Vad skall jag göra?

På några ställen i Nya Testamentet ställs frågan “Vad skall jag/vi göra för att bli frälst(a)?”

Jag tänker försöka göra en djupanalys av ett antal av dessa texter och texter som behandlar samma sak även om inte frågan har ställts explicit först.

Det är ju en central fråga som alla som läser detta åtminstone någon gång måste ha ställt sig, i en eller annan form.

Det blir ganska mycket bibeltext, så viss koncentration behövs för att komma igenon denna bloggpost.

Jag börjar med en händelse som har rapporterats av alla de tre synoptiska evangelisterna. Den står omskriven i Matt. 19:13-22, Mark. 10:13-22 och jag citerar den ur Lukas 18:15-26:

Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem. Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.» Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. Buden känner du: ‘Du skall icke begå äktenskapsbrott’, ‘Du skall icke dräpa’, ‘Du skall icke stjäla’, ‘Du skall icke bära falskt vittnesbörd’, ‘Hedra din fader och din moder.’» Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.» När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.» Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik. Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike! Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.» Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?» Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»

Alla tre evangelisterna meddelar att detta hände i samband med välsignandet av barnen och jag tror att detta är väsentligt. Jesus gör nämligen ett uttalande som måste ha förbryllat lyssnarna ordentligt.

Lyssnarna var födda i en sorts männoskostyrd “teokrati”, en “gudsstat” utan den rättmätige kungen på plats. I skolan fick de lära sig Skrifterna utantill. Ledare skulle vara minst 50 år gamla för att tas på allvar. Det kostade ordentligt med studie innan man kunde veta tillräckligt för att kunna ledsaga andra så att de skötte sig i enlighet med reglerna för “Guds rike”.

Och nu kommer en 30-åring och vänder upp och ner på detta och säger att “Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.”

Och mycket riktigt vågade sig en “överhetsperson”, alltså en av ledarna i denna “gudsstat” att fråga Jesus: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?”

Liksom i förbigående ställer Jesus då en fråga som verkar närmast retorisk, men som troligen är helt central: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena!

Överhetspersonen hade möjligheten att bekänna vem Jesus verkligen är. I alla fall hade han tekniskt sett den möjligheten, men praktiskt sett var det knappast vare sig möjligt eller troligt att han skulle göra det. Så Jesus går vidare med upplysningar som ligger mer i linje med överhetspersonens förväntningar.

Varför Jesus begränsar det till buden som handlar om att “älska sin nästa som sig själv” vet jag inte, kanske visste han att mannen i fråga älskade Gud av hela sitt hjärta.

Man kan tycka att Jesus sedan kommer med en av sina kända överdrifter och ställer upp regler som ingen kan följa. Och jag tror faktiskt att han gör det med avsikten att visa att det inte går att “göra tillräckligt” för att förtjäna, eller kunna åberopa en rättighet att få bli godkänd för “Guds Rike”.

Kom ihåg att frågan var “vad skall jag göra”. Och det är den frågan som Jesus svarar på. Men när alla blir bestörta tröstar han till slut med: “Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.”

Litet tidigare i evangelium enligt Lukas finns det en rapport om en mycket snarlik händelse. Jag utgår ifrån att det faktiskt handlar om två skilda händelser. Lukas 10:21-30ff:

I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag. Allt har av min Fader blivit för trott åt mig. Och ingen känner vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.» Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med dem och sade: »Saliga äro de ögon som se det I sen. Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.» Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?» Han svarade och sade: »’Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.’» Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva, Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: »Vilken är då min nästa?» Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd. …. och så vidare ….

Det finns ett liknande mönster i denna text. Jesus uppfylldes av fröjd och prisade Fadern för något som måste ha uppfattats som upp och nervända världen igen. Han lovsjöng och sade att “det var Faderns goda vilja att dölja frälsningsplanen för de visa och kloka, men uppenbara det för de enfaldiga”. Och sedan refererar han till sig själv och säger vägen till frälsning går via honom.

(Inom parentes kan man kanske undra om det hellre borde ha översatts att det har blivit dolt för “de sluga och fiffiga” men uppenbarat för dem som inte försöker trixa sig in i Guds Rike.)

Hur som helst är det tydligt att det retade upp överhetspersoner som hade studerat mycket för att kunna styra i denna “gudsstat”. Och mycket riktigt kommer en lagklok fram och försöker bevisa att Jesus inte riktigt visste vad han talade om.

Det står inget i texten om åldern på den “lagkloke” men jag förmodar att han var äldre än Jesus. Kanske till och med ganska mycket äldre. Men denne lagkloke ställer nu samma fråga “vad skall jag göra“.

Och Jesus utmanar honom på hans eget hemmaplan och ställer en motfråga: “Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?”

Den lagkloke vet att sammanfatta lagen i de två bud som sammanfattar “lagen och profeterna”. Det dubbla kärleksbudet. Och då borde ju saken ha varit avklarad, men det var den inte för igen spetsar Jesus till det när den lagkloke ville “rättfärdiga sig själv”.

Och på frågan “vilken är då min nästa” svarar Jesus med en berättelse. Märk väl att det inte står att det var en liknelse. Och berättelsen anger att min nästa även är en person jag föraktar, vid ett tillfälle som inte passar mej och med fara för eget liv och kostnader jag inte kan inskatta.

Och jag tror faktiskt att han gör det med avsikten att visa att det inte går att “göra tillräckligt” för att förtjäna, eller kunna åberopa en rättighet att få bli godkänd för “Guds Rike”.

Kom ihåg att frågan var “vad skall jag göra”. Och det är den frågan som Jesus svarar på. Men när alla blir bestörta tröstar han till slut med: “Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.”

Sedan har vi den käre brodern Johannes som hela tiden vet att berätta händelser på ett sätt som talar mer till hjärtat än förståndet. Han återger en händelse som har vissa likheter med ovanstående. Johannes 6:22-36 skildrar vad som hände efter bespisningen:

Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena. Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen. När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus. Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?» Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta. Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?» Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.» De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: ‘Han gav dem bröd från himmelen att äta.’» Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen. Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.» Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.» Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta. Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.

Igen har det skett något som väckte stor förundran. Bespisningen av tillräckligt många människor för att fylla en liten stad. Och givetvis ville man inte låta en sådan person smyga iväg och försvinna någonstans. En person som bjuder på mat varje dag skulle vara bra att ha som Kung.

Och Jesus tillrättavisar dem med ett något förbryllande uttalande: “I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.”

Men det var ju just detta fantastiska tecken som gjorde att de sökte honom. Så vad menar han? Jo, han menade nog att de inte förstod, eller kanske inte helt värderade, vad tecknen visade på. Nämligen vem Jesus är och hans relation till Fadern och frälsningsplanen.

Och de ställer en fråga som är snarlik de lagklokas fråga: “Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?”

De ville behaga Konungen och få vara hans tjänare i Guds Rike.

Jesu svar här är helt annorlunda än hans svar till de lagkloka. Han svarar: “Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.

Jämför nu detta svar med den infomation som Jesus gav vid händelsen som Lukas skrev om i tionde kapitlet: “Och ingen känner vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.”

Ur det framgår det att vi varken kan förstå vem Gud är eller känna Guds vilja utan att den uppenbaras för oss. Men uttalandet som Johannes nedtecknade går ett steg längre. Det säger att presterad “tro” inte alls är den “tro” som leder till frälsning. Det är nämligen Guds gärning att vi av nåd får ta emot den frälsande tron på vem Jesus är.

Jag tycker det är intressant att konstatera att dessa “vanliga” människor fick ett svar som avslöjar mera om frälsningens evangelium än det svar som Jesus gav de visa och lagkloka. Dessa fick bara veta att laglydnaden inte räckte. De vanliga (enfaldiga?) fick veta att det handlade om en gåva från Gud, given av nåd.

I Apostlagärningarna 16:16-34 finns frågan med igen. Jag tar den ur Folkbibeln för där har man fått med en väsentlig sak som man missat i 1917 års översättning:

En gång när vi var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande och som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: “De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.” Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: “Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.” Och i samma ögonblick for den ut. När hennes herrar såg att allt hopp om inkomster var ute för dem, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför stadens myndigheter. De förde fram dem till stadens domare och sade: “De här männen stör ordningen i vår stad. De är judar och förkunnar seder som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta eller följa.” Folket gick också till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas. De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att noga bevaka dem. När han hade fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken. Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. Men Paulus ropade högt: “Gör dig inte något illa! Vi är alla här.” Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sedan förde han ut dem och frågade: “Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” De svarade: “Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.” Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

Med 1917 års otydliga översättning kan man undra varför Paulus blev arg på den reklam han fick. Men med Folkbibelns översättning blir det tydligare. Flickan sade att Paulus och Silas förkunnade EN väg till frälsning. Underförstått: Det finns flera vägar!

Men detta är ju lögn för det finns bara EN väg. Nämligen Jesus Kristus, Vägen, Sanningen och Livet.

Och sedan misshandlas och skymfas Paulus och Silas och får tillbringa natten med fötterna fastspända i stocken. Inte satt de på en soffa heller…. Det är annat det än ett privat jet-plan med förgyllda vattenkranar a la Morris Cerullo, Benny Hinn och andra lögnens profeter.

Nåval, det ledde till slut till att den ansvarige fångvaktaren i hjärtenöd ställde frågan hur han skulle kunna bli frälst.

Och svaret han fick var: “Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”

Tydligt evangelium, utan (som de säger i engelsktalande länder) ifs and buts. Inga om och inga men…

Ser du att steget från de lagkloka, via Johannes vanliga människor, till hedningarna är konsistent?

Men låt oss ta ett steg tillbaka i historien och se vad svaret blev på pingstdagen. Petrus predikar, Apostlagärningarna 2:37-39:

När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?» Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»

Helt tydligt är denna fråga ställd i en annan “ande” än den obstinate lagklokes självrättfärdigande. Syndanöd, skulle jag kalla det.

Och här tycker jag vi ser “the missing link” mellan lagen och nåden. Svaret blir nämligen: “Gör bättring!”.

Johannes döparen hade visat fram mot detta när frågan ställdes till honom. Lukas 3:10-16:

Folket frågade honom: “Vad skall vi då göra?” Han svarade dem: “Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: “Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade dem: “Kräv inte mer än vad som är fastställt.” 14 Även soldater frågade honom: “Och vi, vad skall vi göra?” Han svarade dem: “Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!” Folket gick där och väntade, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Johannes svarade dem allesammans: “Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.

Johannes döparen svarar att de skall lyda Guds bud men att det skulle komma att bli en mirakulös ändring på systemet efter att Jesus hade fullbordat sitt verk.

Dock gäller fortfarande oavkortat att syndanöd och förlåtelse hör samman med bättring. Efeserbrevet 4:17-32:

Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra, hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud. Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar. Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus, om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus: att I — då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel — haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser, och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne, och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet. Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar. »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede, och given icke djävulen något tillfälle. Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist. Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det. Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag. All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder. Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.

Och detta är ett budskap som vi kan återfinna på många ställen i Skriften. Jakobs brev 2:8-19:

Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: »Du skall älska din nästa såsom dig själv», då gören I visserligen väl. Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare. Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt. Densamme som sade: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», han sade ju ock: »Du skall icke dräpa.» Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare. Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag. Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen. Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom? Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen och någon av eder då sade till denne: »Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt» — vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde? Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar. Nu torde någon säga: »Du har ju tro?» — »Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.» Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva. Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!

Vad blir då summan av detta?

Ja, vad tycker du själv?

/Kjell

PS. Lyssna gärna på denna predikan av Sven Reichmann Livets träd.

8 thoughts on “Vad skall jag göra?”

  1. Detta bibelstudium påminner mig om hur Herren räddade mig från att låta studier av ordet skymma sikten för Herren och leda mig bort från Honom. För inte så länge sedan började jag läsa och studera Guds Ord mer på djupet. Det kanske låter fromt och vällovligt, men i mitt fall var det inte så. Syftet var inte gott alls utan väldigt köttsligt och egoistiskt. Jag drevs av vinstintresse, mina egna ambitioner, av att vilja vara någon, göra mig ett namn. Genom studierna höll jag på att fastna i det vi idag kallar hebreiska rötter-rörelsen. På olika sätt, framför allt genom syskon i Herren, fick Herren stopp på mig tack och lov. Herren har förvandlat mig på väldigt många sätt. Bland annat är jag idag så nöjd och glad över att vara ett ”enfaldigt” litet barn. Det var helt otänkbart för mig tidigare. Tänk att Herren kan förvandla oss så fullkomligt! De som känner mig vet att jag är – eller snarare var – en person som gillar att studera, intellektuell skulle man nog kunna säga. Idag är studerandet inte alls lika viktigt för mig som förr. Jag läser Ordet – det kan jag inte vara utan! – men litar på att Herren undervisar mig och att Han ser till att jag förstår det jag behöver förstå.

    Det är viktigt för mig att fundera på vad som driver mig när jag t.ex. fördjupar mig i något, vare sig det är andligt eller jordiskt. Är jag i Herrens vilja, eller är det mina egna ambitioner som är drivkraften?

    Förbli som barn, förtrösta på Herren och låt Honom leda oss i allt!

        (Reply)

  2. Tack, Kjell, för ett mycket gediget studie – som tål att begrundas igen.

    MS, tack för den ärligheten. Du har rätt i att det finns det som ser fromt ut på ytan, men Gud väger våra motiv. Vilken skatt är det inte att få BLI som ett barn inför Honom!

        (Reply)

  3. Tack MS och Ingela,

    Kanske är bloggposten i längsta laget. Fast jag hade egentligen velat citera mera.

    En text som passar bra i sambandet är Joh. 5:39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

    Om vi läser Bibeln för att få svar på frågan “vad skall jag göra” så gör vi som de personer som Jesus tilltalade där.

    Men om vi läser Skriften för att lära känna Herren är vi på rätt väg.

    Mycket lätt att fastna i gärningslära och vilja rättfärdiggöra sig.

    Synden är inget informations-, eller kunskaps-problem.

    Och valet är ständigt mellan Livets träd och Kunskapens träd.

    /Kjell

        (Reply)

  4. En liten parentes till den gedigna bloggposten:

    När jag läste igenom artikeln, funderade jag över vilket grekiskt ord som står bakom ordet “bättring”, i 1917 års översättning av Apg 2:38. Uppmaningen “Gör bättring!” låter ju nästan som en gärningslära i sig, tänkte jag. Prestationer att försöka göra något bra i sig själv.

    Men det ordet visade sig vara det ord som annars oftast översätts till “omvänd er”, engelska “repent”. Strongs nr 3340:

    3340 metanoéō (from 3326 /metá, “changed after being with” and 3539 /noiéō, “think”) – properly, “think differently after,” “after a change of mind”; to repent (literally, “think differently afterwards”).

    Kanske vi kan beskriva begreppet “omvänd” som ungefär följande: När vi umgås med Gud, och låter Honom påverka oss, så förvandlas våra sinnen så att vi inte längre vill syssla med ogudaktighet, utan vill göra Hans goda vilja. Vi får seendet från Gud, så inte ens detta har vi i oss själva. Det vi “gör” är ungefär “ta emot det goda från Gud, och stå emot det onda i vår gamla natur”. Jesus öppnade vägen till Gud, så att vi nu kan ta emot det nya välsignade livet.

    Och när man tittar närmare på detta ord “omvänd”, så hamnar man på bibelställen såsom exempelvis Rom 12:1-2, att låta sig förvandlas genom sinnets förnyelse:

    1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

    Frid,
    Eva Helen

        (Reply)

  5. I lustgården fanns både Livets träd (Herren) och Kunskapens träd (Lagen). Men i den nya himlen och jorden finns det bara ETT träd, Livets träd.

    Upp_2:7 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.

    Upp_22:2 Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken.

    Upp_22:14 Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.

    Står nada om kunskapens träd, då antagligen pga av detta:

    1Mo_3:22 HERREN Gud sade: “Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.”

    Av detta förstår vi att vi EJ kan äta av båda träden.

        (Reply)

  6. Andreas Frost,

    Ja, vem behöver “kunskapens träd” när han/hon har fått se Gud ansikte mot ansikte.

    1 Kor. 13:12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

    Och dessutom tror jag ingen där (i Himmelen eller på den Nya Jorden) kommit dit genom att äta av kunskapens träd.

    Mitt hopp är att åtminstone någon skall se att det finns en progressiv linje av uppenbarelse om evangelium i Skriften.

    Och att en kräftgång, vad gäller handlande och ritual, tillbaka till tiden innan Jesu uppståndelse inte är till nytta för någon.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Kära syskon! Allt är av nåd. Det är underbart att vi inte behöver göra någonting utan bara tro och överlåta oss! … Jeremia 9:24 “Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och KÄNNER MIG: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN.”… // … Joh.1:16 “Av hans fullhet har vi alla fått , nåd och åter nåd.” …// … Rom.4:4 “Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. … Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. … Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.” … … Herrens fullhet = nåd och åter nåd! … Mvh.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *