Innan du läser denna bloggpost vore det bra om du först läser den föregående Vem kan kalla sig kristen?.
Alla känner väl till uttrycket: “Ont krut förgås inte så lätt.”
Men kanske vet inte alla att det är en förvrängning av Tyskans: “Unkraut vergeht nicht.” (Ungefär: ‘ogräs försvinner inte’) Holländska: “Onkruid vergaat niet”. (Kanske holländska sjömän använde uttrycket och lärde ut det till svenska sjömän. Det finns flera exempel på sådant.)
På modern svenska skulle man alltså kunna säga: “Det är inte lätt att bli av med ogräs.”
Hur som helst tror ingen att ogräs betyder att inget växer där. Det är snarare tvärt om.
Låt en rabatt växa vilt med brännässlor en säsong och du kommer ha ett helt sjå att bli kvitt dessa nässlor.
Ogräs växer oftast snabbare än de ädla plantor du vill odla. Och ogräs växer där marken är utarmad och oduglig för nyttiga växter.
Egendomligt nog tror många att “otro” betyder brist på tro och rådet blir oftast att man skall göda den tro man har.
Tänk om du skulle göra likadant med nässlorna i din rabatt. Göder du dem, då du blir aldrig kvitt dem.
Nej, otro betyder felaktig tro. – Oftast på grund av ett skadat förtroende.
Nu tycker du kanske att jag överdriver. För hur skall man tolka Markus 9:24 Genast ropade barnets far: “Jag tror. Hjälp min otro!”?
Ja, en sak vet jag, nämligen att ett viktigt ord i grundtexten inte har översatts i 1917 och SFB. Grundtexten befattar som bekant inga punkter och kommatecken och inga stora bokstäver (versaler).
Det står: “jag-tror herre hjälp-du mej med otron”
Det kan alltså betyda: “Jag tror Herre. Hjälp mej med min otro.” eller: “Jag tror. Herre hjälp mej med min otro.”
Låt oss titta på sammanhanget. Vers 14 meddelar att det var en stor folksamling och att skriftlärda diskuterade med dem.
Mitt i denna folksamling står nu den stackars mannen med sin sjuke son. Han vill givetvis att Jesus skall bota pojken, men han räknar med bråk.
Ingen vågade bekänna vem Jesus verkligen var. Ordet “Herre” som mannen utropade återges i grundtexten med ordet “kurios”. Det betyder ungefär “överhöghet”, “mästare”, “lord” på engelska, och användes även om Gud.
En motsats till förtroende är att “tveka”, “tvivla” eller “frukta”. Jag tycker inte det är konstigt om mannen kanske fruktade folkhopen och de skriftlärde.
Dock valde han att kalla Jesus Herre, Mästare och ha mer förtroende för Honom än fruktan för de skriftlärde.
Det finns ingen som inte tror något. Vi tror alla en massa saker. Och vi sätter tilltro till många olika saker. Alltifrån hudkrämer med dubiösa ingredienser som skall få oss att se yngre ut, till tillsatser och vitaminer som skall få oss att leva längre, till ett bra saldo på bankräkningen, etc. etc.
Tillbaka till mannen med den sjuke sonen. Kanske hans tvekan och tvivel vara en form av det så kallade teodicéproblemet. Jag citerar Sven Reichmanns utmärkta beskrivning av detta tros-dilemma:
Ställda inför Guds godhet och allmakt å ena sidan och ondskan och lidandet i världen å den andra tycks vi bara ha två alternativ att välja på: Antingen kan Gud inte bättre eller också vill han inte. I det första fallet har vi devalverat Guds allmakt, i det andra hans godhet. Hur som helst har vi i så fall gjort Gud till en lögnare. Och vilket vi än väljer ter det sig som bortkastad tid att vi ber till honom om hjälp. För kan han inte bättre så kan han inte. Och vill han inte bättre så lär det vara svårt att övertala honom.
För om det verkligen var Messias som stod framför honom verkade det stämma ganska dåligt med allt han läst och hört om Israels Förlossare.
Och mannen valde, mot alla synbara odds, att ändå utropa: “Jag tror. HERRE hjälp mej med min otro!”
När det handlar om en relation mellan man och kvinna vet vi direkt vad ordet “otro” betyder. Och vi vet också vad ordet “trohet” betyder. Grunden för troheten heter “förtroende”. Utan förtroende finns det inga relationer.
Någon påpekade häromdagen att man inte behöver någon instruktionsbok för att veta vad man bör, och inte bör, göra för att bygga upp och bevara förtroende och vara trogen i ett äktenskap.
Att många sedan skadar förtroendet och är otrogna är en annan sak. Det handlar då om “otro”. Jesus kallar till och med lystet beskådande av en annan kvinna för äktenskapsbrott, alltså otrohet.
Nu kommer jag till kärnan i det jag ville skriva om, nämligen “tro”.
Hur kommer det sig att vi kan vara ganska så eniga om var otro är? Otro i form av bristande tillit, tvivel, otrohet, rädsla, och kanske flera saker.
Frågan är berättigad för det verkar vara betydligt svårare för oss att bli ense om vad “tro” är för något.
En sak är i alla fall säker. Det visar Jesu uttalande på. Det finns inga gråzoner.
Allt som skadar företroenderelationen mellan oss och Herren är otro. Han förblir trogen, men troheten från vår sida är mindre säker.
Nu vet vi ju alla att vi kommer till korta i vår trohet, och vi vet också att Den Helige Ande finns där för att påminna, leda, förmana och trösta.
Men jag återkommer till det jag har velat påpeka i en serie bloggposter nu.
Förr eller senare måste det leda till att Andens frukt får ta överhanden i våra liv. Överhanden över köttets gärningar.
Vi kan inte peka på andra och döma hur långt de har kommit under Andens ledning.
Men vi kan faktiskt veta hur mycket vi själva är villiga att vara lydiga.
Gal. 5:13-26
Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.
Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill.
Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.
Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.
Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.
Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.
Tål att fundera på lite grand, eller hur?
/Kjell
Views: 33
Den andra delen av Svens serie om “Kyrkan och Torah” finns tillgänglig igen för nerladdning. Se här Kyrkan och Torah del 2.
Jag vill rekommendera alla att läsa den.
Här citerar jag ett litet stycke som handlar just om lagens giltighet, rättfärdighet och synd.
Här är ett mycket bra exempel på vad jag menar med att lagen gäller med full kraft.
Ta bitterhet och hat som exempel. Har man fastnat i det kan man omöjligt prestera att ta sig själv loss ur detta garn. Man har absolut förlorat kontrollen.
Men den som har bett om frälsning kan bekänna att det handlar om synd och ärligt be Herren om hjälp att bli förlöst från synden. Och Herren kan utverka att bitterheten byts i tacksamhet.
Lagen gäller med full kraft i det att den pekar på att dessa saker är synd. Men lagen har alls ingen makt att befria oss från synden. Och det har vi själva inte heller.
Sedan är det givetvis så att en som har befriats från drogmissbruk, måste akta sig för all kontakt med drogen i fortsättningen.
Likaså måste en som befriats från bitterhet akta sig för att hysa bittra tankar igen.
Man halkar mycket lätt tillbaka i den ursprungliga synden.
/Kjell
Kjell (Reply)
Nässlor trivs dock INTE “där marken är utarmad och oduglig för nyttiga växter”. Höga brännässlor brukar alltid tyda på gammalt övergivet trädgårdsland, komposthög eller liknande.
Men så är det också ett enkelt och nyttigt ogräs.
Ludvig (Reply)
Kanske kan följande citat av Sven Reichmann leda till försoning i lag – nåd – dispyterna:
Och speciellt då den sista meningen: “När omvändelsen är fullbordad har lagen gjort sitt.”
Visst har lagen gjort sitt när omvändelsen är fullbordad. Så frågan blir då: “När är omvändelsen fullbordad?”
Efter tre års vandring med tillsammans sade Jesus till Petrus: “När du har omvänt dej…..” (Luk. 22:32)
Men när är omvändelsen fullbordad?
Det kan nog variera ordentligt beroende på personlighet och bakgrund.
Men att det fattas i omvändelse om köttets gärningar har överhanden i våra liv, kan nog de flesta hålla med om.
Syndanöd och förkrosselse, insikten i vår totala konkurs och tacksamheten över nåden hör till saker man har erfarit innan omvändelsen ens tar form.
Och jag undrar om någon når fullbordan på denna sidan om härligheten.
Sångförfattarens djupa insikt om detta återges i följande strof:
“Det kostar tåreströmmar förrän jag helgats så, att alla mina drömmar i Jesu anda gå.”
Självsäkerhet och självrättfärdighet är tydliga indikationer på att omvändelse saknas.
Jag refererar igen till citatet i slutet på bloggposten, och framför allt då den text som markerats med röd färg.
/Kjell
PS. Jag tar upp detta mer i detalj i nästa bloggpost Synden som bor i mej.
Kjell (Reply)
Vad jag kan förstå av en grannblogg så menar dess ägare att exempelvis budordet, som Mose fick motta, “du skall inga andra gudar hava jämte mig” inte är ett bud som gäller en pånyttfödd kristen.
Vi blir ju inte rättfärdiga genom laggärningar, för har man missat ett så är man lika skyldig som om man gjort sig skyldig till att ha brutit mot allt. Kan man då därav säga att exempelvis Moselagens bud “du skall inga andra gudar hava jämte mig” inte gäller för en kristen?
Sven Reichmanns ord är suveränt bra när han skriver (som Kjell redan citerat):
”Det är att ta ett avgörande steg tillbaka om man för frälsta kristna till lydnad under lagen i dess egenskap av lag – med välsignelse som belöning och förbannelse som straff. Lagen är inte till för lydnad utan för omvändelse. När omvändelsen är fullbordad har lagen gjort sitt.” slut citat
Omvändelsen från andra gudar behöver vi alla ständigt göra, eftersom vi hela tiden i vår ofullkomlighet tenderar att skaffa oss andra gudar, inte minst materialismens guldkalvar i vårt liv. Och visst använder Gud alltjämt HELA Bibeln när han vill korrigera oss i vår helgelseprocess. Visst händer det att Gud använder ord från Mose lag för att uppenbara att vi har fel, brister och synder i vårt liv som vi behöver omvända oss ifrån. Ja, det vill säga att det gäller ju då oss som anser oss inte i oss själva vara fullkomliga här och nu, utan alltjämt behöver Guds nåd och kärleksfulla fostran och tuktan i vårt liv.
mvh
Berndt
Berndt Isaksson (Reply)