Morötter och hägringar

Socialt begåvade människor vet snabbt vad du har starka aversioner mot och vad du verkligen gillar. Genom dina reaktioner på mycket neutrala budskap analyserar de dina sympatier och antipatier.

När de sedan känner till dessa är det en smal sak att vinna ditt förtroende. Om de sedan visar sig från sin mest charmiga sida kan de utöva stort inflytande på dej. Som försäljare, predikanter eller politiker kan de vara mycket framgångsrika.

Paulus andra brev till Timoteus, kapitel 4, verserna 1 till och med 5:

Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

Att det handlar om att vara en evangelist och predika ordet är tydligt. Låt oss se vad Paulus ansåg höra till den uppgiften.

  1. För att fullgöra den tjänsten måste man tydligen vara tålmodig och bära sitt lidande.
  2. Vidare skall man vara sund och förnuftig i all undervisning.
  3. Och tydligen kommer det att handla en hel del om att förmana, tillrättavisa och bestraffa, i tid och otid.

Det var kanske inte precis det vi tänker på i första hand när vi tänker på en evangelist. Säkerligen finns det även utrymme för att stå på torget med plakat och sjunga kristna visor till accompanjemang av gitarr och dragspel.

Det är nog betydligt populärare att leverera “Pollyanna-predikningar” som Joel Osteen, och köra med lättsamma budskap, handplockade smakliga texter ur Bibeln. Framför allt morötter och hägringar.

Men si det var inte uppgiften. En evangelist skall presentera all undervisning. Även den som tycks vara i otid, som upplevs som tillrättavisande och förmanande ja kanske till och med bestraffande.

Men det kommer inte att vara populärt, för det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran. Och då blir det fritt fram för de socialt begåvade manipulatörerna som anser att “evangelium” är ett medel till vinning.

Och dessa känner snabbt dina sympatier och antipatier och kommer att predika ett budskap som kliar skönt i öronen. Mycket praktiskt för dessa att vi lever i en kultur med mode och opinioner skapade av massmedia. För därigenom kan de nå ut till miljoner som alla tror att de tycker likadant.

Och i Paulus andra brev till Tessalonikerna, kapitel 2, verserna 8 till och med 12:

Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Skrämselpropaganda och eskatologiska konspitationshistorier.

En mycket användbar morot just runt årsväxlingen, men säkerligen även i vår tid, är att spela på eskatologiska konspitationshistorier och göra folk nervösa för framtiden. Samtidigt som man lovar dem att det kommer att gå bättre om de ansluter sig till just den lära man själv förkunnar.

Jesus varnade för att det kommer att gå fort när änden kommer. Det kommer att ske överraskande. Det kommer att bli som en snara. (Lukas 21:35) Och en snara funkar bara om man inte ser den i tid.

Och alla som lät sig klias i öronen av positivism och vinstevangelier, eller skrämsel-propaganda, kommer att fastna i snaran för att de inte älskade sanningen mer än fablerna.

Nu meddelar Psalm 119:160 att “Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.” Så den logiska konsekvensen blir att om man plockar texter ur Guds Ord, alltefter som de kliar i öronen, och skippar det mera hårdsmälta, så har man inte älskat sanningen.

Och eftersom lösryckta texter inte passar ihop utan att man virkar och stickar och väver litet grand själv, blir resultatet en fabel.

Och då hjälper det inte hur seriös man än är med de bitar av läran som kan stavas med Guds Ord. Och det hjälper inte hur “vaksam” man än anser sig vara mot “den laglöse”, även om man tar fram gamla fabler, islamitiska profetior, kabbala, stjärntydande eller nummermagi. För snaran kommer att funka eftersom man då har byggt sin egen “sanning”.

Och bli inte förvånade om alla som har gripits av eskatologi-sjukan kommer att ingå i en sorts ekumenik där man godkänner varandra bara för att man har ett gemensamt intresse större än Herren själv.

Vaddå?

Jo, eskatologin kan även den komma på första plats.

Herren sig förbarme!

/Kjell

10 thoughts on “Morötter och hägringar”

  1. Kanske kan man snällt beteckna detta fenomen som “medveten ensidig förkunnelse”. Ibland är det inte medvetet. Men mycket av det som presenterats senare år är verkligen medvetet. Det finns en dold agenda. Man vill bli Stor och Fin Pastor med en kyrka som har finansiella muskler som pastorn kan leka med. Det är alltid något egoistiskt i en medveten ensidighet.

    Jag är inte principiellt mot mainstream-trosrörelsen i Sverige. Samtidigt har jag blivit chockad över vilket ensidigt budskap som många år måste utgått därifrån. Det jag tänker på nu handlar om andliga tilltal. Jag har haft samtal med ett antal personer från detta läger och funnit en uselt grundad bibelkunskap, men desto mera “förmåga” att försöka utläsa andliga tilltal som ibland är fullständigt bisarra. Jag brukar köra mitt snack om “sunt förnuft”. Vart tog det vägen? Vart tog Bibelns budskap om nykterhet vägen (som definitivt inte bara handlar om att ta sej hem tre på natten utan att snubbla över sina egna fötter)!

    I många andra kristna sammanhang betonas istället inte allvaret. Det är kristen lekstuga. Man har trollat bort den dubbla utgången. När mina föräldrar var unga i pingströrelsen fanns syndakatalogen. En ofta helt obiblisk lista på s k “synder”. Där de verkliga synderna sopades under mattan (av slaget avund, kiv, högmod, skvaller etc).

    En predikant som predikar hela evangeliet behöver inte göra folk modlösa, behöver inte slå ned folk i skosulorna. Jesus var den bäste predikanten, han höjde människor, upprättade dem. Men han väjde inte heller för det som inte enbart kliar i öronen.

    Vill också passa på att tacka Centrumkyrkan i Falun för en utmärkt nyårsdagsgudstjänst på svensk tv. Jesus fick vara i fokus på ett mycket sällsynt sätt i predikan.

        (Reply)

  2. wildvest. “När mina föräldrar var unga i pingströrelsen fanns syndakatalogen. En ofta helt obiblisk lista på s k “synder”. Där de verkliga synderna sopades under mattan..”

    Men nu har pingst gjort det lättare för sig. Nu är ingenting syndigt längre. Jo en sak faktiskt. Det är syndigt att döma sin broder som lever i synd, annars är det fritt fram.

    Om man förr (på femtitalet tex) hade haft goda kunsakaper i Bibeln så hade man lätt kunnat avsläja syndakatologen som obiblskt. Men de baskunskaperna fanns inte då och de finns inte nu heller. Läs tindningen Pingst.nu så får ni se själva.

        (Reply)

  3. wildwest,

    Broder,

    “Det är alltid något egoistiskt i en medveten ensidighet”.

    Ditt påstående är helt riktigt och det är inte bara egoism det handlar om, utan man landar även i sekterism. För sekterismen har alltid egoistiska, bakomliggande, motiv.

    För att hålla en församling ren och obesmittad behöver hela Guds rådslut förkunnas, men det aktar man sig noga för, ty då kan man ju upptäcka sanningen.

    En ensidig kost är farlig därför att den alltid leder till olika bristsjukdomar, och i ett framskridet stadium, även till död.

    Tänker på sjömän som förr vistades under långa tider på havet och därför var hänvisade till ensidig kost, såsom skeppsskorpor och saltad mat.

    Och på grund av detta drabbades de av sjukdomen skörbjugg ( C-vitaminbrist) som tog mera än 50 procent, av männens liv, innan resan var till ände. Lång senare förstod man att bristen på grönsaker och frukt var orsaken och därefter hade man alltid med limejuice på resorna.

    Så en sund och välbalanserad kost är faktiskt livsnödvändig, både andligt och lekamligt! Då bevaras man vid sund hälsa och liv.

    Sedan säger du : “Jag är inte principiellt mot mainstream – trosrörelsen i Sverige”

    Här blir jag lite nyfiken Wild West? Skulle du vilja utveckla lite mera i detalj vad du menar.

    Alltså: vad är mainstream -trosrörelsen enligt din definition och vad är det du håller med om/ inte håller med om? Trosrörelsen är nämligen ett mångsidigt och ibland även komplicerat begrepp, för min del.

    Vänlig hälsning,
    Antonia

        (Reply)

  4. Davida,

    Välkommen hit. Litet grand om syndkataloger. Först undrar jag varför det numera vanligtvis skrivs “syndakatalog”. För jag är ganska så säker på att det brukade heta “syndkatalog” utan ett a i mitten.

    För mej, född Närking låter versionen med ett a litet som Skånska eller annan Syd-Svensk dialekt.

    Men tillbaka till fenomenet som sådant.

    Vi talar ofta och gärna om den frikyrkliga syndkatalogen. Men det finns syndkataloger hos alla olika grupper, subkulturer.

    Det kan vara sportklubbar, politiska föreningar, New Age grupper, teatersällskap eller vad som helst. I en artikel i SvD föreslog man bland annat följande paragrafer i den moderna syndkatalogen:

    • Du skall motionera i någon form, gåstavar kan i nödfall accepteras, och du skall ständigt och allestädes oroa dig för din övervikt. (Glöm det där med trivselvikt.)
    • Du skall skaffa dig en ”coach” (guru) för varje ny livssituation. Utbudet av coacher är numera sådant att kunden snart kan få sin skräddarsydde coach till reapris.

    Bibelfrågan svarar Thor-Leif Strindberg en person som tydligen trodde att det handlade om en bok man skulle kunna hitta på ett bibliotek eller i ett arkiv:

    “Syndakatalogen” är inte någon bok eller förteckning, utan bara en benämning på allt sådant som man särskilt inom frikyrkorna betraktade som synd. Det kunde vara många saker och synen på vad som var synd varierade mellan olika församlingar och enskilda troende. Bland sådant som man en gång i tiden allmänt ansåg vara synd var dans, rökning, alkohol, bio, teater (i stort sett alla “världsliga nöjen”), tv, modern musik, dragspel, elgitarrer etc. Det var också synd för kvinnor att klä sig i byxor, att klippa håret, att sminka sig, att ha korta kjolar (när det var modernt) osv.

    Kort sagt kan man säga att alla “nymodigheter” betraktades som syndiga i början, men efter en tid blev de vardagliga och accepterade – och andra nymodigheter tog över deras plats som syndiga. Så där har det hållit på.

    Det är nog viktigt att komma ihåg att det inte bara finns en syndkatalog, med “du skall icke” buden.

    Det finns även en rättfärdighetskatalog med “du skall” buden.

    Och rättfärdighetskatalogen har ställt till med minst lika mycket elände som syndkatalogen. För allt i rättfärdighetskatalogen kan man nämligen prestera.

    Och således kan man hyckla och verka frommare än man är, och därigenom vinna anseende och avancera i en organisation.

    Rättfärdighetskatalogen har inte avskaffats, men den ändras konstant och nya grupper har egna vinklingar av buden. (Just nu är Mose Lag populär.)

    Rättfärdighetskatalogen är hemmasönernas (och döttrarnas) Bibel.

    Jesu ord gäller än!

    Joh. 5:44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

    /Kjell

        (Reply)

  5. Rättfärdighetskatalogen är ju på sitt sätt också en syndakatalog. Den förespeglar oss att vi i gärningar ska kunna uppnå en bättre position hos Gud. Genom att börja prata hebreiska eller genom att be 5 timmar och 27,5 minuter per dag eller något annat som är verifierbart i kronor o ören. Samtidigt är naturligtvis goda vanor viktiga.

    Syndakatalog är den variant jag har hört. Grammatiskt är det säkert rätt utan ett “a”.

    Det handlade inte så mycket om synd i den katalogen. Om man kan ändra vad som är synd efter några år så är det ingen synd. Synd är tidlöst. Däremot är provokationer mot en syndakatalog tveksamma, det kan knappast vara bibliskt, det kan dock kännas djupt mänskligt. T ex att trava in med korta kjolar på estraden i en kyrka där något sådant anses som “synd”. Då är det ett problem. Men det är inte kjolen i sej utan inställningen till sina medmänniskor. Sen kan man diskutera hur man förändrar förlegade inställningar utan att det blir någon sorts provokation. Har inte tänkt färdigt där. Men har sett tillräckligt av onödiga konflikter och revolutionär är jag inte.

    Mainstream-trosrörelse: jag har inte så mycket kontakt med trosrörelsen. Men jag märkte ändå när denna var mer på tapeten än den är idag att Livets Ord bildade en mall för hur man skulle predika, sjunga, bete sej. Där kom också korrektionerna snabbt. Ute i landet kunde det finnas församlingar som skulle “bräcka” moderförsamlingen med ändå mera extremt beteende. Här gick man ibland långt över gränsen och den delen av trosrörelsen har jag aldrig kunnat identifiera mej med. Jag klarar det dock till största delen med Livets Ord i Uppsala.

        (Reply)

  6. Wildwest – du har så rätt –
    det handlar om vilken inställning man har till sina medmänniskor.
    Och jag vill tillägga en sak till – Gudsfruktan.
    Om man har Gudsfruktan, så påverkar det allt, på djupet.

    Man behöver inte ens någon synd(a)katalog, för man är så känslig i anden, och vet intuitivt med sig när det blir fel – och när det blir rätt.

    Kjell,
    återigen, jag uppskattar både ditt inlägg och din kommentar ovan.

    mvh, Ingela

        (Reply)

  7. ‘Det var också synd för kvinnor att klä sig i byxor, att klippa håret, att sminka sig, att ha korta kjolar (när det var modernt) osv.’

    Här kommer en litenrolig händelse.

    Min älskade hustru berättar för mig (hon tillfrågades ofta på möten om hon ville sjunga) att hon en gång i slutet på -60 talet var på en gudstjänst och det var inte bestämt innan att hon skulle sjunga – Prästen gick upp på podiet och sa: Vi skulle ju velat att Anna- Karin skulle sjunga en sång för oss, men hon har ju långbyxor!
    Alltså, det gick inte för sig!

    Bless!
    garan

        (Reply)

  8. Garan: Jo, det finns många såna historier. Ibland är det roligt att läsa dom, ibland fastnar leendet. Redan att Du skriver detta visar på hur djupt det drabbade människor. Det sitter kvar i generationer. Fanns t ex en “körlinjal” som användes av körledaren för att mäta håret på kvinnor. Var det för kort fick dom inte vara med i kören. Men när bl a en äldstebroder i en större pingstförsamling råkade lägga sej i fel säng så blev han ursäktad med att hans fru ju var så ful. Såna här kataloger är nämligen aldrig varken logiska eller rättvisa. Skulle dock tro att vi har en drös med såna idag också, men inte av just det här yttre slaget. Vi kanske skulle identifiera dom?

        (Reply)

  9. Håller med ang. gudstjänsten på Tv från Falun. Mycket bra , Guds närvaro var påtaglig.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *