Det är nu åtskilliga år sedan jag var i Sverige, så jag vet inte om det fortfarande finns gatubelysning av typen “Natriumlampor” och “Högtrycks Kvicksilverlampor”.
Natriumlampor ger ett gult sken och kvicksilverlampor ett mycket kallt blå-vitt sken.
Om du har sett detta kan du kanske själv minnas hur den röda kappan blev svart i kvicksilverljuset. Och hur alla färgerna blev fel både i natriumljuset och kvicksilverljuset.
Inom den professionella fotografin använder man sig av ett så kallat “Color Rendition Chart”. Det ser ut såhär:
Det har dels en gråskala (understa raden), dels de grundfärger som använda i additiv och subtraktiv reproduktion av färger, Blå, Grön, Röd, Gul, Magenta och Cyan (andra raden under ifrån).
Sedan finns det ett antal färger som visat sig svåra att reproducera i tryck och på foton, och nu senare på monitor.
Bilden ovan får representera “den sanna bilden”.
Och detta är bibeltexten som hör till denna bloggpost. Den är tagen ur Matteus sjätte kapitel, verserna 19 till och med 24:
Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret! Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Och för att förstå denna text måste man veta att den publik som Jesus talade till inte såg på ögat som om det vore en kamera.
Ganska logiskt för kameran var ännu inte uppfunnen.
För att förstå bättre tar jag med Lukas beskrivning av samma sak. Vi finner den i Lukas 11, verserna 33 till och med 35:
Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet. Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker. Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt klara sken.”
Samtiden tänkte på ögat som en lampa, eller lykta, som lyser på det vi ser.
Och faktum är att våra “självklarheter” alltid färgar de slutsatser vi drar. Våra tolkningar.
Och om våra tankar, teorier och paradigma är felaktiga, då ser vi omvärlden i fel ljus, och då kan vi inte se sanningen som den är.
Nu är det givetvis inte fel att även se på ögat som en kamera. För den bild man varseblir är summan av det ljus som faller på den och den kamera man använder.
Jag skall nu visa hur färgerna ser ut om man tar bort rött, eller grönt, eller blått, ur ljusets spektrum.
Bilden visar hur det ser ut utan rött ljus.
Lägg märke till att den röda fyrkanten, nummer tre i tredje raden, blir svart.
Kolla även hur den magenta fyrkanten, nummer fem i tredje raden, blir blå.
Se till slut på den första fyrkanten i andra raden. I rätt ljus är den beige. Men utan rött ljus är den gallgrön.
Jag vill påpeka att detta är faktiska data inget manipulerat påhitt.
Denna bild visar hur det ser ut utan grönt ljus.
Lägg märke till att den gröna fyrkanten, nummer två i tredje raden, blir mörkgrå.
Kolla även hur den gula fyrkanten, nummer fyra i tredje raden, blir röd.
Se till slut på den första fyrkanten i andra raden. I rätt ljus är den beige. Men utan grönt ljus är den brunröd.
Denna bild visar hur det ser ut utan blått ljus.
Lägg märke till att den blå fyrkanten, nummer ett i tredje raden, blir svart.
Kolla även hur den magenta fyrkanten, nummer fem i tredje raden, blir orange och den följande, cyan fyrkanten blir grön.
Se till slut på den första fyrkanten i andra raden. I rätt ljus är den beige. Och även utan blått ljus är den beige.
Till sist en bild med otillräckligt ljus. Om det vi tror är ljus, i verkligheten är mörker, ser vi inte mycket av sanningen.
Detta är således den bild som Jesus gav när han sade att om det “ljus vi har” i verkligheten är mörker, endera helmörker, eller del-mörker, avsaknaden av viktiga sanningar, då blir vårt mörker stort.
Efesierbrevets tredje kapitel, verserna 14 till och med 21
Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.
Om man själv saknar rött ljus kan det inte skada att få hjälp av en broder eller syster som har rött ljus, även om dennes blå ljus skulle vara svagt.
Kanske är han/hon inte en villolärare, men bara, precis som du och jag, en broder och syster som inte vet allt och inte ser allt, utan bara har klarhet över den del han/hon ser i sin spegel. Sin del av “styckverket”.
/Kjell
Views: 33
För flera år sedan hade jag en dröm som handlade om att vi behöver varandra, precis så som Guds ord säger. Jag hade en väninna som hade likartade problem som jag hade gått igenom strax innan. I drömmen sa jag till Herren att jag inte kunde hjälpa denna väninna på grund av att jag själv var så svag och ännu inte helt återställd. Då sa Herren till mig så här: “Du kan visst hjälpa din väninna, för den som är blind kan vara ben åt den halte och den halte kan vara ögon åt den som är blind”.
Detta som du Kjell skrev påminde mig om den drömmen, och nu förstår jag drömmen bättre. Tillsammans kan vi “förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå”, inte en och en. Det är inte heller meningen att vi ska kunna det, för då skulle vi vara som Gud.
Idag ser jag med sorg hur några som jag räknat som syskon stämplar medsyskon som villolärare. Det känns djupt ner i hjärtat, och jag har många gånger gråtit inför Herren för dem som låtit sig bedras på det sättet. Nog är ögonen förmörkade när man förvränger vad syskon säger, och får med sig den ena efter den andra i lögnerna.
1 Kor 1:10-13 beskriver väldigt väl vad som pågår nu: “I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: “Jag håller mig till Paulus” eller “Jag håller mig till Apollos” eller “Jag håller mig till Kefas” eller “Jag håller mig till Kristus”. Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn?” Den enda vi ska hålla oss till är Herren, och låta Honom vara huvudet.
Måtte Herren bevara oss!
MS (Reply)
MS,
Jag skriver denna reaktion, inte som en direkt reaktion till det du har skrivit, men som tankar runt bloggare och bloggkommentatorer.
Ganska mycket av det du beskriver beror nog ändå på att “cyber-deltagarna” inte alls är ett representativt urval av samhället eller församlingen.
Jag vet inte hur jag skall formulera dessa tankar, för jag vill inte såra någon. Men jag skall ändå försöka.
Jag har intrycket att det finns en hel del bloggdeltagare som har en mycket begränsad umgängeskrets och ofta saknar gemenskap med en sund lokal församling.
Livets hårda skola kan ge ensamhet som resultat. Det kan vara mycket svårt att hitta balansen om man har blivit bedragen och misshandlad och kanske oskyldigt anklagad. Tyvärr kan detta ske i arbetslivet, i hemmen och även i församlingen.
Bibeln talar om rätt sorg och felaktig sorg. Om man fastnar i självömkan eller bitterhet, eller kanske till och med hämdlystnad, går det galet.
Om eget maktbegär eller motspänstighet mot sund tillrättavisning (förmaning och tröst) är orsaken till att man isolerar sig, blir det väldigt svårt att hitta rätt.
Gemenskapen mellan bloggkommentatorer saknar ju så mycket av konkret personlig kontakt. Och man vet egentligen aldrig det man skulle veta om varandra om man vore medlemmar i samma lokala församling.
Ålder och livssituation, ja till och med kön, kan vara svårt att utläsa ur en signatur och en kommentar. Man kan komma från mycket skilda trossamfund och bakgrund. Man kan formulera sig mycket olika beroende på intressen och utbildning. Man kan ha mycket olika bibelkunskap. Man kan ha mycket olika ordförråd och förmåga att omsätta tankar i skrift.
Visst kan kontakt via bloggar och email vara av godo. Men enligt experter på kommunikation är 93% av all kommunikation non-verbal, när man talar med en person man känner, i levande livet.
Om man är tillsammans med någon, regelbundet, och denne råkar uttrycka sig lite klumpigt någon gång, så är det lätt diskonterat mot resten av det man vet om varandra, och man kan ju fråga direkt och reda ut ett eventuellt missförstånd.
Men om det handlar om en cyber-kontakt saknas all non-verbal kommunikation och den rent fysiska samvaron.
Om man då hakar upp sig på en formulering, får detta ibland proportioner som inte alls står i relation till fakta.
Sedan finns det en stor obalans som förorsakas av att en del kommentatorer ger personliga vittnesbörd, medan andra aldrig gör det utan bara nagelfar vittnesbörden.
Själv har jag inga problem med personliga vittnesbörd, om det inte finns en “hidden agenda”. Vår kunskap är ett styckverk och kommer aldrig att bli fullkomlig innan vi står ansikte mot ansikte med Herren.
Det finns massor av konstiga teorier och haltande tolkningar. Om en “vanlig person” ger uttryck för sådant är det inte vår uppgift att såga och fördöma, men att ge vårt eget vittnesbörd i hopp om att det kan vara till nytta och fungera som komplement.
Även personer med avvikande tro är medmänniskor, och i levande livet kommer man i kontakt med sådana dagligen.
Men om exotiska teorier framförs av en “lärare” som därmed missleder många in i bevisligen felaktiga läror och praktiker, räcker det inte att själv “bara” vittna. Man kan tvingas protestera hörbart.
Helt tydligt kan man i bloggarna isolera sig i vilka sektariska tankar som helst och köra hårt med egen agenda och egna käpphästar.
Jag funderar ofta på om bloggandet är till välsignelse. Och jag tror inte att det är det för alla.
De som blir nedslagna av kommentarers innehåll eller “ton” gör nog väl i att avstå från att läsa.
/Kjell
Kjell (Reply)