Annorlunda

Detta blir en annorlunda bloggpost.

Under de 7 månader som denna blogg har funnits tillgänglig på internet har jag skrivit om aktuella händelser, villor i läran, väktare, villolärare och kanske något mer.

Men jag har även skrivit ett antal artiklar om saker som hör till troslivet och frälsningen. Och egentligen tycker jag att dessa artiklar är de viktigaste.

Till sist bör det även nämnas att det har kommit in ett antal mycket värdefulla “gästartiklar” och även ett antal likaledes värdefulla kommentarer.

Ett stort tack till alla som aktivt medverkat.

Nu skulle jag givetvis kunna göra som andra bloggar.

Jag skulle kunna fortsätta att skriva om saker som har med sensation att göra, och länka dessa till aktuella tidningsartiklar.

Jag skulle kunna idissla argumenten mot de villoläror jag har exponerat.

Och jag skulle kunna skriva samma artiklar om trosliv och frälsning med litet olika infallsvinklar.

Och kanske skulle jag liksom åsnan vid pålen kunna producera bra mjöl. Bara kanske!

Men utan att haka av, eller göra bocksprång, tänker jag ändå föreslå vissa förändringar.



1. Jag skall försöka göra en flik med en innhållförteckning.

Just nu handlar en hel del diskussion om “bön”. Och då vore det praktiskt om jag kunde referera till de artiklar jag har skrivit om just bön. I stället för att upprepa i nya artiklar.

2. Att ännu en gång skriva om villoläror som Katolicism, Trosförkunnlese, Latter Rain, Kingdom Dominion, Neo Judaism etc. känns inte relevant.

Däremot finns det inget värdefullare än personliga vittnesbörd från dem som har råkat hamna i dylika sammanhang och sedan hittat vägen tillbaka till Sanningen.

Och där kommer bloggens läsare in i bilden. Ge gärna ditt vittnesbörd. Jag hjälper gärna med redaktion och dylikt.

3. Vi är alla olika och har olika livserfarenheter.

Och vår kunskap är ofullständig. Det som känns urgent för en person kan kännas ganska irrelevant för en annan.

Det går inte att gissa vilka frågor och funderingar någon har, innan han/hon ställer frågan.

Och igen kommer bloggens läsare in i bilden. Kom gärna med tolkningar du anser vara viktiga eller kanske tvivelaktiga.

Ta upp texter du tycker är svårbegripliga.

Låt oss tillsammans försöka finna vad som står i Skriften om dessa saker.

4. Till sist har jag själv personligen erfarit att de enda gånger man har möjligheten att ändra sig själv är när det händer saker man inte tycker sig ha förtjänat.

Det kan vara svåra prövningar och skakande insikter.

Men det kan även vara positiva saker man inte har förtjänat.

I och för sig vet ju de flesta av oss detta av erfarenhet. I alla fall om vi har tagit emot den nåd vi inte förtjänar och insett dess vidd.

Summan av allt detta

Jag tror att en mer interaktiv blogg skulle göra bloggen nyttigare.

Kanske finns det läsare som likasom jag har tröttnat på den gängse stilen i bloggarna.

Hör av dej. Låt oss se om vi kan ge bloggen en helt egen stil.

Du är givetvis välkommen att höra av dej helt öppet.

Men du är även välkommen att höra av dej helt anonymt om det känns bättre. Det kan du göra genom att skriva en kommetar här.

Hitta på ett namn som du sedan känner igen, t.ex. undrande 123, eller Klas 569, eller vad som helst.

Hitta på en email-address jag@nowhere.nej eller nop@nop.nop eller vad som helst.

Ange om du vill ha frågan publicerad eller ej.

Kommentaren kommer att fastna i moderation så ingen utom jag ser den.

/Kjell

20 thoughts on “Annorlunda”

  1. Det skulle vara underbart om Gud kunde få ge oss vägledning och nåd efter vars och ens behov vidare på rätt väg.

    Och för att kunna komma till tro på Gud, och för ett liv som Gud helst vill och för att kunna förbli i tron, och lära sig, och att bli trygg med Gud och Guds Ord. Om Gud och livet som Gud ville… Och därför behövs arbetare till skörden från skördens Herre…

    Och det skulle vara underbart om det kunnde finnas homogena kristna sammanhang och församlingar med Gud, och i harmoni med Gud och livet och Guds Ord som Gud vill i Gud, och trygga med Gud och villiga och tacksamma i Gud som det blir bäst alltid igenom Guds nåd och sanning om Gud och livet…

    Och som blev så alltmer, istället för intet, och det skulle var underbart att var en kristen ibland dem, och en gäst för den som ännu inte trodde, tills tron kom och frälsningen igenom Guds nåd och för gott tillslut. Och det skulle var också underbart att kunna bli med som en troende i en sån kristen gemmenskap… Eller upptäcka man vore, men man varit blind för… Eller att det fanns i ens närhet, eller som vacknat från sin ljumhet… Och att man själv efter behov blev väckt med till tro på Gud och Ordet och Guds vilja…

    Och hittade vägen med Gud och Guds Ord och livet i Gud, och omvände sig till Gud… Och fann en gemmenskap, eller en redan funnen, som väcktes till tro hopp och kärlek och omsorg om Gud och alla och livet och Guds Ord och församlingen och gästerna. Och sinna egna och varandras egna och oss själva alltmer som Gud ville igenom livet… Och man kunnde vilja lära känna Gud och Guds Ord och vilja igenom livet… Och gärna helt som Gud vill det, och alltmer igenom livet…

    Och som kunde med Gud för eller senare och till sist… Och ville och lära sig vårda sig om sinna meddlemar och gäster och människor på vår väg, och ville lära oss, och föra folk till trygg tro på Gud och frälsningen av nåd, och med all kärlek och nåd och sanning och omsorg i Gud som Gud ville och med integritet och barmhärtighet och klokt och fromt… Och även nå ut lokalt med evangelisation och mission och församlingsgrundande, och regionalt, och i landet, och i världen, där Gud ville, och alltmer under livet, istället för allt mindre….

    Och som även kunnde lära, att bemötta villorna, och villolärarna, och det onda och djävulen och avslöja, och att få bundet, och människor, och livet, och samhället, och församlingen löst och fri ifrån i Gud som Gud ville det… Och så, om möjligt, man kunde hjälpa bådde villolärarna, och de som fastnat, i deras villfarelser… Och de sammanhang och omständigheter som kan finnas pågrund av dem med…

    När det gäller sekter om den kristna tron… Och angående det okulta och Nev Age och Andra religionner…. Och som här i Sverige Ateismen och evultionsläran och humanismen och matrialismen, och hur det är invävd i vårt samhälle och vår vetenskap och vår kultur, och i individen… Och vad det är i övrigt som kan hindra Sverige att bli ett kristet land, och människor att bli kristna här, och församlingar och kristna sammanhang att leva renlärigt med Gud och Guds Ord enligt Bibeln som Gud vill… Och i övrigt i världen och i Israel… Det skulle jag önska Gud finge som han ville och alltmer ge oss sin nåd och sanning om, och välsigna oss med på rätt väg som han vill i frid med Gud och Guds Ord och livet nu och för tid och evighet i Jesus namn, amen… Frid Ronny…

        (Reply)

  2. En blogg som tar upp mer “vittnesbörd” är förvisso ett lovvärt initiativ. Det är inte jättevanligt även om jag inte har särskilt stor kunskap om de kristna bloggarna. Tyvärr tror jag att man kommer hamna i samma diskussioner som förut om det bibelförankrade i dessa vittnesbörd och vad man kan lära av dom. Även om det ibland känns tröttsamt så är det ändå nödvändigt. Villolärorna står som spön i backen.

    När jag en gång för några år sedan började aktivera mej som kommentator så trodde jag att diskussionerna skulle handla om utläggning av olika bibelverser, hur man förstår dom, men med en grundläggande botten att Bibeln är Guds ord och att det vi inte omedelbart förstår återstår att finna.

    Snabbt lärde jag mej att debatten snarare kom att handla om att skilja “kristna” från kristna. I början var jag chockerad över hur många som kallade sej kristna men som inte ställde upp på klassisk kristendom, som inte accepterade Jesu gudom eller delade den i småbitar, som inte förstod något om andliga upplevelser. Jag finner mej fortfarande ofta vara i den diskussionen.

    För vad händer om vi inte skiljer agnar från vetet? Jo, det budskap som “världen” tror vara kristet är inte kristet. Man förvillar och vilseleder alla dem som har ett litet spirande intresse för kristendom. Människor kommer alltså gå förlorade för att vi som hittat sanningen inte orkar, vill eller ids försvara den. Det är allvarligt. Bibeln beskriver det kristna livet ofta som ett krig. Det är kanske inte politiskt korrekt i ett land som avskaffat sitt försvar. Men det är ingen lek. Fråga någon iransk pastor t ex.

    Jag sitter just nu fast i grubblerier över hur mycket avsteg man kan göra från klassisk kristendom (trosbekännelsen kort sagt) och fortfarande betraktas som kristen. Den inre människan ser ingen av oss och hur Gud dömer en dag vet vi inte. Men ändå. Kan någon präst eller pastor som propagerar för enkönade vigslar vara kristen? Kan man bygga ihop en moské och en kyrka och vara kristen? Det är så illa sett att kritisera sina medmänniskor pga deras åsikter, å andra sidan var Paulus inte finkänslig på den fronten. Han var rent av kaxig, “lev som jag, som ni nu lever är fel”. Och Paulus var ändå inte en syndfri person.

        (Reply)

  3. En fundering…

    Det som ska vara relevant eller inte, borde vi inte bestämma själva utan vi måste följa Herrens ledning.

    OM Herren vill att vi ska ta upp vissa ämnen, då kan vi till och med hindra Honom från att göra det OM vi inte är lyhörda…

    2Tim.4:1 “Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.

    Ty det skall komma en tid då människor INTE LÄNGRE SKA STÅ UT MED DEN SUNDA LÄRAN, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.

    De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.”
    …………………………………
    MVH.

        (Reply)

  4. wildwest skrev: “Jag sitter just nu fast i grubblerier över hur mycket avsteg man kan göra från klassisk kristendom (trosbekännelsen kort sagt) och fortfarande betraktas som kristen.”

    Bra förslag till något som kan vara nyttigt att analysera.

    Tack.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Deborah skrev: “Det som ska vara relevant eller inte, borde vi inte bestämma själva utan vi måste följa Herrens ledning.”

    Det stämmer väl i och för sig. Fast det behöver inte vara någon motsättning.

    Man kan skriva och tala och vittna om det som ligger på ens hjärta, och samtidigt vara lyhörd för saker som andra anser vara viktiga.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Jag kan kasta in ett annat tema som skulle behöva analyseras seriöst. Straffar Gud eller är det bara våra egna handlingar som leder oss fel och kan uppfattas som straff eftersom vi självständigt gått vilse? Det kan måhända vara en infallsvinkel som många moderna kristna fnyser åt, men jag lovar att det inte är mer än 30 år sedan, knappt det, som man predikade så i pingstkyrkor. Och definitivt i min medvetna barndom i slutet på 70talet. Med mina föräldrar har jag ständigt denna diskussion och vi är inte överens.

    Men livets vedervärdigheter har börjat få mej att tvivla på att Guds kärlek faktiskt bara består av det som vi anser är goda gåvor. Antingen straffar Gud eller är han inte allsmäktig och tillåter djävulen ha sitt spel med oss. Det blir väldigt besvärligt att ibland göra den berömda parallellen mellan jordiska föräldrar och himmelsk far. Mina jordiska föräldrar skulle aldrig utsätta mej för det som jag varit med om. Men min himmelske far låter mej utsättas. Jag trodde en gång jag förstod. Jag förstår inte längre.

        (Reply)

  7. wildwest skrev: “Antingen straffar Gud eller är han inte allsmäktig och tillåter djävulen ha sitt spel med oss.”

    Du rör vid ett av de absolut svåraste problemen.

    De Danske Lutherske prästen Leif Andersen har skrivit en bok om detta. Boken heter “Gud, varför sover du?”

    Boken är lättläst och kan köpas på nätet

    I artikeln Vad finns i helvetet? skrev jag faktiskt litet grand om detta.

    Men det finns flera aspekter som man kan fundera på.

    Till exempel om Gud har två eldar. Kärlekens eld och helvetets eld. Eller är det samma eld?

    Psalm 44:24 Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna! Förkasta oss ej för alltid.

    Jesaja 45:7 jag som danar ljuset och skapar mörkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, är den som gör allt detta.

    Tål att bita i!

    /Kjell

        (Reply)

  8. @wildwest:

    Störande, men intressante tankar du besvära mig med idag…

    Fråga:
    Ser du en distinktion mellan disciplin och straff?

    En textkandidat för att hjälpa:

    Psaltaren 118, 18:
    Väl tuktade mig HERREN, men han gav mig icke åt döden.

        (Reply)

  9. Detta med att Gud fostrar och tucktar är ett ämne, eller en sidda av Gud och Guds Ord bibeln och livet, jag önskar bli ödmjuk för Gud om, som om allt…

    Jag tror han gör det, men jag brister i tro på Honom om hur han och hans Ord är ifrågan, och om en del… Min tro, trots bönnesvar och många finna erfarenheter med Gud… Tycker jag mer basera sig på kunskap och erfarenheter, som jag utgår är med och från Gud…

    Än levande relation med Gud och andra och mig själv och livet och Guds Ord i Gud… Och jag besväras av det och lidder av det… Och önskar att jag trodde på Gud om en levande relation med Gud och andra människor och mig själv och livet och Guds Ord…. Som Gud skulle vilja, så jag viste i tro på Gud att så vore det…

    Och hadde tro på Gud och fick om, som det för tillfället är, och varit, och kan bli… Och om att som det varit, har det varit också, och som det är, är det också. Och som det kan det bli. så kan det bli med. på gott och ont. Sanningen alltså om vad Gud i sin nåd och sanning, hadde att säga om saker och ting och allt…

    Och hur Gud kunde låtta det bli väl med. Om jag och andra trodde och löd honom med och trots allt…. I varje fall som det gjorde sig möjligt för de som ville göra som Gud ville, och tro på Honom och Hans Ords vilja, trots hur andra gjorde och omständigheterna vore anpassat till Gud och Guds vilja därefter som Gud ville om eller när man ville det… Och med tanke på att Gud är barmhärtig och undrens Gud hur vill Gud, då låt oss få nåd alltid… Så att vi kunde vilja, och lära det med, och trots allt, det är en fråga vi alla skulle behöva ha hans svar på, tror jag???

    Så skulle jag villja tro och lydda Gud och leva med Gud som Gud vill bara. Och att alla skulle det med för eller senare och till sist…. Och om vad som är Guds rätt val och vilja och väg vidare nu och alltid, och jag blev trygg och ödmjuk och villig till det alltmer, tills jag levde, och ville det, helt som Gud vill det. Och vore redo för Gud och himlen, så jag får komma till Gud i himlen…

    Med trygg frälsningsförvisnig i tro på Gud att så blir det… Så jag också med kraft och mod som Gud vill det i Gud, och Gud i mig, kunnde därför och ville det, leva helt med Gud, som Gud vill det också, med trygg tro, med frälsningsförvisnning på Gud och Guds Ord och vilja… Om att så vore det och relaterat till Gud och Guds Ord och allt och alla och mig och mitt liv som Gud vill det. Och gärna helt, trots synd och prövningar och problem helt som Gud ville det ändå och angående hela livet i hans nåd och sanning bara som Gud vill det….

    Och även angående fostran och tucktan och att jag villigt lärde, och att lydda Gud i trons villa, och blev färdig med minna verk allt eftersom… Och förvaltade mitt pund väl… Ödmjukt till Guds ära, och lungt och behärskat tryggt och välsignat och klokt och fromt och på rätt väg med Gud i frid med Gud, i Andens frukter, och med Andens gåvor, och all nåd och välsignelse från Gud efter behov i Gud…

    Och eftersom högmod går före fall, men ödmjukhet före ära… Och Gud inte delar sin ära med någon…. Och den stolte ska sin stolthet i Gud… Som Gud vill det, så ödmjukt förstås till Guds ära och för Guds skull blott… Och i frid med Gud nu och alltid och för evigt är min önskan för oss alla och mig, med frälsningen igenom tron på Gud, och med förblivande tro på Gud om och allt av bara nåd från Gud.

    Med all Guds nåd och välsignelse och förlåtelse och kärlek och omsorg och fostran och tucktan och frid med Gud på rätt väg… För den man älskar agar man… Och Heb 12-13 har en del att sägga om det bland annat, i Nya Testamentet… Så Gud gör oss ödmjuka även i den frågan för dig och ditt Ord och din vilja och tro och lär och lydd dig som om tron och livet överhuvudtaget, till din ära och för din skull blott? Vishetens begynnelse är Herrens fruktan i Jesus namn, amen… Frid Ronny

        (Reply)

  10. Skrev ett långt inlägg om till synes bristande vänlighet från Guds sida. Det bara försvann, vet inte vilken knapp jag råkade trycka på, har aldrig hänt förr på denna blogg. Kände det nästan som Guds finger att jag inte skulle skriva det jag tänkte. Jag tar nog piken från ovan så.

        (Reply)

  11. wildwest,

    Ja, jag kan inte finna något här heller. Varken i moderation eller i spam.

    Lost in space… Hoppas att du använde 100% recycled electrons 🙂

    /Kjell

        (Reply)

  12. wildwest,

    Min broder,

    “Mina jordiska föräldrar skulle aldrig utsätta mej för det som jag varit med om. Men min himmelske far låter mej utsättas. Jag trodde en gång jag förstod. Jag förstår inte längre”.

    Här rör du vid det välkända Teodicéproblemet, ondskans problematik. (Om Gud är både god och allsmäktig hur kan Han då tillåta allt det onda som ändå sker ? )

    Denna fråga har vi nog alla snubblat på ibland. Några heltäckande svar kan heller inte jag ge, men däremot vill jag försöka dela några tankar, med dig, som hjälpt mig, många gånger.

    Allt det onda som sker i denna värld, är i och för sig, alltid meningslöst, det kan vi nog förstå. Men en stor tröst i bedrövelsen är att Gud kan ge allt detta “meningslösa”, en mening. Och därför vågar Han också använda (obs; inte initiera) det onda i sin fostran av oss.

    Minns att C.S. Lewis en gång beskrev Gud som den kosmiske sadisten, som satt på behörigt avstånd och kallt iakttog sitt lidande barn. (han hade precis mist sin älskade hustru Joy då, i cancer ) Så här kan vi nog, lite till mans uppleva Gud, mitt i lidandets ugn, om vi skall vara helt ärliga. Men ändå är dessa känslor inte sanna. Han har ju själv lovat oss att vara med i lidandena, dela dem med oss, och det är inte av ett villigt hjärta, Han tuktar sina barn. Och ett annat Ord som också ger tröst är att om Han bedrövar så förbarmar Han sig igen, efter sin stora barmhärtighet…… (Läs gärna hela 3: e kapitlet i Klagovisorna) Finns mkt gott att hämta där.

    Vi får heller inte glömma bort att Herren fostrar oss för evigheten och därför kan Han inte alltid beskärma oss från lidanden av olika slag. Och tänk om Han skulle göra det förresten, då skulle ju alla vilja bli frälsta, just av det skälet.

    En bok som man kan hämta mkt tröst och vishet ur, är Jobs bok. I korthet så skryter Gud där inför Djävulen över Jobs rättfärdighet, och påstår att hans like inte finns på hela jorden. Ändå får Djävulen tillåtelse av Gud att pröva Job på alla sätt, utom då att ta hans liv. Djävulens argumentation går ut på att Job varit/är rättfärdig just på grund av det beskydd han åtnjutit, från olika slags lidanden, men också därför att Herren på alla sätt, välsignat Honom.

    Men Åklagaren hävdar att om allt detta tas bort, då skall det visa sig varför Job fruktar Gud. Det är alltså lönsamhets aspekten som drivit Job, menar han. Känns det igen? Vi älskar Gud för det vi kan få av Honom, gåvorna, men inte Givaren. (Trosrörelsens förkunnelse som ger löften om “guld och gröna skogar”, som ett tydligt exempel)

    Det verkar som Gud, då och då, testar sina barn, på ett liknande sätt .Vi berövas det som vi håller kärt, för att kanske få igen det, när lidandet väl har befriat oss från det felaktiga fasthållandet. Gud är ju inte missunnsam, Han unnar sina barn, det allra “bästa”.

    “Emil Gustavsson”. har översatte denna sång, från Am. till Svenska. I sin sångbok “Hjärtetoner”

    Detta, tror jag, är Guds övergripande mål, med våra liv: Därför tillåter Han lidandet ibland.

    1.
    Ett stilla barnahjärta
    man får ej hur som helst.
    Det går ej utan smärta
    att så bli genomfrälst.
    Det kostar tåreströmmar
    förrän jag helgas så,
    att alla mina drömmar
    i Jesu anda gå.

    2.
    Den Herren vill förära
    att bli en Abraham
    sin Isak måste bära
    som lydnadsoffer fram.
    Ej utan sorg fullbordas
    en sådan offerdöd.
    Min sköna Rakel jordas
    ej utan hjärtenöd.

    3.
    Men vill än hjärtat brista,
    när tanken fästes på
    att offra allt, ja mista
    sitt eget liv också,
    dess djupare är fröjden
    att lyda Herrens bud,
    då vi på offerhöjden
    fått vittnesbörd av Gud.

    4.
    Som Aron stilla tiger
    vid Herrens hårda slag
    och sig på nytt inviger
    att vörda Herrens lag,
    så skall du, o mitt hjärta
    i vördnad för hans bud
    också uti din smärta
    tillbedja Herren Gud.

    5.
    Se, över sorgevågen
    jag ser en härlig syn,
    Guds löfte, segerbågen
    som glänser uti skyn.
    Så vill jag Herren bida,
    han inga misstag gör,
    och sorgefloden vida
    till Jesu hjärta för.

    Gud välsigne dig ” wildwest” och ge inte upp ! Det finns en framtid och ett hopp för alla Guds barn, detta har Han kallat oss till att äga!

    /Antonia

        (Reply)

  13. Stort tack, Antonia! Det var ett mycket trösterikt inlägg. Särskilt Harald Gustafssons sång, jag får alltid ut mycket av de gamla läsarsångerna (och väldigt lite av dåligt översatta amerikanska s k lovsånger).

    Jag har inte så mycket att komma med av argumentation eftersom det sedan några år är kaos i huvudet på denna punkt. Det stämmer givetvis allt som Du skriver. Gud har all makt i slutändan, han har inte övergivit mig eller någon annan – men det kan kännas så. CS Lewis uttalande kan jag verkligen ansluta mej till från tid till annan. Även Job uttalar sej hårt om Gud, man är inte ensam i världen att råka illa ut. Det var dessutom mycket värre förr med missväxt, pest, krig, hungersnöd. Vi har det oerhört bra idag även om frågorna är desamma. Att vi har det bra beror på att det före oss funnits människor av Emil Gustavssons kaliber. Ansvarstagande, gudfruktiga, entrepenörer, offrare och bedjare. Var finns alla dessa idag?

    Det kanske är teodicéproblemet jag tampas med ändå. Brukar värja mej emot den rubriceringen eftersom jag förstås vet att Gud är pantokrator, allsmäktig.

    Men nog är det så att man ibland inte ens förstår vad prövningar och härdande ska tjäna till. Job fick allt mångdubbelt igen – men han hade ju sår från tiden av försakelse, jag menar han förlorade alla sina barn i första omgången även om han fick nya. Hur enkelt var det att ta?

    Kanske kokar mina funderingar ned till frågan vad detta liv ska vara bra för? Dum fråga kan tyckas. Vad har jag att förvänta av detta liv när det gäller egen lycka? Jag läste någon undersökning i dagarna om forna tiders människor (1880talet bakåt) som talade om jämmerdalen och lidande. Där var varje positiv händelse en överraskning, man förväntade sig inget annat än jämmer och elände. Kanske var det under denna tid många av våra sånger om himlen kom till, negro spirituals t ex?

        (Reply)

  14. wildwest,

    Broder wildwest,

    Min lilla berättelse om Jobs lidande var ofullständig, det inser jag, när jag läser ditt svar.Det som jag tror var den stora vinsten för Jobs del, var det som är fetstils markerat i bibelcitatet.

    Att han fick dubbelt igen för allt han förlorat, var mera tänkt, som jag tror, som plåster på såren.För det är som du skriver, han hade säker djupa sår efter att ha förlorat sina barn, det är ju det värsta som en förälder kan drabbas utav.

    Men man hör ändå på Job att fastän han inte fick några förklaringar till sitt lidande så var han fullt nöjd med att han till sist fick “se” HERREN! Det fanns inga behov längre hos honom att försöka förstå: “varför” allt detta hade drabbat honom.Det som varit hans ständiga fråga, ända fram tills dess. Vilken underbar befrielse han måtte ha upplevt!

    Vi har nog mycket att lära oss av Jobs lidanden och särskilt med tanke på alla ytliga “framgångs” läror som förkunnats! Jag är mycket tacksam över att han finns med i Bibeln.Hans lidande har även tröstat många som kommit efter honom på vägen, men det visste han ju inte när han led som värst.

    Som jag förstått det, så är det just genom ut-blottandet på allt vårt eget som vi verkligen kan lära känna Gud.Vi “tvingas” till att utkämpa trons (brottningskamp) för att till sist inse vår totala hjälplöshet. Vi får helt enkelt kasta oss på Herren och hoppas på Hans gränslösa nåd. Där vill Han uppenbara sig för oss.

    Job, 42 Kap.

    1. Job svarade HERREN och sade:

    2. Ja, jag vet att du förmår allt,
    och att intet som du beslutar är dig för svårt.
    3. Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker?
    Jag ordade ju om vad jag icke begrep,
    om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.
    4. Men hör nu, så vill jag tala;
    jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
    5. Blott hörsägner hade jag förnummit om dig,
    men nu har jag fått se dig med egna ögon.

    6. Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig,
    i stoft och aska.

    Gud välsigne dig,
    Antonia

        (Reply)

  15. En bit av berättelsen om Job som var en eye-opener för mej var hur Guds vrede upptändes mot fromt prat, hyckleri och religiösa klyschor.

    Job 42:7 Sedan HERREN hade talat dessa ord till Job, sade HERREN till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.” 9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som HERREN hade sagt till dem. Och HERREN bönhörde Job

    Och jag har hört flera än en predikan där man framhöll att Job först förblev rättfärdig men att han under lidandet förlorade kollen och sade saker han inte hade bordat säga.

    Men det stämmer inte med Guds egna ord. Gud säger explicit att Job hade talat rätt om honom.

    Just denna biten har hjälpt mej att inte fastna i fromma tröstares nät.

    /Kjell

        (Reply)

  16. Tack Wild West och Atonia Berglund… Ni träffade även mitt hjärta… Och Kjell jag vill också tacka dig, denna blogg även om jag inte läst igenom allt, men en del ibland, har verkligen blivit mig med till tröst och läkedom och tro på Gud…

    Sanningen är oerhört vicktig och när den får gå hand i hand med Guds nåd och kärlek och omsorg, och med tanke på att Gud är bådde bamhärtig och sträng, tror jag det klarnar på vägen… Och i himlen hos Gud blir allt klart för oss…

    Inget har varit dyrbarare för mig än Kärleken i Gud i varje fall till visa människor jag älskat ibland och visa saker och ting…. Jag vet inte om jag känt Gud enligt hans mennig så väl, och hans nåd och kärlek, och levt för hans skull bara, och älskat mest än, och levt så väl som Gud velat, just nå allas under mitt liv till nu, men Gud vet…

    Men jag upplever det som att jag varit helt blind för Gud och Guds kärlek under kortare och längre tider och utan tro på Gud med… När jag varit förhärdad och långt från Gud, men han har ju förstås varit nära, men blind för mitt eget har jag inte kunna se det, och Ordet Bibelns sanna betydelse, eller delat tillräkligt väl, och trott och velat….

    Men jag blir licka lycklig och berödd av Gud och tacksam över Guds nåd varje gång jag upptäcker den, och mer av den, och återupptäcker… Som igenom ditt svar Antonnia Berglund till Wildwest, och ditt Svar Wildwest tillbacka…

    Det var som nya levande puselbitar så jag kunnde se Gud och Guds Ord och livet bättre… Kärleken gör ont ibland, och att fostras och tucktas av Gud, men han är ju Gud och inte vi, och hans vilja är ju rätt och inte vår… Och han vet allt och vad som är bäst för nästan och våra egna och oss och livet på kort och lång sikt, dock inte vi, mer ett lite styckverk ibland… För vår kunskap är ju ett styckverk, men då på den dagen ska vi till fullo förstå, som vi redan är tillfullo förståda… Och få se honom sådan han är, som vi trodde på här… Frid Ronny

        (Reply)

  17. Kjell,
    Kjell,

    “Just denna biten har hjälpt mej att inte fastna i fromma tröstares nät”

    Visst var det usel “själavård” som vännerna erbjöd Job. Det hade varit mkt bättre om de hade tigit stilla.

    En välkänd “själavårdare” , sa en gång till mig, att det var nog det största lidandet som Job fick möta. Mitt i all hans ut – blottande och djupa förtvivlan strödde de endast salt i såren. 🙁

    Hälsningar,
    Antonia

        (Reply)

  18. Lite roligt är det också att Job var en av samtidens rikaste personer med tanke på hur ofta det på kristna bloggar figurerar att man ska vara så fattig som det bara går. Även här är Job ett utmärkt exempel på att den tanken inte stämmer. Har mycket svårt för dessa personers logik när de sitter här i sitt välfärdssverige med olika typer av bidrag (vem har betalat dessa?) och har en modern dator uppkopplad att blogga med. Hur skulle vi haft råd med detta om våra förfäder inte hade varit förutseende och investerat för att nå en bättre framtid även rent materiellt utan istället skänkt bort allt utom djurhuden och flintastenarna? Det är inte rikedomen i sig som är en synd utan girigheten. Den har jag upplevt hos personer av alla inkomstnivåer, den finns även bland s k tredjevärldenmänniskor. Ta bara en sån som Kommandoran i Emil-böckerna. Inte var hon rik, men roffade ändå åt sig så mycket det gick utan att ha en tanke på att dela med sig (ersätt korvarna med riksdaler så funkar liknelsen).

    Förr så var lidandet en del av det kristna livet, man kom inte runt det, livet var inte så bekvämt som idag, krig kom, hungersnöd, det är inte längre än 1919 som det var matbrist i Sverige, farmor berättade om ett mål mat om dagen och spanska sjukan och tbc. Man ska däremot inte fastna i detta mindervärdighetstänkande och göra det till en dygd, där tycker jag framgångsteologin har haft en poäng. Vi är inte bara “fattig syndig människa”, vi är också “barn till Kungars Kung”. Man har dock i modern frikyrkoteologi slarvat bort lidandet, dessutom så finurligt så att alla som lider och har det svårt måste ha något otalt med Herren själv. Hur läser man Bibeln och kommer fram till en sån slutsats?

    En annan brist i min uppväxts pingstkyrka var klyschan att be till Gud så ordnar sig allt. Det var nog rätt tänkt, men det utlas på fel sätt. Min erfarenhet säger mig att detta absolut inte stämmer. Man ber till Gud och saker blir värre. Det enda som är kvar är hoppet! Det är, tror jag, detta som skiljer helvetet på jorden från helvetet i helvetet. Även om vi har det riktigt uselt (tänk på Kjells grannar, de somaliska flyktingar etc), så har vi/de ändå hoppet kvar. Efter döden finns inget hopp längre, då skall i åskådning bytas det vi trott på, både den ena och den andra sidan.

    Även om jag nu ska stänga om mej på jobbet efter en hektisk dag och gå och köpa några riktiga goda saker att äta i Hötorgshallen i Stockholm (det är alltså inte synd om mej på det viset) så ber ändå ständigt mitt inre: Herre, kom snart tillbaka och skapa rättvisa, upprätta sanningen och rätt! Och låt mej få vara med på den dagen!

    Tack återigen Antonia för Dina uppmuntrande ord. Jag ska läsa ur Jobs bok ikväll.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *