Läror och prövande!

Förord:

BatNabas bidrar här med en gästartikel där hon tar upp viktiga tankar runt prövandet av läror och därvid hur vi umgås med varandra. Detta passar bra i linje med tidigare och kommande bloggposter här.

Som exempel pekar hon på stridigheter som alltid uppstår när Sabbat, högtider och kosher mat diskuteras.

Och för att illustrera hur polarisation finns inbyggd från början av dylika diskussioner har hon bifogat en översättning av en artikel skriven av Jim Pruitt.

Lägg märke till att Jim Pruitt kallar “Herrens högtider” för “judiska högtider och fester”. Detta är något som vanligtvis genast förorsakar att diskussionen spårar ur.

Vidare använder han Markus 7:18-20 i sin argumentation angående mat-reglerna. Och han använder den “översättning” där satsen “Härmed förklarade han all mat för ren.” har smugglats in. (Den finns inte i grundtexten.)

Det blir således en “utmaning” för båda lägren att pröva Jim Pruitts text och bara behålla det goda.

Låt oss följa BatNabas råd, i den inledning hon skriver, hur vi ska vara mot systrar och bröder!

/Kjell

Något att tänka på när vi diskuterar och utmanar varandra! – Av BatNabas

Debatter om att fira sabbat, följa torah (lag/undervisning) och vända åter till de hebreiska rötterna blossar då och då upp på olika bloggar. I regel blir debatterna ganska snabbt hetsiga och hätska. Både de som förespråkar sabbatsfirande mm. och de som går emot det har klara och starka argument, de är ofta fullständigt övertygade om att de har fått Sanningen uppenbarad för sig och så är striden ett faktum och fortsätter tills det ebbar ut, kanske pga. trötthet eller av att bloggansvariga sätter streck i debatten.

Båda sidorna tycks helt glömma bort vad Guds Ord har att säga om hur vi ska vara mot systrar och bröder. Några exempel:

  • Rom 12:18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
  • Heb 12:14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.
  • Hela kapitel 14 i Romarbrevet är väl värt att läsa. Verserna 10 till 13: Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud. Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.
  • 2Ti 2:14–16 Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det är inte till någon nytta utan bryter bara ner åhörarna. Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord. Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg – i ogudaktighet.
  • 2 Kor 13:11 Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er.
  • Jak 3:16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
  • Kapitel 13 i 1 Korintierbrevet bör vi också ta på allvar. Den väg som vida överträffar alla andra, kärlekens väg: Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
  • Senare i det kapitlet talar Paulus om vår kunskap. Den är ett styckverk, och är så tills det fullkomliga kommer.

Som illustration bifogar jag en “traditionell” granskning av detta ämne. Det är Jim Pruitt som gjort granskningen, och originalet (på engelska) återfinns här.

/BatNabas

Den falska lärans försåtliga natur – av Jim Pruitt.

Tre frågor har dykt upp inom andra områden på den offentliga arenan och det är viktigt att bemöta dem innan de blir faktisk doktrin. Under det första århundradet försökte några av de judekristna tvinga på dessa handlingssätt på hednakristna och de behandlades på flera ställen i Nya testamentet (i synnerhet i Apg 15). Det är läran att alla kristna ska fira gudstjänst på lördag (i motsats till söndag), ska avstå från icke-kosher mat, och att de judiska högtiderna och festerna fortfarande ska observeras. Att hålla fast vid dessa handlingssätt befalldes uttryckligen av hebréernas Gud i Gamla testamentet och de flesta av dem var från 3 Mosebok.

Men när Kristus kom uppfyllde Han lagen (Matt 5:17–20) och ”endast en skugga av det goda som kommer” var inte längre tillämpligt.

Här är verser som specifikt behandlar sabbaten och judiska högtider och fester:

Kol 2:16-17

Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus.

Rom 14:5

Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.

Joh 9:16

Då sade några av fariséerna: “Den mannen är icke från Gud, eftersom han icke håller sabbaten.” Andra sade: “Huru skulle någon som är en syndare kunna göra sådana tecken?” Så funnos bland dem stridiga meningar

Mark 2:27

Därefter sade han till dem: “Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull

Om du läser dessa verser utan förutfattade meningar (d.v.s. utan en doktrin som du försöker rationalisera), då är deras betydelse fullkomligt tydlig och självklar. Det är fel att tänka att någon syndar bara för att man inte håller det Gamla testamentets definition om sabbaten. Sabbaten är till för människan. Om du vill se varje dag som helig är det ok. Om du vill välja ut en dag eller en följd av dagar framför andra för att fira gudstjänst, så är det ok också. Du kommer inte att hitta några verser i Nya testamentet som motsäger detta.

Här är verser som specifikt behandlar mat (utöver Kol 2:16-17):

Mark 7:18–20

Han svarade dem: “Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne, eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?” Härmed förklarade han all mat för ren. Och han tillade: “Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan.”

1 Tim 4:3–5

[Somliga] … som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen. Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse: det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.

Rom 14:14

Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.

Kol 2:20–23

Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån världens “makter”, varför låten I då allahanda stadgar läggas på eder, likasom levden I ännu i världen: “Det skall du icke taga i”, “Det skall du icke smaka”, “Det skall du icke komma vid”, och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå under genom förbrukning – allt till åtlydnad av människobud och människoläror? Visserligen har allt detta fått namn om sig att vara “vishet”, eftersom däri ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett slags “ödmjukhet” och en kroppens späkning; men ingalunda ligger däri “en viss heder”, det tjänar allenast till att nära det köttsliga sinnet.

1 Kor 8:8

Men maten skall icke avgöra vår ställning till Gud. Avhålla vi oss från att äta, så bliva vi icke därigenom sämre; äta vi, så bliva vi icke därigenom bättre.

Återigen, dessa verser är självklara och du kommer inte att hitta något i Nya testamentet som erbjuder någon motstridig inställning vad gäller mat. Jesus förklarade all mat ren. Dietföreskrifterna skildrade i 3 Mosebok är inte längre tillämpliga.

Varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?

I Apg 15 försökte judekristna få hedningarna att följa sina traditioner. Men efter en hetsig diskussion mellan dem som förespråkade att hedningarna skulle iaktta judiska seder och apostlarna (inklusive Paulus), gav de dem bara rådet att hålla ett minimum av regler. Det nämndes ingenting om att de skulle iaktta sabbaten, att de skulle inskränka sin diet till kosher mat, eller iaktta judiska högtider. Dessutom nämns det ingenting om det i alla Paulus epistlar till hedningarna. Faktum är att jag inte kan hitta någon indikation i Nya testamentet eller i historiska redogörelser av den unga kyrkan från någon tid alls där kristna hedningar instruerades att göra så. Om det inte nämns och än mindre befalls i Nya testamentet, varför är det viktigt för oss att återinföra det nu?

När man tittar på dessa tre frågor förs tankarna till Gal 2 där några judar i hemlighet hade infiltrerat de hednakristna i syfte att ”bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.” När Paulus träffade apostlarna började Petrus att vägra sitta eller tala med hedningarna (vilket han vanligtvis gjorde och vilket var mot judisk sedvänja) eftersom han försökte låta bli att förolämpa de judekristna som var närvarande. Men Paulus ville inte strunta i det:

Gal 2:13–16

Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri. Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: “Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke “hedniska syndare”; men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.

Jag hittar inga bevis i Nya testamentet eller in den unga kyrkans historia där hednakristna firade gudstjänst på lördagar, bara åt kosher mat, eller iakttog judiska högtider. Skriften indikerar tydligt att dessa ämnen gäller personliga val och att vi inte ska tillåta någon att försöka föra in oss i träldom genom att säga att Guds Ord säger något annat.

Att bli en broder till fall

Men det finns tydlig vägledning vad gäller att inte kränka någon på grund av vad du äter eller på vilka dagar du firar gudstjänst i Rom 14:

Rom 14:2-4

Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden. Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom, och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.

Rom 14:5-6

Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne. Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.

Rom 14:14-17

Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent. Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för. Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse. Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.

Rom 14:20-23

Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo; du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten. Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt. Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.

Personligt val kontra doktrin

Hur ska vi tolka Rom 14 i ljuset av de andra skriftställen vi finner i Nya testamentet avseende mat? Borde vi tillåta sådana doktriner som vi diskuterar läras ut och främjas utan att ta upp dem till diskussion? Om så är fallet, var slutar då avvikelsen från sund lära? Har inte historien lärt oss att misstag som inte korrigeras bara ökar i omfattning över tid?

Jag tror nyckeln finns i frasen ”den ene.” Rom 14 talar om hur man ska samspela med en kristen broder som har gjort ett personligt val om diet eller iakttagande av en dag framför en annan. Om någon väljer att äta bara grönsaker eller inskränker sin diet på något annat sätt eftersom han (eller hon) tror att det är bättre för honom, eller att han känner att Gud leder honom att göra så under en tid, eller något annat personligt skäl, då ska vi respektera det. Att försöka få honom att äta något som han inte vill (av vilket skäl det än må vara) skulle vara att försöka få din broder på fall eller att få honom att synda på grund av att han skulle göra något han tror är fel. Det samma gäller för religiös observans om särskilda dagar. Om han känner att Gud leder honom att bedja, eller studera Bibeln, eller fira gudstjänst en särskilt dag eller dagar ska vi respektera det.

Men det är något helt annat när någon börjar lära sina medbröder att Gud har befallt dessa handlingssätt och att göra på något annat sätt är att vara olydig mot Gud. Då är det inte längre fråga om att respektera personliga val utan en fråga om lagiskhet och ”fariséernas surdeg” som smyger sig in för att inskränka vår frihet i Kristus och börjar föra oss tillbaka in i lagens träldom. Även om effekterna i början kanske är harmlösa, leder sådant tänkande oundvikligen till ytterligare restriktioner tills vi slutligen finner oss tillbaka i att försöka förtjäna Guds nåd genom gärningar.

Allt för alla

Ett skäl som framförts för att rättfärdiggöra sådana restriktioner är att vår frihet väcker anstöt hos judar och muslimer som fortfarande håller fast vid dessa typer av doktriner. För all del, det är helt skriftenligt att undvika att väcka anstöt hos dem av annan kultur eller religion där det är möjligt utan att vara olydig mot Gud när man försöker betjäna den gruppen.

1 Kor 9:20-22 För judarna har jag blivit såsom en jude, för att kunna vinna judar; för dom som stå under lagen har jag, som själv icke står under lagen, blivit såsom stode jag under lagen, för att kunna vinna dem som stå under lagen. För dem som äro utan lag har jag, som icke är utan Guds lag, men är i Kristi lag, blivit såsom vore jag utan lag, för att jag skall vinna dem som äro utan lag. För de svaga har jag blivit svag, för att kunna vinna de svaga; för alla har jag blivit allt, för att jag i alla händelser skall frälsa några.

Men att säga att sådana restriktioner måste iakttas ständigt som ett sätt att leva i syfte att undvika att väcka anstöt hos någon är att förvränga betydelsen i det avsnittet. Paulus själv levde inte som en jude förutom när han försökte nå judar. Paulus förblev inte ”svag” för att undvika att väcka anstöt hos dem som var svaga förutom när han försökte nå dem.

Vad betyder Kristuslik?

En annan förklaring som getts för dessa läror är att de gör dig mer ”Kristuslik” eftersom dessa var handlingssätt som vi tror Jesus iakttog eftersom han trots allt var jude. Men om det är skälet till att göra detta, var slutar då det? Det finns många ritualer och sedvänjor som Gud gav befallning om i Gamla testamentet och vilka iakttogs av judarna på Jesu tid. Ska vi nu säga att Gud befaller alla kristna att iaktta följande:

Kristna ska anses orena och oberörbara för en tidsperiod efter att ha varit i kontakt med ett dött icke-kosher djur (till exempel, att röra vid bacon), under mens, efter att ha fött barn, och efter sädesuttömning (3 Mos 11, 12 och 15).

*Kvinnor kan inte ha på sig manskläder och vice versa (5 Mos 22:5) * Det är förbjudet att ha på sig kläder där ylle- och lingarn är sammanblandade (5 Mos 22:11) * Du får inte äta frukten på ett träd under de första tre åren efter att du planterat det (3 Mos 19:23) * Den som jobbar på sabbaten ska straffas med döden (2 Mos 35:2)…..* Den som förbannar sin mor eller far, begår äktenskapsbrott, eller har sexuellt umgänge med någon inom sin närmaste familj eller av samma kön ska straffas med döden (3 Mos 20:9-13) * Om du har en heltidstjänst i en församling eller motsvarande får du inte raka ditt huvud eller ansa ditt skägg (3 Mos 21:5)…..* Om du har en trädgård eller är bonde är du vart sjunde år förbjuden att beså något utsäde, skörda något, eller rensa och ansa (3 Mos 25:4,5).

Dessa är bara några av de restriktioner vi kan hitta. Om befallningarna som gäller att iaktta sabbat på en särskild dag, att äta bara kosher mat, och att iaktta judiska fester fortfarande gäller är det självklart att alla de andra fortfarande gäller. Är det inte hyckleri att plocka ut en eller två och välja att bara lyda dem? Är inte det del av ”fariséernas surdeg” som Jesus talade mot?

Det finns många aspekter av Jesu liv som skiljer sig från de flesta människors liv idag. Till skillnad från Jesus åker de flesta av oss bil när vi ska ta oss långa avstånd, vi har hem och inteckningar, vi badar dagligen och använder deodorant. Det är uppenbart för till och med en som bara tillfälligt studerar Bibeln att försöka bli ”Kristuslik” betyder att efterlikna Hans karaktär och inte Hans kulturella sedvänjor.

Vishet

Det finns något i vårt ”gamla jag” (Kol 3:9) som längtar efter religiösa ritualer och ödmjukhet. Det har att göra med samma skäl som att Kristus och frälsning av nåd är en stötesten för dem av andra religioner och ickekristna. Vi har problem med att acceptera faktumet att det inte finns någonting som vi kan göra för att förtjäna vår egen frälsning. Om vi kan göra olika saker för att visa hur fromma vi är, då kan det kännas bättre för oss. Allt det är en del av en ”gärnings”-mentalitet (Ef 2:8-9) och bidrar till att ge näring åt den vanligaste av synderna … stolthet.

Stoltheten som vi känner över vår gudfruktighet är något som alla de andra religionerna i världen kan relatera till. De som uppriktigt försöker följa de religionerna måste av naturen fokusera på lydnad och vad de kan åstadkomma till det yttre. När din andliga framtid fullständigt beror på vad du kan åstadkomma genom din egen viljekraft kan du räkna med många uppgifter och ritualer som är nödvändiga för att du ska ha möjlighet att mäta din framgång. Återigen, detta är ett av skälen till att anhängare till andra religioner föraktar mycket av kristendomen på grund av att vi insisterar på att vi är frälsta enbart av nåd och att det inte finns något vi kan göra för att förtjäna den.

Inom kristendomen får idén om att vara frälst enbart av nåd ofta människor att råkar in i ytterligheter i båda ändarna av spektret. Å ena sidan finner du dem som tror att de har sin ”brandförsäkring” så att de kan göra nästan vad som helst som de känner är rätt (ofta benämnt ”vara ledd av Anden” i syfte att få det att låta andligt). Å andra sidan finns det de som sätter igång att kompensera just den uppfattningen och helt går förbi helgelsen och hamnar till slut i samma tekniker som används av andra religioner för att vinna Guds favör. Naturligtvis ska vi vara ledda av Anden men den Helige Ande kommer aldrig att leda dig till att ignorera Guds Ord. Och vi ska söka helgelse när vi fortsätter i processen av omvändelse och mognad men det betyder inte att försöka återuppliva restriktioner från Gamla testamentet vilka det Nya testamentet har tagit bort. Att göra så kan uppfattas som ”vishet” (Kol 2:23) men det är i själva verket ett steg mot att föra tillbaka dig till Lagens träldom.

Slutsats

Det verkar finnas en vidare (och mer bisarr) mångfald av falska läror bland pingstvänner och karismatiker (vilket jag anser mig vara medlem av). Jag tror anledningen till detta är att vi har svängt mer mot det erfarenhetsmässiga i våra försök att lära känna Gud och har börjat försumma Guds Ord. Guds Ord borde vara vår standard mot vilket vi mäter varje upplevelse eller drivkraft som vi tror är från Anden. Om vi gjorde det skulle många av dessa förvillelser undvikas.

1 Joh 4:1

Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi behöver respektera våra kristna systrars och bröders personliga val även om vi inte finner någon biblisk grund för dem så länge som de inte direkt strider mot Guds Ord. Men när falska doktriner börjar undervisas vilka går bortom personligt val och deklarerar att Gud har befallt något som Hans Ord motsäger, då behöver vi bemöta det innan det mångfaldigas och muteras. Satan (ehuru bättre känd för sina taktiska metoder vilka framkallar omedelbar tillfredsställelse) har varit med under tusentals år och agerar strategiskt likaså. Han kan planera på lång sikt för att nå sina mål och om han inte lyckas med att få oss att ge upp vår tro på en gång kommer han att använda både subtila och simpla metoder i ett försök att styra vår passion för Gud. Kom ihåg bröder, att varje bisarr doktrin, sekt och församling som finns i världen idag började med bara en enda människa.

Gal 5:9

Litet surdeg syrar hela degen.

Gal 5:1-4

För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder. Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn. Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att han är pliktig att fullgöra hela lagen. I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.

Rom 7:6

Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.



Så långt BatNabas och Jim Pruitt.

Nu blir då den seriösa frågan: Finns det något gott att hämta ur Jim Pruitts betraktelse?

Kan vi pröva budskapet, med riktlinjerna BatNabas gav, och behålla det goda? Eller skall vi såga Jim Pruitt?

En utmaning!

/Kjell

3 thoughts on “Läror och prövande!”

  1. Helt igenom kloka ord som är väl värda att begrunda. Tack för inlägget!

    Apropå “såga” Jim Pruitt eller ej. Jag har absolut ingen aning om vem denne Jim Pruitt är. Hur ska jag nu pröva honom och det han skriver? Jag skulle kunna välja mellan följande:

    1. Jag börja googla på hans namn, för att på det sättet söka reda på om han har någon koppling till något osunt sammanhang, och sedan låta detta avgöra om jag vågar läsa det han skriver eller ej.

    2. Eller så kanske jag hittar honom i någon lista som någon väktare gjort över “godkända predikanter”, och därefter kan jag slappna av och ta emot det han skriver.

    3. Eller så prövar jag enbart det han skriver just i denna artikel direkt mot Guds ord, och behåller det som var gott.

    Frid,
    Eva Helen

        (Reply)

  2. Fråga:
    Finns det något gott att hämta ur Jim Pruitts betraktelse?

    Svar:
    Absolut.
    När man kommer till frågan om Sabbaten försöker den som värnar om den att framhålla att det är MÄNNISKAN som lämnat budet.
    Den som mera seriöst sätter sig in i frågan kommer att upptäcka att det är GUD, som frigjorde oss från sabbatsbudet. Det framgår bland annat i Hebreerbrevet 4, ett bibelsammanhang som inte nämns i ovanstående utredning.

    Annorlunda uttryckt kan man säga att alla lagens bud gäller fortfarande, men den som är död i Kristus, inte längre kan ställas till ansvar. För den som dött och uppstått med Kristus, så gäller Kristi lag.

    När Luther tar sig an att skriva ned de tio buden känner han sig fri att omformulera budoret från “tänk på sabbatsdagen”, till “tänk på vilodagen”. I en förklarande predikan framhåller han tolkningsregeln, att buden skall förstås och tolkas utifrån kärleken till Gud och medmänniska.

    Förmodligen gick förändringen från att hålla sabbat till att tänka på vilodagen till så att de första kristna först samlades i synagogan, och sedan till sina egna sammankomster. Så småningom, när de hednakristna blir många kvarstår söndagen som den sjävskrivna gudstjänstdagen. Det var alltså inte ett kejserligt mänskligt påbud som förändrade veckodagen, utan en ny förståelse av Skriften. Det var Gud själv som förändrade lördag till söndag. Samtidigt är det viktigt att betona att sabbaten nått sin ände, sitt mål. Söndagen ersätter INTE Sabbaten. Vi firar INTE numera sabbat på en söndag, vi har upphört med sabbatsfirandet, och Söndagen är den dag vi samlas till uppbyggelse.

    Det är värt att beakta hur utomordentligt strängt sabbatsbudet är för den som är jude. Det är belagt med dödsstraff att bryta mot budet, som är ett förbundstecken.
    Det är även intressant att notera med vilken frekvens Jesus, sabbatens Herre, gör underverk på just en lördag. Till och med den lame man som varit sjuk i hela 38 år, blir frisk just på en sabbat.

    De lutherska bekänneseskrifterna har sammanfattat frågan i följande ord:
    Ty de som anser, att iakttagandet av söndagen med stöd av kyrkans auktoritet införts såsom något nödvändigt i stället för sabbaten, har orätt. Skriften har avskaffat sabbaten, inte kyrkan. Ty alla från Mose härstammande former för gudsdyrkan kan underlåtas, sedan evangelium uppenbarats. Emedan det var nödvändigt att fastställa en bestämd dag, så att folket visste, när man skulle samlas till gudstjänst, syns likväl kyrkan för detta ändamål ha avsatt söndagen, som tycks ha blivit föredragen just av den anledningen, att männniskorna så skulle få ett exempel på kristlig frihet och lära sig, att varken iakttagandet av sabbaten eller någon annan dag var nödvändigt.
    http://gammal.lbk.cc/biblicum/19892207.HTM

    …..

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *