Kyrkan och torah del 3


 
 
Referat och kommentarer till en artikelserie av Sven Reichmann. Publicerad i tidskriften Shalom över Israel!

Del 3 har rubriken “Den kristne och lagen”. Sven refererar till den undervisning som Edmund ”Eddie” Chumney gav i en konferens som hölls i Västerås Februari 2011.
 
 
 

Jag saxar ur Svens artikel (egen formattering):

Undervisningen handlar om Yeshua, Sonen, Ordet – han som i kyrkan kallas Jesus – att han är identisk med JHWH så som denne framställs i den hebreiska Bibeln. Det var alltså Yeshua som före sin inkarnation hade ingått förbund med Israel på Sinai och det var han som gav torah. Yeshua är Faderns Ord.

Genom honom som är Ordet skapades universum. Han låter sig födas som människa för att dö i vårt ställe och uppstå från de döda. Han har öppnat dödsriket för vår skull.

Allt detta är både fantastiskt och bibliskt.

Men här och där i denna förkunnelse om Guds nåd och allmakt kommer det andra toner. Eddie talar också gärna om torah. Han talar inte om lagen utan bara om torah.

Lydnad

Argumenteringen är ungefär denna.

  • Yeshua gav torah på Sinai.
  • Torah beskriver Yeshuas vilja.
  • Frälsningen är en Guds gåva.
  • Det är nåden och tron som gör att jag tillhör Gud.
  • Men när jag väl blivit hans barn av nåd så måste mitt fokus vara på lydnad.
  • Och lydnad måste vara att leva efter torah.
  • Yeshua kan inte ha ändrat sig.

Detta är en grundbult i det hebreiska arv som nu skall spridas till kristna – att torah fortfarande gäller, inte för frälsning men väl för all efterföljande lydnad.

Det är lätt att hålla med så här långt, eller det kanske snarare är svårt att säga emot. Lydnad är i stor utsträckning det som man saknar mest i svensk kristenhet. Kanske det här budskapet ändå är lösningen på vår stagnation?

Så blir det frågestund.

En ung man vill få veta vad som händer med troende som inte förstått vikten av att följa torah. Chumney svarar direkt att i Tusenårsriket kan de varken regera med Kristus eller bli hans präster.

Han fortsätter omedelbart sitt svar genom att slå upp slutet av Bergspredikan:

Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa (Matt 7:21-23)!

Nu handlar det plötsligt inte längre om att man kanske inte får bli vare sig präst eller medregent. I stället är hela saligheten och frälsningen i fara.

För nu binder Chumney frälsningen till gärningar i alla fall. Han säger att dessa som inte följde torah fast de trodde, just dessa avvisas för att är de laglösa . Utan torah kan man alltså bli avvisad även om man säger ”Herre, Herre”.

En liten not:

Det har varit ganska heta diskussioner om “lag och nåd” den senaste tiden. Jag har tagit upp detta i en serie artikla rsom du kan hitta här Artiklar om Lag och Nåd Jämför det blåfärgade citatet av Sven, ovan.

Så avslutar Sven: Torah light?

Låt oss nu återvända till Chumney. Han ger till sist några exempel på hur vi kristna skall börja praktisera den torah han tänker på och som skall göra att vi inte trots allt blir förtappade. Vi bör hålla sabbaten, fira Herrens högtider och undvika fläskkött, säger han.

Detta kan se ut som en sorts lättversion av de 613 buden.

Paulus har en helt annan uppfattning som han meddelar till galaterna. Lite surdeg syrar hela degen (Gal 5:9).

Blanda en enda prestation (=surdeg) tillsammans med nådens budskap (= osyrad deg) så dröjer det inte länge förrän nåden är bortglömd och bara prestationen är kvar.

Vi älskar prestationer och tävlingar och därför älskar vi lagen. Predika nåd plus social rättvisa så glöms nåden snart bort och alla jämför sig i stället med varandra för att se vem som bäst klarar av att brinna för den sociala rättvisan.

Det skall ju dessutom vara rätt rättvisa så här kan det uppstå både konflikter och religionskrig.

Jag känner kristna vänner som gärna firar sabbat och som deltar i Herrens helger när tillfälle bjuds. Vi är fria att göra det och mycket mer om vi bara inte tror att det är ett Guds krav.

Vi kan göra det för att i kärlek uttrycka vår samhörighet med det judiska folket. Men vi står inte under lagen. Det finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus och därför heller ingen rädsla och inga jämförelser.

Hela artikeln kan du läsa som PDF-fil. Se länkarna nedan.

De två tidigare delarna kommenterades här:

Kyrkan och Torah del 1.
Kyrkan och Torah del 2.

Uppgifter ur tidskriften Shalom över Israel:

Kyrkan och torah

Teologisk serie av Sven Reichmann.

Sven Reichmann har granskat den nya ”judaismen” som under senare år börjat sprida sig även i svensk kristenhet. Vad har den för bakgrund och teologiskt innehåll?

Resultatet är den artikelserie som inleds här, om en växande kyrklig trend där Gamla Testamentet betraktas ur ett nytt perspektiv.

Läs del 1 GT i nytt fokus.
Läs del 2 Omvändelsens hemlighet.
Läs del 3 Den kristne och lagen.

Kontaktuppgifter för Shalom över Israel

Bisittarevägen 14
944 32 Hortlax
Tel: 0911-301 31
Fax: 0911-301 81
info@shalom.se
Shalom över Israel!

/Kjell

Views: 38

10 thoughts on “Kyrkan och torah del 3”

  1. Jag tycker att Reichmann ger en bra och nyanserad analys. Där han dels varnar för risken som finns med Chumneys förkunnelse, att den kan leda in i lagiskhet och prestationstro, men också ger ger Chumney rätt i att man som kristen mycket väl kan fira sabbat och Herrens Högtider så länge vi inte tror att det på något sätt är ett Guds krav.

    Vi ska tacka Gud för den gåva som Sven Reichmann är med sin andliga klarsynthet och gudagivna förmåga att analysera allt i ljuset av Bibelns ord.

    Mvh

    Berndt

        (Reply)

  2. Berndt Isaksson,

    Ja, det gäller att känna igen båda dikena.

    Det som gjorde att jag började tycka om Svens predikningar var hans synnerligen avspända sätt att läsa texter ur Bibeln.

    Och med stort intresse följde jag hans böcker där han lade fram texterna ur GT i den tidens perspektiv. Historiens Gud, Judarna och Från Nimrod till Antikrist.

    Mycket “food for thought” och många “eyeopeners”.

    Det skall bli intressant att läsa hur “nomofoberna” reagerar på Svens uttalanden i denna del av hans serie om torah.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Tänk att det ska vara så frestande att placera sej under lagen! När just nåden är det som är utmärkande för kristendomen. Jag tror helt enkelt, i analogi med vad Kjell skriver, att är man under lagen kan man lätt döma och utesluta andra, man betraktar varandra med en måttstock och man tävlar om vem som är bäst. Man är förstås alltid bäst själv! Högmod ingår i konceptet. Den som inte håller måttet (enligt just mina värderingar av hur lagens måttstock ska hållas, nb!) kan ringaktas o negligeras. Var det inte så hebréerna behandlade samarierna?

    Vi lastar alltså på oss rejält med ansvar när vi dömer vår broder efter lagen. Då ska vi själva bli bedömda efter den. Och ingen klarar att hålla den. Och sen? Springer vi då till Jesu nåd ett tag? För att med nästa våg återigen hamna i lagen? Det blir, för att syrligt skoja till det, ett evigt buddhistiskt kretslopp som man aldrig tar sej ut ur.

        (Reply)

  4. wildwest skrev: “Kjell skriver, att är man under lagen kan man lätt döma och utesluta andra, man betraktar varandra med en måttstock och man tävlar om vem som är bäst. Man är förstås alltid bäst själv! Högmod ingår i konceptet.”

    Ja, du får väl ta det från en person med “inside knowledge”. Jag började min “karriär” i församlingen som farisé. Kostar mycket att bli kvitt sådana vanföreställningar.

    Men jag undrar vad som fanns först, kycklingen eller ägget…..

    Den som dömer visar därigenom att han hanterar en eller annan lag. Det må vara en giltig lag, eller bara en egen syndkatalog.

    Vem har inte någonsin tänkt att “så’nt händer bara andra”. Och när det sedan händer dem man älskar, eller, ve och fasa, en själv, ja då dras fotfästet undan.

    Och det är Guds nåd, för då kan man upptäcka att man själv behöver frälsningen lika mycket som andra.

    Det är inte alls säkert att man inser att man är högmodig. Det finns massor av fikonlöv som döljer sanningen.

    Man kan mycket väl tro att man har rätt. Och det är ju inget man är högmodig över.

    “Jag tackar dig Gud att jag inte är som denne publikan.”

    Jag tror inte att personen i fråga insåg att han var både självrättfärdig och högmodig.

    Det är just det som är det luriga.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Andreas Frost har en bloggpost om Sven Reichmanns senaste artikel i serien om Kyrkan och Torah. Men likväl sågar han Reichmann i en egen kommentar som avslutas med dessa ord:

    ”Vad gäller Reichmann har jag stort förtroende för honom. Det är tack vare hnom jag fått upptäcka en sund kristendom. Därför är hans senaste artikel något av ett frågetecken…men som vi alla vet är ingen perfekt. Be därför Herren hjälpa denne dyrbare broder Reichmann hitta rätt igen vad gäller nåd och torah.” slut citat

    Observera uttrycket ”hitta rätt igen”

    http://www.vaknasverige.se/2012/04/22/kyrkan-och-torah-teologisk-serie-av-sven-reichmann-del-3/#comment-3971

    Tycker det är trist att Andreas Frost tycker sig vara i en position där han kan mästra Sven Reichmann och stämpla honom som en som ”behöver hitta rätt igen vad gäller nåd och torah.”

    Berndt

        (Reply)

  6. Berndt Isaksson,

    Som du såg i mitt föregående svar till dej, förväntade jag mej att nomofoberna skulle sätta sig upp mot detta.

    Bra att det blir tydligt, och hoppas att Andreas nu kan komma till insikt att han blir lurad av sektariska personer som gärna vill uppträda som lärare.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Berndt Isaksson,

    Några bibelcitat för nomofoberna.

    Inte är det fel att, i trohet, vara Herren lydig, om man är det av rätt anledning.

    /Kjell

    Lukas 1:17:
    17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”

    Lukas 2:51:
    51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.

    Apostlagärningarna 6:7:
    7 Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

    Romarbrevet 6:17:
    17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt.

    Romarbrevet 11:30:
    30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad.

    Andra Korinterbrevet 2:9:
    9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt.

    Andra Korinterbrevet 7:15:
    15 Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han kommer ihåg hur lydiga ni alla var och hur ni tog emot honom med respekt, ja, vördnad.

    Andra Korinterbrevet 10:6:
    6 och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.

    Filipperbrevet 2:8:
    8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.

    Filipperbrevet 2:12:
    12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.

    Brevet till Titus 1:16:
    16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.

    Brevet till Titus 3:3:
    3 Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

    Hebreerbrevet 3:18:
    18 Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga?

    Petrus första brev 3:6:
    6 så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er.

    Romarbrevet 1:5:
    5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull.

    Romarbrevet 11:30:
    30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad.

    Romarbrevet 15:18:
    18 Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har utfört genom mig för att hedningarna skulle föras till lydnad, genom ord och gärning,

    Romarbrevet 16:19:
    19 Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda.

    Romarbrevet 16:26:
    26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad

    I Corinthians 9:27:
    27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

    Andra Korinterbrevet 10:6:
    6 och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.

    Ephesians 2:2:
    2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner.

    Hebrews 4:6:
    6 Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull.

    Hebrews 4:11:
    11 Låt oss därför ivrigt sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

    Petrus första brev 1:14:
    14 Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga.

        (Reply)

  8. Lars Enarson har gått till anfall mot Svens Reichmanns artikelserie publicerad i tidskriften Shalom.

    Du kan finna hans artikel här.

    I sin ytterst manipulativa artikel, med sabbatsreklam, skriver Lars Enarson på slutet:

    “Jag vill ta tag i den lilla strimma av hopp som avslutningen på Reichmans artikel ger till att hoppas och be att alla som älskar Israel och vill stödja det judiska folket i fortsättningen ska hjälpa och välsigna varandra, i stället för att ta avstånd och förbanna.”

    Vem har förbannat?

    Retoriskt trick för att förblinda dem som redan är anhängare?

    Och skapa misstanke hos andra?

    Artikeln refererar till del 4 av Svens artikelserie. Den finns i papperutgåvan men ännu inte på nätet.

    Jag kommer att recensera båda artiklarna när nätutgåvan finns tillgänglig.

    /Kjell

    PS. Inte så viktigt kanske, men nog tycker jag det är oseriöst att stava Svens namn fel.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *