Sanningen – ett lidande

Jag presenterar här något som har skrivits av en mycket känd person.

Personen i fråga kan säkert kallas “gudsman” även om det finns vissa frågetecken.

Han gjorde nämligen uttalanden som tyder på att han anser att abort skulle vara bra i vissa fall. Även om inga vital-orsaker föreligger.

Jag skall citera dessa dubiösa uttalanden först så att resten kan tolkas i ljuset av detta.

Förbannad vare den dag då jag föddes! Må den dag min mor födde mig inte bli välsignad!

Förbannad vare den man som meddelade min far: “Du har fått en son,” och gjorde honom mycket glad.

Låt det gå den mannen, som det gick för de städer som HERREN förstörde utan att ångra det. Låt honom få höra klagorop på morgonen och stridsrop vid middagstid, därför att han inte dödade mig i moderlivet, så att min mor fick bli min grav och hennes moderliv havande för alltid.

Varför kom jag ut ur moderlivet för att se möda och bedrövelse och se mina dagar försvinna i skam?

Får man verkligen säga så? Frågan är således om vi kanske måste såga denne “gudsman”.

Han hade en stark upplevelse av att vara kallad till att vara en väktare. Det finns faktiskt anledning att anta att han inte var en så kallad “självutnämnd väktare”. I alla fall ansåg han inte själv att det var hans eget påhitt att hitta fel och klaga och varna.

Men döm själv. För så här uttrycker han det:

Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig.

Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty HERRENS ord drar över mig spott och spe hela dagen.

Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte.

Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: “Ange honom!” “Ja, vi skall ange honom!” Alla som stått mig nära väntar på att jag skall falla. “Kanske låter han lura sig, så att vi blir honom övermäktiga och kan hämnas på honom.”

Men HERREN är med mig som en mäktig hjälte. Därför skall mina förföljare komma på fall och inte bli mig övermäktiga. De skall stå där med stor skam, ty de har handlat utan förstånd. De skall drabbas av evig vanära, som ej skall glömmas.

HERRE Sebaot, du prövar den rättfärdige, du ser hjärtan och njurar. Jag skall få se din hämnd på dem, ty till dig har jag överlämnat min sak.

Sjung till HERREN, lova HERREN, ty han räddar den fattiges själ ur de ondas hand.

Egendomlig är väl det absolut minsta man kan säga om denne man. Lovsång och förbannelser ur samma mun. Är det tillåtet?

Jag överlåter åt läsarna att själva bedöma detta. Men publicerar ändå det som finns nedtecknat om den mannen som varande hans uttalanden.

Det finns en hel del mer att läsa om honom och av honom.

Ovanstående har jag presenterat som en gästblogg av denne ירמיהו‎ Yirmeyahu, eller Jeremia som vi kallar honom, angående väktare.

Du kan läsa det i den bok som har blivit nedtecknad om honom och av honom i kapitel 20, verserna 7 till och med 18.

Som sagt!

Döm själva.

/Kjell

Visits: 41

8 thoughts on “Sanningen – ett lidande”

  1. Bibelns förtvivlade rop är aldrig ett gott skäl till abort. Utropen är till Herren. Inte till någon abortör. Men det tror jag att du håller med mig om Kjell

    Har själv doktorer, under abort, som presenterar sig som stolta abortörer. Men det var aldrig något som Gud tänkt. Då vore det ju en knäpp Gud som sammanvävde barnen i moderlivet. Jag menar Gud vet ju allt i alla tider…

        (Reply)

  2. Hulda skrev: “Bibelns förtvivlade rop är aldrig ett gott skäl till abort.”

    Nej, givetvis inte. Men du håller väl med om att Jermia uttalade förbannelser och önskade att han själv hade “aborterats”.

    Och trots detta hade han onekligen en kallelse från Gud att vara den olycksprofet han var.

    Denna ärlighet i Bibeln är unik. Samma vad gäller Jobs bok.

    Men en annan anledning till att jag skrev denna artikel är det har uppstått en grupp som kallar sig “väktar-väktare” och som å ena sidan uppmanar till att vi skall sätta oss i kringen och ta varann i hand.

    De kallar detta kärlek.

    Men å andra sidan skyr de själva inte elak retorik mot dem de har en personlig aversion mot.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kära syskon,

    Var inne hos broder L. Jareteg idag och hämtade denna länk ! Det enda jag kunde säga efter att ha läst den, var WOW !!!

    Så mitt i prick beskrivet, angående hur lätt vi kan bedras av det yttre skenet!
    Så nog behövs det väktare alltid, vi lever i en mycket vilsen tid!

    http://bibelfokus.se/blog/111116

    Hälsningar,
    Antonia

        (Reply)

  4. Kjell,

    Broder: Du skriver här cyniskt “Men en annan anledning till att jag skrev denna artikel är det har uppstått en grupp som kallar sig “väktar-väktare”

    Daniel: Jag tillhör dem som uppskattat både Ohlins och Jaretegs arbete. Var tom med på Jaretegs konferens för ett par år sedan och brukar annonsera hans temadagar. Med detta sagt upplever jag det oerhört viktigt att för att undvika sekterism och osunda relationer, pröva allt! Jag hittar inga undantag för Jareteg i Paulus ord. Jag kommer fortsätta att “predika” emot piedestaler för någon nu levande predikant. När någon av dessa “väktare” far med osanningar eller rena lögner kommer jag troligtvis bemöta dem.

    Fråga: Gör det mig till en av dessa “väktar-väktare” du ironiserar över?

    Fråga: Är någon av de väktare du indirekt önskar hålla om ryggen ofelbara?

    Fråga: Ser du verkligen ingen fara med att Jaretegs och Ohlins blir för sina efterföljare vad Ketriel Blad är för MFS:arna?

    Kjell: “som å ena sidan uppmanar till att vi skall sätta oss i kringen och ta varann i hand.

    De kallar detta kärlek.”

    Daniel: Jag manar till att undvika vådabekämpning [friendly fire] (http://aletheia.se/2011/11/15/vadabekampning) Jag upplever [fritt att pröva] att Gud talade till mitt hjärta under det att några bröder for med osanningar “Detta är nya ekumenikens motsatta dike”, när Guds folk sliter varandra i stycken som galna hundar. Vem gynnas av detta?

    Fråga: Är detta falsk kärlek att inte vilja strida i onödan?

    Sist: Jag har senaste veckorna manat mina läsare att innan vi hittar fel, hitta rätt. Innan vi heretikerstämplar [dömer folk till helvetet] etablera vad som är grundläggande trosfrågor som skulle kunna vara saliggörande som Luther skulle sagt och vilka frågor vi kan ge varandra lite utrymme i (inte frälsningsavgörande).

    Vad i detta är obibliskt?

    mvh
    D

    P.s. “Men å andra sidan skyr de själva inte elak retorik mot dem de har en personlig aversion mot.”

    Daniel: Du är ganska hård i nyporna själv när du sätter igång Kjell. Du delar ut tjuvnyp till höger och vänster men det kanske du missat nu när du är upptagen med grandet i din broders öga?

        (Reply)

  5. MyTwoCents,

    Jag kan försäkra dej att du inte alls var i mina tankar och inte heller kvalificerar för titeln “väktar-väktare”.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Kjell,

    Tack för klargörandet. Du är lite som Jesus i det att du gillar liknelser av allehanda slag. Det är inte alltid lätt att tyda vad du egentligen försöker förmedla med dina poster. Nu ser jag att du kommit med en ny bloggpost som inte är världens lättaste att tyda heller 🙂

    Jag ska äta lite lunch och se om jag får uttydningen ….

    Blessings,
    Daniel

        (Reply)

  7. Kjell,

    Vad gäller bitter klagan och euforiska glädjeyttringar säger jag bara: människan är sig lik i alla tider. Förgängliga och bräckliga som vi är med ett enormt spektrum av känslor kanske det inte är så svårt att förstå att man ibland kan brista ut i det ena eller det andra.

    Jag ser inte Jeremia som en olycksprofet, verkligen inte. Det är baalsprofeterna som är olycksprofeter vill jag mena.
    Jeremias bok är tungsam ibland och man kan förstå hur han led för sitt folk. Och ansvaret som han tillgavs av Herren vilade tungt på hans axlar när han såg hur hans folk levde. Jag tror att Jeremia hade djupsinnighetens personlighet. Kanske just han därför passade så bra för det uppdrag Gud givit honom.
    Ja inte för att jag sitter på några höga hästar minsann, men faktum är att jag känner igen mig i Jeremia. Inte heller jag är någon vidare muntergök so to speak 😀

    Ja, stackars Job

    Jag ser en stor skillnad mellan dessa båda män och deras personligheter
    Jeremia var av naturen mer dyster och fundernade eller hur jag skall uttrycka det, medan Job var en hyfsat lycklig prick tills olyckan drabbade honom.

        (Reply)

  8. Hulda skev: “Det är baalsprofeterna som är olycksprofeter vill jag mena.”

    Ja, sannerligen!

    På frukten skall man känna igen trädet.

    Inte på en kortstundig eufori.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *