Lagen och Trons Lydnad

Som komplement till den sista tidens heta debatter om lag och nåd publicerar jag denna bloggpost.

I inledningen och i avslutningen till Romarbrevet talar Paulus om trons lydnad (Rom 1:5; 16:26). Med detta uttryck avser Paulus att understryka, att tron inte är en ersättning för lydnaden utan i själva verket den enda väg, som finns till en fungerande lydnad.

”Gör vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi gör tvärtom lag gällande” (Rom 3:31).

Tron är inte bara vägen till förlåtelse, helande och välsignelse utan är också vägen till fungerande lydnad. Men för många kristna i dag är frågan om tron och gärningarna en härva, som förefaller omöjlig att reda ut. Detta beror på att vi har tappat det bibliska perspektivet på vad lydnad är.

Kärleken är lagens, det vill säga lydnadens, fullkomning (Gal 5:13-23). Lärjungaskap handlar inte om dressyr, där vissa beteenden, handlingsmönster och gärningar tränas fram. Det handlar inte heller om inhämtande av kunskap och färdighetsövning i första hand. Det man lär sig i sitt lärjungaskap handlar om att lära sig handla med rätt motiv och rätt drivfjäder.

En lärjunge handlar av kärlek, där andra människor handlar av egennytta, självhävdelsebehov, fruktan, girighet, pliktkänsla etc.

När Paulus undervisar om våra gärningar och deras värde, utgår han hela tiden från motivet för våra handlingar och inte från handlingarna själva. Han säger:

“Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn”
(1 Kor 13:1-3).

När Paulus delar in gärningar i goda och dåliga, gör han inte upp någon syndkatalog, där vissa gärningar är fula och andra bra, utan han delar in gärningarna i sådana som är gjorda av kärlek och sådana som inte är gjorda av kärlek. Paulus talar också om människor, som offrar sin kropp till att brännas upp, alltså personer, som ger sitt liv för andra. Men han säger samtidigt, att detta är meningslöst, om man inte gör det av kärlek.

Lydnad är sålunda inte i första hand ett informationsproblem. Detta trodde judarna på Paulus tid. De menade, att ju mer kunskap de kunde få om Guds vilja, desto bättre skulle deras lydnad bli. Nya Testamentet talar däremot om, att bara den lydnad räknas inför Gud, vilken kommer från hjärtat. Problemet med lydnaden är sålunda inte vår okunnighet utan vårt hjärtelag.

Vi finner sålunda, att människan kan försöka uppnå lydnad inför Gud på två olika sätt. Det ena handlar om att ha lagen i huvudet och följa den. Drivfjädern kan därvid vara fruktan för straff, självhävdelsebehov, pliktkänsla eller följden av en fostran, som närmast är att likna vid en beteendeträning. Men lydnad kan också framspringa ur ett förändrat hjärtelag. Då behöver man inte ha lagen i huvudet. Den finns i hjärtat. Man drivs av kärleken och har då i regel inte en massa olika handlingsalternativ att välja mellan, utan kärleken bjuder en vad som är rätt i varje situation.

Budlydnaden leder förr eller senare till hyckleri. Lagen föreskriver ju, att människan skall göra kärlekens gärningar, och hyckleriets gärningar infinner sig automatiskt, när man försöker att göra dessa gärningar utan att ha kärleken som drivfjäder i sitt hjärta. Det är därför, som Jesus säger till fariséerna:

“Ve er, ni skriftlärde och fariséer, ni skrymtare, som ger tionde av mynta och dill och kummin, men underlåter det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borde ni göra, men icke underlåta det andra. Ni blinda ledare, som silar bort myggan och sväljer kamelen! Ve er, ni skriftlärde och fariséer, ni skrymtare, som gör det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti är fulla av vad ni har förvärvat genom rofferi och omättlig ondska! Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bli ren” (Matt 23:23-26).

Jesus gör här för det första den allmänna iakttagelsen, att budlydnad leder till skrymteri. För det andra konstaterar han också, att budlydnad alltid tenderar att centreras kring oväsentligheter. Lagen föreskrev, att man skulle ge tionde av markens gröda. Bärgade man av några tunnland med vete, kunde det naturligtvis bli ganska mycket. Men när man som fariséerna gick ut och knipsade av var tionde dillplanta i köksträdgården, hade man överskridit gränsen för det löjliga. För det tredje talar Jesus om vägen till lydnad. Det handlar om att göra insidan av bägaren ren. Varje människa, som någonsin diskat, vet, att inte mycket är vunnet, om man bara diskar utsidan på alla kärl, medan fat, koppar och tallrikar på insidan är fulla av såsrester och annat gammalt kladd.

Biblisk lydnad åstadkommes sålunda genom en inre rengöringsprocess. Jag kan aldrig bli en kärleksfull människa bara genom att göra kärlekens gärningar. Men den dag jag har fått ett förvandlat hjärta, så att kärleken bor där, då börjar lydnaden att bli en enkel självklarhet.

Lydnaden är inte ett informationsproblem. I stället är den en fråga om ett förvandlat hjärta. När hjärtat är förvandlat, vill vi tjäna människorna och ge våra liv för dem. Bara denna lydnad kallar Jesus för lärjungaskap.

Ovanstående text är högaktuell, och har förmodligen alltid varit högaktuell. Jag har saxat den från förordet och första kapitlet av en bok som publicerades 1986. Klicka på länken och ladda hem boken så vet du vem som är författaren.

/Kjell

Views: 62

55 thoughts on “Lagen och Trons Lydnad”

  1. Kjell!

    Frågan är väl till vem kärleken skall vara riktad, Till Jesus, eller till gärningsmotagaren, dvs människan?

    Jesus sa, om ni älskar mig så gör ni vad jag bjuder er och en sann gärning utgår alltid från att Jesus bjudit att göra, dvs manat. Älskar man då Jesus, så gör man det han bjuder att göra oberoende av min inställning till mottagaren. Älskar man Jesus och skall göra något som han bjudit, så finns det troligen en gudomlig kärlek även till motagaren!
    Lydnaden och kärleken är alltid riktad till vår Herre och lydnaden är ett bevis på vår kärlek till honom.

    Bb

        (Reply)

  2. Björn bloggaren skrev: “Frågan är väl till vem kärleken skall vara riktad, Till Jesus, eller till gärningsmotagaren, dvs människan?”

    Såvitt jag förstår det blir det ingen äkta kärlek till nästan utan att man älskar Gud.

    Det är ju det humanisterna försöker, och misslyckas med.

    Inte heller blir det någon äkta kärlek till Gud om man inte älskar nästan.

    Det är ju det fariséer försöker, och misslyckas med.

    Skriften varnar att man inte kan älska Gud, som man inte sett, om man inte kan älska nästan som man kan se.

    Det dubbla kärleksbudet funkar bara om det får vara just “dubbelt”.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell
    Du verkar ha missförstått uttrycket trons lydnad. Det är uppenbart att det betyder lydnaden mot tron, d v s just den lydnad som består i att man tror evangelium.

    Om vi tar Rom 1:5 t ex Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull så är det orimligt att han i inledningen av sin stora avhandling om den kristna läran, evangelium om rättfärdiggörelse genom tro, utan någon som helst introduktion skulle börja med att tala om helgelse i form av lydnad etc. Nej syftet är ju att visa på en ny rättfärdighet genom tro till skillnad mot den gamla av gärningar.

    Att uttrycket betyder just att tro evangeliet framgår även av Apg 6:7 Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron. Att de blev lydiga mot tron betyder givetvis att de började tro evangeliet om Kristus.

    Ett annat sammanhang som många missförstår är Rom 3:31. När Paulus säger: Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen, så måste detta naturligtvis ses i sitt sammanhang.

    Han har nyss sagt i v27-28: Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Att han då plötsligt i v31 i strid mot detta skulle hävda lagens nödvändighet är helt orimligt. Nej, att upprätthålla lagen måste förstås m a p dess verkliga syfte: att ge insikt om, att överbevisa om synd (v19-20). Det är trons rättfärdighet som gör just detta inte laggärningar. De senare ger ju tvärsom upphov till eget beröm till skillnad mot; genom tro av nåd. Det är ju vad Paulus skriver när han säger att allt beröm är uteslutet av trons regel/lag men inte av gärningarnas. All egen förtjänst/gärningar ger ju upphov till beröm men det handlar inte om det utan vi står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd… (Rom 3:24).

    Det handlar inte längre om vår lydnad utan om Jesus, Rom 5:19. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.Vi står nu alltså som rättfärdiga genom hans lydnad. Det beror inte på oss utan på honom som fullbordade allt på korset. Detta är evangelium.

    Om Paulus i Rom 3:31 skulle menat att lagen och dess gärningar fortfarande var nödvändig för frälsningen etc skulle han ju säga emot sig själv på ett flertal andra ställen t ex i Rom 10:4 Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.

        (Reply)

  4. Christian skrev: “Du verkar ha missförstått uttrycket trons lydnad.”

    Joh. 14:21 “Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

    Jag är tydligen i gott sällskap.

    /Kjell

    PS. Jag skall tillägna dej nästa bloggpost.

        (Reply)

  5. Kjell,

    Förstår inte hur citatet av Joh 14:21 motiverar en tolkning av uttrycket trons lydnad som att det skulle betyda lydnad och kärlek till Gud el dyl. Du är i gott sällskap skriver du. Jaha och…?

    Primärt betyder trons lydnad givetvis lydnaden mot tron, d v s att tro evangelium, vilket tydligt framgår av exemplet från Apg 6:7 med tempelprästerna som blev lydiga tron. Det betyder givetvis att de kom till tro på Kristus och hans evangelium. Att Paulus i första hand syftar på detta med trons lydnad i inledningen av Romarbrevet (1:5) är väl även ganska givet, se vad jag skrev ovan.

    Givetvis finns det även ett mått av lydnad som följer som en konskvens av tron och pånyttfödelsen. Det är dock inte i första hand det som Paulus avser när han använder uttrycket, menar jag.

    Om vi ser på Joh 14:21 så kan man fråga sig vad Jesus menar med mina bud. Varför säger han inte bara buden? Kan det vara samma som Johannes skriver i 1 Joh 3:23 Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss, varför inte?

    En pånyttfödd kristen älskar Jesus, något annat är otänkbart; Vi älska därför att han älskat oss först. Att rättfärdiggörelsen är genom tro och tro allena innebär givietvis inte att vi inte ska älska Herren. Tvärtom ökar det ju vår tacksamhet och kärlek till honom när vi inser att det inte handlar om något tvång att vi “måste” älska honom. Förstår man Joh 14:21 som att versen säger om ni inte älskar mig och håller lagen och dess bud så kommer jag minsann inte att älska er, så har man helt missförstått evangelium. Då blir ju Jesu kärlek till oss en belöning s a s för vår kärlek och laglydnad, d v s då är vi tillbaka i gärningslära. Du tror väl ändå inte att det är så Jesus menar…?

    Paulus skriver ju i Rom 4:4-5 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. D v s evangelium motsäger helt ovanstående resonemang. Paulus säger t om i Rom 5:8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Tror du att Gud älskar oss mindre nu sedan vi kommit till tro. Skulle han upphöra att älska oss om vi inte håller lagens bud, är det så du resonerar, kanske inte medvetet men undermedvetet? I så fall skulle ju Guds kärlek till oss vara villkorlig och beroende på om vi håller buden eller ej. Hur resonerar du här?

        (Reply)

  6. Kjell,

    Könner mig i o f s ärad av att bli tillägnad en bloggpost men jag skulle föredra om du kunde svara på mina frågor här och nu.

        (Reply)

  7. Kjell,

    Lagen är inte avskaffat! Men kan jag fortfarande frigöras från lagen?

    Ja, men inte utan att vara undergiven Jesus Kristus och lyda han!

    ”Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.” (Rom 7:6)

    ”Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga.” (1 Petr 1:14) ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” (Rom 12:2)

    Har jag missuppfattat något?

    Uppriktigt,

    Bent

        (Reply)

  8. Christian skrev: “Primärt betyder trons lydnad givetvis lydnaden mot tron”

    Vad du nu menar med detta cirkelresonemang vet jag inte.

    Ordet “tro” i Bibeln betyder förtroende kombinerat med trohet. Trohet innebär lydnad.

    Men givetvis är du fri att ha den tolkningen.

    Jag håller före att “trons lydnad” betyder att troget vara lydig.

    /Kjell

        (Reply)

  9. Kjell,
    Cirkelresonemang? Skulle inte tro det. F ö utelämnade du en del när du citerade mig:

    Primärt betyder trons lydnad givetvis lydnaden mot tron, d v s att tro evangelium…

    Du skriver Ordet “tro” i Bibeln betyder förtroende kombinerat med trohet. Trohet innebär lydnad. Hur stämmer det in på Abraham menar du? Rom 4:2-3 säger:
    Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet

    Om tro betyder lydnad så är det ju en gärning och därmed skulle Abraham i strid med vad Paulus skriver ha haft något att berömma sig av. Nej det står att tron räknades honom till rättfärdighet, inte som förtjänst, utan av nåd. Tron omfattade och tog endast emot Guds löfte. Man kan säga att det handlade om ett förtroende, visst. Men tron är aldrig en gärning eller förtjänst. Man kan likna den med den utsträckta handen som tar emot en gåva.

    Ser vi på sammanhanget i Gen blir det tydligat: 1 Mos 15:5-6 Sedan förde han honom ut och sade: “Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem”, och han sade till honom: “Så skall din avkomma bli.” Och Abram trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet. Hur mycket lydnad fanns det med vid det tillfället när han “rättfärdiggjordes”? Han satte endast tro till Guds löfte. Däremot kom lydnaden senare till uttryck i att han var beredd att offra Isak när han sattes på prov.

    Man kan säga att när han först trodde på Guds löfte var det trons lydnad i den första aspekten som kom till uttryck, och som bestod i enbart att han trodde. När han sen lydde Gud och var beredd att offra sin son var det den andra aspekten, d v s den lydnad som tron ger som uttrycktes av hans handlingssätt.

        (Reply)

  10. Christian,

    Vi vet ju båda av erfarenhet att vi inte kommer till någon gemensam övertygelse om detta.

    Din definition av ordet “tro” beskriver bara hälften av betydelsen. Jag har inga invändningar mot den hälft du beskriver.

    Hur tror du att din relation med din hustru skulle bli om tilliten ni har för varandra begränsar sig till att du litar på att hon är trogen (trofast) medan du själv inte anser att du behöver vara trogen (trofast)?

    Ja, Abraham, likasom vi, tillräknas (en bokföringsterm i grundtexten) rättfärdighet av nåd.

    1 Joh. 2:3 Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. 4 Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.

    Starka ord! Eller hur?

    1 Tim. 1:12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13 fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. 14 Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus.

    Lägg märke till ordet “förut”.

    Du kommer in lite sent i debatten.

    Jag har utförligt behandlat dessa saker.

    Länkarna finner du nedan.

    Och jag kommer att försöka svara mer i den kommande bloggposten.

    /Kjell

    Guds onyttiga föreskrifter
    Hur fullbordar man en lag?
    Nomunication om lag och nåd
    Mantror och tomma ord
    En man hade två söner
    Reduktionismer och färgblindhet
    Lagar och ordningar
    Nomofobi
    Mera om lag och nåd
    Gäller Svea Rikes Lag?
    Hur ser Kristi lag ut?
    Synden – singularis bestämd form!
    Jurisprudens – lagens tillämpning

        (Reply)

  11. Kjell,

    Att dra ner samtalet på en jordisk nivå genom liknelsen man och hustru är ett bra sätt att förstå relationen bruden och brudgummen.

    Min fru har haft stort tålamod med mina alla felsteg (nej jag talar inte om otrohet nu) i äktenskapet.

    Men min kärlek till henne uttrycker jag genom att, i den mån det är möjligt, “lyda” hennes “bud”. D.v.s. jag har under mina 21 år tillsammans lärt mig ett och annat kring vad som gör henne glad och vad som gör henne ledsen.

    Gud har väl på samma vis spenderat ett antal tusen år och genom sina tjänare nedtecknat vad som gör Honom glad eller ledsen (i vissa fall vred). Kan det finnas någon koppling till denna lilla liknelse med Jesu Ord:

    – Om du älskar mig, följ mina bud?

    Jag tänker högt. Korrigera mig om jag har fel. Men jag får för mig att då vi är skapade i Guds avbild är han inte så annorlunda i sin relation med oss, vi är med varandra. God is a jealous God läser vi i 2 Mos 20 KJV.

    På samma vis som Jakob säger att tro utan gärningar är en död tro skulle min fru få spader om jag totalt struntade i hennes vilja [bud] och bara hänvisade till tron på äktenskapet räcker.

    Vore detta är äktenskap jag skulle bli förvånad över om det inte höll?

    – Knappast.

    Kärleken till min fru visar sig i kärlekshandlingar i det dagliga livet i form av att jag gör det som behagar henne (ok, inte alltid 🙂 ). Inte för att bli gift [frälst] för det är vi ju redan men därför att jag är det och p.g.a. min kärlek till henne och henne till mig.

    Av samma anledning brukar jag säga (oftast utan ett amen från dig Christian) att jag följer inte Herrens bud för att bli frälst utan för att jag ÄR frälst.

    Israeliterna blev också de räddade [frälsta] innan de mottog och (försökte) följde Herrens bud.

    Haltar liknelsen Kjell?

    mvh
    D

        (Reply)

  12. Daniel skrev: “Haltar liknelsen Kjell?”

    Gud själv skäms ju inte för att använda den liknelsen.

    Jag citerar bara slutet på Ef. 5:
    31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. 32 Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

    Alla som har erfarenhet av äktenskap vet att det kostar både hjärta, själ, förstånd och kraft för att relationen skall bli stark och välsignad. Det sker inte automatiskt, hur förälskad man än må vara när man gifter sig.

    Och det finns tillräckligt med texter som tydligt pekar på att samma kvaliteter behövs i vår relation till Herren. ”du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft”. (Markus 12:30)

    Det sker inte automatiskt, hur fylld av fröjd och frid man än må vara som nyfrälst.

    Problemet med många begrepp i Bibeln som handlar om relation, är att vi, i vår individualistiska kultur, har reducerat betydelsen till något man kan prestera på egen hand.

    Tro är ett sådant ord. Det handlar om en relation. Men det har reducerats till ett försanthållande.

    En relation kan man inte ha om man isolerar sig. Men man kan hålla massor av saker för att vara sanna.

    Isolerat försanthållande är ingen frälsande tro!

    /Kjell

        (Reply)

  13. NorskaBent skrev: “Har jag missuppfattat något?”

    Om jag tolkar dej rätt verkar vi kunna skaka hand på detta.

    Å andra sidan tror jag att vi måste ge varandra utrymme att uttrycka oss personligt, vilket medför att det kommer att finnas en viss bredd i bekännelserna.

    Speciellt när det gäller något så avancerat som lagen och nåden. I Hebreerbrevets femte kapitel summeras det såhär:

    Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek. Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet.

    Ja, sannerligen!

    /Kjell

        (Reply)

  14. Kjell,

    Evangeliet handlar om lag OCH nåd; inte om lag ELLER nåd!

    Min poäng är att vi inte är fria från lagen genom att tro att den avskaffades av Kristus Jesus. Han uppfyllt lagen …

    Ha en underbar helg!

    /Bent

        (Reply)

  15. Jag hoppas att man inte kan läsa in att så länge man har kärlek så kan man göra vad som helst?
    Oavett sinnelag och intentioner så kan man göra både rätt eller fel.
    Grunden för vårt agerande måste vara Sanning, enligt Skriften.
    Sam

        (Reply)

  16. Sam skrev: “Jag hoppas att man inte kan läsa in att så länge man har kärlek så kan man göra vad som helst?”

    Det är i alla fall inte avsikten med artikeln.

    Påståendet att “bara man har kärlek kan man göra vad som helst” är en “contradictio in terminis.

    Med andra ord – logiskt nonsens.

    Kärleken består just i handling som är till den andres förmån.

    I relationen till Herren kan detta inte tolkas som annat än att lyda Hans bud.

    Joh. 14:21 “Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

    Men jag kan inte heller hindra någon att läsa in saker.

    /Kjell

        (Reply)

  17. Kjell,

    Vad en del kallar kärlek är ibland egoism.
    “Men jag kan inte heller hindra någon att läsa in saker.”
    Bra att du stadfäster det självklara! 😉

    Shabbat Shalom
    Sam

        (Reply)

  18. Angående lydnad så skrev MTC: Att dra ner samtalet på en jordisk nivå genom liknelsen man och hustru är ett bra sätt att förstå relationen bruden och brudgummen.

    Vad jag läser i NT, så skall väl kvinnan vara mannen lydig i allt? Om vi då för över det på människans relation till Jesus så är väl det samma sak, vi skall i allt vara honom lydiga!

    Tro är mer än trofasthet, tro är lydnad, varför? Jo för tro är att höra och göra det man hör, annars kallas det för otro.
    Att höra är själva grejen, för om du inte hör så kan du inte heller lyda, jo du kan ju lyda det som är stadgat, men det är egentligen ingen tro.

    Bb

        (Reply)

  19. NorskaBent,

    Du skriver: Min poäng är att vi inte är fria från lagen genom att tro att den avskaffades av Kristus Jesus. Han uppfyllt lagen …

    – Nej Jesus avskaffade inte lagen, han behövde inte göra det för den skulle bara gälla tills han kom enligt Gal 3.
    Om den pånyttfödde har blivit dödad från lagen Rom 7 och lagen själv skulle gälla tills Jesus kom Gal 3, då blir summan av kardemumma att det inte finns någon gällande lag, eller hur?

    Bb

        (Reply)

  20. NorskaBent,

    Självklart är vi fria från lagen. Läs t ex Rom 7:1-6

    Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever? 2 Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. 3 Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru. 4 Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. 5 Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. 6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

    Rom 6:14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. D v s just p g a att vi inte längre står under lagen utan under nåden så kommer inte synden vara herre över oss.

        (Reply)

  21. Christian,

    Provocerat av att jag noterar fakta?

    Annars hänvisar du bland annat till samma text som jag själv har använt: Rom 7:6

    Vad är problemet? Att jag tar ordet “lag” i min mun måste vara laglig…

    /Bent

        (Reply)

  22. NorskaBent,

    Du skriver: Min poäng är grundläggande: att lagen uppfylls av Kristus, inte avskaffades av!
    – Ja, Jesus uppfyllde lagen, men ordet betyder också slutförde, vilket Gal 3:19 bekräftar: skulle gälla tills säden kom.

    När Jesus kom så började en ny tidsperiod, den gamla perioden tog slut som är lagens tid, nu är det nåden och Andens tid.

    Bb

        (Reply)

  23. Björn bloggaren,

    Bara en liten undran.

    I vilket förhållande står ofrälsta till lagen, enligt din tolkning?

    Jag talar inte om de “förbundsavtal” som gavs genom Moses.

    Jag talar om Guds eviga bud.

    /Kjell

        (Reply)

  24. NorskaBent,

    Nej inte alls. Misstog mig tydligen om dig. Det finns annars så många lagträlar som skriver på div bloggar… 😉

        (Reply)

  25. Kjell,

    Inte alls, älskar vi vår nästa som oss själva skulle vi hypotetetiskt kunna göra vad som helst. Det vi gör skulle ju då vara gjort i kärlek och efter Guds vilja.

    Paulus skriver i Gal 5
    13 Ni är kallade till frihet (från lagen, ges av sammanhanget, min komm.), bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. Paulus vill säga åt dem som menade att vi skulle omskäras etc och leva efter lagen på judiskt sätt, att lagens syfte är kärlek. Tjänar vi varandra i kärlek och älskar vår nästa som oss själva, så kan vi göra vad som helst… 🙂

        (Reply)

  26. Säger man till en lagträl att man får göra vad man vill säger denne “nä du får inte mörda eller stjäla”. Vem vill det egentligen? Lagträlen kanske…….vet inte. Är det därför dom måste hålla sig till lagen? Men det betyder väl att dom inte är pånyttfödda/rättfärdiggjorda.

    Lagen är ju inte för rättfärdiga.

        (Reply)

  27. Christian,

    Jag skrev: Påståendet att “bara man har kärlek kan man göra vad som helst” är en “contradictio in terminis”.

    Du svarade: Inte alls, älskar vi vår nästa som oss själva skulle vi hypotetetiskt kunna göra vad som helst. Det vi gör skulle ju då vara gjort i kärlek och efter Guds vilja.

    Det blir en ganska meningslös dialog eftersom vi hanterar olika betydelser av “vad som helst“.

    • Jag talar om “vad som helst” utan begränsningar.
    • Du talar “vad som helst” som lyder kärleksbudet.

    Och därmed anger du att du i alla fall anser att man bör lyda det dubbla kärleksbudet.

    Därmed verkar vi i praktiken vara ense vad gäller “trons lydnad”.

    Men ditt uttalande är sorts en pleonasm.

    /Kjell

        (Reply)

  28. Kjell,

    När du citerar Hebr 5:9-13 (inte kap 7 som du skriver) så undrar jag hur du tolkar v9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, Jag får intrycket att du antyder att frälsningen beror på vår lydnad, d v s typ att vi håller lagens bud. Om vi inte lyder i denna mening menar du då att vi alltså inte skulle vara frälsta då eller hur tänker du här?

    I så fall skulle Hebr-brevets författare lära något som står i strid med evangeliet som säger: Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. Rättfärdiggörelsen beror inte på oss och vår laglydnad etc utan enbart på Jesus lydnad, död och uppståndelse. Vi tillägnar oss den genom tro allena och som en gåva.

    När Hebr-brevets författare talar om att Jesus blev upphov till evig frälsning för dem som lyder honom är det alltså mot denna bakgrund uppenbart att han menar den lydnad som består i att de tror på Jesus och evangeliet. D v s versen är ytterligare ett exempel på att uttrycket trons lydnad i första hand avser lydnaden mot tron, d v s just att man tror evangeliet och inte om den lydnad som följer som en konsekvens av tron.

    Som sagt så framgår det även av Apg 6:7 med tempelprästerna som blev lydiga tron. Det betyder givetvis att de kom till tro på Kristus och hans evangelium, inte att de plötsligt blev mer laglydiga än de var tidigare. De lär ju ha försäkt följa lagen strikt eftersom de som sagt var präster.

        (Reply)

  29. Kjell,

    Du frågar: I vilket förhållande står ofrälsta till lagen, enligt din tolkning?

    – Jag vet inte riktigt vad du menar, eller vad du är ute efter, men om du predikar lagen för en ofrälst så är det väl risk för att de vänder om till lagen och följer den.
    Om man som Paulus predikar om jesus som korsfäst död och uppstånden, dvs nåden, då är väl risken stor att de vänder om till Jesus och sedemera följer honom, eller?

    Bb

        (Reply)

  30. Christian skrev: “(inte kap 7 som du skriver)”

    Tack! Korrigerat.

    Återkommer med svar. Skall först sova ett par timmar. 🙂

    /Kjell

        (Reply)

  31. Björn bloggaren skrev: “Jag vet inte riktigt vad du menar”

    Då skall jag ställa frågan på ett helt annorlunda sätt. Multiple choice:

    För vilka kategorier gäller budet “du skall icke stjäla”?

    1. För både frälsta och ofrälsta
    2. Bara för ofrälsta
    3. Inte för någon

    /Kjell

        (Reply)

  32. Kjell,

    Den lag som är skriven i hjärtat gäller, den lag som skrevs på sten och alla andra torahs lagar har utifrån att leva genom dem upphört, den tiden är slut och om det inte vore så, så skulle man verkligen behöva sträva efter att göra efter varje ord lagen säger.

    Alla vet att det är fel att stjäla, alla får gå över en gräns för att göra det, lagen om stöld finns skriven i hjärtat hos alla människor och alla skulle säga att det är fel att stjäla.
    problemet är att en del ändå gör det, trots att deras samvete dömer dem.

    Jag vet ju att du gärna vill ha både lag, nåd och Ande, men att leva i och genom lagen tillhör det gamla förbundet, att leva i, genom Jesus och föras fram av Anden är det nya förbundet. Det ena levs i egen förmåga, det andra är ett Guds verk i människan, vilket resulterar i ett liv enligt Guds vilja och plan och vi kan inte leva i bägge!

    Bb

        (Reply)

  33. Björn bloggaren skrev: “Jag vet ju att du gärna vill ha både lag, nåd och Ande”

    Tänk att du aldrig någonsin kan ge ett rakt svar, ens på den allra simplaste fråga.

    I stället kommer du med helt ogrundade beskyllningar för att försöka sidospåra.

    Guds lag är och förblir evigt Guds lag oavsett var den står skriven.

    Och Guds lag gäller alla, både levande och döda.

    Jesus sade: “sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.” (Matt. 5:37)

    Han sade inte att vi skulle slingra oss som ålar eller vara som tvålar i badvattnet.

    Om du inte kan läsa ovanstående bud i ditt hjärta bör du vara tacksam att Herren även har gett facit på papper.

    /Kjell

    PS. Har du alls läst igenom bloggposten?

        (Reply)

  34. Kjell,

    Du vill ju få lagen att vara evig och gälla alla, visst lagen gäller inte de rättfärdiga, utan syndarna, men även de vet vad som är rätt och fel utan någon text.

    Sen undrar jag varför du inte kan acceptera Pauli ord om att lagen hade sin tid fram till att Jesus kom, det finns ju tydlig undervisning om detta i skriften.?

    Nej jag svarar inte rakt eftersom du vill få mig att erkänna lagens giltighet och jag tror inte att den gäller som rättesnöre längre.

    Du skrev att jag beskyllde dig, är det inte sant då, att du vill ha lag, nåd och Anden, det verkar i alla fall så utifrån det du skriver?

    Bb

        (Reply)

  35. Björn bloggaren skrev: “Nej jag svarar inte rakt eftersom du vill få mig att erkänna lagens giltighet och jag tror inte att den gäller som rättesnöre längre.”

    Nej, du svarar sannerligen inte rakt. Och nog skulle det bli ett bättre samtal om du berättade vad du tror istället för att komma med förutfattade meningar om vad andra tror.

    Det går inte att ha ett meningsfullt utbyte på det sättet. Och inte heller så länge du inte gör skillnad på förbundsavtalen och Guds eviga bud.

    Jag har aldrig, och kommer aldrig att förespråka förbundsavtalen, det vi brukar kalla Mose lag.

    Men Guds eviga lag fanns långt innan den kopierades på papper och senare skrevs i hjärtan.

    När nu budet i hjärtat ordagrannt kommer överens med budet på papper, borde vem som helst kunna förstå att budet på pappret gäller lika mycket som budet i hjärtat.

    Du undrade: “Är det inte sant då, att du vill ha lag, nåd och Anden, det verkar i alla fall så utifrån det du skriver?”

    NEJ! I alla fall inte som du menar med din fråga. Du spänner vagnen för hästen.

    Jag har ingen lust att spilla mera tid på denna diskussion med dej. I alla fall inte innan du är beredd att stå för vad du tror genom att ge raka, otvetydiga svar.

    /Kjell

        (Reply)

  36. Christian skrev: “Jag får intrycket att du antyder att frälsningen beror på vår lydnad”

    Vänd på det så blir det bättre. Lydnaden beror på vår frälsning.

    Biblisk lydnad åstadkommes sålunda genom en inre rengöringsprocess. Jag kan aldrig bli en kärleksfull människa bara genom att göra kärlekens gärningar. Men den dag jag har fått ett förvandlat hjärta, så att kärleken bor där, då börjar lydnaden att bli en enkel självklarhet.
     
    Lydnaden är inte ett informationsproblem. I stället är den en fråga om ett förvandlat hjärta. När hjärtat är förvandlat, vill vi tjäna människorna och ge våra liv för dem. Bara denna lydnad kallar Jesus för lärjungaskap.

    Hyllar du läran “en gång frälst alltid frälst”?

    Christian, det blir lite dubbelt nu jag avvaktar tills du reagerar på mitt svar i den andra tråden.

    /Kjell

        (Reply)

  37. Björn bloggaren,

    Enkel fråga med bakgrund i

    Gal 3:24-25
    ”Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.”

    Om man inte ännu kommit till personlig tro på Kristus:
    Behövs någon övervakare (läs: en moralisk lag) då?

    /Bent

        (Reply)

  38. NorskaBent,

    Om man inte ännu kommit till personlig tro på Kristus:
    Behövs någon övervakare (läs: en moralisk lag) då?

    – Lagen, dvs torah gällde israels folk, så i princip kan vi inte som hedning applicera det på oss.
    Sen är det väl så att lagens uppgift har övertagits av Anden, Jesus sa ju Joh 16:8 Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:
    Det jag menar är att lagens uppgift tagit slut på alla områden, men Gud använder lagen för att visa på synd.

    Lagen som text har i sig själv ingen uppgift längre, men Gud kan och gör, använda lagens ord. All skrift som är utandad av Gud, är nyttig till…. Så skriften är nyttig, men lagen i sig själv är avslutad. Man brukar ju säga att ett ord blivit levande, när det blir det så är det Gud som talar genom sitt ord.

    Det var inte hedningen som stod under lagen, därför är frågan inte relevant, juden står dock under lagen och övervakas av denne tills hon vänt sig till Kristus.
    Fast egentligen tror jag att lagen som övervakare upphörde när Jesus kom vilket innebär att juden står kvar i något som är slut.

    Lagen och förbundet på sinai är en enhet, ett förbund utan ord är inget förbund.

    För att svara specifikt på frågan: Behövs någon övervakare (läs: en moralisk lag) då?
    – Nej inte enligt skriftens ord: Rom_2:14 Ty då hedningarna, som icke hava lag, av naturen göra vad lagen innehåller, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag,
    Rom 2:15 då de ju sålunda visa att lagens verk äro skrivna i deras hjärtan. Därom utgöra också deras egna samveten ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, deras tankar, när dessa anklaga eller ock försvara dem.

    Bb

        (Reply)

  39. Björn bloggaren,

    Så dessa som inte har kommit till tro på Kristus, har en övervakare ändå? En implicit sådan i deras hjärtan!

    Tack för ditt svar.

    / Bent

        (Reply)

  40. Christian,

    Måste nog ändå be dej om en definition för att hänga med.

    Du skrev: “Primärt betyder trons lydnad givetvis lydnaden mot tron”

    Vill du vara snäll och definiera vad du menar med “tron”.

    Jag vet bara tre betydelser av ordet “tro”:

    1. Förtroende
    2. Trohet
    3. Försanthållande*

    Och den enda av dessa som kan ha något att göra med lydnad är troheten.

    /Kjell

    * Egentligen faller väl försanthållande under förtroende.

        (Reply)

  41. Björn bloggaren,

    Ordboksdefinitionen är: Lydnad är att följa en annan människas vilja.

    Jag skulle hellre skriva: Lydnad är att följa en annan persons vilja.

    I de fall vi talar om här handlar det om Guds vilja.

    /Kjell

        (Reply)

  42. Björn bloggaren,

    1. I skapelsen.

    Rom. 1:16 Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro. 18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

    3. Guds Ord = Bibeln

    Apg. 7:51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder. 52 Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och honom har ni nu förrått och mördat, 53 ni som har fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den.” 54 När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. 55 Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. 56 Och han sade: “Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” 57 Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, 58 och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: “Herre Jesus, tag emot min ande.” 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han.

    3. Personlig ledning – förtroende för Herren och trohet mot Honom

    Joh. 16:7 Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. 8 Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: 9 om synd, ty de tror inte på mig, 10 om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, 11 om dom, ty denna världens furste är dömd. 12 Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. 13 Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. 14 Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er.

    Joh. 14:23 Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

    4. Genom gärningar utförda av kärlek – försanthållande är inte frälsande tro

    Jak. 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar. 18 Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?

    Dessa fyra annullerar inte varandra. De är synergister, inte antagonister.

    Gud motsäger inte sig själv!

    /Kjell

        (Reply)

  43. Kjell,

    Ja du har rätt i att lydnaden beror på vår frälsning. Däremot beror inte frälsningen på vår lydnad utan på om vi har tro; genom tro allena, av nåd allena.

    Hjärtats omvändelse och lydnad till Gud är något som lagen aldrig kan åstadkomma. Rom 8:2-3 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden

    Rom 2:29 Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven (LAGEN) En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud Det är Anden som åstadkommer hjärtats omskärelse och inte lagen. Nu lever vi inte för lagen och för att få beröm för våra gärningar d v s egenförtjänst utan för Gud och för att behaga honom. All förtjänst, ära och berömmelse är nu utestängd:
    Rom 3:27-28 Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.

    En sak till, att uttrycket trons lydnad inte i första hand består i den lydnad som tron ger, utan den lydnad som består i att man tror på Kristus och hans evangelium framgår förutom av de verser jag redan citerat av Rom 10:16 Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Att (judarna) inte lydde evangeliet sägs alltså betyda att de inte trodde på budskapet/predikan/evangeliet. Av sammanhanget är det uppenbart att det syftar på att de inte tog emot evangeliet i tro, utan förkastade det. Självklart handlar inte deras olydnad mot evangeliet om att de inte lydde lagens bud el dyl eller hur du nu menar att uttrycket trons lydnad ska tolkas. Nej trons lydnad, lydnad mot evangeliet är att tro budskapet, att tro på Kristus.

        (Reply)

  44. I boken “Guds Helande Natur” skriver Sven Reichmann på sida 69 om “en växande tro”.

    Eftersom tron är en lydnad i trofasthet lika mycket som en tillit är det viktigt att all tro som blir uppenbarad i våra hjärtan också får forma våra liv och leda till de handlingar som Gud vill få utföra. Tron utan gärningar är ju som sagt död, och en död tro kan inte växa.

    Detta angående trohet och lydnad.

    /Kjell

        (Reply)

  45. Jo det stämmer. Tron är en lydnad (trons lydnad). Frågan är ju vad man tror på.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *