Vår kallelse

Med tacksamhet publicerar jag här en gästartikel skriven av Yochanan wa Mti. Och igen vill jag inbjuda dej som läser här att skriva en gästartikel. Information finner du under fliken Gästartiklar

Vår kallelse

Många av oss troende har väl undrat vad vår kallelse är. Vad Gud har kallat oss till och den plan Han har för vårt liv. Vi känner ju till bibelstället som det predikats mycket om:

Ef 4:11: ”Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.”

Som nyfrälst kan man uppleva att man vill göra stora saker för Gud, till exempel att få bli evangelist och dra in många själar till Guds rike. Eller en pastorskallelse eller att undervisa. Alltför många kristna har fastnat och fått kramp pga denna undervisning och till slut har de gett upp och slutar sina dagar i en kyrkbänk och ägnar sig åt en massa aktiviteter, som kanske inte alls är vad Herren hade tänkt.

Vi människor har mycket lätt för att fastna i sån här undervisning, just för att det tilltalar köttet, i början….
Ofta predikas hur viktigt det är att vinna själar till Guds rike och att vi var och en har ett stort ansvar för det. Vi uppmanas vittna för grannar, arbetskamrater, folk på stan, överallt där vi möter människor. Entusiastiskt tar vi oss an denna uppgift, och upptäcker att det inte är så lätt och att frukten tycks utebli.

När det så inte händer något är fördömelsetankar och ett tillstånd av hopplöshet ett faktum. Man känner sig värdelös. Varför blir det så här? Vi ville ju så väl och vi ville hitta vår kallelse. För att veta vad vår är kallelse behöver vi gå till grunden och ta reda på vad vi saknar, vad människosläktet har gått miste om pga synden? Vi läser i Romarbrevet:

Rom 3:23: ”Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud.”

HÄRLIGHETEN från GUD! Det är den vi saknar! Men hav tröst, se vad Bibeln lär:

1 Pet 5:10: ”Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder.”

2 Tess 2:14: ”Härtill har han ock genom vårt evangelium kallat eder, för att I skolen bliva delaktiga av vår Herres, Jesu Kristi, härlighet.”

När vi nu vet vad vi saknar kan vi fråga oss vad vår kallelse är. Vad har Gud kallat oss till?

Gud har kallat oss tillbaka till sin härlighet (Rom 3:23). Det är vad man kan beteckna som vår grundkallelse.

Vi är dessutom kallade

  • att tillhöra Kristi kropp (Ef 4:4)
  • att äga Kristi frid (Kol 3:15)
  • till frihet (Gal 5:13)
  • till att välsigna (1 Pet 3:9)
  • till gemenskap med Jesus ( 1 Kor 1:9)
  • till en helig kallelse (2 Tim 1:9)
  • att leva i helgelse (1 Tess 4:7)

2 Pet 1:10: ”Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig någonsin komma på fall.”

Fil 3:7-8: ”Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus.”

Först och främst omvänder vi oss, och sedan älskar vi Gud med hela vårt hjärta, förstånd och kraft (Luk 10:27). Vi lever i gemenskap med Herren, och lär känna Honom, och lär oss att förtrösta på Honom.

Men kom ihåg att inget av detta klarar vi i vår egen kraft. Vi måste överlåta våra liv helt till Gud för att Han skall kunna forma oss som sina lerkärl (2 Kor 4:7).

Alla troende är inte kallade till apostlar eller profeter osv…. men vi har alla en grundkallelse och det är där vår vandring börjar; Matt 6:33 ….söken först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

Under denna resa så kan det hända att du får dig mer betrott (1 Tess 2:3-4).

Men – det är Gud som kallar!

/Yochanan wa Mti

Visits: 27

5 thoughts on “Vår kallelse”

  1. Hälsa ‘Johannes’ och tacka så mycket för det budskapet.
    Det var gott att höra.
    mvh, Ingela

        (Reply)

  2. Ingela,

    Han läser nog själv på bloggen, så din hälsning går hem.

    Han beskriver här på ett tydligt sätt skillnaden mellan religion – prestation å ena sidan, och å andra sidan förtroende – förtröstan och trohet.

    Sådant lär man sig bara av erfarenhet, inte som teorilektioner.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Det har du så rätt i.
    För min egen del gick vägen från religion/prestation till
    förtoende/ förtröstan genom nio års sjukdom och lidande…

    Därmed har jag också fått lära mig, och inse att uppskatta,
    hur Gud kan använda lidande i en människas liv för Sina goda syften.

    Precis som broder Youchanan skriver:
    “Men kom ihåg att inget av detta klarar vi i vår egen kraft. Vi måste överlåta våra liv helt till Gud för att Han skall kunna forma oss som sina lerkärl (2 Kor 4:7).”

        (Reply)

  4. Tack för uppmuntrande undervisning eller som man säger numera: *word*

        (Reply)

  5. Vi får alla tacka Herren för dessa ord. Väljer Han att använda mig ytterligare så kan jag bara stå till Hans förfogande.

    Livet för mig är Kristus, och döden en vinning.

    /Yochanan wa Mti

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *