Mera om lag och nåd

I serien om lag och nåd kommer jag här summera ett antal tankar som uppkommit dels tack vare kommentarer här på bloggen, men även på andra bloggar.

Tycker du att bilden är otrevlig? I så fall har du helt rätt. Den är ett försök att utbilda själv-rättfärdigande och det destruktiva i att förlita sig på egen kraft och egna gärningar.

 

  • En kommentator bidrog med en mycket viktig pusselbit när han konstaterade att många blandar ihop begreppen “lag” och “förbund”.
  • På annan blogg bidrog en annan med med en viktig pusselbit när han bekände sin tro att det dubbla kärleksbudet är en summa av Mose lag och därmed avskaffat. Samt vidare med uttalanden som: “Akta er för dem som säger BÅDE OCH, en kluven tunga skapar alltid förvirring. Man kan inte säga AMEN till att vi både står under nåden och lagen som vissa gör! Jag säger er igen, akta er för ormens gift!!”
  • Ännu en kommentator blev ursinnig när jag skrev att jag tror att de allra flesta Kristustroende erkänner det dubbla kärleksbudet.
  • Vidare en kommentator på annan blogg fortsätter, tillsammans med föregående, att rita nidbilder där de avsiktligt misstolkar och upprepar sina falska vittnesbörd.
    Metoden användes med framgång av Josef Göbbels som är känd för sitt uttalande: “Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så kommer folk till slut att tro att det är sanning.”
  • Ytterligare en kommentator, som inte kan räknas till de aggressiva nådesförkunnarna, antyder ändå att han anser att Bibeln är underordnad det han upplever som Andens direkta ledning.
  • En kommentator föreslår att nomofobin kan vara en motreaktion till nyjudaismen.

Ordet “tro” får vi inte glömma att ta med i analysen, för det saknas totalt konsensus om vad det ordet betyder. Ja, givetvis även ordet “lag”. Kan någon till exempel citera litet grand ur Kristi lag? Rom. 3:31 Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande. (Kanske dags för vissa aggressiva laglösa att börja kättarförklara Paulus?)

Ett annat begrepp som verkar leda till missförstånd och strid är ordet “rättfärdig”. Och med detta tänker jag börja min analys av lag-nåd-oredan.

Vem är rättfärdig?

Bara Gud, Fadern, Sonen och Den Helige Ande, är rättfärdig i egen kraft, som egen egenskap.

Abraham blev tillräknad rättfärdighet. »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.» (Rom. 4:3) Det får även vi tillräknas om vi ställer vårt förtroende på Herren Jesus Kristus och är honom trogna.

Men den rättfärdighet vi får tillräknas är inte vår egendom, den är Herrens egendom.

Frågan blir då om vi är rättfärdiga eller ej. Ja, juridiskt sett är vi rättfärdiga. Men detta av nåd eftersom vi bekänner våra synder och tar emot Guds förlåtelse.

Om vi inte gör det ligger vi enligt 1 Joh. 1 ganska illa till.

Troligen kan de flesta hålla med om att en person som en gång i all ärlighet bett trons bön om frälsning, men som sedan till exempel börjat praktisera pedofili, inte är rättfärdig?

Och kanske kan de flesta hålla med om att samma gäller en person som fortsätter att stjäla, och vägrar erkänna detta som synd?

Då blir nästa fråga om vi kan enas om att samma gäller en person som sprider falska vittnesbörd och är uppenbart trätsjuk, och vägrar erkänna detta som synd.

Här uppstår det en fundering. Anser nomofoberna att Herrens bön fortfarande är giltig, eller god att be?

Förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro.

Skulder och synd är något man drar på sig varje gång man är olydig mot Gud eller kärlekslös mot medmänniskor.

Det finns visserligen förlåtelse, men jag finner inget bibleord som säger att förlåtelsen är automatisk.

Nu får man inte halka ner i diket och tro att man måste bli en paranoid neurotiker. Den som är frälst har fått Den Helige Ande som manar och tröstar och förmanar.

Så länge vi är hörsamma kan vi lugnt lita på Honom. Men om vi förhärdar oss och dövar Andens maningar, och förkastar Guds Ord, leder det förr eller senare till att vi inte ens är intresserade av rättfärdighet.

Och just detta tillstånd av ointresse och självrättfärdigande, som alltid är falskt, kallas laglöshet.

Nu är det varken min önskan eller mitt mål att anklaga någon. Men det handlar om allvarliga saker.

Den som förkastar Guds Ord genom att stryka fritt allt han/hon inte gillar, bryter helt enkelt mot första delen av det dubbla kärleksbudet.

Jesus skrev under på det dubbla kärleksbudet. Han avskaffade det inte.

Den som föraktar sin nästa och sprider falska vittnesbörd syndar mot den andra delen av samma dubbla kärleksbud.

Synd preskriberas inte i Guds rike!

Men av nåd får vi bekänna synden och bli kvitt den.

Det är dock inte meningen att vi sedan, rena och glada, skall vältra oss i dyn igen.

Räkenskapens dag kommer och ingen kan smita förbi den.

Då gäller det att få räknas som rättfärdig, iklädd Jesu Kristi rättfärdighet. Benådade från allt vi har brutit.

Men detta sker inte automatiskt. Det handlar om syndabekännelse, omvändelse och sinnesändring.

Allt detta erbjuds oss. Men vi kan tacka nej. Det räcker faktiskt att inte tacka ja.

/Kjell

Tillägg:

För att inte göra själva bloggposten för lång eller svårläst tar jag ord och definitioner separat.

Ordet “tro”

Det är mycket olyckligt att ordet “tro” har reducerats till att betyda “för-sant-hållande”. Därigenom döljs viktiga sanningar i Skriften.

Tro i biblisk betydelse handlar om en relation med förtroende och trohet.

Har man förtroende för Kristus så innebär det givetvis att man “håller för sant” att Jesus Kristus lever och är Messias Frälsaren. Men det är inte allt!

Förtroende för Kristus innebär även att man tar Honom och Hans Ord på allvar. Och när man gör det kommer troheten med i spelet.

En tro som inte leder till Andens frukt är inte en frälsande tro.

Därför påpekar Jakob att “en tro utan gärningar är död” och att “även demonerna tror att Jesus Kristus lever och är Messias Frälsaren”.

Ordet “lag”

Stor förvirring råder eftersom så många begrepp finns med i ordet “lag” som det används i Skriften.

Om jag ber dej citera ur Mose lag så kan du göra det ganska enkelt.

Men kan du verkligen citera något ur Kristi lag? Eller trons lag?

Märk väl att jag talar om att citera och då syftar på bibeltexter.

Det torde vara tydligt för vem som helst som vill förstå att ordet lag här används i totalt skilda betydelser.

Om man tar den rigida betydelsen av ordet lag, som bäst kan förstås när vi talar om naturlagar, nämligen något som beskriver en realitet, då kan vi finna en gemensam nämnare.

Mose lag beskriver en realitet. Kristi lag beskriver en realitet. Trons lag beskriver en realitet.

Rom. 3:23-26

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Detta är något att vara oändligt tacksam för. Jämför texten i Rom. 2:12: Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.

Den som förkastar “lagen” och syndar kommer att bli förtappad utan lagen. Men den som erkänner lagen, och kanske ändå misslyckas och syndar, kan be om förlåtelse och räkna med att benådas och förklaras rättfärdig.

Det är just häri nåden består. Utan lag finns det inget att benådas för.

Den som vill ha nåd utan lag lurar sig själv.

Och innan illvilliga börjar misstolka igen…..

NEJ!!! Man blir inte rättfärdigförklarad av att lyda lagens bud. (Om man nu skulle kunna det. Vilket inte är möjligt.)

Helt simpelt och begripligt. Inga tidigare gjorda brott blir ogjorda av att man sköter sig resten av livet.

Var och en har syndat och synden kan bara förlåtas om den blir bekänd. Och när man bekänner sin synd erkänner man att man har brutit mot Guds lag.

Egenrättfärdighet och laglöshet leder till förtappelse.

10 thoughts on “Mera om lag och nåd”

  1. Ett långt inlägg, men väldigt tydligt och bra skrivet om lagen.
    Jag ser ingen glipa här, mellan det du beskriver, och det som klassisk evangelisk tro beskriver, eller det Paulus presenterar.

    En gång gick jag igenom en period, då jag kände mig väldigt fördömd, för att jag inte tyckte mig klarade att leva upp till det jag trodde Gud förväntade sig av mig.
    (Nu förstår jag ju att fördömelse inte kommer från Honom.)
    Jag mådde så dåligt, och kände mig så misslyckad, att jag gick in i en depression.
    Trodde inte att jag dög – trodde att det var kört för mig.

    När jag så helt i botten fick uppleva Guds nåd och kravlösa kärlek, så var det ett under! Det var som att bli pånyttfödd igen! Jag fick upptäcka nåden, och Golgata försoning på ett befriande sätt.

    Hade jag då, i det läget, läst debatterna kring lag och nåd, så är det möjligt att jag hade reagerat, utifrån den situation jag befann mig i.
    Vem vet? Jag kanske också hade varit ‘normofob’?

    Men nu är jag inte där, annat än att jag varkligen avskyr när man vill ‘bättra på’ frälsningen genom att lägga till laggärningar, och lär andra att de måste följa den och den regeln, och ‘ha Torah i sitt hjärta’ om de ska vara säkra på att få bli insläppta på bröllopsfesten…

    Den sortens normer och regler har jag nog fobi för. ; )

        (Reply)

  2. Ingela skrev: “Den sortens normer och regler har jag nog fobi för. ; )”

    Fobi behövs inte. Det räcker att avvisa dylikt. Skriften bjuder många bra ord som bevisar att dessa har fel.

    Och sedan skall vi alltid vara beredda att vara andra till stöd och hjälp att komma ur snaran de fastnat i.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Ingela,

    “Men nu är jag inte där, annat än att jag varkligen avskyr när man vill ‘bättra på’ frälsningen genom att lägga till laggärningar, och lär andra att de måste följa den och den regeln, och ‘ha Torah i sitt hjärta’ om de ska vara säkra på att få bli insläppta på bröllopsfesten…”

    Har du mött någon som påstått det du skriver? Kan inte frälsta judar hålla många av buden som inte vi behöver hålla utan att de har en tanke på att bättra på frälsningen?

    Tänk om ditt resonemang är utifrån ett synsätt som inte stämmer med verkligheten?

    Jag ställer bara frågor.

        (Reply)

  4. Kjell, den sista meningen skrev jag lite skämtsamt.
    Såklart jag inte har fobi.
    Men jag kan bli allvarligt upprörd över vart en del lärare vill leda fåren.

    Derek, du måste ha missat hela den långa debatt om nyjudaism och Torah-ivrande, som pågått sedan i höstas?
    Jag hade aldrig skrivit som jag gjorde om jag inte haft anledning till det.

        (Reply)

  5. Ingela, kan du inte ge ett svar på mina två frågor? Det är viktigt att vi håller oss till konkreta företeelser så vi inte polemiserar mot förutfattade meningar.

    Med andra ord, det kanske inte är säkert att de som lyder bud (som inte behövs hållas) gör det för att bättra på sin frälsning. Det kan vara en tolkning som du gör eftersom du inte vet vad som finns i deras hjärtan. Jag säger detta för att undgå den debatt som ofta pågår där båda sidor talar förbi varandra.

        (Reply)

  6. “Egenrättfärdighet och laglöshet leder till förtappelse.”

    Ja, och:

    “Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning.”
    Ords 13:13

    Hade en favorit på Youtube som visade en animation av Hesekiels tempel (Tusenårsrikets tempel). Speakern i filmen beskrev det som en byggnad med “balans och harmoni”. Så känns denna bloggpost.

    (Videon är tyvärr borta numera)

        (Reply)

  7. Derek skrev: “Med andra ord, det kanske inte är säkert att de som lyder bud (som inte behövs hållas) gör det för att bättra på sin frälsning. Det kan vara en tolkning som du gör eftersom du inte vet vad som finns i deras hjärtan.”

    Kanske tillåter du mej att svara på den frågan…..

    Jag tror att det är mycket vanligt att vi har specifika saker vi gör som hör till den personliga relationen med Herren.

    Min bönevrå och den sittkudde som jag älskar att stödja mina armar mot när jag böjer knä är varken altaren eller nödvändiga saker, men de utgör en omgivning utan saker som kan distrahera.

    Om jag nu börjar predika, och visa bilder, och föreslå att andra borde ha en bönevrå som ser precis likadan ut, då introducerar jag lagiskhet.

    Någon anser sig handla rätt genom att avstå från vin. En annan kanske brukar vin för sin mages skull. Problem uppstår när de börjar missionera för sina specifika val.

    I Rom. 14 finns det en liten bisats som jag tror att vi lätt missar på grund av versindelningen. Jag citerar slutet på vers 5 tillsammans med vers 6:

    Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.”

    Det handlar om en personlig övertygelse, “övertygad i sitt sinne”, inte om att missionera. Lika lite som ett gift par har behov av att göra propaganda för sina sängkammar-hemligheter.

    Så tillbaka till din fråga.

    Ja, jag tror att det finns personer som gör, eller avstår från saker som andra skulle tycka är irrelevanta om diskussion uppstod.

    Och jag tror att så länge dessa saker får höra till den personliga relationen med Herren är det gott och bra.

    Men i praktiken visar det sig att dylika saker ibland upphöjs till metoder eller ritualer och att utövaren börjar övertyga andra om att han/hon har funnit något bättre.

    Det blir då lätt ett tvång, eller en teknik, för dessa andra. Och metoder leder lätt till gärningslära. Ur detta växer nya syndkataloger och rättfärdighetskataloger fram.

    Inget hindrar att de nya katalogerna kan innehålla gamla regler.

    Vi kan inte veta hur många som låter det handla om övertygelser i sina sinnen. Men vi vet av erfarenhet att det alltid dyker upp dem som vill utöva makt över andra genom att tvinga den att “följa John”.

    Självrättfärdighet är aldrig gott.

    Detta var mitt utbredda svar 🙂

    /Kjell

        (Reply)

  8. Tack för hjälpen, Kjell!

    Och det, Derek, hade jag inte kunnat säga bättre själv.
    Du reagerade tydligen på att jag skrev “att jag varkligen avskyr när man vill ‘bättra på’ frälsningen genom att lägga till laggärningar, och lär andra att de måste följa den och den regeln, och ‘ha Torah i sitt hjärta’ om de ska vara säkra på att få bli insläppta på bröllopsfesten…”

    Och det jag reagerat på kommer både ur de långa bloggdebatter som förts månadsvis, och från att ha läst igenom mycket material av Eddie Chumney med flera. Där ska man ha ‘Torah i lampan’, annars är man en ovis brudtärna, och kommer inte att släppas in… osv.

    Återigen, Kjell beskriver skillnaden på det som är ‘mellan mig och Herren’, och det som man vill göra till norm/krav för alla andra.

    Sedan har andra kommit med insiktsfulla inlägg om hur Israel skulle särskiljas från alla andra nationer. Viktigt att poängtera, nu när en del vill propagera för att vi hedningar ska ‘bli som judar’.

        (Reply)

  9. Ingela,

    Samma uppmaning som i Rom. 14:5 finns på många flera ställan i Bibeln. Inte helt ordagrant med med samma andemening.

    Ta till exempel: “Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen.” (Matt. 6:1)

    Eller: “Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv.” (Rom. 2:1)

    Även här handlar det om egen-värde och egen-rättfärdighet. Även detta är manipulation av andra människor.

    Människor anser vanligtvis yttre, synbara saker, som man kan fejka, viktigare än osynliga saker som ett högmodigt och bittert hjärta.

    Men Gud kan man inte lura.

    /Kjell

        (Reply)

  10. Jag håller i stort sett med det som du Kjell och Ingela skriver här. Ja, det ligger så nära den fallna naturens vilja att hemfalla till egenrättfärdighet.

    Det andra diket är att inte ge frihet till andra att göra saker annorlunda. Den som gör något “för Herren” och är viss i sitt sinne, skall respekteras. Låt oss ge varandra frihet så länge den inte går emot evangeliets sanning.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *