Det slår aldrig fel. När någons lära prövas infinner sig alltid några stycken som vill tysta ned prövandet. Argumenten börjar bli bekanta.
- Rör inte Herrens smorde!
- Vi skall älska varandra!
- Behåll det goda!
- Sluta koncentrera på det onda!
- Du förstår inte!
- Vi skall predika det goda budskapet!
- Gå ut och missionera istället!
- Det finns värre saker som vi hellre bör koncentrera oss på!
- Sluta med personanfall!
- Men han säger ju så mycket som är bra också!
Och genom att bemöta sakliga argument med emotionella reaktioner förvillas många att verkligen tro att några stycken oandliga gnällspikar förpestar sfären.
Därför är det inte oviktigt att fundera på om man verkligen kan känna igen villoläror och identifiera villolärare.
1. Vet villolärare att de är det?
Frågan verkar hänga ihop med den fråga Jesus en gång ställde till en person som ville utmana honom: “Vad säger Skriften? Hur läser du?”
Vi gör oss alla “skyldiga” till att väga bibelord i ljuset av vad som är dyrbart för oss. En del ord blir lätta och andra ord blir tunga och det finns till och med ord man helst hoppar över.
Vi har alla möjligheten att bli villolärare.
Men vet vi då om vi börjar utveckla denna latenta möjlighet?
Det varierar nog från fall till fall. Beroende på hur mycket entusiasm, egoism och begär som finns med i spelet kan det nog hända att vi är tillräckligt skumögda för att missa den första grodden.
Vår möjlighet att se minskar även enormt om vi har en hejarklack.
Efter en tid på denna förblindande väg vet vi inte längre att vi är villolärare.
Herren ingrep drastiskt i Sauls liv. Men det var säkert ett undantagsfall och inte regel.
Herrens uttalande “förförelser måste ju komma” var ett säkert uttalande, för utan Hans direkta ingripande eller beskydd och ledning är vi alla potentiella villolärare.
Kort generaliserat: Nej, villolärare som anser sig vara Herrens tjänare vet inte att de är villolärare.
2. Vet villolärares lärjungar att de blir vilseledda?
Svaret blir i princip detsamma som till huvudfrågan.
Kort generaliserat: Nej, vilseförda som anser sig vara Herrens tjänare och missionerar för sin tro vet inte att även de tagit steget att bli villolärare.
3. Kan man veta om någon är en villolärare?
Tit. 3:10 En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, 11 eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.
Not: (Eftersom grundtexten talar om en [αἱρετικὸν], alltså en “heretiker” har jag valt folkbibelns översättning vilken även stämmer med ledande översättningar till andra språk.)
Texten blir nonsense om det inte skulle finnas någon möjlighet att känna igen en heretiker, kättare eller villolärare.
Kort generaliserat: Ja, genom Herrens gemenskap med bröder och systrar i Herrens församling kan man veta vem som är en villolärare.
/Kjell
Views: 40
En del villoläror är väldigt lätta att känna igen om man är troende kristen. Det är när man förnekar Jesu gudom, förminskar miraklen till metaforer och inte tror på ett evigt liv. När Jesus är en människa som alla andra, möjligen lite mer upplyst för att låta newage-ig. Egentligen är det synsättet mer än en villolära, det är en helt ny religion. T o m islam har höga tankar om Jesus, högre än vad många präster o pastorer har.
Andra villoläror är svårare att definiera. Jag har vänt och vridit på frågan ett tag och har inget bra svar än. Det bottnar i min stora fråga: vem har rätt att kalla sig kristen? Hur snett får man vara ute för att det är lämpligt att kalla någon villolärare? Måste man veta allt om personens privatliv/icke-offentliga liv eller räcker det med att lyssna på en eller flera predikningar för att avgöra?
Alla vet att jag inte har särskilt mycket till övers för t ex en sådan som Benny Hinn. Men det jag läst av honom (förut, nu klarar jag det inte längre) är inte omedelbart villolära. Hans liv motsvarar inte Bibelns ideal, helt rätt, å andra sidan vems liv gör det? Även vi “vanliga” kan ju framhärda i att vi lever rätt när vi innerst inne vet att vi lever fel. Jag är sån. Samtidigt är hans läror om människor före Adam från Livets Ords Europaseminarium knappast evangelium. Ska man även här tillämpa att ta emot det som är gott? Eller ska man helt förkasta?
wildwest (Reply)
wildwest,
Jag svarar med en bloggpost för det blir för långt som kommentar.
Hur kinkig bör man vara?
/Kjell
Kjell (Reply)