Tidningskrönika – blandade kommentarer

Jag tänkte kommentera kort om några artiklar som har publicerats i Dagen de senaste veckorna.

Dagen 29-04-2012 Analytiker har svårare tro

En av orsakerna till att en del tycks ha svårare att tro på Gud än andra, kan vara att de väljer att tänka analytiskt hellre än att lita på sin magkänsla.

Frågan är väl vilken definition av tro som man tänker på här.

Kanske Mark Twains definition? “Faith is believing what you know ain’t so.”

Men detta är inte betydelsen av “tro” i Guds Ord. Där betyder “tro” förtroende och trohet. Magkänslor utgör bara en liten del av “förtroendet”. Och vanligtvis inget av “troheten”.

“Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Lukas 10:27)

En sund tro och analytisk läggning hör ihop.

Dagen 27-04-2012 USA-sändebud kritisk mot Reepalu

“Hans (Ilmar Reepalus) språkbruk är oacceptabelt.” Så sammanfattade Hannah Rosenthal, Barack Obamas sändebud för att motverka antisemitism, sitt möte med Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S).

Ett – noll, till Obama som sände en Judinna för att (sam?)tala med Reepalu. 🙂

Hannah Rosenthal uttryckte sig diplomatiskt och tydligt när hon konstaterade: “Jag vet inte om han (Reepalu) är okunnig eller vad han lärt. Jag vet inte vad som finns i hans huvud eller hjärta.”

Vem Reepalu är representant för må vara tydligt.

Dagen 25-04-2012 Amnesty: Muslimer i Europa diskrimineras

40 procent i Holland anser att den västerländska livsstilen och den muslimska kulturen inte går att få ihop.

Listan på liknande statistik kan göras längre.

Sverige har ingen framskjuten plats i Amnestyrapporten, som främst fokuserar på länder nere på kontinenten där islamkritiska partier fått stora framgångar.

Amnesty betonar i rapporten att muslimer som bor i Europa inte är en enhetlig grupp.

Det går alltid troll i diskussioner om diskriminerande. Tydligen finns det bara två diken och nästan ingen väg emellan.

Endera får man inte säga sanningar, eller så hamnar man i populistiska grupper med tydlig hat-agenda.

Och troligen finns just dessa grupper för att man inte får säga sanningen. De båda dikena förstärker, så att säga, varandra.

Visst har Amnesty rätt. Muslimer som bor i Europa är inte en enhetlig grupp.

Jag har träffat professionella, högutbildade tekniker, som är muslimer, i Tyskland. Trevliga personer att ha att göra med. Ofta ödmjuka och sakliga. Kanske luttrade av mobbing och diskriminerande.

Samtidigt finns det insnöade muslimska fundamentalister. Analfabeter som förespråkar “heders-mord” när det behövs.

Med den sistnämnda gruppen är det ju faktiskt så att den västerländska livsstilen och den muslimska kulturen inte går att få ihop.

I alla fall inte ännu. Men kanske om Reepalu och hans gelikar får fritt spelrum några decennier till.

I England har man tagit steget att acceptera Sharia-domstolar för civilrätt, för dem som vill.

Och, tja, att Sverige inte har en framskjuten plats beror väl på att Sverige har valt antisemitismen istället.

Dagen 25-04-2012 Sudans kristna utsätts för våld och trakasserier

En hatisk mobb har attackerat och satt eld på en kyrka i Sudans huvudstad Khartoum. Spänningen växer i Sudan och Sydsudan. Länderna befinner sig på randen till ett krig.

Vad säger Amnesty om diskriminerande och förföljelse av kristna i länder där extrema fundamentalistiska sunnimuslimer terroriserar?

Kristna mördas, fängslas, torteras och förföljs is stor skala i många länder där Islam är både statsskick och majoritetens religion.

Terrororganisationer som Boko Haram, Al-Shabaab, Janjaweed, Hamas med flera agerar i enlighet med sin tolkning att det inte blir fred i världen innan alla länder har blivit muslimska stater med sharia, och alla andra religioner utrotade.

Ungefär samma agenda som ateister och humanister, som också de vill utrota all annan religion än ateism och humanism, och inbillar sig att det då kommer bli frid och fred på jorden.

Dagen 27-04-2012 Fler kristna behövs i debatten

Det finns en tamhet i det religiösa Sverige att delta i den offentliga debatten. Orden kommer från samfundsminister Stefan Attefall (KD) som efterfrågar fler debattörer och en mer konstruktiv debatt om religion.

Vi sätter oss i ringen, och tar varann i hand.
Vi är en massa syskon, som tycker om varann.
För Gud är allas pappa, och jorden är vårt bo.
Och vi vill vara vänner, med alla må ni tro.

Jesus sade: “Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.” (Matt. 5:44)

Fast innan man kan göra det måste man ju få konstatera vem som är en ovän, och måste man få identifiera förföljarna.

Får man göra det i Stefan Attefalls pratgrupper?

Utan ärlighet finns ingen gemenskap.

Efter svåra konflikter brukar det finnas förespråkare för att bilda en “Truth, Justice and Reconciliation Commission”. Alltså en kommité som skall se till att sanningen kommer fram och att rätt skipas så att försoning kan uppnås.

De skyldiga brukar framför allt lägga accenten på “reconciliation”. Men slaktoffren längtar efter sanning och rätt.

Törs Stefan Attefall börja i rätt ände? Med Sanningen?

Dagen 27-04-2012 Så kom ”skrattväckelsen” till Sverige

“Skrattväckelsen” kom till Sverige på 1990-talet. Många av dem som blev föremål för förbön brast ut i högljudda skrattattacker, föll omkull och skakade. Men det var inget nytt. Liknande manifestationer återfinns genom hela kyrkohistorien.

“Skrattväckelsen” kännetecknades av att de berörda ofta skrattade högt och ljudligt. Företeelsen uppstod på 1990-talet kring predikanten Rodney Howard-Browne.

Det är sannerligen brist på andlig urskiljningsförmåga att jämföra dessa yttringar med legitima gåvor givna av Den Helige Ande.

Och frågan är om det inte gränsar till hädelse att kalla detta för “väckelse”.

Men kanske Sanningen inte heller är välkommen hos de karismaniska grupperna? (Nej, det är inte felstavat. Jag menar faktiskt “karismanisk”.)

Och till sist då en artikel där en av Rodney Howard-Brownes anhängare och supporters talar sig varm för ekumenik.

Dagen 27-04-2012 En enhet som vi inte väljer

Det finns en enhet mellan oss kristna som vi själva inte valt, men som finns på grund av att vi som troende tillhör samma familj. Den finns mellan alla dem som bekänner samma Fader och frälsare och har samme Ande, den helige Ande.

Det låter väl bra?

Vi sätter oss i ringen, och tar varann i hand.
Vi är en massa syskon, som tycker om varann.
För Gud är allas pappa, och jorden är vårt bo.
Och vi vill vara vänner, med alla må ni tro.

“En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång,” (Titus 3:10)

Jesus som sade att han själv är Vägen, Sanningen och Livet, stod ansikte mot ansikte med Pilatus och denne ställde en retorisk fråga: “Vad är sanning?”

Det borde vara en huvuduppgift i missionerandet att peka på just Sanningen.

Även här gäller att det inte blir någon gemenskap alls utan Sanning och Rättfärdighet.

Lägg gärna till dessa båda artiklar:

Upprörande hädelsedom.

En kristen egyptier har dömts till sex års fängelse för hädelse efter en summarisk rättegång, berättar Dagen. Grunden sägs vara ett meningsutbyte med en kollega, som påstår att den anklagade Makarem Diab sagt att profeten Mohammed hade fler än fyra fruar. Domaren ska ha fastställt domen efter ha misshandlats av ”muslimska jurister”.

Tänk om han hade berättat sanningen om Khadidja…..

Men pedofili var inte förbjudet då.

Och praktiseras fortfarande i muslimska land där gubbar gifter sig med flickor från 10 år och uppåt.

Spänn fast bältet (EF 6:10-18)

Demonstrera mot förföljelse av kristna!.

Detta speglas inte särskilt ofta i svensk debatt och opinionsbildning. Nog skulle det kännas uppfriskande att se en smula solidaritet med förföljda kristna runt om i världen uttryckt på demonstrationsplakaten den 1 maj. Om inte i Vänsterns demonstrationståg så kanske hos Socialdemokraterna. Där finns det ju ändå grupperingen ”Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.” Räcker deras solidaritet till ett enda litet demonstrationsplakat till stöd för förföljda kristna i Nigeria och på andra håll i världen, månne?

Psalm 23:

  1. En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
  2. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
  3. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
  4. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
  5. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
  6. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

Kan vi räkna med vänstern eller högern eller opinionsbildningen?

NEJ!

Tycker du att artiklarna handlar om vitt skilda saker?

Det tycker inte jag.

/Kjell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *