artikelserie “Kyrkan och Torah” presenteras av tidskriften Shalom.


 
Sven Reichmann har granskat den nya ”judaismen” som under senare år börjat sprida sig även i svensk kristenhet. Vad har den för bakgrund och teologiskt innehåll? Resultatet är den artikelserie som inleds här, om en växande kyrklig trend där Gamla Testamentet betraktas ur ett nytt perspektiv.
 
Läs del 1 GT i nytt fokus.
Läs del 2 Omvändelsens hemlighet.
Läs del 3 Den kristne och lagen.
Läs del 4 Evangelium om Kristus.
 
 
 
Jag vill citera ett par stycken ur del 4 (Svens fetstil, min färgmarkering)

I brevet till Galatien förefaller Paulus vara emot lagen i alla dess former, åtminstone när det gäller hedningar. De som i vår tid söker sina hebreiska rötter styrker torahns betydelse även för kristna med dessa ord: Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen (Rom 3:31).
 
Här tycks Paulus göra en förbryllande helomvändning. Nu är det tydligen lagen i alla fall! Vi behöver dock bara backa ett par meningar för att förstå att Paulus inte har tagit tillbaka något av det han förut skrivit.
 
Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen (Rom 3:28-31).

 
I början och slutet av samma brev använder Paulus termen ”trons lydnad” (Rom 1:5; 16:26).
 
Paulus menar då en lydnad som uppkommer på ett annat sätt och som fungerar under andra villkor än den lydnad som han kallar laggärningar.

 
Nu är det ju så att många kristna svävar på målet när de skall beskriva lagens förhållande till tron.

Lägg nu märke till denna mening: “Paulus menar då en lydnad som uppkommer på ett annat sätt och som fungerar under andra villkor än den lydnad som han kallar laggärningar.”

Det handlar fortfarande om lydnad.

Och lägg även märke till denna mening: “Nu är det ju så att många kristna svävar på målet när de skall beskriva lagens förhållande till tron.”

Och där vill jag komplettera med att det även finns en hel del kristna som är tvärsäkra och inte alls svävar på målet.

De tvekar inte alls på att det säkraste sättet att “falla ur nåden” är att lyda något bud som finns nedtecknat på papper.

Även om det är ordagrannt samma bud som finns inristat i deras hjärtan.

Vilka bibeltexter är det som säger att alla nedskrivna bud måste förintas efter att man har fått dem inristade i hjärtat?

Sedan vet vi ju alla att det finns de som inte svävar pä målet när det gäller införandet av lydnad för Mose lag. Det är ju det Svens artikelserie handlar om.

Men vi får inte glömma att det finns motsatta diken.

Sven fortsätter med en ganska lång lista citat. Läs dessa i pdf-filen.

Han avslutar listan med följande kommentar (min färgmarkering):

Jag har tagit med ganska många texter om evangeliets sanna natur eftersom denna tycks vara föga känd bland såväl förkunnare som kyrkfolk.
 
Guds lag skall skrivas i våra hjärtan. Men den skall inte ristas in eller kopplas som en pacemaker som vi inte själva kan styra.
 

Lagen i hjärtat är att vi känner Herren och därför verkar i hans kärlek. Det finns många judar som känner Herren och det finns många kristna som inte gör det.

Lägg nu märke till denna mening: “Guds lag skall skrivas i våra hjärtan. Men den skall inte ristas in eller kopplas som en pacemaker som vi inte själva kan styra.”

Gud gör oss inte till viljelösa robotar. Lagen finns där, men vi har fortfarande friheten att välja mellan lydnad och olydnad, och allt däremellen. Fastän det bara är vi själva som inbillar oss att det finns en gråzon. En gnutta olydnad, mitt i all lydnad, är vanligtvis lagiskhet och det falska hoppet att man skall bli godkänd trots denna olydnad tack vara allt man gör rätt.

Just detta är något som den extrema nådesförkunnelsen förtiger. Och vem som helst kan se att det finns en hel del olydnad och synd även i de kretsar där man hyllar en ofelbar andlig ledning.

/Kjell

PS. För diskussionen om Livets träd och Kunskapens träd hänvisar jag till:

1. Preview av del 4.
2. Ett svar på Sven Reichmanns artikelserie ”Kyrkan och torah” av Lars Enarson.
3. Kunskapens träd: Sven Reichmann svarar Lars Enarson av Sven Reichmann.

4 thoughts on “Kyrkan och Torah del 4”

  1. ”Just detta är något som den extrema nådesförkunnelsen förtiger.”

    Kjell, en mycket viktig iakttagelse!

    Annars, min erfarenhet med den mänskliga naturen har lett till följande insikt:
    Legalistisk genomförande och självvald gudstjänst är en annan idrott än trons lydnad…

    Kol 2:20-23
    “Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: “Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på”. Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. Detta uppfattas visserligen som ‘vishet’, med sin självvalda gudstjänst, sin ‘ödmjukhet’ och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.”

    /Bent

        (Reply)

  2. NorskaBent,

    Varje gång man tror att Gud har en russinvåg, en balansvåg, med vilken han bestämmer om vi skött oss så bra, i motvikt till synderna, att vi klarar ribban, eller skött oss så väldigt bra att vi får bonus, då sysslar man med lagiskhet.

    Det som en del kanske inte ser är att man kan berömma sig av en korrekt tolkning av Skrifterna.

    Men om man till äventyrs har en god tolkning tillfaller äran Den Helige Ande.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell Mweru,

    Tänk om du hade studerat t ex Romarbrevet lika noga som Reichman, eller Galaterbrevet. Skulle även föreslå någon kommentar, varför inte Luther stora gal.brevs kommentar eller Rosenius kommentar över Romarbrevet.

    Där kan man minsann tala om det du nedsättande kallar extrema nådesförkunnare, ja vad ska man för resten säga om Paulus då… 🙂

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *