Finansiell katastrof

Jag har en längre tid ondgjort mej över all skräckpropaganda, angående finanskrisen, i nyheter, bloggar och kommentarer.

Och efter litet grand research och konsultation med “vanligtvis välorienterade personer i finansens högkvarter” har jag kommit fram till följande översikt, som jag tror är mer balanserad.

Men framtiden får utvisa vad som var rätt och vad som var fel i de följande funderingarna.

Gud finns givetvis med i bilden, men samtidigt är vi människor satta att förvalta jorden och det är på så sätt vi ska reformera världen, genom vår tro och vår respekt för Gud och inte genom att drivas av profetior och skräckscenarier som ingen kan veta något om.

Ser man på stora profetior i Bibeln, t ex Jona i Nineve, så handlade det om att något skulle hända om man INTE omvände sej. Det är alltså i dylika fall något vi människor kan göra åt saken. Jag kan inte erinra mej något exempel där Gud sänder en profet som förutspår ospecifika katastrofer som ingen kan göra något åt.

Endera handlar det om en uppmaning till omvändelse och bättring, och om den inte tas emot seriöst komer ett antal saker att hända. Eller så handlar det om ett fullbordat faktum. Dom och straff med specificerade konsekvenser.

Vi ska inte stillatigande sitta och vänta på att en profetia ska uppfyllas och sedan säja: “vad var det jag sa” eller “det visste jag hela tiden”. Då liknar man mer mannen med en talent som grävde ner den och sedan låg och latade sig tills hans herre återkom. Gud gillar inte lata människor.

Man kan konstatera att David Wilkerson i Synen, i många fall hade rätt i sak, även om tidsaspekten var mindre tydlig. Men det är farligt att läsa den och andra profetior som en handbok. Det verkar finnas dem som slår upp den som en magibok och läser vad som ska hända med ekonomin imorgon. Så var det knappast tänkt.

Finanskrisen är egentligen ganska basic: Lev inte över dina tillgångar varken som privatperson, företag eller nation.

Stater har några fler möjligheter att förlänga en situation där man inte kan betala sina räkningar, men till slut kommer även här räkenskapens dag. Den ser vi nu.

Finanskrisen visar också på något så enkelt som förtroende. En del regeringar är arga över ratinginstitutens nedgraderingar. Om man inte hade stökat till sin ekonomi skulle inget ratinginstitut kommit på idén med nedgraderingar!

Det är som att vara arg över att man fått ett bötesstraff om man snattat varor. Sluta snatta så upphör böterna.

Finanskrisen har också en grundläggande aspekt av girighet. Den är dock mera svår att komma åt. Det är en kombination av kvartalsekonomi, aktieägarnas krav på avkastning och alltför följsamma bolagsledningar.

Kulturen sprider sig sedan ner till de som är satta att handla med värdepapper eller valutor och gör dessa alltför kreativa.

Man har berättat för mej att i seminarier om EU’s nya finansiella regelverk Basel III så dyker de mest fantastiska förslag upp av framförallt yngre kollegor, nämligen hur man ska gå runt reglerna. Dessa har alltså inte förstått att reglerna har tillkommit pga att någonting redan gått fundamentalt fel. Man ser regler som rundningsmärken.

Så frågan är då vad en privatperson kan göra åt saken. Jag skall lista 5 tänkta situationer. Hur skall du handla om …..

1. Om du har skulder upp över öronen.
2. Om du har normala skulder.
3. Om du är skuldneutral, inga skulder och inga sparpengar.
4. Om du har ett begränsat sparkapital.
5. Om du har massor av sparpengar.

Här kommer detaljerna:

1. Om du har skulder upp över öronen så använd alla pengar som inte oundgängligen behövs för att betala av skulderna. Börja med att bli av med de många små skulderna. Det är psykologiskt viktigt att få bort själva mängden skulder. Börja t ex med sms-lån, kreditkortsskulder och konsumentkrediter med väldigt hög ränta.
    
   Försök lägga om lånen så att de bildar ett enda nytt lån. Det blir ofta bättre villkor, hör med banken. I många fall går det bättre än man tror. Har man ett hus där det finns plats för inteckningar, betala av alla dyra smålån med inteckningen. Det är bättre att ha ett förhöjt huslån med kanske 5% i ränta än många smålån med 18% i ränta.
    
   Försök förhandla dej till avbetalningsplaner på lån mot större aktörer, det brukar gå bra men kostar förstås en slant. Så länge inte situationen är utredd ta absolut inte upp fler lån för konsumtion!
    
   Det kan i värsta fall ta 4-5 år att sanera sin ekonomi, det innebär en förändrad livsstil (man kan överleva på en standard från 70talet!) men alternativet kan istället vara personlig konkurs. Klipp sönder kreditkorten. Betala om möjligt cash så det syns att sedelantalet minskar i plånboken. Detta är klassisk skuldsaneringsteori som alla dyra konsumentrådgivare pratar om.
    
2. Om du har normala skulder på hus och bil så betala av dessa så effektivt som möjligt. Finns pengar över som är tänkta för sparbössan så är det effektivare att sänka sina lån istället. Många billån går att betala av stötvis.
    
   Amortera om än aldrig så lite på bostadslånen. Det ger en psykologisk kick, det visar banken på en vilja att göra rätt för sig som kan bli avgörande vid nästa räntediskussion. Försök inte förlänga låneperioden, håll den så kort det går.
    
   Ta aldrig upp lån för konsumtion. Ren konsumtion ska betalas med intjänade medel. Att ta lån för att åka på semester, köpa presenter, gå på krogen eller något som inte är livsnödvändigt är farligt. Tar man lån för konsumtion har man egentligen inte råd.
    
3. Om du är skuldneutral, inga skulder och inga sparpengar så se framför allt till att inget lockar dej att köpa något utöver din förmåga. Eftersom ingen buffert finns så måste budgeten gå ihop varje vecka, redan en periodicitet på varje månad är för lång tid. Då kan skadan redan vara skedd. Istället för ökad konsumtion bygg upp en liten sparbuffert. Sätt den på ett konto med insättningsgaranti i ett finansinstitut som står under Finansinspektionens kontroll. Låt bli att räkna med att dessa sparpengar finns för utnyttjande förrän efter några år.
    
4. Om du har ett begränsat sparkapital men inga skulder så sätt dessa på ett konto med insättningsgaranti och god ränta i ett finansinstitut som står under Finansinspektionens kontroll. Använd inte pengarna till några bundna placeringar. Ett begränsat sparkapital kan behövas med kort varsel, det ska vara en likvid tillgång. Detta är inte fallet med t ex premieobligationer, diverse fonder eller aktier. Riskerna är för stora att pengarna inte går att få fram den dag de akut behövs.
    
5. Om du har massor av sparpengar så grips inte av hybris. Kommer välståndsökningen från en situation av relativ fattigdom så förändra inte livsstilen! Det har stjälpt många.
    
   Besök din bank eller andra välrenommerade finansinstitut och be att få tala med deras placeringsrådgivare. Var noga med att inte gå utöver den risknivå som du kan tänka dej. Känns aktier läskiga så låt bli dem.
    
   Planera för vad dina sparpengar ska användas till. Är du 30 år och vill ha dem till pensionen så kan de placeras i högre risk än om de bara tillfälligt behöver en bättre avkastning än bankräntan. Gå aldrig in i sparinstrument som du inte utan vidare förstår.
    
   Det kan för en person som inte är bevandrad i finansbranschens terminologi innebära att det bara är aktier, obligationer och fastränteplaceringar som kommer ifråga. Gott så. I sista finanskrisen var det många som förlorade sina pengar för att produkterna de blev intalade att placera i var så komplicerade att inte ens den professionella handlarpersonalen på bankerna förstod sej på mekanismerna. Då har det blivit väldigt fel.
    
   Placera inte i utländsk valuta försåvitt du inte har dina inkomster i utländsk valuta. Då har du ovanpå ränterisk och marknadsrisk även en valutarisk och den kan vara betydande i den turbulenta period vi befinner oss i. Se de stackare i Lettland, Ungern och Island som har sina bolån i schweizerfranc. De bor i samma bostad, marknadspriset har sjunkit, lånet är kvar i nominella pengar, men pga valutakursförstärkningen har det blivit 30-50% dyrare att betala av. Placera inte heller i några papper som garanteras av utländska finansinstitut. Det går inte att ha samma koll på vad som händer i Kina, Schweiz eller USA som det gör i Sverige.

Sedan litet grand om Sverige.

Några väl valda ord till alla de som tror att Sverige lever isolerat i världen och inte förstår hur den svenska ekonomin hänger mellan dollarn och euron.

Sverige är just nu nästan oförtjänt lyckligt lottat med den starka svenska ekonomin. Det är inte så att Gud hjälper en gudfruktig slarver men stjälper någon som är ordentlig och samvetsgrann trots att han är ateist. Det visar väl inte minst alla karismatiska kyrkor som får slå igen pga brist på pengar. Medan de som inte satsat ihjäl sig istället har äldre men avbetalda byggnader. Tacka Gud för vist handlande av Göran Persson och Anders Borg.

Sverige kunde vara i samma situation som länder längre söderut. Sverige var i den situationen på 90-talet, men hade då förmånen att ha grannstater som genom sin import hjälpte Sverige att exportera sig ur krisen. Det tog nästan 10 år att komma igen, bankerna var konkursmässiga, Nordea togs över av staten, SEB var på fallrepet, välståndet skars ned, men det gick. Befolkning ställde upp och förstod allvaret, samhällskontraktet i Sverige är starkt.

Euron är ett politiskt projekt.

Få människor i finansmarknaden applåderade den. Tyskland fick motvilligt acceptera euron för att politiskt få igenom sin återförening, få tyskar hade något gott att säja om D-markens försvinnande. Eurons låga räntor var en fortsättning på D-markens starka ställning.

Sydeuropeiska länder med en annan statskultur såg paradiset hägra med dramatiskt sänkta räntor som de förut aldrig haft. Istället för att sanera sina ekonomier, investera och utveckla sin industri användes pengarna till konsumtion, till enorma löneökningar för statligt anställda, till välståndsprojekt som ingen kunde finansiera i längden.

En finansiell zon med finska renägare, grekiska fiskare och irländska whiskydestillerister kan inte fungera. Det finns redan regionala skillnader i ett land som Sverige, med stödområden, med olika förutsättningar både för lantbruk och industri. Hur mycket större är då inte skillnaderna på en hel kontinent?

Sverige är dock inte en isolerad ö, men en stark exportnation som lever på att de länder Sverige exporterar till kan betala för sig. Kraschar den europeiska ekonomin så drabbas Sverige oundvikligen. Sverige har dock tur att Tyskland och de nordiska länderna hör till våra största handelspartners.

Den svenska kronan är liten och utan nämnvärt inflytande i relation till USD och EUR. Trots den starka ekonomin åker kronan berg-och-dalbana i korrelation med euron. Det blir inte bättre av att euron går i kvav.

Det är mycket osäkert hur det kommer att gå.

Kanske vi kan få ett A- och B-lag. Har man sina besparingar i osäkra euroländer som Grekland och Italien finns anledning att försöka föra dem till konton i t ex Tyskland och Holland. Samtidigt ska man ha klart för sig att eurons eventuella A-lag innebär en kraftigt förstärkt valuta vilket hårt kommer drabba Tysklands exportindustri. Det kommer säkerligen även dra med sej kronan uppåt. Till glädje för semesterfirare, till stor nackdel för Sverige som exportland. Det är inte utförseln av resevaluta som ger Sverige dess intäkter utan pengarna som strömmar in pga exporten.

Det som är värre ändå är att det havererade europrojektet kan stjälpa demokratin. Vi ser redan hur folk har tappat allt förtroende för politikerna som inte kan lösa krisen. Vi ser redan hur de idémässiga klyftorna i samhällen som Grekland och Italien vidgas. Där fackföreningar mot allt sunt förnuft går emot besparingspolitiken. I många av de sydeuropeiska länderna var det inte ens 50 år sedan det fanns militärdiktaturer.

Den utvecklingen vore katastrofal och vi kan plötsligt befinna oss i ett läge som på 1920-talet. Nominala demokratier med extrema partigrupperingar som inte bara slåss om regeringsmakten vid valurnorna utan också fysiskt i gatuslagsmål.

Tro inte att sådant bara kan ske i Afrika. I min ungdom var det Syd-Amerika som var på tapeten med diktaturer och militärjuntor och revolutioner. Idag bor de flesta av jordens invånare i länder som inte med rätta kan kallas demokratier.

Men det är alls inte säkert att kontrollen behöver ske med kulsprutor och tankfordon annat än vid uppträdande mot demonstranter. Den makt som ligger i censur och finansiella begränsningar (eller belöningar) av medborgarnas möjligheter skall man inte underskatta.

Makt i människohänder är den stora faran, för all makt korrumperar och resultatet i det långa loppet blir något som kanske kan beskrivas av följande plattityd: “If you can’t fight them, buy them! If you can’t buy them, kill them!”

Politisk ekumenik genom hot och belöningar, och “utsållande” av dissidenter som vägrar att kompromissa med sitt samvete. Se där, grundstenarna i Antikrists välde.

Och nu har vi valet att låta oss intimideras tills vi lägger ribban i vårt samvete lägre, och lägre, och lägre.

Men för oss som tror att Jesus verkligen har all makt i Himmelen och på jorden, finns det ett alternativ.

/Kjell

Views: 41