Tre sorters lidanden

Frågorna är många när man vågar sig på att tala om lidande. Den kanske största fråga är med vilken auktoritet man gör det och om verkligen ännu en fundering om detta kan vara till nytta.

Jag tror inte att man över huvud taget kan komma till rätta med frågorna angående lidande om man inte behandlar dem tillsammans med förlåtelse.

Men om man tar upp lidande / förlåtelse finns det i alla fall en fast punkt att börja från.

Du inser säkert genast att jag syftar på Jesus och det lidande Han gick igenom när Han förlät.

Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör, bad han när spikarna drevs genom hans vrister och anklar.

Och därmed kommer den tredje komponenten med i bilden, nämligen bönen.

Det är väl tillräckligt svårt att förlåta någon som i förfluten tid har förorsakat lidande.

Men att bedja och förlåta medan lidandet fortskrider känns totalt omöjligt.

Och det var ändå det Jesus gjorde.

En annan person som man inte kan glömma när det gäller lidande är Job. Boken lär vara en av de äldsta i Bibeln.

Lägg t.ex. märke till att Mose lag aldrig nämns i Jobs bok. Bokens början är minst sagt frustrerande. Jag citerar verserna 7 till och med 11 från första kapitlet:

Då frågade HERREN Åklagaren: “Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade HERREN: “Från en färd utöver jorden där jag har vandrat omkring.” Då sade HERREN till Åklagaren: “Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.” Åklagaren svarade HERREN: “Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.”

Och man kan ju inte låta bli att undra om Job skulle ha fått vara i fred om inte HERREN hade bevisat honom denna björntjänst att skryta om honom rakt i ansiktet på Åklagaren.

En liten utvikning. Åklagaren beskyller faktiskt HERREN för att bedriva “trosförkunnelse-politik”. Att så att säga muta dem han gillar genom att göra dem framgåmgsrika och välbärgade.

Och HERREN anser det absolut nödvändigt att en gång för alla bevisa att beskyllningen är falsk. Prosperity-förkunnare har ingen fot att stå på om de vill vara bibeltrogna.

Fast Livets Ord ger naturligtvis inte upp.

Tilläggas bör väl att det inte är syndigt att vara rik om man fått sin rikedom på ärlig väg och förvaltar den enligt Herrens principer.

Vill ni veta vad som gör mej totalt anti-prosperity-movement? Would you pay for a miracle?.

Men tillbaka till lidandet. Kan men verkligen jämföra sin egen situation med Jobs? Skulle Herren verkligen kunna säga om mej (eller dej) “På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.

Nej, Job fick lida oskyldigt, men jag får nog acceptera att jag till stor del får skylla mej själv.

Eller gör jag en tankevurpa nu?

Vi tar en av de mest omstridda texterna i Nya Testamentet. Jag syftar på Paulus brev till Romarna och citerar från det tredje kapitlet, verserna 10 till och med 24:

Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda ingen förståndig finns,ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit,alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda,inte en enda.

En öppen grav är deras strupe.Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. De är snabba på foten till att utgjuta blod. Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte. De har inte gudsfruktan inför sina ögon.

Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Vi kan givetvis inte veta hur “rättfärdig” Job var av sig själv, och vilken roll HERREN spelade i denna rättfärdighet.

Men vi kan veta att Herren erbjuder oss att “stå som rättfärdiga” trots den digra uppräkningen av synd som citatet börjar med.

Loppet är alltså inte kört.

Hebréerbrevets författare uttrycker det så: “Hur skall då vi kunna undkomma, om vi inte tar vara på en sådan frälsning?”

Nu tillbaka till lidandet. Jag vill göra följande uppdelning:

  1. Lidanden som går över
  2. Lidanden som inte går över
  3. Lidanden som pågår

Det finns inga vattentäta skott mellan dessa kategorier, men det anger i viss mån svårighetsgraden att kombinera lidandet med bön och förlåtelse.

Anledningen till denna artikel är frågeställningar och funderingar som har tagits upp i en artikel som heter Annorlunda.

Jag kommer att bygga vidare på detta, men stannar här just nu.

Fundera litet grand på om du kan se skillnad på olika lidanden i ditt liv och hur det har påverkat dina tankar om Herren, om bön och om förlåtelse. Ditt vittnesbörd kan vara till tröst för många!

Och vet att Herren är med dej varje sekund i dina funderingar.

/Kjell

Jag vill rekommendera en predikan av Sven Reichmann som diskussionsunderlag: Arg på Gud!.

Views: 36

5 thoughts on “Tre sorters lidanden”

  1. I morse tänkte jag på något dåligt jag gjort som resulterade i något väldigt bra. Och så läste jag detta, och det blev ett svar direkt på mina funderingar!

    Ett av mina värsta felsteg (inte det jag tänkte på i morse) har gett mig bekymmer som jag fortfarande får kämpa med. Men utan det katastrofala felsteget hade jag inte lärt känna Herren så som jag gör nu. Utan det hade jag nog fortfarande bara haft kunskap om Honom och inte en nära intim relation, som jag nu har. Och utan den relationen vet jag inte vart jag varit idag. Kanske fast i någon villolära, kanske fast i världen, kanske jag hade vänt mig bort från Herren. Bara Han vet.

    Många gånger har jag varit arg på mig själv för att jag ställde till det så som jag gjorde, och uttalat en väldigt hård dom mot mig själv. Med tiden har mitt självfördömande fått släppa taget mer och mer. Och de tankar Kjell skriver här hjälper mig att få ett än mer rättvist perspektiv på mitt liv och min historia.

    Gud är god!

        (Reply)

  2. MS,

    Vet du, jag tror att när vi Kristustroende vågar vara oss själva och verkligen vara vittnen, så kommer många gamla knutar att lösas upp.

    Tänk så fast vi sitter i att visa en trevlig fasad, ofta.

    Obs, jag säger inte att du gör det…

    Men det är helt otroligt vad Gud gör när vi lämnar över kontrollen åt Honom.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Helt rätt att lidande och skuld hänger ihop. I en situation med lidande ställer man ofta frågan “varför”. Var det jag som bad för lite, var det jag som inte gjorde det eller det vilket man ibland inser efteråt att man skulle gjort. Då är det skönt med Jobs bok, där ser vi att vi drabbas helt oförskyllt ibland, av djävulens påfund och nycker (varvid det inte är lätt att förstå sej på köpslagandet mellan Gud och djävulen). Oförskyllt även till sånt som hör till det allmänna syndafallet som man brukar hänvisa till när orimligheter drabbar en.

    Sådd och skörd och lidande hör också ihop. Sådd och skörd är aldrig upphävt av Jesus, däremot hjälper han igenom. Har man stökat till sin ekonomi med kreditkortsskulder och inte haft koll så kan man inte gå till botbänken och det sker ett mirakel så varenda skuld är utraderad rent fysiskt när man går ur kyrkan. Det kommer krävas ett träget återställningsarbete som kan ta resten av livet i anspråk. Men den inre känslan av förlåtelse och av upprättelse gör att man orkar igenom. Allting annat vore djupt orättvist.

        (Reply)

  4. wildwest skrev: “Har man stökat till sin ekonomi med kreditkortsskulder och inte haft koll så kan man inte gå till botbänken och det sker ett mirakel så varenda skuld är utraderad rent fysiskt när man går ur kyrkan.”

    Just denna praktiska infallsvinkel är viktig. Två anledningar till det.

    1. Det finns skuld som kan betalas av någon annan. Fastän vi tycker att detta är logiskt om det handlar om finansiell skuld, har vi svårare att förstå det om det handlar om synda-skuld.
    2. Lika litet hjälper det att be att Gud skall laga kvällsmaten om man har ingredienserna och spisen och så vidare. Det gamla rådet lyder “ora et labora” bed och arbeta.

    När Guds Ord uppmanar oss att “feed the poor” står det inge recept på mat kopplat till uppdraget.

    Gud har gett oss en naturlig begåvning att sköta vardagslivets sysslor.

    Till denna begåvning tror jag det hör “bondförståndet” att man inte kan köpa något som man inte har medel till.

    Men kredikföretagen och bankerna har lurat en del att tro att det faktiskt går att leva över resurserna.

    Sanningen kan göra oss fria, men den kan inte avlösa våra skulder annat än om vi finner någon som vill betala dem.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Det finns nån rolig amerikansk reklam: “Låna av oss så blir du skuldfri!”. Jag jobbar som bekant i finansbranschen men skulle knappast vara lämplig till reklamjobb. Tycker dock att man som människa ska använda det sunda förnuft som är en gudagåva som mer och mer kommer i skymundan när lagar och regler till slut gör att man slipper tänka själv.

    There’s nothing like a free lunch! Ingenting är gratis. Och är det gratis i förstone så lovar jag att nån tatuerad kille i väst ringer på dörren en kväll och vill ha betalt i en eller annan form. Jag har väldigt väldigt svårt att förstå att folk går på så mycket vansinnigheter. Tyvärr handlar mycket av konsumtion mindre om sunt förnuft och mera av mindervärdighetskomplex att inte se sämre ut än grannen. T ex hur kan man gå på sms-lån och när man inte klarar av att betala det första så tar man ett nytt sms-lån för att betala? Kan nån förklara för mej hur man funkar då?

    Jag skulle vilja säja att, bortsett från hus- och billån, så ska inga lån tas för konsumtion. Kan man inte klara av det genom sparande (dvs ekonomin är så skral att sparande inte är möjligt) då får man avstå. Det som man kortvarigt har glädje av kommer man eventuellt få slita resten av sitt liv för att betala igen.

    När jag var sex år ville jag ha en trampbil. Jag har nog aldrig haft större tro än då. Bad länge och steg upp tidigt nästa morgon för att gå runt i lägenheten och titta efter var Gud ställt den. Det är med lite vemod jag tänker tillbaka på den morgonen, det var många illusioner som sprack. Varför fick jag ingen trampbil från himlen? Först och främst för att mina föräldrar hade haft råd att köpa mej en om dom velat. Det hade knappast varit rättvist om jag fått en gratis, man hade blivit en odräglig typ senare.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *