Synden – singularis bestämd form!

Kan det möjligen vara så att en orsak till dispyterna runt lag och nåd är att vi underskattar syndens problem?

Om du söker med hjälp av en konkordans på ordet “synden” (singularis bestämd form) i Nya Testamentet (SFB) finner du 38 träffar. 30 av dessa finns i Romarbrevet och huvuddelen in kapitlen 6 och 7. Paulus behandling av ämnet “synden” återfinns i kapitlen 5 till och med 8.

För att förstå Paulus förklaringar är det essentiellt att vi förstår att synden inte består av synderna. Synden är orsaken till synderna.

Detta är oerhört viktigt!

Om synden vore summan av synderna skulle vi kunna befria oss från den genom laglydnad.

Men eftersom synden är orsaken till synderna hjälper det inte ens om vi resten av livet skulle göra allt som förväntas av oss och avstå från allt som är förbjudet. Synden finns då fortfarande kvar.

Den som inte förstår orsak och verkan här kommer inte att kunna förstå resten av denna bloggpost. Så stanna upp lite grand och fundera på saken.

Låt oss försöka bena ut följande stycke ur Paulus förklaring. Jag citerar Rom. 7:11-8:2

Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig.
 
Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.
 
Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.
 
Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.
 
Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar.
 
Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
 
Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.

 
Ja nog hade Petrus rätt när han skrev om Paulus att det visserligen i hans brev finns ett och annat som är svårt att förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyder, såsom de också gör med de övriga skrifterna, sig själva till fördärv. (2 Petr. 3:16)

För det första måste vi konstatera att ordet “lag” används med annan betydelse än vad vi oftast avser. Ta till exempel denna mening: “Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.

Det handlar inte om någon föreskrift eller något bud här, men om ett empirikst konstaterande av verifierbara fakta. (Vetenskap kallar vi det nu för tiden.)

På modern Svenska skulle vi kunna skriva: “Jag har konstaterat att det fungerar såhär i praktiken: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.

Vidare talar Paulus om “Guds lag“. Han skrev: “Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Paulus var “frälst” och “omvänd” när han skrev detta. Och han blygs inte för att bekänna att han “med sitt sinne tjänar Guds lag“. Det skulle han knappast kunna göra om Guds lag varit avskaffad eller ogiltigförklarad. (Blanda nu inte ihop “Guds lag” med de specifika bud som finns nedtecknade. Paulus talar definitivt inte om fäskkottletter och lövhyddohögtider!)

Sedan skriver han att han “med köttet tjänar syndens lag”. Och här måste vi inse att det inte handlar om “lag” i meningen budord. Syndens och dödens lag är som “tyngdlagen” den går inte att bryta mot. Man kan inte bryta mot tyngdlagen. Det är helt enkelt inte en “lag” i betydelsen föreskrift eller budord. Tyngdlagen, eller gravitationen, är helt enkelt en del av den realitet vi lever i, och utan den fanns inte det universum vi känner.

Vari består då “synden som bor i mig”? Jo, den består i att vilja klara sig på egen hand. Det är ursynden det handlar om, att vilja ha självbeskickning. Att vilja prestera fram en egen rättfärdighet. Att ha en egen domän där Gud inte behövs.

Därför får lagen samma utverkan som kunskapens träd när man använder den fel och tror sig kunna bli av med synden genom att få information om synderna och hur man skall göra. Men det går inte att bli av med synden genom att sköta sig. Det går inte att bli rättfärdig genom att sköta sig. Synden sitter djupt och är invävd i vår fallna natur.

Det finns bara ett sätt att klara sig undan “syndens och dödens lag”.

Paulus uttrycker det så: “Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.”

Helt klart är “livets Andes lag” inte heller en föreskrift eller ett antal budord. Men en “tyngdlag”, en skapelsens ordning, en Guds förordning, som är starkare än “syndens och dödens lag”.

Och vi är alla inbjudna att av nåd få befrias från “syndens och dödens lag” genom frälsningen.

Och när omvändelsen är fullbordad har lagen gjort sitt.

Apg. 2:36-39

Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.”
 
När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?”
 
Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”

 
Kan det möjligen vara så att en orsak till dispyterna runt lag och nåd är att vi underskattar syndens problem?

/Kjell

Relaterade artiklar: Tydliga indikationer att man underskattar syndens problem När saltet mister sin sälta.

PS. Texten “honom har Gud gjort både till Herre och Messias” borde ha översatts: “honom har Gud proklamerat vara både HERREN och Messias.”

15 thoughts on “Synden – singularis bestämd form!”

  1. Kjell!

    Om det nu är så som jag förstått det, att det är själva synden som gör att jag syndar.
    Hur förhåller sig Gud till om jag tex är en drinkare, frossare och otuktig? Jag har naturligtvis försökt låta bli, men det går inte?

    Skriften säger i: 1Ko 6:9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,
    1Ko 6:10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.

    – Enligt detta ord så kommer jag inte in, men Paulus säger att det är synden som gör dessa saker, vilket ansvar har jag då egentligen? Kommer jag in trots dessa oförändrade syndabeteende?

    Obs detta är bara exempel!

    Bb

        (Reply)

  2. Varför blandar folk ihop budorden som är Guds lag med Mose lag. (Båda var dock givna av Gud (2 Mos. 24:12))
    Mose lag rör mest det ceremoniella, tempeltjänst och offer etc. vilket i sin tur pekar fram på Jesus och korsfästelsen, Guds lamm som frälser världen från synd.
    Således kom därmed lagens fullbordan, tempeltjänst och offer upphörde.
    Mose lag och profetiorna om Messias har fullbordats och Guds lag är absolut kvar.

    “17.
    I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.
    18.
    Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
    19.
    Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.” (Matt. 5:17-19)

    Läsa gärna vers 19 extra noga, ser ni något speciellt som Jesus säger
    Det finns en belöning/lön för att hålla Guds bud och lära andra så.

    mvh
    Henrik

        (Reply)

  3. Henrik skrev: “Varför blandar folk ihop budorden som är Guds lag med Mose lag?”

    Om vi visste svaret på den frågan kanske vi skulle kunna vara många till hjälp och välsignelse.

    Jag skall delge min personliga teori baserad på några få års aktivt diskuterande på kristna bloggar.

    I princip handlar det om vilka bud man anser vara gällande för alla och vilka bud man anser vara specifika avtal mellan Gud och Israel.

    Enligt de som har räknat lär det finnas 613 bud i Gamla Testamentet. I stort sett alla är ense om att man kan dela upp dessa bud i två grupper.

    Fast de finns två ytterligheter. Den ortodoxa judiska ytterligheten som lägger till bud till de 613, och den extrema laglösa ytterligheten som hävdar att alla bud är avskaffade.

    Sedan har vi de ny-judaistiska grupperna som lägger gränsen vid ett ansenligt högre tal än 10 och därmed inkluderar ceremoniella, rituella och etniskt begränsade bud.

    Den största gruppen kristna har väl genom tiderna ansett de tio budorden vara gällande. Oftast med de anskärpningar som Jesus gjorde. Men genomgående med en omtolkning av det så kallade “sabbatsbudet”.

    Och det allra flesta Kristustrogna erkänner Jesu egen sammanfattning av “lagen och profeterna” i det så kallade dubbla kärleksbudet.

    “Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.”

    Men det finns en (växande?) skara som hävdar ett extremt budskap som inte håller om man tar med all text i NT.

    Dessa hävdar att det dubbla kärleksbudet är en bra sammanfattning av Mose lag. Men eftersom de menar att Mose lag är avskaffad så gäller inte ens det dubbla kärleksbudet för “de frälsta”.

    Lyckligtvis är det så att deras bekännelse oftast inte omsätts i praktiken. De mördar inte, de anser att otrohet i äktenskapet är fel, de behandlar största delen av sina medmänniskor okay, de stjäl med måtta, avundas bara de riktigt lyckligt lottade och ljuger bara när det känns absolut nödvändigt.

    Polariseringen har ökat avsevärt på grund av uppkomsten av grupper med lagiska ny-judaister. Därigenom har lagförnekarna halkat ner i det motsatta diket. Det har ju inte heller saknats syndkataloger, rättfärdighetskataloger och dylika påfund hos olika kristna samfund.

    Men striden om vilka bud som gäller har pågått i nästan 2000 år nu och kommer troligen inte att upphöra förrän Herren kommer tillbaka.

    För de extremt laglösa finns det bara en lag: “Det finns ingen lag, och den som tror att det finns en lag är fördömd!”

    Detta är deras förnämsta bud på grund av att de har sågat det dubbla kärleksbudet.

    /Kjell

        (Reply)

  4. Henrik,

    Om vi läser vad Jesus faktiskt säger i Matt 5:17-19 så blir det lite anorlunda än vad många tror

    I vers nitton står det ” Därför ” och detta därför hänvisar bakåt i det Jesus säger i dessa tre versar.

    Bb

        (Reply)

  5. Kjell: “Kan det möjligen vara så att en orsak till dispyterna runt lag och nåd är att vi underskattar syndens problem?”

    Ja, jag tror att det mycket väl kan vara så. Man underskattar syndens förmåga att bedra och överskattar den egna andligheten.

        (Reply)

  6. Björn bloggaren,

    “Enligt detta ord så kommer jag inte in, men Paulus säger att det är synden som gör dessa saker, vilket ansvar har jag då egentligen? Kommer jag in trots dessa oförändrade syndabeteende?”

    Nej, du kommer inte in om du lever i dessa synder utan att göra bättring och omvända dig och be om förlåtelse.

        (Reply)

  7. Derek,

    Om det nu Paulus säger om vem som gör vad, dvs nu är det inte jag som gör det onda jag inte vill, utan synden som bor i mig.

    Rom 7:17 Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig.

    Hur kan då jag ställas till svars för något synden gör och synden har väl fått sin dom i Kristus?

    Jag undrar sa flundran, hur det ligger till egentligen, men finns det någon som är helt syndfri i en minut? kan denne då komma in i riket?

    Ja om syndfrihet är det samma som att inte ha syndat på en minut, men även om man inte syndar, så är det väl synden som är grundproblemet, eller är det synderna?

    Derek! Ett exempel: en alkoholist, eller drinkare som det egentligen heter, blir frälst, född på nytt. Han är glad för att Herren mottagit honom, men han lyckas inte bli fri från spriten. efter mycket bön, förbön av församlingen och fastande, så blir han ändå inte fri, mannen är väldigt ledsen över det. Han har givit upp sina försök att sluta dricka och lever som han gjorde innan frälsningen, med skillnad att han tror på Jesus, läser bibeln och går i kyrkan.
    En kväll delade han en pava sprit med sin suparkompis och i fyllan och villan snubblade vår frälste vän och brät nacken så att han dog.

    Kan du då Derek säga utifrån skriften om han kom in i guds rike, eller inte?

    Bb

        (Reply)

  8. Björn bloggaren,

    “Om man har andra synder då, kommer man in då?”

    Ingen syndare kan komma in i Guds rike, men nåden till att bli förlåten är mycket stor.

    Den som lever i konstant omvändelse får uppleva Jesu renade blod över sitt liv hela tiden. Jag är ingen domare, bara en enkel Guds tjänare.
    Må Herren ge oss alla står nåd!

        (Reply)

  9. Derek,

    Jag är ingen domare!

    – Jag har inte heller satt dig till domare, vill bara diskutera detta med synden kontra synderna. Det finns ju rätt så mycket i olika synsätt på detta område.
    En bloggare menar ex att vi missar vår frälsning om vi syndar, så mellan den begågna synden och omvändelsen så är vi inte längre Guds barn, utan vi går förlorade.
    Sama bloggare menar att allt hänger på individen att leva fullkomligt och helt syndfritt och bloggaren menar att vi faktiskt kan vara och leva heltsyndfria och vara helt fullkomliga.

    Hur ser du på detta utifrån Paulus undervisning?

    Bb

        (Reply)

  10. Björn bloggaren,

    Oj då, det måste ha blivit något fel med bloggprogrammets funktioner. Inte förrän nu fick jag se att det fanns en massa kommentarer här.

    Så förlåt mej för den sena reaktionen.

    Något heltäckande svar tror jag inte man kan ge på din fråga. Men det finns viktiga bitar som vi faktiskt vet.

    Tro betyder förtroende och trohet. Trohet utan förtroende är omöjligt och förtroende utan trohet är falskhet och otro.

    Om vi har förtroende för Herren så innehåller det att vi tar Hans ord på allvar. Det är där troheten kommer in.

    Alla våra vanföreställningar att vi klarar oss själva, bara vi får lite hjälp av Gud, måste förr eller senare avslöjas för vad de är, just vanföreställningar.

    Resultatet av dessa vanföreställningar kan leda till lagiskhet, där man inbillar sig själv att man är en ganska hygglig prick.

    Men det kan även leda till att man gör som strutsen och inte vill se synden som bor i där inne. Man kallar sig rättfärdig och tar inte så hårt på synderna.

    Paulus formulerar dilemmat mycket tydligt. Och Johannes kompletterar med:

    “Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.”

    /Kjell

        (Reply)

  11. Björn bloggaren skrev: “En bloggare menar ex att vi missar vår frälsning om vi syndar, så mellan den begågna synden och omvändelsen så är vi inte längre Guds barn, utan vi går förlorade.”

    Den bloggaren får väl själv svara för hur han kommer fram till den diametralt motsatta läran till den extrema nådesförkunnelsen.

    Den som syndar med berått mod löper alltid risken att bli mer och mer förblindad och förhärda sitt hjärta.

    Och resultatet kan givetvis bli att man blir likgiltig. Alla kan väl hålla med om att detta är av ondo? Synder innebär alltid en potentiell risk att förlora tron. Speciellt om vi resignerar och därmed visar att vi tycker att det inte är så farligt. När vi slutar bekänna synder som syndiga är vi i riskzonen.

    Och vidare finns det ett löfte “det man sår får man skörda” (Gal. 6:7)

    Som vanligt viktigt att läsa sammanhanget som börjar med: “Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv.”

    /Kjell

        (Reply)

  12. Björn bloggaren,

    “Hur ser du på detta utifrån Paulus undervisning?”

    Jag kan inte se att Paulus resonerar som du. Den pånyttfödde pendlar inte mellan att vara Guds barn eller Djävulens barn, om han faller. Den som har fått smaka på livet med Gud, reser sig efter ett fall.

        (Reply)

  13. Om någon här kan läsa Holländska (eller vill använda Google Translate…) ger jag denna länk 72-årig man mördade sin 69-åriga hustru.

    Översättning:

    I ett hus på Frihetsvägen i Oosterhout mördade en 72-årig man sin 69-åriga hustru på Onsdagen. Detta bekände han för polisen.

    Låt mej direkt deklarera att jag givetvis inte har någon personlig information i fallet.

    Men problemet har otvivelaktigt att göra med underskattandet av synden som bor i oss.

    Den som underskattar synden, underskattar även frälsningens absoluta nödvändighet.

    Och då kan man bli överraskad av det ondas makt i ens liv.

    Humanismen vill lura oss att vi är goda, för att vi vill gott.

    Men det räcker inte i praktiken!

    Lagiskheten vill lura oss att bara vi sköter oss så blir det bra.

    Men det räcker inte i praktiken!

    Bara övertygelsen om synd och bekännandet av denna, följt av sinnesändring och trohet till Herren, kan bevara oss från förbannelsen.

    Jesus bar förbannelsen på korsets trä!

    Det var inte Guds lag == Kristi lag han avskaffade.

    Men han bar vårt straff, om vi överlåter våra liv i förtroende till honom, och är honom trogna.

    Tänk så otroligt sorgligt om vi på ålderns höst, bara några få steg från graven, måste överraskas av upptäckten att vi var mindre goda än vi trodde.

    Sela!

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *