Jurisprudens – lagens tillämpning

Om skriverierna om lag och nåd står er upp i halsen, hoppa bara över denna bloggpost.

Men äntligen har det kommit fram något som ger en ledtråd till orsakerna att det blir bråk.

På bloggen “Vakna Sverige” publicerades en översättning av en artikel Är lag verkligen lag om den inte upprätthålls?.

Du kan lugnt läsa vidare för det här kommer inte att handla om personer och inte heller anklaga någon.

Det är bara det att jag är klassad som “dokumenterad villolärare” av bloggens ägare. Och därmed är jag portad så jag kan tyvärr inte reagera där. Annars skulle jag göra det.

Jag tror att det jag här har att säga kan vara till välsignelse.

Jag läste artikeln hos “Vakna Sverige” med stigande förvåning och förundrade mej över hur man kan bli så förvirrad.

Först efter några timmars stilla tid och vila kom jag på vad det handlade om.

Det handlade om en bristande insikt i “jurisprudens” eller på ren svenska rättsvetenskap. (Som vanligt är den engelskspråkiga artikeln utförligare.)

Jag skall ta ett enkelt exempel från nutida rättspraxis.

Det lagens bud jag tänker ta som exempel är: “Du skall icke stjäla!”

Vi antar att någon stjäl en mobiltelefon. Denne har då brutit mot lagens bud. Även om han inte blir upptäckt.

Men om han blir upptäckt kommer följande att hända.

  • I det land där jag bor, kommer han (om han är fattig) att få flera års fängelsestraff.
  • Det finns länder där man hackar av honom handen som straff.
  • Och i Sverige får han förmodligen en tillsägelse och på sin höjd ett villkorligt straff.

Det är samma lag, men vitt skilda tillämpningar av rättspraxis.

Och tydligen är det så att det finns en ganska stor grupp kristna som inte förstår skillnaden mellan lag och rättspraxis.

Jag skall citera ett stycke ur artikeln hos “Vakna Sverige”:

Var i NT finns beviset för strukturen och befogenheten att ta itu med olydnad mot lagen? Det måste finnas dokumentation om de som bröt mot lagen om det första århundradets kristna omfattades av lagen, eller hur? Och även om, som lag”hållarna” kommer hävda, det första århundradets kristna såg laghållandet som standarden, ska vi tro att där var 100% medgörlighet och att upprätthållandet/konsekvenserna för att överträda lagen inte var något problem och därför inte dokumenterat?

Jag kan inte komma på någon ledningsstruktur hos de första kristna som tog hand om någon sådan olydnad. Jag kan inte komma på ett enda dokumenterat fall med stening (verkställt av Kristi kropp) trots att det gamla förbundet är tydlig med straffen för olika syndiga handlingar:

3 Mos 20:11
Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru, blottar han sin fars nakenhet. De skall båda straffas med döden. De bär på blodskuld.

Under det nya förbundet? Låt oss se efter.

1 Kor 5:1-13
Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Dödsstraff under lagen (Gamla Förbundet). Utdrivning under nåden (Nya Förbundet). För samma överträdelse. Uppenbarligen finns det en skillnad i hur man sköter bestraffningen (konsekvensen) för sina handlingar under det Nya Förbundet. ”Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!”

Not: Påståendet att vi skall driva ut människor från nåden får artikelns författare stå för. Jag vill bara med detta visa hur lag och rättspraxis är skilda saker.

Här ser vi samma lag i GT och NT: “Det är synd att ha sex med sin fars hustru!”

Men vi ser även vitt skilda rättspraxis, alltså tillämpning av påföljd och straff.

Jag kan utan svårighet förstå att man förkastar “lagen” om man tror att den rättspraxis som finns nedtecknad i GT är föreskriven för oss i vår tid.

Inte skulle jag tvinga min dotter att gifta sig med en person som våldtagit henne. (5 Mos. 22:28-29)

Inte heller skulle jag hugga av handen på min hustru om hon kommer mej till hjälp när jag blir överfallen och därvid knäar överfallaren mellan benen. (5 Mos. 25:11-12)

Lagens tillämpning ÄR inte lagen

Guds lag gäller oförändrat och kommer att gälla oförändrat.

Men rättspraxis skiljer sig åtskilligt mellan kulturer, folk och tider.

Lagen är den samma, men rättspraxis för Kristustroende finns inte beskriven i Gamla Testamentet.

Framför allt erbjuds nåd, benådande, för alla som bekänner sina synder (brott mot lagen) och ber om frälsning och låter omvända sig.

Det är Kristi rättspraxis.

Mose rättspraxis är avskaffad.

Men den som går så långt att han även vill avskaffa det dubbla kärleksbudet, har utan minsta tvekan halkat ner i laglöshetens dike.

/Kjell

37 thoughts on “Jurisprudens – lagens tillämpning”

  1. Kjell!

    Om jag uppfattar Andreas rätt med den text på hans sida, så menar han att om lagen är gällande, så måste även lagen om straff vara gällande.

    Straffet för ex äktenskapsbrott var stening och det var ju ett påbud från Gud och därmed ingår det väl i lagen? Eller kan man bara ta bort rättspraxis men behålla lagen? Tar man inte bort en del av lagen, dvs tillämpningen, det blir ju lite konstigt för då menar man i princip att lagens välsignelser gäller, men inte förbannelserna vid lagbrott.

    Jag kan ha fel, men jag tror inte man kan skilja på lagen och dess tillämpning, för tillämpningen är skriven i lagen!

    Bb

        (Reply)

  2. Björn bloggaren undrade: “kan man bara ta bort rättspraxis men behålla lagen?”

    Javisst kan man det.

    Jag vet inte riktigt hur jag skall svara.

    Att budet “du skall icke stjäla” inte är samma sak som “föreskrivet straff för stöld” kan du väl hålla med om?

    Genom att bunta ihop “lagbud” med “rättspraxis” och kalla båda “lag” behåller vi just de missförstånd som existerar idag.

    Budet “du skall icke begå äktenskapsbrott” fanns i GT. Det fanns även i NT och Jesus visade på en annan rättspraxis. “Den som är utan synd må kasta första stenen.” “Icke heller jag dömer dig, gå och synda icke härefter.”

    Budet finns även idag, hur frälst du än må vara. Men så länge du inte begår äktenskapsbrott är budet irrelevant för dej.

    De gubbar som ville stena kvinnan gjorde samma fel som du nu vill göra. De kunde inte skilja på “lagbudet” och “rättspraxis”. (Kvinnan togs på bar gärning. Var fanns mannen i sammanhanget?)

    Men Jesus kunde ändra rättspraxis. För annars får du dra slutsatsen att Jesus bröt mot något “lagbud”. Det gjorde han inte!

    Sedan argumentet att “en lag inte är en lag om den inte bekräftas med straff”.

    Resonemanget håller inte av två anledningar.

    1. Inte alla som bryter lagar blir arresterade och/eller åtalade. En del lyckas smita.

    2. Men de kan inte smita från “Den Högste Domaren”.

    Den som bryter mot Guds lagbud kommer att straffas om han inte bekänner skuld och ber om benådande.

    Ingen har ett carte blanche att synda på nåden.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Björn bloggaren,

    Hur tänker du om Jesu försoningsdöd och att det var våra synder Han bar och tog straffet för? Vad betyder orden i 1 Joh 1:7-10? För mig är det helt klart att lagen gäller, men tack och lov har Jesus tagit straffet. Jag vet att i mig själv bor inget gott, och att jag många gånger syndar, trots att jag är frälst. Köttet gör sig påmint ändå. Genom lagen och budorden blir jag medveten om vad jag behöver bekänna och omvända mig från, och då blir jag renad, förlåten och även befriad. Utan vetskap om vad lagen och budorden säger skulle jag fortsätta på min egen väg som leder till död. Romarbrevets sjunde kapitel beskriver bra hur lagen hjälper till att få oss att vända om från vår onda väg och låta Herren befria oss. Det gör Han också när vi ödmjukar oss och låter Honom ta över.

    Tillämpningen av lagen har Jesus tagit hand om, halleluja!

        (Reply)

  4. Kjell,

    En intressant tanke kanske, Yeshua hade rätt att kasta första sten – men avstod. En princip vi återfinner i Bergspredikan där Lagens bud skärps.

        (Reply)

  5. Att komma ihåg angående Johannes kap 8 är att Yeshua är den ende som kan kasta första sten. Han avstår vilket visar hur Lagens straffbestämmelser ska tillämpas. Det är i linje med övrig tillämpning av straffbestämmelser som vi får i Bergspredikan, Matteus kap 5-7. Bergspredikan handlar om en skärpning av buden.

        (Reply)

  6. Björn bloggaren,

    Ett litet tillägg…

    Angående uttalanden som detta: “Tyvärr verkar de inte förstå att vi inte är utan lag när vi står under nåden, vi har ju KRISTI LAG inom oss (alltså INTE Mose lag).”

    Jag skulle då vilja fråga: Är lag verkligen lag om inga bud finns?

    Och samtidigt uppmana alla som gör dylika påståenden att citera minst två bud ur “Kristi lag”.

    För om det bara handlar om subjektiva känslor, som inte kan verifieras mot Guds Eviga Ord, finns det all anledning att vara försiktig.

    Och om man kan citera några stycken “lagbud” ur “Kristi lag” så finner man säkerligen samma “lagbud” i GT.

    Därför blir alla generaliseringar angående “lag”, i bästa fall nonsens och i värsta fall villoläror.

    /Kjell

    PS. Jag talar inte om rättspraxis.

        (Reply)

  7. Björn bloggaren skrev: “Det verkar som om du tänker utifrån svenskt lagväsen”

    Ge exempel på ett lagväsen där det inte finns både “lagbud” och tillhörande “straffbestämmelser”.

    Ge vidare ett exempel på ett existerande lagväsen där just “straffbestämmelserna” är konstanta, aldrig ändras. (Fastän lagbudet är samma.)

    /Kjell

        (Reply)

  8. Kjell,

    Kanske vi talar förbi varandra, jag menar endast att i reglerna i torah ingår både lagbud och lagstraff för brott mot dessa lagbud. Allt är lagen, sen kan man naturligtvis dela upp lagen, eller särskilja olika delar.

    Jag undrar förstås om ex äktenskapsbrott är ett brott mot lagen, är då inte att låta bli att verkstäla lagens straff också ett brott mot lagen?

    Bb

        (Reply)

  9. Jag förstår inte allt detta krånglande om lagen gäller eller inte. Låt oss tro på Jesu ord att allt i lagen gäller så länge himmel och jord består. Finns jorden kvar just nu? Ja! Alltså gäller hela lagen in i minsta detalj. Varför skulle Gud ta tillbaka något han sagt tidigare?

    Att Jesus sade detta till enbart judar då han började sin tjänst och att han dessutom var sänd enbart till de förlorade fåren av Israels hus, gör att vi som inte tillhör Israels folk kan lämna detta därhän. Gerdvall kom med en bra poäng i sitt svar till Reichmann, när han påvisade att vi hednakristna aldrig varit under lagen och därför inte heller behöver bli fri från den. Låt oss uppfyllas av den Helige Ande så lever vi ett liv där vi uppfyller de tio budorden och de moraliska bud som måste gälla för alla Guds barn. Juden oavsett om han är påpnyttfödd eller inte har ett annat förhållande till lagen. Så ser jag det, men kan ha fel.

        (Reply)

  10. Björn bloggaren skrev: “Jag undrar förstås om ex äktenskapsbrott är ett brott mot lagen, är då inte att låta bli att verkstäla lagens straff också ett brott mot lagen?”

    Jo, det är det nog om du tillhör den skara ökenvarndrare som fick budet och hörde till det förbundet.

    Men det gör du inte!

    Du tillhör “förbundet i Kristi blod” om du har tagit emot frälsningens nådegåva.

    Och därför får du, nej bör du, följa i Mästarens fotspår.

    Och kanske kan det vara en ledtråd att man inte stenar folk i Israel och inte hugger av deras händer.

    Så vitt jag vet anser inte ens de ultra-ortodoxa att detta bör återinföras.

    /Kjell

        (Reply)

  11. Derek skrev: “Jag förstår inte allt detta krånglande om lagen gäller eller inte.”

    Jag förstår din tanke, men tyvärr finns det falanger som tvingar oss att ta ställning även här, även om vi själva har en sund bakgrund i detta.

    De facto finns det ny-judaistiska lagivrare och laglösa nådesförkunnare. De fanns inte där, i alla fall inte organiserade, när jag var ung.

    Men vi kommer nog att få se mer och mer “non-issues” som blir main stream läror.

    Och då blir det tyvärr nödvändigt att ta ställning.

    Så till din kommentar att: “Gerdvall kom med en bra poäng i sitt svar till Reichmann, när han påvisade att vi hednakristna aldrig varit under lagen och därför inte heller behöver bli fri från den.”

    Nu gör du ju gemensam sak med Björn genom att klumpa ihop specifika bud med allmänna bud och koppla med nedtecknad strafflagstiftning.

    Om vi inte kan skilja ingredienserna kommer vi inte att kunna hitta gemensam grund. (Nej jag är inte en skåp-ekumeniker.)

    Men det finns faktiskt gemensam grund med tankarna hos t.ex. Andreas, bara vi skalar bort de falska kopplingarna med stereotypa tolkningar.

    /Kjell

        (Reply)

  12. Berndt har sammanfattat saken mycket bra Konsten att citera Bibeln.

    “Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus” (Joh 1:17)

    Får man kanske säga att lagbuden gavs genom Moses men rättspraxisen uppenbarades av Jesus.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Kjell skriver: “Får man kanske säga att lagbuden gavs genom Moses men rättspraxisen uppenbarades av Jesus.” SLUT CITAT

    Underbart formulerat!

    Berndt

        (Reply)

  14. Tycker det var en mycket upplysande bloggtext! Rättspraxis har jag aldrig tänkt på. Men så är det förstås. Egentligen skulle vi dömas till samma påföljd som på Mose tid – om inte Jesus hade tagit vårt straff istället. Straffet är utmätt enligt Mose, rättspraxis slutar i Jesus. Åklagaren måste försöka krångla sej runt korset. Det klarar han aldrig.

    Ta ett av de mest fruktansvärda brott man kan begå i Sverige: fortkörning. Det är rent paragrafrytteri, men enligt lagens mening är man alltid skyldig trots att vägen är tom. Enligt Mose lag uttryckt i svenska trafiklagstiftningar så ska jag betala 5-6000 kr och bli av med körkortet om jag kör tillräckligt fort. Det verkställs obönhörligt. Jag är mycket väl medveten om detta när jag överträder fartgränsen. Så länge jag inte blir upptäckt, fine, då får jag inga böter.

    Blir jag upptäckt så gäller Mose lag. Blir jag inte upptäckt gäller Jesu bergspredikan – även om jag inte upptäcks gör jag fel om jag bryter en regel. Polisen tar mej, jag får betala böter under Mose lag, under Jesu lag hänvisar jag till Jesus och polisen får surmulet plocka bort böteslappen. Men jag har ändå begått ett fel genom att medvetet ha överträtt en regel.

    Denne Jesus som både polisen och jag känner till bör få ett stort tack för att jag slapp betala. Själv är jag glad att slippa straffet men måste inrymma att jag ändå brutit en regel. Håller jag hela tiden på att bryta regler för att med ett soligt leende varje gång hänvisa till Jesus om jag åker fast – det är det som kallas att synda på nåden. Frågan är om jag inte en vacker dag kör av vägen…

        (Reply)

  15. “Frågan är om jag inte en vacker dag kör av vägen…”

    Eller kör på ett barn. De som gjort det blir aldrig desamma igen.

        (Reply)

  16. Kjell,

    “Får man kanske säga att lagbuden gavs genom Moses men rättspraxisen uppenbarades av Jesus.”

    Problemet med den genialiska formuleringen är att Jesus inte ger rättspraxis på alla bud. Vad jag förstår. Han hänvisar ju till att lyda fariséerna men inte ta efter deras praktik. Är vi tillbaka på ruta 1 igen?

        (Reply)

  17. Kan man inte säga att mellan lagbud och brottskonsekvensen skjuts in ett filter, en typ av “åskledare”, nämligen Jesus. Mose lag ger en konsekvens av lagen som är rent ut sagt gräslig. Efter Jesu försoningsdöd skjuts filtret in mellan lag och straff, filtret Jesus. Där avleds all straffkonsekvens genom åskledaren korset och utmynnar i nåd för den som felat.

    Förutsätter att brottslingen vet om och tror på att filtret finns. Åklagaren vill inte tillämpa det, men är tvungen om filtret åberopas. Den som inte tror på Jesus, inte kan/vill tro (“hur ska man kunna tro på ett löjligt filter/man kan ju lika gärna tro på Mästerkatten i stövlarna som på Jesus”), gäller Mose lag. Om vilken vi vet att ingen kan uppfylla den helt och därmed går alla de som förkastat filtret förlorade.

        (Reply)

  18. wildwest skrev:

    Rättspraxis har jag aldrig tänkt på. Men så är det förstås. Egentligen skulle vi dömas till samma påföljd som på Mose tid – om inte Jesus hade tagit vårt straff istället. Straffet är utmätt enligt Mose, rättspraxis slutar i Jesus. Åklagaren måste försöka krångla sej runt korset. Det klarar han aldrig.

    För var och en som inser sin totala oförmåga att bli kvitt syndaskulden genom egen prestation är detta ett glatt budskap – evangelium.

    Men för den som anklagar Gud, eller som anser sig själv vara en ganska hygglig prick och bara behöver lite information och lite tillrättalagda omständigheter, för att sedan klara resten, är det inget glatt budskap.

    Förr var det common sense att Gud hade rätten att anklaga oss människor.

    Men från början av 1800-talet eller kanske från Franska revolutionen har det smugit sig in en förändrad “common sense” där vi människor har rätten att anklaga Gud.

    (Lite Off Topic: Den humanistiska filosofin fanns givetvis tidigare. Kanske Niccolo Machiavelli kan anses som något av en initiator. Han levde 1469 – 1527 och hans verk ispirerade farmför allt den Holländske Erasmus och den Franske Jean-Jacques Rousseau. Jag skrev lite grand om det i Historia, filosofi, religion, vetenskap och realitet.)

    Tillbaka till Topic:

    Detta paradigmskifte har tagit bort glädjen ur evagelii budskap för många.

    Humanismen och den materialism och ateism som är dess följeslagare har sått otro i åkern och dess ogräs växer mitt ibland oss.

    Gud har i många läror reducerats till att vara en välvillig kraft vars enda uppgift det är att se till att jag lyckas i mina strävanden att finna framgång och lycka.

    Och annars kan han kvitta.

    I våra dagar har det förstärkts på grund av att medvetandet om att vi är syndare nästan har försvunnit.

    Predikan om frälsning för syndare, med syndaånger och omvändelse och helgelse är varken vanlig eller populär.

    /Kjell

        (Reply)

  19. Derek,

    Uppdraget “feed the poor” kommer inte heller tillsammans med recept på matlagning.

    Jag tycker nog att Jesus tydligt har angett riktlinjerna och tror att vi har uppdraget att komplettera varandra och vara lyhörda för Den Helige Andes röst.

    Den Helige Ande påminner oss om allt som Jesus har sagt. Inget säger att det begränsar sig till det som har nedtecknats. Och min erfarenhet är att detta ofta sker när vi ber och läser Skriften.

    Så, nej, jag anser inte att vi är tillbaka på ruta 1.

    Synden är ju inget upplysningsproblem.

    Men det är nyttigt att det finns exempel på synderna för våra samveten kan vara ganska grumliga på vissa ställen. Jämför “den rättfärdige Lots” handlanden.

    /Kjell

        (Reply)

  20. micro,

    1 Joh. 1:1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig. 5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

        (Reply)

  21. Om jag inte bekänner är jag alltså förlorad? Är det straffet?
    Men är vi någonsin syndfria?

        (Reply)

  22. micro,

    Syndens lön är döden.

    “Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:23)

    “Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom.” (Joh. 14:21)

        (Reply)

  23. micro undrade: “Om jag inte bekänner är jag alltså förlorad?”

    Jag tolkar det så att om man är medveten om synd och inte vill omvända sig från den så leder detta förr eller senare till förhärdelse.

    Men sedan är det även så att det kan finnas skötesynd som man bekänner och är mycket ledsen över men som man ändå får kämpa mot under lång tid, eller kanske hela livet.

    Varför en befrias från begär, och en annan får kämpa mot begäret, tror jag ingen kan säga säkert.

    I alla fall törs inte jag svara kategoriskt och svart-vitt på din fråga.

    Men man kan vända på steken och istället fråga:

    Varför vill någon inte bekänna medveten synd?

    /Kjell

        (Reply)

  24. “Men sedan är det även så att det kan finnas skötesynd som man bekänner och är mycket ledsen över men som man ändå får kämpa mot under lång tid, eller kanske hela livet.”

    En del anser att det är något sådant Paulus kämpade med och som hade en funktion i hans liv:

    “Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.”
    (2 Kor. 12:7)

        (Reply)

  25. Syndfria blir vi aldrig! Skillnaden mellan en frälst syndare och en icke-frälst syndare är att den förstnämnde inte vill synda medan den sistnämnde inte bryr sej, inte tror på att det finns synd överhuvudtaget. Det finns saker man uppenbarligen (säger jag nu som kommit över tonårsstadiet – tror jag) måste kämpa med hela livet. Innerst inne, det får ses som en skriftlig bekännelse, så vill jag inte göra detta. Men gör det ändå. Det finns andra saker som man enklare kan lägga undan. Men helt syndfri blir man aldrig.

    Jag måste hoppas, och jag klamrar mej fast vid, att Jesu nåd renar från all synd. Jag måste ha den tryggheten. Om inte funnes ingen anledning att leva en sekund till, då går jag raka vägen till Nybroviken. Om inte trygghet fanns i att Jesus om och om igen förlåter synder så är ju rimligen det allra bästa att så fort som möjligt dö så man inte riskerar att begå en synd. Helst ska man dö i 10-12-årsåldern när synden börjar bli medvetandegjord. Och så var det ju faktiskt inte tänkt. Alltså litar jag på att Jesu nåd räcker hela vägen! Och jag gör detta med vördnad och viss bävan. Det finns en åklagare som absolut inte tycker att jag har rätt att tycka så.

        (Reply)

  26. wildwest skrev: “Skillnaden mellan en frälst syndare och en icke-frälst syndare är att den förstnämnde inte vill synda medan den sistnämnde inte bryr sej, inte tror på att det finns synd överhuvudtaget.”

    Ja, det är väl en praktisk beskrivning av förhärdelse.

    Men samtidigt får vi inte glömma att vi (du och jag) aldrig kan bedöma vem som har blivit modlös och vem som har förhärdat sig.

    /Kjell

        (Reply)

  27. Absolut, Kjell, så är det. Det är bara Gud som ser till hjärtats uppsåt och tankar. Men vi befinner oss på en knivsegg, för ibland är vi tvungna att utesluta och avskilja människor från ett kristet sammanhang och då uppfattas vi som dömande. Paulus var väldigt skarp många gånger. Den här undervisningen om uteslutning fanns till överdrift på 50talet, idag är det andra diket, det talas aldrig om den eftersom ingen får ha en synpunkt på någon. Skevt båda delar.

        (Reply)

  28. Kjell,

    Men lagen säger väl inget om “medveten synd” eller nåt om att man typ straffar ut sig själv om man syndar för mycket?

    Lagen är väl allvarligare än så?

        (Reply)

  29. micro,

    Jag tror inte att jag hänger med i din tankegång.

    Om man bryter mot ett nedtecknat bud som man känner är det väl just “medveten synd”?

    Och inte hjälper det heller att vägra läsa buden och säga “ich habe es nicht gewusst”, för samvetet signalerade säkert synden i alla fall i början.

    Och då var det också “medveten synd”.

    Men kanske menade du något helt annat?

    /Kjell

        (Reply)

  30. Kjell,

    Jo det är klart det är medveten synd att bryta mot bud men bryter du ett så har du väl brutit mot alla? Och eftersom vi vet att vi inte kan hålla lagen så bryter vi väl medvetet hela tiden……eller?

        (Reply)

  31. micro skrev: “Jo det är klart det är medveten synd att bryta mot bud men bryter du ett så har du väl brutit mot alla?”

    Jag gillar Paulus för hans djupgående teologiska förklaringar. Men om jag hade fått vara med och läsa koncepten på hans brev skulle jag ha bett honom att använda mer specifika begrepp på allt det han kallar “lag”.

    Det Paulus talar om i den citerade texten är att om man bryter mot en av paragraferna i ett kontrakt så har man inte fullgjort sina plikter enligt kontraktet. Och då är den andra parten inte heller skyldig att handla enligt kontraktet. Resultatet blir kontraktsbrott.

    Eller för att använda ord som Paulus använde: Om man bryter mot en av buden i ett förbundsavtal så bryter man förbundet.

    Den som således vill åberopa lagens förbund måste hålla alla lagens bud.

    Men jag utgår ifrån att du hellre vill åberopa Det Nya Förbundet i Jesu Blod, med Jesus Kristus som medlare.

    Texten handlar inte om att du kommer att bli anklagad för mord för att du pallade ett äpple hos grannen.

    Sedan drog du slutsatsen: “Och eftersom vi vet att vi inte kan hålla lagen så bryter vi väl medvetet hela tiden……eller?”

    Nej, du blandar här ihop “förbundets kontrakt” med de allmänna buden gentemot Gud och vår nästa. Dessa allmänna bud, låt oss kalla dem Guds Lag eller Kristi Lag, gäller oavsett kontrakt, förbund eller avtal.

    Och i allmänhet är vi nog medvetna om brott mot den allmänna lagen när vi gör något mot vår nästa som vi inte skulle vilja att någon gjorde mot oss.

    Vi kanske är mindre medvetna när vi underlåter att göra något som vi gärna skulle vilja att andra gjorde mot oss.

    Och om vi låter oss övermannas av känslor kan vi bli tillfälligt blinda för att vi gör saker som inte duger.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *