Finansiell katastrof

Jag har en längre tid ondgjort mej över all skräckpropaganda, angående finanskrisen, i nyheter, bloggar och kommentarer.

Och efter litet grand research och konsultation med “vanligtvis välorienterade personer i finansens högkvarter” har jag kommit fram till följande översikt, som jag tror är mer balanserad.

Men framtiden får utvisa vad som var rätt och vad som var fel i de följande funderingarna.

Gud finns givetvis med i bilden, men samtidigt är vi människor satta att förvalta jorden och det är på så sätt vi ska reformera världen, genom vår tro och vår respekt för Gud och inte genom att drivas av profetior och skräckscenarier som ingen kan veta något om.

Ser man på stora profetior i Bibeln, t ex Jona i Nineve, så handlade det om att något skulle hända om man INTE omvände sej. Det är alltså i dylika fall något vi människor kan göra åt saken. Jag kan inte erinra mej något exempel där Gud sänder en profet som förutspår ospecifika katastrofer som ingen kan göra något åt.

Endera handlar det om en uppmaning till omvändelse och bättring, och om den inte tas emot seriöst komer ett antal saker att hända. Eller så handlar det om ett fullbordat faktum. Dom och straff med specificerade konsekvenser.

Vi ska inte stillatigande sitta och vänta på att en profetia ska uppfyllas och sedan säja: “vad var det jag sa” eller “det visste jag hela tiden”. Då liknar man mer mannen med en talent som grävde ner den och sedan låg och latade sig tills hans herre återkom. Gud gillar inte lata människor.

Man kan konstatera att David Wilkerson i Synen, i många fall hade rätt i sak, även om tidsaspekten var mindre tydlig. Men det är farligt att läsa den och andra profetior som en handbok. Det verkar finnas dem som slår upp den som en magibok och läser vad som ska hända med ekonomin imorgon. Så var det knappast tänkt.

Finanskrisen är egentligen ganska basic: Lev inte över dina tillgångar varken som privatperson, företag eller nation.

Stater har några fler möjligheter att förlänga en situation där man inte kan betala sina räkningar, men till slut kommer även här räkenskapens dag. Den ser vi nu.

Finanskrisen visar också på något så enkelt som förtroende. En del regeringar är arga över ratinginstitutens nedgraderingar. Om man inte hade stökat till sin ekonomi skulle inget ratinginstitut kommit på idén med nedgraderingar!

Det är som att vara arg över att man fått ett bötesstraff om man snattat varor. Sluta snatta så upphör böterna.

Finanskrisen har också en grundläggande aspekt av girighet. Den är dock mera svår att komma åt. Det är en kombination av kvartalsekonomi, aktieägarnas krav på avkastning och alltför följsamma bolagsledningar.

Kulturen sprider sig sedan ner till de som är satta att handla med värdepapper eller valutor och gör dessa alltför kreativa.

Man har berättat för mej att i seminarier om EU’s nya finansiella regelverk Basel III så dyker de mest fantastiska förslag upp av framförallt yngre kollegor, nämligen hur man ska gå runt reglerna. Dessa har alltså inte förstått att reglerna har tillkommit pga att någonting redan gått fundamentalt fel. Man ser regler som rundningsmärken.

Så frågan är då vad en privatperson kan göra åt saken. Jag skall lista 5 tänkta situationer. Hur skall du handla om …..

  1. Om du har skulder upp över öronen.
  2. Om du har normala skulder.
  3. Om du är skuldneutral, inga skulder och inga sparpengar.
  4. Om du har ett begränsat sparkapital.
  5. Om du har massor av sparpengar.

Här kommer detaljerna:

  1. Om du har skulder upp över öronen så använd alla pengar som inte oundgängligen behövs för att betala av skulderna. Börja med att bli av med de många små skulderna. Det är psykologiskt viktigt att få bort själva mängden skulder. Börja t ex med sms-lån, kreditkortsskulder och konsumentkrediter med väldigt hög ränta.
     
    Försök lägga om lånen så att de bildar ett enda nytt lån. Det blir ofta bättre villkor, hör med banken. I många fall går det bättre än man tror. Har man ett hus där det finns plats för inteckningar, betala av alla dyra smålån med inteckningen. Det är bättre att ha ett förhöjt huslån med kanske 5% i ränta än många smålån med 18% i ränta.
     
    Försök förhandla dej till avbetalningsplaner på lån mot större aktörer, det brukar gå bra men kostar förstås en slant. Så länge inte situationen är utredd ta absolut inte upp fler lån för konsumtion!
     
    Det kan i värsta fall ta 4-5 år att sanera sin ekonomi, det innebär en förändrad livsstil (man kan överleva på en standard från 70talet!) men alternativet kan istället vara personlig konkurs. Klipp sönder kreditkorten. Betala om möjligt cash så det syns att sedelantalet minskar i plånboken. Detta är klassisk skuldsaneringsteori som alla dyra konsumentrådgivare pratar om.
     
  2. Om du har normala skulder på hus och bil så betala av dessa så effektivt som möjligt. Finns pengar över som är tänkta för sparbössan så är det effektivare att sänka sina lån istället. Många billån går att betala av stötvis.
     
    Amortera om än aldrig så lite på bostadslånen. Det ger en psykologisk kick, det visar banken på en vilja att göra rätt för sig som kan bli avgörande vid nästa räntediskussion. Försök inte förlänga låneperioden, håll den så kort det går.
     
    Ta aldrig upp lån för konsumtion. Ren konsumtion ska betalas med intjänade medel. Att ta lån för att åka på semester, köpa presenter, gå på krogen eller något som inte är livsnödvändigt är farligt. Tar man lån för konsumtion har man egentligen inte råd.
     
  3. Om du är skuldneutral, inga skulder och inga sparpengar så se framför allt till att inget lockar dej att köpa något utöver din förmåga. Eftersom ingen buffert finns så måste budgeten gå ihop varje vecka, redan en periodicitet på varje månad är för lång tid. Då kan skadan redan vara skedd. Istället för ökad konsumtion bygg upp en liten sparbuffert. Sätt den på ett konto med insättningsgaranti i ett finansinstitut som står under Finansinspektionens kontroll. Låt bli att räkna med att dessa sparpengar finns för utnyttjande förrän efter några år.
     
  4. Om du har ett begränsat sparkapital men inga skulder så sätt dessa på ett konto med insättningsgaranti och god ränta i ett finansinstitut som står under Finansinspektionens kontroll. Använd inte pengarna till några bundna placeringar. Ett begränsat sparkapital kan behövas med kort varsel, det ska vara en likvid tillgång. Detta är inte fallet med t ex premieobligationer, diverse fonder eller aktier. Riskerna är för stora att pengarna inte går att få fram den dag de akut behövs.
     
  5. Om du har massor av sparpengar så grips inte av hybris. Kommer välståndsökningen från en situation av relativ fattigdom så förändra inte livsstilen! Det har stjälpt många.
     
    Besök din bank eller andra välrenommerade finansinstitut och be att få tala med deras placeringsrådgivare. Var noga med att inte gå utöver den risknivå som du kan tänka dej. Känns aktier läskiga så låt bli dem.
     
    Planera för vad dina sparpengar ska användas till. Är du 30 år och vill ha dem till pensionen så kan de placeras i högre risk än om de bara tillfälligt behöver en bättre avkastning än bankräntan. Gå aldrig in i sparinstrument som du inte utan vidare förstår.
     
    Det kan för en person som inte är bevandrad i finansbranschens terminologi innebära att det bara är aktier, obligationer och fastränteplaceringar som kommer ifråga. Gott så. I sista finanskrisen var det många som förlorade sina pengar för att produkterna de blev intalade att placera i var så komplicerade att inte ens den professionella handlarpersonalen på bankerna förstod sej på mekanismerna. Då har det blivit väldigt fel.
     
    Placera inte i utländsk valuta försåvitt du inte har dina inkomster i utländsk valuta. Då har du ovanpå ränterisk och marknadsrisk även en valutarisk och den kan vara betydande i den turbulenta period vi befinner oss i. Se de stackare i Lettland, Ungern och Island som har sina bolån i schweizerfranc. De bor i samma bostad, marknadspriset har sjunkit, lånet är kvar i nominella pengar, men pga valutakursförstärkningen har det blivit 30-50% dyrare att betala av. Placera inte heller i några papper som garanteras av utländska finansinstitut. Det går inte att ha samma koll på vad som händer i Kina, Schweiz eller USA som det gör i Sverige.

Sedan litet grand om Sverige.

Några väl valda ord till alla de som tror att Sverige lever isolerat i världen och inte förstår hur den svenska ekonomin hänger mellan dollarn och euron.

Sverige är just nu nästan oförtjänt lyckligt lottat med den starka svenska ekonomin. Det är inte så att Gud hjälper en gudfruktig slarver men stjälper någon som är ordentlig och samvetsgrann trots att han är ateist. Det visar väl inte minst alla karismatiska kyrkor som får slå igen pga brist på pengar. Medan de som inte satsat ihjäl sig istället har äldre men avbetalda byggnader. Tacka Gud för vist handlande av Göran Persson och Anders Borg.

Sverige kunde vara i samma situation som länder längre söderut. Sverige var i den situationen på 90-talet, men hade då förmånen att ha grannstater som genom sin import hjälpte Sverige att exportera sig ur krisen. Det tog nästan 10 år att komma igen, bankerna var konkursmässiga, Nordea togs över av staten, SEB var på fallrepet, välståndet skars ned, men det gick. Befolkning ställde upp och förstod allvaret, samhällskontraktet i Sverige är starkt.

Euron är ett politiskt projekt.

Få människor i finansmarknaden applåderade den. Tyskland fick motvilligt acceptera euron för att politiskt få igenom sin återförening, få tyskar hade något gott att säja om D-markens försvinnande. Eurons låga räntor var en fortsättning på D-markens starka ställning.

Sydeuropeiska länder med en annan statskultur såg paradiset hägra med dramatiskt sänkta räntor som de förut aldrig haft. Istället för att sanera sina ekonomier, investera och utveckla sin industri användes pengarna till konsumtion, till enorma löneökningar för statligt anställda, till välståndsprojekt som ingen kunde finansiera i längden.

En finansiell zon med finska renägare, grekiska fiskare och irländska whiskydestillerister kan inte fungera. Det finns redan regionala skillnader i ett land som Sverige, med stödområden, med olika förutsättningar både för lantbruk och industri. Hur mycket större är då inte skillnaderna på en hel kontinent?

Sverige är dock inte en isolerad ö, men en stark exportnation som lever på att de länder Sverige exporterar till kan betala för sig. Kraschar den europeiska ekonomin så drabbas Sverige oundvikligen. Sverige har dock tur att Tyskland och de nordiska länderna hör till våra största handelspartners.

Den svenska kronan är liten och utan nämnvärt inflytande i relation till USD och EUR. Trots den starka ekonomin åker kronan berg-och-dalbana i korrelation med euron. Det blir inte bättre av att euron går i kvav.

Det är mycket osäkert hur det kommer att gå.

Kanske vi kan få ett A- och B-lag. Har man sina besparingar i osäkra euroländer som Grekland och Italien finns anledning att försöka föra dem till konton i t ex Tyskland och Holland. Samtidigt ska man ha klart för sig att eurons eventuella A-lag innebär en kraftigt förstärkt valuta vilket hårt kommer drabba Tysklands exportindustri. Det kommer säkerligen även dra med sej kronan uppåt. Till glädje för semesterfirare, till stor nackdel för Sverige som exportland. Det är inte utförseln av resevaluta som ger Sverige dess intäkter utan pengarna som strömmar in pga exporten.

Det som är värre ändå är att det havererade europrojektet kan stjälpa demokratin. Vi ser redan hur folk har tappat allt förtroende för politikerna som inte kan lösa krisen. Vi ser redan hur de idémässiga klyftorna i samhällen som Grekland och Italien vidgas. Där fackföreningar mot allt sunt förnuft går emot besparingspolitiken. I många av de sydeuropeiska länderna var det inte ens 50 år sedan det fanns militärdiktaturer.

Den utvecklingen vore katastrofal och vi kan plötsligt befinna oss i ett läge som på 1920-talet. Nominala demokratier med extrema partigrupperingar som inte bara slåss om regeringsmakten vid valurnorna utan också fysiskt i gatuslagsmål.

Tro inte att sådant bara kan ske i Afrika. I min ungdom var det Syd-Amerika som var på tapeten med diktaturer och militärjuntor och revolutioner. Idag bor de flesta av jordens invånare i länder som inte med rätta kan kallas demokratier.

Men det är alls inte säkert att kontrollen behöver ske med kulsprutor och tankfordon annat än vid uppträdande mot demonstranter. Den makt som ligger i censur och finansiella begränsningar (eller belöningar) av medborgarnas möjligheter skall man inte underskatta.

Makt i människohänder är den stora faran, för all makt korrumperar och resultatet i det långa loppet blir något som kanske kan beskrivas av följande plattityd: “If you can’t fight them, buy them! If you can’t buy them, kill them!”

Politisk ekumenik genom hot och belöningar, och “utsållande” av dissidenter som vägrar att kompromissa med sitt samvete. Se där, grundstenarna i Antikrists välde.

Och nu har vi valet att låta oss intimideras tills vi lägger ribban i vårt samvete lägre, och lägre, och lägre.

Men för oss som tror att Jesus verkligen har all makt i Himmelen och på jorden, finns det ett alternativ.

/Kjell

7 thoughts on “Finansiell katastrof”

  1. Bra balanserad bild.

    Men borde man inte ge bort sina pengar till fattiga i stället för att spara på banken.
    Man kan ju spara lite grann och sedan ge bort om man har mycket?

        (Reply)

  2. Josef,

    Jovisst, du har helt rätt i det. Men även det bör göras på ett vist sätt.

    Det jag skrev var ju bara en översikt över “världsligt” handlande. Till detta bör den Kristus-trogna aspekten läggas, precis som du påpekar.

    Den skrev jag inget om, denna runda, för det blev för långt ändå. Inte heller skrev jag något om situationen för dem som redan nu lider nöd i fattigdom. Vilket är andra sidan av det mynt du nämner.

    Vad gäller hjälp åt fattiga tror jag att man skall börja så nära hemma man kan, och gå så långt som välsignelsen räcker.

    Välkommen med praktiska synpunkter.

    /Kjell

    Matt. 6:19 Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. 20 Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21 Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

        (Reply)

  3. Josef: Vad betyder spara “lite grann”, vad betyder “ha mycket”? Det är klart, nånstans kan man ha väldigt mycket pengar, man själv har allt man behöver och drömt om, barnen är försörjda med ett gott arv, ändå har man väldigt mycket över. Men det här handlar om ytterst få, kanske några hundra i Sverige.

    Ska man starta ett företag, som ger arbete och inkomster åt många, som ger vettiga produkter för världens befolkning behöver man mycket kapital. Även här gäller att man inte kan låna till sista kronan, man måste ha sin egen grundplåt.

    Det jag utan vidare håller med Dej om är vansinnigheten att sabrera champagneflaskor och hälla över sina bordsgrannar. Att beställa 50 Big Mac, slänga 49 i soporna och äta en. Att spendera stora pengar på rena olagligheter, både legala och moraliska, t ex köpa exklusiva callgirls, kokain, bidra till samhällsomstörtande rörelser. Men man får väl anta att de flesta av oss inte har de problemen.

    Jag tror Bibeln har en alldeles utmärkt lösning på alla dessa gränsdragningsproblem! Ge Ditt tionde! Inte som krav, men som en möjlighet. Jag har väldigt svårt för alla pastorer som sätter upp tiondegivandet som en lag (=för att man gärna vill ha pengar att spendera själv på mer eller mindre gudainspirerade projekt). Slarvigt sagt: har man gett sitt tionde har man sitt på det torra. Härefter kan Gud komma med specifika önskemål att vi ska göra ekonomiska insatser utöver tiondet. Dessa tilltal kan komma till precis vem som helst, både den som tjänar 10 dollar om dagen eller den som tjänar 10,000 dollar om dagen. Det handlar om lydnad och om hjärtats inställning, inte om hur mycket pengar man tjänar och har.

        (Reply)

  4. wildwest,

    Tiondet hör, vad jag förstått, inte till det nya förbunden. Det har tagit tid för mig att komma från detta krav som är så utbrett i församlingarna. Det heter i det allra flesta fall, “Ge så ska du få”. Det är helt snurrigt. Jag vill ge för att jag vill ge, i kärlek. Belöningen är ju mindre intressant.

    Ge helt enkelt med fri vilja och med glädje. Om det sen innebär 1% eller 34% spelar ingen roll.

    En annan sak som upprör mig är att pastorer kan leva gott (pga av tiondet) men sen kan det i samma församling finnas stackars fattiga människor som kämpar dag ut och dag in för att få det att gå runt. Men vad gör församlingen? Nada! Också detta är galet.

    Vem har förresten inte hört, “Ska vi ge tionde av brutto eller netto?”, “Ja, vad vill du ha, brutto eller netto välsignelse?!” Hmmm…

    Jag undrar hur det hade sett ut utan tiondet och om alla gav med fri vilja och med hjärtat. Då hade vi nog inte haft dessa fattiga människor i Kristi kropp.

    Här är en undervisning om tiondegivandet:

    http://www.vaknasverige.se/2011/11/15/doda-garningar-tiondegivande/

    /Andreas

        (Reply)

  5. Kjell, det finns andra yrken i Finland också, inte bara finska renägare ! 🙂
    Jag håller med Andreas att tiondegivandet inte hör till NT !
    Det betyder att var och en får, och bör ge av gott hjärta till allehanda gott GUDS-verk, för GUD älskar en glad givare ! 🙂
    Jag tror att vi står inför en snar total kollaps av den globala ekonomin !
    Denna världsordning går mot sitt slut !
    Endast JESUS kan redo upp kaoset !
    Och m å n g a tidstecken talar sitt tydliga språk: JESUS KOMMER mycket snart!

    SHALOM !

        (Reply)

  6. Gunnevi,

    Jo, jag förstår, och vet, att det finns många andra yrken också.

    När jag ännu bodde i Sverige och arbetade där, åkte jag ofta över till det Finska systerbolaget i Espoo.

    Vad gäller tionde håller jag med dej och Andreas. 5 Mos. 14:22-29 tycker jag är en trevlig variant på tiondet.

    Vad gäller Herrens återkomst är det ju något vi får se fram emot med förhoppning.

    Och precis på vilket sätt ekonomin kommer att koordineras globalt, får vi väl se.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Absolut. Tiondet är ingen lag, det är en möjlighet. Jag håller inte med att det är ett krav och en stöld från Gud att inte ge. Man kan ge mer eller mindre, Gud ser alltid till hjärtat, tack och lov för det. Men ska man ha nån riktlinje så tror jag 10% är en bra nivå. Ungefär som man lär sej vilken dricks man ger på restauranger i olika länder för att inte verka varken ogin eller slösaktig. Och 10% är inte 90% som en del kristna verkar ha fått för sej. Att vi ska släpa oss fram på sista styvern för att vi gett bort allt annat till folk (som logiskt sett kommer få mera än vi till slut).

    När någon skrev att det är svårt att ge när man inser hur pengarna förvaltas håller jag helt med. Men byt mottagare isåfall. Jag ger inte heller till en församling som inte har koll på sin ekonomi, det vore att kasta pengarna på gatan.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *