Hjärta, själ, kraft, förstånd

Eftersom dispyterna om meningsskillnader fortsätter att eskalera tar jag fram denna bloggpost ur arkivet. (Ursprungligen publicerad 11-06-2011)

Detta blir en kort och lättsam artikel om olikheter, osämja, sämja och dolda skillnader. Jag börjar med ett citat ut Malaki kapitel 3 verserna 13 till och med 18.

  • 13 Ni har talat hårda ord mot mig,säger HERREN. Men ni säger: “Vad har vi talat mot dig?”
  • 14 Ni har sagt: “Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad vinner vi på att hålla hans bud och gå sörjande inför HERREN Sebaot?”
  • 15 Nu prisar vi de högmodiga lyckliga. De som handlar ogudaktigt uppmuntras, de sätter Gud på prov och slipper ändå undan.
  • 16 Men talade de som fruktar HERREN med varandra, och HERREN gav akt och lyssnade. En minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar HERREN och ärar hans namn.
  • 17 De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.
  • 18 Då skall ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.

Profetian utlovar att det kommer en dag när skillnaden mellan gudaktiga och gudlösa kommer att synas tydligt och ingen behöver tveka. Men än så länge kan man vara något annat än det som man visar omgivningen. Än så länge gäller:

Matt. 7:15 Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.

Apg. 20:29 Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.



Lukas 10:27 Han svarade och sade: »’Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.’»

Du kan inte ana hur tacksam jag är för denna vers efter att ha varit medlem i en församling där bara känslor och romantik gällde som frälsningsgrundande.

Det har varit vanligt i olika sektliknande församlingar att man predikar mot att använda förståndet. Ofta kallar man det då “otro” att använda logik och analysera (pröva) det som predikar och profeteras.

Texten jag citerade ur Lukas lästes upp av en teologie student i den församling jag var medlem av efter att en “profetia” hade uttalats att vi skulle sluta använda förståndet och bara flumma ut i känslor. (Jag mådde väldigt illa i den församlingen men stannade för att det fanns dem som behövde stöd.)

I “messianernas” rike är det ganska vanligt att man vill att vi skall kasta all så kallad hellenistisk logik överbord och i stället anamma en hopfantiserad judisk logik som inte följer någon som helst verifierbar princip. (Utom kanske ledarens nycker.)

Nu vill jag tala om menings-skillnader, äkta och förmenta. och jag skall göra det i grafisk form med korta kommentarer.

(Tycker du att det blir för teoretiskt här kan du hoppa till slutledningen.)

1. Man är oense med varandra och ingen gemensam grund finns.

Person A och person B har helt olika paradigma. Ingen gemensam grund finns.

Inte mycket att göra åt! Ge ditt vittnesbörd och lämna resten åt Herren.

2. Man är ense om nästan allt viktigt.

Person A och person B har en stor gemensam grund C, fast de naturligtvis även har egna erfarenheter och tankar som inte kan jämföras.

Ingen anledning att strida om teologiska formler eller andra skillnader. Bed tillsammans och läs Skriften tillsamman och gläd er i Herren alltid.

3. Man är oense i det mesta men har dock gemensam grund.

Person A och person B tror att de vet allt och har mycket litet gemensamt.

Jobbigt om man inte kan inse hur litet man egentligen vet om Skaparen och skapelsen.

4. Man tror att man är oense om allt, men …..

Person A och person B tror att de inte har någon gemensam grund C. Men Person A förstår inte implikationerna (lilla) a av sin tro, och likaledes person B förstår inte implikationerna (lilla) b av sin tro. I verkligheten har de en gemensam grund.

Detta är nog en mycket vanlig situation. Man inser inte implikationerna av den egna tron och världsbilden och därmed missar man det faktum att det ändå finns gemensam grund.

Och sätt nu detta i proportion till realiteten.

5. Och samma som ovan men i realistiskt perspektiv.

Ja, sannerligen! Om man inser hur litet man vet om allt så blir det ofta oansenliga petitesser kvar av det man tror är allt överskuggande menings-skillnader.

Slutledning

Nästa gång du tror att du hamnat i en olöslig menings-skillnad, fundera på vilken av grafikerna som illustrerar situationen.

Om det verkligen handlar om skillnader som inte kan överbryggas är det bättre att göra detta tydligt.

Och det finns absolut saker som man inte kan kompromissa med.

Men det är alltid nyttigt att förstå hur situationen ser ut.

Vilken bild passar på pingstledningens ekumenik med RKK?

Vilken bild passar på din relation till RKK, eller din relation med Sektariska Messianer?

Kom ihåg att det inte handlar om hur många skillnader det finns, det handlar om skillnadernas “vikt”.

T.ex. om du “bekänner att Jesus ÄR HERREN, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda” och någon annan tror precis som du vad gäller allt annat, men just inte detta…. Ja då finns det tyvärr ingen gemensam grund att bygga på.

1 Kor. 3:11 Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;

Rom. 10:9-11 Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst. Skriften säger ju: »Ingen som tror på honom skall komma på skam.»

/Kjell

8 thoughts on “Hjärta, själ, kraft, förstånd”

  1. Tack för en bra bloggpost. Väldigt bra att påminnas om vad som är viktigt, och nödvändigt – bekännelsen av Herren Jesus – och att ingen ensam har hela Sanningen. Jag har tendensen då och då att se för mycket på detaljer och göra dem till oöverstigliga avgrunder, i stället för att se till den enda grunden som består. Men Gud är god, Han öppnar mina ögon gång på gång så jag inte fastnar i “felsökarfilen” utan kommer tillbaks på Vägen igen.

    Guds frid
    Majlis

        (Reply)

  2. Majlis skrev om: “felsökarfilen”

    Ja, det har ju varit litet grand diskussion om detta här med anledning av ett par tidigare artiklar.

    Rådet att pröva allt och bara behålla det goda, skyddar oss från både “felsökarfilen” och “falla-för-villan-filen”.

    Sedan tror jag att det finns en mycket bra indikator när man lyssnar på förkunnelse. Vem får äran?

    Om äran huvudsakligen tillkommer den illustre förkunnaren finns det all anledning att köra “red alert” med prövningen.

    Det finns säkert flera varningslampor. Och det finns utan tvekan olika känslighet och vaksamhet hos olika människor.

    Vi behöver därför varandra för att undvika båda “filerna”.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,
    Intressant att du lagt ned tid och engagemang på att åskådliggöra det de flesta implicit inser är en självklarhet, men kanske ändå inte strukturerat.

    I dag på Pingstdagen leder detta mig till en association till något som hände i en kyrka i Sydostasien för ganska många år sedan.

    Pastorn hade en sådan Gudsrelation att den Helige Ande (DHA) – innan gudstjänsten började – drev honom ut bland bänkarna för att be för människorna. Trots att vi inte var mer än 20-25 personer tycks det alltid finnas 4-5 som har ett akut, omedelbart behov av förbön (när uppmärksammar man detta i kyrkorna runt om i världen i dag?).

    Ingen av dessa hade begärt förbön men pastorn gick på Andens ingivelse till rätt person.

    En dag kom en man i joggingutrustning in. Pastorn frågade: ”Kan jag be för dig?”
    ”OK”.

    Det visade sig att mannen var en förklädd katolsk teolog. Alla dessa människodogmer föll som käglor under Andens ingivelse. Teologen blev fullständigt avklädd.

    Jag blev verkligen imponerad av hur DHA, utan ett enda hårt ord, fullständigt mosade sönder av människan under årtusenden strukturerade doktriner.

    Men DHA kan inte ”struktureras”, utan där gäller: ”En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt” (1 Kor. 2:14).

    Och nästa vers – för vissa – än mer problematisk: ”Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.”

    När man inte ”greppar” denna djupa insikt slår man vilt omkring sig med epitet som ”villolärare” etc. Att hitta ”villolärare” tycks vara viktigare än att predika evangelium. Det kan – bortsett från det faktum att det faktiskt finns många villolärare som måste avslöjas – bero på att man inte tror att de andliga nådegåvorna gäller för vår tid, utan att de slutade med apostlarnas död.

    Det är en helt absurd uppfattning, som är förhärskande bland vissa kyrkor i bl.a. USA, och som också har spritt sig till liknande grupperingar i Sverige. Det blir ju en väldigt vingklippt ”kristendom”, när man utestänger sig själv från den Helige Andes ledning, och övergår till att ”i köttet” tolka Skriften.

    Jag ser en dold agenda – huvudstrategen är naturligtvis den gamla ormen – nämligen att beröva kyrkan Guds vapenrustning och de andliga verktyg hon fick genom Jesu uppståndelse från de döda, och att driva människor bort från sann kristen tro.

    Resultatet blir ett avlövat, uttorkat träd utan frukt, dvs. de andligt döda kyrkor vi har idag.

        (Reply)

  4. Tachbulah,

    I och för sig ett intressant vittnesbörd, men på vilket sätt ansluter det till bloggpostens tema?

    Jag brukar försöka besvara kommentarer, men jag vet faktiskt inte vad som vore passande respons här.

    Så vitt jag vet har jag inte förnekat vårt absoluta behov av Den Helige Andes gåvor och ledning samt tröst och förmaning.

    1 Kor. 12:21 Ögat kan inte säga till handen: “Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: “Jag behöver er inte.”

    Har du läst igenom artikeln eller bara ögnat litet grand?

    Den handlar ju just om att bedöma viktigheten av skillnader innan man gör sak av det.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Tachbulah,

    Broder Tachbulah,

    Intressanta tankegångar du har angående behovet av Andens gåvor och ledning.

    Detta är något som vi verkligen behöver för att Kristus kroppen skall uppbyggas och att vi bevaras i tron.

    Förstår dock inte om du menar att förståndet därför står i något motsats förhållande?

    Kan du förklara detta?

    Men som jag tänker, behöver vi “förstå” vad som är Guds vilja och i denna process använder vi vårt förstånd.Men detta förstånd behöver helgas av Gud så att det inte blir “människotankar” vi tänker, utan Kristi tankar.Och detta sker när vi umgås med Herren och Ordet!Därigenom övas våra sinnen till att tänka som Han gör, alltså Kristi tankar.

    Exemplet med teologen var även lite luddigt, eller kanske är det jag som är trög, men förstod inte vad du åsyftade med detta?
    Mvh/Antonia

        (Reply)

  6. Kjell och Antonia,

    Tack för kommentarer.

    Jag kanske inte formulerade mig så att kopplingen till ”bloggpostens tema” blev tydlig. Jo, jag har verkligen som princip att noga och grundligt läsa igenom det jag tänker kommentera.

    Det var inte för att kritisera varken författaren eller artikeln som jag skrev. Just detta ”att åskådliggöra det de flesta implicit inser är en självklarhet” är ju en svårighet inte många kan bemästra. Det har du, Kjell, lyckats mycket bra med.

    Men så här i pingsttider har jag, på olika webbsidor, funnit att pingstens budskap ”drunknar” i allt mänskligt filosoferande.

    Artikeln ”handlar ju just om att bedöma viktigheten av skillnader…”
    Detta gällde huvudsakligen skillnader mellan människor. Jag utvidgade genom att fokusera på skillnader mellan människa och Gud.

    Syftet var alltså att visa att den Helige Andes (DHA) ledning är vida överlägset mänskligt tyckande, mänskliga argument och doktriner.

    Där tog jag exemplet med teologen som du, Antonia, tycker var ”lite luddigt”.
    Jag ville där visa att ”någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger med den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt… (1 Kor. 3:11–13). Där kommer DHA oss till hjälp, när det mänskliga förståndet inte räcker till.

    Därmed kommer jag in på Antonias andra fråga. Frågan, som jag uppfattar den, är om jag menar att förståndet står i motsatsförhållande till Andens gåvor och ledning. Du har själv svarat så bra att jag bara upprepar dina egna ord:

    ”Men som jag tänker, behöver vi “förstå” vad som är Guds vilja och i denna process använder vi vårt förstånd.Men detta förstånd behöver helgas av Gud så att det inte blir “människotankar” vi tänker, utan Kristi tankar.Och detta sker när vi umgås med Herren och Ordet!Därigenom övas våra sinnen till att tänka som Han gör, alltså Kristi tankar.”

    Men vad gäller de andliga nådegåvorna är de givna av Gud, OBEROENDE av vårt förstånd. Petrus förklarar detta om profetians gåva:

    ”Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud” (2 Pet. 1:20–21).

    Hur skiljer man sann profetia från falsk profetia? Genom förståndet? Nej, genom DHA.

    ”En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar” (1 Kor.12:10).

    ”Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en” (1 Kor.12:11).

    Jag hoppas att detta i någon mån har klargjort vad jag menade med mitt tidigare inlägg.

        (Reply)

  7. Tachbulah skrev: “Jag hoppas att detta i någon mån har klargjort vad jag menade med mitt tidigare inlägg.”

    Jo, absolut. Tack för ditt svar. Och förlåt om jag var trögfattad.

    Jag har inget att tillfoga.

    De som läser här kan säkert själva finna det tillfogade värdet av att komplettera varandra.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *