Oh, nej! – Inte lagen igen!
Det finns några stycken synnerligen olyckliga kapitelindelningar i Bibeln. Citatet nedan är ett exempel.
Rom. 7:15 – 8:4
Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.
Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.
Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.
Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar.
Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!
Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.
Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.
Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
Om jag har räknat rätt så använder Paulus ordet “lag” 12 gånger i denna korta text.
Och jag kan inte annat än innerligen förstå Petrus funderingar om Paulus.
2 Petr. 3:15,16
och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.
Paulus talar om:
- lagen
- lagens krav
- Guds lag
- livets Andes lag
- lagen i mitt sinne
- syndens (och dödens) lag
Och tänk om han ändå hade använt olika ord för “lag” när han skrev detta. Det handlar ju om minst tre olika saker som han kalla “lag”. Och i alla fallen använder han samma ord. Ordet “nomos” i den Grekiska texten. Vi känner igen ordet “norm”.
Så vad menade Paulus nu med detta? Ville han krångla till det så att ingen någonsin skulle begripa det innan vi är hemma hos Herren? Eller ansåg han själv att det han skrev var
en förklaring?
Det finns ingen anledning att tro annat än att det han skrev var både tydligt och logiskt och förklarande i hans egna ögon. Och då blir det frågan om vi kan försöka ana vad som avspelade sig i skallen på denne högutbildade och språkkunnige Paulus.
Tänkte han på Grekiska eller Hebreiska/Arameiska, eller kanske till och med på Latin?
Jag vet det inte!
Hade han Israeliska eller Hedniska paradigma i skallen när han valde att inte gå in på “självklarheter”?
Jag vet det inte!
Men jag vet av egen erfarenhet att när man dagligen använder flera olika språk, och har levat i olika kulturer och samarbetat med olika etniska grupper, då påverkar detta ens språkbruk och ens tänkande.
Jag tänker nu föreslå en möjlighet till analys av vad Paulus hade i skallen och hjärtat när han skrev det han skrev.
Det ord han använde “nomos” kommer av ordet “nemo” som i första hand betyder att fördela mat eller grönbete åt boskapsdjuren.
Och från den grundbetydelsen kom det även följande betydelser: äga, upskatta (ha sin glädje i), använda, bebo, ockupera och förvalta.
Nu anar du kanske att ordet “nemo” användes för att beskriva hur en herde såg till att hans hjord fick mat.
Och då är det oundvikligt att Paulus associerade detta med ordet “herde” som utan minsta tveka för honom betydde “en som föder fåren”. En som ger mat åt, och sköter om sin hjord.
“Herren är min herde! Mig skall inte fattas. Han leder mej på gröna ängar och för mej till vatten där jag finner ro. Hans käpp och stav, de trösta mej.”
“Livets Andes Lag är min herde!”
“Guds Lag är en käpp och en stav.”
“Lagen i mitt sinne är min önskan till självebestämmanderätt.” (“Vi gingo alla vilse såsom får. Var och en av oss ville vandra sin egen väg. Men Herren lät allas vår missgärning drabba honom.)
Jag tänker inte skriva om den citerade texten ur Romarbrevet med en egen tolkning och i form av en parafras.
Läs den själv igen och fundera på var du kan hitta Herdens vilja och handlande, och var du kan hitta jagets vilja och handlande.
Kanske blir det då litet grand tydligare var Paulus talade om.
Vem är din Herde?
Det egna jagets förträfflighet ?
En Guru?
Frestaren?
Eller Herren?
Hebr. 3:7-11
Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittringpå frestelsens dag i öknen. Där frestade de migoch satte mig på prov, fastän de såg mina gärningarunder fyrtio år.
Därför blev jag vredpå detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar. Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.
/Kjell
Views: 24