Historier eller historia?

I litteratur, teater och film finns det något som kallas “dokumentär-romaner”. Det brukar då alltid meddelas att det handlar om en “berättelse” som är “grundad på en sann historia” eller på Engelska “based on a true story”.

Ta filmen Titanic som exempel. Det finns vissa historiska fakta, men huvuddelen är påhittad roman.

Kanske har några sett filmen “The Ten Commandments” med Charlton Heston i rollen som Moses. Vissa saker har tagits ur Bibeln och en hel del har lagts till för att göra det till en romanaktig film.

Detta är snarare regel än undantag när man gör filmer om bibliska händelser eller personer.

Det finns en hel del filmer som utger sig för att skildra Jesu födelse, liv, verksamhet och död.

Fundera litet grand på hur dessa filmer har påverkat dina tankar om hur personerna såg ut.

I katolska produktioner förblir Maria en ung kvinna medan andra åldras. Johannes döparen är ofta en gammal man jämfört med Jesus.

Och Jesus går omkring och säger underfundigheter medan en växlande skara av människor knappast kan höra mer än små delar nu och då.

Genom val av scener, personer, citat och romanaktiga tillägg skapar man en ny bild av det som hände.

Man kan undra hur Guds Bud, det som vi kallar bildförbudet, bör tillämpas på dessa saker.

Fundera litet grand på hur Martin Marcantonio Luciano Scorsese har påverkat våra sinnebilder. (Är det bara en tillfällighet att han kallades “Luciano”?)

I pingströrelsen var det mycket vanligt att en predikan började med läsandet av några stycken lösryckta verser ur Gamla Testamentet. Helst sådana som citeras även i Nya Testamentet.

Sedan handlade predikan om hur dessa verser i första hand handlade om mej, som individ.

I andra hand om vår församling.

I tredje hand om Sverige.

Och i sista hand om de personer och den händelse som faktiskt utspelade sig och står upptecknad som historisk skildring, utan roman-aktiga tillägg, i Bibeln.

Men det precis motsatta tolkandet förekommer också. Det brukar tillämpas av folk som kallar sig “preterister”.

Beteckningen “preterist” kommer av Latinets “preteritum” som betyder ungefär “dåtid”.

För preterister handlar skildringarna i Bibeln om föga mer än berättelser som vi kanske kan lära oss något av i form av historiska fakta.

Ja, faktiskt, för en del är det till och med irrelevant om det handlar om verkliga historiska händelser eller är bara berättelser med en sense moral, fabler.

Den som vill läsa utförligare om preterismen kan göra det i denna artikel på Wikipedia

Det finns visserligen olika grader av preterism, men i praktiken handlar det om människor som inte tror att det kommer att komma vare sig en världsvid vedermöda eller ett tusenårsrike. Dispensionalismen är nära besläktad med preterismen.

I huvudsak lär man att Daniels profetior, profetiorna i Uppenbarelseboken och Jesu egna ord i t.ex. Matteus 24 redan har gått i uppfyllelse i samband med Jerusalems förstöring år 70. Och att detta var Guds sätt att straffa Judarna för att de korsfäste Jesus. Man lär att det var Nero som var Antikrist.

Det finns således en tydlig ersättningsteologisk ingredient i preterismen.

Om du vill läsa argument mot preterismen kan du kolla Challenging Preterism

Nu till litet tankar om Bibeln.

Många läser den som man läser en kokbok. När jag var ung kunde man köpa en liten metall-låda med små kort med bibelcitat. Det kallades för “manna”. Och när troende kom samman brukade man “ta ett manna” och låta detta leda samtalet och samvaron.

Man skulle naturligtvis lika gärna ha kunnat kasta en tärning ett antal gånger och låtit siffrorna beteckna Bok, Kapitel och Vers.

Men “mannalådan” såldes ju i bokståndet så detta slumpartade urval av citat ansågs vara mer välsignat än tärningar.

Tänk dej nu att du skulle skriva en roman “based on reality”

Då skulle du kunna forma dess historia precis som du vill.

Låta händelser få både faktisk och symbolisk innebörd. (Har du någonsin genomlidit Ingvar Bergmans-filmer? Då vet du vad jag menar.)

Nu är det faktiskt så…

Gud är den som initierade “historien”. I begynnelsen skapade Han Himmel och Jord. Det handlar om historiens begynnelse. Och eftersom han är “historiens” skapare och “author” så har Han även bestämt dess förlopp och dess avrundning, eller slut om du hellre vill.

Visst hände de saker som står nedtecknade i Skrifterna. Men de hände inte slumpvis. Gud ledde historiens lopp så att de hände.

Det finns historiska fakta i dessa händelser.

Men det finns även visdom, förebilder och ledning. Om man vill se det.

Och, till sist, vad än preteristerna vill tro, finns det profetia om saker som inte är fullkomnade innan Gud avslutar tiden.

Det är vad jag tror, och du är givetvis både välkommen och förpliktad att “pröva” detta och bara behålla det goda.

/Kjell

2 thoughts on “Historier eller historia?”

  1. Domprost Åke Bonnier är en bra företrädare för falangen som tycker att Bibeln är en samling goda berättelser. Han har själv sagt att det inte spelar nån roll för honom om miraklerna verkligen inträffat eller om Maria var jungfru eller inte. Huvudsaken är att Bibeln är en cool bok. Är man verkligen kristen när man inte bryr sej om Bibelns anspråk på att vara gudomlig?

    Om vi har den Bibeln vi har, där Gud lovat att vakta över sitt ord, så är det otänkbart att där finns massor med onödig info som är ointressant för nutidsmänniskan. Det är en annan sak att man ofta inte predikar över flera avsnitt, det är en brist, precis som att bara ta lättfattliga teorier ur fysikboken i skolan och lämna resten.

    Att stora delar av profetiorna redan har gått i uppfyllelse så att Bibelns egentligen inte säger något om framtiden – varför skulle det vara så? Då kan vi ju stryka flera bibelböcker. Om alla generationer hade gjort så hade det inte funnits nån Bibel kvar alls.

    Nu kommer jag omedelbart få problem med alla arroganta konspirationsteoretiker som letar i grumliga vatten i det som de påstår fanns före kyrkofäderna och sedan kommer fram till att den Bibel vi har inte är den riktiga Bibeln utan att den riktiga Bibeln har smusslats undan och bara de, nutidens Stormästare på att hitta fördolda hemligheter (=ockultism brukar sånt kallas), är de som vet hur det egentligen var. Dessa teorier, som jag tycker har exploderat på nätet sista åren, är totalt och bokstavligen livsfarliga. Det innebär en värderelativism som gör att vi påstås inte kunna lita på nånting som har med Bibel, utsagor, profetior eller kristendom att göra. Då är vi ute på sankmark och sannolikheten att vi tar oss över träsket är mindre än att vi sjunker ner i dyn.

    Vi måste tro (vilket inte alltid går att förena med vetande) att den Bibel vi idag läser är den som Gud anser att vi ska läsa. Vi ska utgå ifrån att Guds ord till 99,9% är gudainspirerad (det kan finnas nåt stavfel vilket aldrig förändrar huvudbudskapet). Annars är vi ute, minst sagt, på hal is.

        (Reply)

  2. wildwest skrev: “Att stora delar av profetiorna redan har gått i uppfyllelse så att Bibelns egentligen inte säger något om framtiden – varför skulle det vara så? Då kan vi ju stryka flera bibelböcker. Om alla generationer hade gjort så hade det inte funnits nån Bibel kvar alls.”

    Det där kvalificerar för dagens citat!

    Om det inte vore för långt skulle jag twittra det 🙂

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *