Det frågan ställdes här för en tid sedan och har fått ny aktualitet i den senaste tidens strider som handlar om rättfärdighet, Guds bud, alphakurser och mycket mera.
Ja, det finns till och med de som sätter sig på Guds stol och säger: “Den och den är inte min broder/syster!”
Vem som därmed blir dömd ligger tack och lov i Herrens hand.
Redan 2003 skrev broder Sven Reichmann ett litet häfte som som heter “Förslag till betakurs”.
Det är avsett som ett komplement till alphakurserna. Ett komplement som fyller på med viktig information och kan hjälpa korrigera eventuella missförstånd.
Så kan man göra som alternativ till att såga och kättarförklara. Man kan dra sitt strå till stacken i enlighet med Ef. 3:14-21
Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.
Här följer ett utdrag ut Svens Reichmanns häfte. En liten del av kapitlet som svarar på frågan: Vem kan kalla sig kristen?
Lägg märke till det spänningsfält som alltid uppstår runt läran att “vi är räknade som rättfärdiga”. (Rom 4:1-8)
Frågan om vem som kan kalla sig kristen brukar på ett eller annat vis fastna vid följdfrågan om vem som är värdig. Därför måste man poängtera från början att man inte går till läkare för att man är värdig utan man går för att man insett att man är sjuk. Man söker inte Gud för att stoltsera med sitt förträffliga liv utan för att man i ärlighetens namn förstår att man inte klarar livet på egen hand och inte kan göra det.
Problemet ligger invävt i teologin om att vi är räknade som rättfärdiga (Rom 4:1-8). För många märker sedan de varit kristna ett tag att de inte har blivit perfekta. Och då blir de oroliga. ”Tänk om jag inte är riktigt frälst?” börjar de mumla. Andra ser att det finns människor i församlingen som inte är några idealgestalter och tänker kanske: ”Skall de där vara kristna?!” Att vara kristen betyder att vi har gått in i en grupp människor (= Kristi kyrka) där vi har gett Gud fria händer att förvandla oss till det bättre. Gud kommer inte farande som ett yrväder och talar om för oss vad som fattas utan han går stillsamt och varsamt tillväga. Inte förrän när jag går in i evigheten är Gud färdig med sin förvandling av mig, men jag tillhör redan nu den grupp som kommer att bli förvandlad . Jag har valt sida och därför ser Gud på mig som den rättfärdiga människa jag kommer att bli. I kraft av det räknesättet ger han mig sin helige Ande, som börjar förvandlingsverket. Jag är alltså inte värdig och det är inte meningen att jag skall göra mig värdig. Den kristna tron bygger inte på att jag har fått något moraliskt ideal att leva upp till utan jag har fått en kärleksfull Gud att se upp till och inspireras av. Ju mer jag ser av honom och hans kärlek desto mer förvandlas jag. Det är Gud som förvandlar, inte jag för jag kan inte.
Tänk dig att du blir sjuk och måste opereras. Då sköter kirurgen hela operationen. Du varken kan eller får hjälpa till.
Vad innebär begreppet omvändelse? Hur skall vi undvika att omvändelsen blir en prestation? Omvändelsen består främst i en överlåtelse så att man ger Gud fria händer i ens liv. Det hela börjar alltså med ditt viljebeslut. Det är du som ensam avgör om du är kristen eller ej. Inbjudan gäller alla. Tackar man ja är man med på kalaset. Den som önskar vara kristen är dessutom redan personligt inbjuden av Gud (Joh 6:44). Det är han som ger oss impulsen att söka honom. Initiativet utgår alltid från honom. Omvändelsen består i att du accepterar att inte ha hela kontrollen över ditt liv (Joh 3:8). Det har du visserligen aldrig haft och saknar förutsättningar att få men man lever ju gärna på inbillningen att man kan ha sitt liv i sin egen hand.
Vad vill då Gud göra med oss? Han vill fylla oss med kärlek. Men han vill också göra oss små inför honom och varandra, så små som vi faktiskt är. Och han vill göra oss sanna, ärliga och likväl skonsamma och barmhärtiga (Joh 1:14). (Man kan ju döda med sanningen.)
Hela häftet finns tillgängligt för gratis nerladdning på Sven Reichmanns sajt: Förslag till betakurs.
/Kjell
Views: 50
Oj, detta är en knivig fråga, men jag har själv ställt den flera gånger. Detta efter att ha mött kristna som har en diametralt motsatt tro än jag själv men ändå kallar sig kristna. Jag tycker det finns resonans i NT om saken. Paulus var hård och avgränsande, intolerant skulle vi säja idag. Man skulle ha den tro som han hade förmedlat, ingen annan.
Självklart är det så att Gud ser till hjärtats uppsåt och tankar och därför kan ingen av oss veta vem som är kristen förrän vi möts på andra sidan. Därför är det ologiskt att ens räkna bort Adolf Hitler och Josef Stalin – även om det tar emot. Vad vet vi vad deras sista sekunder bestod av? Men ingen kan ju påstå att dessa under sin levnad var några levande bevis på troende kristna (eller, ja, hur definierar vi kristen)?
Problemet med den berömda toleransen är att vi aldrig kan kritisera någonting hos någon eftersom alla innerst inne kanske är kristna. Alla har sin egen uppfattning om hur en kristen är och kan vara. Man kan vara med i buddhistiska böneövningar, uttala muslimernas trosbekännelse, men ändå känna sej som kristen beroende på vaddå? Då tappar begreppet “kristen” all täckning.
Jag är inte ute efter att stöta ut folk ur den kristna gemenskapen. Den som uppriktigt tror på kristendomens grundvalar – vari ingår att ingen väg till Fadern går utanför eller runt Jesus, att Jesus var sann människa och sann Guds son, att han dog o uppstod – och som försöker leva rätt, som inser sin synd, sina brister, den personen är värd all respekt och jag betraktar vederbörande som kristen. Vi har kommit olika långt och ingen av oss blir fullkomnad förrän på andra sidan floden.
Men så tänker och resonerar ju inte alla idag som kallar sej kristna! Ett mycket synligt exempel är de som framhärdar i att homosexuella äktenskap är välsignade och har stöd i Bibeln, som lever i ett homosexuellt parförhållande och menar att detta är fullt ut riktigt, som talar om/predikar att alla vi övriga måste ändra inställning (=omvända oss). Den personen lever i ett konstant uppror mot Gud, försöker inte ens leva rätt, inser inte, är förstockad, vill inte! Detta kan inte vara förenligt med epitetet kristen. Annat är det med personer som vet om sin synd, försöker bli fri, har inte blivit det än, men provocerar inte, framhärdar och propagerar inte, det är en person värd allt stöd och all respekt.
Det måste gå att dra en skiljelinje mellan kristet och icke-kristet. Annars måste vi logiskt sett lägga ner all mission, all predikan, all påverkan på våra medmänniskor. Då blir kristendom en ren privatreligion som från person till person kan se fullständigt annorlunda ut. Det är ju gärna så nutidens människa vill ha det, alla blir saliga på sin tro. Då behövs bara ett slags egenkonstruerat och egentolkat Guds tilltal utan övrig referensram, ingen Bibel. Och så kan det bara inte förhålla sej!
wildwest (Reply)
wildwest skrev: “Det måste gå att dra en skiljelinje mellan kristet och icke-kristet. Annars måste vi logiskt sett lägga ner all mission, all predikan, all påverkan på våra medmänniskor. ”
Tyckte du att artikeln förespråkar subjektivism?
Jag förstår vad du säger, och håller i stort sett med, men vet inte riktigt hur du associerar det med artikeln.
Visst finns det riktlinjer för ett helgat liv. Man behöver inte söka länge i NT för att hitta dessa. (Jag håller på med en uppföljare till denna bloggpost. Den kommer att handla om otro och tro.)
Vi kan ju ta uppräkningen av Andens frukt och köttets gärningar i Galaterna 5 som exempel.
Mycket tydliga konditionella uttalanden i det kapitlet.
Lägg sedan till Jakobs brevs varning att “en tro utan gärningar är död”.
Men meningsskillnaderna uppstår ständigt runt “rättfärdigförklarad”.
Vi blir rättfärdigförklarade utan egen prestation, men sedan är det ju inte meningen att vi skall fortsätta att vältra oss i dyn.
Syndaånger, bön om förlåtelse och en äkta vilja att sluta synda måste infinna sig.
Hjärtats omvändelse kan inte ske utan att det blir praktiska resultat.
Men tyvärr kan man ju börja sköta sig i allt synligt utan hjärtats omvändelse.
Saknas tacksamheten över syndernas förlåtelse är det frågan om omvändelsen har skett.
Jämför Jesu ord till Petrus efter 3 år tillsammans: “När du har omvänt dej…”
/Kjell
Kjell (Reply)