Navelstirrande

Kommer Sverige att spela en huvudroll i ändens tid?

Ja många eskatologifixerade som skriver kristna bloggar och kommenterar på dessa tycks tro det.

I Dagen reflekteras en artikel från Dagens Nyheter där frågan ställs varför nyhetsmedia, organisationer som hyllar solidaritet, och stater, tiger om förföljelserna mot kristna i stora delar av världen.

Man behöver inte vara stor för att spela en huvudroll. Det kan vi lära oss från berättlesen om David och Goliat.

Inte kommer Gud på ett mirakulöst sätt att ge Sverige en huvudroll.

Nej, det som behövs är att stå upp för sanningen och slunga stenen i rätt riktning. Även om det förorsakar hån från andra.

Men kanske tvekar många att uttala sig. Det kan finnas olika anledningar till det.

Det skulle ju kunna vara så att man själv är protestant och att det är katoliker som blir förföljda.

Eller så skulle det kunna vara så att man är katolik och inte vill stöta sig med Islam eftersom de ses som möjliga kandidater till en framtida ekumenik.

Eller så kanske man stirrar sig blind på andra skillnader. För det finns ingen ände på teologiska dispyter och misstänksamhet mellan olika samfund med skillnader i läran.

Det finns lärdom att hämta från historien. En liten “dikt” tillskrivs Pastor Martin Niemöller (1892–1984) som förstod sin egen del i det som hände under andra världskriget.

  • Först kom dom för judarna, men jag var inte jude så jag gjorde inget.
  • Sen kom dom och hämtade zigenarna, men jag var inte zigenare så jag gjorde inget.
  • Sen kom dom och hämtade de handikappade, men jag var inte handikappad så jag gjorde inget.
  • Sen kom dom för mig och då fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Det fanns hjältar som riskerade allt för att rädda så många de kunde undan Hitlers gaskammare.

Det har funnits dylika hjältar i andra historiska sammanhang där folk eller grupper förföljdes.

Det var nog inte så att dessa agerade genom någon slags gudomlig fjärrstyrning och styrdes av en förutbestämmelse som de inte kunde undfly.

Nej, det var modiga val att gå emot ondskan. All vägra vara politiskt korrekt fastän det kunde kosta livet.

Kanske skulle man kunna börja med att nämna rasismen i Malmö vid sitt rätta namn? Det borde gå att hitta drivkrafterna och åtgärda saken.

Sedan skulle man ju kunna börja med ärlig rapportering om händelserna i Mellan-Östern, och kanske sluta subsidiera rasistiska hatorganisationer där.

Och, vem vet, kanske skulle detta redan minska förföljelserna på andra platser. Annars kan man ju gå vidare och bilda opinion och utöva inflytande där.

Och kanske skulle invandrarverket kunna sluta att skicka tillbaka kristna till land där de kommer att förföljas?

Bara några funderingar såhär i tidig morgonstund när minareterna basunerar ut sina bönerop runt omkring oss, där jag bor. Här där Al Shabab, Öst-Afrikas motsvarighet till Boko Haram, härjar i norr. Och det finns massor av flyktingar från Sudan. Kristna som flytt undan den islamistiska militian. Svårt att vara neutral i de rådande förhållandena.

Så frågan kvarstår om Sverige kan spela en viktig roll i denna tid. Och svaret är ja!

Men det kommer inte att hända genom något förutbestämt mirakel som plötsligen styr svenskarna.

Det kommer, som alltid, att handla om personliga val och personligt handlande.

/Kjell

PS. Jämför denna nyhet: Kyrkor ödeläggs på ön Zanzibar.

One thought on “Navelstirrande”

  1. MS, jag håller med dig helt.

    Kanske inte i första hand om att det kan bli fysiskt, men att förföljelse och trakasserier på nätet kan vara nog så allvarligt, och att det kan komma från nya håll.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *